Skip to main content

Full text of "Finlands historia : från den äldsta tiden intill våra dagar"

See other formats 


m 


*Mf 


W  y  ^ 


Mm 


I  vm    a 


m 

-  v 


0 


FINLANDS  HISTORIA 


FRÄN  DEN  ÄLDSTA  TIDEN  INTILL  VARA  DAGAR 


YRJÖ  KOSKLNEN, 

Professor  i  Helsingfors. 


OFVERSATTNING    FRÄN    FINSKAN 


RAFAEL    HERTZBERG.  J 


^UTORISERAD    JJPPLAGA. 


HELSINGFORS. 

K.  K.  HOLMS  FÖRLAG 


STOCKHOLM. 

ALB.  BONNIERS  BOKTRYCKERI  1874. 


Ctljnoflraftsfi  tnfeöning. 

De  folk,  som  uppträd  t  i  historien,  sönderfalla  efter  sin 
härkomst  i  tre  grupper:  Semitiska,  Ariska  och  Turanska  folk. 
Genom  den  jämförande  språkforskningen  har  man  kommit  till 
den  slutsats,  att  alla  tre  en  gång  utgått  ur  ett  gemensamt  hem, 
och  i  sjelfva  verket  finner  man  i  den  historiska  tidens  första 
gryning  ännu  Ariska  och  Turanska  folk  jämte  hvarandra  i 
trakterna  kring  Hindukuh.  Men  den  Turanska  stammen  sönderföll 
redan  ganska  tidigt  i  flere  skilda  folkslag,  hvilka  hvart  och  ett 
i  *sin  tur  och  med  skilda  namn  —  Tunguser,  Mongoler,  Tur- 
kiska och  Finska  folk  —  utbredde  sig  öfver  Asiens  hordöstra 
och  norra  trakter  och  delvis  äfven  öfver  Europa.  Altajs  och 
Urals  bergsbygder  blefvo  seclan  för  en  lång  tid  dessa  stammars 
gemensamma  område,  och  af  denna  orsak  kallas  ofta  de  Turanska 
folken  Ural-AUaiska,  likasom  4e  Ariska  folken  benämnas  Indo- 
Europeiska.  Men  af  alla  Turanska  stammar  .synes  den  finska 
längst  hafva  qvarblifvit  vid  sina  ursprungliga  boningsplatser  och 
har  äfven  derefter  alltid  varit  i  nära  beröring  med  Arierna,  så 
att  under  årtusendens  förlopp  en  mångsidig  vexelverkan  dem 
emellan  uppstått,  hvarom  ännu  språken  bära  vitne,  ehuru  de 
historiska  minnena  för  det  mesta  hafva  förbleknat. 

De  äldsta  minnesmärken  antyda  den  finska  stammens  spår 
på  flere  områden,  der  sedermera  Ariska  eller  till  och  med  Se- 
mitiska folk  kommo  till  väldet.  Ett  sådant  område  var  Medien 
("Mada"  det  är  maa  =  land),  hvarest  ännu  på  Zoroasters  tid 
pågick  en  skarp  strid  emellan  Turaner  och  Iraner  (Arier).  Ett 
sådant  område  var  äfven  Assyrien  och  Mesopotamien,  hvarest 
Semiterna  tia  gt  fingo  öfvermagten,  tagande  i  arf  af  Turanerna 
den  uråldriga  kilskriften,  hvars  lemningar  ännu  anträffas  bland 
Ninives    och    Babels  ruiner.     Om   man   härifrån   vänder  blicken 

Finlands  historia.  1 


2  KINI.AXns     HISTOKIA. 

till    Europa,    så    synes    äfven    der  innan  Ariernas  ankomst  en 
urbefolkning  af  finsk  stam  hafva  bott,-  hvaraf  måhända  de  forna 
Ibererna  och  Etruskerna,  samt  de  nuvarande  Baskerna  äro  qvar- 
lefvor.     Namnet  Finn,  hvilket  slutligen  har  dragit  sig  hit  upp 
till  Finland,  synes  ursprungligen  i  Ariernas  mun  hafva  beteck- 
nat  just    denna  urbefolkning,  och  påträffas  ännu  i  2:dra  seklet 
efter  Kristus  (uti  Ptolemrei  geografi)  vid  nedra  loppet  af  Weichsel. 
Tacitus  skildrar  nämnda  folk  såsom  synnerligen  rått  och  fattigt ; 
det  var  ett  jägare-  och  fiskarefolk,  som  i  brist  på  jern  använde 
pilar  med  benspetsar,  klädde  sig  i  djurshudar  och  icke  brydde 
sig  om  att  bygga  hus,  än  mindre  att  idka  åkerbruk  och  handel. 
Deremot  stodo  de  Finnar,  hvilka  vid  Skandinav  .nas  invandring 
herskade   i   Sverige    och  Norge  och  hvilka  i  de  skandinaviska 
sagorna  vanligen  benämnas  Jotuner,  på  en  högre  bildningsgrad, 
kände  synbarligen  både  jernsmide  och  åkerbruk  och  voro  isyn- 
nerhet ryktbara  för  sin  trolldomskonst.     Föröfrigt  beskrifvas  de 
såsom    ett    krigiskt    jättefolk,    med    hvilket  Skandinaverna  offa 
tingo  bestå  svåra  strider;   men  ofta  knöts  äfven  vänskaps-  och 
äktenskapsförbund  med  dem,  och  isynnerhet  i  de  nordliga  trak- 
terna af  Norge  räknade  mången  mägtig  slägt  sin  härkomst  på 
mödernet   från  Jotunerna.     En  gren  af  detta  folk  bodde  äfven 
i  Finland,    och    de    skandinaviska  sagorna  omnämna  härstädes 
finska  konungar,  med  hvilka  de  svenska  regenterna  af  Ynglinga- 
ätten voro  i  mångfaldig  beröring.     I  Finlands  egna  fornsägner 
kallas    de    Hiidet   och    Jättiläiset,   stundom   äfven  Jatulit  och 
Jotunit.     De  hafva  vid  Finnarnes  inflyttning  slutligen  försvunnit 
härifrån,  lemnande  efter  sig  såsom  minnesmärken  såväl  stenrös 
och    borgruiner,    som    bära    deras  namn,  som  ock  stenredskap 
och  ovanliga  ortnamn,  hvilka  synas  leda  sitt  ursprung  från  dem. 
Likadana    ortnamn    i    nordvestra    Ryssland  gifva  skäl  till  den 
förmodan,    att    de    forn-Tschuder,  om   hvilka  detta  lands  sagor 
tala,  äfven  hafva  tillhört  denna  gemensamma  urbefolkning,  hvilken 
sålunda    skulle    i    den    gråa  forntiden  upptagit  hela  det  norra 
området  från  Ural  till  Atlantiska  oceanen. 

I 

Om  vi  från  dessa  dimdunkla  fornfolk  gå  att  betrakta  den 
finska  folkstammens  egentliga  grenar,  så  finna  vi  dem  till  en 
början  bosatta  på  ömse  sidor  om  Urals  bergsrygg" r,  emellan  flo- 
derna Ob  och  Wolga.  Ostligast,  vid  Ob  och  Ir^sch,  bodde  de 
Ugriska  folken  (Ostjaker,  Woguler  och  Ungrare);  vester  om 
Ural,    vid  Kama-floden,   de  Permiska  (Syrjäner,  Permjaker  och 


INLEDNING. 


Wntjaker);  längre  i  söder  och  vid  nedre  Wolga  de  Bulgariska 
(Bulgarer,  Mord  viner  och  Tscheremisser);  slutligen  derifrån  åt 
nordvest,  troligen  vid  Wolgas  mellersta  lopp,  de  Finska,  hvilka 
närmast  utgöra  ämnet  för  denna  historia.  Huru  långt  grän- 
serna för  hvarje  af  de  respektive  gruppernas  område  sträckte 
sig  under  dessa  aflägsna  tider,  är  ej  möjligt  att  närmare 
bestämma.  Endast  det  kunna  vi  med  säkerhet  sluta  till,  att 
den  finska  gruppens  främsta  gren,  de  renskötsel  idkande  Lap- 
parne eller  "Samerne",  redan  ganska  tidigt  hade  spridit  sig 
öfver  de  nordvestra  ödemarkerna  ända  till  Finland  och  Skandi- 
navien, och  dervid  kanske  delvis  råkat  under  Jotunernas  herra- 
välde. Först' lenare  flyttade  äfven  andra  finska  stammar  (Ka- 
relare,  Tavaster,  Wepser  och  andra)  i  Lapparnes  spår  mot 
vester  och  nordvest,  för  en  tid  sammanträffande  med  de  Per- 
miska  folken,  hvilkas  historia  står  i  nära  samband  med  de 
finska  stammarnes  äldsta  öden.  Deremot  hafva  de  bägge  andra 
'grupperna,  de  Ugriska  och  Bulgariska,  gått  en  annan  väg,  och 
deras  historia  är  i  många  afseenden  gemensam.  Till  följd  af 
sina  sydligare  boningsorter  blefvo  de  tidigare  än  de  andra 
stammarne  synliga  i  historien,  och  då  af  de  öden,  de  genom- 
gått, en  och  annan  inverkan  äfven  nått  till  de  nordliga  områdena, 
är  det  nödvändigt  att  här  egna  ett  ögonkast  åt  deras  historia. 

Den  första  säkrare  kunskap  om  dessa  finska  stammar  är 
från  l:sta  seklet  före  Kristus.  Vid  denna  tid  hade  Skythernas 
gamla  välde  norr  om  Svarta  hafvet  gått  under  och  deras  stam- 
förvandter  Sarmaterna  (Slavernas  förfäder)  hade  dragit  öfver 
Don  och  nedsatt  sig  i  trakterna  af  Donau.  Men  i  deras  ställe 
uppträdde  tvenne  mägtiga  folk,  Aorser  och  Siraker,  hvilka  med 
sina  ryttareskaror  herskade  vid  Wolgas  nedre  lopp  och  med 
sina  kameler  drefvo  handel  ända  på  Indien  och  Babylonien. 
Dessa  Aorser,  som  utan  tvifvel  hörde  till  den  Bulgariska  stam- 
men (en  gren  af  Mordvinerna  bär  ännu  i  dag  namnet  "Ersa"), 
omnämnas  -sedan  på  samma  område  under  ett  par  århundraden. 
Derefter  försvinna  de  åter  och  de  ifrån  trakten  af  Weichsel 
ankomna    Götherna    herska    någon    tid  norr  om  Svarta  hafvet. 

Men  vid  slutet  af  4:de  seklet  e.  Kr.  se  vi  den  finska  folkstam- 
mens Ugriska  gren  sätta  sig  i  rörelse  mot  Europa,  ryckande 
med  sig  Bulgariska  stammar  och  krossande  det  Götiska  herra- 
väldet vid  Donau  och  Svarta  hafvet.  Sålunda  grundades  det 
så    kallade    Hunniska   riket,    hvars  store  herskare  Attila  ifrån 


FINLANDS     HISTORIA. 


sitt  läger  vid  Theiss  höll  Slaverna  och  Germanerna  under  sin 
spira  och  med  sina  segertåg  injagade  skräck  hos  Roms  båda 
kejsardömen.  Men  sedan  Attila  dött  år  453,  nödgades  Hun- 
nerna  draga  sig  tillbaka  till  Svarta  hafvets  kusttrakter,  der  de 
åter  sönderföllo  i  mindre  stammar. 

I  medlet  af  det  följande  seklet  inträffade  en  ny  förändring 
i  de  Hunniska  folkens  lif.  Deras  östra  stammar  blefvo  under- 
kufvade  af  Turk-Uigurerna,  hvilkas  "stor-khan"  då  utbredde  sitt 
herravälde  ifrån  Altai  till  Don.  Men  ifrån  Don  åt  vester  ända 
till  Baijern  hade  de  så  kallade  Avarerna,  ett  undan  Turkarne 
flyende  Ugriskt  folk,  grundlagt  ett  mägtigt  rike,  hvilket  för  en 
tid  uppsvingade  sig  till  arfvinge  af  Attilas  välde  vid  Theiss. 
Der  bibehöll  sig  Avarernas  rike  ända  till  Karl  den  stores  tider 
(till  slutet  af  8:de  seklet),  men  dess  välmagts  tid  var  förbi 
redan  omkring  år  630,  då  de  vid  Svarta  hafvet  bosatta  stam- 
förvandterna  åter  blefvo  sjelfständiga.  Redan  derförinnan  hade 
de  mellan  Wolga  och  Don  boende  folken  befriat  sig,  då  Turk- 
Uigurernas  välde  splittrades.  Fältet  var  således  åter  öppet  för 
upprättandet  af  nya  riken. 

Då,  under  loppet  af  7:de  seklet,  uppstodo  vid  Wolga 
tvenne  riken  af  finskt  ursprung,  hvilka  i  anseende  till  deras 
varaktighet  och  deras  kultur  äro  förtjenta  af  mycken  uppmärk- 
samhet. Katsarerna,  ett  Ugriskt  folk,  som  i  tiden  hade  hört 
till  Attilas  vidsträckta  rike  och  nu  till  sist  stått  under  Turk- 
Uigurernas  herravälde,  uppbygde  åt  sig  en  hufvudstad,  vid 
namn  Jtil,  i  närheten  af  Wolgas  mynning  och  utbredde  derifrån 
sitt  välde  ända  till  Dnieper.  Denna  händelse  tvang  Bulgarerna 
(de  forna  Hunner-stammarne)  att  utflytta  ur  sina  boningsplatser 
vid  Don.  De  skilde  sig  i  tvenne  grenar  och  grundlade  då 
två  lika  benämnda  riken.  En  del  af  dem  begaf  sig  nämligen 
åt  vester  öfver  Donau  till  det  nuvarande  Bulgariet,  hvarest 
likväl  inkräktarne  snart  sammansmälte  med  den  slaviska  be- 
folkningen, och  höra  derefter  icke  vidare  till  den  Finska  folk- 
stammens historia.  Men  den  andra  grenen  af  Bulgarerna  drog 
sig  mot  norr  och  grundlade  vid  Wolgas  krökning  Stora  Bul- 
garien, som  bibehöll  sig  ända  till  13:de  seklet.  Genom  Kat- 
sarernas  rike  och  Stora  Bulgarien  gick  en  liflig  handel  ifrån  de 
muhamedanska  länderna  i  söder  till  högsta  norden,  och  båda 
dessa  folk  stodo  på  en  temligen  hög  bildningsgrad.  Men  de 
Turkiska  folkens  påträngande  öster  ifrån  begynte  redan  i  slutet 


INLEDNING. 


af  9:de  seklet  försvaga  Katsarernas  rike,  till  dess  det  slutligen 
omkring  år  1000  fullständigt  gick  under. 

Under  denna  tid  hade  ett  Ugriskt  folk,  Magyarerne  eller 
Ungrarne,  ifrån  trakterna  af  Ural  kommit  till  Dniepern  och 
lydde  någon  tid  under  Katsarernas  välde.  Men  år  889  flyt- 
tade Ungrarne  under  sin  anförare  Arpad  in  till  det  nuvarande 
Ungern,  der  deras  ärorika  stat  ännu  eger  bestånd.  Ett  hälft 
årtusendes  ansträngningar  hade  sålunda  förskaffat  åt  den  Finska 
folkstammens  Ugriska  gren  ett  varaktigt  hemvist  vid  Donaus 
stränder.  Men  i  hvad  mon  dessa  folkrörelser  äfven  inverkat 
på  den  finska  grenen,  skall  i  det  följande  blifva  föremål  för 
vår  undersökning. 


Finlands  Historia. 


I.     De  skilda  stammarnes  tidehvarf 

till  år  1157. 

1.    De  finska  stanimariies  invandring  till  Finland. 

De  stammar,  af  hvilka  det  finska  folket  leder  sin  här- 
komst, synas  ännu  vid  den  kristna  tideräkningens  början  hafva 
varit  bosatta  vid  Wolgas  mellersta  lopp,  antagligen  ofvan  om 
det  ställe,  der  floden  gör  sin  krökning  mot  söder.  De  hade 
till  sydostliga  grannar  Mordvinerna,  hvilkas  språk  också  ännu  i 
dag  står  det  finska  mycket  nära.  I  nordost  åter  torde  de 
stått  i  förbindelse  med  Syrjäner  och  andra  Permiska  folk,  hvil- 
kas språkförråd  jämväl  antyda  en  dylik  nära  beröring.  Men 
nordvest  om  Finnarne,  eller  ända  till  Finland  och  norra  Skan- 
dinavien, synes  detta  dunkla  fornfolk  af  kanhända  Ugriskt  ur- 
sprung, som  i  sagorna  omtalas  under  namn  af:  Finnar,  Jotuner, 
Jatuler  och  "Hiidet",  från  uråldriga  tider  varit  utbredt.  Till 
dessa  ödemarker  hade  också  den  gren  af  den  finska  folkstam- 
men vandrat,  som  af  de  öfriga  finnarne  kallades  Lappar,  eme- 
dan de  med  sina  renar  nomadiserade  långt  uppe  vid  det  finska 
områdets  yttersta  gränser  *.  Finnarne  sjelfva,  som  redan 
idkade  något  slags  åkerbruk  och  boskapsskötsel,  voro  delade  i 
tvenne  hufvudgrenar:  Karélare  nordligare  och  Tavaster  sydligare. 
Men  det  nationela  namnet  Suomi  synes  från  äldsta  tider  varit 

Lapplands  finska  namn  Lappi  är  uämligen  en  modifiering  af  ordet 
oppi  —  hörn,  afsides  trakt,   och  heslägtadt  med  loppu  =  ände,  slut. 

Öfvere. 


8  FINLANDS    HISTORIA. 

gemensamt  för  dem,  och  detta  samma  namn  tillegnade  sig 
äfven  Lapp-  eller  Saame-folket 

Antagligt  är,  att  folkrörelserna  i  mellersta  Asien  omkring 
år  100  e.  Kr.  sträckte  sina  verkningar  äfven  till  Europa,  i 
det  de  drefvo  de  finska  stammarne  bort  från  deras  bonings- 
platser. Karelarne  vandrade  längs  floden  Jug  till  Suchona 
och  Dvina,  derifrån  de  sedan  utbredde  sig  åt  sydvest  till 
Onegas  och  sedermera  Ladogas  stränder.  Till  dessa  trakter 
ankommo  samtidigt,  förmodligen  längs  "\Yolgas  källflöden,  äfven 
Tavasterna,  nedsättande  sig  söder  om  Ladoga  och  Onega.  Denna 
gren  delade  sig  kanhända  redan  då  uti  skilda  stammar,  af 
hvilka  Egentliga  Finnarne  bodde  vestligast,  Egentliga  Tavasterna 
mellerst  och  Wepserna  ostligast,  emellan  Onega  och  Bjelo-Osero- 
sjön  (Walgetjärvi).  På  dessa  platser  anträffas  de  finska  stam- 
marne vid  midten  af  fjerde  seklet,  då  de  omtalas  såsom  skatt- 
skyldige under  Svartahafs-gotherna.  Men  sedan  Göthiska  riket 
blifvit  förstördt,  saknar  man  åter  för  flere  sekler  hvarje  säkrare 
underrättelse  om  dem.  Den  del  af  Karelarne,  som  hade  kom- 
mit till  Dvinas  stränder,  råkade  förmodligen  der  tillsammans 
med  Permierna,  och  af  denna  förening  uppkom  med  tiden  det 
Bjar  miska  riket,  hvilket  vi  framdeles  bli  i  tillfälle  att  omtala. 
Tavasterna  åter  hade  till  sydliga  grannar  Lithauerne,  hvilka 
såsom  Slavernas  förtrupp  redan  hade  framträngt  mot  norden. 
Och  då  Finnarnes  boningsplatser  otvifvelaktigt  redan  nådde  till 
finska  viken,  så  kommo  de  ganska  snart  att  känna  Sveriges 
kringströfvande  vikingar.  Men  i  norr  torde  de  redan  tidigt 
vant  sig  att  uppbära  skatt  af  sina  lappska  stamförvandter, 
som  från  sina  ödemarker  samlade  dessa  trakters  värdefullaste 
handelsartikel,  dyrbara  pelsverk. 

På  hvilken  tid  och  af  hvad  orsak  Finnarne  drogo  åt  vester 
från  dessa  trakter,  kunna  vi  någorlunda  sannolikt  föreställa  oss 
på  följande  sätt:  Då  Bulgarerne  vid  slutet  af  7:de  seklet 
från  trakterna  af  Don  drogo  mot  norden  och  grundade  Stora 
Bulgarien,  kunde  ej  denna  tilldragelse  vara  utan  inflytande  på 
de  nordliga  och  vestliga  stammarne.  Karelarne  och  Tavasterna, 
ansatta  i  öster,  trängdes  tillhopa  i  trakten  af  Ladoga  och 
Onega  och  begynte  (omkring  år  700)  utskicka  sina  kolonier 
mot  vester.  Först  begaf  sig  en  med  Tavaster.  uppblandad  gren 
af  Karelarne  under  namn  af  Liver  och  Kurer  åt  sydvest  och 
hamnade    slutligen  i  Lifflands    och    Kurlands    kustländer,  som 


UK     FINSKA    STAMMAKXES    INVANDRING    TILL    FINLAM).  9 

efter  dem  fingo  sina  namn,  efter  det  att  de  med  Lithauerne 
beslägtade  Letterne  blifvit  trängda  till  det  inre  af  landet  eller 
gjorda  underdåniga.  Vid  samma  tid  begynte  en  del  af  Kare- 
larne  nedsätta  sig  vester  om  Ladoga  vid  Wuoksens  mynning 
uti  det  nu  varande  Karelen,  under  ständig  kamp  med  Pohjola- 
folket,  under  hvilket  namn  man  måste  förstå  i  det  inre  af 
landet  och  vid  norra  stranden  af  Ladoga  boende  Jotuner  och 
Lappar.  Ännu  mera  vesterut  drogo  Egentliga  Finnarne,  följande 
Finska  vikens  båda  kuststräckor.  På  södra  sidan  om  denna 
hunno  de  så  småningom  ända  till  stränderna  af  Östersjön  och 
öarne,  samt  Livernes  gränser,  och  kännas  nu  under  namnet 
Ester.  På  norra  sidan  trängde  de  fram  längs  Finlands  södra 
kust  till  trakterna  af  Raumosjön*  till  det  nu  varande  Egent- 
liga Finland.  Äfven  Egentliga  Tavasterna  begynte  i  samma 
grupp,  fastän  kanske  något  senare,  utskicka  kolonier  i  de  andras 
spår.  En  sådan  koloni  tyckes  hafva  trängt  sig  öfver  Narova 
och  nedsatt  sig  emellan  Peipus  och  Wirtsjärvi  sjöar  (estniskans 
Dorpatska  dialekt).  Andra  gingo  öfver  Nevan  och  Kymmene 
elf,  sålunda  grundande  Tavastlancl  i  Finland.  Men  någon  del 
af  Tavasterna  synes  qvarstannat  vid  sina  förra  boningsplatser, 
hvarest  de  ännu  under  följande  sekler  omnämnas. 


2.    Warägeruas  välde. 

På  denna  tid  hade  de  Slaviska  folken  börjat  längs  Dnie- 
perns  öfre  tillflöden  sträfva  mot  norden  och  nedsatt  sig  vid 
Ilmensjön,  hvarest  deras  "nya  stad"  Novgorod  uppstod.  Dessa 
nykomlingar,  åt  hvilka  de  finska  stammarne  gåfvo  namnet 
Wenäläiset,  gjorde  Tavasternas  läge  söder  om  Ladoga  ännu 
trängre  och  torde  påskyndat  deras  afflyttning  till  Finland.  Å 
andra  sidan  begynte,  i  synnerhet  vid  slutet  af  8:de  och  början 
af  9:de  seklet,  de  Skandinaviska  vikingarne  med  sina  sjöröf- 
varskepp  segla  ända  till  Ladoga  och  ännu  längre,  utpressande 
af  dessa  trakters  Finnar  och  Slaver  skatt  och  byte.  En  gång 
hände    det,  i  medlet    af    9:de   seklet,  att  dessa  vikingar  eller, 

Så  kallas  den  del  af  Bottniska  viken,  som  sträcker  sig  norr  om  Åland 
intill  Qvarken. 


10  FINLANDS    HISTORIA. 

såsom  de  ryska  krönikorna  kalla  dem,  Warägerna,  fördrefvos, 
och  landets  innevånare  försökte  grunda  en  sjelfstiindig  styrelse. 
Men  folkelementen  voro  alltför  mycket  olika  och  spridda.  Der- 
för  sände  man  bud  till  Warägernas  eget  land,  Sverige,  och 
inkallade  derifrån  trenne  bröder  att  styra  landet.  Dessa  bröder 
kallas  i  de  ryska  krönikorna:  Rurik,  Sineus  och  Truvor.  De 
anlände  med  ett  stort  följe  och  grundlade  år  862  de  Wamgiska 
Ryssarnes  rike,  som  fick  sitt  namn  efter  de  nya  herskarne 
(Roos,  Ruotsi)  och  hvaraf  det  nuvarande  ryska  riket  uppstått. 
I  början  bestod  större  delen  af  detta  rike  af  Finnar  (tschuder) ; 
ty  Rurik  hade  sitt  område  vid  Wolchow  i  Tavasternas  (Jämernas) 
land,  Sineus  vid  Bjelo-Osero  och  bland  Wepserna,  Truvor  uti  Isborsk, 
söder  om  Peipus-sjön  vid  Esternas  gräns.  Men  sedan  de  yngre 
bröderna  dött,  flyttade  Rurik  styrelsens  säte  till  Novgorod,  och  då 
sedermera  riket  allt  mer  utvidgades  åt  söder,  blef  det  i  samma 
mon  helt  och  hållet  slaviskt.  Sjelfva  den  regerande  slägten 
och  dess  krigiska  följe  förblef  dock  länge  skandinavisk,  och 
de  finska  undersåtarne  synas  varit  i  fullkomligt  lika  anseende, 
som  slaverna.  Ruriks  son  Igor,  i  början  under  sin  frände 
Oleg's  förmyndarskap  (879 — 912)  och  sedan  såsom  myndig 
(912 — 945),  efter  honom  hans  son  Sviatoslaw  (945 — 972)  och 
derefter  åter  dennes  son  Wladimir  den  store  (972 — 1015)  inne- 
hade efter  hvarandra  regeringen  med  biträde  af  Warägernas 
krigarkast;  men  på  deras  tåg  till  Konstantinopel  och  andra 
orter  medföljde  såväl  slaviska,  som  finska  skaror.  Någon  del  af 
Tscheremisserna  i  öster  (vid  trakterna  af  Rostow)  och  någon 
del  af  Esterna  i  vester  synas  äfven  hafva  hört  till  dessa  regen- 
ters  område,  och  Wladimirs  son  Jaroslaw  (1015 — 1054)  anlade 
i  Estland  slottet  Jurjew  eller  det  nuvarande  Dorpat  (år  1030). 
Sistnämnde  regent,  som  var  förmäld  med  svenske  konungen 
Olof  Skötkonungs  dotter  Ingegerd,  gaf  åt  sin  gemål  till  morgon- 
gåfva  Ladoga  stad  och  län,  och  häraf  anser  man,  att  detta 
landskaps  namn  Ingermanland  (Inkerin  maa)  har  sin  härled- 
ning. Men  rikets  medelpunkt  hade  redan  dragit  sig  till  Kiew. 
och  det  finska  området  begynte.  blifva  åt  sidan.  När  således 
ryska  riket  efter  Jaroslaws  död  sönderföll  i  smärre  fursten- 
domen,  blef  uti  dem  det  slaviska  elementet  nu  det  allena 
herskande. 

Under    detta   sakernas  nya  skick  tillföll  omsorgen  om  de 
finska    stammarnes    angelägenheter    Novgorod   ensamt.     Denna 


WARAGERNAS    VÄLDE.  11 

stad  hade  nu  utbildat  sig  till  en  borgerlig  republik,  som  efter 
godtfinnande  valde  sina  krigsöfverstar  ur  Ruriks  slägt,  men  för 
öfrigt  följde  sitt  eget  styrelsesätt  och  allt  mer  och  mer  riktade 
sig  genom  sin  handel  på  vesterlanden.  Just  för  denna  handel 
behöfde  Novgorod  oundgängligen  såväl  Ladogas  södra  kust- 
sträckor som  ock  Nevafloden  och  fördref  derför  från  dessa 
trakter  Tavasternas  sista  qvarlefvor.  Detta  synes  hafva  inträffat 
i  slutet  af  ll:te  seklet.  Ännu  år  1042,  då  furst  Wladimir, 
Jaroslaws  son,  ifrån  Novgorod  gjorde  sitt  olyckliga  tåg  mot 
Jämerna  eller  Tavasterna,  bodde  dessa  vid  Ladogas  södra  strän- 
der. Men  i  det  följande  seklet  har  denna  stam  redan  full- 
ständigt inflyttat  till  Finland,  och  någon  mindre  del  har  flytt 
mot  nordost.  I  detta  eröfringsföretag  hade  Novgoroderna  den 
bästa  hjelp  af  dervarande  Karelare,  hvilka  härefter  förblefvo  i 
troget  vänskapsförbund  med  denna  mägtiga  handelsstad.  En 
del  af  karelska  stammen  inflyttade  i  Tavasternas  forna  hemvist 
uti  Ingermanland  och  fingo  nu  såsom  undersåtar  under  Nov- 
gorod namnet  Ingrer  (Inkerikot).  I  samma  förhållande  till 
Novgorod  stodo  äfven  Woterna  (Watjalaiset),  en  stam  kareliserade 
Tavaster  i  Ingermanlands  vestra  hörn.  Deremot  voro  de  i  Fin- 
land vid  trakterna  kring  Wuoksen  bosatta  Karelarne  endast 
Novgorodernas  bundsförvandter,  men  ej  deras  undersåtar,  och 
de  finska  Tavasterna,  likasom  äfven  Esterna,  försvarade  modigt 
sin  frihet.  Men  åt  nordost  utbredde  sig  Novgorodernas  välde 
hastigt;  ty  de  dyrbara  pelsverk,  som  fingos  från  skogarne,  och 
den  handel,  som  från  Dvinas  mynning  gick  till  Wolgas  mellersta 
lopp,  lockade  deras  vinningslystnad.  Snart  hade  de  trängt 
öfver  den  landtrygg,  som  skiljer  Dvinas  och  Ladogas  vatten- 
områden, och  påträffade  derstädes  ännu  en  gren  af  Karelarne, 
som  innehade  stränderna  af  Dvina.  Dessa  Karelare,  som  ryska 
krönikorna  efter  deras  läge  kallade  sawolotshiska  (bortom  vatten- 
skilnaden  boende)  tschuder,  voro  äfven  kända  af  Skandinaverna, 
men  buro  i  deras  sagor  namnet  Bjarmer.  För  deras  skull 
måste  vi  här  särskildt  betrakta  dessa  nordliga  trakters  egen- 
domliga förhållanden. 


I-'  FINLANDS     HISTORIA. 


3.    Bjamialaml,  Lappar  och  Kvener. 

De  Karelare,  som  stannat  qvar  vid  Hvita  hafvets  stränder, 
synas  derstädes  hafva  grundlagt  ett  vidsträckt  rike,  hvars 
medelpunkt  var  i  närheten  af  Dvina-flodens  mynning.  Norr- 
mannen Otlier,  som  i  medlet  af  9:de  seklet  hade  gjort  en 
upptäcktsresa  längs  kusten  af  Lappland  ända  till  Hvita  hafvet, 
ger  den  första  underrättelsen  om  detta  samhälle  och  kallar 
folket:  Beormer  eller  Bjarmer,  troligen  af  namnet  Permier. 
Med  detta  namn  omnämnas  de  äfven  senare  af  Skandinaverna, 
och  redan  på  grund  häraf  kan  man  antaga,  att  Karelarne  uti 
Bjarmaland  hade  bragt  under  sitt  välde  hela  permiska  folk- 
stammen :  Syrjänerna,  Wotjakerna  och  Permjakerna,  hvilkas  bo- 
ningsplatser sträckte  sig  längs  med  Wytshegdas  och  Kamas 
tillflöden.  Men  det  är  äfven  eljes  kändt,  att  just  längs  dessa 
floder  en  liflig  handel  drefs  från  Bulgarernas  rike  till  trakterna 
af  Dvina,  och  att  Bjarmerna  genom  denna  handel  förvärfvade 
sig  betydliga  rikedomar.  Ryktet  om  Bjarmalands  rikedom 
utbredde  sig  nu  snart  till  Norge  och  lockade  dess  vikingar  att 
företaga  färder  dit,  såväl  för  handel,  som  för  att  plundra. 
Redan  Harald  Hårfagers  son,  Erik  Blodyxa,  gjorde  omkring  år 
920  ett  sådant  plundringstäg;  men  ryktbarast  är  det  tåg, 
hvilket  en  norrman  Karli  och  hans  broder  Gunnstein,  samt 
Finnmarkens  förläningsman  Thorer  Hund  gemensamt  företogo 
till  Dvinas  mynning  år  1026.  Sedan  de  derstädes  köpt  en 
myckenhet  sobel-  och  bäfverskinn  samt  annat  pelsverk,  land- 
stego  de  åter  en  natt  i  hemlighet  och  gingo  att  plundra  Bjar- 
mernas  heliga  begrafningsplats,  som  låg  i  en  lund  och  var 
omgifven  med  en  hög  skidgård.  Det  berättas,  att  Bjarmerna 
hade  för  sed  att  alltid  vid  en  rik  mans  död  skifta  hans  egen- 
dom i  två  delar,  så  att  arfvingarne  fingo  den  ena  delen,  men 
den  andra  deremot  gafs  med  åt  den  döde  till  Tuonela  (under- 
jorden), det  vill  säga  nedgräfdes  bland  mullen  i  hans  grafhög. 
Men  i  midten  af  begrafningsplatsen  var  guden  Jumalas  bild, 
"Jomali",  på  hvars  knän  hvilade  en  silfverskål,  full  af  silfver- 
mynt,  och  kring  hvars  hals  hängde  en  tung,  dyrbar  kedja. 
Hvarje  natt  höllo  sex  bjarmer,  två  i  gången,  vakt  vid  detta 
heliga    ställe;    men    de    norska    plundrarne    begagnade  sig  af 


BJARMALAND,    LAPPAR    OCH    KVEXER.  13 

mellantiden,  då  vakterna  byttes  om,  och  sluppo  sedan  lyckligt 
undan,  medförande  till  sina  skepp  ett  omätligt  byte.  öm  andra 
tåg  saknar  man  närmare  underrättelser;  men  i  Skandinavernas 
sagor  ansågs  "Bjarmaland"  länge  för  ett  mägta  rikt  land,  hvars 
plundring  för  vikingarne  på  samma  gång  var  ett  synnerligen 
farligt  och  derjämte  ärorikt  företag. 

Hvad  slags  föremål  det  kunde  vara,  med  hvilka  Bjar- 
merna  tillbytte  sig  söderns  varor  och  silfverskatter,  kunna  vi 
äfven  sluta  till  af  nyss  nämnda  händelser.  Dessa  dyrbara 
pelsverk,  som  ännu  på  denna  tid  i  ymnighet  erhöllos'  från  den 
höga  nordens  vidsträckta  ödemarker,  utgjorde  en  i  de  aflägsna 
sydliga  länderna  synnerligen  eftersökt  handelsvara,  h  vilken  af 
arabiska  köpmän  afhemtades  ända  ifrån  Stora  Bulgariet.  Men 
Bjarmerna  hade,  efter  hvad  man  med  säkerhet  kan  antaga, 
bragt  de  närboende  folken,  och  i  synnerhet  Lapparne,  under 
sitt  herravälde,  och  togo  af  dem  i  skatt  just  sådana,  som  pen- 
ningvärde gående  skogsdjurs  skinn. 

För  öfrigt  var  Lapparnes  område  ännu  på  denna  tid  så 
vidsträckt,  att  samma  slags  skatt  förslog  rikligen,  ej  blott  åt 
de  bjarmiska  Karelarne  vid  Dvina  och  Suchona,  utan  äfven  åt 
Ladoga-karelarne  och  till  och  med  Tavasterna  i  Finland.  Deremot 
hade  den  nordvestligaste  delen  af  Lapparne  uti  den  så  kallade 
norska  Finnmarken  eller  JBwi;a-landet  blifvit  skattskyldiga  under 
Norrmännen,  hvilka,  enligt  Others  uppgift,  fordrade  af  hvarje 
förmögnare  lappfamilj  femton  mårdskinn,  fem  renhudar,  en 
björnhud,  en  björn-  eller  utterskinnspels,  samt  ett  visst  mått 
fjäder  och  skeppståg.  Ända  från  äldsta  tider  hade  Haluga- 
lands  innevånare  i  norra  Norge  uppburit  denna  skatt.  Men 
då  Harald  Hårfager  (i  slutet  af  9:de  seklet)  förenade  alla  små 
riken  under  sitt  välde,  kom  äfven  lappska  skatten  under  norska 
kronan  och  en  skild  "förläningsman  öfver  Finnmarken"  till- 
sattes i  och  för  samfärdseln  med  lapparne.  Detta  öfverherr- 
skap  öfver  Lapparne  omfattade  ej  blott  upptagandet  af  skatt, 
utan  äfven  uteslutande  rätt  till  handel.  Men  sina  öfriga  sam- 
hällsförhållanden fingo  Lapparne,  såsom  det  synes,  sköta  så 
godt  de  kunde,  och  i  krönikorna  likasom-  i  forasägnerna  om- 
nämnas skilda  lappkonungar,  hvilka  förmodligen  tillika  voro 
offerprester  eller  religiösa  öfverhufvuden. 

Bland  de  grannfolk,  hvilka  synbarligen  uppburo  skatt  af 
Lapparne,  fans  ännu  ett,  om  hvars  rätta  ursprung  man  ej  har 


14  FINLANDS     H1ST0B1A. 

någon  säker  kännedom,  nämligen  Kaimdaiset  eller  Kvenerna 
(Qvänerna).  Dessa  bodde,  enligt  Others  berättelse,  öster  om 
Norge  eller  Halugaland,  således  i  nordliga  Sverige,  och  voro 
ofta  i  fejd  med  Norrmännen.  Men  i  öster  synes  deras  välde 
hafva  sträckt  sig  äfven  till  den  finska  sidan  af  Bottniska  viken, 
och  då  Karelarne  vid  Dvina  eller  Ladoga  hade  begynt  upp- 
taga lappskatt  från  dessa  trakter,  så  var  den  naturliga  följden 
häraf,  att  dessa  bägge  folk  stötte  tillsammans  på  Lapplands 
öde  fjäll.  År  877  hände  det,  att  Kvenernas  konung  Warawit 
eller  Faravid  kallade  till  sin  hjelp  norska  konungens  förlä- 
ningsman  Thorulf  Kiveldulfson,  och  i  förening  med  detta  folk 
gjordes  nu  några  härtåg  mot  Karelarne.  Derefter  försvinner 
kännedomen  om  Kvenerna  i  sagornas  dunkel,  och  deras  namn, 
"kven",  som  i  de  skandinaviska  språken  betecknar  "qvinna", 
gaf  upphof  åt  förunderliga  sägner  om  ett  bakom  Sverige  be- 
läget amazonrike.  Sålunda  berättas  det,  att  svenska  konungen 
Emund  Gamle  (efter  år  1052)  sände  sin  ende  son  att  eröfra 
detta  land,  men  att  Kvenlands  krigiska  qvinnor  (amazoner)  för- 
gjorde honom  och  hela  hans  här,  derigenom  att  de  förgiftade 
källor  och  brunnar.  Sjelfva  kvenfolket  synes  dock  småningom 
gått  under;  ty  i  Finnmarken  utbredde  sig  allt  mer  och  mer 
Norrmännens  välde,  och  Svenskarne  utvidgade  sitt  område  längs 
Bottniska  vikens  vestra  kust.  Men  sitt  namn  hafva  dock 
Kvenerna  lemnat  qvar  i  dessa  nejder  (Kainu-land,  Kajanien) 
och  i  Norge  förstås  med  namnet  "Kvaen"  i  allmänhet  en  finne. 
Af  denna  orsak  har  man  äfven  ofta  dragit  den  slutsats,  att 
Kvenerna  varit  en  från  Karelarne  afsöndrad  gren.  Men.  mera 
troligt  är,  att  de  voro  qvarlefvor  af  de  forna  Jotunerna  eller 
Hiisifolket,  som  kanhända  allra  tidigast  hade  begynt  uppbära 
skatt  ifrån  Lapparne.  En  dylik  gemenskap  emellan  namnen 
Kven  och  Hiisi  har  kanhända  redan  äfven  Tacitus  åsyftat,  då 
han  förtäljer,  att  bakom  Svenskarne  (Sueonerna)  äro  "Sitonernas 
folkstammar"  (Hiisi  *-folket),  öfver  hvilka  "en  qvinna  (kven) 
nerskar".  Äfven  Kalevala-runornas  "Pohjola"  och  dess  herr- 
skarinna  Louhi  tyckas  häntyda  åt  samma  håll. 

Likasom  Norrmännen  och  Svenskarne  i  vester  lade  Kvenernas 
forna  område  under  sitt  välde,  begynte  äfven  Novgoroderna  och 
de  öfriga  Ryssarne  under  loppet  af  12:te  seklet  intränga  öfver 

Stammen    "Hiite"  anses  af  Lönnrot  vara  densamma  som  i  ordet  "seid". 

öfver*.  anm. 


DE     VINSKA     STAM.MAU.Ni;     I     FIM.AXD.  15 

skogssträckan  till  Bjarmaland  (Sawolotshien).  På  det  ställe, 
der  Jug  infaller  i  Suhhona,  grundlades  vid  denna  tid  en  stad, 
benämnd  Ustjug,  som  snart  riktade  sig  genom  sin  handel,  och 
en  från  Novgorod  utgången  koloni  nedsatte  sig  redan  år  1174 
vid  Wjatka,  läggande  Wotjakerna  under  sitt  välde.  Sålunda 
hade  nu  Bjarmernas  gamla  handelsväg  råkat  i  Ryssarnes  våld; 
deras  forna  rikedom  och  välstånd  förstördes  och  i  och  med 
detsamma  upphörde  äfven  vikingarnes  färder  till  Bjarmaland 
(deras  sista  besök  var  år  1217).  Det  under  Novgorod  skatt- 
skyldiga området  sträckte  sig  nu  längs  Suchona  och  Wytshegda 
till  Syrjänernas  land  ända  till  trakterna  af  Petschora,  och  fastän 
år  1187  ett  upplopp  omtalas  på  detta  område,  då  uppbörds- 
männen vid  Petschora  och  i  Sawolotshien  mördades,  så  utvid- 
gades dock  Ryssarnes  kolonisation  ,m.er  och  mer.  Men  sjelfva  . 
Karelarne  vid  Dvina  och  hafskusten  synas  dock  ihärdigt  och 
länge  försvarat  sin  frihet,  och  först  vid  början  af  14:de  år- 
hundradet hade  Novgorodernas  välde  utbredt  sig  till  D vina- 
flodens  mynning. 


4.    De  finska  stammarne  i  Finland. 

De  finska  stammar,  som  hade  inflyttat  till  trakterna  vester 
om  Ladoga,  och  än  vidare  längs  Finska  vikens  norra  strand 
ända  till  Östersjön,  tagande  sålunda  i  besittning  den  så  kallade 
Finska  halfön  (Suomen  niemi),  äro  vigtigast  för  historien;  ty 
af  dem  har  det  nu  varande  Finska  folket  uppstått,  den  enda 
gren  af  denna  stam,  som  förmått  tillkämpa  sig  sjelfständig 
bildning  och  en  politisk  ställning.  Vid  tiden  för  deras  första 
invandring  hit,  under  loppet  af  8:de  och  följande  sekler,  voro 
likväl  dessa  stammar  i  föga  och  äfven  då  oftare  fiendtlig,  än 
.änskaplig  beröring  med  hvarandra,  under  beständiga  tvister 
om  eganderätten  till  det  land,  som  de  voro  i  begrepp  att  taga 
i  besittning.  Karelarne,  hvilka  nedsatte  sig  i  trakterna  vester 
och  nordvest  om  Ladoga,  utbredde  härifrån  längs  Saimas  södra 
kuster  och  Finska  viken  sin  kolonisation  till  de  vestliga  öde- 
markerna och  sålunda  uppstodo  af  dessa  utmärker  vestra  Kare- 
lens trenne  härader:  Äyräpää,  JääsJcis  och  Savo.    De  Egentliga 


16  FINLANDS    HISTORIA. 

Finnarna  och  de  Egentliga  Tavasterna,  hvilka  på  sin  vandring 
mot  vester  hade  följt  landsträckan  mellan  Ladoga  och  Finska 
viken,  trängdes  härunder  bort  från  detta  område  eller  blandade 
sig  med  Karelarne.  Finska  vikens  innersta  del  fick  deraf 
namnet  Kyrialabotn  eller  Karelska  viken,  alldenstund  Karelarne 
herskade  i  dessa  nejder.  Men  Karelarnes  hufvudsäte  var  syn- 
barligen vid  Wuoksens  utlopp,  der  äfven  sannolikt  de  finska 
runornas  Kalevala  torde  varit  beläget.  I  så  fall  skulle  det  Pohja 
eller  Sariola  folk,  öfver  hvilket  Kalevafolket  efter  många  strider 
slutligen  behöll  segern,  vara  att  sökas  på  norra  stranden  af  Ladoga. 
Under  det  Karelarne  sålunda  nedslogo  sina  bopålar,  begåfvo 
sig  de  Egentliga  Finnarne  längs  hafskusten  till  sina  nuvarande 
boningsplatser,  qvarlemnande  på  sin  väg  mångfaldiga  spår  af 
kolonisation  såväl  i  trakterna  af  Kymmene  elf,  som  ock  i  det 
nu  varande  Nyland.  Trakterna  af  Aurajoki  och  Rauma  ända 
till  Kumo  elf  togos  nu  i  besittning  af  denna  stam  och  namnet 
Satakimta,  som  uppkommit  vid  loppet  af  sistnämnde  flod,  be- 
visar, att  inbyggarne  bildat  något  slags  ordnadt  samhälle.  Sist 
af  alla  hafva  de  Egentliga  Tavasterna  inflyttat  till  Finland.  De 
följde  den  af  Egentliga  Finnarne  anvisade  vägen,  gingo  öfver 
Kymraene-elf  och  togo  i  besittning  området  söder  om  Päijäne 
och  Wanajavesi  sjöar,  införlifvande  med  sig  de  qvarlefvor  af 
Egentliga  Finnar  och  möjligen  äfven  Karelare,  som  derstädes  förut 
hade  nedsatt  sig. 

Endast  den  sydligaste  delen  af  Finland  hade  sålunda 
blifvit  koloniserad,  ehuru  dock  naturligtvis  alla  dessa  stammar 
genast  begynte  utvidga  sina  områden  mot  norr.  Norr  om  det 
finska  området  fans  kanhända  ännu  spridda  qvarlefvor  af  det 
forna  Hiisi-folket,  men  hufvudsakligast  voro  dock  dessa  nejder 
befolkade  af  Lappar,  hvilka  lifhärde  sig  med  jagt,  fiske  och 
renskötsel.  Sådana  ortnamn,  som  "Lappvesi",  "Lappträsk", 
"Lapin-pitäjä"  och  många  andra  intyga,  att  detta  folk  äfven 
varit  bosatt  i  de  sydligare  delarne  af  landet  vid  tiden  för  Fin- 
narnes  första  ankomst,  och  folksägnerna  likasom  också  de  histo- 
riska urkunderna  omtala  vida  senare  Lappar  i  de  inre  delarne  af 
Savolaks  och  Tavastland.  Det  är  mycket  sannolikt,  att  alla  de 
finska  stammarne  hvar  för  sig  togo  skatt  och  byte  af  dessa 
sina  svagare  bröder.  De  stora  och  fiskrika  sjöarne  i  landets 
nordligare  delar  lockade  hvarje  sommar  Finnarne  upp  till  utmar- 
kerna,    och    under  vinterns  långa  hvila  torde  de  likaså  besökt 


DE    FINSKA    STAMMARNE    I    FINLAND.  17 

dessa  trakter,  dels  för  att  hemföra  sin  fångst,  dels  för  att 
taga  skatt  af  Lapparne.  Längst  mot  norden  synas  vid  denna 
tid  Karelarne  hafva  ströfvat.  De  kommo,  utgående  dels  från 
trakterna  af  Dvina,  dels  från  Ladoga-om rådet,  till  Bottniska  vikens 
nordligaste  hörn  och  ända  till  Finnmarken  och  sammanträffade 
der,  såsom  vi  förut  hafva  sett,  redan  mot  slutet  af  9:de  seklet 
med  Norrmännen.  Sedermera  finna  vi  dem  ofta  i  strid  med 
Norrmännen  och  någon  gång  utsträckande  sina  ströftåg  ända 
till  Halugaland. 

Såsom  ofvan  är  sagdt,  förbundo  sig  redan  tidigt  Ladoga- 
Karelarne  med  Novgorod,  och  de  ryska  krönikorna  omnämna 
dem  ofta  såsom  deltagande  i  detta  lands  inre  stridigheter. 
Såväl  för  egen  räkning,  som  ock  för  Novgorods  voro  Karelarne 
ofta  i  fejd  med  Tavasterna,  hvilka  äfven  från  sina  nya  hem- 
vist understundom  oroade  det  Novgorodska  området.  Sålunda 
förtäljes  det,  att  Tavasterna  år  1142  gjorde  ett  plundringståg 
till  trakterna  af  staden  Ladoga;  men  året  derpå  hämnades 
åter  Karelarne  med  ett  härtåg  i  Tavasternas  eget  land.  Ar 
1149  åter  sägas  Tavasterna  tågat  till  Woternas  land  med  en 
krigshär  af  1,000  man,  så  att  Novgoroderna  voro  tvungna  att 
sända  hjelp  till  dessa  sina  undersåtar.  Men  efter  denna  tid 
fingo  Tavasterna  andra  fiender  i  vester  och  af  denna  orsak 
upphöra  för  någon  tid  krigen  med  Ryssland. 

Om  de  Egentliga  Finnarnes  äldsta  öden  ha  ej  några  säkra 
underrättelser  blifvit  bevarade.  Endast  det  kunna  vi  antaga 
för  gifvet,  att  denna  stam  från  första  början  varit  i  strider 
med  Svenskarne,  hvilka  förmodligen  redan  vid  denna  tid  togo 
Åland  i  besittning.  Utan  tvifvel  voro  de  Egentliga  Finnarne 
sjelfva,  likasom  deras  närmaste  stamförvandter  i  Estland,  djerfva 
sjöfarande,  som  med  sina  skepp  företogo  plundringsfärder  till 
de  svenska  kusterna.  Men  i  Sverige  gjorde  man  ej  på  denna 
tid  någon  åtskilnad  emellan  dessa  folk,  utan  de  benämndes 
med  det  gemensamma  namnet  Ester,  d.  ä.  Österland  ingår, 
fastän  detta  namn  sedermera  öfvergick  uteslutande  på  de  nu- 
varande Esterna  (Wirolaiset).  Äfven  Tavasterna  torde  varit 
inbegripna  under  samma  namn,  men  då  man  sedermera  började 
göra  åtskilnad  emellan  dem,  benämnde  man  dem  Taiv-Ester 
eller  Tavaster.    Om  Karelarnes  sjöfärder  kommer  att  talas  först 

Finlands  historia.  2 


18  FINLANDS    HISTORIA. 

i  nästa  tiderymd ;  men  deras  stamförvandter  Kurerna  vid  kusten 
af  Kurland,  hade  redan  tidigt  förskattat  sig  ett  fruktadt  namn 
på  Östersjöns  vidsträckta  vatten. 


5.    Finnarnes  seder  och  inrättningar. 

Det  som  redan  från  äldsta  tider  skilde  Finnarne  från 
deras  närmaste  stamförvandter  Lapparne  var,  att  de  idkade 
jordbruk  och  boskapsskötsel,  hvilka  näringar  förutsätta  någor- 
lunda fasta  boningsplatser.  Den  tid,  då  den  lappska  kotan 
äfven  var  Finnarnes  bostad  *),  hör  icke  mera  till  historiens 
område;  ty  språkets  äldsta  ordförråd  antyda  redan  något  slags 
jordbruk  och  stadigvarande  bostad.  Af  sädesslagen  voro  Jivete 
och  horn  och  af  andra  odlade  växter  rofvor  och  linet  hos 
Finnarne  tidigast  kända.  Den  ursprungliga  åkerbruksmetoden 
var  svedjebruket,  jämte  hvilket  boskapsskötsel,  jagt  och  fiske 
bedrefvos  såsom  binäringar.  Äfven  biskötseln  tyckes  varit 
Finnarne  bekant  från  äldsta  tider  och  idkades  förmodligen  i 
större  omfång  vid  deras  gamla  boningsplatser,  än  sedan  de 
inflyttat  hit.  Då  Finnarne  från  trakterna  af  Wolga  hade 
dragit  sig  till  Ladoga-stränderna  och  der  kommit  i  en  närmare 
beröring  med  Götherna,  Lithauerna  och  Slaverna,  uppstod 
naturligtvis  emellan  dessa  folk  och  Finnarne  en  mångfaldig 
vexelverkan,  hvars  spår  man  äfven  kan  uppvisa  i  hvarderas 
språk.  Till  de  förra  näringarna  kom  nu  en  vidsträcktare 
handelsrörelse  och  skeppsfart,  såsom  vi  redan  förut  hafva  sett. 
Först  sedan  de  inflyttat  till  sina  nu  varande  boningsplatser, 
kunde  de  vinna  en  stadigare  odling;  deras  samhälle  blef  då 
ordnadt  och  äfven  poesin  erhöll  sin  egendomliga  gestaltning. 
Det  är  ej  alltid  lätt  att  afgöra,  hvilka  bildningselement  härvid 
voro  ursprungligt  finska  och  hvilka  lånade ;  ty  ett  folk  utveck- 
las   och    förädlas  först  genom  beröringen  mect  andra  nationer. 

Isynnerhet  var  det  den  utvidgade  handelsrörelsen,  som 
på  de  nya  boningsplatserna  bragte  Finnarne  i  en  lifligare 
beröring  med  främlingarne.  Den  handel  på  Österlandet,  som 
ifrån    trakterna  af  Wolga  drog  sig  till  Dvinas  mynning,  torde 

*)  Finska  ordet  koti  =  hem,  härledes  från  ordet  kota.  Ofvers. 


FINNARNES  SEDER  OCH  INRÄTTNINGAR.  19 

derifrån    hafva    sträckt   sig  äfven  till  Ladogas  stränder.     Men 
detta  var  ej  den  enda  handelsvägen  från  Österlandet ;  en  ännu 
större    rörelse    drog    sig    genom    Novgorod    samt  längs  Diina- 
tloden.     På   sådant  sätt  kommo  äfven  arabiska  silfvermynt  till 
Finland,    Estland    och    Liffland.     Det  allmännaste  bytesmedlet 
var    likväl  skogsdjurens  skinn,  Finnarnes  förnämsta  utförsvara. 
Deraf  har  ordet  raha  (penning),  som   ursprungligen  betecknade 
pelsverk,  erhållit  sin  nu  varande  betydelse,  och  i  sjelfva  Nov- 
gorod likasom  äfven  i  Estland  benämndes  ett  slags  mynt  nagater 
(beslägtadt    med    ordet   nahka,    skinn).     Den  vestliga  handeln 
drefs    för    det   mesta  på  Gottland,  der  staden   Wisby  samlade 
sig    omätliga    rikedomar.     Att  Finnarne,  som  redan  tidigt  be- 
gynte   plöja  hafvet  på  plundringståg,  äfven  sjelfva  gjorde  han- 
delsfärder  till    länderna    bortom    hafvet,    är  utom  allt  tvifvel. 
Men  den  mesta  handeln  gick  likväl  genom  Gottländingarnes  och 
sedermera  jöawse-förbundets  händer,    hvars  fartyg  landade  vid 
Finlands  och  Estlands  kuster  och,  på  sina  färder  till  Novgoro- 
derna    genom    Nevan    och    Ladoga,    äfven   besökte  Karelarnes 
område.     Sålunda    omnämnes    Koivisto    (Björkö)  vid  Karelens 
strand    såsom    en    känd    handelsplats;    namnet    Tavasthamnen 
§  syftar   på   samma  sätt  någon  handelsplats  vid  Finlands  södra 
kust,    och    Aura-JoM  eller  Avarajoki  (=  den  vida  ån)  synes 
redan    då    varit    bekant    för    köpmännen.     Ännu  större  synes 
handelsrörelsen    varit  i  Estland,   hvars  rikligare  alster  erbjödo 
en  större  tillgång  på  bytesvaror.    Hvad  slags  varor  det  egent- 
ligen   var,    som    de  utländske  köpmännen  hemtade  till  landet, 
kan  man  ej  närmare  bestämma;  men  deribland  var  utan  tvifvel 
tinare     väfnader,     samt    prydnader    och    delvis    äfven    vapen. 
Likväl  var  Finnarnes  egen  industri  redan  vid  denna  tid  någor- 
lunda   utbildad.     Spanad    och  väfnad  voro  qvinnornas  vanliga 
sysselsättningar    och   sammalunda  förfärdigade  männen  allmänt 
sina    redskap   och  vapen  sjelfva.     En  hvar,  som  genom  påfal- 
lande   skicklighet    utmärkte    sig    i    något  yrke,  erhöll  heders- 
namnet seppä  (konstnär) ;  men  då  jernets  och  de  öfriga  metal- 
lernas bearbetning  var  den  konst,  hvari  Finnarne  från  uråldriga 
tider    varit    synnerligen  förfarna,  kom  detta  namn  att  hufvud- 
sakligen    beteckna    en    jernarbetare,    smed.      I   Finland,   hvars 
sjöar    gåfvo'  jernmalm  i  ymnighet,    var  smideskonsten  likasom 
infödd,    och    finska    svärd    voro    eftersökta  så  i  Estland,  som 
äfven  annorstädes.      Äfven  andra   metaller,  såsom  koppar,  silfver 


20  FINLANDS    HISTOBIA. 

och  guld,  voro  kända  och  i  bruk ;  men  prydnaderna  voro  van- 
ligen gjutna  af  brons,  såsom  de  många  återfunna  fornsakerna 
utvisa. 

Finnarnes  samhällsskick  var,  likasom  alla  fornfolks,  grun- 
dadt  på  slägt-  och  familjeförhållandet.  Att  hustrurna  ofta 
togos  från  främmande  slägter,  framgår  ej  blott  ur  de  gamla 
runosångerna,  utan  bekräftas  äfven  af  andra  beslägtade  folkslags 
exempel.  Om  någon  med  slägtens  samtycke  friade  till  en 
jungfru,  så  måste  friaren  vanligen  genom  trenne  prof  visa  sin 
duglighet  och  derefter  begåfva  brudens  familj  med  rika  skänker. 
Ur  runorna  framgår  tydligen,  att  månggifte  ej  var  i  bruk;  ty 
såväl  åt  gudar  som  menniskor  tillägges  i  dessa  endast  en 
hustru,  hemmets  ordnare  och  herskarinna.  Likaså  kan  man 
se,  med  hvilken  utomordentlig  ömhet  och  aktning  qvinnan  blef 
bemött.  Moderskärleken  och  den  vördnad,  man  bör  bevisa 
henne,  är  ett  ständigt  återkommande  ämne  för  sången,  och 
ordet  vaimo  (qvinna),  som  ursprungligen  betecknat  hjerta, 
är  ett  bevis  på  skärheten  af  den  sedliga  känslan.  En  slägts 
talrikhet  och  magt  hafva  alltid  medfört  ett  visst  anseende; 
men  någon  egentlig  ståndsskilnad  fans  ej  ibland  de  frie. 
Endast  trälarne,  som  dels  köptes,  dels  kanske  togos  i  krig, 
befunno  sig  i  en  underordnad  ställning,  ehuru  man  förmod- 
ligen icke  gjorde  någon  synnerlig  åtskilnad  mellan  dem  och 
de  lönta  tjenarne.  Familjerna  bodde  tillsammans  i  byar  och 
bildade  äfven  vidsträcktare  förbund,  hvilka  betecknades  med 
namnet  hihlakunta.  Vid  allmänna  sammankomster  (keräjät) 
rådslogs  om  krig  och  andra  företag  samt  afgjordes  inbördes 
stridigheter.  Ordet  Sunta,  som  kanhända  är  af  slaviskt  ur- 
sprung, synes  hafva  betecknat  lag  och  rätt,  och  suntia  var 
lagens  väktare  och  kanhända  äfven  i  öfrigt  samhällets  tjenste- 
man;  ty  ordet  vero  (utskylder)  tyckes  gifva  vid  handen,  att 
afgifter  för  gemensamma  behof  ej  voro  okända.  Det  är  natur- 
ligt att  man  uti  krigstid  valde  en  anförare  och  äfven  under 
freden,  då  man  ju  alltid  åtminstone  måste  vara  beredd  pa 
fiendtligt  öfverfall,  torde  han  haft  något  slags  höfdingemagt. 
Om  ett  ställe  befästades  (Unna  =  genom  naturen  eller  men nisko- 
verk  svårt  tillgänglig  höjd),  hvaromkring  sedan  en  "linnakunta" 
(slottssamfund)  uppstod,  så  var  dess  höfding  naturligtvis  lika- 
som hela  områdets  beherskare  och  öfverhufvud.  Esterna,  om 
hvilkas    samhällsinrättningar    vi    veta    mera,    än  om  Finlands, 


FIN X ARNES    TROLLDOM,    SKALDEKONST    OCH    RELIGION.  21 

hade  ordnat  sin  styrelse  ungefär  på  detta  sätt.  Äfven  hos 
dem  var  landet  indelt  i  härader  och  i  spetsen  för  dessa  stodo 
höfdingar,  som  hade  träborgar  till  sitt  förfogande;  men  deras 
krigsförsamlingar  kallades  maja  och  landskapets  uppbådade  folk- 
här benämndes  maleva.  Äfven  hos  Liverna  och  Kurerna  var 
förhållandet  enahanda ;  likväl  synes  styrelsesättet  hos  dem  redan 
hafva  erhållit  en  fastare  organisation,  så  att  deras  höfdingar 
betraktades  såsom  konungar. 


6.    Finnarnes  trolldom,  skaldekonst  och  religion. 

Jämte  den  styrande  magten  fans  det  äfven  en  annan 
magt,  som  möjligen  redan  från  början  stod  i  närmaste  samband 
med  den  förstnämnda,  nämligen  trolldoms-  eller  siareförmågan. 
Hos  alla  turanska  folk  har  trolldomen  varit  i  synnerligen  stort 
anseende;  det  var  menniskans  första  försök  att  böja  natur- 
krafterna under  sin  vilja.  Grunden  för  denna  schamanism  har 
dock  alltid  varit  antagandet  af  en  allmagt,  som  styrer  verlden, 
fastän  en  mängd  lägre  naturmagter,  såväl  goda  som  onda, 
gemensamt  inverka  på  lifvets  skilda  områden.  Besvärjarens 
hufvudändamål  är,  att  med  de  goda  magternas  bistånd  till- 
intetgöra verkningarne  af  de  onda,  och  hos  olika  folk  användas 
härvid  olika  trollmedel.  Hos  lapparne  var  den  med  bilder 
utsirade  trolltrumman  eller  "Govadas"  det  instrument,  hvar- 
igenom  trollkarlen  förutsade  kommande  händelser,  och  den  enda 
öfverhet,  som  detta  folk  synes  hafva  egt,  utgjordes  synbarligen 
af  dem,  som  besutto  den  högsta  siareförmågan.  Möjligt  är, 
att  förhållandet  äfven  hos  Finnarne  var  enahanda:  ty  dessa  folk 
synas  icke  haft  något  skildt  presterskap.  Men  hufvudmedlet 
för  Finnarnes  trolldom  var  ordet  och  trollformeln,  hvarigenom 
naturmagternas  innersta  ursprung  blottades  och  sålunda  deras 
onda  inflytelser  omintetgjordes. 

På  detta  sätt  kom  sången  att  blifva  det  förnämsta  medlet 
för  all  trolldomskonst  och  diktningen  erhöll  till  följe  deraf  stort 
anseende.  I  högre  grad  än  de  andra  finska  stammarne  ut- 
märkte sig  Karelarne  häruti  och  uti  Kalevala-r\mom&,  som 
först    i    våra    dagar   blifvit  samlade  ur  folkets  mun,  hafva  de 


"2-  FINLANDS    HISTORIA. 

bevarat  det  finska  folkets  äldsta  gudasagor  och  fornsägner.  Den 
förnämste  af  Kalevalas  ryktbara  hjeltar,  "gamle,  trygge  Väi- 
nämöinen,  den  everldeliga  sångarn",  var  på  en  gång  uppfin- 
naren af  hantele  och  sjelf  den  kunnigaste  sångaren,  som  stän- 
digt satte  en  större  lit  till  magten  af  sina  ord,  än  till  sitt 
svärd.  Likaså  kämpade  den  "muntre  Lemminkäinen",  som 
nog  eljest  ständigt  var  färdig  gripa  till  svärdet,  i  sin  strid 
med  Pohjola-folket  först  endast  med  sångens  och  visdomens 
vapen;  och  Kullervo,  den  åt  Ilmarinen  till  träl  sålda  "Kalervo- 
s/men",  förvandlade  genom  ord  dennes  hjordar  till  vargar  och 
björnar,  hvilka  sedan  söndersleto  Ilmarinens  hustru.  Deremot 
användes  Sampo,  denna  underbara  "med  brokigt  lock  försedda" 
lyckobringaren,  endast  af  Pohjola-Mket,  fastän  ingen  annan 
förstod  sig  på  att  förfärdiga  densamma,  än  smeden  Ilmarinen, 
"den  everldeliga  hamrarn",  uti  Kalevala.  Men  sångens  magt 
tillhörde  ej  uteslutande  Karelarne,  Äfven  Tavasterna  tyckas 
fordom  hafva  egt  runor,  och  Esterna  hafva  omskapat  dessa 
fornsägner  i  en  ny  egendomlig  gestaltning,  hvars  hufvudperson 
är  folkets  nationalhjelte  Kalevi  Poeg  (Kalevas  son).  Likväl 
var  Finland,  till  och  med  i  Esternas  tycke,  trolldomens  egent- 
liga hemvist,  och  Kalevi  Poeg  utför  sina  bedrifter  mera  genom 
sin  oerhörda  kroppsstyrka,  än  genom  vishet.  De  sydliga  stam- 
raarne,  Liverna  och  Kurerna,  synas  hafva  lånat  sina  trollmedel 
för  det  mesta  från  Lithauerna,  och  om  deras  sånger  saknar 
man  äfven  all  kunskap.  Äfven  till  Finland  torde  enstaka  vid- 
skepliga bruk  och  spådomskonster  hafva  inträngt  sig  såväl  frän 
Lithauernas  som  Slavernas  forn-religion,  som  i  allmänhet  var 
af  en  dystrare  och  hemskare  karaktär  än  Finnarnes.  Bland 
annat  äro  orden  Piru  och  Perkele,  hvilka  sedermera  genom 
kristendomen  erhöllo  sin  nu  varande  betydelse  af  "den  onde", 
"djefvuleu",  tagna  ur  dessa  främmande  folks  gudalära. 

Renare,  än  de  flesta  andra  folk  under  deras  hedniska 
tid,  hafva  de  till  finska  stammen  hörande  folken  uppfattat 
begreppet  om  en  enda  högsta  Gud,  som  skapat  verlden  och 
fortfarande  styrer  densamma.  Detta  urväsende,  som  var  till 
innan  "vattnet  skilde  sig  från  luften,  landet  höjde  sig  ur 
vattnet",  kallades  hos  de  Ugriska  folken  Toorom  eller  Numi 
Tarom,  hos  Tschuvascherna  Tora,  hos-  Esterna  Taara,  och  hos 
Lapparne  Tiermes;  och  detta  samma  gudaväsende  åsyftades 
äfven   ursprungligen    med  de  finska  stammarnes  Jumala  (Jub- 


FINNARNES    TROLLDOM,     SKALDEKONST    OCH     RELIGION.  23 

mel),  fastän  detta  ord  sedermera  blef  ett  gemensamt  epitet  för 
de  flesta  högre  naturmagter.  I  dess  ställe  gafs  uti  de  finska 
runorna  åt  verldens  styresman  särskildt  namnet  Ukko  (gubbe) 
"öfver-guden",  på  samma  sätt  som  Lapparne  gåfvo  honom 
namnet  Aije  (äijä  =  gubbe)  och  Esterna  Äike  och  Vana  isa 
(gamle  fadren).  I  anseende  till  sin  verkningskrets  var  han 
icke  blott  "den,  som  herskar  ofvau  molnen",  som  styrde 
Ukko's  väder  (åskvädret),  utan  han  var  äfven  den  allmagt, 
från  hvilken  i  hvarje  svårighet  och  nöd  den  bästa  hjelpen  var 
att  förvänta.  Han  var  äfven  skaparen  (luoja),  af  hvilken 
urämnena  hade  blifvit  skapade;  men  den  synliga  verldens 
gestaltande  hade  han  uppdragit  åt  Wäinämöinen  och  llmari- 
nen,  hvilka  i  den  ursprungliga  uppfattningen  synas  varit  guda- 
väsenden och  Ukkos  söner,  fastän  sången  småningom  gjorde  af 
dem  menskliga  varelser  eller  hjeltar.  Båda  hade  varit  be- 
hjelpliga  att  "bygga  luftens  klara  rymder,  resa  himlens  höga 
poster,"  och  Ilmarinen,  som  hade  "smidit  himlens  lock",  synes 
enligt  sitt  namn  hafva  varit  luftens  gud  (ilma  =  luft).  På 
samma  sätt  hade  Wäinämöinen  för  sin  del  skapat  landet  med 
dess  uddar  och  öar  och  derpå  försett  detta  sitt  nya  verk  med 
träd  och  växter.  Det  var  han  som  vårdade  sig  om  det  jor- 
diska lifvet  och  den  jordiska  odlingen,  uppfann  sången  och  vis- 
heten, och  vid  den  nya  lärans  seger  "for  han  bort  till  högre 
rymder",  men  lemnade  likväl  sina  sånger  qvar  "till  en  evig 
fröjd  för  Finland". 

Den  tredje  af  Kalevala-hjeltarne,  den  "fjerranlängtande" 
Lemminkäinen,  synes  ursprungligen  varit  den  af  Ukko  tillsatte 
hafsguden ;  ty  hans  namn  "Ahti"  är  egentligen  detsamma  som 
"böljornas  herres",  Ähto. 

På  samma  gång  som  dessa  landets,  luftens  och  vattnets 
gudar  förmenskligas  i  sången,  frambragte  folkets  fantasi  en  hel 
mängd  nya  gudar  för  naturens  skilda  områden.  Men  Ukko 
eller  Taara,  "den  himmelske  fadren",  qvarstod  likväl  såsom 
den  högsta  guden  och  anropades  äfven  i  krig  (Esternas  krigs- 
rop: "Taar'avita"  =  Taara  hjelp!).  För  öfrigt  var  verlden 
full  af  "Naturens  döttrar11  (Luonnottaret),  hvilka  hvar  efter 
sin  skilda  verkningskrets  buro  olika  namn,  såsom  llmatar, 
Päivätär,  Knutar,  Suvetar  o.  s.  v.  (luftens,  solens,  månens, 
sommarens  döttrar).  Sjelfva  jorden,  allas  vår  moder,  betrak- 
tades   såsom    en    qvinlig    gudomlighet  och  benämndes:   uAkka 


24  PIKLANDS    HISTORIA. 

(=  gammal  qvinna)  den  under  jorden  boende".  Deremot  ner-' 
skade  i  vattnet  ett  gudapar,  nämligen  den  rika  skatter  egande 
AJito,  "hafvets  herre  vassbeskäggad"  och  hans  i  skum-mantel 
höljda  värdinna  Wellamo,  "vattnets  moder,  med  den  vassbe- 
täckta  barmen",  samt  en  stor  mängd  Vattnets  döttrar,  Ahtis 
och  Wellamos  barn.  Äfven  i  ödemarken,  i  det  ljufva  Metsola 
(skogshemmet)  herskade  en  gudafamilj,  nemligen  Tapio,  "skogens 
gyllne  konung",  hvars  binamn  var  Kuippana  "den  brunskägg- 
yfvige"  och  hans  maka  MimerJcki  eller  MieliJcki  "Metsolas  vak- 
samma värdinna".  Detta  äkta  par  bodde  i  sin  borg  af  gran- 
ris, herskande  öfver  skogens  talrika  villebråd  och  öfriga  rike- 
domar och  man  anropade  dem  såsom  gifvande  honung  och 
jagtlycka,  och  såsom  boskapens  beskyddare  på  sommarbetet. 
En  hel  skara  af  Tapios  tjensteandar  besörjde  göromålen  i  det 
1  jufliga  Metsola ;  särskilt  nämnas  Tapios  son  Nyyrikhi  med  sin 
blåa  mantel  och  Tapios  finfållade  döttrar  Téllervo  och  Tuulikki. 
Andra  gudamakter  äter  vakade  öfver  lifvets  olika  områden. 
KeJcri  gaf  lycka  åt  boskapen,  Pellervoinen  var  årsväxtens 
vårdare,  Teppo  var  den  vägfarandes  beskyddare  och  Sukka- 
mieli  var  kärlekens  gudinna,  andra  att  förtiga.  Nästan  hvarje 
förhållande  i  naturen  hade  sin  skyddsande  och  till  och  med 
menniskorna  hade  skilda  haltiat  (vårdare,  Lapparnes  Saivot). 
Bland    onda   andar  nämnas  Lempo,  Hiisi,  och  Syöjätär  m.  fl. 

Det  rike,  der  de  döda  samlades,  var  enligt  Finnarnes 
föreställning  beläget  under  jorden  och  kallades  Manala  eller 
Tuonela.  Det  var  en  dyster  trakt,  som  Tuonis  svarta  elf 
skilde  från  de  lefvandes  område,  och  der  den  stränge,  oblid- 
kelige  Tuoni  eller  Mana  bodde  med  sin  familj  och  sina 
tjensteandar.  Föröfrigt  ansågs  lifvet  der  vara  nästan  ena- 
handa, som  på  jorden,  blott  mycket  dystrare.  Derför  gafs 
åt  den  aflidne  redskap  och  vapen  med  i  grafven,  och  Bjar- 
merna  lade  dit  äfven  penningar  ibland  mullen. 

På  hvad  sätt  Finnarne  dyrkade  sina  gudar,  är  endast 
ofullständigt  bekant.  Lapparne  uppstälde  åt  sig  bilder  af  trä 
eller  sten  (Seidat),  i  hvilka  de  trodde  skyddsandarne  hafva 
sitt  tillhåll.  Likaså  sägas  Esterna  hafva  haft  bilder,  och 
äfven  Karelarne  i  Bjarmaland  synas  haft  Jumalas  bild  upp- 
stäld  i  en  helig  lund.  Men  i  allmänhet  skådade  Finnarne 
sina  gudar  i  sjelfva  den  lefvande  naturen,  och  icke  i  till- 
verkade bilder.     Sjelfva  gudstjensten  bestod  dels  i  böner,  dels 


EINNARXES    TROLLDOM,    SKALDEKONST    OCH   RELIGION.  25 

i  offer  eller  "gåfvor".  Sålunda  sägas  Esterna  slagtat  oxar 
och  andra  boskapsdjur  åt  sina  gudar;  men  Finnarne  hemburo 
isynnerhet  åt  Ukko  sina  gåfvor  (Ukon  vakat  ==  Ukkos  skäppor), 
utsättande  dem  på  höga  bergåsar.  Föröfrigt  synas  Finnarne 
vördat  heliga  lunder,  äfvensom  enskilda  träd  och  källor,  i 
hvilka  de  trodde  gudomen  bo.  Bland  deras  fester  nämnas 
Ukon  malja  (Ukkos  skål)  vid  vårsådden,  Sänkiäiset  eller 
Willaivuonan  juhla  (unglams  fest)  efter  skördetiden,  och 
Kekri,  till  boskapsskötselns  skyddsandar,  på  senhösten. 


II.    Den  svenska  eröfringens  tidehvarf. 

1157—1323. 

1    En  blick  på,  Kristendomens  utbredning  till  de  nordliga  Uinderna. 

I  det  föregående  hafva  vi  sett,  huru  som  Finland  och  de 
stammar,  som  med  första  odlingens  rätt  togo  det  samma  i  be- 
sittning, först  sent  blefvo  synliga  i  historien.  Orsaken  härtill 
var  detta  lands  synnerligen  aflägsna  läge,  fjerran  borta  från 
de  områden,  der  mensklighetens  stora  bildningsarbete  hittills 
hade  försiggått.  Der  borta  i  söder  hade  äfven  kristendomen 
redan  verkat  ett  helt  årtusende  och  i  menniskornas  hjertan 
inplantat  renare  begrepp  om  detta  och  det  tillkommande  lifvet, 
samt  under  sina  vingar  samlat  nationerna  likasom  till  en  enda 
stor  familj.  Ifrån  det  forna  romerska  kejsardömet  hade  läran 
om  evangelium  utbredt  sig  emot  norden  och  närmade  sig  nu 
äfven  till  Finland  på  tvenne  skilda  vägar.  Redan  år  829 
hade  munken  Ansgarius  begifvit  sig  från  Frankernas  rike  till 
de  skandinaviska  länderna  och  utsått  kristendomens  första  frön 
i  Sverige  och  Danmark;  men  tvenne  århundraden  hunno  för- 
flyta, innan  den  nya  läran  i  dessa  länder  behöll  segern  öfver 
Odins  krigiska  religion.  På  det  andra  hållet  hade  det  gre- 
kiska kejsardömet  vinnlagt  sig  om  kristendomens  utbredande 
bland  de  slaviska  folken,  och  år  1000  hade  slutligen  det  ryska 
riket  utbytt  Perun's  dyrkan  mot  kristendomen.  Då  det  ll:te 
seklet  nalkades  sitt  slut,  hade  sålunda  de  finska  folkens  när- 
maste grannar  i  öster  och  vester  emottagit  denna  allmänna 
eller,  såsom  det  hette,  katolska  verldsreligion,  och  det  åter- 
stod blott  den  frågan,  från  hvilken  sida  Finnarnes  omvändande 
nu  borde  verkställas. 


K  KISTKN  DOMENS    UTHKKDNING    I   NORDENS    LÄNDliK.  27 

Denna  sak  var  ingalunda  likgiltig;  ty  katolicismen  i 
öster  och  i  vester  hade  redan  söndrat  sig  till  tvenne  skilda 
kyrkor,  mellan  hvilka  olikheten  mindre  grundade  sig  på  tros- 
satserna, än  på  deras  skaplynne  i  öfrigt.  Den  orientaliska 
eller  grekiska  kyrkan  hade  redan  tidigt  stelnat  uti  kejsar- 
dömets oficiella  former  och  led  af  ett  visst  mattighetstillstånd, 
som  hade  ett  svalare  intresse  för  missionsverksamheten  till 
naturlig  följd.  Sålunda  hade  äfven  Ryssarne,  ehuru  de  sjelfva 
antagit  kristendomen,  ännu  icke  begynt  utbreda  den  nya  läran 
ens  till  de  folk,  som  betalade  skatt  åt  dem  eller  voro  deras 
bundsförvandter.  Af  denna  orsak  råkade  de  finska  folken, 
hvilka  hittills  stått  i  nära  beröring  med  östern,  att  komma 
under  vesterländskt  inflytande.  Öfverhufvud  taget  ådagalade 
den  vesterländska  eller  romerska  kyrkan,  till  hvars  öfverhufvud 
biskopen  i  Rom  eller  Påfven  hade  upphöjt  sig,  en  större  och 
kraftigare  lifsverksamhet,  i  det  den  beständigt  sökte  nya  for- 
mer för  sitt  troslif.  England,  Tyskland  och  Skandinavien,, 
äfvensom  Ungern,  Böhmen  och  Polen,  hade  redan  efter  hvar- 
andra  slutit  sig  till  den  vesterländska  kyrkan,  då  omvändelse- 
ifvern  fick  förnyad  näring  genom  den  våldsamma  rörelse,  som 
blifvit  känd  under  namnet  korstågen.  Striden  om  Kristi  graf 
gaf  upphof  åt  äfven  andra  korståg  mot  de  europeiska  folk. 
som  ännu  vandrade  i  hedendomens  mörker,  och  till  ordets 
utbredande  började  man  begagna  verldsliga  vapen.  Det  var 
just  dessa  nya  idéer,  som  slutligen  under  korstågens  tidehvarf 
föranledde  påfvedömet  att  utbreda  sitt  välde  äfven  till  Öster- 
sjöns ostligaste  kuststräckor. 

Omvändelseverket  begynte  likväl  allra  först  vid  Östersjöns 
sydligaste  kusttrakter,  hvarest  de  slaviska  Wenderna  (från  Elbe 
till  ^'eichsel)  och  de  lithauiska  Preussarne  (från  Weichsel  till 
Niemen)  allt  ännu  höllo  sig  till  hedendomen.  År  1120  hade 
Polens  konung  förstört  afgudabilderna  i  Pommern  och  under 
de  följande  årtiondena  utrotade  nordtyska  och  danska  furstar 
hedendomens  sista  qvarlefvor  i  Obotriternas  land  i  Mecklen- 
burg och  på  ön  Riigen.  Vid  denna  tid  började  det  tyska 
elementet  på  detta  område  undantränga  den  vendiska  nationa- 
liteten, och  år  1143  grundlades  staden  Lubeck,  hvarifrån  seder- 
mera den  tyska  handeln  skulle  komma  .  '  utbreda  sig  öfver 
hela  Östersjö-området.  Tyska  köpmän  hade  äfven  vid  denna 
tid    begynt    nedsätta    sig    uti    Wisby    på  Gottland,  och  äfven 


28  FINLANDS    HISTORIA. 

Bremens  handelsflottor  hade  seglat  genom  sundet  in  i  Öster- 
sjön. Det  var  likasom  en  ny  verld,  som  sålunda  öppnade  sig 
för  samfärdseln.  Ar  1159  funno  tyska  köpmän  för  första 
gången  Dvinaflodens  mynning  och  begynte  der  drifva  handel 
med  Liverna.  Dessa  länder  voro  likväl  icke  härförinnan  all- 
deles obekanta  för  handeln;  ty  Skandinaverna  hade  såväl  i 
krigiska  som  fredliga  värf  ofta  besökt  dessa  nejder.  Men  i 
spåren  på  den  tyska  handeln  följde  snart  tysk  missionsverk- 
samhet, hvartill  enligt  denna  tids  föreställningssätt  äfven  hörde 
krigisk  eröfring.  Huru  som  Liffland  och  sedermera  äfven  Ester- 
nas område  på  detta  sätt  kom  under  Tyskarnes  välde,  komma 
vi  snart  att  få  se.  Men  derförinnan  var  redan  från  svensk 
sida  det  första  korståget  till  Finland  företaget  och  härigenom  den 
första  grunden  lagd  till  den  andliga  kultur,  genom  hvilken  det 
finska  folket  skulle  ledas  in  på  en  helt  ny  historisk  utvecklingsbana. 


2.    Erik  den  heliges  tåg  till  Finland.    S:t  Henrik  och  hans 
efterträdare.   ^ 

I  Sverige  hade  ännu  ända  till  slutet  af  ll:te  århundradet 
kampen  mellan  kristendom  och  hedendom  pågått,  och  Wester- 
göthland,  der  den  nya  läran  blifvit  befästad,  skilde  sig  från 
Svealand,  som  ännu  höll  sig  till  Odins  dyrkan,  och  bildade 
ett  eget  rike.  Men  derunder  bedrefvo  flere,  för  det  mesta 
anglosachsiska  missionärer,  ifrigt  sitt  omvändelseverk  bland 
Svearne,  och  i  början  af  12:te  seklet  blef  kristendomen  äfven 
der  den  segrande.  Likväl  fortfor  den  gamla  oenigheten  emellan 
Götherne  och  Svearne.  Ar  1134  hade  Sverker  I  blifvit  konung 
öfver  hela  Sverige.  Men  Svearne  blefvo  förbittrade  deröfver, 
att  han  för  det  mesta  vistades  i  Göthaland,  och  valde  till  sin 
konung  Erik  IX,  hvars  fader  säges  varit  en  "god  och  rik 
bonde",  men  hvars  moder  var  af  kunglig  slägt.  Sedan  Sverker 
dött  år  1156,  kom  hela  riket  under  Eriks  välde.  Men  seder- 
mera inträffade  det  att  regeringen  under  loppet  af  ett  sekel 
turvis  gick  öfver  till  medlemmar  af  hvardera  slägten,  likväl 
icke  till  följd  af  någon  öfverenskommelse,  utan  genom  krigs- 
lyckans slump. 


ERIK    EES     HELIGES    TAG    TILL    FINLAKD.  29 

Vid  denna  tid  besöktes,  år  1152,  Sverige  af  en  påflig 
legat,  kardinalbiskopen  Nikolaus  af  Älbano,  en  man  af  anglo- 
sachsisk  härkomst,  hvilken  två  år  senare  sjelf  besteg  påfve- 
stolen  under  namnet  Hadrianus  IV.  Hans  besök  i  Sverige 
afsåg  detta  lands  närmare  förening  med  den  katolska  kristen- 
heten, och  bland  annat  bestämdes  nu  att  den  s.  k.  Peters- 
penningen, genom  hvilken  afgift  vesterlandets  folk  erkände 
biskopens  i  Rom  andliga  öfverhöghet,  skulle  utgå  äfven  från 
Sverige.  Men  på  samma  gång  Sverige  sålunda  införlifvades 
med  den  katolska  kyrkan,  torde  kardinalen  äfven  hafva  upp- 
manat konung  Erik  att  företaga  ett  korståg  mot  de  hedningar, 
som  på  sina  sjöröfvarfärder  plundrade  rikets  kuster.  Sedan 
han  blifvit  påfve,  förnyade  han  förmodligen  denna  sin  uppmaning. 
Den  man  som  vid  denna  tid  var  biskop  i  Upsala,  vid  namn 
Henrik,  var  likasom  påfven  hemma  från  England  och  anses 
äfven  hafva  uppeggat  konungens  religiösa  nit.  Då  derför  Erik 
hade  befästat  sitt  välde  i  eget  land,  samlade  han  år  1157  en 
korshär  och  seglade  öfver  hafvet  till  Finland,  förande  med 
sig  biskop  Henrik  och  andra  prester.  För  öfrigt  äro  under- 
rättelserna om  detta  tåg  mycket  bristfälliga.  Man  anser,  att 
korshären  landade  vid  Auraåns  mynning,  der  möjligen  redan 
förut  en  handelsplats  fans,  såsom  äfven  namnet  Turku  (=  torg), 
Åbo,  synes  utvisa.  Nu  erbjöds  åt  Egentliga  Finnarne  kristen- 
dom och  fredsförbund;  men  den  påtvingade  gåfvan  behagade 
dem  icke.  Finnarne,  hvilka  i  krigskonst  voro  betydligt  under- 
lägsna korshären,  blefvo  besegrade  i  flere  drabbningar  och 
tvungos  att  undergå  dopet.  Den  gudfruktige  konungen  säges 
blifvit  djupt  rörd,  då  han  såg  de  fallna  fienderna,  som  utan 
dop  hade  gått  till  evigheten;  men  de  öfverblifna  kallade  han 
till  sig,  och  en  fornsägen  omtalar,  att  biskop  Henrik  döpte 
dem  uti  Kuppis  källa  nära  det  nu  varande  Åbo.  Möjligt  är, 
att  till  kristendomens  betryggande  i  detta  land  redan  nu  Åbo- 
hus uppbygdes  på  den  s.  k.  Aniniemi  udden  vid  Aura-åns 
mynning.  Men  konungen  och  större  delen  af  korshären  åter- 
vände redan  samma  höst  till  Sverige  och  qvarlemnade  biskopen 
att  med  sina  prester  fortsätta  verket. 

Biskop  Henrik  tyckes  hafva  bedrifvit  sitt  omvändelseverk 
utöfver  hela  det  område,  som  innehades  af  Egentliga  Finnarne, 
och  han  säges  äfven  hafva  predikat  ända  i  Kumo.  På  dessa 
färder    gick    han    sin    död    tillmötes  redan  följande  vinter  år 


30  FINLANDS     HISTORIA. 

1158,  då  en  ansedd  bonde,  Lalli  eller  Lallo,  mördade  honom 
pä  isen  af  Kjuloträsk.  Martyrens  lik  fördes  till  Xousis,  der 
Finlands  första  moderkyrka  uppbygdes,  och  den  finska  kyrkan 
vördade  honom  derefter  som  sitt  skyddshelgon,  samt  firade 
hvarje  år  den  19  Januari  en  fest  till  åminnelse  af  hans  död. 
Några  år  senare  fann  äfven  Erik  sin  död  i  Upsala,  och  blef 
han  derefter  upphöjd  till  Sveriges  skyddspatron. 

Huru  som  föröfrigt  efter  biskop  Henriks  död  den  finska 
kyrkans  angelägenheter  blefvo  ordnade,  derom  är  ej  mycket 
ordadt  i  krönikorna.  Såsom  hufvudmän  för  kyrkan  nämnas 
först  en  Rodalf  (1158 — 1178)  och  efter  honom  en  Folkvinus, 
båda  af  svensk  härkomst.  Men  dessa  lära  ännu  ej  varit 
egentliga,  af  påfven  faststälda  biskopar,  utan  snarare  missio- 
närer, dem  Upsala-biskopen,  som  sjelf  ar  1164  blef  upphöjd 
till  Sveriges  erkebiskop,  hade  tillsatt.  För  öfrigt  är  det  an- 
tagligt, att  de  främmande  predikanternas  undervisning  inom 
kort  uppfostrade  äfven  inhemska  predikanter  och  att  den  nya 
läran  sålunda  allt  mer  och  mer  blef  hemmastadd  bland  folket. 
Då  kristendomen  i  början  af  det  följande  seklet  begynte  ut- 
bredas bland  Esterna,  anträffas  bland  missionärerna  derstädes 
äfven  en  finsk  man,  vid  namn  Peter  Kaihhivalta.  Men  detta 
är  också  det  enda  vitnesbörd,  som  vi  hafva  om  den  finska 
kyrkans  inre  lifsverksamhet  under  hennes  första  tider.  I  all- 
mänhet synes  sjelfva  folket  envist  och  hårdnackadt  sträfvat 
emot  att  böja  sig  under  den  nya  lärans  och  det  främ- 
mande öfvervåldets  ok.  En  påflig  bulla  från  år  1171  —  den 
första,  i  hvilken  den  nya  finska  kyrkan  omnämnes  —  säger, 
att  till  den  påfliga  stolen  framträngt  klagomål,  hurusom  Fin- 
narne  ständigt,  då  deras  fiender  ansätta  dem,  sluta  sig  till 
Svenskarne,  lofva  fasthålla  vid  kristendomen  och  begära  lärare, 
men  sedan  fienderna  dragit  sig  tillbaka,  åter  genast  alfalla  och 
begynna  förfölja  sina  predikanter.  Hvilka  dessa  Finnarnes 
fiender  voro,  uppgifves  icke;  men  af  öfriga  tilldragelser  på 
denna  tid  kan  man  sluta,  att  Ryssarne  och  deras  bundsför- 
vandter,  Karelarne,  genom  täta  plundringståg  försökt  störa 
Egentliga  Finnarnes  omvändelse. 

Emot  dessa  fiender  hade  nämligen  redan  år  1164  från 
finska  kyrkans  sida  ett  slags  korståg  blifvit  företaget,  såsom 
de  ryska  krönikorna  omtala.  Svenskarne  hade  vid  detta  till- 
fälle med  55  skepp  seglat  genom  Nevan  emot  staden  Ladoga, 


KORSTÅGEN    TILL    LIFELAND    OCH    ESTLAND.  31 

men  blefvo  tillbakaslagna.  Detta  tåg,  som  är  Svenskarnes 
första  krig  med  Ryssland,  torde  likväl  icke  utgått  från  den 
svenska  regeringen,  utan  lärer  blifvit  åvägabragdt  af  de  andlige 
och  några  enskilda  korsfarare.  Men  Ryssarne  och  deras  bunds- 
förvandter  glömde  å  sin  sida  ej  att  utkräfva  hämnd.  År 
1178  gjorde  Karelarne  (krönikan  säger:  "Kuronerna")  ett  infall 
på  den  finska  kyrkans  område,  bortförde  Rodulf  i  fångenskap 
och  dödade  honom.  År  1186  gjorde^  Novgoroderna  ett  plundrings- 
tåg till  Tavasternas  land;  ty  till  det  gamla  hatet  sällade  sig 
nu  fruktan,  att  äfven  Tavasterna  skulle  gifva  sig  under  Sven- 
skarnes välde.  Anmärkningsvärdast  är  dock  det  tåg,  som 
Karelarne  år  1187  företogo  till  sjelfva  Sverige.  Med  en  stor 
flotta  seglade  de  in  i  Mälaren,  förstörde  staden  Sigtuna,  dödade 
erkebiskopen  i  Upsala  och  togo  stort  byte.  Det  är  utom  allt 
tvifvel,  att  detta  tåg  hade  blifvit  företaget  på  Novgorods  för- 
anstaltande, ty  Novgorodernas  hat  var  nu  så  stort,  att  de  för 
flere  år  afbröto  sin  handel  med  Gottland  och  hela  vestern. 
Härunder  gjorde  de  åter  år  1191  i  förening  med  Karelarne 
ett  nytt  plundringståg  mot  Tavasterna,  och  år  1198  sägas 
Novgoroderna  inträngt  på  finska  kyrkans  område  och  uppbränt 
Abo  stad,  hvars  namn  nu  för  första  gången  namnes  i  historien. 
Det  är  möjligt  att  den  finska  kyrkans  öfverhufvud,  Folkvinus, 
härunder  ljöt  döden,  ty  hans  dödsår  finnes  ej  annorlunda  upp- 
gifvet.  Men  så  mycket  är  klart,  att  den  unga  finska  kyrkan 
härefter  för  en  lång  följd  af  år  kom  i  svårt  lägervall. 

Låtom    oss    härunder   kasta  en  blick  på  den  nya  lärans 
utbredande  bland  de  beslägtade  folken  söder  om  Finska  viken. 


3.    Korstågen  till  Liffland  och  Estland. 

Först  fjorton  år  efter  Erik  den  heliges  tåg  började  man 
tänka  på  Esternas  omvändande.  Påfven  Alexander  III  hade 
då  (år  1171)  uppmanat  konungarne  i  Danmark,  Sverige  och 
Norge  till  ett  korståg  emot  dessa  djerfva  sjöröfvare  och  till 
och  med  på  förhand  utnämnt  en  biskop  åt  dem.  Men  ehuru 
vid  slutet  af  seklet  äfven  några  tåg  gjordes  till  Esternas  land, 
så    kom    dock    ingen    kyrka  derstädes  till  stånd.     Med  större 


82  FINLANDS    HISTORIA. 

framgång  hade  omvändelseverket  begynt  bland  Liverna  vid 
Dynas  mynning.  En  munk  ifrån  Holstein,  vid  namn  Meinhard, 
hade  år  1186  i  sällskap  med  köpmän  kommit  till  dessa  trakter 
och  begynt  fredligt  predika  tron,  samt  bygde  den  första  kyrkan 
i  Uexkiill.  Hans  tioåriga  verksamhet  synes  ej  varit  förgäfves, 
om  han  också  fick  utstå  mycken  vedermöda  och  mycket  mot- 
stånd. Men  hans  efterträdare  Berthold  grep  till ,  våldsamma 
medel  och  ljöt  döden  i  ett  slag  med  Liverna  år  1198.  De 
nydöpte  borttvättade  då  dopet  från  sina  hufvuden  i  strömmen 
och  Meinhards  hela  verk  var  förstördt. 

Efter  Berthold  utnämndes  en  kanik  från  Bremen,  vid 
namn  Albert,  till  Livernas  biskop;  han  kom  år  1200  med  en 
talrik  korshär  till  Dunas  mynning  och  tvang  Liverna  att  åter- 
vända till  tron  och  lydnaden.  Han  anlade  staden  Riga  till 
biskopssäte  åt  sig,  försedde  densamma  med  tyska  innevånare 
och  stiftade  år  1202  Svärdsorden,  hvars  medlemmar  helgade 
hela  sitt  lif  åt  Lifflands  omvändande.  Alberts  bemödanden 
åsyftade  icke  allenast  kristendomens  utbredande,  utan  han  ville 
äfven  i  och  med  detsamma  grunda  ett  biskopligt  furstendöme, 
som  blott  skulle  erkänna  påfvens  och  tyska  kejsarens  öfver- 
höghet  och  från  Tyskland  rekrytera  sitt  ridderliga  adelsstånd. 
Liverna,  som  märkte  detta,  gjorde  gång  på  gång  uppror;  men 
deras  tapperhet  förmådde  ingenting  uträtta  emot  Tyskarnas 
bättre  vapen  och  krigskonst.  Dessutom  herskade  oenighet 
emellan  infödingarne.  Letterna,  hvilka  bodde  i  det  inre  af 
landet  och  hittills  hade  lidit  stort  förtryck  såväl  af  Esterna, 
som  af  Liverna,  underkastade  sig  gerna  Tyskarnes  välde  och 
begagnade  sig  nu  af  tillfället  att  hämnas  på  sina  gamla  fiender. 

Sålunda  begynte  år  1208  från  Letternas  och  Svärdsrid- 
darnes  sida  ett  häftigt  religionskrig  emot  Esterna.  Men 
Esterna  voro  ett  ännu  mera  krigiskt  folk  än  Liverna  och  för- 
svarade sig  länge  och  tappert.  Fasta  landets  Ester,  hvilkas 
förnämsta  anförare  var  den  tappre  Lemmitty,  uppbådade  en 
här  af  tusentals  ryttare,  och  Esterna  på  Ösel,  hvilka  likasom 
Kurerna  i  söder  voro  mägtiga  till  sjös,  oroade  med  sina  flottor 
fienden  ända  i  hjertat  af  den  Liviska  kyrkans  område.  Men 
dessa  hjeltemodiga  sträfvanden  saknade  nödig  enighet,  och  till 
råga  på  olyckan  försökte  äfven  Ryssarne  just  vid  denna  tid 
utbreda  sitt  välde  öfver  Estland.  Sålunda  ansatta  från  flere 
håll,    började    Esterna    slutligen    duka    under  och  i  det  stora 


KORSTAGEN    TILL    LIFFLAND    OCH    ESTLAND.  33 

slaget  vid  Fellin,  der  Lemmitty  stupade,  behöllo  Tyskärne 
segern,  år  1217.  Men  Esternas  mod  var  ej  ens  då  brutet, 
och  Ryssarne,  som  nu  lagt  trakterna  kring  Dorpat  under  sitt 
välde,  lofvade  dem  hjelp  mot  den  vesterländska  kyrkan.  Detta 
nödgade  åter  biskop  Albert  att  söka  nya  bundsförvandter  till 
sitt  krigiska  omvändelseverk. 

På  denna  tid  hade  Danmarks  magt  stigit  till  en  bety- 
dande höjd.  Valdemar  II  Seier,  dess  dåvarande  konung,  hade 
vid  sin  tronbestigning  emottagit  länshyllning  af  alla  furstar  och 
städer  längs  de  vendiska  kusterna  och  det  var  hans  afsigt 
att  utsträcka  sitt  välde  äfven  till  Preussen,  Liffland  och  Est- 
land. I  denna  afsigt  hade  han  redan  år  1206  gjort  ett  kors- 
tåg till  Ösel  och  fyra  år  senare  ett  annat  dylikt  till  Preussen, 
fastän  dessa  företag  icke  buro  några  varaktiga  frukter.  Men 
på  biskopens  i  Riga  uppmaning  beslöt  han  att  ånyo  taga  ihop 
med  Esternas  omvändelse  och  seglade  om  våren  1219  med  en 
ansenlig  flotta  in  i  Finska  viken  och  landsteg  vid  ett  ställe, 
benämndt  Linda-nisa,  der  enligt  fornsägnerna  Kalevas  maka 
Linda  hade  upprest  en  väldig  grafhög  öfver  sin  makes .  lik. 
Med  föga  besvär  intogs  Esternas  derstädes  uppförda  befästning, 
och  Danskarne  begynte  i  dess  ställe  uppbygga  en  ny  borg  af 
sten,  som  fick  namnet  Reval.  Den  15  Juni  gjorde  Esterna 
helt  oförmodadt  ett  häftigt  anfall  emot  konungens  läger  och 
kunde  blott  med  största  ansträngning  drifvas  tillbaka.  Der- 
efter  återvände  Valdemar  till  Danmark,  qvarlemnande  besätt- 
ning och  missionärer  uti  sitt  nya  slott.  En  del  af  fastlandets 
Ester  döptes  i  all  hast,  dels  genom  presternas  i  Riga,  dels 
genom  Danskarnes  föranstaltande,  fastän  dessa  begge  partiers 
inbördes  afund  var  mycket  hinderlig  för  missionen.  På  Ösel 
deremot  var  hedendomen  ännu  okufvad  och  den  nära  belägna 
vestkusten  hörde  till  samma  förbund.  Om  våren  1220  kom 
svenska  konungen  Johan  Sverkersson  till  denna  kust  och  be- 
mägtigade  sig  slottet  Leal,  derifrån  svenska  prester  begynte 
lägga  grunden  till  ännu  ett  tredje  rike  och  en  tredje  kyrka. 
Men  så  snart  konungen  aflägsnat  sig,  skyndade  Öselboarne  sig 
dit  och  förstörde  hela  det  svenska  nybygget.  Följande  vår 
kommo  Ösels  krigarskaror  ända  fram  för  Reval  och  belägrade 
Danskarnes  slott  i  två  veckor  med  väldiga  bål,  som  de  upp- 
tände rundt  omkring  staden.  Deras  företag  lyckades  likväl 
icke,    utan    gaf    blott  danska  konungen  anledning  till  ett  nytt 

Finlands  historia.  3 


34  FINLANDS   HISTORIA. 

korståg,  som  nu  hade  till  mål  Ösels  eröfring.  Om  sommaren  1222 
landade  Valdemar  der  med  en  väldig  krigshär,  begynte  upp- 
bygga ett  slott  och  bestod  en  svår  strid  med  öboerna.  Efter 
konungens  afresa  intogo  dock  dessa  slottet  och  jämnade  det 
med  jorden. 

Denna  lysande  seger  tände  på  nytt  upprorets  låga  bland 
lästa  landets  Ester.  Presterna  och  de  andra  främlingarne  an- 
tingen dödades  eller  togos  till  fånga,  de  flesta  slott  intogos 
och  en  rysk  här,  som  blifvit  kallad  till  hjelp,  begynte  i  för- 
euing  med  infödingarne  belägra  Reval.  Vid  samma  tid  (år 
1223)  hade  Valdemar  i  eget  land  fallit  i  sina  fienders  händer, 
och  då  var  det  äfven  slut  med  Danmarks  korta  glansperiod. 
Men  Esternas  frihetskamp  fick  ej  något  lyckligt  slut.  Rys- 
sarne öfvergåfvo  dem  åter  och  biskopen  i  Riga  med  sina 
korsriddare  lyckades  slutligen  att  kufva  upproret.  Just  vid 
denna  tid  besökte  påflige  legaten  Vilhelm  (sedermera  kardinal- 
biskopen af  Sabina)  dessa  länder,  för  att  ordna  deras  kyrkliga 
och  politiska  angelägenheter,  och  uppmanade  på  samma  gång- 
till  ett  slutligt  underkufvande  af  Ösel.  Till  följd  deraf  gjordes 
nu  från  Riga  i  Januari  1227  ett  stort  korståg  öfver  isen  till 
Ösel,  hvars  innebyggare  ändtligen  tvungos  att  antaga  kristen- 
domen. Sjelfva  Reval  och  hela  det  danska  området  kom 
samma  år  för  en  tid  i  Svärdsordens  besittning;  men  derefter 
gjordes  den  öfverenskommelse,  att  de  nordliga  Esterna  (det  nu 
varande  Estland)  gåfvos  åt  Danskarne,  men  Ösel  och  de  syd- 
liga Esterna  (norra  delen  af  nu  varande  Liftland)  blef  under 
Svärdsorden.  I  hvardera  området  råkade  befolkningen  i  ett 
tungt    slafveri,    som   alltsedan  har  tryckt  densamma  i  600  år. 

Livernas  och  Letternas  öde  var  ej  stort  bättre;  men  de 
förstnämnda  hafva  under  tidernas  lopp  helt  och  hållet  uppgått 
i  de  senare.  Äfven  Kurerna  nödgades  år  1230  och  1231 
emottaga  kristendomens  ok.  Äfven  för  dem  hade  frälsningens 
religion  endast  slafveri  och  nationel  undergång  till  följd,  och 
af  hela  folket  finnes  nu  ej  mera  qvar,  än  några  tusen  personer. 


FINSKA    KYRKAN    UNDER    BISKOP    THOMAS    TID.  35 


4.    Finska  kyrkan  under  biskop  Thomas  tid. 

Under  det  man  sålunda  stred  och  kämpade  på  södra 
sidan  om  Finska  viken,  synes  kristendomen  i  Finland  stått 
nästan  på  branten  af  sin  undergång,  fastän  de  underrättelser 
man  har  om  dessa  tider  äro  mycket  bristfälliga.  De  första 
årtiondena  af  13:de  seklet  förflöto  nästan  i  fullkomlig  tystnad, 
hvartill  orsaken  förmodligen  är  att  söka  i  kyrkans  förfall.  I 
Sverige  stredo  Sverkerska  och  Erikska  ätterna  nästan  utan 
uppehåll  och  fördenskull  kunde  naturligtvis  detta  lands  mägtige 
icke  egna  någon  synnerlig  uppmärksamhet  åt  Erik  den  heliges 
unga  plantering  vid  Auras  mynning.  Endast  påfvarne  i  Rom 
behöllo  denna  aflägsna,  nyanlagda  kyrka  i  godt  minne.  Ett 
bref  af  Innocentius  III  från  år  1209  till  erkebiskopen  i  Lund, 
som  var  de  nordliga  ländernas  primas,  omnämner,  att  det  till 
kristendomen  omvända  Finland  (Egentliga  Finland)  till  följd  af 
dess  innevånares  hårdnackenhet  och  det  kalla  klimatet  har 
svårt  att  finna  en  man,  som  vore  villig  att  emottaga  det  lediga 
biskopsembetet,  hvarför  påfven  ger  sitt  bifall  dertill,  att  en 
utom  äktenskapet  född,  men  för  öfrigt  till  sina  seder  och  sin 
ålder  stadgad  man,  hvilken  redan  någon  tid  predikat  derstädes, 
insattes  uti  i  fråga  varande  embete.  Hvem  denne  man  må  varit, 
namnes  ej  desto  närmare,  och  ännu  sex  år  senare  synas  den 
finska  kyrkans  angelägenheter  allt  ännu  vara  lika  oordnade. 
År  1216  skrifver  samma  påfve  till  Sveriges  då  varande  konung, 
Erik  Knutsson  (som  var  Erik  den  heliges  sonson)  och  ger 
honom  den  apostoliska  bekräftelsen  på  besittningsrätten  till 
"det  land,  som  hans  föregångare  ryckt  undan  hedningarnes 
våld",  och  ger  sitt  bifall,  att  derstädes  efter  behof  tillsätta  en 
eller  två  biskopar.  Erik  dog  likväl  ännu  samma  år,  och  hans 
efterträdare,  Johan  Sverkersson,  som  gjorde  det  ofvan  om- 
nämnda korståget  till  Estlands  kuster,  tyckes  icke  egnat  någon 
omsorg  åt  Erik  den  heliges  verk.  Men  den  finska  kyrkan 
hade  emellertid  fått  en  ny  herde,  som  med  outtröttlig  ifver 
sökte  förbättra,  hvad  som  af  svenska  regeringen  blifvit  för- 
summadt.  Denna  man  var  engländaren  Thomas,  dominikaner- 
munk  och  förut  kanik  vid  Upsala  domkyrka. 

Egentligen  hade  den  katolska  kyrkans  andliga  magt  vid 
denna  tid  uppnått  en  sådan  höjd,  att  den  ej  synes  haft  behof 


36  FINLANDS    HISTORIA. 

af  den  verldsliga  magtens  bistånd;  ty  mot  lönen  af  syndernas 
förlåtelse  strömmade  kristna  stridsmän  hoptals  att  tjena  kyrkan 
emot  trons  fiender.  Derför  kunde  äfven  hos  biskop  Thomas 
den  tanken  lätt  uppstå,  att  han  likasom  biskop  Albert  i  Riga 
kunde  upprätta  ett  andligt  furstendöme,  hvars  öfverhet  blott 
skulle  utgöras  af  påfven  i  Rom  och  hans  befallningshafvande, 
Lunds  primas  och  erkebiskopen  i  Upsala.  På  denna  hierarkiska 
grundval  voro  alla  biskop  Thomas'  sträfvanden  bygda,  och 
deras  framgång  synes  i  början  varit  utomordentlig.  Redan  i 
Januari  1221  kunde  påfven  Honorius  III  skrifva,  att  "den  åt 
Finlands  biskop  anförtrodda  församligen  hade  ånyo  kommit  till 
sanningens  kunskap";  men  då  denna  unga  plantering  hade  att 
utstå  mycken  förföljelse  af  de  barbariska  grannfolken,  hvilka 
sträfvade  att  i  grund  utrota  densamma,  så  förbjöds  hela  kristen- 
heten vid  hotelse  af  kyrkans  bann,  att  drifva  handel  med  dessa 
folk.  Detta  förbud,  som  sedermera  ofta  förnyades,  afsåg  i 
främsta  rummet  de  Gotländska  köpmännen,  hvilka  fäste  större 
afseende  vid  sin  handelsvinst,  än  vid  kristendomens  sak.  Men 
dessa  grannfolk,  som  sålunda  sägas  oroat  den  finska  kyrkan, 
voro  naturligtvis  Tavasterna  och  bakom  dem  Karelarne  och 
Ryssarne. 

Det  var  derför  nu  af  största  vigt,  att  bringa  äfven  dessa 
öfriga  finska  folk  till  lydnad  under  den  katolska  kyrkan. 
Tavasterna,  som  voro  tvungna  att  söka  sig  någon  hjelp  mot 
sina  gamla  fiender  Ryssarne,  visade  i  början  mycken  benägen- 
het att  emottaga  biskop  Thomas'  missionärer.  Men  detta  upp- 
väckte fruktan  hos  Ryssarne,  att  påfvedömet  äfven  på  denna 
sidan  Finska  viken  skulle  tränga  dem  alltför  nära  på  lifvet, 
och  de  beslöto  derför  att  tillgripa  verksammare  medel  till  ut- 
bredandet af  sin  egen  tro  och  sitt  eget  välde.  Ar  1227 
skickades  ifrån  Ryssland  prester  till  Karelarne,  och  krönikorna 
försäkra,  att  hela  folket  inom  kort  blef  döpt.  Men  på  samma 
gång  gjordes  ett  väldigt  tåg  öfver  hafvet  till  Tavasternas  land, 
hvarvid  mycket  byte  och  fångar  togs.  Följande  året  hämnades 
likväl  Tavasterna  denna  ödeläggelse;  de  kommo  med  2,000 
mun  till  Ladoga  och  sköflade  dess  kuster,  tilldess  fienderna 
hunno  samla  sig  och  åter  fördrefvo  dem  derifrån.  Biskop 
Thomas,  som  troligen  hade  bragt  detta  hämndföretag  till  stånd, 
vände  sig  nu  till  påfven  för  att  erhålla  hjelp  och  skydd  för 
sin    församling,    och    i    detta   syfte  anlände  äfven  flere  bullor 


FINSKA    KYRKAN    VNDEK    BISKOP    THOMAS    TID.  37 

från  Rom,  der  den  gamle  kraftfulle  Gregorius  IX  nu  innehade 
Petri  stol.  Slutligen  uppmanade  denne  påfve  år  1232  till  och 
med  de.  tyska  Svärdsriddarne  att  från  Estland  begifva  sig  till 
den  finska  biskopens  hjelp.  Men  dessa  hade  ännu  fullt  upp 
att  göra  i  de  af  dem  eröfrade  länderna,  och  biskop  Thomas  fick 
nöja  sig  med  de  nog  fåtaliga  korsfarare,  som  Sverige  midt 
under  sina  inre  strider  kunde  sända  till  hans  hjelp.  Den 
finska  kyrkan  var  sålunda  i  ett  ganska  farligt  läge.  Bland 
Egentliga  Finnarne  hade  väl  trons  utsäde  redan  slagit  så  djupa 
rötter,  att  de  godvilligt  öfverlemnade  sina  heliga  lunder  och 
offerställen  åt  kyrkans  förfogande;  men  Tavasterna  begynte 
åter  förstöra  det  späda  verket.  Ett  påfligt  bref  från  år  1237 
berättar,  hurusom  Tavasterna  nu,  upphetsade  af  grannfolken, 
hade  blifvit  än  mera  förbittrade,  hurusom  de  offrade  de  döpta 
barnen  åt  sina  afgudar,  drefvo  de  fullvuxna  omkring  sina  heliga 
träd  till  dess  de  dogo,  och  utstucko  presternas  ögon  och  stym- 
pade deras  lemmar.  Fördenskull  uppmanade  påfven  Sveriges 
innevånare  till  ett  väldigt  korståg  emot  dessa  affällingar  och 
lofvade  till  belöning  fullständig  syndaförlåtelse. 

Med  anledning  af  denna  uppmaning  begynte  man  i  Sverige 
och  grannländerna  tillrusta  ett  stort  korståg.  Den  svenska 
regeringen  synes  ej  ens  denna  gång  tagit  del  i  rustningarne; 
men  de  andlige  fingo  dock  en  ansenlig  här  samlad  och  beslöto 
att  rikta  sitt  angrepp  mot  sjelfva  Novgorods  magt,  och  tills- 
vidare lemna  Tavasterna  i  ro.  Tiden  synes  varit  särdeles  väl 
vald;  ty  Mongolerna  och  Tatarerna  hade  under  de  närmast 
föregående  åren  lagt  nästan  alla  de  ryska  furstendömena  under 
sitt  välde  och  hotade  att  göra  slut  äfven  på  Novgorod.  Men 
under  detta  betryck  hade  Novgorod  valt  till  sin  furste  en 
kunnig  och  tapper  man  af  Ruriks  slägt,  vid  namn  Alexander 
Jaroslawitsch.  Då  derför  korshären,  bland  hvilken  omnämnes 
ej  blott  Svenskar  och  Norrmän,  utan  äfven  Egentliga  Finnar 
och  Tavaster,  slutligen  med  sina  biskopar  midsommartiden  1240 
kom  till  Nevan,  ryckte  Alexander  dem  till  mötes  och  slog  dem 
den  15  Juli  uti  en  häftig  strid.  Sålunda  aflopp  detta  stora  före- 
tag, och  de  tyska  riddarne,  hvilka,  förmodligen  i  ett  förstånd 
med  Svenskarne,  från  Estlands  sida  gjort  ett  anfall,  slogos 
följande  år  på  samma  sätt  tillbaka.  Men  Alexander  erhöll  af 
sina  landsmän  till  minne  af  dessa  händelser  ärenamnet  uNewskiu, 


38  FINLANDS    HISTORIA. 

under    hvilket   namn  han  har  blifvit  räknad  bland  ryska  kyr- 
kans helgon. 

Men  för  biskop  Thomas  hopade  sig  motgångarne  dag  för 
dag.  Tavasternas  och  de  andra  hedningarnes  raseri  ökades 
allt  mera  och  biskopens  egen  ifver  hade  förledt  honom  till 
åtskilliga  dåraktiga  företag,  som  i  betänklig  grad  nedsatte  hans 
andliga  värdighet.  Plågad  af  samvetsqval,  då  han  hade  låtit 
stympa  en  person,  så  att  denne  dog  till  följd  deraf,  och  ännu 
dertill  förvrängt  ett  påfligt  bref,  begärde  och  fick  han  år  1245 
afsked  från  sitt  embete.  Han  synes  dock  haft  för  afsigt  att 
qvarstanna  i  Finland  och  fick  sitt  underhåll  af  inkomsterna 
från  sitt  forna  embete.  Men  då  Ryssarnes  och  Karelarnes 
fiendskap  blef  allt  farligare  för  den  finska  kyrkan,  flydde  han 
till  Visby,  der  han  dog  år  1248. 

Biskop  Thomas  bör  betraktas  som  kristendomens  egent- 
liga grundläggare  och  ordnare  i  Finland.  Genom  hans  för- 
anstaltande flyttades  biskopssätet  ifrån  Nousis  först  till  Räntä- 
mäki,  och  det  är  troligt  att  derjämte  redan  den  stora  dom- 
kyrkan i  Åbo  började  byggas.  Äfven  synes  han  hafva  åväga- 
bragt  sina  ståndsbröders,  dominikanernas,  inflyttning  hit;  ty 
redan  år  1249  omtalas  Svartbrödernas  "konvent"  i  Finland, 
och  sålunda  var  Finlands  första  kloster  i  Åbo  grundlagdt. 
Såsom  redan  förut  är  nämndt,  synes  biskop  Thomas  haft  för 
afsigt  att  skapa  ett  kyrkligt  furstendöme,  som  under  Jungfru 
Marias  beskydd  skulle  förblifva  oberoende  af  Sverige.  Men 
den  enskilda  religionsifvern  var  ej  så  lefvande  hos  de  skandi- 
naviska folken,  att  något  andligt  riddareskap  skulle  kunnat  fås 
till  stånd,  och  denna  omständighet  räddade  finska  folket  ifrån 
att  råka  i  samma  träldom,  som  dess  stamförvandter  på  andra 
sidan  Finska  viken.  Men  under  dessa  förhållanden  förmådde 
ej  mer  den  finska  kyrkan  hålla  sig  uppe  med  egna  krafter; 
endast  med  Sveriges  hjelp  var  det  möjligt  för  henne  att  för- 
svara sitt  område  och  fortsätta  omvändelseverket.  Derför  ut- 
sågs till  biskop  efter  Thomas  svenska  konungens  egen  anför- 
vandt  och  kansler  (eller  hofkapellan)  Bero,  och  Sveriges  magt- 
ägande    begynte  nu  med  allvar  tänka  på  Tavastlands  eröfring. 


TA  VÄSTLANDS    ERÖFKING    AB    L249;  39 


5.    Tavastlauds  erSfring  år  1249  och  de  första  regenterna  af 
FolkungaUtteu. 

I  Sverige  hade  vid  denna  tid  striderna  emellan  Sverker- 
ska  och  Erikska  ätterna  ändtligen  upphört ;  ty  den  förstnämnda 
ätten  hade  slocknat  ut,  och  af  Erik  den  heliges  efterkommande 
fans  ej  heller  någon  annan  i  lifvet,  än  Erik  XI  Eriksson, 
kallad  den  läspe  (1222 — 1250).  Men  en  annan  slägt, 
Folkungarnes,  hade  uppsvingat  sig  till  stor  betydenhet  och 
redan  en  gång  drifvit  konung  Erik  i  landsflykt  till  Danmark. 
Sedermera  fick  han  väl  sitt  rike  och  sin  krona  tillbaka;  men 
sjelf  synes  han  varit  en  fullkomligt  obetydlig  man,  och  rege- 
ringen var  helt  och  hållet  i  händerna  på  hans  jarlar.  Till 
denna  värdighet  upphöjdes  år  1248  Birger  Månsson  af  Folkunga- 
ätten, herre  till  Bjälbo,  hvilken  redan  derförinnan  var  gift  med 
konungens  egen  syster.  Bland  denne  kraftige  mans  första  sträf- 
vanden  var,  att  stadga  svenskarnes  välde  i  Finland.  Saken 
var  ur  politisk  synpunkt  synnerligen  vigtig;  men  tidsandan 
fordrade  äfven  andliga  bevekelsegrunder  och  äfven  denna  gång 
tyckes  den  svenska  regeringen  ej  hafva  saknat  sådana.  På 
vårvintern  1248  besökte  påflige  legaten,  kardinalbiskopen  Vil- 
helm af  Sabina  Sverige,  för  att  ordna  rikets  kyrkliga  ange- 
lägenheter, som  under  de  inre  stridigheterna  råkat  på  förfall. 
Bland  annat  faststäldes  lagen  om  presternas  celibat  till  efter- 
lefnad  äfven  i  Sverige,  ehuru  denna  lag  äfven  i  senare  tider 
mötte  mycket  motstånd  i  dessa  länder.  Då  kyrkomötet  i 
Skeninge  var  slutadt,  trädde  kardinalen  till  ett  enskildt  samtal 
med  konungen  och  torde  han  då  hafva  uppmanat  denne  till 
ett  korståg  emot  Tavasterna,  på  samma  sätt  som  han  några 
årtionden  tidigare  vid  sitt  besök  i  Liffland  hade  uppmanat  till 
Ösels  eröfring.  Men  om  denna  sak  innehålla  de  torra  krö- 
nikorna ingenting  och  äfven  om  sjelfva  korståget  äro  under- 
rättelserna ganska  bristfälliga. 

På  höstsidan  år  1249  synes  Birger  Jarl  med  en  väldig 
flotta  hafva  seglat  öfver  hafvet  och  säges  hafva  landstigit  i 
"Tavasternas  hamn",  hvilken  torde  varit  belägen  någonstädes 
på  Finlands  södra  kust  öster  om  Hangöudd  *.    Här  besegrade 

*  Enligt  G.  Reius  förmodan  trakten  af  Pojo  socken.  —  Me9senii  förmodan, 
att  Birger  äkulle  kommit  till  trakten  af  nuvaraude  Vasa,  är  omöjlig.   Ty  södra 


40  FINLANDS    HISTORIA. 

han  Tavasterna  och  trängde  derefter  djupare  in  i  deras  land, 
hvarest  han  vid  stranden  af  Wanajavesi  sjö  lade  grunden  till 
Kronoborg  eller  Tavastehus.  Krönikan  omtalar  äfven,  att  han 
qvarlemnade  i  landet  "kristne  män"  och  deraf  har  man  för- 
modat, att  den  svenska  befolkningen  då  inkommit  till  sydkusten. 
Namnet  "Nyland",  som  sedan  dess  blifvit  tillagdt  dessa  nejder, 
intygar  med  någorlunda  visshet,  att  denna  svenska  kolonisation 
ej  är  af  synnerlig  hög  ålder,  ehuru  möjligen  redan  biskop 
Thomas  begynt  kringsprida  korsfararne  kring  Tavastlands  kust- 
trakter, för  att  derigenom  stadfästa  kristendomens  välde  bland 
Tavasterna.  Huru  förhållandet  än  må  vara,  så  synes  det 
främmande  nybygget,  hvars  hufvudbeståndsdel  utgjordes  af 
Helsingar,  genom  Jarlens  tåg  ytterligare  blifvit  förstärkt  och 
utbredde  sig  längs  hafskusten  till  andra  sidan  om  Kymmene 
elf.  Tavasternas  sjelfständighet  var  nu  tillintetgjord;  deras 
kuststräckor  hade  kommit  i  främmande  våld  och  i  hjertat  af 
deras  land  var  en  borg  uppförd  till  det  svenska  väldets  hörn- 
sten. Derför  böra  vi  ej  förundra  oss  öfver,  att  det  hädan- 
efter icke  höres  af  något  motstånd  från  Tavasternas  sida.  I 
kyrkligt  hänseende  förenades  det  eröfrade  landet  med  det 
biskopsstift,  som  härförinnan  var  grundlagt  bland  Egentliga 
Finnarne,  och  det  finska  namnet  och  området  utvidgades  så- 
lunda betydligt.  Men  på  samma  gång  förenades  nu  hela 
biskopsstiftet  närmare  med  Sverige,  och  Birger  Jarl  lade  under 
svenska  kronan  den  skatt,  som  Finnarne  hittills  betalt  åt  sin 
biskop.  Sedan  han  dröjt  här  hela  vintern,  kunde  Jarlen  redan 
anse  sitt  eröfringsverk  i  det  närmaste  slutadt  och  begaf  sig 
också  tidigt  på  våren  tillbaka  till  Sverige,  der  under  tiden 
vigtiga  förändringar  hade  inträffat. 

Erik  läspe  hade  nämligen  dött  i  början  af  år  1250  och 
då  nu  Erik  den  heliges  ätt  hade  utslocknat  på  svärdssidan,  blef 
Birger  Jarls  tioåriga  son  Valdemar,  hvars  mor  var  syster  till 
den  döde  konungen,  vald  till  konung.  Detta  skedde  under 
det  Jarlen  uppehöll  sig  i  Tavastland,  och  var  icke  alldeles 
efter  hans  önskan;  ty  han  skulle  hellre  satt  kronan  på  sitt 
eget  hufvud.  Men  regeringen  kom  likväl  att  förblifva  i  hans 
händer,    och  den  store  jarlens  namn    ärförenadt  med  mången 

Österbotten  var  vid  denna  tid  öde  och  i  Lapparnes  ego.  Möjligare  vore  en 
tredje  gissning,  som  förlägger  Tavasthamnen  till  Kumo-elfs  utlopp.  Men  sanno- 
likast måste   man  söka  densamma  på  kusterna  af  Nyland. 


TA  VÄSTLANDS    ERÖFRING    AR    124  9.  41 

gagnelig  inrättning.  Sedan  han  kufvat  ett  uppror,  som  en 
stor  del  af  Folkungarne  gjorde  emot  honom,  sökte  han  befästa 
fred  och  säkerhet  i  riket,  i  det  han  faststälde  ett  strängt 
strån0  för  en  hvar,  som  dödade  eller  sårade  någon  i  dennes 
eget  hem,  eller  i  kyrkan,  eller  på  tinget,  likasom  äfven  för 
den,  som  med  våld  bortförde  eller  skändade  en  qvinna.  Denna 
fyrdubbla  fridlysning  (hem-,  tings-,  kyrko-  ocb  qvinno-frid) 
hejdade  till  en  tid  stormännens  stigande  öfvermod,  och  är 
synnerligen  vigtig  för  Finland,  emedan  den  skyddade  böndernas 
frihet,  hvilken  i  det  eröfrade  landet  lätt  hade  kunnat  gå  under. 
Äfven  jarlens  omsorg  om  handeln  torde  ej  varit  utan  inflytande 
på  Finland ;  ty  de  handelsförmoner  han  gaf  åt  borgarne  i 
Lubeck  och  Hamburg,  föranledde  desse  "handelsmän"  *  att 
småningom  nedsätta  sig  äfven  i  Finland,  såväl  i  staden  Åbo, 
som  på  flere  ställen  på  Nylands  kust.  På  svenska  sidan  hade 
nu,  i  stället  för  det  förstörda  Sigtuna,  vid  Mälarens  utlopp 
Stockholm  uppstått,  och  jarlen  befästade  detsamma  med  murar 
och  slott,  for  att  förekomma  framtida  infall  i  hjertat  af  Svea 
rike.  Stockholm  blef  sedermera  hela  rikets  hufvudstad,  och 
har  äfven  för  Finlands  innebyggare  varit  en  vigtig  handelsplats. 
Efter  Birger  Jarls  död  år  1266  förmådde  ej  Valdemar 
med  lika  kraft  föra  regeringen,  utan  förlorade  slutligen  kronan 
åt  sin  yngre  broder,  Magnus  Ladulås  (1278 — 1290).  Denne, 
som  fått  sitt  binamn  för  den  stränghet,  hvarmed  han  skyddade 
bondens  egendom  mot  plundring  och  öfvervåld,  har  äfven 
genom  frälsestadgan  af  år  1285  lagt  första  grunden  till  ett 
särskildt  adligt  stånd.  En  riddare  i  jernrustning  var,  under 
dessa  tiders  sätt  att  föra  krig,  af  vida  större  värde,  än  en 
bondekrigare  till  fots,  och  då  en  riddares  utrustning  var  vida 
dyrare,  så  ansåg  man  rättvist,  att  den  som  åtog  sig  att  till 
kronan  göra  ryttartjenst,  fick  sin  egendom  befriad  eller  frälst 
från  alla  utskylder.  Af  denna  rättighet  begagnade  sig  nu  de 
rikare  gårdsegarne,  och  deraf  uppstod  nu  frälseståndet.  Lång 
tid  hann  ej  förflyta,  förrän  äfven  i  Finland  sådane  frälsemän 
uppstodo  ur  folkets  leder,  såsom  de  forntida  adelsnamnen 
Kurki,  Tavast,  Inkonen,  Rankonen,  Kirves  samt  andra  utvisa. 
Med  frälserättigheten  var  ej  omedelbart  riddarevärdighet  för- 
enad;   ty  denna  värdighet  utdelades  af  konungen  särskildt  till 

*  Ordet    tahsa    betyder    såväl  en  tysk,  som,  i  äldre  språket,  handelsman. 

Öfvere. 


42  FINLANDS    IIISTOKIA. 

belöning  för  större  krigiska  förtjenster.  Men  ur  begge  till- 
sammans bar  småningom  dessa  länders  adelsstånd  och  dess 
privilegier  uppstått.  Jemte  det  verldsliga  frälset  fans  äfven 
redan  ett  andligt  frälse;  ty  de  kyrkan  underlydande  lägen- 
heterna voro  likaså  fria  från  utskylder,  då  kyrkan  nämligen 
ansågs  göra  andelig  krigstjenst  till  folkets  gemensamma  bästa. 
De  styrande  i  Sverige  synas  ännu  icke  på  dessa  tider 
fästat  mycken  uppmärksamhet  vid  Finlands  egendomliga  för- 
hållanden. Fogdarne  på  Åbo  och  och  Tavastehus  slott  voro 
väl  fredens  och  säkerhetens  väktare;  men  den  hufvudsakliga 
ledningen  af  sakernas  gång  synes  ännu  varit  i  biskoparnes 
händer.  Fiendskapen  mellan  Finland  och  Novgorod  fortfor 
oafbrutet,  och  flere  ströftåg  gjordes  från  hvardera  hållet;  men 
då  de  svenska  krönikorna  ej  stort  tala  derom,  så  är  det  att 
antaga,  att  den  svenska  regeringen  ej  haft  någon  del  i  dessa 
företag.  Ar  1256  gjordes  ett  sådant  tåg  från  Finland  till 
Ingermanland ;  hären  utgjordes  af  Svenskar,  Tavaster  och  Egent- 
liga Finnar,  och  de  tyske  riddarne  i  Liffland  förenade  sig  med 
dem.  Då  skyndade  Alexander  Newski  från  Moskva  till  Nov- 
gorodernas  hjelp.  Men  då  fienderna  under  tiden  hade  aflägs- 
nat  sig,  uppeggade  fursten  Karelarne  att  gripa  till  vapen  och 
gjorde  i  förening  med  desse  ett  besvärligt  vinterfälttåg  till 
Tavastland  och  emot  de  på  kusten  boende  Svenskarne.  Öde- 
läggeisen torde  varit  oerhörd;  ty  ett  påfligt  bref  från  följande 
år  tager  sig  deraf  anledning  att  uppmana  till  ett  korståg  mot 
Karelarne.  Äfven  i  det  aflägsna  Lappland  hade  Karelarne  på 
denna  tid  stött  tillsammans  med  Skandinaverne,  hvartill  orsaken 
var  den,  att  den  norske  länsmannen  öfver  Finnmarken  börjat 
utbreda  sitt  skatteområde.  Omkring  år  1250  kommo  derför 
sändebud  från  Alexander  Newski  till  Norge  för  att  klaga  öfver 
den  orätt  Karelarne  lidit,  och  saken  blef  då  på  något  sätt 
bilagd.  Men  då  Norge  utbredde  sitt  välde  allt  längre  och 
längre,  så  gjorde  Karelarne  för  att  hämnas  talrika  plundrings- 
tåg ända  till  Halugaland  (t.  ex.  år  1271)  och  togo  till  och 
med  år  1279  sjelfva  länsmannen  till  fånga.  Anmärkningsvärdt 
är,  att  vid  samma  tid  äfven  Karelarnes  gamla  vänskap  med 
Novgorod  höll  på  att  upplösas;  ty  de  ryska  krönikorna  för- 
tälja, att  Novgoroderna  och  deras  furste  år  1278  plundrade 
Karelarnes  område,  ehuru  orsaken  till  denna  ovänskap  icke 
uppgifves.     Möjligt  är,  att  den  finska  kyrkan  nu  hade  begynt 


STRIDEN    OM    KARELENS    BE8ITTKIN6,    TOKKEL    KNUTSSON.         4o 

utsträcka  sin  missionsverksamhet  äfven  till  det  karelska  om- 
rådet, så  att  Novgorods  makt  i  dessa  nejder  råkade  i  fara. 
Att  denna  fruktan  ej  var  utan  grund  framgår  ur  de  närmast 
följande  årens  tilldragelser.  Ar  1283  och  1284  gjorde  Sven- 
skarne tvenne  tåg  till  Ladoga  sjön,  och  det  senare  tågets  ut- 
tryckliga ändamål  var  Karelarnes  "beskattande",  d.  v.  s.  för- 
ening under  svenska  väldet.  Alldeles  säkert  är  det  dock  icke, 
att  svenska  regeringen  haft  någon  del  i  allt  detta;  men  det 
kan  man  likväl  märka,  att  dess  blickar  nu  ånyo  riktas  på  de 
finska  angelägenheterna.  Magnus  Ladulås'  yngsta  broder,  Bengt, 
utnämndes  år  1285  till  Hertig  af  Finland,  hvilket  är  så  myc- 
ket mer  märkvärdigt,  som  denne  hade  ingått  i  presteståndet 
och  kort  derpå  utnämndes  till  biskop  i  Linköping.  Han  säges 
likväl  i  och  för  sitt  "furstendöme"  gjort  stora  skulder  och 
kostnader,  hvilka  förmodligen  just  hade  åsyftat  Karelarnes  om- 
vändelse. Men  något  afgörande  resultat  rörande  Karelen  upp- 
nåddes dock  icke  under  hertig  Bengts  lifstid;  ty  han  dog 
redan  1291,  ett  hälft  år  efter  sin  konungslige  broder. 


6.    Striden  om  Karelens  besittning;  Torkel  Knutsson. 
1290—1301. 

Vid  sin  död  hade  konung  Magnus  förordnat  till  sina 
minderåriga  barns  förmyndare  och  hela  rikets  föreståndare  sin 
marsk  Torkel  Knutsson,  som  nu  på  det  andra  årtiondet  med 
skicklighet  och  kraft  förde  regeringen,  uti  den  unge  konung 
Birgers,  Magnus  Ladulås'  äldste  sons,  namn.  Birgers  yngre 
bröder,  Erik  och  Valdemar,  fingo  allt  efter  som  de  växte 
upp  hvar  sitt  hertigdöme,  och  sålunda  tillföll  Valdemar  her- 
tigdömet  Finland  år  1302,  som  förut  hade  tillhört  hans  far- 
broder. Med  denna  värdighet  afsågs  naturligtvis  ingenting 
annat,  än  rättigheten  att  uppbära  skatterna  från  Finland ;  ty  uti 
landets  styrelseangelägenheter  torde  hertigen  ej  tagit  mycken  del. 

En  mycket  vigtigare  ställning  intog  allt  ännu  den  finska 
biskopen.  Under  de  första  tiderna  efter  biskop  Thomas  hade 
de  svenska  konungarne  godtyckligt  bortgifvit  denna  andliga 
värdighet    och    sålunda    dit    insatt    en  rad  af  sina  egna  kan- 


44  FINLANDS    HISTORIA. 

slerer  *.  Men  omkring  år  1276  inrättades  ett  ordentligt  domkapitel 
med  fyra  kaniker  eller  domherrar,  som  togos  bland  de  om- 
gifvande  socknarnes  pastorer  och  åt  hvilka  biskopsvalet  nu 
blef  anförtrodt.  Sålunda  var  vägen  till  biskopsstolen  öppnad 
äfven  för  infödde  män,  och  det  är  att  lägga  märke  till,  att 
redan  år  1291  en  finsk  prest  uppsteg  till  denna  värdighet  ur 
det  besegrade  folkets  eget  sköte.  Hans  namn  var  Magnus  7, 
bördig  från  Rusko  kapell  och  Märtälä  gård.  Denne  finske 
man  har  äran  af  den  finska  kyrkans  slutliga  organisation ;  ty 
nu  först  var  Abo  domkyrka  på  Unikankari-kullen  (=  sömnens 
kulle)  i  så  måtto  färdig,  att  påfvarne  år,  1292  och  1296 
kunde  utfästa  400  eller  till  och  med  1200  dagars  aflat  för 
alla"  "botfärdiga  och  ångerfulla"  som  på  de  stora  högtids- 
dagarne förrättade  sin  andakt  i  detta  nya,  till  Jungfru  Marias 
och  Sanct  Henriks  ära  uppbygda  tempel.  Hit  flyttades  äfven 
S:t  Henriks  ben  ifrån  Nousis,  och  till  minne  af  denna  hän- 
delse firades  sedan  en  annan  Henriksmessa  årligen  den  18 
Juni.  Sjelfva  biskopssätet,  som  tills  vidare  hade  varit  i 
Räntämäki,  flyttades  med  påfven  Bonifacius  den  åttondes  sam- 
tycke till  Åbo  år  1300.  Denna  stad,  i  hvilken  redan  här- 
förinnän  fans  Finlands  första  kloster,  grundlagdt  af  Domini- 
kaner  eller  Predikaremunkar,  blef  från  denna  tid  Finlands 
vigtigaste  ort,  det  kristna  Finlands  hufvud-  och  moderstad. 
Så  stodo  sakerna,  då  slutligen  emellan  Sverige  och  Nov- 
gorod  den  afgörande  kampen  om  Karelen  började.  År  1292 
hade  en  novgorodsk  ströfkår  infallit  i  Tavasternas  land,  och 
å  andra  sidan  en  skara  Svenskar  gjort  ett  tåg  till  Ingerman- 
land   och  Karelen.     Men  redan  var  äfven  ett  större  företag  å 

*  Efter  biskop  Thomas  till  slutet  af  detta  tidehvarf,  bars  den  linska 
biskopsmössan  af  följande  personer.  Först  Bero  I  (1245 — 1258),  Ragvald  I 
(1258—1266)  och  Catillus  (1266—1286).  —  Alla  dessa  tre  voro  hemma  ifrån 
Sverige  och  de  svenska  regenternas  forna  kanslerer;  alla  tre  äro  äfven  begrafna 
i  Räntämäki.  —  Efter  Catillus  följde  Johannes  I  (1286—1290),  förut  prior  i 
dominikanerklostret  i  Sigtuna,  och  som  var  den  första  »kanoniskt»,  eller  enligt 
kyrkolagen  (d.  ä  genom  kapitlet)  valde  biskop;  han  utnämndes  sedermera  till 
erkebiskop  i  Upsala,  men  dog  följande  år.  Sedan  valdes  den  25  Januari  1291 
uti  sakristian  af  Abo  domkyrka  (som  alltså  redan  var  färdig)  Magnus  I  (1291 
— 1308),  förut  kanik  vid  det  finska  domkapitlet  och  till  börden  en  finne. 
Dennes  efterträdare  Ragvald  II  (1308 — 1321)  var  hemma  ifrån  Åland  och 
hade  förut  varit  kanik  i  Abo;  men  Benedictus  (1321 — 1338),  som  valdes  efter 
honom,  var  kanik  i  Upsala  och  svensk  till  börden. 


STRIDEN    OM    KARELENS    BESITTNING;   TORKEL   KNUTSSON.        45 

bane.  Om  våren  1293  seglade  sjelfva  riksföreståndaren  Torkel 
Knutsson  med  en  ansenlig  flotta  och  här  till  Finska  vikens 
östligaste  ända  och  landsteg  i  Karelen.  Han  hade  med  sig 
biskopen  i  Vesterås,  Petrus,  hvilken  skulle  döpa  Karelarne; 
men  hufvudsaken  var  dock  att  uppbygga  ett  starkt  slott  och 
detta  anlades  på  en  liten  holme,  som  ligger  i  sundet  emellan 
hafvet  och  Finska  vikens  innersta  flik,  Suomenvedenpohja. 
Detta  fäste  erhöll  namnet  Wiborg.  Qvarlemnande  här  en  till- 
räcklig besättning,  återvände  marsken  ännu  samma  sommar  till 
Sverige.  Men  Novgoroderna,  som  med  häpnad  sågo  det  svensk* 
väldet  taga  fast  fot  äfven  i  Karelen,  samlade  under  vintern 
en  krigshär  och  kommo  i  Mars  1294  under  anförande  af  sin 
furste  och  posadnik  att  förstöra  svenskarnes  nya  borg.  De 
nödgades  dock  med  förlust  draga  sig  tillbaka,  och  Svenskarnes 
välde  på  den  karelska  hafskusten  var  nu  befästadt.  Då  beslöt 
besättningen  i  Wiborg  att  göra  ett  eröfringståg  till  hjertat  af 
Karelarnes  land,  vid  trakterna  af  Ladoga.  De  intogo  ett  karelskt 
fäste,  benämndt  Kexholms  slott  (finska  =  Käkisalmi,  d.  v.  s. 
Göksund)  och  alla  Karelens  härader,  som  sägas  varit  fjorton 
till  antalet,  lades  under  Wiborg.  Men  detta  vidsträckta  herra- 
välde egde  ej  länge  bestånd.  En  viss  Sigge  Loke  var  satt 
till  höfding  uti  den  eröfrade  borgen,  tillika  med  en  liten  be- 
sättning, som  dock  led  brist  på  lifsmedel.  Ar  1295  kom  en 
väldig  här  från  Nevgorod  för  att  belägra  Sigge,  och  då  sven- 
skarne, utmattade  af  hunger,  slutligen  gjorde  ett  utfall,  föllo 
de  alla  till  sista  man.  Sålunda  hade  Svenskarne  tillkämpat 
sig  och  åter  förlorat  fotfäste  vid  Ladogas  strand. 

Vigtiga  göromål  hemma  i  Sverige  tilläto  ej  Torkel  Knuts- 
son att  genast  fortsätta  sina  eröfringsplaner  i  Karelen.  Man 
var  nämligen  just  som  bäst  sysselsatt  med  att  genom  giftermål 
förena  Sveriges  och  Danmarks  konungahus,  sålunda  att  Erik 
Menved  i  Danmark  och  Birger  i  Sverige  äktade  hvarandras 
systrar.  Härunder  gaf  likväl  svenska  regeringen  hanseiterna 
tillstånd  att  drifva  handel  på  Nevan  med  Novgorod,  likväl 
med  det  vilkor,  att  de  ej  skulle  få  föra  vapen  och  andra 
krigsförnödenheter  till  Sveriges  fiender.  Då  nu  slutligen  konung 
Birgers  bröllop  var  firadt,  samlade  marsken  åter  en  väldig 
flotta  och  seglade  antagligen  om  våren  1300  för  andra  gången 
öfver    till    Karelen.     Han    hvälfde    inga    mindre   planer  i  sitt 


46  FINLANDS    HISTORIA. 

sinne,  än  att  stänga  Novgorods  betydliga  handelsväg  åt  vestern, 
och  fördenskull  lät  han  vid  Nevan,  vid  utloppet  af  den  lilla 
tioden  Ochta  (ofvanom  det  nu  varande  S:t  Petersburg)  upp- 
bygga ett  slott,  som  erhöll  namnet  Landskrona.  Härifrån 
sändes  en  del  af  flottan  till  det  vid  Nevans  utflöde  ur  Ladoga 
belägna  Pähkinäsaari  (så  hette  den  holme,  på  hvilken  något 
senare  Nöteborg  bygdes),  och  seglade  ännu  längre  in  i 
Ladoga,  hvarest  de  af  vinden  drefvos  till  kusterna  af  Karelen, 
der  de  landstego  och  härjade.  Svenskarnes  afsigt  var  påtag- 
ligen  att  eröfra  Ingermanland  och  återstoden  af  Karelen.  Men 
I  Novgorod  hade  man  redan  vidtagit  sådana  rustningar  till 
sitt  försvar,  som  farans  storlek  kräfde.  I  en  hast  samlades 
31,000  krigare,  af  hvilka  en  del  sändes  landvägen  och  de 
öfriga  åter  på  skepp  anlände  till  Nöteborg.  Svenskarnes  för- 
trupper drogo  sig  genast  tillbaka  under  Landskrona,  hvarest 
nu  en  väldig  drabbning  var  att  förvänta.  Kyssarne  läto  brin- 
nande timmerflottor  nedflyta  längs  strömmen  emot  de  svenska 
fartygen;  men  marsken  hann  att  derförinnan  afstänga  floden 
medelst  jernkedjor,  vid  hvilka  eldtornen  stadnade.  Med  lika 
liten  framgång  gjorde  Ryssarne  stormningsförsök  mot  sjelfva 
slottet;  efter  en  hård  strid  måste  de  stormande  draga  sig  till- 
baka. Men  denna  nog  lätt  vunna  seger  väckte  hos  Torkel 
Knutsson  en  alltför  stor  tillit  till  sina  soldaters  tapperhet  och 
fiendernas  svaghet.  Han  befästade  väl  Landskrona  fullständigt, 
men  qvarlemnade  der  en  besättning  af  endast  300  man  under 
anförande  af  en  riddare,  benämnd  Sten,  och  seglade  med  den 
öfriga  hären  om  hösten  år  1300  tillbaka  till  Sverige.  På 
återfärden  gjorde  Matts  Kettilmundsson,  en  ung  riddare,  som 
visat  en  utomordentlig  tapperhet  vid  Landskronas  försvar,  en 
omväg  till  kusterna  af  Ingermanland  och  gjorde  ett  infall  på 
Woternas  område,  som  han  lät  förhärja  med  eld  och  svärd. 
Om  utbredandet  af  kristendomen  och  innevånarnes  dop  synes 
öfverhufvudtaget  vid  hela  detta  tåg  icke  alls  varit  fråga. 

Men  Novgoroderna  hade  nu  beslutat  uppbjuda  alla  sina 
krafter  för  att  fördrifva  Svenskarne  från  Nevan.  Storfursten 
Andreas,  Alexander  Newskis  son,  kallades  till  hjelp,  och  om 
våren  1301  stod  en  ny  här  under  Landskrona.  I  slottet  var 
tillståndet  synnerligen  bedröfligt;  ty  murarnes  fuktighet  hade 
förderfvat    lifsmedlen    och    förorsakat   sjukdomar  bland  besätt- 


FORTSÄTTNING    AF    KARELSKA    KRIGET.  47 

ningen.  Följden  häraf  var  den,  att  Kyssarne  den  19  Maj 
inlogo  Landskrona  med  storm  och  jemnade  det  med  jorden. 
Sålunda  hade  Nevafloden  ånyo  kommit  i  Ryssarnes  uteslutande 

besittning. 


7.    Fortsättning-  af  karelska  kriget.    Freden  i  Nötefoorg  1323. 

De  följande  åren  voro  för  Sverige  så  oroliga,  att  man  ej 
mera  kunde  tänka  på  något  nytt  eröfringståg  till  Karelen. 
År  1303  tillträdde  den  unge  Birger  sjelf  regeringen ;  men  hans 
svaga  och  lättrogna  karakter  var  ej  egnad  för  en  sådan  plats 
och  hans  båda  bröder,  isynnerhet  Erik,  som  var  hertig  af 
Södermanland,  traktade  redan  efter  kronan.  Man  intalade 
Birger,  att  den  uppstående  oenigheten  var  ett  verk  af  Torkel 
Knutsson.  Denna  gamla  om  riket  så  mycket  förtjente  man 
blef  på  grund  häraf  fängslad  och  afrättad  år  1306.  Men 
oenigheten  emellan  bröderna  uppflammade  härefter  till  öppen 
fiendtlighet,  och  då  år  1310  en  förlikning  ingicks,  öfverlem- 
nades  största  delen  af  riket  åt  hertigarne.  I  Finland  qvar- 
blef  endast  Karelen  under  konungen.  I  detta  splittrade  till- 
stånd förblef  Sverige  i  sju  års  tid.  Men  under  julen  1317 
lockades  hertigarne  Erik  och  Waldemar  till  konungen  på  Ny- 
köpings slott,  der  de  bedrägligt  blefvo  fängslade  och  efter 
en  kort  tid  afdagatagne  genom  hunger.  Detta  gräsliga  brott 
framkallade  ett  allmänt  uppror  emot  Birger,  så  att  han  måste 
fly  från  landet.  Då  insattes  1319  till  konung  hertig  Eriks 
unge  son,  Magnus  Eriksson,  i  historien  sedermera  känd  under 
namnet  Smek.  Denne  blef  samma  år  konung  äfven  i  Norge 
hans  moder  var  nämligen  arfvinge  till  norska  kronan. 

I  Finland  hade  under  allt  detta  herskat  ofrid,  än  i 
högre,  än  i  lägre  grad.  Novgoroderna,  som  åter  voro  herrar 
öfver  Nevan,  gjorde  1311  ett  stort  härtåg  öfver  hafvet  till 
Finland,  plundrade  allt  ifrån  den  s.  k.  handelsfloden  längs 
kusten  af  Nyland  och  ankommo  ända  till  en  inne  i  landet 
belägen  stad  och  fästning  "Wanaja",  samt  togo,  enligt  hvad 
krönikorna  förmäla,  stort  byte  *.    Från  finska  sidan  åter  gjordes 

*  Hvad  som  menas  med  denna  »handelsflod»  är  ännu  ej  med  säkerhet 
afgjordt.  Afven  krönikans  «Wanai»  förklaras  på  olika  sätt.  På  återfärden 
plundrades  vid  Perno. 


48  FINLANDS    HISTOKIA. 

1313  och  1317  dylika  tåg  genom  Nevan  till  kusterna  af 
Ladoga,  och  vid  det  förra  af  dessa  tåg  uppbrändes  staden 
Ladoga.  Slutligen  företogo  ryssarne,  för  att  i  sin  tur  hämnas, 
år  1318,  ett  väldigt  härtåg  ända  till  hjeitat  af  den  finska 
kyrkans  område,  kommo  till  Aura-ån  ("Polnaja-reka"  =  breda 
floden),  uppbrände  Åbo  stad  och  plundrade  domkyrkan.  Vid 
samma  tillfälle  uppbrändes  äfven  Kustö  biskopsgård  i  Piikis 
socken,  som  just  nyss  blifvit  färdig.  Ett  sådant  sätt  att  föra 
krig  åstadkom  naturligtvis  mycken  skada  å  ömse  sidor;  men  de 
politiska  följderna  voro  alldeles  obetydliga. 

Af  mycket  större  vigt,  ehuru  endast  bristfälligt  kända, 
äro  de  samtida  händelserna  på  karelska  sidan.  Karelarne  på 
Ladogas  vestra  kuststräcka  hade  hittills  varit  Novgorods  bunds- 
förvandter  och  på  sin  höjd  betalat  något  slags  skatt  för  den 
hjelp  och  det  beskydd,  hvaraf  de  kommo  i  åtnjutande.  Men 
sedan  svenskarne  uppbygt  Viborgs  slott  och  härifrån  sträfvade 
att  utbreda  sitt  välde  öfver  hela  Karelen,  ansåg  äfven  Nov- 
gorod  nödigt  vara,  att  befästa  sitt  välde  på  dessa  trakter. 
Men  medlet  härtill  var  ej  synnerligen  klokt  valdt.  En  rysk 
magnat,  Boris  Konstantinovitsch,  fick  Karelen  i  förläning  och 
säges  hafva  svårt  förtryckt  och  plågat  befolkningen,  så  att 
denna  sökte  skydd  hos  Svenskarne.  Emellertid  började  Kys- 
sarne allt  mera  tvifla  på  Karelarnes  trohet  och  uppbygde  ånyo 
1310  Kexholms  slott,  och  befästade  det  ännu  starkare,  än 
förut.  Men  detta  ökade  blott  än  mer  Karelarnes  hat.  De 
bemägtigade  sig  slottet  1314,  dödade  ryssarne  och  kallade 
Svenskarne  i  Viborg  till  hjelp.  Emellertid  hade  en  del  af 
Karelarne  förblifvit  trogna,  och  då  från  Novgorod  en  krigshär 
anlände  till  deras  hjelp,  intogs  slottet  ånyo.  Sålunda  var  då 
Novgorods  välde  i  dessa  nejder  befästadt.  Ar  1322  gjorde 
väl  Svenskarne  ifrån  Viborg  ett  nytt  försök  emot  Kexholm, 
men  utan  framgång.  Lika  fåfängt  var  Ryssarnes  företag  emot 
Viborgs  slott  i  Augusti  samma  år.  Storfursten  Juri  Daniélo- 
vitsch  (Alexander  Newskis  sonson)  anförde  sjelf  företaget,  och 
belägringen  varade  i  fyra  veckor.  Men  på  denna  sida  förblef 
Svenskarnes  makt  lika  orubbad,  som  Ryssarnes  uti  Karelens 
Ladoga-område. 

Detta  gjorde,  att  såväl  Svenskar  som  Ryssar  började 
önska  ett  ordentligt  fredslut,  hvilket  äfven  slutligen  genom 
Hanseiternas    bemedling    kom    till    stånd    i    Noteborg    den  12 


FORTSÄTTNING    AF    KKIGET.       FREDEN    I    NÖTEBORG    1323.       49 

Augusti  1323.  Ryssarne,  som  på  ön  Pähkinäsaari  just  hade 
begynt  anlägga  fästet  Nöteborg  (på  finska  Pähkinälinna,  på 
ryska  Orekhowitsch,  det  n.  v.  Schlysselburg)  fingo  nu  behålla 
hela  Ingermanland  och  Karelens  Ladoga-område ;  åt  Svenskarne 
åter  öfverlemnades  besittningen  af  Karelens  tre  vestra  härad: 
Savo,  Jääski  och  Äyräpää,  hvilkas  förvaltning  fick  sitt  säte  i 
Viborgs  slott.  Gränsen  drogs  från  Finska  viken  längs  Syster- 
bäck (ryska  Sestra,  finska  Siestarjoki  eller  Rajajoki  =  gräns- 
floden) och  Sade-joki  till  Wuoksen,  derifrån  åt  nordvest  till 
Sääminge,  hvarefter  den  i  det  närmaste  följde  samma  linie, 
som  nu  åtskiljer  de  norra  delarne  af  Karelen  och  Savolaks. 
Den  nordligare  gränsen  blef  fortfarande  alldeles  obestämd  och 
sades  blott  sträcka  sig  till  hafvet  eller  "Helsinge-haf",  d.  v.  s. 
Bottniska  viken.  På  detta  sätt  skulle  en  stor  del  af  Norra 
Österbotten  kommit  i  Ryssarnes  ägo,  om  ej  andra  samtida 
tilldragelser,  hvarom  vi  snart  skola  tala,  gifvit  dessa  förhållan- 
den en  helt  annan  gestaltning.  Slutligen  kom  man  öfverens, 
att  intetdera  riket  skulle  få  bygga  något  nytt  slott  i  Karelen. 
Viborg,  som  synes  härintills  hafva  varit  i  birgerska  partiets 
våld,  öfverlemnades  samtidigt  åt  den  unge  konung  Magni  befall- 
ningshafvande,  och  det  vestra  Karelen  var  sålunda  nu  fullständigt 
förenadt  med  det  öfriga  Finland  och  stäldt  under  biskopens  i 
Äbo  andliga  omvårdnad.  Men  det  egentliga  Karelska  stam- 
landet,  nämligen  kusttrakten  vid  Ladoga,  förblef  i  Ryssarnes 
våld  och  hade  nu  förlorat  siu  forna  sjelfständighet. 

Tre  år  senare,  eller  år  1326,  ingicks  i  Novgorod  ett 
annat  fredslut,  nämligen  emellan  Ryssland  och  Norge  rörande 
Lappland.  I  dessa  nordliga  trakter  hade  nämligen  fortfarande 
striden  pågått  emellan  Karelarne  och  innevånarne  i  Halugaland. 
Sålunda  omtala  de  norska  krönikorna  oupphörliga  ströftåg,  som 
af  Karelarne  företogos  till  Halugaland,  och  år  1323  hade  den 
norska  läns-mannens  egen  gård  derstädes  blifvit  bränd.  Men 
nu  ingicks  äfven  här  en  stadigvarande  fred,  ehuru  gränserna 
förblefvo  något  obestämda.  Det  blef  emellertid  sed,  att  Nov- 
goroderna  uppburo  skatt  af  sina  egna  undersåtar  utöfver  hela 
Lappland  och  Finnmarken,  och  Norrmännen  på  samma  sätt 
af  sina  undersåtar  längs  Finnmarken  och  Lappska  halföns 
kuster  ända  till  Wieljoki  (i  närheten  af  Kantalahti).  Dessa 
vilkor  voro  synbarligen  högst  förderfliga  för  Karelarne.  hvilka 
nyss  harie  förlorat  sin  sjelfständighet,  och  nu  äfven  blefvo  allt 

Finlands  historia.  4 


50  FINLANDS    HISTORIA. 

mer  och  mer  beträngda  uti  sin  samfärdsel  med  Lappland. 
Det  var  ej  allenast  Norge,  som  på  detta  sätt  fråntog  dem 
det  lappska  området;  äfven  från  Tavastland  och  Satakunta 
hade  på  denna  tid  nybyggare  nedslagit  sina  bopålar  längs 
Bottniska  viken  ända  till  Norra  Österbotten,  läggande  dessa 
trakter  under  Svenskarnes  välde.  En  blick  på  den  nya  poli- 
tiska ställningen  i  Finland  vid  denna  tid  skall  bidraga  att 
närmare  belysa  dessa  förhållanden. 


8.    Finlands  nya  politiska  ställning.    Österbottens  kolonisation. 

Halftannat  sekels  strider  hade  slutligen  bragt  alla  de 
finska  stammarne  under  kristendomen.  Men  de  hade  fått 
betala  denna  fördel  med  förlusten  af  sin  nationella  sjelf stän- 
dighet och  nödgats  gifva  sig  under  främmande  nationers  öfver- 
välde.  Denna  omständighet  skulle  dock  icke  till  en  början 
varit  så  synnerligen  förderflig  för  dem,  om  de  blifvit  förenade 
till  ett  folk  under  ett  och  samma  rike.  Men  nu  voro  de 
fördelade  på  tre  olika  håll,  och  derför  blef  deras  nationella 
utveckling  och  förkofran  så  mycket  svårare.  De  sydliga  stam- 
marne i  Estland  och  Liffland  hade  kommit  under  tyska  rid- 
darnes  välde;  de  förut  omtalade  Svärdsriddarne  hade  år  1237 
förenat  sig  med  de  Tyska  Marianerriddarne,  hvilka  samtidigt 
med  eld  och  svärd  tvungo  befolkningen  i  Preussen  att  antaga 
kristendomen.  Esternas  nordliga  område  vid  Finska  viken 
hörde  då  ännu  under  Danmark,  men  såldes  redan  år  1346 
åt  orden,  hvars  välde  sålunda  sträckte  sig  från  Weichsels 
mynning  ända  till  Finska  viken.  De  östliga  stammarne  åter 
såväl  i  Bjarmaland,  som  i  Ingermanland  och  Karelens  Ladoga- 
område  hade  kommit  under  Novgorod  och  gjordes  genom  sin 
grekiska  religion  allt  mer  och  mer  främmande  för  sina  öfriga 
stamförvandter.  Endast  de  till  Finland  inflyttade  stammarne 
hade  genom  den  svenska  eröfringen  kommit  i  ett  sådant  läge, 
att  det  gaf  löfte  om  en  nationel  utveckling.  På  detta  område 
och  från  denna  tid  börjar  i  sjelfva  verket  Finska  folkets 
historia;  ty  dessförinnan  gafs  det  endast  finska  stammar. 


FINLANDS    NYA    POLITISKA    STÄLLNING.  51 

Området  för  biskopens  i  Åbo  andliga  verksamhet  hade 
egentligen  bestämt  Finlands  utsträckning  och  gränser,  och  på 
detta  sätt  kom  äfven  Åland  att  räknas  hit.  Men  i  samma 
mon,  som  den  verldsliga  administrationen  begynte  uppkomma, 
fick  denna  begränsning  äfven  en  politisk  betydelse.  Namnet 
Finland,  som  ursprungligen  betecknade  endast  Egentliga  Fin- 
narnes  område,  utbredde  sig  nu  småningom  öfver  hela  om- 
kretsen för  biskopens  och  ståthållarens  på  Åbo  slott  embets- 
myndighet.  Likväl  användes  ännu  länge  benämningen  Öster- 
lunden, för  att  beteckna  det  finska  biskopsdömets  område  i 
verldslig  bemärkelse.  År  1306  delades  landet  i  trenne  län 
emellan  de  dåvarande  trenne  borgarne:  under  Åbo  slott 
hörde  Egentliga  Finland  och  södra  Satakunta,  samt  Åland; 
under  Tavastehus  lydde  Tavastland  och  dess  utmärker,  som 
sträckte  sig  till  öfre  Satakunta  och  södra  Österbotten,  under 
Viborgs  slott  åter  synes  hafva  hört  den  nyligen  eröfrade  delen 
af  Karelen,  samt  Nyland.  Men  ståthållaren  på  Åbo  slott, 
hvilken  vanligen  kallades  Finlands  öfverhöfding  (Praefectus, 
Capitaneus  Finlandise),  synes  oftast  hafva  utöfvat  något  slags 
högsta  styrelse.  Det  är  naturligt,  att  eröfringens  första  viller- 
valla på  många  håll  gifvit  upphof  åt  förtryck  och  våldsam- 
heter. Men  redan  ganska  tidigt  begynte  man  vaka  öfver  ett 
ordentligt  handhafvande  af  lag  och  rätt.  I  detta  afseende  är 
synnerligen  anmärkningsvärdt  det  shyddsbref,  som  konung 
Birger  år  1316  gaf  åt  Karelens  qvinnor,  synbarligen  emot 
besättningens  i  Viborg  öfvervåld.  För  den  ordentliga  rätts- 
skipningens behof  tillsattes  snart  en  särskild  lagman  öfver 
Finland,  uti  hvilket  embete  redan  år  1324  en  viss  Bero  eller 
Björn  omnämnes.  På  detta  sätt  genomfördes  i  Finland  det 
svenska  rättsväsendet,  deribland  äfven  den  ur  folket  tagna 
Nämnden.  Såsom  grund  för  lagskipningen  torde  man  dels 
hafva  följt  den  kanoniska  (kyrkliga)  lagen,  dels  billighet  och 
gammal  sed,  ty  på  denna  tid  hade  man  ännu  ej  någon  gemen- 
sam lag  för  Sverige. 

Äfven  skatteangelägenheterna  ordnade  sig  småningom  på 
samma  sätt.  På  Birger  Jarls  tid  hade  svenska  kronan  först 
tillegnat  sig  de  utskylder,  som  Finnarne  dittills  betalat  allenast  åt 
biskopen  och  presterskapet ;  och  för  deras  räkning  förbehölls  ett 
särskildt  s.  k.  matskott.  Men  under  de  närmaste  åren  efter 
freden  i  Nöteborg    bragtes  kyrkans  och  presterskapets  tionden 


52  FINLANDS    HISTORIA. 

på  en  ordnad  fot.  Till  sin  beskaffenhet  voro  såväl  kronans 
som  presterskapets  inkomster  ganska  olika  i  olika  trakter.  I 
Tavastland  t.  ex.  erlades  i  biskopstionde  tre  eller  fyra  ekorr- 
skinn  för  hvarje  "båge"  eller  fullvuxen  man  (som  förmådde 
spänna  en  båge).  Vanligtvis  betalade  likväl  de  finska  inbyg- 
garne sina  utskylder  i  säd;  men  Svenskarne  på  kusten  af 
Nyland  och  i  Åbo  skärgård  betalade  dem  i  smör,  emedan 
boskapsskötseln  hos  dem  var  hufvudnäringen.  I  enlighet  med 
dessa  olika  sätt  för  utskyldernas  betalande  benämndes  skatte- 
områdena Rätter,  hvarvid  man  skilde  mellan  Svenska  rätten 
och  Finska  rätten,  Karelsk  rätt  och  Helsinge  rätt  (Jus  Sve- 
vicum,  Finnonicum,  Carelicum,  Helsingonicum).  Man  bör  ihog- 
komma,  att  allt  detta  nu  först  höll  på  att  ordna  sig.  Sålunda 
fans  det  ännu  knappast  andra  embetsmän,  än  borgarnes  höf- 
dingar  med  deras  tjenare,  och  endast  för  den  kyrkliga  admi- 
nistrationens behof  var  landet  indeladt  i  socknar  eller  försam- 
lingar, hvilka  till  föreståndare  hade  hvar  sin  kyrkoherde 
(curatus). 

Under  de  årtionden,  som  förflöto  emellan  Tavastlands  och 
Karelens  eröfring,  hade  Finlands  politiska  och  kyrkliga  område 
genom  nybyggen  begynt  utbreda  sig  till  de  nordliga  ödemar- 
kerna. Dessförinnan  voro  ännu  hela  Österbotten,  samt  de  norra 
delarne  af  Satakunta  och  Tavastland  i  Lapparnes  ego,  och  på 
dessas  omvändelse  till  kristendomen  hade  ännu  ingen  kommit 
att  tänka.  Men  sedan  gammalt  voro  Finnarne  vana  att  upp- 
bära skatt  af  dem,  och  då  Tavasterna  nu  hade  förlorat  sina 
kuststräckor  vid  Finska  viken,  så  voro  de  tvungna  att  söka 
ersättning  uti  de  norra  utmarkerna.  Då  omtalas  att  män 
ifrån  Birkkala  och  Kengo  under  anförande  af  en  Matts  Kurki 
anfallit  Lapparne  i  Södra  Österbotten  och  fördrifvit  dem  från 
dessa  trakter.  Efter  några  år  framträngde  dessa  Birkarlar 
("Birkarlaboa",  "Berkala")  ända  till  Kemi  och  Torneå  elfvar, 
läggande  under  sig  laxfiskena  och  lappskatten.  År  1277  sägas 
de  af  Magnus  Ladulås  hafva  erhållit  skriftlig  bekräftelse  på  dessa 
sjelftagna  rättigheter,  för  hvilka  de  sedan  betalade  till  svenska 
kronan  en  skatt  af  några  knippor  ekorrskinn.  Birkarlarnes 
hufvudort  kom  derefter  att  blifva  uti  Torneå,  Piteå  och  Luleå, 
hvarifrån  de  under  de  följande  seklen  utöfvade  sitt  välde 
öfver  Lapplands  och  Finnmarkens  vidsträckta  områden,  allt 
mer    och    mer    undanträngande    såväl    Halugalands    inbyggare, 


FINLANDS    NYA    POLITISKA    STÄLLNING.  5'8 

som  Karelarae.  Men  härigenom  hade  nu  äfven  Österbotten 
erhållit  sina  första  inbyggare  och  på  flera  orter  hade  försam- 
lingar uppstått,  nämligen  i  Kyrö  år  1304  och  något  senare  i 
Salo  och  Kemi.  Nästan  vid  samma  tid,  eller  omkring  år  1300, 
hade  äfven  svenska  nybyggare,  förmodligen  på  föranstaltande 
af  svenska  regeringen,  öfverflyttat  till  kusterna  af  Södra  Öster- 
botten. Deras  boningsplatser  synas  i  början  hafva  sträckt  sig 
längs  hafskusten,  norrut  ifrån  Kumoelf,  vid  hvars  mynning  en 
liflig  handelsrörelse  uppstod.  Men  de  i  dessa  trakter  förut 
bosatte  Tavasterna  sågo  ej  med  vänliga  ögon  dessa  främmande 
nykomlingar,  och  konung  Birger  nödgades  år  1303  utfärda  ett 
skyddsbref  åt  dem,  som  bygt  sig  gårdar  i  Sastmola  och  Lapp- 
fjärd.  På  hvad  sätt  sedermera  det  svenska  nybygget  utbredde 
sig  till  trakterna  af  Qvarken  och.  vidare  norrut  (till  Mustasaari 
och  Pedersöre)  är  ej  bekant;  men  i  söder  uppgick  det  små- 
ningom ibland  Finnarne. 

På  vestra  sidan  om  Bottniska  viken  hade  något  senare 
Helsingarne  begynt  utbreda  sina  boningsplatser,  och  år  1327 
togo  höfdingarne  på  denna  sida  till  sin  uppgift  att  kolonisera 
hela  kuststräckan  emellan  Skellefteå-  och  Uleåelfvar.  Då  upp- 
stod oenighet  emellan  Birkarlarne  och  Helsingarne,  men  konun- 
gens drots  (eller  öfverdomare)  afgjorde  saken  år  1328  till  för- 
del för  Birkarlarne,  hvilkas  rätt  till  handeln  på  Lappland  der- 
jämte  bekräftades.  Gränserna  emellan  Upsala  och  Åbo  biskops- 
stift voro  då  ännu  obestämda,  till  dess  senare  Kaakamajoki 
emellan  Kemi  och  Torneå  bestämdes  såsom  gräns.  På  detta 
sätt  blef  en  del  af  de  finska  nybyggarne  under  Upsala  biskop 
och  kom  sålunda  på  svenska  sidan  om  gränsen.  Men  likväl 
var  det  finska  området  nu  ansenligt  utvidgadt  och  Bottniska 
vikens  aflägsnaste  fjärdar  begynte  öppnas  för  handeln  och  dess 
stränder  för  kultur  och  ett  ordnadt  samhällsskick. 


III.    Katolska  tiden 

1323-1523. 


Första  Tidskiftet. 

Striden  emellan  konungamagten  och  aristokratin 
1323-1399. 


1.    Magnus  Erikssons  regering  till  Hakons  kröning  1362. 

Det  bör  anses  såsom  en  lycka  för  Finland,  att  vid  tiden 
för  den  svenska  eröfringen  Sveriges  egna  samhällsinrättningar 
ännu  voro  af  någorlunda  demokratisk  natur.  Det  främmande 
väldets  första  åtgärder  i  det  eröfrade  landet  kommo  till  följd 
deraf  att  bära  en  frisinnad  prägel  och  folkets  samhällsställning 
blef  bygd  på  det  fulla  menniskovärdets  grundval.  Först  sedan 
Finlands  nya  ställning  blifvit  till  sina  grunddrag  bestämd, 
begynner  i  Sverige  adelsväldet  uppsvinga  sig  till  en  magt  och 
ett  inflytande,  hvaraf  folkets  frihet  hotades  i  samma  grad, 
som  konungamagten.  Denna  sakernas  nya  ordning  inverkade 
klarligen  äfven  på  förhållandena  i  Finland,  men  den  förmådde 
dock  icke  mera  rubba  den  en  gång  lagda  grunden. 

Då  Magnus  Eriksson  blifvit  myndig  och  sjelf  öfvertagit 
regeringen  år  1332,  syntes  hans  välde  vara  vidsträcktare  och 
fastare,  än  någon  af  de  föregående  svenska  konungarues.  Ty 
förutom  Norge,  Sverige  och  Finland,  dem  han  ärft  på  fädernet 
och  mödernet,  tillföllo  honom  förenämnda  år  äfven  de  forna 
danska  provinserna:  Skåne,  Halland  och  Blekinge.  Grannriket 
Danmark  hade  nämligen  på  denna  tid  råkat  i  yttersta  förfall, 
så  att  grefven  af  Holstein  och  många  andra  tyska  herrar 
delade    dess   sönderslitna  spillror  emellan  sig.     Men  invånarne 


MAGNUS    ERIKSSONS    REGERING    TILL    HAKONS    KRÖNING     1362.        55 

i  de  nämnda  provinserna  norr  om  sundet  uppreste  sig  emot 
främlingarnes  förtryck  och  gåfvo  sig  under  svenska  konungens 
skydd.  Magnus'  regeringsförmåga  motsvarade  dock  icke  ett  så 
stort  rikes  fordringar.  Väl  synes  han  hafva  varit  till  sitt 
sinnelag  en  välvillig  och  rättänkande  man,  som  så  vidt  möjligt 
var  bevakade  allmogens  bästa.  Sålunda  t.  ex.  förbjöd  han 
rikets  store  att  med  talrikt  följe  draga  genom  landet,  försökte 
att  åstadkomma  inrättandet  af  gästgifverier  i  landsorterna,  så 
att  de  högättade  resenärerna  ej  finge  allt  för  mycket  betunga 
folket,  afskaffade  fullständigt  litegenskapen  och  faststälde  år  1347 
den  första  allmänna  landslagen  i  stället  för  de  forna  landskaps- 
lagarna. Men  af  allt  detta  skördades  likväl  ej  mycken  frukt, 
emedan  konungen  ej  var  man  att  vinna  efterlefnad  åt  det, 
som  han  i  god  afsigt  förordnat,  och  den  högmodiga  adeln 
gycklade  med  hans  eftergifvenhet  och  gaf  honom  binamnet 
Smek.  Svårare  voro  dock  de  förvecklingar,  i  hvilka  han 
råkade  genom  sin  eftergifvenhet  för  den  andliga  magtens 
fordringar  och  anspråk.  Ty  påfvarne,  som  vid  denna  tid 
residerade  i  Avignon,  hade  redan  lärt  sig  att  på  det  oför- 
skämdaste sätt  för  sina  egna  ändamål  missbruka  kristenhetens 
religiösa  hängifvenhet.  Innan  kort  hade  den  svage  Magnus 
blifvit  en  lekboll  för  påfveväldet  och  förlorade  derigenom  an- 
seende och  magt  i  hvartdera  af  sina  riken.  Men  den  första 
början  till  hans  ofärd  var  särskildt  ett  korståg  mot  Karelen, 
hvilket  han  år  1348  på  päfvens  uppmaning  företog,  och  hvilken 
märkliga  tilldragelse  förtjenar  att  här  blifva  närmare  belyst. 
I  sjelfva  verket  voro  förhållandena  i  Karelen  sådana,  att 
äfven  politiska  skäl  skulle  kunnat  förmå  svenska  konungen  att 
ånyo  taga  i  hop  med  Torkel  Knutssons  eröfringsverk.  En 
lithauisk  furste  Narimont  hade  år  1333  tagit  dopet  i  Nov- 
gorod  och  dervid  fått  såsom  ärftligt  län  Kexholm,  Nöteborg 
och  Ladogatrakterna  samt  hälften  af  Koporie  län,  eller  i  all- 
mänhet Karelarnes,  Ingrernas  och  Woternas  länder  på  det 
ryska  området.  Narimont  hade  skickat  sin  son  Alexander  att 
styra  detta  län,  och  denne  tog  sitt  säte  i  Nöteborg.  Men 
invånarne  i  nämnda  länder  voro  alldeles  icke  nöjda  med  detta 
lithauiskt-ryska  herravälde,  utan  begärde  i  hemlighet  hjelp 
från  Viborg  och  gjorde  derpå  år  1337  ett  uppror,  h varvid  de 
flesta  ryssar  blefvo  dödade.  Följande  år  gjordes  från  Viborg 
ett    par    tåg    till    trakten  af  staden  Ladoga  och  till  Woternas 


56  FINLANDS    HISTORIA. 

land.  Furst  Alexander,  förskräckt  häraf,  flydde  tillbaka  till 
Lithauen,  och  Novgoroderna  nödgades  sjelfva  tänka  på  att 
försvara  sina  gränser,  och  gjorde  derför  ett  tåg  till  närheten 
af  Viborg.  Hela  detta  tumult  hade  likväl  uppstått  utan 
svenska  konungens  vetskap,  hvarför  sändebud  från  Novgorod 
begåfvo  sig  till  honom  i  södra  Sverige  och  fingo  med  lätthet 
freden  bekräftad  på  de  gamla  vilkoren.  Pä  detta  sätt  hade 
åter  molnen  för  en  tid  blifvit  skingrade.  Men  finnarnes  stam- 
förvandter  på  andra  sidan  gränsen  upphörde  likväl  ej  att  med 
längtan  betrakta  det  lyckligare  tillstånd,  hvaraf  deras  bröder 
under  Sveriges  spira  voro  i  åtnjutande,  och  häraf  uppkom  åter 
nya  anledningar  till  ofred.  Sålunda  sände  t.  ex.  inbyggarne 
i  Estland,  hvilka  om  våren  1343  gjorde  ett  allmänt  uppror 
emot  det  danska  väldet  och  försökte  bemäktiga  sig  staden 
Reval,  att  begära  hjelp  från  finska  sidan.  Äfven  denna  gång 
visade  de  män,  som  innehade  landets  styrelse,  god  lust  att 
blanda  sig  i  grannrikenas  angelägenheter,  men  kommo  äfven 
nu  för  sent.  Förrän  man  från  Finland  hann  med  några  skepp 
framkomma  till  ort  och  ställe,  hade  Lifflands  landtmästare 
kommit  Danskarne  till  hjelp  och  med  mycken  blodsutgjutelse 
gjort  ända  på  upproret.  Då  sålde  slutligen  Danskarne  år 
1346  hela  sitt  estniska  område  till  tyska  riddarne,  hvilkas 
välde  derefter  sträckte  sig  till  Finska  viken  och  floden  Narova. 
Men  samtidigt  som  nämnda  uppror  i  Estland  kufvades, 
synas  från  ryska  Karelen  nya  böner  om  hjelp  hafva  kommit 
till  svenska  regeringen,  och  konung  Magnus  beslöt  nu  att  i 
den  katolska  lärans  namn  vidtaga  kraftigare  åtgärder.  Om 
hösten  1347  begaf  han  sig  till  Finland  och  gjorde  härifrån  till 
Novgoroderna  det  besynnerliga  förslag,  att  lärda  teologer  från 
h vardera  sidan  skulle  sammankomma  för  att  disputera  om 
religionen,  på  det  man  sålunda  skulle  utröna,  hvilkendera  be- 
kännelsen, den  grekiska  eller  den  romerska,  vore  riktigare,  och 
att  man  derefter  enhälligt  skulle  kunna  sluta  sig  till  samma 
lära.  Novgoroderna  svarade  undvikande  och  bådo  konungen  i 
denna  sak  vända  sig  till  patriarken  i  Konstantinopel.  Derpå 
begaf  sig  Magnus  tillbaka  till  Sverige  och  Norge,  för  att 
samla  en  krigshär,  och  kom  följande  år,  strax  efter  Pingst- 
högtiden, med  en  ansenlig  flotta  framför  Björkö  (Koivisto).  Till 
ett  sändebud  från  Novgorod,  som  hade  skyndat  sig  till  samtal 
med    konungen,    framstälde    han    än    en  gång  sin  fordran,  att 


MAGNUS   ERIKSSONS    REGERING    TILL    HAKON S    KRÖNING     1362.        57 

Ryssarne  skulle  förena  sig  med  den  vesterländska  kyrkan.  Då 
de  icke  gingo  in  härpå,  seglade  svenska  flottan  uppför  Nevan 
emot  Nöteborg,  hvilket  efter  sex  veckors  belägring  intogs  den 
6  Augusti.  De  konungen  åtföljande  presterna  hade  redan  begynt 
döpa  befolkningen  i  Ingermanland,  och  det  svenska  väldet 
tycktes  sålunda  få  stadigt  fotfäste  i  dessa  trakter.  Men  olyck- 
ligtvis gaf  konungen  sig  icke  ro  att  dröja  qvar  till  sin  nya 
eröfrings  beskydd,  utan  seglade  genast  tillbaka  till  Sverige. 
Xovgoroderna,  som  under  tiden  samlat  sina  stridskrafter,  ryckte 
strax  derpå  emot  Nöteborg  och  återtogo  det  från  Svenskarne 
den  24  Februari  1349.  De  Ingrer  och  Karelare,  hvilka  öfver- 
gått  till  Svenskarne,  straffades  med  mycken  grymhet,  och 
Narimont  och  hans  arfvingar  återfingo  sitt  län. 

Det  var  likväl  ej  konungens  afsigt  att  låta  det  blifva 
dervid.  Men  en  svår  naturhemsökelse  hindrade  för  någon  tid 
hans  krigiska  planer.  Från  år  1347  hade  i  södra  Europa 
rasat  en  förskräcklig  pest,  den  s.  k.  digerdöden,  hvilken  på  de 
flesta  orter  bortryckte  två  tredjedelar,  ja  till  och  med  tre 
fjerdedelar  af  befolkningen.  Sjukdomen  började  med  en  häftig 
bränning  i  kroppen,  på  hvilken  följde  en  illa  luktande  blod- 
spottning,  svulster  i  armhålorna  och  knävecken,  samt  svarta 
fläckar  öfver  hela  kroppen.  Detta  svåra  plågoris  kom  till 
Norge  om  hösten  1349  och  utbredde  sig  följande  år  öfver 
hela  Sverige.  I  Finland  härjade  pesten  förmodligen  år  1351, 
fastän  om  dess  framfart  derstädes  ingenting  är  nämndt.  I 
Ryssland  åter  uppträdde  den  först  år  1352. 

Då  den  svåra  landsplågan  till  största  delen  var  öfver- 
stånden  i  Sverige,  begaf  sig  konungen  på  hösten  1350  på  ett 
nytt  härnadståg,  sedan  han  af  den  påfliga  legaten  erhållit  löfte 
om  att  såsom  lån  erhålla  den  heliga  stolens  inkomster  från  de 
nordliga  rikena.  Men  detta  företag  utföll  ännu  ogynsammare 
än  det  föregående.  Konungen  seglade  in  i  floden  Luga  i  Wo- 
ternas  land  och  begynte  döpa  befolkningen.  Men  då  den 
ryska  hären  lägrade  sig  vid  flodens  mynning,  slapp  han  med 
njuggan  nöd  undan  med  sina  skepp  och  uppehöll  sig  sedan 
den  följande  vintern  i  Estland  och  Liffland.  Hela  företagets 
mål  var  förfeladt.  I  Mars  1351  gjorde  Ryssarne  ett  tåg  till 
Viborgs  slott  och  uppbrände  den  stad,  som  redan  hade  begynt 
uppstå  omkring  slottet.  Så  fort  det  blef  vår,  skyndade  Mag- 
nus genom  Åbo  tillbaka  till  Sverige  och  kunde  vara  glad,  att 


58  FINLANDS    HISTORIA. 

genom  tyska  riddarnes  bemedliug  ett  slags  förlikning  med  Nov- 
gorod    kom    till  stånd.     Denna  förlikning  skedde  i  Dorpat  på 
våren    1351,    hvarvid    fångarne    utlemnades  å  hvardera  sidan. 
Detta     olyckliga    krig    med    Ryssland    hade    naturligtvis 
mycket  förminskat  konungens  anseende  i  eget  land  och  bragte 
honom    äfven    derutöfver   i   nya  trångmål.     Till  en  början  an- 
satte honom  påfven,  som  återfordrade  sitt  lån  och  slutligen  af 
denna    orsak    år    1358    slungade    emot   honom  offentlig  bann- 
lysning.    Samtidigt   hade  derjämte  uppstått  inre  oenighet,  som 
ryckte   ur  den  svage  konungens  händer  nästan  hela  regerings- 
magten.     Norrmännen,    som    voro   missnöjda  med  sin  förening 
med    Sverige,    utverkade    att  Magnus  år  1355  lemnade  Norge 
åt  sin  yngre  son  Hakon,    hvaremot  den  äldre  sonen  Erik  var 
bestämd    till    fadrens  efterträdare  i  Sverige.     Men  då  Magnus 
samtidigt  upphöjde  sin  gunstling  Bengt  Algotsson  till  hertig  af 
"Österlanden   (det    är    Finland)  och  Halland",  så  väcktes  här- 
igenom Eriks  och  svenska  adelns  afund  och  hat.   Genom  öppet 
uppror   tvungo  de  konungen  att  aflägsna  nämnde  sin  gunstling 
och    gifva   åt  Erik  kunglig  värdighet  tillika  med  största  delen 
af  riket,  nämligen  de  forna  danska  provinserna,  samt  Småland, 
Östergötland  och  hela  Finland.     Denna  öfverenskommelse  egde 
rum  i  Jönköping  den  28  April   1357.     Strax  derefter  for  Erik 
till  Finland  och  fördref  derifrån  Bengt  Algotsson,  som  förljudes 
under  sin  korta  styrelse  hafva  betungat  landet  med  nya  skatter. 
Efter  att  hafva  till  ståthållare  qvarlemnat  Nils  Thuresson  JBjelke, 
hvilken    äfven    erhöll   lagmansembetet  i  landet,  återvände  Erik 
inom    kort  till  Sverige,  men  dog  redan  om  våren  1359.     Men 
för  konung  Magnus  grydde  dock  ej  en  lyckligare  dag.   Danska 
konungen    Waldemar    Atterdag    fråntog   honom  Skåne,  Halland 
och   Blekinge    och    lade    dessa    provinser    ånyo   under  danska 
kronan,  och  den  mägtiga  adeln  gjorde  åter  uppror,  satte  Magnus 
i  fångenskap  på  Kalmar  slott  och  bjödo  kronan  åt  Hakon.    På 
nyåret   1362  kom  denne  från  Norge  och  kröntes  i  Upsala  den 
15    Februari.     Vid    detta    tillfälle    voro    närvarande,    förutom 
konung  Magnus  och  de  svenska  herrarne,  äfven  den  nyssnämnde 
lagmannen  i  Finland,  samt  Åbo-biskopen  Hemming,  och  genom 
ett  särskildt  bref  bekräftades  dervid  åt  Finlands  inbyggare  för 
everldelig    tid  —  för    den  trohet  och  kärlek,  de  allt  hitintills 
visat  mot  svenska  konungarne  —  samma  delaktighet  i  kunga- 
valet,   som    tillkom   Sveriges    öfriga  landskap.     Man  faststälde 


KYRKLIGA    FÖRHÅLLANDEN    1    FINLAND    I    14:DE    SEKLET.  59 

nämligen,  att  till  sådana  val  alltid  skulle  kallas  finska  lagman- 
nen, representanter  för  presterskapet,  samt  tolf  man  af  allmogen. 
Men  om,  till  följd  af  vintertid  eller  andra  förhinder,  de  finska 
valmännen  ej  skulle  hinna  fram,  så  borde  valet  likväl  ej  upp- 
skjutas, utan  de  skulle  efteråt  få  bekräfta  beslutet.  Genom 
denna  märkliga  förordning  upphörde  nu  Finland  att  vara  ett 
eröfradt  land  och  upphöjdes  till  fullkomlig  jämnlikhet  med 
Sverige.  Men  genom  sitt  aflägsna  läge  bortom  hafvet,  qvarstod 
det  dock  uti  ett  visst  afsöndringstillstånd,  såsom  också  af  till- 
lägget till  nyssnämnda  förordning  framgår.  Hurudana  de  inre 
förhållandena  i  Finland  för  öfrigt  voro,  skola  vi  i  det  följande 
närmare  skärskåda. 


2.    De  kyrkliga  förhållandena  i  Finland  vid  midten  af  14:de  seklet. 

Öfver  hufvud  taget  synes  Finland  under  denna  tid  njutit 
samma  fördelar  och  vidkänts  samma  olägenheter,  som  rikets 
öfriga  provinser,  kanske  dock  med  den  enda  skilnad,  att  den 
verldsliga  aristokratin  här  var  svagare,  men  de  andligas  magt 
så  mycket  större.  Finska  kyrkan  var  visserligen  ännu  mycket 
fattig;  men  Åbo-biskoparne  bemödade  sig  med  stor  ifver  att 
föröka  dess  inkomster  och  förmoner,  på  samma  gång  de  sökte 
ordna  dess  institutioner  efter  fullständigt  katolskt  mönster. 
Under  biskop  Benedikts  tid  (1321—1338)  höllos  för  första 
gången  biskopsvisitationer  och  prestmöten,  genom  hvilka  nu 
tiondeskatten  bestämdes  på  de  flesta  orter.  Ännu  företag- 
sammare och  ihärdigare  var  hans  efterträdare  Hemming  (1338 
— 1366),  hvilken  likasom  företrädaren  var  hemma  från  Sverige. 
Denne  märkvärdige  man,  som  ett  och  ett  hälft  sekel  efter  sin 
död,  eller  vid  slutet  af  katolska  tiden,  blef  utsedd  att  upp- 
höjas bland  helgonens  antal,  stod  redan  under  sin  lifstid  i  högt 
anseende  och  ära.  Sveriges  ryktbara  helgon,  fru  Birgitta  (död 
i  Rom  1373),  som  genom  slägtskap  var  förenad  med  det  kung- 
liga huset,  omtalas  hafva  varit  biskopens  synnerliga  vän;  och 
Hemming  säges  äfven  varit  den  förste,  som  bragte  den  fromma 
qvinnans  förtjenster  till  den  heliga  stolens  kännedom.  Äfven 
de    svenska    regenterna   höllo  honom  i  stort  anseende  och  be- 


60  FINLANDS    HISTORIA. 

viljade  honom  och  hans  kyrka  mångahauda  förmoner.  Finska 
kyrkan  började  nn  höja  sig  till  fullständig  katolsk  glans  och 
magt.  Kanikembetena  förökades,  en  särskild  domprostevärdig- 
het  inrättades,  och  ehuru  Hemming  år  1353  klagar  för  påfven, 
att  hans  domkyrka,  som  Ryssarne  år  1318  hade  bränt,  ännu 
var  i  bristfälligt  skick,  så  finner  man  dock  att  den  var  för- 
sedd med  mångahanda  inrättningar,  bland  hvilka  böra  nämnas 
chor  och  altaren,  skola,  fattighus  m.  fl.  Sjelf  omtalas  Hem- 
ming hafva  skänkt  till  kyrkan  flere  böcker  i  teologi  och  kyrko- 
lagfarenheten  och  sålunda  grundlagt  Finlands  första  bibliotek; 
äfven  skänkte  han  till  biskopsstolen  tiar  och  kräkla.  Vid 
styrelsen  af  sitt  biskopsstift  gick  han  redan  tillväga  med 
hierarkins  hela  stränghet,  hotade  med  bannlysning  dem,  som 
ej  betalade  sina  utskylder  till  kyrkan,  och  förkunnade  djerft, 
att  ej  ens  konungen  egde  rätt  att  blanda  sig  i  dessa  saker. 
Hans  kyrkostadgar  (Statuta)  af  år  1352  bestämde  landtprester- 
nas  skyldigheter.  Särskildt  faststäldes,  att  landtprester,  som 
hade  barn  —  ty  coelibatet  synes  ännu  ej  på  långt  när  varit 
allmänt  —  ej  skulle  få  uppfostra  dem  hemma,  emedan  kyr- 
kans egendom  sålunda  skulle  förminskas.  Af  dessa  och  andra 
exempel  framgår  tydligen  biskop  Hemmings  kraftfulla,  hierar- 
kiska personlighet.  Men  man  bör  ihågkomma,  att  denna  stolta 
kyrklighet  var  helt  och  hållet  öfverensstämmande  med  tidsandan. 
Mycken  oreda  uppstod  i  kyrkans  ändamålsenliga  ordnande 
derigenom,  att  påfvemagten  på  ett  olämpligt  sätt  blandade  sig 
uti  stiftens  enskilda  angelägenheter.  I  Avignon,  der  påfvarne 
vid  denna  tid  hade  sitt  säte,  såldes  för  penningar  äfven  de 
aflägsnaste  ländernas  kyrkliga  embeten,  hvilkas  besättande 
rätteligen  skulle  tillkommit  de  på  ort  och  ställe  befintliga  för- 
männen. Detta  hade  i  början  tillgått  sålunda,  att  påfven  på 
förhand  behöll  några  embeten  till  sitt  eget  förfogande.  Men 
på  denna  tid  tillkom  ytterligare  den  allmänna  förordning,  att 
alla  embeten,  hvilka  blefvo  lediga  vid  sjelfva  den  påfliga  stolen 
(d.  v.  s.  hvilkas  innehafvare  under  sin  vistelse  derstädes  dogo 
eller  kommo  till  annat  embete)  finge  tillsättas  af  påfven. 
Följden  häraf  blef  den,  att  till  Avignon  strömmade  prester  för 
att  spekulera  på  embeten,  och  om  ej  något  lämpligt  eller  be- 
hagligt sådant  fans  för  tillfället  ledigt,  så  köpte  man  exspek- 
tans-rättighet  till  första  ledighet  i  det  ena  eller  andra  biskops- 
stiftet, hvarvid  intet  afseende  fästes  vid  språk  och  nationalitet; 


KYRKLIGA    FÖRHÅLLANDEN    I    FINLAND    I     14:DE    SEKLET.  61 

ty  det  allmänna  kyrkospråket  var  latin.  Men  ofta  hände  det, 
att  förmännen  på  ort  och  ställe  icke  visste  eller  icke  låtsade 
veta  något  om  påfvens  utnämningar,  utan  sjelfva  besatte  de 
lediga  platserna  med  andra,  hvaraf  åter  långa  strider  och  för- 
vecklingar uppkommo.  Det  märkvärdigaste  exempel  på  en 
sådan  påfvemagtens  inblandning  i  den  finska  kyrkans  angelä- 
genheter är  försöket  att  göra  sjelfva  Åbo  biskopsembete  till 
en  handelsvara  vid  hofvet  i  Avignon.  Då  biskop  Hemming 
dog,  år  1366,  valde  kapitlet  till  hans  efterträdare  domprosten 
Henrik  Hartmarmi.  Påfven  gjorde  valet  ogiltigt,  emedan  han 
nämligen  på  förhand  hade  beslutat  att  för  denna  gång  sjelf 
bestämma,  hvem  som  skulle  blifva  utnämnd;  likväl  ansåg  han 
klokast  att  utnämna  just  den  samme,  som  kapitlet  hade  valt. 
Då  Henrik  dött  på  återvägen  från  Avignon  år  1368,  valdes 
på  samma  sätt  kaniken  Johannes  Petri;  påfven  ogillade  åter 
af  samma  orsak  valet,  men  utnämnde  honom  icke  dess  mindre 
till  biskop  i  stöd  af  sin  apostoliska  magt.  Två  år  senare,  1370, 
förnyades  samma  lek,  och  Johannes  III  Westfal,  som  förut 
hade  varit  domprost,  blef  då  biskop.  Efter  dennes  död  lyc- 
kades kapitlet  i  Åbo  lika  snabt  omintetgöra  den  heliga  stolens 
planer,  och  den  af  kapitlet  valde  kaniken  Bero  II  Balk  erhöll 
den  påfliga  bekräftelsen  år  1385.  Men  om  denna  händelse 
berättas  särskildt,  att  Bero  strax  efter  valet  skyndade  sig  till 
påfven,  medförande  så  mycket  pengar,  som  kapitlet  i  hastig- 
heten kunde  skrapa  ihop,  för  hvilket  ändamål  man  äfven  måste 
sälja  några  af  kyrkans  lägenheter.  Att  man  de  föregående 
gångerna  icke  sluppit  för  billigare,  är  lätt  att  gissa,  och  den 
påfliga  stolens  lumpna  snikenhet  blir  äfven  härigenom  ytter- 
ligare bekräftad. 

Alla  dessa  Hemmings  efterträdare  på  Åbo  biskopsstol 
voro  kunnige  och  efter  den  tidens  begrepp  utmärkt  duglige 
män,  hvilka  i  främsta  rummet  bevakade  sin  kyrkas  fördelar. 
Bannstrålen  var  ej  längre  något  ovant  vapen  i  det  finska  prester- 
skapets  händer.  Redan  år  1340  hade  Henrik  Hartmanni,  som 
då  var  kyrkoherde  i  Sääksmäki,  utverkat  af  påfven  bannlys- 
ning emot  några  byar,  som  ej  betalat  sina  tionden.  Hans 
efterträdare  på  biskopsstolen  lade  sjelfva  ståthållaren  på  Viborgs 
slott  under  bann.  Men  å  andra  sidan  stodo  redan  de  and- 
liga i  Finland  på  höjden  af  sin  tids  bildning.  Flertalet  af 
kanikerna  i  Åbo  vistades  på  detta  tidehvarf  vid  universitetet  i 


62  FINLANDS    niSTOEIA. 

Paris  såsom  studerande  och  äfven  i  egenskap  af  lärare;  men 
om  Johannes  Petri  veta  vi,  att  han,  innan  han  blef  biskop, 
en  gång  (1366)  varit  rektor  vid  nyssnämnda  universitet,  hvilket 
embete  alltid  besattes  för  tre  månader  i  gången.  Äfven  vid 
det  nyare  universitetet  i  Prag  synas  vid  denna  tid  finnar 
hafva  uppehållit  sig.  Af  allt  detta  framgår  tydligen,  att  vårt 
folk  redan  begynte  taga  del  i  mensklighetens  stora  bildnings- 
arbete. 


3.    Albrekt  af  Mecklenburg-  och  adelsväldet. 

Genom  Hakons  kröning  synes  det  inre  lugnet  blifvit  åter- 
stäldt  i  de  nordiska  rikena.  Redan  följande  år,  1363,  fick 
Hakon  till  gemål  danska  prinsessan  Margareta,  konung  Walde- 
mar Atterdags  yngre  dotter,  och  sålunda  blef  grunden  lagd  till 
ett  vänskapligt  förhållande  äfven  med  Danmark.  Men  Sveriges 
store  voro  icke  länge  nöjda  med  Hakons  regering.  Hans 
giftermål  hade  blifvit  ingånget  mot  deras  önskan  och  hans 
mildhet  mot  sin  fader  var  ej  heller  i  deras  smak.  Derför 
inkallade  de  konung  Magnus'  systerson  Albrekt,  hvars  fader 
var  furste  af  Mecklenburg.  Denne  kom  mot  slutet  af  år  1363 
till  Stockholm,  hvars  tyska  borgerskap  genast  öppnade  dess 
portar  för  honom.  I  Februari  följande  år  valdes  han  till 
Sveriges  konung,  hvarefter  han  begaf  sig  till  Finland,  hvars 
innevånare  ännu  höllo  med  Hakon  och  Magnus.  Väl  hörde 
lagmannen  Nils  Thuresson,  som  innehade  Viborgs  slott,  till 
deras  antal,  hvilka  hade  inkallat  Albrekt,  och  försökte  äfven 
bringa  hela  Finland  på  dennes  sida.  Men  ståthållaren  på  Åbo 
slott,  riddaren  Narwe  Ingevaldsson,  gjorde  ett  långvarigt  och 
manligt  motstånd,  så  att  Albrekt  blef  tvungen  att  ligga  utan- 
för slottet  i  nära  tio  månader,  hvarunder  Nils  Thuresson  blef 
dödad  i  en*  skärmytsling.  Biskop  Hemming  hade  Albrekt  lockat 
på  sin  sida  genom  stora  förmoner  och  för  öfrigt  i  samma  afsigt 
vidtagit  flere  åtgärder  till  befolkningens  bästa.  Sålunda  erhöll 
nu  TJlfsby  (Björneborg)  stadsprivilegier  (1365)  och  var  härefter, 
jämte  Abo  och  Borgå,  landets  tredje  stad.  Dessutom  bekräf- 
tades åt  södra  Österbottens  svenska  kustbefolkning  de  handels- 


ALBREKT  AF  MECKLENBURG  OCH  ADELSVÄLDET.        63 

rättigheter,  som  de  redan  förut  erhållit  af  Magnus  och  Erik. 
Då  Albrekt  slutligen  fått  Åbo  slott  i  sitt  våld,  for  han  till- 
baka till  Sverige  (sommaren  1365).  Der  hade  redan  Albrekts 
öfverbefälhafvare  besegrat  Hakons  och  Magnus'  härar  emellan 
Enköping  och  Vesterås  den  3  Mars  1365  och  tagit  konung 
Magnus  till  fånga.  Men  kriget  fortfor  likväl  ännu  många  år. 
Albrekt  hade  på  sin  sida,  förutom  sin  fader  Albrekt  af  Meck- 
lenburg, äfven  det  mägtiga  Hanseförbundet,  och  Hakon  och 
hans  svärfader  förmådde  ej  på  länge  uträtta  något  emot  denna 
öfvermagt,  utan  den  sistnämnde  måste  till  och  med  redan  en 
gång  fly  från  sitt  eget  rike.  Först  år  1371,  då  ett  i  Upland 
uppkommet  uppror  hotade  Albrekts  nya  krona,  ingicks  slutlig 
förlikning  med  Hakon,  och  den  gamle  konung  Magnus  utsläptes 
ur  sitt  fängelse.  Han  begaf  sig  till  sin  son  i  Norge  och  dog 
vådeligen  vid  ett  skeppsbrott  år  1374.  Den  man,  som  en 
gång  hade  burit  namnet  "Sveriges,  Norges  och  Skånes  konung", 
fick  efter  långa  lidanden  detta  oberömliga  slut. 

Under  allt  detta  hade  emellertid  i  Sverige  uppkommit 
mycken  ovilja  mot  konung  Albrekts  regering.  Konungens 
fader,  hertig  Albrekt,  hade  för  sitt  bistånd  erhållit  i  pant  flere 
borgar  och  landskap,  hvilka  han  åter  förlänade  åt  tyska  rid- 
dare, och  dessa  främmande  herrar,  likasom  äfven  tyskarne  i 
konungens  eget  följe,  förtryckte  landet  genom  våldsbragder  och 
utpressningar.  Största  tungan  utgjordes  af  de  nya  slott,  som 
man  började  uppföra  på  olika  ställen  i  landet,  ty  man  fordrade 
dertill  af  folket  ej  blott  dagsverken,  utan  äfven  lifsmedel. 
Sålunda  anförde  t.  ex.  befolkningen  i  Satakunta  klagomål  hos 
konungen,  att  ett  i  deras  land  bygdt  slott  (förmodligen  vid 
Kumo)  var  dem  till  stor  tunga,  och  Albrekt  gaf  då  befallning, 
att  detta  slott  skulle  nedrifvas.  Men  oftast  hvarken  kunde 
eller  ville  Albrekt  lägga  band  på  sina  befallningshafvandes 
öfvermod.  Svenska  adeln,  som  var  lika  uppretad  häröfver  som 
folket,  tvang  slutligen  konungen  att  öfverlemna  hela  regeringen 
åt  rådet,  år  1371,  och  från  denna  tid  voro  nu  dessa  12  råds- 
herrar, i  spetsen  för  hvilka  stod  Bo  Jonsson  Grip,  rikets 
rätte  styresmän.  Men  oenigheten  och  ofriden  upphörde  likväl 
ej.  De  flesta  slott  förblefvo  allt  fortfarande  i  tyskarnes  våld 
och  de  svenska  herrarne  sjelfva  hade  blott  alltför  väl  lärt  sig 
att  följa  främlingarnes  öfvermodiga  exempel.  En  hvar  något 
mägtigare    man    förde    på    eget    bevåg  krig  mot  sina  fiender, 


64  FINLANDS    HISTORIA. 

och  oroligheterna  voro  så  stora,  att  man  år  1375  ansåg  nöd- 
vändigt att  genom  en  särskild  öfverenskommelse  mellan  her- 
rarne fastställa  en  allmän  landsfred  för  tre  års  tid.  Sveriges 
rikaste  och  mägtigaste  man,  Bo  Jonsson,  som  år  1375  blef 
riksdrots  (eller  öfverdomare)  och  såsom  sådan  hade  bort  vara 
skyldig  att  i  främsta  rummet  vaka  öfver  lagarnes  helgd,  var 
tvertom  den  våldsammaste  och  girigaste  bland  dem  alla.  Ett- 
enda  exempel  är  tillräckligt  för  att  belysa  denne  mans  karaktär. 
År  1381  dödade  han  med  egen  hand  en  sin  fiende  i  sjelfva 
gråmunkekyrkan  i  Stockholm  och  slog  sedan  under  sig  hela 
hans  förmögenhet,  lemnande  åt  den  mördades  slägtingar  endast 
en  mindre  del  deraf,  ej  såsom  till  böter  för  sitt  brott,  utan 
såsom  ren  nådegåfva.  Konungens  beständiga  penningebrist 
förde  snart  det  ena  slottet  och  det  ena  landskapet  efter  det 
andra  i  Bo  Jonssons  händer  och  i  dessa  sina  förläningar  rege- 
rade det  mägtiga  drotset  såsom  sjelfständig  herskare.  Han 
af-  och  tillsatte  fogdarne  och  ståthållarne  på  slotten  efter  godt- 
finnande,  lät  uppbygga  borgar,  utdela  frälserättighet  och  upp- 
bar för  egen  räkning  alla  skatter  och  böter. 

Den  förnämsta  delen  af  Bo  Jonssons  besittningar  var 
Finland.  Redan  uti  1371  års  förlikning  hade  han  fått  Viborgs 
och  Tavastehus  slott,  hvartill  sedan  kom  Åbo  slott  med  Åland 
samt  Österbotten,  så  att  på  detta  sätt  alla  Finlands  landskap 
kommo  att  tillhöra  honom.  Något  senare  (omkring  år  1378) 
lät  han  utnämna  sig  sjelf  till  finsk  lagman  och  herskade  nu 
i  detta  land  såsom  i  ett  eget  rike.  Emellan  erkebiskopen  i 
Upsala  och»  biskopen  i  Åbo  hade  vid  denna  tid  uppstått  en 
skarp  strid  om  de  nordliga  gränserna  för  deras  stift.  Erke- 
biskopen ville  utsträcka  sitt  andliga  område  ända  till  Uleåelf, 
och  konung  Albrekt  afgjorde  (år  1377)  saken  till  förmon  för 
honom.  Men  det  mägtiga  drotset  gaf  på  anmodan  af  biskopen 
ett  annat  utslag,  och  Kaakamajoki  förblef  norra  gränsen  för 
Åbo  stift.  Emot  främmande  magter  visade  Bo  Jonsson  samma 
bestämdhet.  En  gång  förklarade  han  till  och  med  krig  emot 
den  mägtiga  hansestaden  Danzig,  och  rådet  i  Lybeck,  till 
hvilket  han  sände  underrättelse  härom,  uppmanade  Danzigs 
innevånare  att  söka  åstadkomma  en  snar  förlikning,  för  att 
undvika  onödiga  förvecklingar.  Beträffande  Finlands  inre  ange- 
lägenheter, vågade  ingen  motsäga  hans  förordnanden,  och  till 
och  med  biskopen  i  Åbo   fick  böja  sig  under  denna  sjelflagna 


ALBBEKT  AF  MECKLENBTJBG  OCH  ADELSVÄLDET.        65 

spira.  Hurudan  drotsets  styrelse  för  öfrigt  må  hafva  varit, 
finnes  ej  särskildt  omnämndt;  men  man  kan  dock  nästan  an- 
taga, att  allmogens  förtryck  mer  och  mer  rotfästades.  Sålunda 
synes  åtminstone,  att  vid  denna  tid  en  mängd  nya  slott  upp- 
fördes i  olika  delar  af  vårt  land.  Bo  Jonsson  sjelf  säges 
hafva  låtit  uppbygga  Raseborgs  slott  i  Nyland  och  strax  efter 
hans  död  påträffas  äfven  "Krytzborg"  eller  Korsholm  i  södra 
Österbotten  och  Kastelholm  på  Åland,  båda  antagligen  uppförda 
på  hans  tid.  Då  förutom  dessa  ännu  några  träborgar  om- 
nämnas och  ögonskenligen  hela  denna  förstärkta  befästning  icke 
afsåg  landets  försvar  mot  yttre  fiender,  utan  i  främsta  rummet 
hade  tillkommit  till  adelsväldets  befästande,  så  kan  man  lätt 
inse,  i  hvilken  riktning  samhällsförhållandena  voro  pä  väg  att 
utveckla  sig. 

Emellertid  hade  uti  Sveriges  grannländer,  Danmark  och 
Norge,  inträffat  stora  förändringar.  År  1375  dog  Valdemar 
Atterdag  och  med  honom  hade  Valdemar  den  stores  ätt  på 
svärdsidan  utslocknat.  Af  hans  tvenne  döttrar  var  den  äldre 
förmäld  med  konung  Albrekts  äldre  broder  i  Mecklenburg,  och 
denna  äregiriga  slägt  hoppades  derfor  nu  få  uppstiga  äfven  på 
Danmarks  tron.  Men  Danskarne  valde  norska  tronföljaren  Olof, 
som  var  född  i  Valdemars  yngre  dotters,  Margaretas,  äktenskap 
med  Hakon  *.  Då  Hakon  dog  år  1380,  blef  Olof  konung  äfven 
i  Norge.  Han  var  då  endast  10  år  gammal,  och  regerings- 
tyglarne  i  hvardera  riket  kommo  i  Margaretas  skickliga  händer. 
Småningom  började  äfven  Svenskarne,  hvilka  redan  länge  hade 
fått  nog  af  Albrekts  regering,  vända  sina  ögon  till  Margareta, 
och  sjelfva  Bo  Jonsson  tyckes  hafva  lutat  ditåt.  Då  stälde 
tvenne  dödsfall  allt  på  en  ny  fot.  År  1387  dog  den  unge 
konung    Olof,    och  hans  moder  blef  vald  till  hans  efterträdare 

Valdemar  Atterdag,  konung  i   Danmark,  f  1375. 


Ingeborg,  Margareta,  f   1412, 

gift  med  Henrik  af  Mecklenburg.  gift  med  Hakon. 

Albrekt,  Maria,  Olof,  konung  af  Danmark  1375, 

pretendent  till  danska      gift  med  hertigen  af  Norge  1380,  f  1387. 

kronan  år  1375.  af  Pommern. 

Erik  af  Pommern.  Katarina, 

gift  med  Pfalzgrefven  af  Baijern. 
Kristoffer  af  Baijern. 
Finlands  historia.  5 


66  FINLANDS    HISTOKIA, 

i  Danmark  och  Norge.  Men  året  förut,  eller  1386,  hade  äfven 
den  mägtige  Bo  Jonsson  aflidit,  och  striden  emellan  svenska 
adeln  och  konungen  hade  uppflammat  i  full  låga.  Albrekt 
försökte  nämligen  att  återföra  drotsets  vidsträckta  förläningar 
under  kronan.  Men  Sveriges  öfriga  stormän,  som  Bo  Jonsson  för- 
ordnat att  verkställa  testamentet,  begåfvo  sig  till  Margareta 
och  öfverlemnade  riket  i  hennes  händer  år  1388.  Albrekt 
begaf  sig  till  Tyskland  för  att  värfva  krigsfolk  och  kom  i 
början  af  år  1389  tillbaka  med  en  ansenlig  styrka,  men  blef 
slagen  och  tillfångatagen  i  närheten  af  Falköping  i  Vester- 
götland. 

Detta  gjorde  likväl  ej  slut  på  striden.  Albrekts  anhän- 
gare herskade  ännu  i  Stockholm,  hvars  tyska  borgerskap  om 
våren  1389  försåtligt  öfverföll  de  svenska  borgarene  och  upp- 
brände dem  på  en  holme  utanför  staden.  Derjämte  satte 
hertigen  af  Mecklenburg  i  rörelse  en  stor  mängd  sjöröfvare, 
hvilka  plundrade  och  härjade  alla  kuststräckor,  men  hade 
sjelfva  sitt  hufvudsakliga  tillhåll  på  Gotland.  Dessa  sjöröfvare 
kallade  sig  Vitalie-bröder,  emedan  de  föregåfvo  sig  samla  lifs- 
medel  (vitalia,  victualia)  för  Stockholm.  Men  under  denna 
förevändning  förstörde  de  all  handel  och  plundrade  såväl 
kusterna,  som  ock  hanseiternas  skepp  och  varor.  Hansestäderna, 
som  blefvo  förbittrade  häröfver,  fingo  slutligen  en  förlikning  i 
stånd  emellan  Albrekt  och  Margareta  år  1395.  Den  fångne 
konungen  försattes  i  frihet,  och  sju  hansestäder :  Lybeck,  Stral- 
sund,  Greifswald,  Danzig,  Elbing  och  Thorn  samt  Reval  ginga 
i  borgen  för  hans  lösepenning  och  fingo  derför  Stockholms  stad 
i  pant.  Då  ej  Albrekt  sedermera  på  utsatt  tid  uppfylt  förliknings- 
vilkoren,  öfverlemnades  Stockholm  åt  Margareta  år  1398. 

I  Finland  hade  villervallan  under  denna  tid  varit  lika 
stor,  om  ej  större  än  i  Sverige.  Strax  efter  drotsets  död 
hade  landets  innevånare  begärt  till  sin  lagman  Jakob  Dicekn? 
som  tillhörde  landets  egen  adel  och  "bättre  kände  landets  till- 
stånd och  seder,  än  någon  främmande  man,  vare  sig  från 
Sverige  eller  andra  länder."  Han  hade  förut  varit  Bo  Jons- 
sons fogde  på  Åbo  slott  och  fick  nu  af  Albrekt  samma  be- 
fattning, jämte  länen  Satakunta  och  Borgå.  Men  tillika  med 
den  öfriga  adeln  gick  han  snart  öfver  till  Margareta,  som  till 
lön    härför   fortfarande  bibehöll  honom  vid    dessa    förläningar. 


ALBBEKT  AF  MECKLENBURG  OCH  ADELSVÄLDET.        67 

Andra  af  Margaretas  anhängare  sattes  till  ståthållare  på  Ta- 
vastehus  och  Raseborg;  endast  Viborgs  slott  skulle  tills  vidare 
blifva  i  Bo  Jonssons  testamentsexecutorers  vård  och  ståthål- 
lare deröfver  var  det  gamla  riksrådet  Karl  Ulfsson  Sparre, 
en  af  svenska  rikets  mest  framstående  män  och  Margaretas 
ifrigaste  vänner.  Sålunda  synes  Margaretas  välde  i  Finland 
redan  i  slutet  af  1389  vara  befästadt.  Men  då  konung  Albrekt 
åter  år  1395  hade  sluppit  ur  sin  fångenskap,  uppstod  här 
borta  nya  förvecklingar.  Drotsets  nu  fullvuxna  son,  Knut 
Bosson,  sträfvade  att  erhålla  sin  faders  forna  herravälde  öfver 
Finland,  lockade  Jakob  Diaekn  på  sin  sida  och  förenade  sig 
med  Albrekt  och  Vitalie-bröderna.  Dessa  sistnämnde  hade 
redan  under  de  närmast  föregående  åren  begynt  husera  i 
Finska  viken,  plundrade  år  1392  i  trakterna  af  Nevan  och 
togo  sitt  hufvudtillhåll  i  närheten  af  Viborg,  der  de  lurade 
efter  Hanseiternas  handelsfartyg.  Vid  samma  tid  hade  de 
äfven  gjort  sig  hemmastadda  vid  kusterna  af  Bottniska  viken 
och  bemägtigat  sig  såväl  Korsholm,  som  de  flesta  slotten  äfven 
vester  om  hafvet.  Endast  ståthållarne  på  Raseborg,  Erengisel 
Nilsson  och  Thord  Bonde,  höllo  sig  troget  till  Margareta  och 
försökte  att  med  hjelp  från  Reval  göra  röfvarene  motstånd. 
Men  största  delen  af  Finlands  långa  kuststräcka  och  vid- 
sträckta skärgård  var  Vitalie-brödernas  byte,  och  sjelfva  Åbo 
synes  någon  tid  varit  den  utgångspunkt,  derifrån  de  åt  olika 
håll  gjorde  sina  plundringsfärder.  Dessa  oroligheter,  hvilkas 
betryck  dessutom  ännu  förökades  a?  missväxt  och  hungersnöd, 
räckte  i  tre  år,  till  dess  slutligen  år  1398  såväl  Vitalie- 
bröderna  i  Österbotten,  som  Knut  Bosson  gåfvo  sig  under 
Margareta. 

Aret  förut  hade  Margareta  sammankallat  Danmarks, 
Sveriges  och  Norges  andliga  och  verldsliga  herrar  till  Kalmar 
och  der  på  Trefaldighetssöndagen  (den  17  Juni)  1397  låtit  kröna 
sin  systerdotterson  Erik  af  Pommern  till  konung  öfver  de  tre 
rikena.  Sålunda  grundlades  föreningen  emellan  de  tre  nordiska 
rikena,  eller  den  så  kallade  Kalmare  unionen.  Afsigten  var 
den,  att  Danmarks,  Sveriges  och  Norges  riken  hädanefter 
skulle  hafva  en  gemensam  konung,  ehuru  hvarje  land  skulle 
styras  efter  sina  egna  lagar.  De  svenske  säges  dock  från 
början    varit    likgiltige    för   unionen,  och  något  ordentligt  för- 


68  FINLANDS     HISTORIA. 

eningsdokument,  som  närmare  skulle  bestämdt  föreningsvilkoren, 
blef  aldrig  upprättadt.  Men  finnarne  synas  alls  icke  haft 
någon  del  i  hela  företaget,  då  största  delen  af  deras  land 
först  följande  år  kom  under  Margareta.  Om  hösten  1398 
öfverlemnades  Åbo  slott  och  först  följande  vår  de  träslott, 
som  Knut  Bosson  hade  innehaft.  Ar  1399  kunde  man  åter 
segla  fritt  på  Finlands  haf,  och  från  denna  tid  bör  unionstiden 
i  Finlands  historia  räknas. 


^.ndra  Tidskiftet. 

Förra  hälften  af  Unionstiden,  till  år  1470. 


4.    Konung  Erik  af  Pommern  oeh  biskop  Magnus  Tavast 
(1399—1438). 

Det  stora  verk,,  som  nu  hade  kommit  till  stånd:  de  tre 
nordiska  rikenas  förening  under  en  regent,  syntes  utlofva  åt 
Finland  likasom  åt  Sverige  tillfälle  att  återhemta  krafter  efter 
föregående  tiders  förstörelser.  Margaretas  kraftiga  hand  hade 
redan  från  början  kufvat  adelns  tilltagande  öfvermod  och  det 
var  i  allmänhet  förordnadt,  att  allt  åter  skulle  försättas  i 
samma  skick,  som  på  Magnus  Erikssons  tid.  På  detta  sätt 
återkallades  nu  alla  panter  och  förläningar,  som  ifrån  kronan 
öfvergått  i  enskildas  händer,  samt  alla  skattehemman,  som  på 
konung  Albrekts  tid  genom  köp  eller  list  kommit  under  frälset, 
och  i  och  för  dessa  angelägenheter  höllos  i  hvarje  landskap 
särskilda  räfsteting  (i  Finland  om  våren  1405).  Äfven  be- 
stämdes, att  de  öfverflödiga  borgarne  skulle  nedrifvas,  och  åt 
allmogen  förskaffades  all  möjlig  lindring  från  de  förra  bördorna. 

Dessa  vigtiga  förbättringar  böra  i  första  rummet  räknas 
Margareta  till  förtjenst;  ty  den  hufvudsakliga  ledningen  af  det 
hela  förblef  i  denna  kraftfulla  qvinnas  händer  ända  till  hennes 
död,  år  1412.  Men  äfven  konung  Erik  ådagalade  i  början 
både  vilja  och  förmåga,  och  särskildt  står  Finland  ännu  till 
honom  i  tacksamhetsskuld  för  mången  nyttig  inrättning.  Ännu 
under  Margaretas  lifstid  besökte  han  tvenne  gånger  Finland, 
första  gången  om  hösten  1403,  hvarvid  han  tilldelade  Viborgs 
borgerskap  fullständiga  stadsprivilegier,  och  andra  gången  i 
slutet  af  år  1407,  då  han  i  Åbo  gaf  frälsebref  åt  flere  finska 


70  FINLANDS    HISTORIA. 

män.  Vid  detta  sitt  andra  besök  synes  han  hafva  öfverens- 
kommit  med  befolkningen  om  några  nya  förordningar,  hvilka 
nu,  då  regenterna  för  det  mesta  kommo  att  uppehålla  sig  i 
det  aflägsna  Danmark,  ansågos  nödvändiga  för  upprätthållande 
af  god  ordning.  Sålunda  förordnades,  att  skatterna,  som  hit- 
tills utgått  i  naturalieprodukter,  framdeles  skulle  betalas  i 
penningar,  en  viss  summa  från  större  och  mindre  skatteom- 
råden. Men  denna  förordning,  med  hvilken  man  afsåg  att  få 
skattebeloppen  lättare  användbara  för  den  aflägsna  regeringen, 
kom  att  blifva  något  betungande  för  Finland,  till  följd  af 
den  ringa  penningetillgången,  och  uppväckte  sedermera  många 
klagomål,  till  hvilkas  afhjelpandé  konungen  dock  å  sin  sida 
sökte  finna  de  utvägar,  som  stodo  till  buds.  En  mera  lycko- 
bringande  inrättning  var  den  äfven  af  Erik  grundade,  s.  k. 
landsrätten,  som  skulle  sammanträda  i  Åbo  dagarne  före  Sanct 
Henriks  messa  om  sommaren  och  hvilken  hade  att  fälla  kungs- 
dom i  alla  rättegångsmål,  som  från  underdomstolarne  hem- 
stäldes  till  densamma,  samt  undersöka  klagomål  mot  biskopen, 
lagmannen  eller  andra  konungens  embetsmän.  Till  ledamöter 
i  denna  domstol  bestämdes  biskopen  och  några  prester  ur 
domkapitlet,  alla  i  landet  vistande  riksråd,  lagmannen  och  alla 
domare,  samt  fulltalig  kungsnämnd,  till  hälften  frälsemän  och 
till  hälften  bönder.  Alla  fogdarne  skulle  äfven  vara  närvarande, 
för  att  få  tillfälle  att  försvara  sig  mot  möjliga  anklagelser  och 
föröfrigt  i  förekommande  fall  meddela  nödiga  upplysningar; 
ståthållaren  på  Åbo  slott  ålåg  att  öfvervaka  de  fälda  utslagens 
verkställande.  Det  är  att  märka,  att  till  följd  af  tidens 
styrelsesätt  en  dylik  institution  ej  kunde  vara  begränsad  till 
endast  lagskipning,  utan  att  den  derjemte  var  en  slags  skild 
styrelse  för  Finland  eller  rättast  en  regerande  representation, 
hvilken  det  tillkom  att  under  konungens  frånvaro  "höra  och 
rätta  all  ärende  der  i  landet  och  skipa  allom  rätt,  fattigom 
och  rikom,"  så  att  befolkningen  ej  skulle  behöfva  i  sina 
angelägenheter  vända  sig  till  konungen.  En  af  Unionens 
första  verkningar  var  således  den,  att  Finlands  förening  med 
Sverige  blef  något  lösare  och  att  dess  förhållanden  begynte 
taga  en  mera  sjelfständig  gestaltning.  Men  en  sådan  sär- 
skild styrelse  kom  naturligtvis  att  förblifva  i  händerna  på 
adeln  och  synes  ej  förmått  tillvinna  sig  fullt  förtroende  hos 
folket.     Besvären   till  konungen  upphörde  icke  och  landsrätten 


KONUNG    EHIK    AK    POIORXK    OCH    BISKOP    MAGNUS    TAVAST.        71 

i  Finland  synes  småningom  hafva  upphört.  Mot  slutet  af  sin 
regering  upphöjde  konung  Erik  densamma  ändtligen  i  nytt 
anseende  år  1435.  Men  då  han  kort  derpå  förlorade  sin 
krona,  råkade  hela  institutionen  åter  inom  kort  i  glömska. 
Deremot  blef  Finlands  delning  i  två  lagsagor,  hvilket  skedde 
samma  år  (1435),  en  varaktig  frukt  af  Erik  af  Pommerns 
regering.  För  detta  ändamål  delades  Egentliga  Finland  i 
tvenne  delar  längsefter  Aura  å,  och  till  iVbrr/mwe-lagsagan 
räknades  äfven  Åland,  Satakunta  och  Österbotten ;  till  Sydfinne- 
lagsaga  åter  fördes  Nyland  och  Karelen  med  Savolaks. 

Jämte  dessa  inrättningar  kunna  ännu  andra  åtgärder  om- 
nämnas, hvilka  intyga  Eriks  omtanke  om  det  aflägsna  Finland. 
Då  det  ännu  fans  vidsträckta  utmärker,  som  af  byalagen  an- 
vändes såsom  allmänningar  till  jagt,  fiske  och  svedjande,  så 
fingo  fogdarne  befallning  att  fördela  dess  landsträckor  emellan 
nybyggare,  likväl  så  att  åt  de  gamla  byalagen  skulle  lemnas 
så  stort  område,  som  kunde  för  detta  ändamål  anslås  af  en 
utaf  tolf  man  sammansatt  nämnd.  Genom  särskilda  förord- 
ningar sökte  konungen  skydda  allmogen  emot  embetsmännens 
utpressningar,  reglera  penningvärdet  och  göra  sättet  för  ut- 
skyldernas  afbördande  lättare.  Utaf  allt  synes  klart,  att  Eriks 
afsigter  voro  goda,  om  också  tidsförhållandena  ofta  hindrade 
deras  verkställande. 

En  stor  del  af  dessa  gagneliga  företag  bör  otvifvelaktigt 
räknas  den  man  till  förtjenst,  hvilken  på  denna  tid,  sedan 
Bero  Balk  dött  1412,  uppsteg  på  Finlands  biskopsstol  och  som 
uti  hela  sitt  lefverne  visar  oss  den  vackraste  bild  af  en  sann 
katolsk  biskop.  Denne  man  var  Magnus  Olai  Tavast.  Född 
i  Wirmo  socken  af  en  mägtig  adelsslägt  hade  han  i  Prag 
blifvit  magister  och  någon  tid  varit  kansler  hos  konung  Erik, 
till  dess  han  i  sitt  hemland  utnämndes  till  arkidiakonus  vid 
Åbo  domkyrka  och  slutligen  af  domkapitlet  valdes  till  biskop. 
För  att  få  sitt  val  bekräftadt,  säges  han  hafva  rest  till  påfven 
i  Rom  och  der  blifvit  vigd.  Krönikorna  tala  vidt  och  bredt 
om  hans  katolska  nit  och  om  den  outtröttlighet,  hvarmed 
han  under  sin  långa  embetstid  (1412 — 1450)  befästade  finska 
kyrkans  anseende  och  glans.  Domkyrkan  förseddes  med  flere 
chor  eller  kapell  (af  hvilka  "Kristi  lekamens  kapell"  isynner- 
het var  rikt  utrustadt),  hvilka  såväl  som  sjelfva  domkyrkan 
rikligen    begåfvades    med    påfliga    aflatsbref;    kanikernas  antal 


72  FINLANDS    HISTORIA. 

ökades  till  tio,  och  åt  gudstjensten  gals  en  sådan  fullständig- 
het, att  från  daggryningen  till  qvällen  ej  en  enda  timme  för- 
led, utan  att  någon  messa  skulle  hållits  i  domkyrkan.  Landets 
öfriga  kyrkor  erhöllo  äfven  sin  andel  af  denna  katolska  glansT 
och  biskop  Magnus  synes  flere  gånger  hafva  rest  genom  sitt 
vidsträckta  stift,  för  att  göra  sig  underrättad  om  tillståndet 
äfven  uti  de  aflägsnaste  församlingarna.  En  gång  begaf  han 
sig  derjämte  på  en  mycket  längre  färd,  nämligen  på  en 
piligrimsfärd  till  Palestina,  kanhända  samtidigt  som  konung 
Erik  besökte  den  heliga  grafven  (1423 — 1425).  Denna  verk- 
samhet på  det  religiösa  området,  såväl  som  biskopens  milda 
och  redbara  väsende  gjorde  honom  äfven  till  Finlands  mest 
framstående  politiska  personlighet.  Utom  landet  synes  han 
åtnjutit  allmänt  anseende;  ty  med  äkta  finsk  trygghet  förblef 
han  alltid  orubblig  under  tidens  eljest  så  mångfaldiga  skift- 
ningar. Men  hans  egna  landsmän,  höga  liksom  låga,  erkände 
i  honom  liksom  sin  naturliga  öfverherre,  ej  blott  å  hans  em- 
betes  vägnar,  utan  äfven  till  följd  af  hans  personlighet.  De 
följde  honom  troget  till  riksförsamlingarna  på  andra  sidan 
hafvet  och  "tjenade  honom"  —  säger  krönikan  —  "såsom  ett- 
kungligt  majestät". 

Af  allt  detta  kunna  vi  på  goda  grunder  draga  den  slut- 
sats, att  de  goda  sidor,  som  Eriks  regering  visar  i  Finland, 
ingalunda  stodo  utom  den  store  biskopens  inverkan.  Särdeles 
lyckligt  för  Finland  var  det  äfven,  att  Eriks  af  Pommern 
regeringstid  var  jämförelsevis  fredlig  och  fri  från  allmänna 
olyckor.  Väl  uppkommo  då  och  då  vid  ryska  gränsen  mindre 
oroligheter,  hvilka  förorsakades  af  gränsboarnes  och  slottsfog- 
darnes  vinstbegär.  Sålunda  omtalas  att  Svenskarne  år  1411 
gjorde  ett  plundringståg  på  Novgorods  område,  hvarefter  Rys- 
sarne hämnades  med  ett  infall  till  trakterna  af  Viborg,  hvar- 
vid  de  uppbrände  sjelfva  staden.  Fyra  år  senare  omtalas,  att 
Ryssarne  härjat  till  och  med  i  Norra  Österbotten.  Men  något 
egentligt  krig  uppstod  dock  icke  af  dessa  oroligheter,  ty  å 
ingendera  sidan  hade  man  vid  denna  tid  några  eröfringsplaner. 
Ingermanland  och  ryska  Karelen  voro  fortfarande  förlänade  åt 
Narimonts  efterkommande,  och  dessa  furstar  kastade  sina  blickar 
mera  åt  Polen  och  Liffland,  än  åt  Finland.  Konung  Erik 
åter  förde  ett  långvarigt  krig  med  grefvarne  af  Holstein  om 
besittningen    af    Slesvig   (1409 — 1431),    och   ville  äfven  derför 


KONUNG    EKIK    AF    POMMEKN    OCH    BISKOP   MAGNUS    TAYAST.       73 

icke  hafva  ofrid  med  Ryssland.  Ar  1427,  då  äfven  Hanseiterna 
förenade  sig  med  konungens  fiender,  försökte  dessa  uppegga 
Ryssarne  till  ett  eröfringskrig  mot  Finland;  men  äfven  denna 
fara  blef  lyckligen  afvänd.  Bland  denna  tids  allmänna  olyckor 
är  att  nämna,  att  pesten  härjade  i  Finland  omkring  år  1427, 
och  att  Åbo  stad  år  1429  jämte  domkyrkan  och  klostret  förstördes 
genom  vådeld,  —  tvenne  olyckor,  till  hvilka  dock  naturligtvis 
konungen  och  hans  regering  voro  oskyldiga.  Endast  skatternas 
ständiga  ökande  och  penningens  alltmera  sjunkande  värde 
gåfvo  grundad  anledning  till  klagan  från  finnarnes  sida.  Men 
om  man  noga  öfverväger  allt,  så  måste  man  dock  medge,  att 
Finlands  tillstånd  under  Eriks  af  Pommern  regering  var  lyck- 
ligare, än  det  varit  långa  tider  före  eller  efter  densamma,  och 
Finlands  innevånare  synas  ej  haft  något  särskildt  skäl  att  draga 
sig  undan  ur  Unipnen. 

Men  på  många  orter  i  Sverige  var  folkets  missnöje  gan- 
ska stort  och  man  hörde  klagas,  att  de  flesta  ståthållare  och 
fogdar  på  slotten  voro  danskar,  som  hårdt  betryckte  folket. 
Då  emellertid  klagomålen  ingen  förbättring  medförde,  grep  be- 
folkningen i  Balarne  till  vapen  om  våren  1434  och  satte  sig 
under  anförande  af  Engelbrekt  Engelbrektsson  i  rörelse,  för 
att  befria  äfven  de  öfriga  landskapen.  Äfven  riksrådet  och 
biskoparne  tvungos  att  förena  sig  i  böndernas  företag.  I 
Helsingland  samt  Vester-  och  Österbotten,  begynte  riddaren 
Erik  Puke  följa  exemplet,  och  en  viss  Johan  Folkesson  sändes 
derifrån  med  en  skara  finnar  till  Åland,  der  dansken  Otto 
Pogwisch  var  ståthållare  på  Kastelholm.  Denne  blef  mägta 
förskräckt,  då  finnarnes  pilar  begynte  klyfva  luften  omkring 
honom,  och  gick  in  på  att  kapitulera.  Men  annorstädes  i 
Finland  synas  ej  några  oroligheter  uppstått.  Då  konungen 
samma  år  om  hösten  kom  till  Stockholm,  ingicks  derstädes  den 
förlikning,  att  tvisten  emellan  Erik  och  Sveriges  ständer  skulle 
hänskjutas  till  en  kommission  af  tolf  män,  som  skulle  väljas 
fyra  från  hvartdera  riket.  Till  denna  domarenämnd  valde 
konungen  såsom  represantanter  för  Sverige  Magnus  Tavast  och 
en  annan  biskop,  samt  ståthållaren  på  Viborgs  slott,  Krister 
Nilsson  Wase,  och  ståthållaren  på  Stockholms  slott,  Hans 
Kröpelin.  Saken  skulle  afgöras  följande  höst,  och  Erik  åter- 
vände emellertid  till  Danmark.  Men  i  början  af  år  1435 
valdes    Engelbrekt    i    Arboga    till    "höfvitsman"   och  intog  nu 


74  FINLANDS    HISTORIA. 

alla  slott  i  södra  Sverige,  som  innehafts  af  danske  fogdar. 
Då  konungen  följande  år  kom  till  Stockholm,  sammanträdde  de 
utsedde  fredsdomarene,  ocb  saken  afgjordes  sålunda,  att  Erik 
skulle  få  bibehålla  kronan,  men  förbinda  sig  att  icke  vidare 
öfverlemna  rikets  fasta  platser  åt  främlingar.  Till  riksdrots 
utsågs  förenämnde  Krister  Nilsson  Wase  och  till  marsk  Karl 
Knutsson  Bonde.  Det  är  att  märka,  att  vid  detta  tillfälle 
en  mängd  allmoge  från  Finlands  alla  landskap  hade  anländt 
till  Stockholm  för  att  komma  till  tals  med  konungen,  och  att 
på  deras  anhållan  utfärdades  de  ofvan  omtalade  förordningarna 
om  den  finska  lagsagans  klyfning,  samt  om  Landsrättens  för- 
nyande. Men  den  ingångna  förlikningen  varade  ej  länge;  ty 
konungen  bröt  åter  blott  alltför  snart  sina  löften.  Under  de 
närmast  följande  åren  pågingo  allt  fortfarande  förlikningsför- 
söken, och  biskop  Magnus  besökte  till  och  med  en  gång  (1437) 
konungen  i  Danmark  i  och  för  denna  sak.  Men  det  var  allt 
förgäfves.  Väl  hade  i  Sverige  Engelbrekt  blifvit  mördad  (1436) 
genom  en  af  sina  fiender;  men  redan  dessförinnan  (samma  år) 
hade  Karl  Knutsson  blifvit  vald  till  riksföreståndare  och  slut- 
ligen blef  år  1438  konung  Erik  formligen  afsatt.  Året  derpå 
förlorade  han  äfven  Danmarks  och  Norges  kronor.  Han  uppe- 
höll sig  derefter  såsom  sjöröfvare  på  Gotland  i  tio  års  tid 
och  tog  slutligen  sin  tillflykt  till  Pommern,  der  han  dog  år  1459. 
Den  förnämsta  orsaken  till  Eriks  at  Pommern  olycka  synes 
varit  hans  begär  att  göra  Unionens  trenne  kronor  ärftliga  inom 
sin  egen  slägt.  Väl  hade  han  sjelf  i  sitt  äktenskap  med  sin 
engelska  gemål  Filippa  inga  barn;  men  derför  önskade  han  att 
till  sin  efterträdare  erhålla  sin  farbrors  son,  hertig  Bogislaw 
af  Pommern.  I  denna  afsigt  fordrade  han  trohetslöfte  åt  her- 
tigen af  alla  ståthållare  och  fogdar,  ja  äfven  af  alla  dem,  åt 
hvilka  gifvits  adelsbref  med  sköld  och  vapen  (första  gången  åt 
en  finsk  man  år  1420).  Men  då  svenska  adeln  helst  ville 
hafva  kungavärdigheten  underkastad  val,  hade  Erik  ansett  nöd- 
vändigt att  lemna  rikets  slott  och  län  i  händerna  på  sådana 
män,  som  voro  beredda  att  ingå  på  hans  planer,  och  dessa 
voro  utländingar,  ofta  nog  giriga  och  samvetslösa  personer. 
Till  följd  af  allt  detta  uppkom  slutligen  en  fullständig  brytning 
emellan  svenskarne  och  konung  Erik.  Men  i  Finland  synes 
ej  Eriks  planer  hafva  väckt  någon  allmännare  ovilja,  och  be- 
folkningen   likasom    deras    biskop    lutade    ända    till    slutet  åt 


KONUNG    ERIK    AF    POMMERN    OCH    BISKOP   MAGNUS    TA  VÄST.       75 

konungens  sida,  så  att  svenska  rådet  nödgades  med  någon 
varsamhet  söka  finnarnes  samtycke  till  sina  sträfvanden.  Vid 
midsommar  år  1436  gåfvo  derför  drotset,  marsken  och  all- 
männa riksrådet  i  Stockholm  tvenne  bref  om  skatternas  ned- 
sättande i  Finland,  såsom  till  belöning  derför,  att  befolkningen 
i  "Österlanden"  hade  lofvat  troget  foga  sig  i  svenska  rådets 
regering  "och  ej  taga  eller  annamma  någon  annan  höfvitsman, 
än  den  rådet  dertill  skulle  sätta".  På  detta  sätt  aflägsnades 
äfven  finska  folket  från  Unionen  och  dess  förening  med  Sverige 
blef  åter  fastare  knuten.  Men  häraf  framgår  likväl,  att  fin- 
narnes tänkesätt  hade  en  viss  vigt  uti  politikens  vågskål,  ehuru 
de  ej  förmådde  i  hufvudsaken  leda  händelsernas  gång.  Ett 
uppror,  som  omkring  år  1438  upplågade  i  hela  Öfre  Satakunta 
emot  riksföreståndaren  oeh  rådet,  ehuru  det  genom  biskop 
Magni  kloka  bemedling  stillades,  är  visserligen  endast  ofull- 
ständigt kändt,  men  tyckes  i  alla  fall  bevisa  den  finska  all- 
mogens böjelse  att  ingripa  i  tidens  förvecklingar. 


5.    Karl  Knutssons  tider,  1438^1470. 

Oenigheten  i  Sverige  upphörde  likväl  ej  med  konung 
Eriks  förjagande;  tvertom  begynte  nu  de  mägtige  i  landet 
sinsemellan  strida  om  regeringen.  Högst  bland  dessa  regerings- 
lystna  stod  Karl  Knutsson  Bonde,  hvilken  genom  sin  värdig- 
het som  marsk  redan  hade  uppstigit  till  en  inflytelserik  stånd- 
punkt i  riket.  Denne  märklige  man  var  vid  denna  tid  knapt 
trettio  år  gammal.  Han  var  född  år  1409  i  Finland,  der 
såväl  hans  fader,  som  farfader  (den  förut  nämnde  Tord  Bonde) 
hade  innehaft  vigtiga  embeten.  Hans  ståtliga,  ridderliga  gestalt 
i  förening  med  hans  milda  sinnelag  tillvann  honom  de  högas 
såväl  som  de  lågas  ynnest.  Utrustad  med  dessa  naturens  och 
lyckans  gåfvor,  beslöt  han  att  bemägtiga  sig  regeringstömmarne 
uteslutande  för  egen  del,  och  var  ej  heller  just  synnerligen 
samvetsgrann  vid  valet  af  sina  medel  härtill.  Erik  Puke,  den 
mördade  Engelbrekts  gamla  stridskamrat,  som  begynte  mot- 
arbeta marskens  planer,  blef  dömd  till  döden  och  halshögs. 
Det    gamla    riksdrotset    Krister    Nilsson  Wase  åter,  som  hade 


76  FINLANDS    HISTORIA. 

deltagit  i  marskens  dödsdom,  tvangs  att  frivilligt  draga  sig 
tillbaka  till  det  aflägsna  Viborg,  hvilket  han  hade  i  förläning. 
På  detta  sätt  syntes  nu  redan  marskens  magt  vara  ansenligt 
befästad.  Men  ibland  de  svenska  herrarne  funnos  ganska 
många,  hvilka  dels  af  afund  mot  Karl  Knutsson,  dels  af  andra 
orsaker  önskade  en  återförening  med  Danmark.  Då  derför  i 
början  af  år  1440  Eriks  af  Pommern  systerson,  den  unge 
Kristofer  af  Baijern,  blef  antagen  till  konung  i  Danmark, 
erbjöd  svenska  adeln  honom  kronan,  och  marsken  tordes  ej 
förhindra  detta.  Ar  1441  kom  Kristofer  till  Stockholm  och 
blef  krönt  i  Upsala.  Marsken  fick  löfte  om  hela  Finland  i 
förläning,  likväl  så  att  Viborg,  Raseborg  och  Korsholm  tills- 
vidare skulle  innehafvas  af  Krister  Nilsson.  Men  knapt  hade 
Karl  Knutsson  kommit  till  Åbo,  förrän  konungen  kallade  honom 
tillbaka,  för  att  svara  på  anklagelser,  som  blifvit  gjorda  af 
hans  fiender.  Enligt  denna  befallning  infann  han  sig  äfven 
om  våren  1442,  men  hade  med  sig  500  riddare  och 
svenner.  Då  vågade  väl  Kristofer  ingenting  göra  åt  honom, 
men  marsken  nödgades  likväl  afstå  från  Åbo  slott  och  flyttade 
nu  till  Viborg,  der  samtidigt  Krister  Nilsson  hade  dött.  Samma 
år  for  Kristofer  till  Norge,  och  blef  äfven  der  vald  till  konung. 
Sålunda  var  Unionen  emellan  de  tre  rikena  återstäld;  men 
dess  grundvalar  voro  redan  ansenligt  skakade. 

Det  enda  varaktiga  minnet  af  konung  Kristofers  regering 
(1440 — 1448)  är  den  stadfästelse,  han  under  sin  vistelse  i 
Sverige  år  1442  gaf  åt  den  nya  allmänna  landslagen.  För 
öfrigt  uppväckte  Kristofers  snikenhet  och  hans  stora  prakt- 
lystnad under  tider  af  den  svåraste  nöd  ond  blod  hos  befolk- 
ningen i  Sverige,  som  gaf  honom  det  elaka  binamnet  "Barke- 
konung". De  hade  likväl  icke  någon  synnerlig  anledning  till 
klagan,  ty  konungen,  som  till  sin  natur  var  en  rättsinnad  man, 
uppfylde  noga  de  vilkor,  under  hvilka  han  hade  emottagit 
kronan.  Äfven  Finland  synes  hafva  förkofrat  sig  ansenligt 
under  hans  regering;  vi  kunna  sluta  dertill  isynnerhet  af  de 
kyrkliga  inrättningar,  som  vid  denna  tid  grundades  här,  för 
det  mesta  genom  enskild  frikostighet,  och  hvilka  ögonskenligt 
vitna  om  ett  tilltagande  allmänt  välstånd.  För  att  ej  tala  om 
Åbo  domkyrkas  tilltagande  prakt,  uppstod  inom  kort  tid  fyra 
nya  kloster  i  olika  delar  af  landet.  Det  anmärkningsvärdaste 
af   dessa    var   Birgittinerklostret,    som    först    var    ämnadt  att 


KARL   KNUTSSONS    TIDEE,    1438  — 1470.  77 

uppbyggas  i  Masku  socken,  derefter  flyttades  till  Bjerno,  men 
slutligen  år  1442  inrättades  i  Reso  socken  och  Ailos  hemman 
och  erhöll  namnet  "Vallis  gratiae",  på  svenska  Nådendal  (finska 
Naantali).  Detta  kloster  inrättades  efter  mönstret  af  moder- 
klostret i  Vadstena  till  ett  förenadt  munk-  och  nunnekloster, 
och  kom  genast  i  åtnjutande  af  såväl  de  svenska  myndighe- 
ternas, som  den  finska  adelns  synnerliga  omhuldande.  Snart 
derpå  inrättades  i  Viborg  två  munkkloster,  det  ena  ett  Domi- 
nikaner  (n.  v.  finska  kyrkan),  det  andra  ett  Fransiskaner.  Ett 
fjerde  kloster  åter,  äfven  det  för  Fransiskanermunkar,  uppstod 
samtidigt  i  Raumo,  som  kort  förut  hade  erhållit  stadsprivile- 
gier. Äfven  äro  framstegen  i  vetenskap  och  konst  på  denna 
tid  märkbara.  Karl  Knutsson,  som  höll  ett  präktigt  hof  i 
Viborg,  säges  användt  sina  lediga  stunder  till  att  försköna 
slottets  omgifningar.  Läroverken  i  landet  voro  ännu  icke 
många;  men  de  förmögna  ynglingarne  besökte  i  större  antal 
än  förut  universitetet  i  Paris.  I  bredd  med  denna  aristokra- 
tiska bildning  märkes  äfven  en  viss  omsorg  om  folkets  under- 
visning; sålunda  beslöt  rikets  presterskap  år  1441  enhälligt, 
att  Fader  vår,  Ave  Maria  och  den  apostoliska  bekännelsen 
skulle  öfversättas  till  folkets  språk  och  alla  helgdagar  uppläsas 
i  kyrkorna.  Visserligen  hvälfde  man  åtskilliga  krigiska  planer 
emot  Ryssland  och  ett  förbund  afs.'öts  med  liffländska  riddarne 
om  ett  gemensamt  krigståg.  Men  hela  företaget  ändades  med 
några  obetydliga  gränsoroligheter. 

I  början  af  år  1448  kom  plötsligen  ett  budskap,  att 
konung  Kristofer  dött  i  Danmark.  Han  var  först  i  sitt  fyrtionde 
år  och  barnlös.  Derför  hade  man  ej  tänkt  på  någon  efter- 
trädare åt  honom,  och  de  svenska  herrarne  tillsatte  tills  vidare 
tvenne  riksföreståndare,  bröderne  Bengt  och  Nils  Oxenstjerna. 
Den  förstnämndes  son,  Johan  Bengtsson  Oxenstjerna,  upphöjdes 
samtidigt  till  erkebiskop  i  Upsala,  så  att  den  högsta  andliga, 
likasom  den  högsta  verldsliga  magten  nu  var  i  händerna  på 
en  och  samma  slägt.  Men  på  våren  kom  marsken  Karl 
Knutsson  ifrån  Viborg  till  Stockholm,  förande  med  sig  800 
riddare  och  svenner.  Efter  något  bråk  beslöt  man  att 
välja  en  inhemsk  konung  och  då  man  skred  till  val,  erhöll 
Karl  Knutsson,  som  äfven  uppbars  af  folkets  och  borgerska- 
pets  sympatier,  de  flesta  rösterna.  Sålunda  hade  slutligen, 
efter    tjugu    års    förlopp,    riket    erhållit    en    inhemsk  konung. 


78  FIJfLAKDS     HISTORIA. 

Men  detta  val  hade  till  följd,  att  Oxenstjernorna  och  många 
andra  af  adeln  åter  begynte  luta  åt  Unionen  och  i  hemlighet 
intrigera  emot  konungen.  Danskarne  hade  slutligen  valt  till 
konung  Kristian  I  af  Oldenburg,  och  denne  modige  och  före- 
tagsamme herre  försökte  naturligtvis  förena  äfven  de  andra 
rikenas  kronor  på  sitt  hufvud.  Derför  var  det  också  icke  att 
hoppas,  att  Karls  regering  för  Sverige  skulle  blifva  ett  fredens 
och  försoningens  tidehvarf.  I  Norge  tycktes  sakerna  i  början 
luta  till  Karls  förmon ;  han  blef  kallad  dit  och  kröntes  i  Trond- 
hjem  om  hösten  1449.  Men  snart  fingo  Kristians  anhängare 
öfvervigten  i  Norge,  och  äfven  i  Sverige  kunde  icke  Karl 
synnerligen  lita  på  sin  adels  vänskap. 

Hög  och  orubblig  stod  midt  ibland  alla  dessa  ränker  den 
90-årige  biskopen  i  Åbo,  Magnus  Tavast,  ständigt  en  fridens 
och  försoningens  man,  men  på  samma  gång  alltid  den  lagliga 
öfverhetens  försvarare.  Vintern  1449 — 1450  vistades  han  sedan 
i  Sverige  i  konungens  angelägenheter  och  upptäckte  för  honom 
motpartiets  hemliga  stämplingar.  Man  hade  nämligen  för  af- 
sigt  att  fråntaga  konungen  större  delen  af  regeringsmagten  och 
öfverlemna  densamma  åt  rådet;  men  finska  biskopen,  ehuru 
sjelf  en  medlem  af  rådet,  ville  ej  understödja  dess  lagstridiga 
planer,  och  för  denna  gång  blefvo  de  äfven  tillintetgjorda. 
Strax  derpå  afträdde  den  åldrige  biskopen  från  sitt  embete 
och  flyttade  bort  undan  verldens  strid  och  oro  till  det  fridfulla 
Nådendal,  der  han  hade  låtit  uppbygga  åt  sig  en  bostad  i 
närheten  af  klostret.  Der  afled  han  två  år  senare,  eller  år 
1452,  och  blef  begrafven  i  Kristilekamenschoret  i  Åbo  dom- 
kyrka. Efter  honom  hade  hans  systerson,  domprosten  Olaus 
Magni  (1450 — 1460),  blifvit  vald  till  biskop  och  blef  äfven 
vigd  i  Rom.  Denne  man  var  högt  ansedd  för  sin  lärdom,  ej 
allenast  i  eget  land,  utan  äfven  i  utlandet:  sålunda  var  han  i 
lång  tid  lärare  vid  universitetet  i  Paris,  der  han  blifvit  magister, 
och  blef  tvenne  gånger  (1432  och  1435)  vald  till  dess  rektor. 
Men  uti  sitt  fäderneslands  politiska  lif  förmådde  han  ej  fylla 
sin  store  föregångares  plats,  och  konung  Karl  fick  snart  till- 
fälle att  märka,  att  den  gamle  Magnus  Tavast  hade  gått  bort 
till  det  tysta. 

Den  ridderlige  marsken  hade  nämligen,  sedan  han  blifvit 
konung,  ganska  snart  förlorat  den  folkgunst,  i  stöd  af  hvilken 
han    dittills    hade   uppsvingat  sig  till  magtens  höjder.     Kriget 


KARL   KNUTSSONS   TIDEK,    1438  — 147  0.  79 

med  Danmark  erfordrade  nya  pålagor  och  framkallade  nya 
uppoffringar,  hvilka  man  under  Unionens  tid  alls  ej  visste  af. 
Dessa  omständigheter  begagnade  motpartiet  i  Sverige  till  sin 
fördel,  och  i  Januari  1457  gjorde  den  sluge  erkebiskopen  öppet 
uppror,  hvilket  lyckades  så  fullständigt,  att  konungen  var  nöd- 
sakad att  redan  efter  en  månad  fly  till  Danzig  i  Preussen. 
Riksföreståndare  blefvo  nu  sjelfva  erkebiskopen  Johan  Bengts- 
son och  en  man  af  dansk  härkomst,  men  likväl  redan  natura- 
liserad  i  Sverige,  Erik  Axelsson  Tott.  Äfven  de  finske  her- 
rarne, som  om  våren  anlände  till  Stockholm,  gåfvo  sitt  bifall 
till  det  skedda.  Det  är  äfven  i  sjelfva  verket  troligt,  att 
finnarnes  gamla  benägenhet  för  Unionen  åter  hade  fått  nytt 
lif.  Af  fruktan  för  den  svenska  allmogen  vågade  man  ej  i 
början  väcka  något  tal  om  Unionen,  utan  man  föregaf  sin  enda 
afsigt  vara  att  göra  ett  slut  på  Karls  tyranniska  regering. 
Men  Sveriges  stormän  insågo  alltför  väl,  att  deras  egen  styrelse 
i  längden  skulle  bli  svår  att  uppehålla.  De  behöfde  en  namn- 
konung, som  skulle  vara  dem  ett  stöd,  på  samma  gång  han 
sjelf  vore  i  behof  af  deras  hjelp,  och  kallade  i  denna  afsigt 
Kristian  till  Stockholm,  der  han  valdes  till  konung  midsommar- 
aftonen. Kort  förut  hade  Erik  Axelsson  med  en  krigshär  begifvit 
sig  till  Finland,  der  Karls  anhängare  ännu  hade  slotten  i  sitt 
våld.  Desse  gjorde  ett  ihärdigt  motstånd  och  hotade  att  kalla 
Ryssarne  till  hjelp.  Men  de  öfriga  finska  herrarne,  nämligen 
biskop  Olaus  och  hans  domprost  Konrad  Bitz,  jämte  det  öfriga 
presterskapet,  samt  de  båda  lagmännen  Henrik  Bitz  (dom- 
prostens fader)  och  Henrik  Classon  Dicekn  med  adeln,  vidare 
Åbo  borgerskap  och  representanter  för  allmogen  ifrån  Åbo  län 
sammankommo  i  Åbo  Johannedagen  1457  uti  S:t  Gertruds 
brödraskaps  sal  och  gåfvo  under  landskapets  sigill  sitt  samtycke 
till  Kristians  val.  Härefter  öfverlemnades  så  småningom  Åbo 
slott  och  öfriga  fasta  platser.  Endast  Viborgs  slott  och  stad 
gjorde  ett  längre  motstånd,  innan  de  slutligen  gåfvo  sig  åt 
Erik  Axelsson,  som  nu  erhöll  denna  vigtiga  plats  i  förläning. 
Fred  och  endrägt  var  sålunda  åter  vunnen  för  en  tid 
och  skulle  kanhända  kunnat  blifva  af  längre  varaktighet,  om 
ej  den  hersklystne  erkebiskopen  ånyo  hade  stält  till  oreda. 
Sveriges  allmoge  var  nu  som  alltid  missnöjd  med  Unionen  och 
den  djerfva  kyrkofursten  ville  synbarligen  genom  flerfaldiga 
förvecklingar    allt    mera    fånga    den  nya  konungen  i  sitt  våld. 


80  FINLANDS    HISTORIA. 

Fördenskull  utspred  han  det  rykte,  att  konung  Karl  hade  för 
afsigt  att  återvända  till  sitt  rike.  Då  Kristian  fick  höra  detta, 
skyndade  han  genast  till  Stockholm  om  våren  1463  och  af- 
satte  flere  af  ståthållarne  på  slotten,  dem  erkebiskopen  beskylde 
att  vara  Karls  hemliga  vänner.  Härifrån  seglade  Kristian  om 
sommaren  till  Finland  för  att  möta  ryssarnes  hotande  anfall.  Men 
knapt  hade  han  hunnit  öfver  hafvet,  förrän  från  Sverige  ett 
budskap  kom,  att  Uplands  allmoge  tågat  upp  emot  Stockholm 
och  att  erkebiskopen  på  eget  bevåg  stält  dem  tillfreds  genom 
löfte  om  mildring  i  skatterna.  Då  skyndade  Kristian  med  sin 
vanliga  oförtrutenhet  tillbaka  till  Stockholm,  slog  bönderna 
och  förde  erkebiskopen  fången  med  sig  till  Danmark. 

I  Finland  stod  man  otvifvelaktigt  på  Kristians  sida  under 
dessa  förvecklingar.  Men  i  främsta  rummet  var  dåvarande 
biskopen  i  Åbo,  Konrad  Bitz  (1460 — 1489),  som  förut  varit 
domprost,  bland  unionskonungens  trognaste  anhängare  och  han 
synes  nu  hafva  fått  såväl  åt  sin  kyrka  stora  förmoner,  som  åt 
sig  sjelf  Raseborgs  slott  i  förläning.  Öfver  hufvud  taget  hade 
på  denna  tid  biskoparnes  verldsliga  magt  och  krigiska  sinne- 
lag stigit  till  sin  höjd,  och  herdestafven  syntes  redan  hafva 
förbytt  sig  till  verldslig  spira.  Redan  i  början  af  år  1464 
väckte  biskopen  i  Linköping,  Katillus  Karlsson  Wase,  ett  nytt 
uppror.  Kristian  ilade  med  en  stark  här  tvärs  igenom  landet 
till  Stockholm  och  de  upproriske  nödgades  draga  sig  tillbaka 
mot  gränsen  af  Dalarne.  Men  här  besegrade  Katillus  med 
sina  bönder  uti  en  djup  skog  konungen,  som  med  lifsfara 
undkom  till  Stockholm,  der  han  inneslöt  sig.  Dit  skyndade 
biskop  Konrad  med  sina  tjenare  från  Finland  till  konungens 
hjelp.  Men  denna  gång  var  lyckan  dem  oblid.  Kristian  måste 
vid  midsommartiden  segla  bort  till  Danmark  och  Konrad,  hvars 
krigshär  till  största  delen  stupat,  återvände  naturligtvis  till 
Finland. 

Då  höjdes  inom  den  svenska  allmogen  en  enhällig  fordran, 
att  Karl  Knutsson  borde  återkallas;  ty  Sverige,  mente  de,  var 
ett  "konungadöme  och  intet  prestagäll".  Herrarne  fingo  foga 
sig  efter  folkets  önskan,  och  den  landsflyktige  Karl  Knutsson 
återvände  redan  i  Augusti  ifrån  Danzig.  Men  hans  tron  stod 
på  mera  vacklande  fötter  än  någonsin.  Väl  var  Kristian  ej 
ännu  efter  sitt  sista  nederlag  beredd  att  ånyo  fresta  krigs- 
lyckan.    Men    han  ingick  i  största  hast  förlikning  med  Johan 


KARL    KNUTSSONS   TIDEK,     1438 — 1470.  81 

Bengtsson  och  lät  denne  ränksmidare  återvända  till  Sverige. 
Å  andra  sidan  hade  ryssarne  ansett  den  herskande  förvirringen 
synnerligen  lämplig  för  dem  och  härjade  grufligt  i  Jääskis 
och  öfriga  gränssocknar.  Dessa  oroligheter  tog  biskop  Konrad 
i  Åbo  till  förevändning  att  ej  personligen  infinna  sig  till  samtal 
med  konungen  och  begärde  att  genom  ombud  få  uppgöra  för- 
likningen. Han  ville  påtagligen  afvakta  sakernas  utgång  i  Sverige, 
och  han  behöfde  i  sjelfva  verket  ej  vänta  länge.  Den  hög- 
modiga  erkebiskopen  hade  genast  efter  sin  ankomst  till  Sverige 
vunnit  biskop  Katillus  på  sin  sida  och  åvägabragt  ett  nytt 
uppror,  hvars  utgång  var  den,  att  Karl  för  andra  gången 
måste  afstå  från  kronan,  i  slutet  af  Januari  1465.  Han 
fick  nu  till  underhåll  Raseborgs  och  Korsholms  slott  jämte 
län,  samt  Kumogård  med  Satakunta.  Men  Raseborgs  slott 
innehades  förut  i  förläning  af  biskop  Konrad,  som  ej  var 
benägen  att  följa  de  skiftande  partiernas  i  Sverige  befallningar. 
Då  nu  Karl  Knutsson  anlände  till  Åbo,  var  ett  öppet  krig 
nära  att  uppkomma  emellan  honom  och  biskopen,  och  Karl 
var  tvungen  att  för  en  lång  tid  bo  uti  svartbrödra-munkarnes 
kloster,  innan  Raseborg  slutligen  öfverlemnades  åt  honom. 

Rätteligen  fans  det  ej  numera  någon  styrelse  i  riket.  Karl 
Knutsson  herskade  i  sina  förläningar  och  kallade  sig  fort- 
farande: "med  Guds  nåde  Sveriges,  Norges  och  Göthes  konung." 
Å  andra  sidan  erkände  biskop  Konrad  på  Kustö  slott  och  de 
flesta  öfriga  finska  herrar  allt  ännu  Kristians  rätt.  Erke- 
biskopen i  Sverige,  som  ej  mera  var  benägen  att  inkalla 
Kristian,  herskade  deremot  i  eget  namn  och  kallade  sig  "Sveriges 
förste."  Hans  stallbroder  Katillus  bar  titel  af  riksföreståndare, 
och  de  öfriga  riksråden  voro  lika  sjelfrådande  inom  hvar  sitt 
område.  Den  förnämsta  ibland  dera  var  Erik  Axelsson  Tott, 
som  innehade  Åbo  och  Wiborgs  slott  och  hvars  bror,  Ivar 
Axelsson,  var  Kristians  ståthållare  på  Gotland.  Erkebiskopens 
öfvermod  uppretade  slutligen  dessa  och  andra  rikets  store, 
och  inom  kort  åvägabragtes  en  ny  statshvälfning.  Johan 
Bengtsson  fördrefs  och  dog  på  Öland;  men  den  gamle  Karl 
Knutsson  återkallades  från  Raseborg  för  att  ånyo  bestiga  tronen, 
år  1467. 

Denna  Karls  tredje  regeringsperiod  blef  ej  lugnare  än  de 
förra.  Finska  biskopen  kunde  blott  med  vapenmagt  förmås 
till  underdånighet,  och  i  Sverige  fortfor  allt  ännu   kriget  emot 

Finlands   historia,  t» 


82  FINLANDS    HISTORIA. 

Kristian  och  hans  anhängare.  Men  vid  Karls  sida  stodo  nu 
tvenne  trogna  och  modiga  män,  som  hade  allmogens  fulla  för- 
troende :  Nils  Sture  af  slägten  "Natt  och  Dag"  och  Sten  Sture 
den  äldre.  Vid  sin  död,  om  våren  1470,  lemnade  Karl  rege- 
ringen åt  den  sistnämnde,  men  varnade  honom  för  att  sträfva 
efter  konungavärdigheten,  hvars  tunga  bekymmer  han  sjelf  i 
rundligt  mått  hade  fått  erfara. 

Af  alla  Sveriges  konungar  har  ingen  varit  så  välbekant 
för  Finland,  som  den  raske  Karl  Knutsson.  Han  var  född  i 
landet  och  tillbragte  dessutom  derstädes  många  år  af  sitt  lif; 
derifrån  var  också  hans  tredje  gemål  hemma,  ståthållarens  på 
Raseborg,  riddaren  Abrahams  dotter  Kristina,  med  hvilken 
han  lät  viga  sig  på  dödsbädden.  Men  vi  kunna  dock  ej  anse 
honom  såsom  en  finsk  nationel  konung,  ty  till  härkomst  och 
lynne  tillhörde  han  den  oroliga  svenska  aristokratien. 


Tredje  Tidskiftet. 

Sturarnes  tid  och  slutet  af  Unionen,  1470—1523. 

6.    De  första  åren  af  Sten  Sture  den  äldres  regering. 

Unionens  upphäfvande  hade  under  de  föregående  striderna 
småningom  blifvit  en  nationalangelägenhet  för  det  svenska  folket, 
och  endast  bland  adeln  fans  ännu  ett  parti,  som  af  afund 
mot  Sturarne  och  deras  vänner  ville  ånyo  upphöja  den  danska 
konungen  på  Sveriges  tron.  Dessa  unionsifrare  blefvo  dock 
lyckligen  fördrifna  och  i  Maj  1471  valdes  Sten  Sture  den 
äldre  till  riksföreståndare.  Då  infann  sig  Kristian  med  en 
ansenlig  flotta  framför  Stockholm  och  begynte  belägra  staden. 
Men  de  båda  Sturarne  begåfvo  sig  till  Dalarne  och  hemtade 
derifrån  en  bondehär,  med  hvilken  de  den  10  Oktober  intogo 
danskarnes  läger  på  Brunkéberg.  Efter  detta  nederlag  brydde 
sig  danskarne  ej  på  länge  om  att  med  svärdsmagt  försöka 
tvinga  svenska  folket  i  unionens  bojor,  utan  Kristian  var 
tvungen  att  inslå  en  försonlig  väg  för  att  komma  till  målet. 
Gång  på  gång  sammanträdde  de  svenska  och  danska  riksråden 
för  att  få  en  förlikning  till  stånd,  och  ständigt  visade  äfven 
Sten  Sture  i  det  yttre  all  möjlig  eftergifvenhet.  Men  derjämte 
visste  han  äfven  att  hvarje  gång  finna  sädana  undanflykter  och 
förevändningar,  att  en  slutlig  uppgörelse  aldrig  kom  till  stånd. 
Derunder  herskade  han  sjelf  med  '  kunglig  magt,  fastän  han 
undvek  konunganamnet  och  de  yttre  tecknen  på  konungavärdig- 
heten. Det  förnämsta  stödet  för  hans  regering  var  Sveriges 
allmoge,  som  älskade  och  ärade  honom  högt..  Äfven  bland 
borgerskapet  fick  det  nationela  partiet  öfvervigten,  sedan  strax 
efter  segern  på  Brunkéberg  en  förordning  utgafs,  hvarigenom 
tyskarne  uteslötos  från  städernas  styrelse  och  det  bestämdes, 
att  alla  kommunala  embeten  skulle  besättas  endast  med  infödde 
män.  I  samma  nationela  afsigt  grundlade  Sten  Sture  år  1477 
universitetet    i    Upsala,    hvilket   likväl   icke  ännu  under  denna 


84  FINLANDS    HISTORIA. 

period  kom  till  något  näranvärdt  anseende.  Öfver  hufvud  taget 
var  det  första  årtiondet  af  Sten  Stures  regeringstid  synner- 
ligen lyckligt,  ehuru  visserligen  moln  redan  begynte  uppstiga, 
isynnerhet  på  den  östra  horizonten. 

I  Finland  hade  sympatierna  för  Unionen  nu  nödgats  gifva 
vika  vid  påtryckningen  af  tilldragelserna  i  Sverige.  Den  lif- 
fulla  politiska  ande,  som  ända  från  Engelbrekts  tider  verkat 
bland  Sveriges  allmoge,  tyckes  i  Finland  varit  vida  svagare, 
och  dessutom  kunde  ej  landets  egen  adel,  ifrån  hvilken  folket 
kunnat  erhålla  en  ledare,  täfla  med  Sveriges  stolta  aristokrati. 
De  flesta  slott  och  förläningar  voro  anförtrodda  åt  svenskar. 
Endast  biskopsembetet  i  Åbo  hade  fortfarande  representerat 
Finlands  nationela  behof  och  hade  i  sjelfva  verket  på  de  sista 
tiderna  ganska  mycket  inblandat  sig  i  de  politiska  stridig- 
heterna, ständigt  tagande  parti  för  Unionen.  Men  äfven  denna 
ansträngning  hade  nu  upphört,  och  biskop  Konrad  Bitz  till- 
bragte  hela  den  senare  delen  af  sitt  lif  i  full  endrägt  med  de 
magthafvande  i  Sverige.  I  sjelfva  verket  var  numera  intet 
annat  att  göra,  så  länge  som  Sten  Sture  med  oförliknelig 
klokhet  förstod  att  undvika  danskarnes  unionsafsigter.  Men  än 
mer  torde  den  omständighet  hafva  medverkat,  att  Finlands 
ställning  i  anseende  till  Ryssland  nu  var  farligare  än  någonsin 
och  uppfordrade  dess  söner  till  endrägt  och  sammanhålluing, 
såväl  sinsemellan,  som  med  Sverige. 

Just  vid  denna  tid  hade  Ryssland  begynt  hemta  sig  från 
det  splittringstillstånd,  i  hvilket  det  i  sekler  befunnit  sig.  Stor- 
fursten af  Moskva,  Ivan  III  Wasiljewitsch,  den  förste  som  full- 
ständigt gjorde  slut  på  Mongolernas  öfvervälde  och  derefter 
antog  namnet  "czar"  till  tecken  af  sin  sjelfständighet,  hade  år 
1471  tvungit  republiken  Novgorod  till  underdånighet  och  på 
detta  sätt  utsträckt  sitt  område  ända  till  gränserna  af  Finland. 
Snart  derefter  (år  1473)  gingo  de  öfverenskomna  fredsåren  ut, 
och  ehuru  freden  i  Kexholm  då  förnyades,  stod  likväl  alltid 
faran  af  ett  krig  för  dörren.  Erik  Axelsson  Tott  i  Wiborg 
och  biskop  Konrad,  samt  de  andra  finska  herrarne  skrefvo  vid 
denna  tid  till  svenska  riksrådet  om  sakernas  ställning  och  begärde 
hjelp  till  gränsernas  försvar,  och  i  sjelfva  verket  omtalas  äfven, 
att  en  liten  trupp  under  befäl  af  Erik  Karlsson  Wase  och  Nils 
Sture  blef  afskickad  hit.  Om  dessa  års  krigshändelser  finnas 
dock    ej    några   närmare   underrättelser.     Endast   det  förtjenar 


DE  FÖRSTÅ  AREN  AF  STBS  STURE  DEN  ÄLDRES  REGERING.   85 

nämnas,  att  Erik  Axelsson  till  Savolaksska  gränsens  försvar  lät 
uppföra  ett  nytt  slott  (år  1475 — 1477),  som  erhöll  namnet 
Olofsborg  (n.  v.  Nyslott,  f.  Savonlinna).  Äfven  blef  Wiborgs 
stad  då  befästad  med  starka  murar.  Faran  från  den  ryska 
sidan  växte  dag  från  dag,  sedan  czaren  år  1478  fullständigt 
gjort  slut  på  Novgorods  sjelfständighet  och  lagt  hela  dess  om- 
råde under  sitt  välde.  Likväl  fick  Finland  ännu  några  år 
förblifva  i  fred;  ty  Ivan,  som  hade  fullt  upp  att  göra  i  de 
östra  trakterna,  förnyade  i  början  af  år  1482  freden  med 
Sverige. 

Denna  fred  var  för  Sten  Sture  så  mycket  nödvändigare, 
som  på  andra  håll  förvecklingar  hade  uppstått.  År  1481  hade 
konung  Kristian  dött  i  Danmark,  och  hans  son  Johan,  eller 
Hans,  sträfvade  af  alla  krafter  att  äfven  erhålla  svenska  kronan. 
Om  hösten  1483  hade  saken  skridit  så  långt,  att  svenska  riks- 
rådet genom  Kalmar  recess  erkände  Hans  för  sin  konung,  sedan 
det  af  honom  erhållit  bekräftelse  på  sina  vilkor,  som  voro 
särdeles  gynnsamma  för  aristokratien.  Konungen  lofvade  att 
gifva  embetena,  slotten  och  förläningarne  endast  åt  infödde 
män,  och  att  aldrig  upphöja  någon  af  låg  börd  framför  adeln; 
derjämte  gaf  han  åt  aristokratien,  såväl  den  verldsliga,  som 
andliga,  rättighet  att  stänga  sina  gårdar  till  och  med  för  sjelfva 
konungen,  hvaremot  de  fingo  taga  i  sitt  skydd  dem,  som 
blifvit  träffade  af  konungens  vrede,  till  dess  saken  blifvit  lag- 
ligen  undersökt.  Detta  var  den  högsta  spets,  till  hvilken 
aristokratien  i  Sverige  någonsin  hunnit  stiga,  och  konung  Hans 
trodde  nu  att  Sveriges  rike  stod  öppet  för  honom.  Men  äfven 
derefter  visste  Sten  Sture  att  ännu  i  fjorton  års  tid  med  alle- 
handa förevändningar  förhindra  verkställandet  af  Kalmar  recess, 
än  skyllande  på  folkets  motvilja,  än  åter  förebärande  allehanda 
svepskäl.  Hans  ställning  blef  dock  år  från  år  allt  svårare 
och  antalet  af  hans  ovänner  förökades.  År  1480  hade  Stures 
mägtige  vän,  Erik  Axelsson  Tott,  aflidit  i  Finland  och  hans 
vidsträckta  förläningar  derstädes,  Wiborg,  Nyslott,  Tavastehus 
och  Raseborg,  hade  tvertemot  riksföreståndarens  vilja  öfvergått 
till  den  aflidnes  yngre  son,  Lars  Axelsson.  Saken  blef  ännu 
betänkligare,  då  äfven  denne  dog  tvenne  år  senare  och  den 
tredje  brödren,  Ivar  Axelsson,  som  förut  nästan  sjelfständigt 
herskade  på  Gotland,  tog  ofvanuppräknade  slott  i  besittning. 
Förgäfves  kom  riksföreståndaren   om  påsken  1483  till  Finland; 


86  FINLANDS    HISTORIA. 

han  nödgades  återvända  derifrån  med  oförrättadt  ärende  och 
uppsöka  herr  Ivar  på  Gotland.  Der  kom  man  nu  öfverens, 
att  Raseborg  ännu  %■  10  år  skulle  tillhöra  Lars'  arf vingar, 
men  de  öfriga  slotten  återlemnas  åt  kronan.  Till  ståthållare 
på  Tavastehus  sattes  Knut  Posse,  en  från  slaget  vid  Brunkeberg 
känd  tapper  man,  och  till  ståthållare  på  Wiborg  och  Nyslott 
Nils  Eriksson  Gyllenstjerna,  konung  Karl  Knutssons  dotterson. 
Men  ej  ens  då  blef  den  inre  freden  befästad;  ty  herr  Ivar 
oroade  oupphörligt  med  sina  sjöröfverier  Östersjö-handeln  och 
de  svenska  kusterna.  Slutligen  beslöt  Sture  att  göra  ett  slut 
på  detta  öfvermodiga  sjelfherravälde  och  satte  hastigt,  såsom 
hans  vana  var,  sin  plan  i  verket  år  1487.  Knut  Posse  intog 
oförmodadt  Raseborg  och  seglade  derpå  till  Sturens  hjelp  emot 
sjelfva  Gotland.  Då  nödgades  Ivar  Axelsson  öfverlemna  Gotland 
åt  konung  Hans  och  sjelf  fly  till  Danmark,  der  han  dog 
samma  år. 

De  politiska  relationerna  i  norden  utvidgade  sig  vid  denna 
tid  öfver  ett  allt  större  område.  I  Liffland  hade  länge  pågått 
en  skarp  strid  emellan  Svärdsorden  och  erkebiskopen  i  Riga, 
och  Sten  Sture  hade  redan  år  1478  begynt  inblanda  sig  i 
dessa  angelägenheter.  Men  då  orden  hade  bragt  erkebiskopen 
till  underdånighet  och  nu  begynte  belägra  Riga,  begärde  stadens 
innevånare  hjelp  från  Sverige.  Nils  Eriksson  Gyllenstjerna 
hemtade  till  deras  undsättning  4,000  svenska  krigsmän,  med 
hvilkas  hjelp  en  stor  seger  vans  öfver  riddarne  i  början  af 
år  1484.  Orden,  som  beskylde  sin  laudtmästare  för  denna 
olycka,  afsatte  honom  från  embetet  och  satte  i  hans  ställe  en 
kraftigare  man,  vid  namn  Johan  Freitag  von  Loringhoif.  Men 
denne  sträfvade  åter  efter  fred  med  Sverige,  för  att  förena 
bägge  ländernas  krafter  emot  Ryssland.  Den  30  Juli  1488 
ingicks  på  Prestholmen  utanför  Raseborg  ett  stillestånd,  och 
slutligen  afslöts  om  hösten  1492  i  Stockholm  ett  verkligt 
förbund. 


DET    STOEA    KYSKA    KRIGET.  87 


7.    Det  stora  ryska  kriget. 


För  de  i  det  föregående  nämnda  Liffländska  angelägenhe- 
ternas skull  besökte  Sten  Sture  flere  gånger  (1488, 1490  och  1491) 
Finland.  Här  hade  den  gamle  biskop  Konrad  Bitz  dött  1489, 
och  i  hans  ställe  hade  blifvit  vald  Magnus  III  Nilsson  Stjernkors 
till  Särkilaks,  en  lärd  och  patriotisk  finsk  man,  som  en  lång 
tid  derförinnan  hade  varit  domprost  och  såsom  sådan  redan 
många  gånger  verksamt  ingripit  i  landets  politiska  angelägen- 
heter. Genom  sin  ställning  blef  nu  naturligtvis  biskop  Magnus 
Finlands  förnämsta  man;  men  emellan  honom  och  riksföre- 
ståndaren var  ej  någon  synnerligen  stark  vänskap,  och  orsaken 
härtill  var  otvifvelaktigt  Stures  något  våldsamma  och  hersk- 
lystna  sinnelag.  Bland  annat  hade  herr  Sten  af  påfven  år 
1491  förskaffat  sig  rättigheten  att  tillsätta  biskoparne  i  Lin- 
köping, Strengnäs  och  Åbo,  hvilket  väckte  stor  bitterhet  i  det 
kyrkliga  lägret  och  isynnerhet  hos  biskop  Magnus.  Men  den 
från  Rysslands  sida  hotande  faran  tvang  till  enighet  uti  de 
inre  angelägenheterna,  och  biskop  Stjernkors,  som  med  brin- 
nande fosterlandskärlek  ömmade  for  Finlands  öde,  försökte 
under  dessa  omständigheter  bibehålla  endrägten  med  riksföre- 
ståndaren. Det  var  dock  kanhända  ett  tecken  på  ömsesidigt 
misstroende,  att,  då  samtidigt  som  förbundet  med  Liffland  in- 
gicks  ett  krigsråd  under  Knut  Posses  ledning  inrättades  i 
Finland,  den  svenska  regeringen  väl  utnämnde  tvenne  med- 
lemmar ur  Åbo  domkapitel  till  detta  råd,  men  ej  Finlands 
mägtige  och  på  allt  sätt  framstående  biskop.  Huru  härmed 
än  må  förhållit  sig,  så  ihogkom  dock,  när  faran  nalkades, 
biskop  Magnus  bättre  sin  pligt,  än  Sveriges  oeniga  stormän. 
Såväl  han,  som  hans  vän  Posse  hafva  under  denna  hemsökelsens 
tid    oförgängligt    inristat    sina    namn  i  finska    mäns  hogkomst. 

Det  från  Ryssland  hotande  anfallet  var  ej  längre  en  tom 
fruktan.  Ivan  sökte  redan  allehanda  nya  förevändningar  att 
förnya  de  förra  fiendtligheterna.  Czaren  tycktes  vid  denna 
tid  erinrat  sig,  att  Norra  Österbottens  kuststräcka  först  efter 
freden  i  Nöteborg  hade  blifvit  undandragen  det  ryska  väldets 
område,  och  dessutom  hade  äfven  de  nordliga  utmarkerna  kring 
Uleåträsk  nu  på  senare  tider  blifvit  föremål  för  tvist  emellan 
de    bägge    magterna.     År   1490    hade   Ryssarne  gjort  ett  för- 


88  FINLANDS    HIST0B1A. 

skräckligt  plundringståg  till  Kemi,  Ijo  och  Limingo  socknar, 
men  klagade  sjelfve  ett  par  år  senare,  att  deras  fiskare  blifvit 
dödade  uti  utmarkerna  uppe  i  höga  norden.  På  grund  häraf 
ansåg  Ivan  freden  i  Nöteborg  vara  bruten  och  trodde  sig 
kunna  i  stöd  af  äldre  rätt  göra  anspråk  på  hela  finska  Ka- 
relen (d.  v.  s.  Äyräpää,  Jäskis  och  Savolaks).  År  1493  ingick 
han  i  denna  afsigt  förbund  med  konung  Hans,  som  nu  slut- 
ligen hade  tröttnat  vid  Sturens  undanflykter.  Kriget  skulle 
likväl  kanske  ännu  kunnat  undvikas;  ty  i  början  af  1495  sände 
konung  Hans,  på  begäran  af  svenska  krigsrådet,  ombud  till 
czaren  med  bref,  deri  han  bad  honom  dröja  med  det  påtänkta 
infallet,  emedan  svenskarne  nu  voro  benägna  att  emottaga 
konungen.  Men  Sten  Sture  släpte  ej  det  danska  sändebudet 
längre  än  till  Wiborg,  och  sålunda  gafs  nu  Finland  till  pris  åt 
krigets  ödeläggelser. 

Redan  om  våren  1495  kom  till  Finland  underrättelse, 
att  czaren  förberedde  ett  stort  eröfringståg ;  af  denna  orsak 
begaf  sig  nu  biskop  Magnus  med  sina  tjenare  till  gränsen,  i 
Augusti.  Men  då  först  såg  man  farans  hela  vidd.  Den  14 
September  bröt  den  ryska  hären  60,000  man  stark  under  furst 
Danielo  Shtjena  öfver  gränsen  och  anryckte  grymt  härjande 
emot  Wiborg,  på  hvars  sydvestra  sida  fienderna  redan  en  vecka 
senare,  eller  på  Mattheusdagen,  begynte  uppslå  sitt  läger.  I 
staden  och  slottet  innehades  högsta  befälet  af  Knut  Posse  och 
omkring  honom  hade  redan  landets  förnämste  herrar  med  sina 
tjenare  samlat  sig  —  lagmännen  Henrik  Bitz  och  Klas  Horn, 
samt  Tönne  Eriksson  Tott,  Magnus  Frilie  m.  fl.  Men  denna 
styrka  var  likväl  alltför  liten,  och  bref  på  bref  sändes  till 
Sverige  för  att  uppfordra  riksföreståndaren  till  snar  och  kraftig 
hjelp.  Under  tiden  gjordes  förhuggningar  och  andra  försvars- 
anstalter vid  Kymmene  elf,  för  att  förhindra  ryssarnes  fram- 
trängande mot  vester.  Biskop  Magnus  sjelf  hade  skyndat  till- 
baka till  Åbo,  för  att  kalla  folket  till  vapen  man  ur  huset. 
I  början  af  Oktober  voro  alla  Åbo  läns  "frie  män"  i  full 
marsch  emot  Wiborg,  och  af  det  i  Nyland  uppbådade  manskapet 
hade  redan  en  del  hunnit  fram.  Ryssarne  hade  hittills  endast 
inneslutit  stadens  östra  sida  och  uppfört  sina  belägringsverk 
på  kullarne,  från  hvilka  deras  vidunderligt  stora  fältstycken 
(24  fot  långa)  begynte  beskjuta  murarne.  Hvarhelst  de  föröfrigt 
försökte    rycka    fram,    blefvo  de  likväl   framgångsrikt   tillbaka- 


DET    STÖKA    RYSKA    KRIGET.  89 

slagna.  Men  i  medlet  af  Oktober  trängde  en  afdelning  öfver 
Lavolan-salini  sund,  sedan  de  vid  Watikivi  i  en  blodig  skär- 
raytsling  slagit  en  trupp  adelstjenare  och  Nyländska  bönder. 
På  detta  sätt  sluppo  de  belägrande  öfver  på  stadens  vestra 
sida  och  nu  var  Wiborg  fullständigt  omringadt.  En  stormning, 
som  samtidigt  gjordes  på  östra  sidan,  blef  manligen  tillbaka- 
slagen. Under  de  följande  veckorna  besköto  ryssarne  staden 
med  sina  fältstycken,  och  murarne  med  sina  torn  begynte  remna 
och  vackla.  Men  Posse  återstälde  oupphörligt  alla  sönderskjutna 
ställen.  Äfven  till  Savolaks  hade  en  rysk  afdelning  tågat,  som 
hade  för  afsigt  att  anfalla  Ny  slott.  Men  slottets  fogde,  Petter 
Nilsson,  förjagade  med  allmogens  bistånd  fienderna  åter  öfver 
gränsen. 

Vinterns  hastiga  ankomst  i  slutet  af  November  nödgade 
slutligen  fienderna  att  försöka  en  afgörande  stormlöpning  emot 
staden.  Tidigt  om  morgonen  på  St.  Andreasdagen  (den  30 
Nov.)  år  1495  tågade  de  ut  från  lägret  med  en  oöfverskådlig 
här  af  ryttare  och  fotfolk  och  uppreste  breda  stegar  emot 
murarne.  Nu  uppstod  en  häftig  strid,  som  räckte  i  sju  timmar. 
Ryssarne  bemägtigade  sig  flere  torn  och  begynte  nedsänka  sina 
stegar  mot  staden.  Men  plötsligen  kom  en  förskräckelse  och 
fasa  öfver  dem.  Posse  tyckes  med  någon  krutmina  haf va  sprängt 
en  del  af  de  belägrade  i  luften,  r>ch  på  himlen  syntes  den 
hel.  Andreas  kors  stråla  beskyddande  öfver  staden.  Slagna  af 
förvirring  skyndade  ryssarne  hals  öfver  hufvud  nea  ifrån  mu- 
rarne och  flydde  till  lägret.  Efter  några  dagar  begynte  de 
redan  aftåga  och  den  15  December  var  belägringen  helt  och 
hållet  upphäfd.  Men  den  märkvärdiga  Wiborgska  smällen, 
hvarigenom  Finlands  östra  förmur  sålunda  räddades,  förblef 
ständigt  ryktbar  i  folkets  hogkomst,  och  många  sägner  kommo 
i  omlopp  om  Posses  väldiga  trollkonst. 

I  Sverige  hade  man  under  tiden  förordnat  raessor,  fastor 
och  böner  för  Finland;  men  undsättningsåtgärderna  hade  gått 
ganska  trögt.  Först  i  medlet  af  November  hade  Sture  samlat 
en  liten  krigshär,  hvaraf  dock  en  del  till  följd  af  den  plöts- 
liga vintern  blef  efter,  och  endast  500  man  anlände  till  Åland 
just  på  samma  dag  (den  30  Nov.),  då  Wiborg  blef  räddadt. 
Då  riksföreståndaren  ändtligen  hade  hunnit  till  Åbo,  kom  redan 
dit  på  julnatten  underrättelse  om  ryssarnes  affärd,  och  Sture 
förlade  derför  sitt  folk  i  vinterqvarter.  Men  under  sjelfva  vintern 


90  FINLANDS    HISTORIA. 

på  nyåret  den  14  Jan.  företogo  Ryssarne  ett  nytt  tåg  till 
Finland.  Denna  gång  var  det  dock  icke  deras  afsigt  att  an- 
sätta Wiborg,  utan  de  vände  sig  åt  Savolaks,  belägrade  en 
tid  Nyslott  och  tillfångatogo  70  ryttare,  som  Sture  hade  be- 
ordrat dit.  Härifrån  tågade  Ryssarne  under  ett  gräsligt  här- 
jande emot  vester  ända  till  trakten  af  Tavastehus  och  stodo  i 
medlet  af  Februari  endast  tvenne  dagsresor  ifrån  Åbo.  Riks- 
föreståndaren samlade  visserligen  nu  skyndsamt  sina  krigare 
och  landstormen;  men  förrän  han  kom  i  rörelse,  hade  fienden 
redan  väudt  om  hemå  med  sitt  byte.  Karelen,  Savolaks  och 
halfva  Tavastland  voro  utplundrade  på  en  sträcka  af  åttio  mil. 

Strax  derpå  återvände  riksföreståndaren  till  Sverige,  och 
Svante  Nilsson  Sture  blef  qvar  för  att  öfvervaka  landets  för- 
svar. Vid  sin  affärd  lofvade  herr  Sten  efter  en  månad  komma 
tillbaka  med  undsättning.  Men  för  de  danska  angelägenheternas 
skull  dröjde  han  i  Sverige  ända  till  hösten,  och  missnöjet  med 
hans  förfarande  började  i  Finland  blifva  allt  större.  Emellertid 
företogo  Ryssarne  tvenne  nya  plundringståg  till  Finland.  Det 
ena,  som  afsåg  Jokkas,  synes  varit  ett  vanligt  gränsetumult; 
men  långt  farligare  var  det  företag,  som  samtidigt  hade  till 
föremål  Norra  Österbotten.  Furstarne  Ivan  och  Peter  Uschatij 
samlade  en  väldig  krigshär  vid  Dvina,  tågade  längs  Ishafvets 
kuster  och  gingo  genom  Lappland  till  Österbotten,  eller  såsom 
det  kallas  i  de  ryska  krönikorna,  "de  tio  elfvarnes  land", 
och  plundrade  hela  kuststräckan  emellan  Torneå  och  Kalajoki. 
Befolkningen  såg  ingen  annan  utväg,  än  att  gifva  sig  under 
Ryssland,  och  då  furstarne  mot  hösten  återvände  till  Moskva, 
följde  med  dem  Limingo-bor,  som  erbjödo  czaren  landskapets 
underdånighet.  Så  olyckligt  stodo  sakerna  i  norden.  I  söder 
åter  gjorde  Svante  Sture  och  Knut  Posse  ett  tåg  sjöledes  ifrån 
Wiborg  till  Ivangorod,  eller  Joana,  ett  fäste  som  Ivan  fyra 
år  tidigare  låtit  uppföra  vid  mynningen  af  floden  Narova,  midt 
emot  staden  Narva.  Fästningen  intogs  och  ett  rikt  byte  föll 
i  segervinnarnes  händer.  Men  då  man  ej  hade  nödig  besätt- 
ning att  qvarlemna  på  det  eröfrade  fästet,  och  ej  heller  landt- 
mästaren  i  Liifland  ville  emottaga  det,  kom  det  efter  svenskarnes 
aftåg  åter  i  ryssarnes  händer. 

Krigets  olyckliga  fortgång  och  den  ständigt  pågående 
striden  med  adeln  gjorde  riksföreståndarens  ställning  allt  svå- 
rare.    Han    kom    om    hösten    till    Finland,  men  råkade  der  i 


DET    STOEA    RYSKA    KEIGET.  91 

oenighet  såväl  med  biskop  Magnus,  som  Svante  Sture;  den  se- 
nare klagade  öfver  att  han  blifvit  qvarlemnad  dit  i  fiendernas 
gap  och  återvände  nu  på  eget  bevåg  till  Sverige.  För  att  få 
fred  med  Ryssland,  skulle  herr  Sten  redan  velat  öfverlemna 
någon  del  af  Finland;  men  erkebiskopen  och  riksråden  i  Sverige 
gåfvo  icke  sitt  bifall  till  detta  skymfliga  förslag.  Så  stodo 
sakerna  nu,  och  riksföreståndaren  återvände  ännu  innan  årets 
slut  till  Sverige.  Att  han  icke  var  man  att  rädda  Finland, 
var  redan  tydligen  ådagalagdt.  Till  all  lycka  blefvo  emellertid 
ryssarne  nu  benägna  till  fred,  och  i  Mars  1497  afslöts  i  Nov- 
gorod  en  fred  på  sex  år. 

I  Sverige  hade  samtidigt  oenigheten  emellan  rikets  stormän 
vuxit  till  öppet  krig.  Erkebiskopen  och  de  öfriga  riksråden, 
isynnerhet  Svante  Sture,  voro  missnöjda  med  Sten  Stures  re- 
gering och  fordrade  att  han  skulle  afgä  från  riksföreståndar- 
skapet.  Men  den  gamle  herr  Sten  begynte  tukta  dem  med 
väpnad  hand,  inneslöt  dem  i  Stäke  slott  och  kallade  allmogen 
i  vapen.  Det  skulle  nu  gått  illa  för  riksråden,  om  ej  konung 
Hans  skyndsamt  kommit  till  deras  hjelp  från  Danmark.  Genom 
honom  befriades  nu  erkebiskopen  och  hans  bundsförvandter  ur 
belägringen,  och  riksföreståndaren  blef  tvungen  att  innesluta 
sig  i  Stockholm,  der  han  i  Oktober  1497  nödgades  gifva  sig. 
Då  blef  Hans  krönt  till  konung  af  Sverige;  men  åt  herr  Sten 
gafs  rikshofmästareembetet,  samt  hela  Finland  med  alla  dess 
slott,  äfvensom  flere  orter  äfven  i  Sverige,  till  förläning.  Sten 
Stures  fiender  ville  väl  ställa  honom  till  ansvar  för  de  senaste 
tilldragelserna;  men  konungen,  hvars  sinnelag  öfver  hufvud  taget 
var  ädelt  och  mildt,  skyddade  honom  samvetsgrant  enligt  af- 
talet.  Ett  par  år  senare  ,då  Hans  andra  gången  besökte  Sverige, 
gaf  Sten  Sture  Åbo,  Wiborg  och  Nyslott  tillbaka  åt  konungen, 
emot  ersättningar  i  Sverige.  Frid  och  försonlighet  syntes  så- 
lunda hafva  återvändt  till  nordlanden.  År  1499  kröntes  konungens 
fromma  gemål  Kristina  i  Upsala,  och  deras  18-årige  son  Kristian 
valdes  i  laglig  ordning  till  fadrens  efterträdare. 

I  Finland  hade  man  haft  föga  tid  att  följa  med  de  po- 
litiska förändringarne  i  Sverige;  ty  fruktan  för  Ryssarne  var 
ännu  alltför  stor.  I  Savolaks  hade  åter  gränseoroligheter  upp- 
stått, och  czaren  Önskade  isynnerhet  få  Nyslott  i  sitt  våld, 
emedan  han  ansåg  det  vara  uppfördt  på  ryska  sidan  om  gränsen. 
Midt  under  dessa  ånyo  hotande  faror  dogo  de  båda  män,  som 


92  FINLANDS    HISTOKIA. 

hittills  trognast  hade  öfvervakat  Finlands  försvar,  nämligen 
biskop  Magn  is  Nilsson  i  början  af  år  1500  och  samtidigt  hans 
vän  Knut  Posse.  Till  biskop  i  Åbo  valdes  då  domprosten 
Lars  Michaelsson  Suurpää  (1500 — 1506),  född  af  en  rik  bor- 
garefamilj. Genom  kriget  hade  biskopsstolen,  likasom  hela 
landet,  blifvit  i  hög  grad  utarmad,  så  att  redan  Magnus  hade 
varit  tvungen  att  begära  hjelp  af  församlingarne,  för  att  be- 
täcka krigskostnaderna  och  genom  kriget  lidna  förluster.  Det 
värsta  var,  att  de  oafgjorda  stridigheterna  med  Eyssland  äfven 
gåfvo  anledning  till  nya  förvecklingar  i  rikets  inre  angelägen- 
heter. Då  czarens  sändebud  under  fastan  1501  kommo  till 
samtal  med  konungen  på  rådhuset  i  Stockholm,  fordrade  de 
offentligen  Karelens  tre  härad  åt  Ryssland,  under  påstående, 
att  konung  Hans  hade  gifvit  löfte  derom  vid  afslutandet  af 
deras  tidigare  förbund.  Konungen  gick  väl  för  ingen  del  in 
på  dessa  fordringar;  men  svenskarne  fingo  deraf  en  lämplig 
anledning  att  afsätta  honom.  Han  hade  året  förut  lidit  ett 
stort  nederlag  mot  bönderna  i  Ditmarschen  i  södra  Holstein, 
och  äfven  detta  ökade  svenskarnes  tillförsigt  att  häfda  sitt 
oberoende. 

Den  egentliga  anstiftaren  af  dessa  nya  rörelser  var  dom- 
prosten i  Linköping,  Hemming  Gadd,  en  klok  och  krigisk  herre, 
som  de  föregående  åren  hade  varit  Sten  Stures  ombud  hos 
påfven.  Efter  sin  hemkomst  åstadkom  han  skickligt  en  för- 
likning emellan  Sten  Sture  och  Svante  Sture,  i  det  han  upp- 
manade dem  att  ånyo  bryta  Unionen.  Om  våren  1501  grep 
man  till  vapen ;  snart  förenade  sig  hela  Sverige  under  Sturarnes 
fanor,  och  upproret  spred  sig  delvis  ända  till  Norge.  Konung 
Hans  begaf  sig  till  Danmark  för  att  samla  en  här;  men  hans 
gemål,  som  hade  qvarstannat  för  att  försvara  Stockholms  slott, 
tvangs  efter  en  lång  belägring  att  gifva  sig  och  hölls  derefter 
fången  i  18  månader.  Sten  Sture  hade  nu  ånyo  blifvit  vald 
till  riksföreståndare;  men  i  Finland  var  man  ej  strax  beredd 
att  foga  sig  i  de  svenskes  nya  planer,  fastän  en  stor  del  af 
landet  redan  förut  innehades  af  Sturen.  Om  våren  1502  nöd- 
gades riksföreståndaren  sjelf  begifva  sig  till  Finland  och  be- 
gynna belägra  Åbo  slott,  hvarest  finnen  Magnus  Frille  för- 
svarade sig  på  tredje  månaden  och  först  genom  de  tyska  lego- 
truppernas myteri  tvangs  att  uppgifva  borgen,  den  6  September. 
Deremot  hade  ståthållaren  på  Wiborg  och  Nyslott,    Erik  Thu- 


SVANTE    STURE    OCH    HEMMING    GADDS    REGERING.  9ö 

resson  Bjelke,  redan  i  slutet  af  Juli  ingått  fred  med  Sturen 
på  Hollola  prestgård  och  qvarstod  fortfarande  som  väktare 
öfver  gränsbefästningarna.  Konung  Hans  började  småningom 
förlora  allt  hopp  att  åter  uppstiga  på  Sveriges  tron.  Hans 
sak  förbättrades  ej  deraf,  att  Sten  Sture  mot  slutet  af  1503 
dog ;  ty  Svante  Nilsson  Sture  var  redan  långt  före  detta  utsedd 
till  hans  efterträdare  och  blef  äfven  vald  i  början  af  följande 
år.  De  första  dagarne  i  Mars  samlades  äfven  Finlands  ständer 
på  rådhuset  i  Åbo  och  gåfvo  sitt  bifall  till  detta  val.  Likväl 
ansåg  riksföreståndaren  nödvändigt,  att  sjelf  på  våren  besöka 
Finland,  för  att  försäkra  sig  om  befolkningens  trohet  och  vinna 
ståthållarne  på  slotten  på  sin  sida.  Erik  Thuresson  i  Wiborg 
lät  länge  tala  vid  sig,  förrän  han  bestämde  sig  att  taga  riks- 
föreståndarens parti  och  fullständigt  slet  alla  band  med  konungen. 
Då  slutligen  detta  steg  var  taget,  sattes  han  till  höfding  öfver 
hela  Finland  och  Åland  och  var  jemte  riksföreståndaren  nu 
den  mägtigaste  mannen  i  riket. 

Redan  på  våren  samma  år  hade  en  vapenhvila  fåtts  till 
stånd  med  Danmark,  och  längre  mot  hösten  ingicks  med  Ryss- 
land ett  stillestånd  på  10  år.  Den  förstnämnde  freden  blef 
väl  ej  långvarig ;  men  den  senare  af  dem  var  synnerligen  vigtig 
för  Finland,  emedan  densamma,  utan  att  förminska  landets 
område  och  gränser,  gaf  någon  säkerhet  för  den  östra  sidan. 
Visserligen  fortforo  äfven  framdeles  oroligheterna  vid  gränsen. 
Men  den  egentliga  krigsfaran  hade  nu  upphört  och  det  "stora 
ryska  kriget11  hade  nu  ändtligen  slutat.  Följande  år  dog  äfven 
czar  Ivan  III  Wasiljevitsch. 


8.    Svante  Stures  och  Hemming  Gadds  regering. 

Förhoppningen  att  Finland  nu  ändtligen  skulle  få  hemta 
sig  efter  det  långa  ryska  krigets  ödeläggelser,  försvann  ganska 
snart;  ty  de  politiska  förhållandena  i  Sverige  och  den  gamla 
unionstvisten  medförde  ständigt  nya  lidanden  åt  det  finska  folket. 
Konung  Hans  skulle  likväl  vid  denna  tidpunkt  varit  benägen 
till  en  billig  förlikning,  i  det  han  lofvade  afstå  från  Sveriges 
rike,  om  åt  honom  årligen  skulle  betalas  en  summa  (af  13,000 


94  FINLANDS    HISTOKIA. 

svenska  mark),  mera  såsom  en  hedersbevisning,  än  som  en 
förtjenst.  Men  Svante  Sture  och  isynnerhet  hans  vän,  den  till 
biskop  i  Linköping  valde  men  af  påfven  ogillade  Hemming  Gadd, 
förstodo  att  omintetgöra  alla  fredsunderhandlingar,  i  det  de 
uppeggade  svenskarnes  nationalhat  emot  Danmark.  Sålunda 
uppflammade  kriget  ånyo  i  början  af  år  1506.  I  södra  Sverige 
fördes  kriget  med  vexlande  lycka;  men  hafvet  var  helt  och 
hållet  i  danskarnes  våld  och  utgående  från  Gotland  plundrade 
deras  flottor  på  alla  vatten  och  afbröto  såväl  Finlands  som 
Sveriges  handel  på  andra  länder.  Hvarje  år  posterade  sig 
strax  efter  islossningen  vid  Naisaari  ön  framför  Re  val  danska 
skepp,  som  oroade  Finlands  sydliga  kuster  och  plundrade  de 
finska  handelsfartygen.  Biskopen  och  ståthållarne  på  slotten 
uppbjödo  all  sin  förmåga  att  skydda  landet  för  större  olyckor, 
under  det  att  riksföreståndaren  beständigt  fordrade  af  dem 
folk  och  förnödenheter  till  sina  krigsföretag  i  Sverige.  I  Juli 
1507  kom  den  danska  amiralen  Severin  Norrby  med  nio  skepp 
till  Åland,  uppbar  brandskatt  af  innevånarne  och  uppbrände 
Kastelholms  slott,  hvars  ståthållare,  Sten  Thuresson  Bjelke, 
fördes  i  fångenskap  till  Danmark.  Dylika  tilldragelser  väckte 
flerestädes  bland  folket  afvogt  sinne  emot  riksföreståndaren, 
och  fredspartiet,  i  spetsen  för  hvilket  stod  den  gamle  erke- 
biskopen  Jakob  Ulfsson,  begynte  nu  åter  resa  hufvudet,  så  att 
ett  par  korta  vapenhvilor  fingos  till  stånd  om  sommaren  1508. 
Men  deremellan  hunno  de  danska  sjöröfvarne  den  3  Augusti 
bränna  staden  Borgå  samt  de  angränsande  adelsgårdarne.  Ett 
år  senare  träffades  Finland  af  en  ännu  större  olycka,  då 
sjelfva  Åbo  stad  råkade  i  fiendernas  våld.  Denna  händelse 
var  så  mycket  mer  oväntad,  som  fredsunderhandlingarne  redan 
voro  började.  Endast  riksföreståndarens  motsträfvighet,  hvartill 
närmaste  orsaken  åter  var  den,  att  han  hoppades  få  till  stånd 
ett  förbund  med  Lubeck  emot  Danmark,  hade  ännu  fördröjt 
fredslutet  hela  sommaren  1509.  Då  beslöt  danska  befälhaf- 
varen  Otto  Rud,  som  var  ståthållare  på  Borgholms  slott  på 
Öland,  att  plötsligen  öfverfalla  Finlands  hufvudstad.  Vid 
midnatt  emellan  den  2  och  3  Augusti  (1509)  ankom  han  helt 
obemärkt  till  Åbo  med  sitt  folk  och  plundrade  der  i  fem  dagars 
tid  på  det  grymmaste.  Sjelfva  domkyrkan  utplundrades,  biskops- 
mössan och  kräklan,  samt  böcker  och  dyrbarheter  fördes  ned 
till    skeppen,   flere   prester   och  borgare  dödades,  och  hela  det 


SVANTE    STURES    OCH    HEMMING    GADDS    REGEBING.  95 

bortförda  bytet  var  till  sitt  värde  kanske  tio  gånger  större 
än  den  summa,  konung  Hans  hade  fordrat  af  hela  riket. 
Xådendals  kloster  undgick  blott  genom  att  erbjuda  lösen  ett 
dylikt  öde.  Härefter  härjade  danska  flottan  såväl  i  Nyland, 
som  ock  på  kusterna  af  Upland,  der  staden  Öregrund  uppbrändes. 
Rud  hade  hotat  att  längre  fram  mot  hösten  komma  tillbaka 
till  Åbo  och  då  uppbränna  hela  staden,  om  ej  åt  honom  blefve 
erlagdt  12,000  svenska  mark  och  lika  så  mycket  såsom  lösen 
för  kräklan  och  biskopsmössan.  Men  den  17  Augusti  afslöts 
ändtligen  freden  i  Köpenhamn  på  de  vilkor,  konungen  redan 
långt  före  detta  hade  erbjudit.  Om  derför  de  svenska  freds- 
underhandlarne  skulle  infunnit  sig  sex  veckor  tidigare,  såsom 
utlofvadt  var,  så  hade  Finlands  hufvudstad  blifvit  förskonad 
från  plundringen.  Likväl  fasade  såväl  vän  som  fiende  för  Ruds 
grymma  handling;  sjelf  råkade  han  i  bittra  samvetsqval  för 
det  tempelrof,  som  han  begått,  och  företog  sig  till  försoning 
en  pilgrimsfärd  till  den  heliga  grafven,  men  dog  på  vägen. 
Sju  år  senare  ficks  genom  de  kyrkliga  myndigheternas  bemedling 
Åbo  biskopsmössa  tillbaka,  men  den  var  redan  plundrad  på 
sina  dyrbaraste  ädelstenar. 

Freden  med  Danmark  blef  dock  ej  ens  nu  långvarig. 
Tvertemot  rådets  vilja  beslöto  Svante  Sture  och  Hemming  Gadd  att 
ännu  en  gång  gripa  till  vapen  och  den  sistnämnde  begaf  sig 
till  Liibeck  för  att  uppegga  denna  stads  mägtiga  borgerskap, 
som  nu  hade  begynt  krig  med  Danmark.  Svenskarne  eröfrade 
Kalmar  slott,  men  föröfrigt  gick  kriget  olyckligt  för  dem. 
Folket  började  öfverallt  tröttna  vid  krigets  besvärligheter  och 
isynnerhet  i  Finland  var  missnöjet  stort  så  hos  höga  som  låga. 
Till  all  lycka  fick  man  år  1510  freden  med  Ryssland  befästad 
för  60  år;  i  och  för  denna  angelägenhet  hade  ståthållaren  pä 
Raseborg  Tönne  Eriksson  Tott  och  archidiakonus  i  Åbo,  Paul 
Scheel  samma  år  varit  resta  till  Novgorod.  Men  så  mycket 
mera  förbittrades  man  öfver,  att  ej  ens  nu  få  ro  och  hvila. 
I  mångens  tycke  var  det  önskligast,  att  åter  få  danska  konungen 
till  regent,  och  sjelfva  Erik  Thuresson  Bjelke,  Finlands  högsta 
befälhafvare,  lutade  åt  detta  håll.  Denne  mägtige  och  duglige 
man  skulle  säkert  trädt  i  spetsen  för  de  missnöjde  svenska 
herrarne  emot  Svante  Sture,  om  ej  hans  lefnadstråd  hade  brustit 
redan  om  våren  1511.  Likväl  uppflammade  den  inbördes 
kampen  i  Sverige  ännu  samma  år  i  full  låga.  Riksrådet  fordrade 


96  FINLANDS    HISTORIA. 

att  riksföreståndaren  skulle  afträda  från  sin  befattning;  men 
denne  åter  ernade  begifva  sig  till  Dalarne,  der  befolkningen 
af  gammalt  var  Sturarnes  bästa  hjelp.  Men  på  vägen  dit  dog 
han  plötsligen  på  Vesterås  slott,  dagen  efter  nyåret  1512.  Detta 
var  må  hända  den  lyckligaste  tilldragelsen  under  hans  8-åriga 
regeringstid. 


9.    Sten  Sture  den  yngres  regering  och  slutet  af  unionstiden. 

Genom  Svante  Stures  död  hade  fredspartiet  erhållit  öfver- 
vigten,  så  att  redan  följande  vär  freden  med  Danmark  för- 
nyades på  de  gamla  vilkoren.  Men  då  riksrådet  derjämte 
försökte  få  den  dansksinnade  Erik  Trolle  till  riksföreståndare, 
vaknade  folkets  kärlek  till  Sturenamnet  med  förnyad  kraft, 
och  Svante  Stures  20-årige  son,  Sten  Sture  den  yngre,  fick 
lyckligen  regeringstyglarne  i  sina  händer.  Men  äfven  han  be- 
kräftade den  ingångna  freden  och  vann  sålunda  än  mera  all- 
mänhetens sympatier.  Utan  tvifvel  var  han  ock  af  den  tidens 
trenne  Sturar  den  ädlaste  och  redbaraste,  samt  åtnjöt  dessutom 
den  kärlek,  som  så  gerna  egnas  åt  unga  regenter.  Om  hösten 
1512  besökte  han  Finland,  hvars  högsta  styrelse  nu  anför- 
troddes åt  Tönne  Eriksson  .  Tott.  I  Finlands  kyrkliga  styrelse 
hade  under  de  sista  åren  intränat  många  förändringar;  ty  då 
Lars  Suurpää  dog  år  1506,  hade  en  viss  Johannes  Olai  blifvit 
biskop  och,  efter  att  hafva  varit  i  Rom,  följande  år  ordinerad 
i  Upsala;  men  han  dog  redan  1510.  Den  man,  som  efter 
honom  valdes  till  biskop  och  sedan  nästan  ända  till  katolska 
tidens  slut  innehade  den  finska  biskopsstolen,  var  före 
detta  kaniken  i  Åbo  Arvid  KurJci,  född  på  Laukko  gård  i 
Wesilaks.  Men  denne,  liksom  hans  tvenne  föregångare,  synes 
ej  på  något  kraftigare  sätt  ingripit  i  de  politiska  händelserna, 
såsom  mången  af  deras  företrädare  hade  gjort.  Kanhända 
låg  orsaken  härtill  till  någon  del  uti  sjelfva  tidsförhållandena. 
Biskoparne  hade  vanligen  varit  verksamma  befordrare  af  Fin- 
lands nationella  intressen ;  men  i  de  strider,  som  nu  hade  pågått 
dels  emellan  de  mägtige  i  Sverige,  dels  emot  danska  konungen, 
hade  Finlands  enda  intresse  varit  att  få  förblifva  i  lugn;  men 


STEN    STURE    DEN    YNGRES    REGERING.  97 

ett  slikt  intresse  kunde  nu  föga  göra  sig  gällande.  Soldateskens 
välde  stod  vid  denna  tid  öfver^t;  detta  intygar  bland  annat 
äfven  den  omständighet,  att  när  Johannes  Olai  blef  biskop, 
var  han  tvungen  att  betala  200  svenska  mark  åt  besättningen 
på  Kustö  slott,  innan  han  fick  biskopsborgen  i  sin  ego. 

Den  korta  fredstid,  som  man  hade  fått  efter  de  långvariga 
krigstumulten,  användes  till  en  kyrklig  förrättning,  som  är 
katolicismens  högtidligaste  handling  i  Finland.  Landet  hade 
af  gammalt  ett  skyddshelgon,  den  finska  kyrkans  grundläggare 
och  apostel,  biskop  Henrik;  men  hans  dyrkan  såsom  kyrkans 
helgon  synes  ej  fått  sin  början  genom  någon  särskild  förord- 
ning och  högtidlighet,  utan  blifvit  sed  redan  från  de  första 
tiderna  med  påfvarnes  goda  minne.  I  senare  tider  erfordrades 
härtill  flere  omgångar,  såsom  redan  den  svenska  Brigittas 
kanonisation  i  slutet  af  14:de  seklet  visar.  Hundra  år  senare 
begynte  man  göra  anspråk  på  samma  ära  för  Brigittas  vän, 
biskop  Hemming.  Då  varande  biskopen  Magnus  Nilsson  sam- 
lade legenderna  om  den  aflidnes  underverk,  samt  offerpenningar 
för  kanonisationen,  och  Hemming  Gadd,  som  då  uppehöll  sig 
i  Rom  såsom  regeringsombud,  fick  slutligen  utverkadt,  att  en 
påflig  bulla  år  1479  medgaf  Hemmings  skrinläggning  (beatificatio), 
hvilket  var  kanonisationens  första  akt.  Till  följd  af  tidernas 
oro  blef  denna  högtidlighet  icke  firad  förrän  år  1514,  då  den- 
samma med  stor  prakt  förrättades  i  Åbo  domkyrka,  i  närvaro 
af  den  gamle  erkebiskopen  Jakob  Ulfsson  och  andra  stormän. 
Sjelfva  kanonisationen  (canonisatio),  som  sedan  bort  följa,  uteblef 
likväl;  ty  reformationen  hann  dessförinnan  bortrensa  dessa  och 
andra  den  katolska  kultens  ceremonier. 

Tillställarne  af  denna  kyrkofest  kunde  säkerligen  ej  ana, 
att  katolska  tiden  var  nära  sitt  slut  och  att  detta  slut  skulle 
bli  blodigt  och  bullersamt.  Ar  1513  hade  konung  Hans  aflidit 
i  Danmark,  och  hans  son,  Kristian  II,  hade  kommit  till  väldet. 
Denna  kraftige,  men  dystra  och  skoningslösa  regent  hade  icke 
glömt,  att  han  redan  för  flere  år  sedan  under  fadrens  lifstid 
hade  blifvit  vald  till  Sveriges  konung;  han  väntade  blott  på 
ett  lämpligt  tillfälle  att  ingripa  i  detta  rikes  angelägenheter.  Detta 
tillfälle  uteblef  ej  heller  länge.  Den  gamle  erkebiskopen,  Jakob 
Vlfsson,  som  i  nära  ett  hälft  sekel  hade  innehaft  Sveriges 
högsta  andliga  värdighet,  lemnade  slutligen  biskopsstafven  åt 
en    yngre   man,    hvilken    i    hans    tycke    bättre   skulle    bevaka 

Finlands  historia,  7 


98  FINLANDS    HISTORIA. 

katolska    kyrkans    intresse  i  detta  oroliga  rike.     Men  den  nye 
erkebiskopen,    Gustaf   Eriksson    Trötte,  var   en   högmodig  och 
häftig    man,    i    hvars    bröst   gaste   slägtens  gamla  afund  emot 
Sturarne.     Genast    i    början    uppstod  oenighet   emellan  honom 
och    den    unge    riksföreståndaren.     Erkebiskopen    inneslöt    sig 
på  Stäke  slott  och  kallade  Kristian  till  hjelp.   Men  den  danska 
undsättningshären,    som    sjövägen    ankom    till    Stockholm,    blef 
tillbakaslagen,    och    Stäke    slott    intogs  och  förstördes.     Under 
tiden    hade    riksens  ständer  i  Stockholm  förklarat  kyrkofursten 
sitt  embete  förlustig,  till  hvilket    beslut   rikets  öfriga  biskopar, 
bland    dem    äfven    Åbo-biskopen    Arvid   Kurk,  hade  gifvit  sitt 
bifall.    Allt  detta  inträffade  under  loppet  af  år  1517.    Följande 
år  gjorde  konungen  ett  nytt  försök  emot  Stockholm;  Sten  Sture 
skyndade    till    stadens    bistånd    och    slog    danskarne  på  öppna 
fältet.     Då  låtsade  Kristian  erbjuda  förlikning  och  lofvade  sjelf 
komma    till    samtal    med    Sture  till  ett  öfverenskommet  ställe. 
Men  de   personer,  som  härvid  gåfvos  honom  såsom  gisslan  — 
bland  andra  Hemming    Gadd    och    den   unge   Gustaf  Eriksson 
Wasa    eller  Wase  —   togos    bedrägligen  till  fånga  och  fördes 
till  Danmark.    Då  utrustade  konungen  med  all   ifver  ett  tredje 
härtåg.     Från  Tyskland  och  Skottland   värfvades    soldater,  och 
derjämte    utverkades    påflig    bannlysning    emot    herr   Sten  och 
alla  hans  anhängare.  Under  tiden  tänkte  man  redan  på  hösten 
1519  sända  en  mindre    truppafdelning    äfven  till  Finland;  men 
då    ryssarne    vägrade    sitt    bistånd,    hvarom  man  hade  under- 
handlat, förblefdet  denna  gång  dervid.    I  Januari  1520  ryckte 
slutligen  den  danska  hären  ifrån  Skåne  upp  emot  Sverige.   Vid 
Bogesund    i    Westergötland   var   Sten    Sture  honom  till  mötes. 
Här    behöllo    dock    danskarne    segern   och   den  unga  riksföre- 
ståndaren dog  strax  derefter  af  sina  sår.    Den  fiendtliga  hären 
ryckte  derpå  framåt  ända  till  Upland,  och  flere  af  rikets  herrar 
erkände    genast    Kristian   för    Sveriges  konung.     Men  i  Stock- 
holms stad  och  slott  gjorde  Stures  en  ka,  Kristina  Gyllenstjerna 
(dotter    till   Nils    Eriksson)    ett    tappert    motstånd.     Strax   på 
våren    hade  konungen   sjelf  med  en  flotta  skyndat  emot  Stock- 
holm, och  belägringen  fortsattes  hela  sommaren.    Bland  konun- 
gens följe  var  nu  Sturens  gamle  vän,  Hemming  Gadd,  hvilken 
glömsk  af  sitt  fädernesland  och  af  det  förflutna  hade  öfvergått 
till  Kristian  och  flitigt  nyttjade    sin  hala  tunga  för  att  förföra 
äfven    andra.     Det   var    hans    verk,   att   Stockholm  slutligen  i 


STEN    STURE    DEN    YNGRES    REGERING.  99 

början  af  September  uppgafs,  sedan  konungen  och  erkebiskopen 
högtidligt  hade  tillförsäkrat  fullständig  amnesti  och  glömska  af 
det  förflutna  åt  alla  sina  motståndare.  Hela  Finland  återstod 
ännu  att  eröfra;  men  danskarnes  hastiga  seger  i  Sverige  synes 
bragt  landets  store  alldeles  ur  fattningen.  Redan  tidigt  på 
våren  hade  Arvid  Kurk  i  en  ödmjuk  skrifvelse  anhållit  om 
erkebiskopens  förlåtelse  och  konungens  ynnest.  Då  nu  slutligen 
Stockholm  fallit  i  konungens  händer  och  Kristina  Gyllenstjerna 
i  kapitulationsakten  uttryckligen  hade  fått  äfven  de  finska  her- 
rarne inneslutna  i  amnestien,  upphörde  äfven  snart  allt  motstånd 
i  detta  land.  Hemming  Gadd  sändes  såsom  fullmägtig  till  Fin- 
land, och  detta  lands  store  liksom  äfven  rikets  öfrige  herrar 
kallades  till  Stockholm  för  att  bevista  konungens  kröning  i 
början  af  November. 

Men  de  finske  herrarne  synes  hafva  haft  onda  aningar, 
ty  ingen  enda  af  dem  infann  sig  i  Stockholm.  Här  begynte 
omedelbart  efter  kröningshögtidligheterna  ett  ohyggligt  skådespel, 
hvars  like  hvarken  förr  eller  senare  är  skådadt  i  dessa  länders 
historia.  Erkebiskop  Gustaf  Trolle,  hvars  hämndtörst  var  osläcklig, 
anklagade  inför  konungen  Sveriges  förnämsta  män,  och  Kristian, 
som  ihogkom,  huru  många  gånger  hans  fader  och  farfader 
blifvit  fördrifna  från  Sveriges  tron,  beslöt  nu  att  med  ett  enda 
slag  krossa  Sveriges  motspänstiga  adel.  En  andlig  domstol 
fälde  i  största  hast  de  anklagade  för  kätteri,  och  den  8  Nov. 
halshöggos  på  "tyrannens"  befallning  nära  ett  hundra  personer 
af  alla  stånd,  deribland  äfven  tvenne  biskopar.  Deras  kroppar 
blefvo  sedan  brända  och  till  och  med  riksföreståndarens  jordiska 
qvarlefvor  uppgräfdes  ur  sin  graf  för  att  kastas  i  elden.  Men 
Kristina  Gyllenstjerna  och  flere  andra  fruar  fördes  fångna  till 
Danmark.  En  månad  efter  "Stockholms  blodbad11  for  Kristian 
tillbaka  till  Köpenhamn,  fortsättande  ännu  under  färden  sina 
grymma  blodsgerningar. 

Af  dessa  blodsdomar  fick  vid  denna  tid  äfven  Finland 
sin  beskärda  del,  ehuru  dock  i  mycket  ringare  grad.  Redan 
den  28  Mars  halshöggs  i  Tavastehus  slottets  forne  ståthållare 
Åke  Göransson  Tott,  och  den  16  December  (på  sjelfva  tredje 
söndagen  i  Advent)  undergingo  tvenne  förnäma  svenska  herrar, 
Hemming  Gadd  och  Nils  Eskilsson  Baner  utanför  Raseborgs  slott 
samma  dom.  Den  förstnämnde  erhöll  på  detta  sätt  en  nog 
oväntad    lön    af    sin    nye    herre;    men  Kristian  synes  på  goda 


100  FINLANDS     HISTORIA. 

grunder  fruktat  denne  mans  energiska  och  ränkfulla  natur. 
Baner  åter  hade  nyligen  i  Nerike  gjort  konungen  motstånd 
och  derefter  flytt  till  Finland,  der  förderfvet  nu  hann  honom. 
Men  i  allmänhet  undsluppo  de  finska  herrarne  denna  gång  för 
billigt  pris,  och  dem,  som  hörde  till  landets  nationella  adel, 
tyckes  Kristian  hafva  sett  med  någorlunda  milda  ögon,  i  det 
han  delvis  öfverlemnade  landets  egna  embeten  åt  desse.  Till 
och  med  biskop  Arvid  fick  i  ro  bibehålla  sin  plats,  kanhända 
genom  erkebiskop  Trolles  beskydd.  De  vigtigaste  borgarne  i 
landet  hade  likväl  fått  nya  befallningshafvanden,  dels  tyskar, 
dels  danskar;  men  i  början  gafs  det  ej  någon  anledning  till 
missnöje  mot  dem.  Ståthållaren  på  Åbo  slott,  Wolf  von  Gre- 
wendorp,  lefde  i  god  sämja  med  både  biskopen  och  be- 
folkningen, och  ståthållaren  på  Wiborg,  Kolf  Mattsson,  skref 
till  konungen,  att  befolkningen  på  orten  väl  var  fattig,  men 
ödmjuk  och  foglig.  Ännu  i  September  1521  var  allting  lugnt 
i  landet,  och  Arvid  Kurk  lofvade  konungen  att  vid  behof  ådaga- 
lägga sitt  trogna  nit  i  råd  och  dåd. 

Men  i  Sverige  hade  redan  från  årets  början  en  ny  om- 
störtning  varit  i  görningen.  Gustaf  Eriksson  Wasa,  som  redan 
år  1519  hade  flytt  ur  den  danska  fångenskapen  och  genom 
Lybeck  återkommit  till  fäderneslandet,  vandrade  en  tid  såsom 
flykting  omkring,  med  knapp  nöd  undgående  danskarnes  efter- 
spaningar. Under  tiden  hade  hans  fader  och  svåger  omkommit 
i  Stockholms  blodbad,  och  hans  moder  och  syster  bland  de 
öfriga  adelsfruarna  blifvit  förda  i  fångenskap  till  Danmark. 
För  honom  sjelf  syntes  intet  annat  återetå,  än  att  fly  öfver 
till  Norge  och  derifrån  till  utlandet.  Men  då  uppvaknade  hos 
Dala-allmogen  åter  det  gamla  hatet  emot  danskarne,  och  Gustaf 
Wasa  uppreste  nu  detta  landskaps  befolkning  till  ett  nytt  be- 
frielsekrig. Alla  samhällsklasser  insågo  redan,  att  Kristians 
syftemål  ej  var  Unionens  förnyande,  utan  Sveriges  fullständiga 
kufvande  under  Danmark,  och  derför  skyndade  nu  man  ur 
huset  till  den  unge  Wasas  fanor.  I  Augusti  1521  valdes 
Gustaf  Wasa  i  Wadstena  till  riksföreståndare ;  redan  dessförinnan 
hade  man  begynt  belägra  Stockholm  och  andra  fasta  platser. 
Samtidigt  gjordes  från  Sverige  några  försök  emot  Kastelholm, 
der  en  viss  Lydike  Offense  var  Kristians  fogde;  men  angri- 
parne  blefvo  tillbakaslagne.  Äfven  till  Finland  sändes  några 
behjertade    män,    för    att    uppresa  befolkningen  emot  Kristian. 


sten   stukj:  den  yngres  regering.  101 

Den  förnämsta  af  dem,  vid  namn  Nils  Arvidsson,  säges  hafva 
fått  så  mycket  folk  tillsammans,  att  han  redan  i  slutet  af 
November  kunde  börja  belägringen  af  Åbo  slott.  Till  ståt- 
hållare öfver  slottet  hade  Kristian  nyligen  insatt  en  man, 
Junker  Tfwmas,  som  var  vida  kraftfullare  än  hans  företrädare. 
Derjämte  hade  han  genom  flere  bref  uppmanat  såväl  biskop 
Arvid,  som  borgerskapet  i  Åbo,  samt  landets  öfriga  befolkning 
till  ett  troget  bistånd  mot  Wasas  medhållare.  Men  dessa  bref 
förmådde  ingenting  uträtta;  finnarne  började  redan  allmänt 
göra  gemensam  sak  med  svenskarne,  och  Arvid  Kurk  hade 
öfvergått  på  samma  sida  och  bistod  från  Kustö  slott  be- 
lägringshären med  manskap,  krut  och  öfriga  krigsförnödenheter. 
Kriget  begynte  nu  antaga  en  grym  karakter.  Junker  Thomas 
tog  vid  jultiden  vid  ett  utfall  flere  svenska  och  finska  herrar 
till  fånga  och  lät  genast  hänga  dem  utanför  murarna.  I  Januari 
1522  kom  från  Kristian  ett  bud  till  ståthållarne  på  alla  slott, 
att  aflifva  alla  svenska  och  finska  herrar,  höga  som  låga,  som 
blott  råkade  i  deras  händer.  Mången,  såsom  Severin  Norrby, 
gåfvo  intet  gehör  åt  denna  befallning.  Men  i  Junker  Thomas 
fann  en  dylik  blodsdom  en  trägen  verkställare.  Sålunda  af- 
rättades  på  Åbo  slott  Tönne  Eriksson  Tott  och  lagmannen 
öfver  Norrfinne  Henrik  Stensson  Renhufvud,  förutom  andra 
mindre  betydande  män.  Men  Eritt  Fleming,  en  mägtig  man 
af  finska  adeln,  frälsade  med  list  sitt  lif,  i  det  han  låtsade 
vara  en  tillgifven  vän  till  danskarne,  till  dess  han  vid  ett 
utfall  lyckligen  kunde  fly  öfver  till  de  belägrandes  läger.  Men 
belägringen  ville  ej  skrida  framåt,  och  vid  vårens  ankomst,  då 
Severin  Norrby  med  sin  flotta  hemtade  undsättning  till  slottet, 
måste  Nils  Arvidsson  draga  sig  tillbaka  till  Janakkala.  Åbo 
stad  synes  vid  detta  tillfälle  åter  hafva  lidit  mycket;  belägrings- 
hären hade  nämligen  vid  sitt  aftåg  antändt  en  del  löst  krut,  som 
förvarades  i  staden,  och  härigenom  lades  största  delen  af 
den  samma  i  aska ;  men  det  öfrigblifna  af  staden  säges  Norrby 
sedan  hafva  plundrat.  Hela  landet  kom  åter  i  danskarnes 
våld,  och  största  delen  af  den  svenska  hären  begaf  sig  under 
anförande  af  Erik  Fleming  till  Sverige  till  riksföreståndaren. 
Endast  en  viss  finsk  adelsman,  Nils  Grabbe  till  Grabbacka, 
förde  längs  finska  vikens  kuster  med  sina  båtar  ett  djerft  fri- 
bytarkrig  emot  danskarne.  Flere  andra  flydde  öfver  till  Sverige. 
Biskop  Arvid  Kurk  ansåg  ej  längre  Kustö   slott  vara  en  säker 


102  FINLANDS    HISTORIA. 

uppehållsort,  utan  flydde  med  flere  af  sina  kapitelledamöter  och 
vänner  till  Österbotten,  der  han  i  Nerpes  steg  ombord  på  ett 
fartyg,  för  att  segla  öfver  till  Sverige.  Men  utanför  Öregrund 
led  han  skeppsbrott  under  en  storm  och  omkom  med  allt  sitt 
följe,  sommaren  1522. 

Ännu  ett  år  förgick,  förrän  man  i  Sverige  ånyo  begynte 
tänka  på  Finlands  eröfring.  Severin  Norrby  hade  nu  erhållit  Kustö 
slott  i  forläning,  hvarförutom  ännu  ytterligare  åt  honom  gafs 
hela  vestra  Finland.  Hans  hufvuduppgift  synes  hafva  varit  att 
anskaffa  undsättning  och  lifsmedel  till  det  belägrade  Stockholm. 
I  denna  afsigt  sändes  en  gång  Junker  Thomas  med  skepp 
ifrån  Finland.  Men  vid  Furusund  i  Stockholms  skärgård  låg 
Erik  Fleming  i  bakhåll,  tog  Junkern  tillfånga,  och  lät  hänga 
honom  i  ett  bastrep.  Om  sommaren  1523  valde  svenskarne 
Gustaf  Wasa  till  konung.  De  flesta  slotten  voro  redan  i  hans 
våld  och  nu  öppnade  äfven  Stockholm  sina  portar  för  honom. 
Äfven  i  Danmark  hade  Kristian  blifvit  afsatt  och  hans  farbror, 
Fredrik  den  förste,  vald  i  hans  ställe.  Det  var  derför  naturligt, 
att  Finland  nu  med  ringa  möda  kunde  ryckas  ur  Kristians 
våld.  Först  intogs  Åland  med  Kastelholm,  och  i  Augusti  1523 
kommo  bröderna  Erik  och  Ivar  Fleming  med  en  stark  här 
till  Kustö,  som  de  med  storm  intogo.  Härifrån  tågade  man 
emot  Åbo  slott,  som  intogs  efter  tolf  dagar.  Den  danska  hären 
hade  stått  vid  Kuppis,  men  drog  sig  vid  Flemingarnes  ankomst 
tillbaka  genom  Tavastland  till  Wiborg.  Men  äfven  detta  slott, 
hvilket  Nils  Grabbe  begynte  belägra,  nödgades  slutligen  kapi- 
tulera, och  innan  julen  1523  var  åter  hela  Finland  förenadt 
med  svenska  riket. 

Med  detta  vigtiga  ögonblick  börjar  i  Finland,  likasom  äfven 
i  det  öfriga  Europa,  ett  nytt  tidehvarf.  Medeltidens  buller 
och  oro  hade  småningom  lagt  sig.  Nu  bröts  äfven  fullständigt 
Unionen  emellan  nordens  riken,  och  sjelfva  katolicismen  hade 
jämväl    samtidigt   förlorat   sitt  inflytande   i   vårt   fädernesland. 


ÅTERBLICK    PÅ    KATOLSKA   TIDEN    I    FINLAND.  103 


10.    Återblick  på  katolska  tiden  i  Finland. 

De  tvenne  sekel,  som  nu  hade  förflutit  ifrån  freden  i 
Nöteborg  och  det  svenska  väldets  befästande  i  Finland,  hade 
nästan  från  början  till  slut  varit  en  orolig  tid,  hvarunder  Fin- 
lands samhällsutveckling  naturligtvis  mycket  lidit  genom  de  oupp- 
hörliga stridsbullren  oeh  revolutionerna.  Likväl  hade  under  denna 
tid  landets  politiska  ställning  och  öfver  hufvud  finnarnes  likställighet 
med  Sveriges  inbyggare  någorlunda  stadgats.  Finland,  eller  såsom 
man  ännu  ofta  sade,  Österlanden,  ansågs  nu  såsom  en  fullberättigad 
del  af  det  svenska  riket,  och  om  å  ena  sidan  den  aflägse  belä- 
genheten bortom  hafvet  äfvensom  olikheterna  i  afseende  å  språk 
och  nationalitet  förorsakade,  att  dessa  rättigheter  ofta  i  prak- 
tiken förblefvo  obegagnade,  så  hade  dessa  samma  omständig- 
heter åter  å  andra  sidan  grundlagt  en  viss  grad  af  nationel 
sjelfständighet.  Men  denna  sjelfständighet,  som  så  att  säga 
låg  i  Finlands  natur,  kom  likväl  ganska  sällan  och  svagt  till 
uttryck.  Det  är  att  märka,  att  den  svenska  aristokratin  med 
alla  krafter  sökte  att  hålla  Finlands  styrelseembeten  i  sina 
händer,  så  att  ståthållareskapen  på  borgarne  samt  förläningarna 
sällan  anförtroddes  åt  infödde  m?n.  Deremot  gåfvos  fogde- 
och  domare-embeiena  vanligtvis  åt  personer  ur  landets  egen 
adel,  och  det  förnämsta  skälet  härtill  var  otvifvelaktigt  den 
till  dessa  embeten  nödvändiga  kännedomen  af  landets  språk;  ty 
ehuru  svenskan  redan  tidigt  hade  blifvit  skriftspråket  vid  dom- 
stolarne, så  bör  man  likväl  ihogkomma,  att  det  skriftliga  ut- 
förandet oftast  var  skrifvarens  sak,  men  att  den  muntliga 
behandlingen  på  folkets  eget  språk  tillkom  embetsmännen.  Det 
är  äfvenså  naturligt,  att  flere  främlingar,  som  Jcommo  hit  i 
och  för  embeten  och  affärer,  ganska  snart  blefvo  införlifvade  i 
landets  nationella  förhållanden.  Slägter  sådana  som  Dicekn, 
Horn,  Fleming  m.  fl.  öfvergingo  sålunda  till  den  inhemska  adeln. 
Men  strömmen  af  invandrande  främlingar  synes  likväl  hafva 
varit  större,  än  landets  egna  nationalitet  förmådde  i  sig  upp- 
taga, och  öfver  hufvud  tillväxte  oupphörligt  det  svenska  elementet. 
Detta  intrång  på  den  egna  nationaliteten  var  den  farligaste 
följden  af  Finlands  underdånighet  under  ett  annat  folk.  Under 
unionskonungarne  synes  alltid  ett  större   mått  af  nationel  sjelf- 


104  FINLANDS    HISTORIA. 

ständighet  hafva  kommit  Finland  till  del.  Men  hvarje  gång 
det  nationella  partiet  i  Sverige  erhöll  öfvervigten,  sträfvade 
det  samma  genast  att  förstärka  de  band,  med  hvilka  Finland 
var  fästadt  vid  Sveriges  rike.  Detta  var  en  sträfvan,  hvartill 
man  kan  finna  äfven  andra  skäl,  än  blott  politiska,  ty  Finland 
var,  såsom  Severin  Norrby  intygade,  "i  anseende  till  skatterna 
den  bästa  delen  af  Sveriges  rike." 

Om  skatternas  belopp  och  sättet  för  deras  uppbörd  på 
dessa  tider  hafva  vi  ej  någon  närmare  kännedom.  På  den 
tid,  då  Erik  af  Pommern  försökte  förbyta  alla  skatter  i  pen- 
ningar, synes  kronans  inkomst  från  hela  Finland  uppskattad 
till  omkring  35,000  svenska  mark,  som  i  silfvervärde  motsva- 
rade 200,000  n.  v.  finska  mark,  men  i  förhållande  till  dåva- 
rande priser  uppgick  till  tio  gånger  nämnda  summa.  Ganska 
ofta  voro  dock  de  finska  landskapen  förlänade  åt  enskilda,  som 
till  egen  nytta  åtnjöto  de  kronan  tillhörande  skatterna.  Länen 
delades  stundom  i  flere  fogde-distrikt,  men  lägre  embetsmän 
än  fogdar  synes  ej  hafva  funnits.  I  allmänhet  erlade  bönderna 
ej  sina  skatter  enskildt,  utan  efter  skattedistrikt,  så  att  hela 
distriktet  betalade  ett  bestämdt  belopp.  Sådana  distrikt  voro: 
&oZ,  rök  och  krok.  Om  ett  bondehemman  särskildt  kom  i 
fråga,  kallades  det  mantal.  Af  tidens  våldsamma  karakter 
kunna  vi  sluta,  att  innehafvaren  af  förläningar  och  fogdarne 
icke  alltför  samvetsgrant  förforo  med  kronans  undersåtar.  Men 
just  samma  tidsriktning  tillät  ej  heller  något  ordnadt 
embetsmannavälde  uppstå,  och  de  manliga  bemödanden,  som 
den  svenska  allmogen  allt  ifrån  Engelbrekts  tider  gjorde  för  att 
skydda  sin  frihet,  buro  frukter  äfven  för  vårt  land.  Det  är 
en  känd  sak,  att  i  Sverige  sjelfva  Sturarnes  fogdar  ofta  voro 
i  lifsfara,  då  de  hade  i  uppdrag  att  tala  med  folket  om  nya 
skatter.  Äfven  i  Finland  nödgades  fogdarne  fara  varsamt 
fram;  ty  om  också  de  politiska  begreppen  här  icke  voro  lika 
utbildade,  som  uti  de  svenska  landskapen,  så  var  man  dock 
äfven  här  lika  känslig  för  förtryck.  I  Österbotten  fortlefde 
ännu  i  slutet  af  följande  period  en  gammal  tradition,  att  det 
varit  sed  att  betala  ett  kalfskinn  från  hvarje  gård  åt  den,  som 
ihjelslagit  en  hatad  fogde,  och  antagligt  är,  att  äfven  i  andra 
delar  af  landet  folket  ej  varit  så  alldeles  senfärdigt  att  sätta 
sig  till  våldsamt  motvärn.  Det  var  under  ett  stormigt  tide- 
hvarf  en  synnerlig  lycka,  att  äfven  allmogen  bevarade  rättigheten 


ÅTERBLICK    PA    KATOLSKA    TIDEN    I    FINLAND.  105 

till  våldsamt  uppträdande.  Ihogkonnnas  bör,  att  ett  vanligt 
mandråp  ännu  på  denna  tid  kunde  försonas  med  böter,  och 
äfven  för  de  svåraste  förbrytelser  erbjödo  ödemarkerna  beqväm- 
liga  tillflyktsorter. 

Om  uppkomsten  af  adelsståndet  och  den  adliga  skattefri- 
heten är  redan  förut  taladt.  Dess  enda  grund  var  fortfarande 
den  rusttjenst,  som  utgjordes  åt  kronan;  försummades  denna, 
var  frälserätten  i  och  med  det  samma  förlorad.  Enligt  Kri- 
stoffers landslag  borde  en  vapensyn  för  hela  Finland  årligen, 
en  vecka  efter  Petersdagen,  anställas  i  Åbo.  Om  då  någon 
bonde  ville  blifva  frälseman,  så  skulle  han  infinna  sig  der 
med  sina  vapen,  så  att  de,  som  å  konungens  vägnar  verk- 
stälde  besigtningen,  finge  pröfva  hans  mandom,  hans  häst 
och  vapen,  samt  hans  förmåga  att  uppehålla  sitt  frälse  med 
gårdar.  På  detta  naturliga  sätt  hade  mången  finsk  bondeslägt 
fått  adlig  sköld  och  adliga  friheter,  såsom  redan  i  det  före- 
gående är  omtaladt,  och  Finland  hade  sin  egen  nationella 
aristokrati.  Från  Eriks  af  Pommern  tid  hade  man  begynt 
genom  särskilda  adelsbref  och  sköldemärke  upphöja  några  slägter 
öfver  det  "allmänna  frälset",  och  sålunda  uppkom  det  egent- 
liga adelsståndet.  För  öfrigt  stod  vid  sidan  af  det  verldsliga 
frälset  äfven  det  kyrkliga;  ty  kyrkans  talrika  jordegendomar 
voro  befriade  från  erläggande  af  "skatt.  Betydelsen  af  detta 
fria  andliga  stånd  förtjenar  att  här  tagas  i  närmare  skär- 
skådande. 

Vid  bedömandet  af  Finlands  nationella  ställning,  bör 
otvifvelaktigt  ett  framstående  rum  tilldelas  den  katolska  kyrkan 
i  Finland.  Såsom  vi  förut  hafva  sett,  har  det  funnits  tider, 
då  biskoparne  i  Åbo  sträfvade  att  göra  Finland  till  ett  sjelf- 
ständigt  kyrkligt  rike,  och  fastän  detta  försök  för  länge  sedan 
hade  förfallit,  i  synnerhet  för  den  från  öster  hotande  faran, 
förblef  dock  landets  högsta  kyrkliga  embete  för  det  mesta  en 
förkämpe  för  den  nationella  sjelfständigheten.  Ända  från  biskop 
Bero  Balk  hade  till  denna  värdighet  uppstigit  endast  finska 
män,  ofta  nog  ur  landets  förnämsta  familjer,  under  det  att 
ståthållarne  på  slotten  och  de  verldsliga  befallningshafvaudena 
vanligtvis  voro  främlingar,  som  den  utom  landet  varande  re- 
geringen i  Sverige  eller  Danmark  hade  tillsatt.  Bland  dessa 
verldsliga  herrar  hade  befunnit  sig  Sveriges  mägtigaste  män, 
såsom    Bo    Jonsson,    Karl   Knutsson,  Erik  Axelsson,  Erik  Thu- 


106  FINLANDS    UISTOKIA. 

resson.  Men  i  bredd  med  dessa  stannade  likväl  aldrig  finska 
biskopen  i  skuggan.  Han  var  till  följd  af  sitt  em  bete,  likasom 
de  äfvenledes  för  det  mesta  ur  landets  egna  slägter  tagna  lag- 
männen, alltid  en  medlem  af  riksrådet  och  jämte  lagmannen 
äfven  Finlands  förnämsta  representant  vid  konungavalen.  Ej 
heller  var  hans  verksamhet  begränsad  till  uteslutande  fredliga 
värf;  äfven  i  krigiska  angelägenheter  var  han  under  dessa 
oroliga  tider  en  betydande  man.  Såsom  de  katolska  bisko- 
parne i  Sverige,  var  han  i  anseende  till  sin  magt  nästan  en 
kyrkofurste,  försedd  med  krigiskt  följe  och  sjelf  ståthållare  på 
Kustö  biskopliga  slott.  Det  är  naturligt,  att  de  inkomster, 
med  hvilka  en  sådan  magt  upprätthölls,  icke  kunde  vara  små. 
Tredje  delen  af  allt  tionde  öfver  hela  landet  tillföll  biskopen; 
endast  den  andra  tredjedelen  tillföll  församlingarnes  egna  herdar 
(tertial-rågen),  och  resten  fördelades  på  sådant  sätt,  att  £  gafs 
åt  kanikerna  vid  domkyrkan,  f  åt  sjelfva  domkyrkan  och  lika 
mycket  åt  socknens  egen  kyrka.  Man  har  uträknat,  att  dom- 
kyrkans andel  endast  i  tiondet  vid  katolska  tidens  slut  ut- 
gjorde 550  tunnor  säd  och  minst  700  mark  svenskt  mynt, 
hvartill  kom  inkomsterna  från  60  jordegendomar,  förutom  de 
skilda  chorens  underhåll  (praebendae).  Biskopsinkomsterna 
voro  naturligtvis  vida  större ;  bland  annat  hörde  under  biskops- 
stolen 170  jordlägenheter,  samt  bötesbeloppen  för  kyrkliga 
domar  och  tredjedelen  af  alla  till  kyrkliga  inrättningar  gjorda 
gåfvor  och  testamenten.  Men  man  bör  äfven  ihogkomma,  att 
denna  andliga  magt  öfverhufvud  var  en  helsosam  motvigt  mot 
det  verldsliga  adelsväldet.  Att  den  isynnerhet  med  heder  käm- 
pade för  Finlands  nationella  intressen,  hafva  vi  redan  under 
händelsernas  gång  tillräckligt  varit  i  tillfälle  att  se. 

Kyrkans  verkningar  på  trons  område  kunna  visserligen 
ej  anslås  högt.  Det  är  bekant,  att  hon  till  en  del  var  de 
svages  beskyddarinna  emot  de  mägtiges  förtryck  och  på  detta 
sätt  småningom  kunde  göra  sig  förtjent  af  folkets  ynnest.  Men 
först  vid  15:de  seklets  ingång  begynner  katolicismen  blifva 
mera  hemmastadd  i  Finland,  och  ännu  vid  slutet  af  detta 
tidehvarf  tyckte  kyrkans  män,  vid  tillrustandet  af  St.  Hemmings 
kanonisation,  att  den  finska  allmogen  var  "otåluger  och  drygse" 
med  afseende  å  de  katolska  ceremonierna.  I  hvilken  grad 
kyrkan  likväl  hade  kommit  i  åtnjutande  af  enskildas  fromma 
frikostighet,  intygas  genom  den  ständigt  tilltagande  mängden  af 


ATKKBLICK    TA    KATOLSKA    TIBEX     I    FIX  LAND.  107 

kyrkliga  inrättningar.  Utan  att  nämna  domkyrkans  mångfal- 
diga chor,  funnos  i  landet  sex  kloster,  nämligen  två  Dominikaner 
(Åbo  och  Wiborg),  tre  Franciskaner  (Wiborg,  Raumo  och  Kökar 
på  Åland)  och  ett  Brigittiner  (i  Nådendal).  Det  sistnämnda, 
Finlands  enda  nunnekloster,  hvarest  derjämte  fans  endast  en 
ringa  hop  "bröder",  var  rikast  och  ryktbarast  bland  dem  alla; 
det  besatt  jordlägenheter  nästan  i  hvarje  landskap.  Äfven 
Franciskanerorden  hade  blifvit  väl  hemmastadd  i  Finland, 
och  finske  män  uppstego  gång  efter  annan  till  dess  högsta 
värdigheter,  t.  ex.  en  Stefan  Larsson,  som  1478 — 1493  var 
provinsialföreståndare  (minister  provincialis)  i  kretsen  "Dacien," 
d.  v.  s.  öfver  Danmark,  Norge,  Sverige  och  Finland.  Klostrens 
betydelse  under  dessa  tider  var  i  sanning  större,  än  nutiden 
ens  kan  fatta;  ty  midt  under  verldens  oupphörliga  buller  och 
oro  behöfdes  det  nog  en  och  annan  fredlig  tillflyktsort.  Det 
var  behofvet  af  frid,  som  dref  menniskorna  att  vare  sig  sjelfva 
egna  sig  åt  klosterlifvet,  eller  genom-  testamenten  och  gåfvor 
uppmuntra  och  gynna  det  samma.  I  Finland  likasom  äfven  i 
andra  katolska  länder  var  menniskornas  vigtigaste  omsorg  att 
försäkra  sin  själ  om  salighet  i  det  kommande  lifvet,  genom 
att  åt  kyrkans  heliga  institutioner  skänka  en  del  af  den  egendom, 
som  de  hade  samlat  i  detta  lifvet.  Mången  grundade  förden- 
skull evinnerliga  själamessor,  i  hvilka  dagligen  skulle  bedjas 
för  stiftarens  och  hans  närmastes  själar.  För  öfrigt  söktes 
syndaförlåtelse  genom  mångfaldiga  fromma  verk,  bland  hvilka 
pilgrimsfärder  voro  de  vanligaste.  Dessa  gjordes  från  Finland 
dels  till  några  heliga  orter  i  Sverige,  dels  till  mera  aflägsna 
land,  t.  ex.  St  Jago  de  Compostella  i  Spanien,  eller  till  den 
heliga  stolens  fötter  i  Rom,  eller  till  sjelfva  Kristi  graf.  Men 
äfven  i  Finland  funnos  heliga  orter,  till  hvilka  pilgrimsfärder 
gjordes  från  när  och  fjerran.  Sådana  voro  St.  Henrik  i  Åbo, 
St.  Jakob  i  Rengo  och  "det  heliga  korset"  i  Hattula,  och 
kanske  ännu  andra.  Den  katolska  gudstjenstens  prakt  var 
öfverhufvud  utomordentligt  stor,  isynnerhet  i  Åbo,  hvarest  en 
tallös  mängd  prester  af  alla  slag  upptogos  af  gudstjenstens 
olika  bestyr.  Men  äfven  kyrkorna  i  landsorten  voro  praktfulla, 
understundom  prydda  med  särdeles  brokiga  takmålningar  och 
helgonbilder.  I  skydd  af  kyrkan  hade  äfven  uppstått  åtskilliga 
nrättningar,  som  hade  till  ändamål  att  utöfva  gifmildhet  eller 
ömsesidig    hjelp.     Sålunda    fans    i    Åbo    från  Magnus  Tavasts 


108  FINLANDS    HISTOKIA, 

tider  ett  hospital  (leprosorium),  och  en  dylik  inrättning  grund- 
lades af  Erik  Axelsson  Tott  i  Wiborg  1475.  Egendomliga, 
hälft  andliga,  hälft  verldsliga  inrättningar  voro  de  så  kallade 
brödraskapen  (fraternitates,  gille),  hvilka  i  viss  grad  kunna 
jämföras  med  nutidens  lif-  och  egendomsförsäkringsbolag. 
Hvarje  broderskap  hade  gemensamma  fester  (finsk.  Koussa) 
till  något  skyddshelgons .  ära  och  otvifvelaktigt  äfven  särskilda 
stadgar,  ehuru  man  ej  känner  några  sådana  i  Finland.  I  slutet 
af  medeltiden  funnos  i  Finland  åtminstone  12  sådana  brödraskap, 
nämligen  5  i  Åbo,  5  i  trakten  af  Kumoelf,  1  i  Kemi  och  1  i 
Wiborg. 

Kyrkans  styrelse  var  inrättad  på  samma  sätt,  som  i  andra 
katolska  länder.  Finska  biskopen  valdes  af  det  inhemska 
kapitlet,  men  valet  skulle  kungöras  för  erkebiskopen  i  Upsala 
och  erfordrade  alltid  påfvens  stadfästelse.  Så  nödgades  van- 
ligtvis den  nyvalde  biskopen  begifva  sig  ända  till  den  påfliga 
stolen,  och  dessutom  var  han  skyldig  att  då  och  då  besöka 
erkebiskopen.  Biskopens  närmaste  man  var  domprosten*), 
derefter  kommo  erkedjeknen  och  dekanen;  dessa  och  dertill 
ännu  kanikerne,  hvilka  ofta  innehade  kyrkoherdeembeten  i 
landsorterna,  voro  medlemmar  i  domkapitlet  och  biskopens  bi- 
träden i  vården  om  hans  stift.  Genom  täta  visitationsresor 
och  prestmöten  försökte  man  vaka  öfver  landsförsamlingarnas 
kyrkliga  angelägenheter.  Den  kanoniska  lagen  var  det  all- 
männa rättesnöret  äfven  för  finska  kyrkan ;  men  dessutom  hafva 
flere  finska  biskopar  utfärdat  särskilda  förordningar  (Statuta). 
Likasom  katolicismens  hela  väsende  bestod  i  yttre  ceremonier, 
så  afsågo  dessa  förordningar  för  det  mesta  kyrkans  yttre  ord- 
nande; och  då  gudstjenstens  språk  var  latinet,  och  predik- 
ningar i  och  för  folkets  undervisning  ej  torde  ofta  kommit  i 
fråga,  så  är  det  icke  antagligt,  att  katolicismen  i  vårt  land  i 
någon  anmärkningsvärdare  grad  befordrat  massans  af  folket 
andliga  kultur.  Likväl  hade  Magnus  III  Nilsson  i  sina  för- 
ordningar af  år  1492  särskildt  ihogkommit  folkets  själavård 
och  undervisning,  i  det  han  påbjöd  att  Fader  vår,    Ave  Maria 


*)  Då  Magnus  Nilssou  var  domprost  i  Äbo,  gaf  tysk-romerska  kejsaren 
Fredrik  den  III  åt  honom  och  hans  efterträdare  namn  och  värdighet  af  Pfalz- 
grefve  —  en  ära,  som  står  alldeles  enstaka  i  de  nordiska  länderna;  det  var 
också  endast  en   hederstitel. 


ATKRBLICK    PÅ    KATOLSKA    TIDEN    I    FINLAND.  109 

och  den  apostoliska  bekännelsen,  samt  skriftermålet  skulle  i 
kyrkorna  uppläsas  på  folkets  eget  språk.  Man  kan  väl  tänka 
sig,  att  finnarnes  kontemplativa  lynne  någongång  förmått  genom 
de  katolska  ceremoniernas  skal  nedtränga  till  religionens  djupare 
kärna.  Men  otvifvelaktigt  herskade  ännu  bland  folket  mycken 
hednisk  vidskepelse,  och  saken  blef  icke  bättre  för  det,  att  Fräl- 
sarens och  Jungfru  Marias  namn  inpassades  ibland  de  forna 
trollformlerna. 

Ehuru  sålunda  katolska  kyrkans  direkta  inflytande  på 
folkets  bildning  ej  varit  synnerligen  stort,  så  bör  det  dock  räknas 
till  dess  förtjenst,  att  det  finska  folket  förblef  i  beständig 
förening  med  det  vestra  Europas  allmänna  bildningsrörelse.  Vi 
hafva  redan  förut  sett,  hurusom  nästan  alla  landets  biskopar 
och  tlere  andra  af  kyrkans  män  hade  vid  utlandets  förnämsta 
universitet  erhållit  de  högsta  lärdomsgrader.  Vid  universitetet 
i  Paris,  hvarest  de  från  Finland,  likasom  alla  ifrån  de  andra 
nordiska  länderna,  hörde  inom  "filosofiska  fakulteten"  (facultas 
artium)  till  den  Engelska  eller  (som  det  senare  hette)  Tyska 
nationen  (natio  Anglicana,  Allemannica),  hade  flere  gånger  finska 
magistrar  blifvit  valda  till  universitetets  tre  månaders  rektors- 
embete,  t.  ex.  en  Peter  Roodh  från  Åbo  år  1416  och  den  be- 
kante Olaus  Magni  1432  och  1435.  Det  är  utan  allt  tvifvel, 
att  den  lärdom,  som  förvärfvats  vid  dessa  utlandets  lärdoms- 
säten, på  många  sätt  kom  de  finska  församlingarna  till  godo; 
derför  var  det  äfven  brukligt  att  med  kyrkans  medel  befordra 
dessa  studier.  De  skolor,  som  funnos  i  landet,  voro  natur- 
ligtvis af  lägre  slag,  men  i  förhållande  till  tidens  fordringar 
aktningsvärda  nog;  förutom  Katedralskolan  i  Åbo  (vid  biskops- 
sätet) och  något  slags  läroinrättning  i  Wiborg,  hade  vanligen 
hvarje  kloster  sin  skola,  och  bland  dessa  synes  Mosterskolan  i 
Raumo  (collegium  Kaumense)  varit  af  högre  slag.  Eleverna 
eller  "djekname"  voro  stundom  äfven  ifrån  de  högsta  familjerna, 
men  till  största  delen  utgjordes  de  likväl  af  barn  ur  folkets 
leder,  hvilka  sträfvade  till  det  andliga  ståndet;  ty  till  följd  af 
presternas  celibat  måste  detta  stånd  alltid  rekryteras  ur  de 
öfriga  samhällsklasserna.  Det  var  sedvanligt,  att  de  fattiga 
djekname  under  mellanterminerna  vandrade  kring  landsorterna 
för  att  samla  almosor,  och  fastän  allt  tiggeri  stundom  förbjöds 
på  grund  af  det  sjelfsvåld,  djekname  på  sina  vandringar  kunde 


110  FINLANDS    HISTORIA. 

utöfva,  så  qvarstod  dock  den  gamla  seden  ännu  länge  efter 
det  katolicismen  blifvit  afskaffad. 

Den  vetenskapliga  och  litterära  verksamheten  i  vårt  land 
var  ännu  utomordentligt  ringa.  Om  man  undantager  de  bref 
och  skrifvelser,  som  biskoparne  och  embetsmännen  utfärdade 
i  tjenstens  angelägenheter,  samt  enskilda  skrifvelser  och  lag- 
liga kontrakt,  är  det  ej  just  mycket  att  säga  om  den  öfriga 
litteraturen.  En  ganska  kort  finsk  biskopskrönika  på  latin  och 
några  äfvenledes  latinska  psalmer  och  skolsånger  är  allt,  som 
kan  omnämnas  på  detta  tidehvarf.  En  munk  Johan  Budde, 
som  i  Nådendal  i  slutet  af  15:de  seklet  till  svenskan  öfver- 
satte  några  legender  och  andliga  skrifter,  var  synbarligen  svensk. 
Öfverhufvud  skrefvos  brefven  och  skrifvelserna  i  Finland  an- 
tingen på  latin  eller  svenska  eller  t.  o.  m.  plattyska,  och  ehuru 
det  är  troligt,  att  presterna  enligt  biskop  Magnus  Nilssons  för- 
ordning hade  till  pappers  upptecknat  de  trosstycken,  som  skulle 
uppläsas  på  finska  i  kyrkorna,  så  har  dock  icke  en  enda  rad 
finsk  skrift  från  dessa  tider  blifvit  bevarad.  Deremot  flödade 
ännu  runosångens  källådror  öfver  folkets  läppar,  ej  allenast  i 
östra  Finland,  utan  äfven  i  de  vestra  landskapen.  Runan  om 
St.  Henrik,  samt  Ritvala-sångerna  (afsjungna  vid  Helkafesten  i 
Sääksmäki  pingsttiden)  och  den  vackra  dramatiska  sången  om 
Klaus  Kurki  och  Elina  (biskop  Arvid  Kurkis  fader  och  stjuf- 
moder)  äro  alla  författade  på  denna  tid,  ehuru  först  i  senare 
tider  skriftligen  upptecknade  och  tryckta.  Den  nyuppfunna 
boktryckerikonsten  begynte  otvifvelaktigt  utbreda  sina  alster 
äfven  till  dessa  trakter;  men  i  Finland  uppstod  ej  ännu  på 
långa  tider  något  eget  tryckeri.  Åbo  biskopsstifts  messbok 
(Missale  Aboense)  trycktes  år  1488  i  Lybeck  och  kyrkohand- 
boken (Manuale  Aboense)  år  1522  i  Sverige. 

I  allmänhet  voro  konsterna  och  de  högre  näringarna  ännu 
först  i  sin  början.  De  helgonbilder  och  målningar,  med  hvilka 
kyrkorna  pryddes,  lära  föga  någonsin  varit  infödda  mästares 
arbeten;  ty  ännu  vid  tidehvarfvets  slut  fans  ej  i  Åbo  en  enda 
skicklig  målare,  utan  till  Hemmings  kanonisationsfest  var  man 
tvungen  att  söka  en  sådan  från  Reval  eller  Stockholm.  Vid 
samma  tid  försökte  de  andliga  herrarne  i  Åbo  förgäfves  att 
locka  till  sig  en  läkare  från  Tyskland.  I  klostren  idkades 
dock  ett  slags  läkekonst,  äfvensom  trädgårdsskötsel  och  några 
finare  handarbeten,  hvaraf  ännu  i  dag  t.  ex.  Nådendals  strumpor, 


ViF.RBLICK    PA    KATOLSKA    TIDER     I    FINLAND.  111 

Raumo    spetsar    och    Wiborgs    kringlor   äro  ett  arf.     Men  för 
det    mesta    måste    de    finare    lifsförnödenheterna     hem  tas    från 
Tyskland.      Sjelfva    utrikes    handeln    var    till    en    ganska    be- 
tydlig del  i  hanseiternas  händer,    och  en  stor  del  af  städernas 
borgare    voro  tyskar  eller  af  tysk  härkomst,    ehuru  dock  äfven 
de  finska  borgarne  hade  höjt  sig  till  en  viss  betydenhet.     Den 
förnämsta    handeln    drefs  på  Lybeck,  Danzig  och  Reval;  dessa 
städers  handelsmän  och  handelsresande  dröjde  ofta  såsom  "gäster" 
långa  tider  i  landet  och  skulle  gerna  velat  slå  under  sig  äfven 
minuthandeln,    om  ej  de  inländska   köpmännen  hade  förhindrat 
det.     De  finska  städerna    voro   vid  medeltidens  slut  sex,  näm- 
ligen   Åbo,  Ulfsby,    Raumo,    Nådendal,    Borgå  och  Wiborg,  af 
hvilka    åtminstone    de    tre   första  på  egen  hand  drefvo  handel 
på  utlandet,    ehuru  den  svenska    regeringen  understundom  för- 
sökte   att,    för    att  gynna  Stockholm,  begränsa  denna  finnarnes 
sjöfart.     Det  är  äfven  naturligt,    att  en  stor  del  af  den  finska 
handeln  sökte  sin  väg  åt  Sverige.    Ifrån  Åbo  och  Raumo  drefs 
derjämte  handel  med  norra  Österbotten,  dit  åter  å  andra  sidan 
den    under    Ryssland    lydande    befolkningen    från    Karelen  och 
trakterna    af    Dvina    gjorde    sina   handelsfärder  längs  floderna. 
Handeln  på  Lappland,  likasom  den  derifrån   inflytande   skatten, 
var  allt  ännu  i  Birkarlarnes  händer,  hvilkas    hufvudsäte   likväl 
var    utom   Finlands   gränser.     Till    nederlagsort  för  den  ryska 
handeln  skulle  Wiborg  genom  sitt  läge  varit   särdeles  lämpligt, 
om  ej  Reval  i  sin  afundsjuka  hade  stält  allehanda  hinder  der- 
emot.     Anmärkningsvärdt   är,   att  mot  slutet  af  detta  tidehvarf 
Erik    Thuresson   Bjelke  var  sysselsatt  med  planer  att  med  nå- 
gon slags  kanal  förena  Saima-vattendragen  med  Wiborgska  viken 
och    fördenskull    i    trakten  af  den  nu  varande  kanalen  lät  på- 
begynna  gräfningar.     Men  detta  företag,  som   synbarligen  mera 
åsyftade  Nyslotts  förstärkande  än  det  inre  landets  förening  med 
hafvet,  måste  snart  uppgifvas. 

De  varor,  som  på  denna  tid  importerades  ifrån  utlandet, 
voro  salt,  humle,  ärter,  någon  gång  äfven  råg,  och  under  se- 
nare hälften  af  tidehvarfvet  för  krigsbehofven  salpeter  och  krut. 
Äfven  öl  hemtades  någon  gång  från  Tyskland,  fastän  det  finska 
ölet  var  beryktadt  såsom  varande  utmärkt  godt;  ty  af  denna 
artikel  konsumerades  på  dessa  tider  ofantliga  qvantiteter.  Der- 
emot  började  bran  vinet  omnämnas  först  i  slutet  af  15:de  seklet, 
men    var    ännu    ganska   litet  kändt.     Till  utlandet  åter  expor- 


112  FINLANDS    HISTORIA. 

terades  smör,  lax,  kött,  råg,  pelsverk  m.  m.  Högst  menligt 
för  handeln  var  penningens  vexlande  värde  på  olika  tider  och 
olika  orter.  Myntenhetens  allmännaste  namn  Mark  hade  ur- 
sprungligen betecknat  ett  skålpund  eller  16  lod  rent  silfver; 
men  redan  tidigt  hade  man  begynt  prägla  allt  sämre  och  sämre 
mynt,  så  att  på  Magnus  Ladulås  tid  räknades  på  en  lödig 
eller  "vägd  silfvermark"  tre  penninge-marker  i  penningar,  under 
Magnus  Erikssons  regering  5,  och  i  början  af  15:de  seklet  8 
eller  t.  o.  m.  10.  I  alla  kontrakt  nödgades  man  särskildt 
nämna,  hvilket  slags  mynt  man  hvarje  gång  menade.  Omkring 
1435  gick  vanligen  på  en  lödig  mark  8  svenska  mark,  men 
10  Åboske  mark,  så  att  Åbo-marken  i  anseende  till  sitt  silf- 
vervärde  utgjorde  i  nu  gällande  mynt  vid  pass  4  m.  50  p.  — 
På  marken  räknades  8  ören  (ora),  på  öret  3  örtugar  (solidus), 
af  hvilka  en  hvar  utgjorde  8  penningar  (denarius).  Vanligen 
förekommo  ej  i  dessa  nejder  större  mynt  än  örtugar;  af  detta 
slag  voro  äfven  de  Åbo-mynt  (Moneta  Aboensis),  som  präglades 
i  Finland.  Utländskt  mynt  förekom  ganska  mycket  i  rörelsen, 
t.  ex.  den  engelska  nobeln,  som  motsvarade  en  half  vägd  silf- 
vermark (eller  5  Åbo-amark),  och  Kevalskt  mynt,  som  var  nästan 
af  samma  värde,  som  Åbo-örtugarne.  Silfvervärdet  i  förhål- 
lande till  andra  varor  var  likväl  vida  större,  än  i  våra  dagar. 
Priset  på  en  spann  råg  (half  tunna)  var  i  vanliga  år  endast 
2  öre  (=  1  m.  12  p.  nu  gällande  mynt);  samma  pris  beta- 
lades för  ett  lispund  smör.  Vinet,  som  Åbo  kanikerna  skulle 
få  köpa  ifrån  St.  Henriks  källare,  kostade  endast  4  örtugar 
(75  penni)  stopet.  Men  några  artiklar  voro  i  förhållande  härtill 
synnerligen  dyra,  t.  ex.  saltet,  för  hvilket  betalades  mera  än 
en  full  mark  (eller  minst  5  n.  v.  mark)  för  tunnan. 

Att  odlingen  och  folkstocken  under  detta  tidehvarf  betyd- 
ligen  hade  tilltagit,  synes  af  socknarnes  ständigt  växande  antal. 
Likväl  funnos  ännu  stora  ödemarker,  som  blott  användes  till 
jagt  och  fiske.  Hela  den  nordliga  delen  af  Savolaks  och  Ta- 
vastland,  äfvensom  de  inre  trakterna  af  Satakunta  och  Öster- 
botten höra  hit.  De  skilda  landskapens  innevånare  råkade 
ofta  i  tvist  om  gränserna  och  besittningsrätten  till  dessa  land- 
sträckor, och  om  trakterna  kring  Uleåträsk  pågingo  långvariga 
och  blodiga  strider  emellan  befolkningarna  i  Österbotten  och 
på  andra  sidan  ryska  gränsen.  Såväl  Erik  af  Pommern  år 
1411,    som    Karl  Knutsson    år    1452    hade  försökt  att  fördela 


ÅTERBLICK    l'A    KATOLSKA    TIDEN    I    FINLAND.  113 

Tavasternas  öfverflödiga  utmärker  åt  nybyggare,  men  synbar- 
ligen med  alltför  liten  framgång.  Till  och  med  emellan  sjelfva 
hjertat  af  Tavastland  och  Savolaks  befans  på  Magnus  Tavasts 
tid  en  18  mils  lång  öde  sträcka,  hvarför  biskopen  i  och  för 
sina  visitationsresor  lät  uppbygga  åt  sig  till  nattläger  en  gård 
i  Wahvajärvi  eller  Juuritaipale  (i  n.  v.  Hirvensalmi  socken). 
Ännu  på  biskop  Suurpääs  tid  voro  några  församlingar  i  de 
östra  delarne  af  landet  så  vidsträckta,  att  många  socknebor 
hade  14  mils  väg  till  kyrkan,  och  mången  besökte  ej  kyrkan 
oftare  än  hvart  tredje  eller  fjerde  år;  folksägen  tillägger,  att 
barnen  ej  kunde  befordras  till  dop,  förrän  de  förmådde  följa 
sina  föräldrar  på  skidor.  Landets  hela  folkmängd  på  denna 
tid  har  någon  gång  blifvit  uppskattad  till  en  half million;  men 
denna  beräkning  är  nog  osäker  och  summan  förmodligen  an- 
slagen alltför  högt. 

På  yttre  sidan  af  Finlands  då  varande  gränser  lågo  de 
norra  och  vestra  kuststräckorna  kring  Ladoga,  eller  den  delen 
af  Karelen,  som  genom  freden  i  Nöteborg  hade  blifvit  tillerkänd 
ryssarne.  Om  denna  landsträckas  öden  och  inre  förhållanden 
äro  underrättelserna  från  denna  tid  i  många  hänseenden  ofull- 
ständiga; men  några  fakta  böra  dock  nämnas  i  förbindelse 
med  de  finska  förhållandena.  Medelpunkten  för  styrelsen  var 
naturligtvis  Karelens  gamla  fäste,  Korela  eller  Kexholms  slott 
(Käkisalmi),  som  till  en  stor  del  synes  hafva  varit  uppfördt  af 
trä.  Men  såsom  förut  är  nämndt,  hade  Novgorod  under  långa 
tider  lemnat  såväl  detta  område  som  Ingermanland  såsom  län 
åt  lithauiska  furstar,  och  dessa,  eller  deras  högsta  befallnings- 
hafvande,  bodde  i  Ingermanland  på  Nöteborg.  Denna  lithauiska 
öfverhöghet,  som  synes  varit  mycket  betungande,  räckte,  utan 
att  räkna  mellantiderna,  nästan  ända  till  den  tidpunkt,  då  hela 
det  novgorodska  området  och  med  detta  äfven  Karelen  (år 
1478)  kom  under  sturfurstens  af  Moskva  välde. 

Hela  Kexholms  län  var  deladt  i  sju  pogoster,  och  befolk- 
ningen steg  kanske  till  50,000  personer;  men  genom  stora 
ryska  kriget,  som  äfven  för  detta  landskap  var  högst  förderfligt, 
synes  folkmängden  blifvit  mycket  förminsk:. J.  I  de  södra  de- 
larne af  landskapet  voro  jordegendomarne  för  det  mesta  för- 
länade åt  ryska  "bojarbarn",  hvilka  för  dem  gjorde  rusttjenst 
och  af  bönderna  fingo  tredjedelen  af  sädesafkastningen.  I  de 
nordliga  delarne  af  länet  var  jorden  för  det  mesta  de  karelska 

Finlands  historia.  8 


114  FINLANDS     historia. 

böndernas    egendom,    och    skatten   till   kronan  erlades  i  ekorr- 
och    mårdskinn,    på    några  orter  i  säd  och  penningar.     I  öfre 
Karelen,   i  trakterna  af  Libelitz  och  Pielis,  finnas  ännu  år  1500 
endast    få    nybyggare,    och  annorstädes  i  länet   påträffades  vid 
samma  tid  en  mängd  öde  gårdar,  dem  synbarligen  kriget  hade 
ödelagt.     Bland    skattepersedlarne    namnes    ställvis  i  de    södra 
trakterna    äfven    öl,    smör,    ost    och  lin;    i  länets  nordliga  del 
åter    ftinnos    några    lägenheter,    som    erlade  i  skatt  jagtfalkar. 
För  öfrigt  var  ibland  näringarna  fisket  af  mycken  vigt.  I  sjelfva 
Kexholms   stad,    der   år    1500  funnos  188  gårdar  och  232  fa- 
miljer,   utgjordes    nästan     hälften    af    befolkningen    af    fiskare. 
Likaså    beboddes    den    lilla    köpingen    Taipale    som    fans    på 
Suvanto  näset,    för  det  mesta  af  fiskare.     Handeln  synes  der- 
emot    varit    en   allmän   näringsgren  för  alla  landets  innevånare 
och    icke    tillhört    något    särskildt    borgarestånd.     Den  bedrefs 
ganska  vidsträckt,  isynnerhet   mot    norden,   och   en  stor  del  af 
denna  tids  "laukkuryssar"  (gårdfarihandlare),    som    kommo    till 
mynningen    af    Uleåelf    och    öfre    Österbottens  öfriga   handels- 
platser,   synes   utgjorts   af  karelare  från  Kexholms  län.     Deras 
väg  gick  först  öfver  Ladoga,  som   ännu  på  denna  tid  kallades 
Nevajärvi  (=  Nevasjön  d.  ä.  Kärrsjön),  derifrån  till  Pyhäjärvi, 
Orivesi    och    Pielisjärvi,    hvarifrån    man    öfver  Maanselkä  kom 
till  Nuasjärvi  och  längs  Uleåträsk  till  elfven  med  samma  namn. 
Men  frän  Pielisjärvi  tog  äfven  en  annan  väg  af  längs  Lieksan joki 
till  trakterna  af  Dvina. 

Kyrkans  magt  och  rikedom  synes  i  dessa  länder  varit 
utomordentligt  stor;  men  ännu  mindre  än  hos  det  romerskt- 
katolska  presterskapet  torde  hos  det  grekiska  varit  fråga  om 
folkets  undervisning.  Klosterväsendet  var  i  utomordentligt  flor 
och  synes  i  någon  mon  bevarat  sin  österländsk-asketiska  karaktär. 
I  det  lilla  ryska  Karelen  synes  hafva  funnits  lika  många  kloster 
eller  monasterier,  som  i  hela  det  katolska  Finland.  Byktbarast 
voro  förklaringsklostret  i  Walamo  och  Kristi  födelses  kloster  i 
Konevits.  Båda  dessa  kloster  voro  filialer  från  de  ryktbara 
munkhärdarne  på  berget  Athos,  och  det  senare  af  dem  var 
grundlagdt  år  1392,  men  det  förra  troligen  mycket  tidigare. 
Under  Walamo  kloster  lydde  en  stor  mängd  lägenheter  i  nästan 
alla  Karelens  pogoster,  ännu  t.  o.  m.  i  trakten  af  Kantalahti 
jordegendomar,  laxvatten,  saltsjuderier,  m.  m. 


ÅTERBLICK    PÅ    KATOLSKA    TIDEN    I    FINLAND.  115 

Det  är  antagligt,  att  i  allmänhet  befolkningen  på  vestra 
kusten  af  Hvita  hafvet  hade  inflyttat  från  Kexholms  län.  Dessa 
nejder  voro  åter  tätare  bebodda,  än  skogsmarkerna  vid  Pielis- 
järvi,  och  fisket  var  der  hufvudnäringen.  Vid  ändan  af  Kan- 
talahti-viken  läg  en  stad  med  samma  namn,  der  man  fångade 
mycken  lax  och  af  hafsvattnet  kokade  salt,  som  om  vintern 
med  hästar  släpades  till  de  inre  trakterna  af  Ryssland.  Samma 
näringar  idkades  äfven  af  staden  Kola  eller  Kuolansuu,  som 
omkring  år  1480  hade  blifvit  grundlagd  vid  stranden  af  Is- 
hafvet.  Den  förnämsta  andliga  institutionen  i  dessa  yttersta 
nordanländer  var  Solovetska  klostret,  som  en  munk  från  Konevits, 
vid  namn  Sauvatti,  år  1429  hade  grundlagt  på  Solokka-ön  i 
sydvestra  hörnet  af  Hvita  hafvet.  Detta  kloster  blef  småningom 
mycket  rikt  och  mägtigt,  så  att  till  och  med  de  politiska  an- 
gelägenheterna i  dessa  aflägsna  trakter  till  en  del  råkade  i 
dess  vård. 


IV.    Reformationstiden.     1523—1617. 


1.    Gustaf  Vasas  regering:,  1523—1560;  Reformationen. 

Vid  samma  tid,  som  Gustaf  Vasa  eller  Gustaf  I  uppsteg 
på  Sveriges  tron,  hade  i  det  öfrigä  Europa  bildningen  och 
politiken  begynt  genombryta  sina  förra  medeltidsformer.  Öfver 
hufvud  hade  i  Europas  stater  monarkin  blifvit  allt  starkare 
befästad,  och  adeln,  så  den  andliga  som  verldsliga,  hade  för- 
lorat sin  forna  magt.  Derjämte  hade  i  bredd  med  den 
tilltagande  konungamagten  äfven  den  apostoliska  stolen  i  Rom 
redan  förlorat  mycket  af  sin  öfvervigt  i  den  allmänna  ledningen 
af  verldshändelserna,  och  det  hade  uppstått  ett  nytt  statssystem, 
der  "den  helige  fadren"  på  sin  höjd  kunde  vara  medlem,  men 
ej  längre  hufvudman  och  herskare.  Till  och  med  de  yttre 
förhållandena  i  lifvet  hade  genom  de  stora  verldshändelserna 
erhållit  en  ganska  mycket  förändrad  gestaltning.  Grekiska 
kejsardömets  fullständiga  undergång  och  det  Osmanniska  väldets 
grundande  i  Konstantinopel  (1453)  hade  gjort  muhamedanismen 
farligare  än  någonsin  förut,  men  hade  dock  ej  mera  förmått 
uppväcka  hos  Europas  folk  entusiasmen  för  ett  nytt  korståg. 
Deremot  var  muhamedanismen  nu  fullständigt  fördrifven  från 
Europas  sydvestra  hörn,  och  Spanien  hade  höjt  sig  till 
vår  verldsdels  mägtigaste  rike.  Till  dessa  händelser  kom  ytter- 
ligare Amerikas  upptäckande  samt  den  nya  sjövägen  till  Indien, 
tvenne  tilldragelser  som  öppnade  åt  verldshandeln  nya  vägar 
och  vidgade  folkens  synkrets.  Äfven  på  det  andliga  området 
hade  en  ny  och  liflig  rörelse  begynt.  Den  klassiska  forntidens 
litterära  skatter  hemtades  ånyo  fram  ur  sin  tusenåriga  förgä- 
tenhet, och  uppfinningen  af  boktryckerikonsten  hade  skapat  ett 
verktyg,  hvars  magt  man  förut  ej  ens  kunnat  ana. 

Dessa  verldshändelser  hade  redan  i  högre  eller  lägre 
grad    hunnit    utsträcka    sina    verkningar   äfven  till  de  nordliga 


GUSTAF  VASAS  REGERING,  1523 1  5  C,  O  ;  REFORMATIONEN.   117 

länderna,  då  den  protestantiska  reformationen  i  Tyskland  begynte 
väcka  allmän  uppmärksamhet.  Doktor  Martin  Luther  i  Witten- 
berg  hade  börjat  striden  emot  påfvens  aflatshandel  och  småningom 
begynt  i  stöd  af  bibeln  angripa  hela  den  lärobyggnad,  hvars 
spets  utgjordes  af  påfvens  verldsliga  magt.  Denna  stråle  af 
sanning  trängde  snart  till  de  aflägsnaste  länder,  Tvenne  unga 
svenskar,  Olaus  och  Laurentius  Petri,  som  vid  denna  tid  besökte 
universitetet  i  Wittenberg  och  år  1519  återvände  till  foster- 
landet, voro'  de  första,  som  i  Sverige  predikade  den  af  Luther 
renade  läran.  Under  de  inre  stridernas  tumult  vann  denna 
sak  till  en  början  föga  uppseende;  först  sedan  Gustaf  Vasas 
seger  var  befästad  och  han  i  början  af  Juni  1523  blifvit  vald 
till  konung,  vändes  äfven  hans  uppmärksamhet  till  den  nya 
läran.  Konungen  fann  genast,  att  reformationen  skulle  gifva 
honom  tillfälle  att  krossa  kyrkofurstarnes  magt,  mot  hvilken 
Sturarnes  regering  med  möda  hade  kämpat,  likasom  äfven  att 
åtkomma  kyrkans  omätliga  rikedomar,  dem  han  behöfde  för 
att  upphjelpa  riket  ur  den  skuldsättning  och  det  farliga  läge, 
hvari  det  hade  råkat.  Fördenskull  tog  han  reformatorerna 
under  sitt  beskydd,  lät  bekräfta  afsättningsdomen  emot  erke- 
biskop  Trolle,  och  uppbar,  ehuru  till  en  början  under  namn  af 
lån,  en  ansenlig  silfverskatt  från  kyrkorna  och  klostren.  En 
särdeles  lycklig  omständighet  var,  att  vid  Gustafs  uppstigande  på 
tronen  nästan  alla  biskopsembeten  voro  lediga;  endast  biskop 
Brask  i  Linköping,  en  företagsam  och  patriotisk  man,  var 
påfveväldets  stöd  i  riket.  Konungen  gick  till  en  början  till 
väga  med  mycken  försigtighet.  Kapitlen  fingo  i  hvarje  stift 
genom  val  besätta  de  lediga  biskopsembetena,  och  sålunda  valde 
redan  om  hösten  1523  kanikerna  i  Åbo  dekanen  i  Linköping, 
Erik  Svensson,  som  vid  denna  tid  var  konungens  kansler.  För 
honom  och  äfven  för  de  andra,  som  blefvo  valda,  begärdes  från 
Rom  påflig  bekräftelse;  såväl  konungen  som  biskop  Brask 
skrefvo  angående  denna  sak  flitiga  påminnelser  till  påfven. 
Men  då  man  ej  medsände  de  penningeafgifter,  som  den  påf- 
liga  stolen  var  van  att  erhålla  vid  dylika  tillfällen,  lemnade 
hofvet  i  Rom  uti  sin  blindhet  valen  obekräftade.  Sålunda 
förblef  den  kyrkliga  styrelsen  på  osäker  fot  och  konungen  be- 
gagnade äfven  denna  omständighet  till  fördel  för  reformationen. 
Han  hade  redan  strax  efter  Finlands  eröfring  befalt  fogden 
på  Åbo  slott,  Johan    Westgöthe,  att  uppbära    för  kronans  rak- 


118  FINLANDS    HISTORIA. 

ning  de  biskopsstolen  tillfallande  inkomsterna  från  Åbo  stift, 
och  upphörde  ej  sedermera  att  fika  efter  den  finska  kyrkans 
egendom.  Biskop  Arvid  Kurkis  bo  togs  i  beslag  för  kronans 
räkning,  största  delen  af  kyrkans  tionden  togs  till  att  betala 
rikets  skulder,  och  presterskapet  beskattades  på  mångahanda 
sätt.  Erik  Svensson,  som  år  1524  kom  till  Finland,  satt  icke 
så  säker  på  sin  plats,  att  han  skulle  kunnat  motarbeta  konun- 
gens godtycken.  Såsom  endast  vald  (electus),  men  icke  vigd, 
kunde  han  ej  ens  sjelf  förrätta  alla  biskopliga  förrättningar, 
såsom  prestvigning,  kyrkors  och  altarens  välsignande  m.  m., 
utan  han  nödgades  år  1526  kalla  till  sitt  bistånd  en  fran- 
ciskanermunk  Vincentius,  som  var  vigd  till  namn-biskop  i  Cadix 
biskopsstift  i  Spanien,  men  uppehöll  sig  på  lös  och  ledig  fot 
i  Sverige,  der  han  nyss  åt  den  i  Upsala  stift  valde  biskopen 
hade  gjort  samma  tjenst,  som  nu  behöfdes  i  Finland.  Erik 
Svensson  vantrefs  dock  snart  uti  sin  ställning ;  han  begärde  sitt 
afsked  och  återvände  till  Linköping  år  1527. 

Samma  år  1527  beslöto  Sveriges  ständer  i  Westerås,  att 
af  kyrkans  inkomster  skulle  lemnas  så  mycket,  som  var  nöd- 
vändigt till  gudstjenstens  skötande,  men  resten  skulle  indragas 
till  kronan;  adeln  erhöll  rättighet  att  återfordra  från  kyrkor 
och  kloster,  hvad  deras  förfäder  hade  skänkt  eller  förpantat 
till  dem;  presterna  skulle  i  verldsliga  angelägenheter  stå  under 
verldslig  domstol;  Guds  rena  ord  skulle  predikas  i  alla  kyrkor 
och  Evangelium  läsas  i  alla  skolor  "alldenstund  de  ärc  krist- 
liga skolor."  Genom  denna  s.  k.  Westerås  recess,  voro  kato- 
licismens grundvalar  störtade.  Biskop  Brask,  som  förgäfves 
hade  försökt  motarbeta  dessa  beslut,  begaf  sig  ur  riket.  Redan 
ett  år  förut  hade  på  samma  sätt  den  valde  erkebiskopen  af 
Upsala,  Johannes  Magnus,  gått  i  frivillig  landsflykt. 

Beträffande  sjelfva  läran,  så  var  reformationsarbetet  ännu 
blott  i  sin  början,  och  i  Finland  känner  man  vid  denna  tid 
blott  en  enda  man,  som  i  lära  och  lefverne  följde  Luther. 
Det  var  kaniken  i  Åbo,  magister  Peter  SärMlaks,  en  från  den 
adliga  slägten  Stjernkors  utgången  man,  ehuru  han  tagit  sitt 
namn  efter  den  gård,  der  han  var  född,  alldenstund  de  adliga 
slägtnamnen  vid  denna  tid  i  många  fall  ännu  icke  stadgat  sig. 
Särkilaks  far,  borgmästaren  i  Åbo  Nils  Petersson,  känd  under 
namnet  "Kiukku  Niku"  (arga  Niklas),  hade  varit  biskop  Magnus 
Stjernkors'    kusin,    men    modren    var    af  adliga  slägten  Kirves. 


(,1'STAl     VASAS    REGERING,     1523 1560;    REFORMATIONEN.        119 

Under  sin  studietid  i  utlandet  hade  den  unge  kaniken  blifvit 
bekant  med  Luthers  läror  och  enligt  sin  läromästares  exempel 
äfven  gift  sig  i  Tyskland,  hvarefter  han,  förmodligen  i  slutet 
af  år  1525,  återvände  till  sitt  hemland  och  begynte  i  Åbo 
domkyrka  och  skolor  predika  om  lärans  renande  från  påfliga 
villfarelser.  Året  derpå  synes  han  i  sitt  kapitels  aren  der  besökt 
konungen  i  Sverige  och  erhöll  redan  då  kungligt  tillstånd sbref 
att  taga  i  sin  ego  en  jordegendom,  som  fordom,  då  hans  faster 
tog  slöjan,  blifvit  skänkt  till  Nådendals  kloster.  Äfven  häruti, 
likasom  i  sitt  äktenskap  och  sin  lära,  var  Peter  Särkilaks  den 
första  finska  man,  som  modigt  begynte  striden  emot  katolicismen. 
Träget  fortsatte  han  sedan  sin  lärareverksamhet,  men  dog  redan 
efter  någon  tid,  man  vet  ej  visst  hvilket  år.  Såsom  en  ro- 
pandes röst  i  öknen  hade  hans  predikan  ljudit  ensam;  ty 
landets  öfriga  prester  tyckas  alla  varit  den  gamla  tidens  män. 
Men  hans  ord  utsådde  den  renade  lärans  frön  i  några  yng- 
lingars hjertan,  och  ur  dessa  uppstodo  innan  kort  den  finska 
kyrkans  egentliga  reformatorer. 

Det  är  anmärkningsvärdt,  att  Särkilaks'  predikningar  och 
den  af  konungen  nu  allt  strängare  verkstälda  reduktionen  af 
kyrkans  egendom  likväl  icke  framkallade  något  nämnvärdt  mot- 
stånd i  Finland.  I  Sverige  stretade  det  katolska  prester- 
skapet  af  alla  krafter  emot  och  bland  folket  uppkommo  här  och 
der  farliga  uppror,  då  t.  ex.  dalkarlarne  år  1527  framstälde 
för  konungen  det  vilkor  att  alla,  som  åto  kött  på  fredagar  eller 
lördagar,  skulle  brännas.  I  Finland  deremot  reste  sig  ingen  till  ka- 
tolicismens försvar.  Orsaken  härtill  var  synbarligen  den,  att  i  landets 
aflägsnare  delar  katolicismen  och  kristendomen  i  allmänhet  ännu 
slagit  föga  djupa  rötter  i  befolkningens  sinnen,  och  att  Åbo-trakten, 
katolicismens  hjerta  i  Finland,  ännu  låg  i  vanmagt  till  följd 
af  den  senaste  krigstidens  härjningar.  Några  motsträfviga  kaniker 
i  Åbo  vågade  ingenting  företaga  emot  en  så  kraftfull  man 
som  Gustaf  Vasa,  och  konungen  behandlade  äfven  Finland 
såsom  ett  ånyo  eröfradt  land.  Till  riksdagen  i  Westerås,  der 
katolicismens  välde  bröts,  var  ej  ens  någon  kallad  från  Finland. 
Men  beslutet  stäldes  dock  äfven  här  ofördröjligt  och  skonings- 
löst i  verket. 

Sedan  Erik  Svensson  afträdt,  fick  domprosten  i  Åbo  Johan 
Fleming    i    uppdrag    att    tills   vidare  förvalta  biskopsembetet  i 


120  FINLANDS    HISTOKIÅ. 

Åbo  stift;  men  biskopsinkomsterna  uppburos  ännu  en  gång  af 
Johan  Westgöthe  för  kronans  räkning.  Först  efter  riksdagen 
i  Westerås  ville  konungen  åter  förse  den  finska  kyrkan  med 
ett  ordinarie  öfverhufvud  och  utnämnde  till  biskop  i  Åbo 
Martin  Skytte,  möjligen  i  öfverensstämmelsc  med  kapitlets  val. 
Skytte  var  född  af  en  gammal  finsk  adlig  slägt  och  hade  fått 
sin  uppfostran  i  Raumo  och  Åbo  klosterskolor,  hvarefter  han 
hade  flyttat  till  Sverige  och  blifvit  dominikanermunk  i  Sigtuna. 
Härifrån  sändes  han  utrikes  för  att  föröka  sina  kunskaper, 
besökte  Tyskland  och  Italien,  och  valdes  efter  sin  återkomst 
till  klostrets  prior,  samt  senare  till  dominikanernas  superintendent 
i  de  nordliga  länderna.  Ehuru  Skytte  sålunda  på  intet  sätt 
tillhörde  reformationens  män,  synes  konungen  tagit  i  betraktande 
hans  milda  och  medgörliga  sinnelag,  och  på  grund  deraf  bi- 
fallit till  hans  val.  Han  blef  vigd  i  Strengnäs  i  början  af  år 
1528  med  fullständig  katolsk  högtidlighet;  ordinationen  förrät- 
tades af  biskop  Peter  i  Westerås,  hvilken  sjelf  hade  blifvit 
vigd  i  Rom,  och  uttryckligen  förklarades,  att  den  påfliga  be- 
kräftelsen skulle  efteråt  utverkas  åt  Skytte.  Söndringen  med 
katolska  kyrkan  var  således  ännu  ej  offentlig,  och  mången 
åsyftade  ej  heller  en  sådan.  Men  redan  följande  år  fick 
reformationsverket  genom  kyrkomötet  i  Örebro  ny  fart,  och 
föreningen  med  katolska  kyrkan  blef  nu  bruten.  Folkets  upp- 
lysning till  ren,  obemängd  tro  blef  nu  gudstjenstens  hufvudsak, 
och  fastän  katolicismens  yttre  ceremonier  ännu  lemnades  att 
qvarstå,  så  skulle  åt  dem  gifvas  en  evangelisk  betydelse.  Detta 
skonsamma  förfarande,  som  bör  räknas  konungens  kansler, 
Laurentius  Andrece,  till  förtjenst,  öfverensstämde  äfven  full- 
komligt med  Martin  Skyttes  fridsamma  sinnelag.  Småningom 
upphörde  den  latinska  messan  och  folkens  språk,  svenskan  och 
finskan,  trädde  i  det  främmande  språkets  ställe.  Den  öfriga 
katolska  ståten  upphörde  äfven  naturligtvis  redan  af  den  orsak, 
att  kyrkans  inkomster  voro  betydligt  försinade.  Af  biskops- 
inkomsterna nödgades  Martin  Skytte  betala  en  omåttlig  skatt 
till  kronans  skattkammare,  prebendena  och  de  andliga  em- 
betena  i  Åbo  indrogos  det  ena  efter  det  andra  och  Kustö  slott 
nedrefs  redan  1528,  likasom  till  ett  tecken,  att  hierarkin  nu 
var  krossad.  Föröfrigt  verkstäldes  hela  denna  stora  förändring 
så    småningom    och  nästan  liksom  af  sig  sjelf.     År   1540  voro 


GUSTAF  VASAS  REGERING,  15  2  3 15  60;  REFORMATIONEN.   121 

redan  de  flesta  finska  kloster  öde  och  klostret  i  Nådendal  var 
blott  en  skugga  emot  fordom. 

Martin  •  Skytte  (1528 — 1550)  har  vanligen  blifvit  räknad 
såsom  den  första  protestantiska  biskop  i  Finland.  Men  i 
sjelfva  verket  stod  han  midt  emellan  katolicismen  och  prote- 
stantismen; ty  till  sinnelag  och  seder  var  han  ännu  katolik  i 
ordets  vackraste  betydelse.  Med  rent  samvete  blef  han  sitt 
munklöfte  trogen  ända  till  lifvets  slut,  utdelade  hvarje  fredag 
allmosor  åt  de  fattiga  och  försökte  efter  bästa  förmåga  mildra 
våldsamheterna  i  trosförändringen.  Följden  häraf  var  den,  att 
han  i  slutet  af  sin  lefnad  råkade  i  konungens  onåd;  men  å 
andra  sidan  var  det  kanhända  just  till  största  delen  Skyttes 
förtjenst,  att  reformationen  i  Finland  försiggick  så  fredligt. 
Hans  vigtigaste  åtgörande  i  saken  var  otvifvelaktigt  det,  att 
han  på  egen  bekostnad  skickade  åtta  unga  finnar  efter  hvar- 
andra  till  Wittenberg,  der  de  under  Luthers  och  Melanchtons 
ledning  fingo  insupa  den  nya  lärans  märg  och  kärna.  Allt 
efter  som  dessa  återvände  till  fosterlandet,  utnämndes  de  genast 
till  de  vigtigaste  läroembeten  och  blefvo  en  hvar  i  sin  stad 
Finlands  egentliga  reformatorer. 

Den  förnämsta  af  alla  dessa  var  Mikael  Agricola,  en 
fattig  fiskareson  från  Perno,  som  hade  fått  sin  första  under- 
visning i  Wiborgs  skola  och  derefter  kommit  till  Åbo,  der 
han  fick  bli  biskop  Skyttes  skrifvare.  År  1537 — 1539  vistades 
han  i  Wittenberg  och  tog  magistergraden,  hvarefter  han  åter- 
vände till  hemlandet,  försedd  med  rekommendationsbref  från 
Luther  och  Melanchton  till  konungen.  Den  unge  Agricola 
sattes  då  till  rektor  i  Åbo  skola,  hvarjämte  han  hjelpte  bi- 
skopen i  dennes  embetsförrättningar  och  efter  Skyttes  död  blef 
han  stiftets  t.  f.  herde  (1550 — 1554).  Men  den  utmärktaste 
sidan  af  hans  verksamhet  var  hans  litterära  arbeten.  Guds 
ords  förkunnande  på  folkens  egna  språk  var  reformationens 
grundtanke;  sålunda  hade  bibelns  öfversättande  till  tyskan 
varit  ett  af  Luthers  första  arbeten,  och  äfven  i  Sverige  hade 
redan  år  1526  en  svensk  öfversättning  af  Nya  Testamentet 
blifvit  tryckt.  På  finska  var  ett  sådant  arbete  dubbelt  svå- 
rare, alldenstund  språket  nu  för  första  gången  skulle  iklädas 
skriftlig  drägt;  men  Agricolas  väldiga  arbetskraft  bäfvade  ej 
för  några  svårigheter,  och  han  har  sålunda  ensam  skapat  det 
finska  skriftspråket,  samt  derigenom  lagt  för  reformationen  den 


122  FINLANDS    HISTORIA. 

enda  varaktiga  grunden.  Redan  under  sin  vistelse  i  Wittenberg 
hade  han  påbegynt  öfversättningen  af  Nya  Testamentet,  hvilket 
arbete  han  sedan  fortsatte  hemma  och  som  han  synes  hafva 
fullbordat  redan  år  1543,  ehuru  det  till  följd  af  bristande 
medel  först  1548  blef  tryckt.  Dessförinnan  hade  han  utgifvit: 
Abc-boken  (förmodligen  1542),  Katekesen  och  en  utförlig  Bönebok, 
hvartill  senare  kom  Handboken,  Messan,  Psaltaren  och  andra 
stycken  ur  Gamla  Testamentet.  Alla  dessa  böcker  voro  tryckta 
i  Stockholm  emellan  åren  1542  och  1552  och  äro  den  finska 
litteraturens  förstlingar.  De  voro  ej  afsedda  allenast  för  folket, 
hvars  läskunnighet  ännu  var  alldeles  försummad,  utan  mycket 
mera  för  sjelfva  presterna ;  ty  många  församlingslärare  förstodo 
ganska  litet  latin,  på  hvilket  språk  hittills  all  undervisning 
blifvit  meddelad.*)  Det  var  en  af  reformationens  största  och 
ädlaste  frukter,  att  det  nationella  språket  blef  ansedt  värdigt 
att  vara  en  tolk  för  det  gudomliga  ordet,  och  att  dess  odling 
till  följd  deraf  började  med  allvar  bedrifvas.  Verkningarna 
häraf  började  redan  skönjas  äfven  på  andra  områden;  ty 
samma  år,  som  Agricolas  Nya  Testamente  utkom  af  trycket, 
hade  finska  församlingens  prest  i  Stockholm,  herr  Martin, 
verkstält  den  första  finska  öfversättningen  af  konung  Kristofers 
landslag,  fastän  denna  aldrig  blef  tryckt.  Häraf  synes,  att 
det  finska  språket  gjorde  sitt  första  försök  att  träda  i  svenskans 
ställe  på  det  verldsliga  området,  samtidigt  som  det  på  det 
andliga  området  sträfvade  att  intaga  latinets  hedersplats. 

Under  tiden  hade  man  från  styrelsens  sida  begynt  vid- 
taga ett  strängare  förfaringssätt  vid  ordnandet  af  de  kyrkliga 
angelägenheterna.  Gustaf  Vasa  var  ej  belåten  dermed  att 
kyrkans  verldsliga  magt  var  krossad;  han  ville  efter  de  tyska 
furstarnes  föredöme  sjelf  bemägtiga  sig  högsta  väldet  äfven  i 
kyrkans  andliga  angelägenheter  och  föröka  sin  kungliga  myn- 
dighet med  biskoparnes  forna  magt.  De  gamla  reformations- 
männen,  Olaus  Petri  öch  Laurentius  Andrese,  hvilka  alltför 
modigt  försökte  motsätta  sig  dessa  hans  bemödanden,  dömdes 
till  döden,  från  hvilken  dom  de  blott  genom  höga  böter  kunde 


*)  Agricola  säger  i  företalet  till  Nya  Testamentet:  Emedan  några  af  de 
prester,  som  hittills  varit  församlingarnes  vårdare,  dels  ej  alls,  dels  ofullstän- 
digt förstått  latinska  språket,  såsom  man  äfven  ännu  tyvärr  finner  många  tölpar 
på  heliga  platser;  så  har  det  händt,  att  de  hafva  lärt  ganska  förvändt  och 
lätjefult,  och  ännu  i  dag  lära  folket  på  sådant  sätt. 


GUSTAF  VASAS  REGERING,  1523 1560;  KEFORMATIONEN.   123 

friköpa  sig,  och  i  deras  ställe  blefvo  tvenne  tyskar,  Konrad 
von  Pyhy  och  Georg  Norman,  konungens  förnämsta  rådgifvare, 
den  förre  som  kansler,  den  senare  som  superintendent.  Från 
år  1540  försökte  man  ordna  såväl  den  kyrkliga,  som  verlds- 
liga  förvaltningen  efter  utländskt  mönster;  biskopsstiften  delades, 
och  t.  o.  m.  sjelfva  biskopsnamnet  skulle  utbytas  mot  benäm- 
ningen "Ordinarius".  Finland,  hvarest  efter  biskop  Skyttes 
död  biskopsembetet  förblifvit  obesatt  i  tre  års  tid,  fick  i  enlig- 
het dermed  år  1554  tvenne  ordinarier,  den  ena  i  Åbo,  den 
andra  i  Viborg,  båda  tillsatte  af  konungen  utan  föregående  val 
af  kapitlet.  Det  var  Mikael  Agricola,  som  på  detta  sätt  blef 
biskop  i  Åbo  (1554—1557);  men  till  öfverhufvud  för  Viborgs  nya 
stift  utnämndes  Paul  Juusten,  också  en  af  dem,  som  vistats  i 
Wittenberg,  och  i  sin  litterära  verksamhet  sedermera  Agricolas 
efterföljare.  På  samma  gång,  som  kyrkans  forna  magt  sålunda 
krossades,  fortfor  man  allt  strängare  med  plundringen  af  kyrkans 
egendom.  Redan  år  1530  fordrades  största  delen  af  kyrkornas 
klockor  och  dyrbarheter  till  riksskuldens  betalande;  men  för- 
samlingarne synas  i  början  förmått  till  någon  mon  dölja  sitt 
silfver  undan  konungens  snikna  blickar.  Något  senare  för- 
nyades plundringen  med  bättre  framgång.  År  1547  fördes 
endast  från  kyrkorna  på  Åland  1075  lod  silfver,  och  ännu 
1558  fick  man  från  Åbo  läns  kyrkor  en  omätlig  hop  arbetadt 
silfver,  så  att  Paul  Juusten  några  år  efter  konung  Gustafs 
död  fann  kyrkorna  alldeles  utblottade.  Men  det  var  ej  nog 
dermed.  Konungen  hade  öfvertagit  de  forna  biskoparnes  såväl 
inkomster,  som  rättigheter ;  han  fordrade  sin  andel  i  presternas 
efterlemnade  qvarlåtenskap,  tillsatte  prester  vid  förekommande 
ledigheter  och  fordrade  hvarje  gång  en  rundlig  godtgörelse. 
Kyrkans  vidsträckta  jordegendomar  hade  genom  beslutet  i 
Westerås  blifvit  dels  konungens  och  kronans,  dels  adelns  byte. 
Detta  sistnämnda  stånd,  som  genom  Kristians  skräckregering 
blifvit  förödmjukadt,  började  åter  resa  hufvudet  och  ville  ej 
mera  bidraga  till  gudstjenstens  uppehållande.  Till  och  med 
sjelfva  folket,  som  trodde  att  kyrkan  nu  var  lemnad  till  hvar 
mans  plundring,  upphörde  att  betala  tionde,  så  att  Gustaf 
gång  efter  annan  var  tvungen  att  utfärda  stränga  befallningar 
derom.  I  många  länder,  der  protestantismen  vunnit  seger, 
användes  den  kyrkan  fråntagna  egendomen  till  läroanstalternas 
fromma  och  kommo  sålunda  att  under  en  ny  form  gagna  folk- 


1124  FINLANDS    HISTORIA. 

bildningens  sak.  I  Sverige  och  Finland  skedde  dock  icke  så. 
Skolorna,  som  hade  varit  kyrkliga  inrättningar,  råkade  tvertom 
på  förfall  genom  kyrkans  plundring,  och  protestantismen  sjelfi 
sistnämnda  land  hade  ingen  nytta  deraf,  att  de  under  år- 
hundraden samlade  skatterna  och  dyrbarheterna  underlades 
kronan  och  fördes  bort  till  konungens  silfverkamrar  i  Stock- 
holm. Endast  en  ganska  ringa  del  deraf  användes  till  Fin- 
lands gagn,  hvarom  konung  Gustaf  först  mot  slutet  af  sin 
regering  började  något  mera  bekymra  sig. 


2.    Gustaf  Vasas  regering-,  1523—1560;  de  politiska  förhållandena. 

Gustaf  Vasa  hade  användt  reformationen  såsom  ett  medel, 
hvarigenom  han  ånyo  befästade  konungamagten  och  rikets 
sjelfständighet.  Derför  vai  äfven  de  politiska  och  ekonomiska 
sidorna  af  reformationen  ständigt  hans  förnämsta  syftemål,  och 
af  dess  läror  var  knappast  någon  kärare  för  honom,  än  budet 
om  lyduad  för  öfverheten.  Men  vi  få  ej  för  mycket  förvåna 
oss  häröfver,  då  vi  se  de  ständiga  faror,  som  hotade  hans 
nyss  upprättade  tron.  Under  unionstidens  oupphörliga  strider 
hade  Sveriges  befolkning  vänt  sig  vid  en  laglös  sjelfrådighet, 
och  de  utländska  magterna  hade  ständigt  i  dessa  tvister  funnit 
ett  öppet  verksamhetsfält  för  sina  ränker.  Derför  kunde  man 
i  början  icke  riktigt  fatta,  att  Sverige  nu  hade  fått  en  styres- 
man, som  förstod  att  såväl  i  de  yttre,  som  de  inre  angelägen- 
heterna upprätthålla  sitt  fulla  anseende.  Blott  genom  blodiga 
strider  lyckades  Gustaf  Vasa  inskärpa  denna  lärdom.  Dal- 
karlarnes och  andra  missnöjdas  uppror  kufvades,  den  inre  för- 
valtningen ordnades  på  en  sorgfälligare  fot,  och  utländingarne 
lärdes  att  hysa  aktning  för  Sveriges  sjelfständighet.  Deruti 
att  Gustaf  sålunda  befästade  regeringsmagten,  låg  hans  storhet, 
och  äfven  Finland  fick  för  sin  del  njuta  frukterna  deraf. 

Under  sina  första  regeringsår  var  konung  Gustaf  ännu 
tvungen,  att  hålla  ett  vaksamt  öga  på  Kristian  II:s  allt  ännu 
fortsatta  bemödanden  att  återvinna  kronan.  Denne  var  visser- 
ligen numera  helt  och  hållet  fördrifven  från  riket,  men  kunde 
hoppas    på   undsättning   från  flere  tyska  regeringar,  isynnerhet 


(■ISTAK    VASAS     KKGKKING,     1523 1560.  125 

ifrån  sin  svåger,  kejsar  Karl  V.  Men  den  farligaste  af  alla 
Kristians  vänner  var  dock  den  bekante  Severin  Norby,  som 
ännu  herskade  på  Gotland  och  derifrån  oroade  Östersjöhandeln. 
Till  denna  ö  afsände  konungen  år  1524  en  stark  expedition 
under  anförande  af  Berent  von  Melen,  en  tysk  riddare,  som 
ingått  i  svensk  tjenst  och  var  gift  med  en  kusin  till  konungen. 
Men  Danmarks  hemliga  ränker  och  Melens  oaktsamhet  gjorde- 
hela  företaget  om  intet.  Melen,  som  fruktade  sin  konungsliga 
slägtings  vrede,  besatte  Kalmar  slott,  skyndade  sjelf  till  Tysk- 
land och  förenade  sig  med  Kristian.  Men  Gustaf  intog  åter 
Kalmar  och  lät  afrätta  besättningen.  Vid  denna  tid  erbjöd 
Norby  Gotland  åt  Sverige,  om  han  i  ersättning  skulle  få  en 
förläning  i  Finland,  hvilket  land  högeligen  tyckes  behagat  den 
gamle  sjöhjelten.  Gustaf  ingick  likväl  icke  på  något  byte.  I 
Augusti  1526  förstörde  svenska  och  danska  flottorna  hans  sjö- 
magt,  så  att  Norby  var  tvungen  att  fly  till  Ryssland,  hvar- 
ifrån  han  ännu  hoppades  erhålla  hjelp  till  Finlands  eröfring. 
Men  samtidigt  hade  Erik  Fleming  såsom  sändebud  från  konun- 
gen begifvit  sig  till  czaren  och  fått  freden  emellan  de  begge 
rikena  bekräftad.  Då  Norby  kom  till  Moskva  kastades  han  i 
fängelse;  först  på  kejsarens  förböner  blef  han  åter  försatt  i 
frihet,  men  återvände  aldrig  mera  till  norden,  utan  stupade  år 
1530  utanför  Florens.  Året  derpå  utrustade  Kristian  åt  sig 
en  flotta  i  Holland  i  afsigt  att  intaga  Norge.  Han  blef  med 
glädje  emottagen  i  detta  land  och  händelsernas  gång  begynte 
redan  oroa  regeringarna  så  i  Sverige  som  Danmark.  Men 
redan  om  våren  1532  nödgades  han  gifva  sig  åt  Danskarne 
och  hölls  derefter  i  27  år  i  fängelse  ända  till  sin  död. 

Emellertid  begynte  skulden  till  Lybeck  bereda  svenska 
regeringen  nya  bekymmer.  Denna  stad  hade  låtit  dyrt  betala 
sitt  bistånd  i  befrielsekriget  och  år  1523  fått  hanseförbundets 
företrädesrättigheter  i  Sverige  betydligt  utvidgade.  Enligt 
denna  öfverenskommelse  förbjödos  de  finska  och  svenska  han- 
delsfartygen att  gå  utom  Öresund,  Holländarne  utestängdes 
från  Östersjön,  och  Lybeck  och  dess  vänner  fick  en  nästan 
tullfri  och  obegränsad  handelsrättighet.  Fördelen  af  denna 
öfverenskommelse  var  så  uteslutande  på  hanseitern^s  sida,  att 
en  finsk  rådsherre,  lagmannen  öfver  Österbotten,  Knut  Eriks- 
son (som  var  gift  med  biskop  Arvid  Kurkis  halfsyster  och 
blef  stamfar  för  de  yngre  Kurkarne),  vägrade  att  underskrifva 


126  FINLANDS    HISTORIA. 

densamma.      Då    Gustaf    under    de    följande    åren    upprepade 
gånger    sökte    att    befria   sig  från  detta  handelsslafveri,  och  å 
andra    sidan    Lubeck    allt  strängare  yrkade  på  skuldens  beta- 
lande,   så    blef    förhållandet  dag  från  dag  allt  mera  fiendtligt. 
Redan    1533    begynte    sjöröfvare    från    Lubeck  oroa  de  finska 
vattnena.     Men    att   just   Finland  blef  den  första  skådeplatsen 
för    striden,    dertill    bidrog    en    alldeles    egen    omständighet. 
Gustaf    Vasa    hade    nämligen   följt  forna  tiders  sed  och  gifvit 
en    stor    del  af  Finland  i  förläning  åt  förtjenstfulla  män  emot 
att    de    gjorde    tjenst    och   betalade  skatt.     Så  hade  på  detta 
sätt    bröderna    Ivar  och  Erik  Fleming,  samt  Nils  Grabbe  och 
andra   fått  ansenliga  områden;  men  det  största  området,  näm- 
ligen   Viborgs    och   Nyslotts  län  (från  1525),  samt  Kumogårds 
län    eller    Satakunta  (från  1529),  var  gifvet  åt  en  tysk  herre, 
grefve    Johan    af  Hoija,    som  ingått  i  svensk  krigstjenst  och 
var  gift  med  konungens  syster.     Denne  herre,  som  höll  hof  på 
Viborgs  slott,  synes  hafva  fått  sin  förläning  till  ärftlig  egendom 
och    var    äfven   i  rang  högre  än  den  vanliga  adeln.     Synbar- 
ligen hade  Gustaf  Vasa  velat  genom  en  sådan  utländsk  feodal- 
ståt   skänka  stöd  åt  sin  kronas  anseende;  men  han  fick  innan 
kort   orsak  att  ångra  sin  dårskap.     År  1529  var  grefve  Hoija 
i    Lubeck    uti    konungens    angelägenheter    och    ingick   der  en 
öfverenskommelse,    enligt    hvilken    skulden    borde  betalas  inom 
fyra    år.     Sedan    den    öfverenskomna    tiden    forlupit,    påstodo 
Lybeckarne,    att    en    summa  af  skulden  ännu  var  obetald  och 
kallade    grefven,    som    med  sin  ära  gått  i  borgen,  att  inställa 
sig  hos  dem;    Gustaf  förmenade  sig  hafva  betalat  mer  än  till- 
räckligt   och    kallade  grefven  till  Stockholm.     Misstron  ökades 
å  båda  sidor;  konungen  befalte  Erik  Fleming  och  Nils  Grabbe 
att    hålla   ögonen  på  grefvens  förehafvande,  och  grefven  å  sin 
sida  väntade  intet  godt  af  sin  kunglige  svåger.     Då  utrustade 
grefven  trenne  skepp  och  seglade  den  3  Juni  1534  med  maka 
och    barn    ifrån  Viborgs  hamn.     Hans  husfru,  som  trodde  att 
färden    gick    till    Sverige,    märkte    ej  hans  afsigt,  förrän  man 
hade    Revals    hamn    för    ögonen.     Här    lemnade    grefven    sin 
familj    och    skyndade    sjelf   genom    Liffland    och  Lithauen  till 
Lybeck.     Nils    Grabbe,   som    trott   sig    kunna    fånga    grefven 
redan    i    Trångsund,   förföljde  honom  ända  till  Reval  och  för- 
störde   hans    skepp,    men    kunde    ej    förmå  rådet  att  utlemna 
flyktingarne.     Deremot  drog  man  ut  att  med  härsmagt  belägra 


crsiAK    VASAS    BEGEBIN 6    15  2  3 — 1560.  127 

Viborg    och    Nyslott,    som   ännu  innehades  af  grefvens  trogna. 
Sistnämnda    slott    föll    genast    genom    någon    krigslist   i   Erik 
Flemings  händer;    men  Viborgs  slott,  som  försvarades  af  gref- 
vens  fogde  Hans  von  Garstenberg,  fordrade  några  veckors  be- 
lägring,   till    det  slutligen    i   Augusti  samma  år  öfverlemnades. 
I  Lybeck  var  på  denna  tid  stora  planer  i  görningen.    En 
djerf   folkuppviglare,   Jiirgen  Wullenweber,  hade  med  den  pro- 
testantiska befolkningens  bistånd  bemägtigat  sig  stadens  styrelse 
och    hade    nu    för    afsigt  att  ånyo  grundlägga  Lybecks  herra- 
välde på  Östersjön.     I  Danmark  hade  Fredrik  I  dött  år  1533, 
och    adeln    var    oenig  om,  hvilken  af  hans  söner  skulle  tagas 
till    efterträdare.     Men  borgerskapet  i  Köpenhamn  och  Malmö 
förenade    sig    med    Lybeck    för  att  få  den  fångne  Kristian  II 
åter  uppsatt    på    tronen,    och    äfven    bönderna,    som  suckade 
under    adelns    förtryck,   hoppades  på  befrielse  genom  Kristian. 
Sålunda    tändes    i    Danmark    ett    fruktansvärdt  inhemskt  krig, 
hvilket   efter    sina    anstiftare  blef  kalladt  "Borgmästarekriget", 
och  efter  Lybeckärnes  krigshöfding,  grefve  Kristoffer  af  Olden- 
burg,    "Grefvekriget".     Nämnde   grefve,    som   hade  samlat  sig 
en    här    af   legosoldater,  ankom  vid  midsommartiden  1534  till 
Seeland    och    intog  i  Kristians    namn  såväl  denna  ö,  som  ock 
de  öfriga  danska  öarne,  samt  provinsen  Skåne  på  fasta  landet. 
I  hans   följe  var  äfven  en  hop  svenska  landsflyktingar:  Gustaf 
Trolle,  Berent  von  Melen,  och  slutligen  äfven  grefven  af  Hoija. 
Meningen   var  nämligen  att  efter  Danmarks  eröfring  äfven  an- 
gripa Sverige;  en  mecklenburgisk  hertig,  Albrekt  VII,  var  be- 
stämd till  konung  i  Sverige,  och  denne  hade  lofvat  att  i  sådant 
fall    gifva   halfva  Finland  åt  Melen  och  grefven  af  Hoija,  dels 
på   lifstid,    dels    såsom    ärftligt    län.     Men  dessa  stora  planer 
fingo    ett   olyckligt  slut.     Danska  adeln  hade  slutligen  kommit 
öfverens  om  att  taga  hertigen  af  Holstein,  Kristian  IH  (Fredriks 
äldre  son),  till  konung,  och  Gustaf  Vasa  lemnade  kraftig  hjelp 
både    till    lands    och    vatten.     Väl    råkade   hans  amiral,  Ivar 
Fleming,    som    hade    blifvit    sänd   till  Preussen  för  att  värfva 
krigsfolk,    i    staden   Danzigs  våld  och  hölls  fången  derstädes  i 
många  år.     Men  den  svenska  landtarmén  eröfrade  Skåne,  och 
Erik    Fleming,    som    om    våren  1535  seglade  ut  med  svenska 
flottan,    slog    Lybecks    sjömagt   vid  Bornholm.     Slutligen  hade 
äfven  Kristian  III  fört  sin  krigshär  till  Fyen  och  vann  der  en 
afgörande  seger.     Vid  detta  tillfälle  stupade  grefven  af  Hoija, 


128  FINLANDS     HISTOK1A. 

och  Gustaf  Trolle,  som  svårt  sårad  hade  blifvit  tagen  till  fånga, 
slutade  kort  derefter  sitt  oroliga  lif.  Men  Lybeck,  der 
Wullenwebers  välde  nu  tog  en  ända,  höjde  sig  aldrig  mera 
till  sin  forna  magt.  Hanseförbundets  glansperiod  var  ohjelp- 
ligen  förbi. 

Det  är  anmärkningsvärdt,  att  utländingarnes  ränker  emot 
Gustaf  Vasas  regering  oupphörligt  fortsattes,  än  på  ett,  än  på 
ett  annat  sätt.  Efter  grefvekrigets  slut  var  en  strid  på  väg 
att  uppflamma  emellan  Sverige  och  Danmark,  och  hertig  Albrekt 
af  Preussen,  som  var  gift  med  Kristian  JII:s  syster,  lade  ut 
sina  nät  åt  den  finska  sidan.  År  1539,  då  ett  rykte  hade 
utspridt  sig,  att  Gustaf  Vasa  var  sjuk  och  låg  på  dödsbädden, 
kom  ifrån  Preussen  en  hertigens  hemliga  utskickade,  Hans 
Girich,  till  Finland.  Denne  skulle  tala  med  Erik  Fleming  och 
förespegla  honom  en  sådan  regementsförändring,  att  det  ej 
längre  skulle  finnas  någon  krönt  konung  i  Sverige,  utan  tvenne 
riksråd  skulle  innehafva  regeringen.  Det  var  förmodligen  någon 
ny  union  med  Danmark,  som  åsyftades  genom  dessa  dunkla 
ord;  men  för  egen  räkning  ville  hertigen  förbehålla  någon 
landssträcka  af  Finland.  Girich  tyckes  dock  ej  fått  komma 
till  tals  med  Fleming;  ty  då  han  efter  sin  ankomst  till  Åbo 
begynte  förleda  besättningen  på  slottet,  togs  han  i  förvar  på 
nyåret  1540,  fördes  till  Stockholm  och  afrättades.  Erik  Fle- 
ming var  synbarligen  utan  något  slags  delaktighet  i  dessa 
planer  och  förblef  äfven  framdeles  i  synnerlig  gunst  hos  konun- 
gen. Väl  yttrade  sig  konungen  vid  detta  tillfälle  med  sin  van- 
liga häftighet  om  sin  gamla  stridskamrat,  att  Fleming  var  en 
egensinnig  och  underlig  man,  på  hvilken  man  ej  mycket  kunde 
lita;  men  i  Gustaf  Vasas  mun  betyda  sådana  ord  ej  mycket. 
I  sjelfva  verket,  ehuru  ej  till  namnet,  var  Erik  Fleming  på 
denna  tid  Finlands  högsta  befallningshafvande  och  togs  äfven 
upprepade  gånger  till  råds  rörande  Sveriges  angelägenheter. 
Då  bondekriget  i  Småland,  eller  den  s.  k.  "Dackefejden", 
som  bäst  rasade  åren  1542 — 1543  flere  utländska  furstar  ånyo 
kastade  giriga  blickar  på  Sveriges  krona,  så  att  Gustaf  sjelf 
redan  en  gång  tviflade  på  sakens  lyckliga  utgång,  var  Erik 
Fleming  den  man,  på  hvars  råd  och  hjelp  konungen  mest  för- 
litade sig. 

Efter    sistnämnda    uppror    var    likväl    Gustaf  Vasas  tron 
redan    fullkomligt    säkerstäld.     I   Januari  1544  sammankommo 


GUSTAF  VASAS  REGERING,  1523 1560.  129 

ständerna  i  Vesterås  och  ingingo  der  med  konungen  den  s.  k. 
ar/föreningen,  hvarigenom  stadgades,  att  Sveriges  krona  alltid 
skulle  gå  i  arf  inom  Vasa-ätten,  efter  förstfödslorätt.  De  för- 
nämsta bland  den  finska  adeln  voro  äfven  närvarande  vid  detta 
tillfälle  och  bekräftade  med  sina  namns  underskrift  på  de  öfriga 
ståndens  vägnar  rikets  förvandling  från  valrike  till  ärftligt 
konungadöme.  Bland  dessa  namn  påträffar  man  tre  finska 
riksråd:  Erik  Fleming,  herre  till  Qvidja,  Ivar  Fleming,  herre 
till  Sundsholm,  och  Björn  Klasson  (Leijori),  herre  till  Lepas, 
samt  bland  den  öfriga  adeln  Nils  Grabbe  och  dennes  måg 
JErik  Arvidsson  Stålarm,  bröderne  Nils  och  Andreas  Boije, 
Klas  Kristersson  Horn  och  dennes  farbror  Henrik  Klasson 
Horn,  Peter  Fleming  till  Friskala  (Eriks  och  Ivars  kusin)  och 
Johan  Knutsson  till  Laukko  (biskop  Arvid  Kurkis  systerson) 
m.  fl.  Vi  se  här  en  nästan  helt  ny  aristokrati,  som  uppvuxit 
kring  den  nya  konungamagten.  Den  andliga  aristokratin,  hvars 
inverkan  på  Finlands  angelägenheter  härförinnan  varit  så  stor, 
hade  nu  helt  och  hållet  gått  under;  men  i  dess  ställe  hade 
den  inhemska  adeln  och  den  af  konungen  grundade  embets- 
mannaklassen  med  otrolig  fart  utvecklat  sig.  Med  ett  ord, 
ett  nytt  samhällstillstånd  var  i  begrepp  att  uppkomma.  Man 
måste  medgifva,  att  konungamagtens  vunna  styrka  gaf  åt  rikets 
förvaltningsgrenar  mera  ordning  och  enhet  än  någonsin  förut. 
Men  denna  förvaltnings  förmedlare,  adeln  och  embetsmännen, 
hade  derjämte  sjelfve  uppsvingat  sig  till  alltför  stor  magt. 
Mången  af  dessa  herrar  förtryckte  på  ett  ohyggligt  sätt  allmo- 
gen uti  sina  embetsdistrikt.  Konungen  nödgades  sålunda  t.  ex. 
upprepade  gånger  strängt  tillrättavisa  Erik  Fleming  sjelf,  som 
i  Raseborgs  län  hade  betungat  allmogen  med  alltför  stora 
skatter,  med  skjutsande  och  annan  olaglighet,  samt  utarmat  och 
utsugit  densamma,  så  att  mången  var  tvungen  att  tillbringa 
vintern  gömd  i  skogarna.  Äfven  i  öfriga  delar  af  landet  an- 
träffas dylika  exempel  på  snikenhet  och  våld.  Gustaf  Vasa 
försökte  väl  några  gånger  att  förhindra  missbruken.  Men  dels 
var  landet  alltför  aflägset  från  konungens  vaksamma  öga,  dels 
synes  detta  fel  varit  så  allmänt  äfven  hos  Gustafs  dugligaste 
tjenare,  att  man  ej  kunde  riktigt  i  grund  athjelpa  det  onda. 
Likväl  förmärkes  mot  slutet  af  Gustafs  regering  en  viss  för- 
bättring i  Finlands  förvaltning.  Konungens  gamla  vapenbröder, 
de    båda   Flemingarne   och    Nils  Grabbe,  dogo  alla  samma  år 

Finlands   historia.  9 


130  FINLANDS    HISTORIA. 

1548,    och    Gustaf    begynte   just    vid  denna  tid  sjelf  allt  mer 
och  mer  taga  hand  om  Finlands  angelägenheter. 

Den    tilltagande  fiendtligheten  med  Ryssland  var  isynner- 
het   förnämsta    skälet,  för  hvars  skull  Gustafs  uppmärksamhet 
nu    vändes    emot    Finland.     År    1537  hade  Björn  Klasson  till 
Lepas  och  ett  svenskt  riksråd  varit  i  Moskva  för  att  stadfästa 
den  forna  freden.     Men  de  beständiga  striderna  emellan  gräns- 
befolkningarna störde  friden  emellan  de  båda  rikena.    Till  och 
med  embetsmännen  i  gränsorterna  voro  understundom  delaktiga 
i  befolkningens  illbragder;  sålunda  hade  t.  ex.  en  slottsskrifvare 
i  Viborg  jämte  några  andra  tagit  till  vana  att  städja  personer, 
som    stulo    hästar    ifrån    Nöteborgs    län,    hvarefter    det  stulna 
godset    fördes    till    Kexholms    län    för    att    försäljas.      Äfven 
den  obestämda  gränsen,  i  synnerhet  i  Savolaks  och  Österbotten, 
gaf    ständigt    nya    anledningar    till   oenighet,  och  Gustaf  Vasa 
var    ingalunda    villig   att   afstå  ens  det  minsta  område  af  sitt 
rike.    Då  han  (år  1544)  fick  kunskap  om,  att  man  från  ryska 
sidan    hade   inträngt  till  trakterna  kring  Uleåträsk,  erhöll  lag- 
mannen öfver  Österbotten  Jöns  Knutsson  till  Laukko  ett  skarpt 
tillrättavisningsbref,    deri    konungen   förebrådde  honom  att  han 
och    flere    "låta    allt   sådant  gå  vind  för  våg  och  tala  der  ej 
ett    ord    om,    utan  ligga  de  der  och  göda  sig,  likasom  svin  i 
sin   stia."     Gustaf  å  sin  sida  vidtog  i  denna  sak  kraftiga  åt- 
gärder,   i   det   han  ombesörjde  stadigvarande  nybyggare  till  de 
omtvistade  trakterna.     Äfven  i  söder  försökte  ryssarne  att  vid 
Systerbäck  slå  under  sig  en  liten  jordremsa,  som  äfven   derför 
kallades    Riita-maa    (det    omtvistade    landet),    och    längs    hela 
gränsen    tilltogo    de    ömsesidiga    plundringarna    dag  från  dag, 
isynnerhet    genom  ståthållarens  i  Novgorod  stridslystnad.     Man 
kunde  ej  längre  tvifla,  att  ju  ett  krig  stod  för  dörren,  och  på 
finska    sidan  vidtog  man  nu  nödiga  försvarsanstalter.     Viborgs 
slott    och   stad  befästades  ytterligare,  vid  Wuoksen  bygdes  ett 
träfäste,    och    i    närheten    af  Systerbäck  uppfördes  en  förmur, 
benämnd  Kivennapa,  hvaraf  Hantula  gränsförsamling  sedermera 
fick  sitt  namn  (sv.  Kivinäbb).    Derjämte  uppmanades  adeln  och 
bönderna  att  rusta  sig,  och  i  December  1554  utnämndes  båda 
Hornarne,    Henrik    Klasson   och  Klas  Kristerson,    till  öfverfält- 
herrar  i  Finland. 

I    Januari    1555    framträngde    en   större  rysk  styrka  till 
Viborg,    hvarest    den    i    tre    dagar  försökte  sina  krafter  emot 


GUSTAF    VASAS    KEGEKING,     1523 1560.  131 

staden.  Men  då  Kyssarne  härefter  begåfvo  sig  till  rådslag  på 
Revonhäntä  fjärd,  brast  isen  under  deras  fötter,  hvarvid  de 
allesammans  sägas  omkommit.  En  annan  styrka  hade  sam- 
tidigt dragit  till  Lappvesi  och  dödat  kyrkoherden  derstädes 
jämte  en  mängd  andra.  I  Mars  kommo  ryssarne  med  ännu 
större  styrka,  under  anförande  af  en  Ivan  Bibikow.  Men  fogden 
på  Kivinäbb,  Johan  Magnusson,  tågade  manligt  emot  dem 
till  Joutsselkä  by  och  dref  dem  tillbaka  öfver  gränsen.  Såväl 
konungen  som  czaren  tyckas  ännu  varit  benägna  till  fred. 
Ivan  var  som  bäst  sysselsatt  att  lägga  de  tatariska  khanaten 
i  Kasan  och  Astrakan  under  sitt  välde,  samt  kastade  begär- 
liga blickar  mot  Liffland  och  Estland ;  men  med  Finland  skulle 
han  gerna  velat  lefva  i  god  grannsämja.  A  andra  sidan  hade 
väl  Gustaf  Vasa  såväl  från  Liffland  som  Polen  blifvit  upp- 
manad att  anfalla  Ryssland;  men  hans  egen  försigtighet  och 
de  i  Finland  inträffade  nödåren  vägde  ännu  i  fredens  vågskål. 
Att  ändock  kriget  slutligen  uppflammade,  var  en  följd  af  de 
hårdnackade  gränsstriderna,  samt  befälhafvarnes  stridslystnad  å 
hvardera  sidan.  Om  sommaren  1555  förde  den  svenska  ami- 
ralen Jakob  Bagge  sin  flotta  in  i  finska  viken  och  gjorde  en 
rekognoscering  uppåt  Nevan.  Hans  rapporter  öfvertygade 
konungen  om,  att  Ingermanland  och  ryska  Karelen  skulle  vara 
helt  lätt  eröfrade,  och  nu  gafs  befallning  både  åt  landtarmén 
och  flottan  att  rycka  an  emot  Nöteborg.  Men  ryssarne  voro 
beredda  till  strid,  och  efter  tvenne  veckors  förlopp  måste  sven- 
skarne draga  sig  tillbaka  från  Nöteborg  (Sept.  1556),  levere- 
rande några  mindre  strider  under  återtåget.  Gustaf  Wasa 
hade  emellertid  sjelf  kommit  till  Finland,  besökte  som  hastigast 
gränsorterna  och  återvände  sedan  i  slutet  af  året  till  Abu, 
derifrån  han  anordnade  försvarsanstalterna.  Till  Österbotten 
sändes  krigsfolk,  äfven  i  landets  öfriga  delar  kallades  folket 
till  vapen,  och  öfverallt  samlades  lifsmedel  och  snöskidor,  sköldar 
och  vapen.  Några  af  czaren  gjorda  fredsförslag  voro  ej  af  den 
beskaffenhet,  att  de  kunde  antagas.  Kriget  skulle  således 
fälla  utslaget. 

I  Januari  1556  tågade  ryska  hären,  omkring  50,000  man, 
under  öfveranförande  af  furstarne  Shtjenjatjew  och  PaletsJci, 
öfver  gränsen  och  anryckte  fruktansvärdt  härjande  emot  Wiborg. 
De  svenska  förtrupperna  drogo  sig  tillbaka  och  uppbrände 
vid    sitt    aftåg    befästningarna  vid    Kivinebb,  hvilket  de  miss- 


132  FINLANDS    HISTORIA. 

tröstade  om  att  kunna  försvara.  Efter  en  kort  men 
strid  kunde  ryska  hären  ändtligen  den  21  Januari  rycka  upp 
under  Wiborgs  murar  och  begynte  genast  beskjuta  staden  och 
slottet.  Men  murarne  voro  starka  och  ryssarne  synbarligen 
alltför  litet  vana  vid  belägring.  Efter  tre  dagars  förlopp  bröto 
de  derför  nattetid  upp,  antingen  de  trodde  att  en  svensk  und- 
sättningsstyrka ankommit,  då  slottets  besättning  öfver  en  träbro 
transporterade  hö  till  slottet,  eller  ock  af  den  anledning,  att 
hela  företaget  blott  var  afsedt  för  plundring.  Deras  ströf- 
skaror  hade  på  flere  ställen  gjort  stor  skada,  och  ännu  under 
återtåget  synes  de  hafva  härjat  och  plundrat  på  ett  grymt 
sätt.  Den  ryska  krönikan  säger,  att  de  hade  så  mycket  fångar, 
att  en  finsk  qvinna  såldes  för  femton  kopek  och  en  finsk  man 
för  tio.  Äfven  från  finsk  sida  hade  ett  ödeläggande  plundrings- 
tåg företagits  till  ryska  Karelen,  till  trakterna  af  Pielisjärvi 
och  Repola,  ehuru  man  saknar  säkrare  underrättelser  härom. 
Men  en  sådan  ödeläggelse  i  fiendernas  land  var  en  dålig  er- 
sättning för  egna  lidanden  och  inverkade  ganska  litet  på  krigets 
slutliga  utgång. 

Krigets  dåliga  resultat  och  försvarsanstalternas  oduglighet 
fylde  konungens  sinne  med  bitter  harm.  Han  trodde,  att 
ryssarne  skulle  förnya  sitt  infall  och  ansåg  Finland  redan 
vara  nästan  förloradt.  "Här  i  landet  finnes  blott  intet  att 
lita  på,"  hördes  konungen  klaga.  Allmogen  i  Karelen  och 
Savolaks  hade  i  konungens  tycke  visat  mycket  mindre  ifver, 
än  han  väntat  af  densamma;  den  var  i  hans  tycke  en  fattig, 
vapenlös  och  "förflygtig"  befolkning,  från  hvars  sida  han  fått 
erfara  "mera  falskhet  mot  honom  och  deras  fädernesland,  än 
ståndaktighet  och  rättrådighet."  Sålunda  klagade  Gustaf  bittert. 
Samme  man,  som  i  sina  ungdomsdagar  hade  upprest  sig  till 
folkets  hjelte  och  befriare  från  främmande  ok,  hade  nu  blifvit 
en  räddhågad  gubbe,  som  hänförd  af  sin  uppskrämda  inbill- 
ning skymfade  det  finska  folket,  som  han  ej  kände  och  ej 
förstod.  Han  trodde  redan  att  hans  eget  lif  sväfvade  i  den 
största  fara  och  skulle  velat  genom  Österbotten  med  största 
hast  skynda  tillbaka  till  Sverige,  emedan  vintern  stängde  för 
honom  vägen  öfver  hafvet.  I  början  af  Mars  begaf  han  sig 
från  Åbo  öfver  till  Åland,  återvände  derifrån  efter  några  må- 
nader igen  till  Åbo  och  seglade  sedan  om  sommaren  till 
Sverige,  qvarlemnande  sin  son  Johan  såsom  landets  högsta  be- 


GUSTAF    VASAS    BEGEKING     1523 15  60.  133 

fälhafvare.  Lyckligtvis  hade  dock  hans  stora  fruktan  varit 
alldeles  ogrundad.  Ryssarna  gjorde  ej  vidare  några  krigiska 
försök,  utan  erbjödo  sjelfva  fred,  så  att  ett  vapenstillestånd 
blef  beramadt  redan  i  Oktober.  I  slutet  af  året  skickades 
ändtligen  från  Finland  ordentliga  fredsunderhandlare  till  Ryssland ; 
desse  utgjordes  af  riksrådet  Sten  Eriksson  Leijonhufvud,  erke- 
biskop  Laurentius  Petri  och  biskopen  i  Åbo  Agricola,  jämte 
trenne  andra.  De  blefvo  vänskapligt  eraottagna  och  den  2 
April  1557  afslöts  i  Moskva  en  fred  på  fyratio  år.  Anmärkas 
bör,  att  detta  var  Agricolas  sista  värf;  ty  på  återfärden  från 
Ryssland  sjuknade  han  och  dog  på  Kyrönniemi  i  Nykyrka 
socken  den  9  April.  Hans  qvarlefvor  begrofvos  i  Wiborgs 
domkyrka.  * 

Konungens  besök  i  Finland  1555 — 1556  (han  hade  der- 
förinnan  endast  som  hastigast  besökt  detta  land  om  hösten 
1530)  är  för  öfrigt  anmärkningsvärdt  genom  en  tilldragelse,  som 
snart  åstadkom  nya  förvecklingar  med  utlandet,  samt  oenighet 
i  Gustafs  egen  familj:  grundandet  af  ett  Finskt  hertigdöme. 
Gustaf  hade  nämligen  fyra  söner,  af  hvilka  den  äldste,  Erik, 
hade  till  moder  en  tysk  furstedotter,  men  de  yngre  Johan, 
Magnus  och  Karl  voro  af  andra  giftet  med  hans  högtälskade 
Margareta  Leijonhufvud.  Eriks  vankelmod  och  lättsinne,  som 
ofta  bragt  sorg  öfver  den  gamle  fadrens  hufvud,  samt  Gustafs 
sträfvan  att  befästa  Wasaätten  i  bredd  med  den  öfriga  adeln, 
väckte  hos  honom  tanken  att  förse  äfven  de  yngre  sönerna 
med  särskilda  regeringsområden.  Sålunda  bestämde  konungen 
kort  före  sin  afresa  från  Finland  åt  den  mest  älskade  af  sina 
söner,  Johan,  Åbo  och  Kumogårds  län  samt  Åland  till  ärftligt 
hertigdöme,  hvartill  följande  år  ytterligare  lades  Raseborgs  län. 
Enligt  förläningsbrefvet  fick  hertigen  detta  område  till  evärdelig 
ego  för  sig  och  sina  manliga  efterkommande;  men  han  var 
tillika  förpligtad  att  till  rikets  bistånd  uppsätta  så  mycket 
krigsfolk  som  möjligt  och  i  allmänhet  förblifva  svenska  konun- 
gens trogna  undersåte.  Den  nittonårige  Johan,  som  åtföljt  sin 
fader  till  Finland,  hängaf  sig  genast  med  mycken  ifver  åt 
landets  regeringsangelägenheter,  men  synes  hafva  förbundit 
många  dåraktiga  planer  med  sin  nya  hertigliga  värdighet. 
Redan  i  början  af  år  1558  tog  han  emot  konungens  vilja  en 
särskild  ed  af  sitt  hertigdömes  adel.  Men  derjämte  synes 
han    drömt  om  magt   och  vidsträckta  eröfringar.     Kriget  mot 


f    134  FINLANDS    HISTORIA. 

Ryssland,  hvartill  äfven  han  ifrigt  hade  uppmanat,  hade  väl 
en  olycklig  utgång;  men  förhållandena  i  Estland  och  Liffland 
tycktes  erbjuda  ett  ännu  lämpligare  verksamhetsfält.  I  dessa 
länder  stod  Svärdsordens  magt  på  branten  af  sin  undergång. 
Den  långvariga  striden  emellan  orden  och  erkebiskopen  i  Riga, 
städernas  sjelfständighet  och  folkets  slafveri  under  de  främ- 
mande herrarne,  voro  denna  stats  gamla  onda.  Men  nya 
dödsorsaker  hade  dessutom  den  nya  tiden  nu  fört  med  sig. 
Reformationen  hade  skakat  såväl  det  andliga  ridderskapets  idé, 
som  ock  biskoparnes  verldsliga  herradöme,  och  Rysslands  till- 
växande magt  trängde  allt  väldigare  mot  Östersjöns  stränder. 
Redan  år  1558  intogo  Ryssarne  Narva  och  Dorpat;  två  år 
senare  vunno  de  en  afgörande  seger  och  bemägtigade  sig  fästet 
Fellin,  som  utgjorde  likasom  föreningslänken  emellan  Estland 
och  Liffland.  De  magtegande  i  Liffland  sökte  hjelp  hos  gran- 
narne,  men  dessa  begagnade  sig  endast  af  tillfället  att  dela 
det  till  buds  stående  bytet.  Konungen  i  Polen  beredde  sig 
redan  att  taga  hela  landet  i  besittning;  Ösels  biskopsstift  hade 
en  dansk  prins,  Magnus,  köpt  och  äfven  den  unge  finske  her- 
tigen stod  i  underhandling  än  med  Reval  än  med  landtmä- 
staren  om  slott  och  jordegendomar.  Väl  stälde  den  gamle 
kung  Gustaf,  så  snart  han  fick  kunskap  om  dessa  planer, 
starka  hinder  mot  sin  sons  inblandning  i  så  farliga  affärer. 
Men  Johan  bistods  ännu  på  denna  tid  af  sin  broder  Erik 
och  båda  sönerna  drefvo  sina  stämplingar  bakom  fadrens  rygg. 
Midt  under  dessa  kommande  förvecklingar  dog  den  70- 
årige  konungen  den  29  September  1560.  Hans  tredje  gemål, 
Katarina  Stenbock,  var  helt  ung;  hon  öfverlefde  konungen  i 
nära  ett  hälft  sekel  och  måste  bevitna  de  skakningar,  som 
efter  den  store  Gustafs  död  inträffade  i  riket  och  Wasaätten. 
"Tider  äro  kommande,  då  Sveriges  barn  gerna  skulle  rifva 
mig  upp  ur  mullen,  om  de  kunde,"  .hade  Gustaf  yttrat  sig  i 
sitt  afsked  till  de  församlade  ständerna.  Huru  snart  denna 
förutsägelse  gick  i  fullbordan,  skola  vi  i  det  följande  få  se. 


GVSTAF    VASAS    REGERING     1523 1560.  135 


3.    Gustaf  Yasas  regering:,  1523—1560:  Den  inre  förvaltning-en. 

I  det  föregående  hafva  vi  framstält  de  yttre  politiska 
förhållandena  under  Gustaf  I:s  långa  regeringstid,  och  vilja  nu 
kasta  en  blick  på  Finlands  inre  tillstånd  under  denna  tid. 
Den  varaktiga  fred,  som  den  store  konungen  slutligen  hade 
förskaffat  åt  riket  och  som  allenast  för  en  kort  tid  blifvit 
störd  af  ryska  kriget,  verkade  otvifvelaktigt  gynsamt  på  landets 
ekonomiska  ställning.  Unionsstridernas  sår  läktes  efterhand, 
handeln  började  åter  uppblomstra  och  odlingen  utbredde  sig 
till  de  aflägsnaste  ödemarker.  Åt  alla  dessa  håll  var  konungens 
direkta  medverkan  ganska  betydlig;  ty  hans  styrelsesätt  var  i 
ordets  vackraste  bemärkelse  patriarkaliskt,  såsom  en  husfaders 
omsorg  om  en  stor  familj.  Redan  i  början  af  sin  regering 
sträfvade  han  att  ställa  förvaltningen  och  skatteangelägenheterna 
på  en  ordnad  fot.  I  de  vestra  länen  af  Finland  vidtog  redan 
från  år  1538  en  ny  skatteberäkning,  som  sedermera  under 
Gustafs  sista  regeringsår  utsträcktes  äfven  till  de  östra  delarne 
af  landet.  Utskylderna  betalades  i  allehanda  naturprodukter, 
hvilka  uppburos  dels  efter  socknar,  fjerdingar  eller  mindre 
distrikt,  dels  från  hvarje  skattejord  och  bondefamilj  (mantal). 
Ifrån  denna  inkomst  togo  embetsmännen  såväl  sin  egen  aflöning, 
som  slottens  och  de  allmänna  inrättningarnas  underhåll;  men 
återstoden  skulle  med  noggrann  redogörelse  inbetalas  till  den 
kungliga  skattkammaren.  Skattepersedlarnes  olikartade  beskaf- 
fenhet och  osäkerheten  i  mått  och  vigt  gaf  likväl  åt  tjenste- 
männen  ett  godt  tillfälle  till  underslef  och  utpressningar.  Vis- 
serligen var  det  ej  ovanligt,  att  landsfogdar,  skrifvare  och 
ridfogdar  för  sådana  bedrägerier  dömdes  till  galgen.  Men 
naturligtvis  skedde  mycket,  hvarom  det  aldrig  kom  till  laglig 
undersökning,  och  de  adliga  utpressarne  sluppo  alltid  för 
billigare  pris.  Först  vid  sitt  besök  i  Finland  1555  synes 
Gustaf  fått  sina  ögon  öppnade  i  anseende  till  adelns  förhål- 
lande i  detta  land,  och  en  finsk  lagkunnig  man,  Jakob  Teit, 
sattes  att  undersöka  denna  sak.  Det  "klagomålsregister",  som 
han  i  och  för  detta  uppdrag  upprättade,  är  i  sanning  den 
finska  adelns  syndaregister,  som  visar,  på  hvilket  oerhördt  sätt  lan- 
dets främste  män  hade  slagit  under  sig  gods  och  egendom.   Adeln 


136  FINLANDS    HISTORIA. 

gjorde  rusttjenst  för  sin  frälsejord  och  var  för  det  mesta  be- 
friad från  andra  utskylder;  men  det  var  ett  allmänt  missbruk, 
att  skattelagd  jord  drogs  genom  köp,  förpantning  eller  rent 
våld  under  frälset.  Redan  år  1539  utfärdade  konungen  ett 
strängt  förbud  rörande  denna  sak,  men  detta  sjelfsvåld  upp- 
hörde dock  ej.  För  öfrigt  räknade  ej  konungen  för  egen  del 
så  synnerligen  noga  med  bondens  eganderätt.  Enligt  Gustaf 
Vasas  uppfattning  var  hvarje  skattskyldig  jord  egentligen  kro- 
nans egendom,  till  hvilken  bonden  endast  hade  nyttjan- 
derätt. I  stöd  af  denna  sjelftagna  husbonderätt  blandade 
konungen  sig  efter  eget  godtfinnande  i  böndernas  enskilda 
hushållning  och  utfärdade  förordningar,  huru  de  skulle  bruka 
sina  egendomar,  sköta  sin  ladugård  m.  m.  Sjelf  var  Gustaf 
den  största  landtbrukaren  i  riket  och  inrättade  i  flere  delar 
af  landet  kungsladugårdar,  på  hvilka  gårdsfogdar  å  hans  väg- 
nar innehade  husbondemagten.  Dessa  landtgårdar,  hvilka  be- 
traktades såsom  konungens  enskilda  tillhörighet  ("Kongl.  Maj:ts 
arf  och  eget"),  voro  dels  gamla  kyrkogods,  dels  genom  köp 
eller  annan  öfverenskommelse  förvärfvade  privatgods.  Det 
sjelfrådiga  sätt,  hvarpå  konungen  understundom  förökade  sin 
enskilda  jordegendom,  är  just  icke  alltid  prisvärdt.  Men  Gustaf 
ansåg  sin  egen  fördel  äfven  vara  rikets  fördel,  och  hans  landt- 
gårdar voro  i  sitt  slag  mönstergårdar  för  allmogen. 

Af  synnerlig  betydelse  var  Gustafs  omsorg  om  utmar- 
kernas  befolkande,  hvartill  närmaste  orsaken  var  behofvet  att 
försäkra  de  aflägsnare  gränstrakterna  mot  Rysslands  anspråk. 
Utmarkerna  hade  hittills  varit  folkets  gemensamma  egendom; 
men  enligt  Gustafs  uppfattning  tillhörde  de  kronan  och  ny- 
byggare uppmuntrades  att  nedsätta  sig  derstädes.  Från  år 
1547,  då  Gustaf  Fincke  blef  ståthållare  på  Nyslott,  började 
man  med  ifver  arbeta  för  det  nordliga  Savolaks'  (savolaksarnes 
"Lappmark")  befolkande,  och  inom  kort  uppstod  här  en  ny 
socken,  Tavisalmi  eller  Kuopio,  som  sträckte  sig  från  Ranta- 
salmi  rå  norrut.  Mindre  benägna  voro  tavasterna  att  följa 
konungens  afsigter  i  detta  syfte;  sjelfva  lade  de  ej  hand  vid 
verket,  och  de  sågo  med  missnöjda  blickar,  om  andra  gjorde 
det.  Då  svenskarne  i  Österbotten  med  konungens  samtycke 
hade  bygt  gårdar  i  trakterna  af  Lappajärvi,  nära  tavastländska 
gränsen,  kommo  tavasterna  att  plundra  och  bränna  dem.  Gustaf 
var    dock    ej    den    man,   som  till  följd  af  ett  dylikt  motstånd 


GVSTAF    VASAS    KEGERING     15  2  3 1560.  137 

skulle  afstått  från  sina  planer.  Fincke  fick  befallning  att 
sända  folk  från  Savolaks  till  att  bebygga  äfven  de  tavast- 
ländska  utinarkerna,  och  sålunda  uppstod  Rautalampi  socken, 
som  omfattade  hela  nuvarande  Laukas  härad.  Äfven  i  Sata- 
kuntas  och  södra  Österbottens  utmärker  nedsatte  sig  på  detta 
sätt  savolaksare.  Men  vigtigast  ur  politisk  synpunkt  var  be- 
folkandet af  trakterna  kring  Uleåträsk;  ty  Finlands  rätt  till 
dessa  nejder  var  alldeles  obestämd  och  bekräftades  först  genom 
deras  bebrukande.  Af  alla  Gustaf  Vasas  åtgärder  rörande 
Finland  var  ingen  af  sådan  nationel  betydelse,  som  denna  fred- 
liga eröfring  af  utmarkerna.  Hans  eröfringstrupp  utgjordes 
för  det  mesta  af  savolaksare,  som  nu  utförde  samma  värf, 
som  tavasterna  två  och  ett  hälft  sekel  tidigare  uti  Norra 
Österbottens  kustländer.  Nu,  likasom  äfven  då,  trängdes  den 
lappska  befolkningen  inom  allt  trängre  gränser;  men  enskilda 
lappfamiljer  anträffades  ännu  hundra  år  senare  i  norra  Savolaks. 
Ett  annat  nomadfolk,  Ziguenarne,  hade  på  dessa  tider  för 
första  gången  visat  sig  i  Finland.  De  omtalas  år  1559  på 
Åland,  dit  de  förmodligen  kommit  öfver  från  svenska  sidan, 
och  hertig  Johan  befalde  då,  att  de  skulle  fasttagas  "för  deras 
opassande  uppförande". 

I  afseende  å  handel  och  näringar  skönjer  man  på  samma 
sätt  Gustaf  Vasas  sträfvanden  att  göra  landets  naturliga  hjelp- 
källor  fruktbärande.  Omkring  1542  hade  Erik  Fleming  öppnat 
Finlands  första  jerngrufva  uti  Ojamo  i  Lojo  socken,  och  något 
senare  försökte  man  anlägga  bergverk  äfven  på  flere  andra 
orter.  Äfven  begynte  man  uppsöka  och  bearbeta  koppar- 
grufvor.  Handtverkerierna  voro  i  allmänhet  ännu  i  sin  början; 
likväl  var  smideskonsten  af  gammalt  känd  och  utöfvad  af  fin- 
narne,  och  bössor  förfärdigades  redan  i  landet  äfven  för  krigs- 
härens behof.  Sålunda  skref  Gustaf  Fincke  redan  före  ryska 
kriget  till  konungen,  att  goda  "rörsmeder"  funnos  i  Savolaks, 
och  på  de  sista  åren  af  Gustaf  Vasas  regering  omnämnes  en 
gevärsfabrik  i  Martila.  Derjämte  började  man  redan  i  och 
för  krutfabrikationen  tänka  på  att  bereda  salpeter,  och  denna 
industri  vann  framdeles  en  ganska  stor  utbredning.  De  van- 
liga grenarne  af  husslöjden  må  här  förbigås;  men  i  samman- 
hang härmed  må  nämnas,  att  träkärl  från  egentliga  Finland 
redan  på  denna  tid  blifvit  föremål  för  export,  af  hvilken  an- 
ledning kustbefolkningen  i  Wehmo  härad  erhöll  binamnet  "Wakka- 


138  FINLANDS    HISTOBIA. 

finnar".  Handelns  uppblomstring  trodde  Gustaf  sig  bäst  be- 
fordra derigenom,  att  allt  slags  landthandel  på  det  strängaste 
förbjöds  och  äfven  sjelfva  städernas  trafik  begränsades  genom 
noggranna  förordningar.  I  detta,  likasom  i  många  andra  fall, 
får  man  ej  alltför  mycket  klandra  konungens  benägenhet  för 
reglementerande.  Det  forna  slafveriet  under  hanseför- 
bundet  hade  i  hög  grad  förslöat  handelsståndet  och  konungen 
var  ofta  tvungen  att  liksom  en  skolmästare  mecdela  sina  lär- 
domar angående  bästa  sättet  att  förtjena.  Då  utskickade  från 
borgerskapet  i  Åbo  år  1549  infunno  sig  hos  konungen,  begynte 
han  förhöra  dem  om  sättet,  huru  de  bedrefvo  sin  handel  på 
utlandet,  och  sade,  "att  han  förnummit,  att  de  hafva  så  goda 
som  ringa  förstånd  i  saken,  så  att  de  gjorde  både  sig  sjelfve 
och  riket  skada,  då  de  ej  ens  kunde  räkna  ej  heller  kändt 
hvarken  landets  mynt  eller  det  utländska,  utan  lagade  alltid 
så,  att  de  hade  förlust  på  deras  varor  hos  de  främmande, 
men  om  de  deraf  skulle  hafva  någon  vinning,  så  måste  det 
ske  från  landets  egna  undersåtar."  Konungen  hade  derpå  gifvit 
dem  några  goda  råd,  men  trodde  dock,  att  de  ej  ens  derefter 
blifvit  förståndigare.  Under  sådana  omständigheter  är  det  icke 
att  undra,  att  Gustaf  ofta  t.  o.  m.  alltför  strängt  blandade 
sig  i  handelsangelägenheterna;  det  tyckes  tvertom  äfven  varit 
hans  undersåtars  åsigt,  att  han  förstod  dessa  saker  bäst.  Ar 
1550  utgafs  en  särskild  Seglations-  och  handélsstadga  för 
Finland.  All  handel  med  Lybeck  förbjöds  och  borgerskapet 
uppmanades  att  sända  sina  skepp  till  Nederländerna,  England 
och  Portugal.  Derjämte  gafs  anvisning,  hvilka  varor  man 
borde  införa  från  utlandet  och  hvilka  varor  skulle  få  utföras; 
utförseln  af  "ätande  varor"  var  t.  ex.  starkt  begränsad,  emedan 
man  ansåg  dem  bättre  behöfvas  i  eget  land.  Fyra  år  senare 
ansåg  konungen  nödvändigt  att  sjelf  bestämma  prisen  på  in- 
ländska och  utländska  varor,  för  att  derigenom  förekomma, 
att  de  inhemska  produkterna  skulle  råka  i  förakt.  Isynnerhet 
var  konungen  bekymrad  öfver,  att  köpmännen  ej  förstodo  att 
hålla  sitt  eget  lands  mynt  i  dess  rätta  värde ;  han  måste  derfor 
varna  myntmästaren  i  Åbo,  att  ej  slå  "alltför  fett  mynt",  före- 
gifvande  på  sitt  skämtsamma  sätt,  att  för  mycket  fläsk  i  kålen 
ej  är  helsosamt  för  den  ätande.  Våldsamma  åtgärder  till 
handelns  befordrande  skydde  man  ej  då  så  mycket,  som  nu 
för  tiden.     Då  år  1547  adeln,  presterskapet  och  borgarne  från 


GUSTAF    VASAS    REGEBING    1523 1560.  139 

trakten  omkring  Åbo  hade  sammanträdt  för  att  afgifva  sina 
utlåtanden  om  några  allmänna  angelägenheter,  uttalade  de 
den  åsigt,  att  de  mindre  städernas  borgare  borde  flyttas  till 
Åbo  och  Wiborg,  emedan  de  ansågo,  att  landet  skulle  hafva 
mera  nytta  af  tvenne  hufvudstäder,  än  af  många  små  kö- 
pingar. År  1550  beslöt  konungen  att  grundlägga  en  ny  stad 
vid  utloppet  af  Wanda-å,  på  Sandhamn,  hvilken  skulle  taga 
den  ryska  handeln  ifrån  Reval,  och  befalte  i  denna  afsigt 
under  hotelse  af  strängt  straff  innevånarne  i  Ulfsby,  Raumo, 
Borgå  och  Ekenäs  att  öfverflytta  dit.  Detta  var  första  ur- 
sprunget till  staden  Helsingfors;  men  endast  Ekenäs,  som  helt 
nyss  hade  fått  stadsprivilegier,  synes  hafva  åtlydt  konungens 
befallning,  och  Helsingfors  höjde  sig  ej  heller  för  öfrigt  till 
den  betydelse,  man  vid  dess  anläggande  hade  åsyftat.  Åbo 
åter,  som  allt  ännu  var  landets  första  stad,  hade  ännu  icke 
fullt  hämtat  sig  efter  danskarnes  ödeläggelser.  Nådendals  lycka 
sjönk  i  samma  mon,  som  dess  ryktbara  kloster  gick  under. 
Deremot  började  Ulfsby  resa  sig,  isynnerhet  genom  hertig  Johans 
omvårdnad;  det  flyttades  år  1558  närmare  hafvet  och  erhöll 
namnet  Björneborg.  I  Österbotten  fans  ännu  ingen  stad  och 
äfven  Birkarlarnes  handels-  och  skatterättigheter  i  Lappland 
upphäfdes  år  1554,  då  alla  lappar  stäldes  under  konungens 
fogdars  förvaltning.  Likväl  var  handelsrörelsen  längs  Bott- 
niska vikens  stränder  särdeles  liflig;  t.  o.  m.  landthandeln  var 
derstädes  i  stöd  af  gamla  rättigheter  i  någon  mon  tillåten 
och  äfven  från  Ryssland  drefs  en  liflig  handel  på  dessa  trakter, 
ehuru  svenska  regeringen  af  politiska  skäl  sökte  att  motarbeta 
densamma.  Om  man  i  allmänhet  betraktar  Gustaf  Vasas 
mångfaldiga  förordnanden  rörande  handeln,  så  kan  det  ej  för- 
nekas, att  deras  frukter  sällan  motsvarade  konungens  goda 
afsigter.  Men  det  är  ögonskenligt,  att  i  mångu  fall  Gustafs 
högre  åskådningssätt  småningom  utöfvade  ett  gynsamt  infly- 
tande på  hans  undersåtar,  och  att  å  andra  sidan  hans  politik 
och  hans  mägtiga  krigsflotta  förskaffade  åt  Finlands  handel 
skydd  och  aktning  i  utlandet. 

Gustaf  Vasa  hade  uppstigit  på  svenska  tronen  i  stöd 
af  det  svenska  nationalmedvetandet,  och  folkets  allmänna  ynnest 
var  äfven  derefter  hans,  likasom  förut  Sturarnes,  trygghet  och 
stöd;  derför  försökte  han  äfven  ständigt,  än  i  tal  och  än  i 
skrift,  bereda  folkets  tänkesätt  för  sina  planer.    Hans  kungliga 


140  FINLANDS    HISTORIA. 

bref    gjorde    i    detta    afseende    nästan  samma  tjenst,  som  tid- 
ningarna på  vår  tid,  i  det  de  uttalade   och  förklarade  de  po- 
litiska   och    ekonomiska    frågorna  så,  att  en  hvar  kunde  fatta 
dem.     Äfven  åt  Finlands  innevånare   utdelades  på  sådant  sätt, 
isynnerhet  mot  slutet  af  Gustafs  regering,  råd  och  uppmaningar ; 
men    såsom    aifattade    på    svenska    språket    kunde    de  ej  här 
göra  samma  direkta  verkan,  som  i  Sverige.  Endast  ett  kungligt 
bref,    som  år  1555  sändes    från  Helsingfors  till  befolkningen  i 
Savolaks  rörande  det  nyss  utbrutna  kriget,  finnes  äfven  skrift- 
ligt öfversatt  till  finskan,  ehuru  öfversättningen    synbarligen  är 
verkstäld  först  i  Nyslott.     Ännu  mindre  kunde  muntliga  samtal 
emellan  konungen  och  den  finska  allmogen  komma  i  fråga;  ty 
de  förstodo  hvarken  hvarandras  språk  eller  hvarandras  tänkesätt. 
Ingen    bland    Sveriges    konungar   har    varit    mera    svensk,  än 
Gustaf  Vasa,   och  knappast   har    någon  så  litet  som  han  känt 
sig    hemmastadd    bland    finnarne.     Då  under  nyssnämnde  krig- 
hertig    Johan  i  början  af  år  1556   hade  begifvit  sig  ifrån  sin 
fader  i  Åbo  till  landsorterna,    för    att  påskynda  folkets  beväp- 
ning,   skref    konungen    till  honom  ett  bref  med  varningar,  att 
han    ej    skulle    gifva    sig  i  beröring   med  de  finska  bönderna, 
emedan  deras  sinnelag  var  underligt  och  ostadigt;  detta  hade 
han  nämligen  sjelf  erfarit  på  sin    resa  i  Lojo   socken,  hvarest 
bönderna  "slogo  sig  fulle  med  öl,  ropade  och  skriade  i  konun- 
gens närvaro,  att  ingen  fick  hvarken  höra  eller  tala  för  dem." 
Derför    rådde    konungen  nu  sin  son  att  sky  och  undvika  dem 
så    mycket    som  möjligt.     Men  den  unge  hertigen  var  af  helt 
annan  åsigt  och  synes  allt  från  början  blifvit  ganska  förtrogen 
med    det    folk,    ibland    hvilket    han    fått   sitt   verksamhetsfält. 
Isynnerhet    var    det    i    afseende  å  hertigen  en   vigtig  omstän- 
dighet,   att    språket    synbarligen    icke    reste    någon    skiljemur 
emellan    honom    och    finnarne;    ty    han    hade   allt  från  barn- 
domen   haft    till    lärare    en    finsk    man,  magister  Martin  Tett 
Finska  språkets  stigande  anseende  skönjes  för  öfrigt  på  denna 
tid  äfven  deraf,  att  nu  för  första  gången  omtalas  planer,  åsyf- 
tande att  undertrycka  det  samma.     I  spetsen  för  dessa  svensk- 
ifrande  planer  sägas  hafva  stått  tvenne  män,  som  Gustaf  sände 
sin    son    till    biträde    vid    Finlands    styrelse,   nämligen  doktor 
Andreas  såsom  kansler,  och  Hans  Thomasson  såsom  kamrerare. 
Dessa    mäns    ränker    utverkade,    att    då    efter    Agricolas    död 
biskopsstolen    i    Åbo    ändtligen    skulle    ånyo    besättas,    Gustaf 


ERIK    XIV    OCH   HERTIG    JOHAN,     1560 1568.  141 

Vasa  einot  hertigens  vilja  till  detta  embete  förordnade  en  rent 
svensk  man  från  Östergötland,  vid  namn  Peter  Folling.  Men 
Finnames  nationalkänsla  var  dock  så  pass  vaken,  att  dessa 
försök  framkallade  missnöje,  och  det  finskhatande  partiet  — 
om  det  kan  kallas  parti  —  gick  ganska  snart  under.  De 
båda  hufvudmännen  afledo  redan  under  de  närmast  följande 
åren,  och  Folling  råkade  in  i  hvirfveln  af  de  uppstående  poli- 
tiska förvecklingarna,  hvilka  inom  kort  fördrefvo  honom  från 
biskopsstolen  och  ur  landet. 


4.    Erik  XIV  och  hertig  Johan,  1560—1568. 

Knapt  hade  Gustaf  Vasa  hunnit  tillsluta  sina  ögon, 
innan  redan  anledning  till  oenighet  uppkom  emellan  hans  tvenne 
äldsta  söner.  Hertig  Johan  vistades  för  tillfället  på  svenska 
sidan,  vid  fadrens  dödsbädd;  men  tronarfvingen  Erik  beredde 
sig  som  bäst  till  en  resa  till  England,  till  b  vars  drottning 
Elisabeth  han  då  för  tiden  stod  i  frieri.  Men  nu  skyndade 
han  med  största  hast  till  Stockholm,  begrof  sin  fader  och 
sammankallade  riksens  ständer  till  Arboga  i  April  1561.  Det 
var  hans  afsigt  att  genast  bringa  de  hertigdömen.  som  den 
aflidne  konungen  hade  bestämt  åt  sina  yngre  söner,  i  strängt 
beroende  under  riket,  och  ständerna  voro  äfven  i  denna  sak 
helt  och  hållet  på  konungens  sida.  Till  först  förordnades,  att 
de  jordlägenheter,  som  Gustaf  hade  betraktat  såsom  det  kung- 
liga husets  enskilta  "arf  och  eget",  skulle  anses  såsom  kronans 
egendom,  och  att  de  sålunda  ej  skulle  komma  under  arfskiftet. 
Men  särskildt  blefvo  hertigarnes  rättigheter  i  styrelsen  af  sina 
egna  hertigdömen  strängt  begränsade.  Till  lagmans-  och  biskops- 
embetena  skulle  konungen  sjelf  tillsätta  hvem  han  ville;  så  i 
hertigdömena  som  i  det  öfriga  riket  skulle  alla  undersåtar 
gifva  trohetsed  åt  konungen,  men  hertigdömenas  adel  skulle 
svära  trohet  uteslutande  åt  konungen ;  ingen  af  hertigarne  skulle 
få  utan  konungens  samtycke  sammankalla  sin  underlydande  all- 
moge; ej  heller  skulle  de  få  pålägga  nya  skatter,  utdela  privi- 
legier eller  meddela  frälserätt  och  adlig  sköld;  slutligen  skulle 
hertigarne  ej  få  ingå  förbund  eller  fördrag,  utom  i  giftermåls- 


142  FINLANDS    HISTORIA. 

angelägenheter  med  konungens  goda  minne.  —  Dessa  bestäm- 
melser, hvilka  i  främsta  rummet  voro  riktade  mot  hertig  Johan 
i  ty  de  öfriga  bröderna  voro  ännu  minderåriga)  voro  visserligen 
till  stor  fördel  för  bevarandet  af  rikets  enhet.  Men  Eriks 
ständiga  misstankar  ökade  bitterheten  emellan  honom  och 
Johan.  Redan  i  Maj  skickades  ett  kungligt  ombud  till  Fin- 
land, för  att  taga  den  föreskrifna  eden  af  hertigdömets  inne- 
vånare. Förbittrad  häröfver  säges  Johan  först  hafva  utfärdat 
till  sina  embetsmän  ett  strängt  förbud  mot  edens  afgifvande; 
men  denna  motsträfvighet  gagnade  till  intet.  Erik  hade  redan 
uttänkt  nya  medel  att  förringa  hertigarnes  anseende.  Då  i 
slutet  af  September  kröningen  egde  rum  i  Upsala  infördes 
grefve-  och  friherrevärdigheterna  likasom  till  en  mellanlänk, 
som  skulle  förflytta  hertigarne  ned  till  adelsklassen.  Såväl 
grefvarne,  som  friherrarne  förseddes  med  ärftliga  län;  konun- 
gen lade  en  krona  på  deras  hufvuden,  sådana  som  äfven  her- 
tigarne buro,  och  härolden  utropade:  "En  är  Sveriges,  Göthes 
och  Vendes  konung,  och  änskönt  flere  kronor  blänka  för  edra 
ögon,  må  ingen  det  så  taga,  som  skulle  flere  än  en  konungs- 
lig krona  finnas".  —  Till  greflig  värdighet  upphöjdes  ätterna 
Sture,  Brahe  och  Boos;  friherrlig  värdighet  åter  gafs  åt  nio 
män,  hvaribland  två  finnar,  Lars  Ivarsson  Fleming  till  Sunds- 
holm och  Klas  Kristersson  Horn  till  Aminne.  Den  glans, 
hvarmed  dessa  ifrån  utlandet  lånade  värdigheter  omgåfvo  den 
kungliga  kronan,  synes  högeligen  smickrat  Eriks  fåfänga; 
men  äfven  för  öfrigt  sträfvade  han  på  denna  tid  att  genom 
ynnestbevisningar  draga  adeln  till  sig.  Sålunda  förminskade  han 
redan  följande  år  adelns  rusttjenst  betydligt,  och  bland  annat 
bestämdes,  att  en  grefve  skulle  få  frihet  från  denna  skyldighet 
för  tre  af  sina  gårdar,  en  friherre  för  två  och  en  adelsman 
för  den  gård,  som  han  sjelf  bebodde.  Det  var  den  s.  k. 
säterifriheten,  till  hvilken  på  detta  sätt  lades  grunden.  I  sitt 
hjerta  litade  Erik  dock  lika  litet  på  adeln,  som  på  sina  bröder ; 
men  fruktan  för  Johan  besegrade  på  denna  tid  alla  andra 
misstankar.  Hvad  Finlands  hertig  tänkte  om  allt  detta,  är 
lätt  att  gissa.  Efter  kröningen  hade  Johan  begifvit  sig  till 
Finland,  och  fann  här  alltför  snart  nya  orsaker  till  missnöje 
och  grämelse. 

Under  fadrens  lifstid  hade  Johan  varit  högste  styresman- 
nen   i    hela    Finland.      Nu    var    han    inskränkt   till  sitt  eget 


EEIK    XIV    OCH     HEBTIG    JOHAN,     15  60 — 1568.  143 

hertigdöme  (till  hvilket,  såsom  förut  är  nämndt,  hörde  Egent- 
liga Finland,  Åland  och  Satakunta,  samt  vestra  delen  af  Ny- 
land), och  hade  till  och  med  inom  detta  område  fått  adeln 
nästan  till  sina  jämnlikar.  I  det  öfriga  Finland  var  Gustaf 
Fincke  konungens  högsta  befallningshafvande  ("gubernator") 
och  på  Eriks  befallning  blandade  sig  denne  äfven  någon  gång 
i  hertigdömets  angelägenheter.  Men  smärtsammast  var  det  för 
Johan,  att  hans  konungslige  broder  trädt  honom  i  vägen  äfven 
på  ett  annat  område,  nämligen  söder  om  Finska  viken.  Såsom 
ofvanföre  är  nämndt,  var  ordensriddarnes  välde  i  Liffland  på 
branten  af  sin  undergång.  Den  siste  landtmästaren,  Gotthard 
Kettler,  såg  ingen  annan  utväg  än  att  gifva  sig  under  Polens 
beskydd  och  emottaga  polsk  besättning  på  alla  sina  slott.  Men 
staden  Reval  och  den  estländska  adeln  i  trakten  deromkring 
fruktade  att  komma  under  det  katolska  Polen  och  riktade  der- 
för  sina  förhoppningar  om  hjelp  åt  Sverige.  Dessa  omstän- 
digheter hade  hertig  Johan  redan  länge  velat  göra  sig  till 
godo  och  hade  under  Gustafs  sista  lefnadsår  begynt  under- 
handla med  Reval  härom.  Men  då  Erik  blef  konung,  tog  han 
genast  sjelf  saken  om  händer.  I  Mars  1561  kommo  finnarne 
Klas  Kristersson  Horn  och  Hans  Larsson  Björnram  såsom 
sändebud  från  konung  Erik  till  Reval,  och  innan  midsommar 
hade  denna  stad  äfvensom  de  angränsande  estniska  landskapen 
svurit  trohetsed  åt  svenska  konungen.  Längre  fram  på  hösten 
intog  Horn  slottet  Padis.  Gotthard  Kettler,  som  ej  längre 
ansåg  det  vara  möjligt  att  sammanhålla  ridderskapets  magt, 
lemnade  hela  sitt  land  åt  Polen  och  fick  sjelf  Kurland  såsom 
ärftligt  län.  Sålunda  upplöstes  svärdsriddarnes  trehundraåriga 
rike.  Men  många  hade  redan  infunnit  sig  för  att  dela  rofvet. 
Förutom  Polen,  som  ansåg  sig  såsom  den  rätta  arftagaren  till 
qvarlåtenskapen,  framkommo  Ryssland,  Sverige  och  en  dansk 
prins  Magnus  med  nästan  lika  berättigade  anspråk.  De  flesta 
af  dessa  spekulanter  bekymrade  sig  icke  det  minsta  om  be- 
folkningens läge  och  lidanden.  Endast  den  svenska  regeringen 
tog  bönderna  i  försvar  emot  de  tyska  herrarnes  okristliga  be- 
handling; det  förtjenar  särskildt  att  nämnas,  att  finnen  Klas 
Kristersson  Horn  var  den  förste,  som  höjde  sin  röst  till  skydd 
för  detta  förtryckta  broderfolk. 

Härunder  hade  för  hertig  Johan  öppnat  sig  nya  utsigter, 
som  lofvade   honom  ersättning  för  hans  andra  svikna  förhopp- 


144  FINLANDS    HISTORIA. 

ningar.  En  polsk  beskickning  i  Sverige  hade  föreslagit  åt 
hertig  Johan  till  gemål  polska  konungens  syster,  Katarina, 
och  Erik  hade  redan  för  sin  del  bifallit  till  detta  giftermål. 
Hertigens  gunstling,  kanslern  Esaias  Gephart,  som  sjelf  var 
född  i  Polen,  afsändes  för  att  sätta  saken  i  gång  och  fick  af 
polska  konungen  ett  gynsamt  svar.  Men  för  giftermålets  af- 
slutande  var  det  nödvändigt,  att  ej  någon  fiendskap  emellan 
Polen  och  Sverige  uppkom  i  Estland;  derför  erbjöd  sig  hertig 
Johan  till  medlare  och  trodde  sig  kunna  förena  bägge  rikena 
till  ett  gemensamt  krig  emot  Kyssland.  Fåfänga  och  äre- 
girighet drefvo  honom  än  längre.  Den  finska  hertigen  emottog 
redan  en  beskickning  från  Polen,  lånade  penningar  åt  sin  blif- 
vande  svåger  och  beredde  sig  att  resa  till  Polen  för  att  hålla 
bröllop.  Han  hoppades  derjämte  att  få  tillösa  sig  några  slott 
i  Estland  och  Litfland,  som  innehades  af  Polen,  för  att  han 
på  detta  sätt  äfven  i  anseende  till  området  skulle  blifva  en 
förmedlare  mellan  de  båda  täflande  magterna.  Men  konung 
Erik  hade  nu  beslutat  att  bemägtiga  sig  hela  Estland  och 
försökte  derför  att  vända  sin  broders  hog  ifrån  det  polska 
giftermålet.  Om  våren  1562  tågade  slutligen  Klas  Kristersson 
Horn,  som  i  det  längsta  försökt  att  förhindra  krigets  utbrott, 
på  konungens  befallning  emot  staden  Pernau,  eröfrade  denna 
stad  från  polackarne  och  begynte  mot  hösten  belägra  Weissen- 
stein,  som  likaså  föll  i  svenskarnes  händer.  På  denna  fot 
stodo  sakerna,  då  Johan  vid  midsommartiden  1562  reglade 
från  Åbo  till  Danzig.  Fartyget  bar  det  stolta  namnet  "Ursus 
Finlandicus"  och  dess  styrman  var  Abo-borgaren  Henrik  Inna- 
maa,  som  för  denna  tjenst  erhöll  af  hertigen  en  läst  (48  tun- 
nor) råg,  såsom  af  räkenskapsböckerna  ännu  kan  ses.  I  hans 
följe  var,  förutom  polska  sändebudet  grefve  Tenczin,  äfven 
tvenne  af  hertigens  råd,  Henrik  Klasson  Horn  till  Kånkas  och 
Herman  Fleming  till  Louhisaari.  Den  förstnämnde  hade  kort 
före  afresan  förnyat  sin  trohetsed  till  hertigen  och  lofvat  gifva 
lif  och  välfärd  för  honom,  vare  sig  mot  hvem  som  helst  utan 
åtskillnad.  Johan,  som  hade  fordrat  en  sådan  ed,  märkte  väl 
redan  sjelf,  att  han  vandrade  på  farliga  stigar. 

I  Danzig  erhöll  han  ett  nytt  bref  från  Erik,  som  i 
hotande  ordalag  uppfordrade  hertigen  att  afstå  från  sina  gifter- 
målsplaner. Med  anledning  häraf  uppmanade  Johans  nyss- 
nämnda råd,  Horn  och  Fleming,  honom  att  återvända  till  Fin- 


ERIK    XIV    OCH    HERTIG    JOHAN,     1560 15G8.  145 

land,  och  hertigen  steg  i  sjelfva  verket  redan  åter  ombord. 
Men  i  samma  stund  kom  kansleren  Gephart  från  Polen,  der 
han  varit  redan  för  andra  eller  tredje  gången,  och  på  denna 
listige  mans  lockelser  ändrade  Johan  åter  sitt  beslut.  Från 
Danzig  begaf  han  sig  genom  Preussen  till  Kowno,  der  konun- 
gen af  Polen,  Sigismund  August,  var  honom  till  mötes.  Der- 
ifrån  begaf  man  sig  till  Vilna,  der  bröllopet  firades  den  4 
Oktober  1562.  Vigseln  skedde  efter  katolsk  ritus,  emedan 
bruden  tillhörde  katolska  bekännelsen;  men  hertigen  tog  dock 
icke  sakramentet  under  den  katolska  formen,  utan  förklarade 
sig  vilja  qvarstå  vid  den  Augsburgiska  bekännelsen,  ehuru  han 
å  andra  sidan  lofvade  åt  sin  gemål  full  religionsfrihet.  Då 
man  fordrade  af  hertigen,  att  han  skulle  förklara  sig  för  obe- 
roende och  sjelfständig  furste,  svarade  han,  att  han  var  läns- 
pligtig  vasall  under  svenska  kronan,  likväl  i  samma  förhållande, 
som  tyska  rikets  furstar.  I  dessa  och  andra  till  giftermålet 
hörande  vilkor  afvek  Johan  ännu  icke  frän  de  skyldigheter, 
som  ålades  honom  af  hans  länspligt.  Då  t.  ex.  åt  Katharina 
gafs  till  lifgeding  Åland  med  Kastelholm,  samt  staden  Raumo  med 
Letala  och  Lappo  socknar,  i  h vilka  områden  befolkningen  borde 
vara  lika  tropligtig  mot  Katharina,  som  mot  Johan  sjelf,  till- 
lades  likväl  de  vigtiga  orden:  utan  att  bryta  sin  tro  mot 
Sveriges  konung.  Men  i  bredd  med  giftermålet  förehades  äfven 
en  annan  affär,  i  hvilken  hertigen  ej  visade  samma  återhåll- 
samhet och  försigtighet,  nämligen  det  af  polska  konungen 
åstundade  penningelånet  och  vilkoren  för  det  samma.  Sigis- 
mund hade  samtyckt  att  gifva  åt  sin  syster  i  hemgift  32,000 
ungerska  gulden,  hvartill  kom  Katharinas  mödernearf,  50,000 
dukater;  men  dessa  summor  skulle  betalas  först  senare  och  i 
bestämda  poster,  ty  Sigismund  var  sjelf  för  tillfället  i  stort 
penningebehof.  Då  åtog  sig  Johan  att  låna  åt  sin  svåger 
120,000  thaler  (omkring  672,000  finska  mark),  och  erhöll  såsom 
pant  för  detta  lån  sju  slott  i  Estland  och  Liffland.  Men  bland 
dessa  slott  var  äfven  Weissenstein,  som  just  vid  denna  tid  in- 
togs af  Eriks  trupper,  och  öfverhufvud  var  det  en  betänklig 
sak,  att  en  svensk  vasall  under  pågående  krig  lånade  pennin- 
gar åt  rikets  fiende  till  dennes  krigsrustningar.  Henrik  Horn 
och  Herman  Fleming  synas  hafva  insett,  att  deras  herre  i 
denna  sak  hade  råkat  alltför  mycket  i  Polens  nät;  de  upp- 
manade honom  att  skynda  sig  hem,  och  hertigen  lemnade  äfven 

Finlanih   historia.  10 


146  FINLANDS    HISTORIA. 

Vilna  strax  efter  bröllopet.  I  slutet  af  Oktober  ankom  lian 
till  Riga,  hvarifrån  det  var  hans  afsigt  att  sjöledes  fara  öfver 
till  Finland.  Men  för  storm  ändrade  man  plan  och  det  her- 
tigliga tåget  begaf  sig  genom  Pernau  till  Reval,  der  befälhaf- 
varen  grefve  Svante  Sture  med  all  ärebetygelse  emottog  de 
höga  gästerna.  Från  Reval  seglade  man  de  första  dagarne  i 
December  öfver  hafvet  och  anlände  under  stormig  väderlek  till 
finska  kusten.  Fredagen  före  jul  1562  höllo  de  sitt  intåg  i 
Åbo,  hvarest  derefter  glänsande  fester  med  anledning  af  hem- 
komsten firades. 

På  hundra  år,  eller  sedan  Karl  Knutssons  tid,  hade  Fin- 
land icke  skådat  en  furstlig  hofhållning  inom  sina  gränser. 
Nu  vistades  och  äfven  delvis  herskade  här  en  ung,  kraftfull 
konungason,  hvars  gemål  var  en  utländsk  prinsessa,  dotter  af 
Jagellonernas  hus  och  befryndad  med  de  mägtigaste  regerande 
familjer.  Redan  häraf  kunna  vi  sluta,  hvilken  prakt  Åbo 
slott  på  denna  tid  hade  att  uppvisa.  Sjelfva  slottsbyggnaden 
hade  på  de  sista  tiderna  blifvit  utvidgad  med  en  ny,  tidsenligare 
inredd  tillbyggnad.  Dyrbara  tapeter  och  målningar  prydde 
väggarne,  guld  och  silfverkärl  blänkte  på  borden,  hoffolkets 
praktfulla  kläder  tillverkades  af  en  särskild  hofsk  räddare,  och 
fiol-  och  lutspelare  lifvade  de  hertigliga  festernas  glada  danser. 

Bland  den  tidens  förströelser  intogo  torneringarna  och 
jagterna  ett  stort  rum;  äfven  i  Åbo  var  inrättad  en  särskild 
torneringsbana,  och  en  djurgård  var  anlagd  på  Runsala,  till 
hvilken  man  hade  för  afsigt  att  införskrifva  djur  från  Tysk- 
land. Mångt  och  mycket,  som  nu  hör  till  det  alldagliga, 
namnes  vid  denna  tid  för  första  gången  i  Finland.  Hertigen 
hade  förutom  fältskären  (barberare),  äfven  en  egen  lifmedikus 
och  egen  apotekare;  vid  hans  hof  omtalas  vagnar  och  bland 
tidsfördrifven  anföres  äfven  kortspel.  Skådespel  uppfördes  på 
dessa  tider  af  skolgossar  och  gåfvos  i  Åbo  skolsal;  hofvets 
räkenskapsböcker,  som  ännu  finnas  bevarade,  utvisa  att  äfven 
en  gång  djeknarne  uppförde  fastlagsspel  för  hans  furstliga  nåd 
och  derför  erhöllo  en  gåfva  af  30  mark  (42  finska  mark).  Det 
är  naturligt,  att  bland  hertigens  hofiblk  funnos  många  utlän- 
dingar;  flertalet  hade  åtföljt  Katharina  från  Polen,  och  äfven 
Johans  egna  drabanter  voro  för  det  mesta  främlingar.  Dock 
synes  äfven  vårt  eget  lands  adliga  ungdom  gerna  kommit  till  detta 
glada    hof,    som    erbjöd    det  bästa  tillfälle  för  inhemtandet  af 


ERIK   XIV    OCH    HERTIG    JOHAN,     1560 15  68.  147 

finare  herreseder,  och  om  ej  Eriks  misstro  och  de  deraf  upp- 
komna stridigheterna  hade  kommit  emellan,  så  skulle  den  fin- 
ska adeln  otvifvelaktigt  inom  kort  slutit  sig  till  hertig  Johans 
umgängeskrets.  Att  för  öfrigt  hertigen  eller  hans  män  skulle 
haft  för  afsigt  att  göra  Finland  till  ett  särskildt  och  sjelfstän- 
digt  rike,  har  ej  kunnat  bevisas;  ännu  mindre  får  man  in- 
passa senare  tiders  nationella  sträfvanden  på  denna  tids  för- 
hållanden. Men  det  är  i  alla  fall  visst  och  sant,  att  Johan 
icke  glömde,  att  han  var  Finlands  hertig  och  alt  hans 
undersåtar  voro  finnar.  Sålunda  berättas  det,  att  då  han 
skulle  afsända  ett  bref  till  Karl  IX  i  Frankrike,  han  (som 
likväl  var  ganska  hemmastadd  i  främmande  språk)  ej  gick  in 
på  att  afiätta  det  på  något  annat  språk,  än  finska.  Och  i 
allmänhet  ådagalade  han  en  varm  omsorg  om  Finlands  ange- 
lägenheter, hvaraf  otvifvelaktigt  goda  frukter  skulle  skördats, 
om  ej  händelsernas  gång  så  snart  hade  ryckt  honom  bort 
från  denna  verkningskrets  och  gjort  ett  olyckligt  slut  på  hela 
denna  hertigliga  glans. 

Strax  efter  sin  hemkomst  hade  hertig  Johan  skrifvit  till 
Erik  och  underrättat  honom  om  sitt  giftermål,  samt  bjudit 
honom  till  sig  till  Åbo  slott.  Först  en  månad  senare  nämnde 
han  i  ett  andra  bref  om  de  slott,  han  fått  i  pant,  men  sade 
tillika,  att  han  fått  dem  i  stället  för  hemgift.  Men  Erik  hade 
dock  fullständig  kunskap  om  rätta  förhållandet;  i  sitt  svar 
tillönskade  han  lycka  till  giftermålet,  men  fordrade  med  be- 
stämdhet, att  slotten  skulle  öfverlemnas  åt  svenska  kronan,  och 
att  Johan  skulle  sända  sin  krigshär  till  Lifiland  emot  Polac- 
karna.  Johan  begärde  att  få  fullgöra  sin  skyldighet  till  krigs- 
tjenst  på  annat  område,  nämligen  emot  Danskarne,  med  hvilka 
ett  krig  som  bäst  höll  på  att  uppkomma;  men  Erik,  som  syn- 
barligen sökte  anledning  till  tvist,  var  obeveklig.  Samtidigt 
gaf  en  alldeles  obetydlig  tilldragelse  konungen  vapen  i  hän- 
derna. En  ung  finsk  adelsman,  Johan  Bertilsson,  som  för  sitt 
dåliga  uppförande  blifvit  skild  ur  hertigens  tjenst,  blef  fängslad 
i  Upland,  emedan  han  hade  fört  upproriskt  tal,  att  Eriks 
regering  snart  vore  slutad.  Han  förhördes  pinligen  i  konun- 
gens närvaro,  och  hans  bekännelse,  att  hertig  Johan  förberedde 
ett  uppror,  togs  för  full  sanning.  Omedelbart  efter  detta  nog 
svaga  vitnesmål  kallade  Erik  i  April  1563  hertigen  till  sig  och 
sammankallade  ständerna,    äfven  från  Finland  och  hertigdömet, 


148  FINLANDS    nrSTOBIA. 

till  Stockholm  de  första  dagarne  i  Juni.  I  kallelsebrefvet  före- 
skrifves,  att  fogdarne  skulle  utvälja  tre  redliga  bönder  från 
hvarje  fogdedistrikt  och  fyra  prester  från  hvarje  härad,  hvar- 
jämte  hvarje  stad  skulle  sända  två  borgare.  Detta  var  denna 
tids  riksdagsordning.  Samtidigt  skickades  i  hemlighet  till 
Åbo  tvenne  af  Eriks  män,  Erik  Stenbock  och  Ivar  Magnusson 
Stjernkors.  De  tyckas  fått  i  uppdrag  ingenting  mindre,  än  att 
bemägtiga  sig  sjelfva  hertigen.  Detta  lyckades  väl  icke;  men 
i  dess  ställe  bortförde  de  tvenne  af  hertigens  närmaste  tjenare, 
som  nu  blefvo  förda  till  Stockholm  att  förhöras. 

Genom  dessa  händelser  började  först  hertig  Johan  märka, 
hvad  han  hade  att  vänta  af  sin  broder.  Hans  förnämsta  råd. 
Henrik  Horn  och  Herman  Fleming,  uppmanade  honom  på  det 
ifrigaste  att  undvika  ett  brödrakrig  och  lofvade  sjelfva  följa 
honom  i  landsflykt,  till  Tyskland  eller  annorstädes.  Men  Johan 
synes  ännu  hoppats  på  en  förlikning  och  ville  ej  i  någon  hän- 
delse utan  strid  afstå  från  sitt  hertigdöme.  Då  flydde  Horn 
och  Fleming,  för  att  undgå  hvarje  delaktighet  i  det  utbry- 
tande upproret,  ur  hertigens  tjenst  till  Sverige.  Johan  vack- 
lade allt  ännu  i  sitt  beslut;  han  lät  fasttaga  tvenne  kungliga 
ombud,  som  ankommit  till  Åbo,  men  frigaf  dem  åter  och  be- 
gärde sjelf  lejd  att  infinna  sig  i  Stockholm  för  att  förklara 
sig.  Men  Erik  svarade,  att  en  sådan  lejd  vore  öfverflödig, 
om  hertigens  sak  var  ren.  Det  är  ögonskenligt,  att  Erik 
beslutat  begagna  sig  af  tillfället  till  hertigens  förödmjukande 
och  ej  mera  afsåg  annat,  än  ett  sken  af  laglighet.  Stän- 
derna, inför  hvilka  saken  nu  drogs,  dömde  den  7  Juni 
hertigen  förlustig  lif,  egendomen  och  arfsrätt,  och  de  kungliga 
trupperna  sammandrogos  emot  Åbo.  Såsom  sista  utväg  till 
förlikning  erbjödos  väl  ännu  åtskilliga  förödmjukande  vilkor, 
såsom  att  hertigen  skulle  antaga  af  Erik  utnämnda  rådgifvare 
vid  sin  sida,  afstå  från  politiken,  och  ej  utan  konungens 
tillstånd  lemna  Finland,  ej  ens  för  att  fara  till  Sverige ;  likaså 
skulle  han  afstå  från  rättigheten  att  prägla  mynt  o.  s.  v. 
Men  Johan,  som  ej  längre  kunde  lita  på  sin  broder,  förkastade 
dessa  vilkor  och  rustade  sig  till  motvärn. 

Den  omständighet,  som  bäst  vitnar  om  Johans  oskuld, 
är  de  sentida  försvarsanstalterna.  Först  i  medlet  af  Maj  be- 
gynte  han  ombesörja  proviant  för  slottet  och  skref  derefter 
till  konungen  af  Polen  om  hjelp.     Sigismund  svarade,  att  han 


EBIK    XIV    OCH    HERTIG    JOHAN,    1560 15  68.  149 

ingenting  kunde  uträtta,  då  han  ej  egde  någon  flotta.  I  Juni 
samlade  hertigen  hela  sin  krigshär  till  Åbo  och  sammankallade 
derjämte  befolkningen  dit  till  den  före  midsommar  infallande 
Henriksmesso  marknaden.  Han  talade  till  den  församlade 
menigheten,  förtäljde  om  Eriks  bedrägliga  förfarande  och  be- 
gärde hjelp  af  folket.  Finnarne  lofvade  detta  och  bekräftade 
med  ed  sitt  löfte.  Men  denna  folkresning  var  alltför  litet 
förberedd  och  kom  derför  nu  för  sent.  Redan  de  första 
dagarne  af  Juli  begynte  belägringen  af  Åbo  slott  så  till  lands 
som  vatten  med  en  ansenlig  styrka.  De  förnämsta  af  den 
finska  adeln  hade  genast  slutit  sig  till  konungen.  Bland  de 
belägrande  sågos  Nils  Boije,  Klas  Eriksson  Fleming,  Ivar 
Stjernkors,  Anders  Nilsson  Sabelfana  m.  fl.  Från  Tavastehus 
uppbröt  Johan  Knutsson  till  Laukko,  plundrade  hertigens 
gårdar  i  Satakunta  och  närmade  sig  sedermera  till  Åbo.  Äfven 
från  Wiborg  och  Reval  var  krigsfolk  i  antågande.  Sålunda 
ansatt  från  alla  håll  hade  hertigen  råkat  i  en  ganska  hopplös 
belägenhet.  Då  utanverken  på  Korpolais-berget  blifvit  intagna, 
begynte  man  beskjuta  slottet  med  den  framgång,  att  hertigens 
eget  sofrum  ej  längre  var  i  säkerhet.  Likväl  slogs  den  första 
stormningen  med  framgång  tillbaka.  Först  trolösheten  hos 
slottets  lägre  soldater,  hvilka  till  största  delen  voro  svenskar 
och  nu  hoptals  öfvergingo  till  de  belägrande,  nödgade  Johan 
att  uppgifva  slottet.  Den  12  Augusti  1563  öfverlemnade  her- 
tigen sig  och  slottet  åt  de  belägrande.  Han  fick  löfte  om 
ett  furstligt  fängelse,  hvarest  han  finge  hålla  50  af  sina  egna 
tjenare,  samt  njuta  alla  furstliga  inkomster  och  rättigheter, 
till  dess  hans  sak  blifvit  behörigen  undersökt.  Klas  Eriksson 
Fleming,  som  i  framtiden  skulle  intaga  en  vigtig  plats  i  Fin- 
lands historia,  fick  sig  nu  anförtrodt  att  föra  fångarne  öfver 
hafvet  till  Sverige. 

Men  konung  Erik  stadfästade  ej  de  kapitulationsvilkor, 
som  ingåtts  emellan  hans  öfverbefälhafvare  och  hertigen.  Redan 
innan  man  kom  till  Stockholm  blef  hertigen  skild  från  sina 
tjenare.  De  af  dem,  som  voro  svenska  undersåter,  halshöggos 
och  steglades;  bland  dessas  antal  befunno  sig  äfven  flere  af 
den  lägre  finska  adeln,  hvilka  nu  blefvo  offer  för  konungens 
hämnd.  Hertigen  sjelf  blef  med  sin  gemål  insatt  på  Gripsholms 
slott.  Åt  Katharina  hade  blifvit  erbjudet  ett  furstligt  hem  på 
något  af  slotten,  om  hon  ville  lefva  skild  från  sin  make;  men 


150  FINLANDS    HISTOKIA. 

hertiginnan  visade  sin  förlofningsring,  i  hvilken  det  stod :  "ingen 
utom  döden"  —  och  följde  Johan  i  fångenskapen.  Dunkla 
spår  låta  oss  förmoda,  att  Erik  hade  för  afsigt  att  icke  spara 
ens  brödrens  lif ;  han  försökte  vinna  sin  yngre  broder  Magnus' 
bifall  till  något  dylikt  företag,  men  denne  var  ej  benägen 
härför.  Strax  derefter  blef  Magnus  sinnesrubbad.  Den  yngste 
brödren  Karl  var  ännu  minderårig,  och  Erik  var  såluuda  nu 
ensam  herskare  i  riket. 

Sålunda  hade  nu  det  finska  hertigdömet,  otvifvelaktigt 
Finlands  mest  poetiska  minne  från  de  flydda  tiderna,  slutat 
sin  korta  tillvaro.  Det  lades  genast  under  den  allmänna  för- 
valtningen tillika  med  det  öfriga  Finland.  Till  all  lycka  hade 
det  inbördes  kriget  varit  ytterst  kort  och  qvarlemnade  derför 
inga  svårare  spår.  Då  den  första  hämndtörsten  blifvit  stillad, 
upphörde  snart  konungens  förföljelser  mot  Johans  vänner.  Ett 
par  kyrkoherdar  i  Töfsala  och  Wichtis  dömdes  till  döden, 
men  benådades.  Borgerskapet  i  Åbo,  som  svurit  trohetsed  åt 
hertigen,  köpte  sig  förlåtelse  för  en  summa  af  1,000  mark. 
Allmogen  ansågs  nästan  oskyldig.  Anmärkningsvärdt  är,  att 
finnarne  förstodo  begagna  just  detta  tillfälle  att  aflägsna  Peter 
Folling  från  Åbo  biskopsstol;  han  gjordes  misstänkt  hos  Erik 
och  afsattes  redan  i  Maj  1563.  Några  år  senare  utnämndes 
han  till  biskop  i  Reval,  men  dog  samtidigt.  I  hans  ställe 
hade  biskopsstolen  i  Åbo  blifvit  besatt  med  den  redan  förut 
nämnde  Paul  Juusten  (1563 — 1576),  som  flyttades  hit  från 
Wiborgs  stift.  Till  biskop  i  Wiborg  utnämndes  först  Knut 
Johansson  (1563 — 1564)  och  senare  Erik  HärMpää  1568 — 
1578),  hvilka  äfven  båda  i  sina  yngre  år  på  Skyttes  bekost- 
nad besökt  Wittenberg. 

Erik  XIV:s  senare  regering  har  öfverhufvud  föga  berört 
Finland.  Endast  kriget,  som  Sverige  fortfarande  förde  på 
flere  håll,  sträckte  sina  verkningar  äfven  till  Finland.  I  Est- 
land fortsattes  kriget  med  vexlande  lycka.  Svenskarne  för- 
lorade år  1565  Pernau,  och  förmådde  icke  återtaga  det.  Men 
Henrik  Klasson  Horn  slog  polska  rytteriet  utanför  Reval.  För- 
öfrigt  gjordes  från  båda  sidor  vidsträckta  plundringståg.  Med 
Ryssland  stod  Erik  i  mycket  vänskapligt  förhållande,  hvilket 
var  så  mycket  naturligare,  som  båda  voro  i  krig  med  Polen 
och  hade  ingått  den  öfverenskommelse,  att  de  hvardera  skulle 
få  behålla  de  områden,  de  eröfrat  i  Estland  och  Liffland.    Vid 


ERIK    XIV    OCH    IIKRTIG    JOIIAX,     1500 1568.  151 

finska  gränsen  förekommo  derför  vid  denna  tid  inga  orolig- 
heter. En  ganska  besynnerlig  fordran  framstäldes  från  czaren 
till  det  svenska  sändebudet  Hans  Larsson  Björnram,  som  år 
1564  besökte  Moskva.  Ivan  fordrade  nämligen,  att  hertig 
Johans  gemål  skulle  sändas  till  Ryssland;  ty  czaren  hade  sam- 
tidigt som  hertigen  friat  till  henne.  Erik  försökte  med  fagra 
ord  undslippa  denna  underliga  anhållan,  men  lofvade  slutligen 
äfven  med  detta  pris  köpa  czarens  vänskap.  Ännu  år  1568 
upprepade  de  ryska  sändebuden  i  Sverige  denna  fordran,  och  då 
den  förändrade  politiska  ställningen  då  gjorde  saken  omöjlig,  så 
upptändes  häraf  ett  nytt  krig,  såsom  vi  framdeles  få  tillfälle  att 
se.  Aldra  häftigast  flammade  för  tillfället  krigslågan  vid  danska 
gränsen  och  på  Östersjön.  Detta  krig  hade  begynt  år  1563  af 
obetydliga  orsaker  (danska  konungen  hade  enligt  unionstidernas 
sed  satt  Sveriges  tre  kronor  i  sitt  vapen);  men  det  fördes  med 
utomordentlig  grymhet  å  ömse  sidor  och  upptände  ånyo  det  gamla 
nationalhatet  emellan  svenskar  och  danskar.  I  Norge  intogo 
svenskarne  Trondhjems  län,  men  förlorade  det  åter.  I  söder 
bemägtigade  sig  danskarne  Elfsborg  och  försvarade  detsamma 
med  god  framgång.  Deremot  härjade  Erik  sjelf  på  ett  fasaväc- 
kande  sätt  i  Halland  och  Blekinge.  Då  Rottneby  intogs  med 
storm,  dödades  alla  dess  invånare,  så  att  vattnet  i  floden  var  rödt 
af  blod,  såsom  konungens  egna  ord  ljödo;  de  dödades  antal 
uppgick  till  tvåtusen,  förutom  qvinnor  och  barn,  "dem  finnarne, 
som  anlände  till  sist,  mördade."  Sådant  var  Eriks  sätt  att 
föra  krig,  hvaröfver  han  sjelf  skröt  i  sitt  bref  till  Sveriges 
invånare.  Till  sjös  fördes  kriget  med  större  ära  emot  Dan- 
marks och  Lybecks  förenade  flottor.  Då  den  gamle  amiralen 
Jakob  Bagge  blifvit  tillfångatagen  i  en  drabbning,  och  Klas 
Eriksson  Fleming  ingenting  betydande  förmådde  uträtta,  ut- 
nämndes den  12  Augusti  1564  Klas  Kristersson  Horn  till 
öfverbefälhafvare  öfver  flottan  och  tillkämpade  sig  redan  föl- 
jande dag  en  lysande  seger  vid  Öland.  Följande  sommar 
mötte  han  åter  fienderna  vid  Buchow  (emellan  Wismar  och 
Rostock)  och  slog  dem  i  en  ny  drabbning,  i  hvilken  danska 
amiralen  Herluf  Trolle  stupade.  Vid  detta  tillfälle  omnämnes 
med  synnerligt  beröm  ett  litet  svenskt  fartyg,  benämndt  Troilus, 
som  stred  mot  sjelfva  det  danska  amiralskeppet;  och  ibland 
besättningen  på  Troilus  nämnas  särskildt  sjuttio  finnar,  som 
med    sina    stålbågar   sköto   så  skarpt,  att  pilarne  nedföllo  som 


152  FINLANDS    HISTORIA. 

hagel.  Ännu  samma  sommar  varm  Horn  en  tredje  seger,  hvar- 
vid  danska  amiralen  Otto  Eud  togs  till  fånga.  Men  följande 
lr,  1566,  dog  den  finske  hjelten  i  pesten,  till  hvilken  kriget 
hade  gifvit  upphof. 

Krigets  bördor  tryckte  naturligtvis  äfven  Finland,  ehuru 
förstörelsen  icke  sträckte  sig  ända  dit.  Handeln  var  afbruten 
och  utskrifningen  af  krigsfolk  bortryckte  landets  bästa  arbets- 
krafter. På  estländska  sidan,  dit  de  från  Finland  utskrifna 
soldaterna  för  det  mesta  beordrades,  förgingos  de  ofta  genom 
dålig  omvårdnad,  och  motviljan  att  komma  dit  var  så  stor, 
att  man  stundom  nödgades  föra  dem  bundna  öfver  Finska 
viken.  Hemma  åter  hade  finnarne  mycket  att  utstå  från  de 
främmande  legosoldaternas  sida;  ty  redan  Gustaf  Vasa,  men 
isynnerhet  Erik  XIV  hade  värfvat  mycket  trupper  från  Tysk- 
land, Skottland  och  andra  orter,  och  Eriks  grymma  sinnelag 
snarare  uppmuntrade  än  stäfjade  deras  öfvermod.  Då  sockne- 
boarne  i  Sjundå  år  1562  voro  motvilliga  att  göra  dagsverken 
till  Reval,  hotade  Erik  att  inqvartera  en  afdelning  rytteri  hos 
dem,  förmenande,  att  man  då  skulle  se,  om  ej  deras  styfsint- 
het  gaf  med  sig.  En  sådan  inqvartering,  eller  s.  k.  slottsläger, 
synes  varit  bland  tidens  svåraste  plågoris  för  allmogen,  och 
Finland,  genom  hvilket  legotrupperna  vanligen  drogo  på  sin  väg 
emellan  Sverige  och  Estland,  fick  mer  än  tillräckligt  pröfva 
denna  tunga.  Redan  år  1564  säger  biskop  Juusten  att  "bon- 
dens egendom  är  gifven  till  byte  åt  öfvervåld  och  skamlös 
plundring"  och  att,  "om  de  försökte  försvara  densamma,  hotade 
genast  soldaternas  blodiga  svärd  deras  hufvuden".  Äfven  adelns 
och  embetsmännens  förfaringssätt  var  förmodligen  detsamma 
som  förr.  Likväl  försökte  Erik  göra  ett  slut  på  det  olagliga 
skjutsandet,  genom  att  inrätta  gästgifverier  (taverner),  på  hvilka 
de  resande,  äfven  om  de  färdades  i  konungens  ärender,  voro 
skyldiga  att  betala  både  för  skjuts  och  förtäring.  Denna  nyt- 
tiga inrättning  tyckes  dock  ej  kommit  i  fullt  anseende.  Öfver- 
hufvud  kunde  man  nog  märka,  att  Finland  åter  hade  blifvit 
ett  aflägset  landskap,  dit  regeringens  omsorger  sällan  sträckte 
sig.  Det  hade  kommit  likasom  ett  mörker  i  luften  efter  hertig 
Johans  förödmjukande. 

Mörkast  var  dock  kanske  konung  Erik  sjelf  och  hans 
slutliga  öde.  Erik  var  en  i  mångahanda  lärdom  förfaren  man, 
kunnig  i  vetenskaper,  musik  och  poesi ;  men  hans  obeständighet 


ERIK    XIV    OCH    HERTIG    JOHAN,     15*10 1568.  153 

och  missta nksamhet  förstörde  dessa  naturens  ädla  gåfvor.  Dåliga 
rädgifvare,  bland  hvilka  konungens  sekreterare  Göran  Persson 
var  den  mägtigaste,  uppeggade  hans  benägenhet  för  tyranni. 
Den  öfverdomstol,  eller  konungens  nämnd,  som  Erik  i  början 
af  sin  regering  inrättat,  erhöll  Göran  Persson  till  prokurator 
eller  officiel  åklagare,  och  förvandlades  snart  till  ett  verktyg 
för  tyranniet.  År  1563  fälde  redan  denna  domstol  57  döds- 
domar, hvaraf  32  träftäde  Johans  auhängare.  Efter  det  Johan 
blifvit  förödmjukad,  började  Erik  med  misstro  betrakta  landets 
adel,  som  på  mödernet  var  beslägtad  med  hertig  Johan  och 
af  många  skäl  var  missnöjd.  Sturenamnet  väckte  hos  honom 
den  mesta  fruktan;  fruktan  dref  honom  till  öfverilningar  och 
öfverilningarua  väckte  hos  honom  en  ännu  större  och  ängsligare 
fruktan.  Om  våren  1567  ernade  han  inför  ständerna  anklaga 
flere  af  landets  förnämste  män.  Dessa  sattes  i  fängelse  och 
ständerna  sammankallades  till  Upsala.  Men  innan  undersök- 
ningen var  afslutad,  rusade  konungen  en  dag  till  Sturarnes 
fängelse  med  mördarknifven  i  hand,  oah  hans  tjenare  fullbor- 
dade det  fasa  väckande  dådet:  Svante  Sture  jämte  tvenne  söner, 
samt  två  andra  adelsmän  mördades.  Erik  var  nu  fullkomligt 
vansinnig;  han  lopp  ut  i  en  skog  och  lät  döda  sin  forna 
lärare  Dionysius  Beurreus,  som  ville  hemta  honom  tillbaka. 
Många  månader  tillbragte  han  i  galenskap  och  delvis  äfven  uti 
samvetsförebråelser.  Hertig  Johan  och  hans  gemål  försattes  i 
frihet,  och  Göran  Persson  öfverlemnades  i  rättvisans  händer 
och  dömdes  till  döden.  Men  detta  svaghetstillstånd,  såsom 
Erik  sjelf  kallade  det,  räckte  endast  till  årets  slut.  Efter 
nyåret  begaf  han  sig  till  danska  kriget,  tog  åter  med  kraftig 
hand  regeringstyglarne  och  återkallade  Göran  Persson.  Konung 
Erik  var  vid  denna  tid  helt  och  hållet  upptagen  af  giftermåls- 
tankar. I  början  af  sin  regering  hade  han  bedrifvit  mång- 
faldiga underhandlingar  om  giftermål  i  utlandet,  men  åter 
afstått  derifrån.  Slutligen  hade  han  bestämt  sig  för  att  bland 
sina  mätresser  göra  den  mest  älskade  till  sin  lagliga  gemål; 
det  var  en  flicka  af  ringa  stånd,  Karin  Månsdotter,  som  genom 
sitt  milda,  väsen  ofta  hade  förstått  att  skänka  ro  åt  konungens 
dystra  själ.  Om  sommaren  1568  firades  bröllopet  med  mycken 
prakt  och  Karin  Månsdotter  kröntes  till  drottning. 

Men   strax  derpå  ankommo  underrättelser,    att  hertigarne 
Johan  och  Karl,  hvilka  icke  infunnit  sig  till  bröllopet,  samlade 


154  FINLANDS    HISTORIA. 

krigsfolk  i  södra  Sverige  och  tågade  emot  Stockholm.  Alla 
stånden  öfvergåfvo  Erik,  och  redan  i  slutet  af  September  var 
han  tvungen  att  öfverlemna  sig  i  brödernas  våld.  Görau 
Persson  afrättades  genast,  men  Erik  sjelf  blef  dömd  till  lifs- 
tidsfängelse.  I  Finland  genomfördes  regementsförändringen  med 
ringa  besvär.  Ivar  Magnusson  Stjernkors,  som  Erik  hade 
sändt  dit  för  att  samla  hjelptrupper,  öfvergick  tvertom  till 
hertigarne  och  intog  för  deras  räkning  Åbo  slott.  Äfven  de 
finska  befälhafvarne  i  Estland  följde  exemplet.  Väl  fruktade 
Johan  i  början,  att  Henrik  Klasson  Horn,  hvars  föregående 
handlingssätt  han  ännu  ej  förgätit,  skulle  göra  motstånd  i 
Reval,  och  befalde  derför,  att  man  skulle  hålla  hans  familj, 
som  vistades  i  Finland,  i  förvar  på  Åbo  slott.  Men  denna 
fruktan  synes  saknat  grund,  och  Henrik  Klasson  vann  ånyo 
hertig  Johans  förtroende.  Man  kan  knappast  tvifla  på,  att  i 
allmänhet  finnarne  med  nöje  sågo  Finlands  forne  hertig  upp- 
stiga på  Sveriges  tron.  Hvarje  ny  förändring  af  styrelsen 
framkallar  lätt  nya  förhoppningar  och  Johan  IILs  regering 
syntes  särskildt  hafva  begynt  under  goda  förebud  för  Finland. 
Men  konung  Eriks  slutliga  öde  har  till  en  del  försonat 
hans  stora  förvillelser  och  satt  en  skamfläck  på  Johans  minne. 
Johans  hjerta  var  fullt  af  fruktan,  likasom  Eriks,  och  i  samma 
mon  som  hemliga  stämplingar  till  den  fångne  konungens  be- 
frielse kommo  i  dagen,  tilltog  Johans  oro  och  hans  hårdhet 
emot  brödren.  I  Juli  1570  fördes  Erik  från  Stockholm  till 
Åbo  slott,  der  man  trodde  honom  vara  i  säkrare  förvar,  än 
på  svenska  sidan.  Han  hade  hos  sig  sin  maka  och  sina  barn, 
samt  några  tjenare,  och  synes  ej  hafva  lidit  brist.  Men  då 
krig  hade  utbrutit  med  Ryssland,  och  Johan  fruktade  att  czaren 
tänkte  befria  den  fångne,  flyttades  Erik  med  sin  familj  redan 
i  Augusti  1571  till  Kastelholm  och  derifrån  ännu  vid  slutet  af 
samma  år  till  Gripsholm.  Klas  Eriksson  Fleming  verkstälde 
bägge  dessa  flyttningar.  Eriks  fängelse  blef  allt  svårare;  han 
flyttades  till  Vesterås  hvarvid  hans  maka  och  barn  skildes 
ifrån  honom,  och  slutligen  fördes  han  till  Örby  slott  i  Upland. 
Här  nalkades  ändtligen  hans  slut  på  det  förfärligaste  sätt. 
Sveriges  biskopar  och  riksråd  hade  redan  år  1575  gifvit  sitt 
hemliga  samtycke  till,  att  om  man  märkte,  att  han  kunde 
blifva  befriad  ur  sitt  fängelse,  afdagataga  honom  med  tjenliga 
medel.     Två  år  senare,  då  nya  sammansvärjningar  framkallade 


JOHAN    III:S    KEGEKIKG,    1568 — 1592.  155 

fruktan  hos  konung  Johan,  blef  denna  grymma  dom  utförd. 
Erik  förgiftades  i  en  ärtsoppa  och  mot  morgonen  den  26 
Februari  1577  uppgaf  den  olycklige  konungen  sin  ande.  Döds- 
orsaken hölls  hemlig,  så  att  t.  ex.  hertig  Karl  aldrig  fick  någon 
säker  kunskap  derom.  Men  Karin  Månsdotter  fick  af  Johan 
till  sitt  underhåll  LiuJcsiala  gård  och  26  under  den  samma 
lydande  lägenheter  i  Satakunta,  och  lefde  derstädes  ännu  35 
år,  allmänt  älskad  och  ärad.  Eriks  son  Gustaf,  som  en  gång 
var  ämnad  till  tronarfvinge,  dog  i  landsflykt.  Dottren  Sigrid 
Vasa  blef  gift  i  Finland  med  Henrik  Klasson  Tott. 


5.    Johan  III:s  regering,  1568—1592. 

Vid  Eriks  förödmjukande  hade  isynnerhet  adeln  varit 
Johan  till  mycken  hjelp.  Redan  af  detta  skäl  var  detta  stånds 
inflytande  i  tillväxt,  och  den  nya  konungen  ansåg  nödvändigt 
att  genom  förökade  privilegier  fästa  landets  förnämsta  ätter 
vid  sig.  Slägten  Leijonhufvud  upphöjdes  till  greflig  värdighet 
och  erhöll  såsom  grefskap  större  delen  af  Buseborgs  län  i  Fin- 
land. Friherrevärdighet  gafs  åt  flere,  bland  dessa  äfven  den 
redan  nämnde  och  framdeles  så  ryktbare  finnen  Klas  Eriksson 
Fleming.  Riksrådens  antal  ökades  till  tjugufyra  och  de  er- 
höllo  rättighet  att  uppbära  alla  konungen  tillfallande  böter 
ibland  deras  underhafvande.  Äfven  åt  den  öfriga  adeln  gåfvos 
stora  förmoner,  såsom  lättnad  i  rusttjensten,  uteslutande  rätt 
till  alla  domareembeten,  utom  i  Öster-  och  Westerbotten,  rät- 
tighet att  fritt  försälja  produkterna  frän  sina  egendomar  m.  m., 
hvarjämte  deras  underhafvande  i  alla  hjelpgärder  skulle  räknas 
till  hälften  mindre  än  kronobönderna,  och  de,  som  bodde  inom 
en  mil  från  säterigården,  helt  och  hållet  befrias  från  krigstjenst. 
Äfven  åt  obesutna  adelsmän,  som  derför  ej  utgjorde  rusttjenst, 
tillerkändes  nu  för  första  gången  adelsprivilegium  såsom  ärftlig 
värdighet.  Allt  detta  var  en  belöning  derför,  att  kronans  ärft- 
lighet inom  Vasaätten  bekräftades  och  i  och  med  det  samma 
öfverflyttades  på  Johans  familj.  Johans  ende,  i  fängelset  födde 
son,  som  genom  sin  moders  arfsrätt  äfven  kunde  göra  anspråk 
på    polska    tronen   och  derför  hade  fått  det  utländska  namnet 


156  FINLANDS    HISTORIA. 

Sigismund,  utsågs  till  Sveriges  tronarfvinge.  Hertig  Karl,  som 
varit  den  förnämsta  ledaren  af  statshvälfningen,  fick  deremot 
låta  nöja  sig  med  det  af  fadren  åt  honom  bestämda  hertig- 
dömet,  till  hvilket  hörde  landskapen  Södermanland,  Vermland 
och  Nerike.  Han  var  likväl  den  dugligaste  af  alla  Gustaf 
Vasas  söner,  och  vid  behof  nog  beredd  att  taga  regerings- 
tyglarne  om  händer.  Några  årtionden  förgingo  väl  ännu, 
innan  hertig  Karl  på  något  kännbarare  sätt  ingrep  i  regerings- 
angelägenheterna. Men  äfven  under  denna  tid  var  han  än  en 
helsosam  motvigt  mot  Johans  planer,  än  ett  stöd  för  dennes 
tron;  ty  Johans  regering  behöfde,  såsom  vi  få  se,  ganska  väl 
så  det  ena,  som  det  andra. 

I  början  syntes  Johans  regering  lofva  godt  för  alla.  På 
det  förderliiga  kriget  med  Danmark  försökte  man  göra  slut 
genom  en  billig  fred,  och  ehuru  krigslågan  åter  uppflammade, 
fick  man  likväl  redan  år  1570  freden  till  stånd.  Äfven  i 
anseende  till  Polen  och  Ryssland  fick  Sveriges  politik  nu  en 
ny  och  otvifvelaktigt  naturligare  riktning.  Med  Polen  fortfor 
visserligen  oenigheten,  beträffande  såväl  Estlands  besittning, 
som  det  af  Johan  gifna  lånet;  men  det  nära  slägtskapsband, 
som  förenade  konungarne,  så  länge  Sigismund  August  lefde,  och 
ännu  mer  den  gemensamma  fiendskapen  mot  Ryssland  sköt 
tvisteämnena  åt  sidan.  Deremot  var  ett  krig  med  Ryssland 
väl  en  beklaglig,  men  oundviklig  sak.  Czarens  sändebud,  som 
af  Erik  skulle  få  Johans  gemål,  för  att  föra  henne  till  Ryss- 
land, voro  ännu  vid  statshvälfningen  i  Stockholm  och  undkommo 
då  med  knapp  nöd  folkets  raseri.  Då  de  återkommo  till 
Ryssland  medförde  de  till  Ivan  underrättelsen,  att  Erik  val- 
fången och  Johan  och  hans  gemål  uppstigna  på  tronen.  Likväl 
hade  man  ännu  hopp  om  fredens  bibehållande.  I  förlitande 
på  czarens  lejdbref  afgick  från  Finland  hösten  1569  en  hög- 
tidlig beskickning  till  Ryssland,  hvilken  beskickning  anfördes  af 
biskop  Junsten.  I  Novgorod  mottogos  sändebuden  först  med 
vänlighet;  men  då  de  ej  gingo  in  på  ryssarnes  öfvermodiga 
fordran,  att  Novgorods  guvernör  skulle  underhandla  med  dem, 
likasom  svenska  konungen  icke  skulle  varit  en  jämnlike  till 
czaren,  blefvo  de  utsatta  för  den  oförskämdaste  förföljelse  och 
oginhet.  I  det  bedröfligaste  tillstånd  fördes  de  till  Moskva 
och  derifrån  i  fångenskap  till  staden  Murom,  hvarest  deras 
elände  varade  öfver  ett  år.    Först  i  Februari  1572  fick  Juusten 


JOHAN    III:S    REGERING,     1  5  (5  8 15  0  2.  1  5  7 

återvända  till  Wiborg  med  Ivans  omöjliga  fredsvilkor.  Johan 
skulle  godtgöra  den  senaste  ryska  beskickningens  lidanden,  upp- 
ställa till  czarens  tjenst  300  ryttare,  öfverlemna  de  finska 
grufvorna  åt  Ryssland  och  tilldela  czaren  hederstiteln  "Herre 
öfver  Sverige".  Ivan  väntade  naturligtvis  ej  ens,  att  man 
skulle  ingå  på  dessa  vilkor,  utan  hade  redan  börjat  kriget  på 
hvardera  sidan  om  Finska  viken.  Men  Johan  hade  nu  gjort 
livad  han  kunnat  för  att  bibehålla  freden  och  satte  derför  på 
goda  skäl  sin  tillit,  till  sina  undersåtars  kraftiga  understöd. 
Fredens  vänner  i  Finland,  såsom  Paul  Juusten,  beklagade  väl 
sitt  fädernesland,  som  sålunda  hade  råkat  under  krigets  hofvar. 
Men  landets  adel  synes  med  större  tillförsigt  hafva  betraktat 
det  annalkande  stridsbullret,  hvaraf  de  väntade  sig  ära  och 
krigsbyte. 

Striden  började  på  estländska  sidan,  der  den  danska  her- 
tigen Magnus  (på  Ösel)  hade  förenat  sig  med  czaren  och  af 
czaren  begagnades,  under  namnet  af  "Konung  öfver  Liffland", 
såsom  verktyg  för  dennes  planer.  I  Augusti  1570  kom  han 
med  en  rysk  krigshär  utanför  Reval  och  Weissenstein,  men 
måste  efter  sju  månaders  förlopp  återvända  med  oförrättadt 
ärende.  Likväl  var  krigets  början  ej  synnerligen  lycklig  för 
de  svenska  vapnena.  Ar  1573  intogo  Ryssarne  på  nyårsdagen 
Weissenstein  och  stekte  befälhafvaren  på  slottet,  Hans  Boije, 
till  döds.  Men  Klas  Åkesson  Tott  vann  samma  år  en  lysande 
seger  på  öppna  fältet  vid  Lode.  På  finska  sidan  fördes  här- 
under endast  ett  plundringskrig,  d.  v.  s.  ryska  trupper  gingo 
förbi  Wiborgs  slott  och  utspridde  mord  och  brand  ända  till 
trakterna  kring  Helsingfors.  Landet  var  i  början  nog  oberedt 
till  försvar;  men  konungen  saknade  ej  god  vilja  att  försvara 
sitt  Finland,  hvars  vigt  för  svenska  kronan  han  kanhända  upp- 
fattade bättre,  än  någon  af  Sveriges  föregående  regenter.  Så- 
lunda påbegyntes  redan  1570  till  Österbottens  skyddande  upp- 
byggandet af  Uleåborgs  slott,  och  vid  södra  gränsen  samlades 
småningom  nödiga  stridskrafter,  med  hvilka  Herman  Fleming 
i  början  af  1573  gjorde  flere  förhärjande  plundringståg  såväl 
till  Kexholms  län,  som  Ingermanland.  Ivan  började  nu  blifva 
benägen  till  fred;  men  Johan  ville  ej  mera  skicka  sändebud 
till  ett  dylikt  land,  hvarest  de  bemöttes  tvertemot  all  folkrätt. 
Slutligen  sammankommo  dock  fredsunderhandlarne  vid  Syster- 
bäck   (å    Finlands    vägnar    Klas  Fleming,    Klas  Åkesson  Tott, 


158  FINLANDS    HISTORIA. 

Henrik  Klasson  Horn  och  Herman  Fleming)  och  ehuru  en  all- 
män fred  ej  kunde  åstadkommas,  så  utverkades  likväl  en  två- 
årig vapenhvila  särskildt  för  Finland,  den  13  Juli  1575. 
Krigsbullret  var  derefter  för  en  tid  begränsadt  till  Estland, 
der  svenskarne  slutligen  ej  egde  mera  qvar  än  Revals  stad 
och  slott. 

I  Januari  1577  utbredde  sig  framför  Re  val  en  omätlig 
rysk  krigshär  med  väldigt  artilleri  och  besköt  staden  häftigt  i 
sju  veckor.  Men  Henrik  Klasson  Horn  och  hans  son  Karl 
Horn,  hvilka  ledde  försvaret,  gjorde  genom  tapperhet  och  vak- 
samhet alla  fiendens  bemödanden  om  intet.  Denna  tilldragelse 
gjorde  äfven  ett  plötsligt  och  oförmodadt  slut  på  stilleståndet 
i  Finland;  ty  några  tusental  tatariska  ryttare  begåfvo  sig  de 
första  dagarne  af  Februari  öfver  isen  till  Nyland  och  för- 
härjade hela  kuststräckan  emellan  Borgå  och  Ingo.  Klas 
Åkesson  Tott,  Finlands  dåvarande  styresman,  och  Herman 
Fleming  i  Wiborg  samlade  i  hast  soldater  och  allmoge.  Men 
fienderna  återvände  samma  väg,  som  de  kommit,  och  ledo 
ingen  nämnvärd  förlust-  Sålunda  var  vapenhvilan  bruten  och 
t.  o.  m.  i  Österbottens  aflägsna  nejder  uppflammade  stridslågan. 
Men  försvarsanstalterna  voro  öfverhufvud  goda  och  krigslyckan 
begynte  vända  sig  till  Finlands  fördel.  Flere  ohyggliga  härj- 
ningståg gjordes  från  Wiborg  och  Nyslott  såväl  till  kusterna 
af  Ladoga,  som  djupt  in  i  Ingermanland;  befolkningen  vid 
gränsen  hade  gripit  till  vapen  och  partigängaren  Thomas  Tep- 
poinen  från  Äyräpää  gjorde  sitt  namn  fruktadt  på  det  fiendt- 
liga  området. 

År  1580  utnämndes  till  öfverbefälhafvare  Pontus  de  la 
Gardie,  en  fransk  adelsman,  som  under  Eriks  regering  ingått 
i  svensk  tjenst,  derefter  varit  hertigarnes  krigsöfverste  i  upp- 
roret emot  Erik  och  nyligen  blifvit  gift  med  konung  Johans 
naturliga  dotter.  Herr  Pontus  och  med  honom  Herman 
Fleming  och  Arvid  Henriksson  Tavast  tågade  i  slutet  af  Okto- 
ber från  Wiborg  mot  Kexholm  och  började  den  4  November 
beskjuta  staden  och  slottet  med  glödande  kulor.  Ryssarnes 
försvarsverk,  som  voro  uppförda  af  trävirke,  antändes  genast, 
och  ryska  Karelens  hufvudort  öfverlemnades  redan  följande 
dag  åt  de  belägrande.  Denna  eröfring  var  den  vigtigaste  till- 
dragelse i  hela  detta  krig;  ty  i  anseende  till  sitt  läge  var 
Kexholm  bland  de  fastaste  platser  i  verlden,  och  dess  betydelse 


JOHAN    iii:s    REGEKING,     15«8— -1592.  159 

blef  ännu  större,  då  man  oförtöfvadt  begynte  befästa  det  samma 
med  murar  af  sten.  Derjämte  hade  Kexholms  eröfring  äfven 
den  vigtiga  följd,  att  det  egentliga  hjertat  af  Karelen  derigenom 
kom  att  tillhöra  det  finska  området,  ehuru  naturligtvis  striden 
härom  ännu  fortgick.  Det  större  kriget  hade  för  öfrigt  åter 
dragit  sig  söder  om  Finska  viken,  och  under  loppet  af  år 
1581  eröfrade  De  la  Gardie  och  hans  finska  underfältherrar 
Wesenberg,  Lode,  Leal,  Hapsal  och  hela  Estland,  samt  i  samma 
följd  Narva,  Ivangorod,  Jaama  och  Koporie.  Det  var  till  minne 
af  dessa  segrar,  som  konungen  gaf  åt  Finland  titeln  af  stor- 
furstendöme,  1581.  Han  skrefsignu:  "med  Guds  nåde  Sveriges, 
Göthes  och  Vendes  konung,  storfurste  till  Finland,  Karelen, 
Ingermanland  och  Shelonski  Pjätin  i  Ryssland,  samt  hertig 
öfver  Estland  och  Liffland."  Detta  var  för  att  hämnas  på 
den  öfvermodige  Ivan,  men  i  och  med  detsamma  en  tillfreds- 
ställelse för  Johans  fåfänga,  som  gladde  sig  åt  titelns  bro- 
kiga glans. 

Äfven  i  Karelen  hade  striden  pågått  med  häftighet.  I 
Februari  hade  befälhafvaren  på  Nyslott,  Klas  Hermansson 
Fleming,  tågat  genom  Kides,  Pelkjärvi  och  Suistamo  till  Olonets, 
som  förhärjades  ända  till  St.  Alexanders  kloster  söder  om  sta- 
den Olonets.  Om  sommaren  åter  gjordes  från  Kexholm  ett  tåg 
sjöledes  till  sydöstra  kusten  af  Ladoga,  der  Sermaks  hamn 
samt  sju  socknar  härjades.  Sättet  att  föra  krig  var  på  dessa 
tider  särdeles  grymt;  ty  krigsbytet  och  det  främmande  landets 
förhärjande  var  vanligen  hufvudsaken.  Likväl  skonade  de 
finska  fältherrarne  vanligtvis  qvinnor,  barn  och  gubbar,  och 
dessutom  förbjöd  konungen  vid  dödsstraff  att  tillfoga  skada  åt 
kyrkor  eller  prester  och  munkar.  Helt  annorlunda  förforo 
Ryssarne,  ej  allenast  i  Estland  och  Finland,  utan  äfven  i  det 
nyss  förlorade  Kexholms  län,  som  de  likväl  ännu  ville  åter- 
eröfra.  Första  försöket  dertill  skedde  den  10  Augusti,  då  en 
ansenlig  fiendtlig  styrka  anlände  direkte  till  Kexholms  hamn. 
Den  blef  genast  tillbakaslagen  och  dess  anförare,  Michael 
Gorbow,  togs  till  fånga.  Denne,  likasom  äfven  de  senare  trupp- 
styrkornas anförare,  hade  befallning  af  czaren  att  ödelägga  hela 
länet  och  föra  innevånarne  med  qvinnor  och  barn  till  Ryss- 
land, samt  döda  en  hvar,  som  ej  godvilligt  följde  med.  Under 
loppet  af  sex  månader  gjorde  Ryssarne  17  dylika  härjningståg 
till  Kexholms  län,  och  slottets  fåtaliga  besättning  kunde  ej 
förhindra  detta.     Öfre  Karelen  åter,  på  andra  sidan  Pyhäjärvi, 


L60  FINLANDS    HISTORIA. 

eröfrades  af  en  partigängare  Roponitsa,  som  med  sin  röfvare- 
hop  egentligen  icke  erkände  något  rikes  öfverhöghet,  men  med 
sina  ströftåg  oroade  norra  delarne  af  Savolaks. 

Äfven  vid  Finska  vikens  kuster  drogo  ännu  stundom 
ryska  lodjor  från  trakterna  af  Nöteborg.  Emot  denna  Inger- 
manlands  hufvudort  beslöt  De  la  Gardie  om  hösten  1582  att 
företaga  en  stormning.  Hans  ärorika  bragder  skulle  nu  fått 
sin  slutliga  fulländning,  om  Nevafloden  nu  hade  blifvit  inför- 
lifvad  med  det  svenska  väldet,  såsom  Torkel  Knutsson  tre  år- 
hundraden tidigare  hade  haft  för  afsigt.  Men  denna  enda 
gång  ådagalade  ej  herr  Pontus  samma  snabbhet,  som  eljest 
var  hans  vana.  Den  11  September  anlände  dit  en  finsk  här 
under  Herman  Fleming,  Arvid  Tavast  och  Arvid  Stälarm; 
men  dessa  fingo  en  månads  tid  invänta  De  la  Gardies  ankomst. 
Soldaterna,  hvilka  ledo  brist,  yrkade  på  stormning,  och  den  8 
Oktober  begynte  en  häftig  strid,  hvarunder  de  stormande  i 
början  bemägtigade  sig  slottets  vestra  hörn,  men  likväl  slut- 
ligen blefvo  tillbakaslagna.  Strax  derpå  fick  slottet  undsätt- 
ning, och  när  De  la  Gardie  slutligen  hann  fram,  var  intet 
annat  att  göra,  än  att  tänka  på  återtåg.  A  hvardera  sidan 
var  behofvet  af  fred  ganska  känbart.  I  Augusti  1583  sam- 
inankommo  fredsunderhandlarne  vid  mynningen  af  Pliussa  nära 
Narva.  Men  då  konung  Johan  ej  ville  afstå  från  södra  Inger- 
manland  och  titeln  "Shelonski  Pjätin",  kunde  endast  en  treårig 
vaperihvila  åstadkommas,  hvilken  likväl  sedermera  förnyades  på 
fyra  år.  Under  dessa  fredsunderhandlingar  träffades  Sverige 
af  den  olycka,  att  Pontus  de  la  Gardie  vådligen  omkom  i 
floden  Narova,  1585. 

Låtom  oss  härunder  för  en  stund  betrakta  Finlands  inre 
tillstånd  midt  under  bullret  af  dessa  strider.  Men  då  vi  der- 
vid  komma  att  i  rikt  mått  erfara  de  mörka  sidorna  af  Johans 
regering,  så  böra  vi  dock  komma  ihog,  att  kriget,  från  hvilket 
de  flesta  lidandena  ledde  sitt  upphof,  varit  omöjligt  att  und- 
vika, och  att  öfriga  sociala  missförhållanden  voro  till  stor  del 
ett  arf  från  förgångna  tider.  Redan  år  1572  yttrar  Juusten 
i  sitt  cirkulär  till  presterskapet,  att  allt  sedan  Danskarne  för- 
jagades ur  landet,  hade  man  ej  haft  så  olyckliga  och  krigiska 
tider.  Han  påpekar  fiendernas  plundringståg,  pestens  och  epi- 
demiernas härjningar,  samt  ytterligare  allt  det  betryck,  som 
bönderna  hvarje  dag  fingo  lida  i  sina  egna  hem.    Under  krigets 


JOHA.N    Ill:s    REGERING,     1568 1592.  '         161 

fortgång  ökades  naturligtvis  lidandena  dag  från  dag.  Elfsborgs 
lösen,  som  i  freden  med  Danmark  blifvit  åtagen  till  betalning, 
samt  de  idkeliga  gärderna  och  utskrifningarna  för  ryska  kriget 
ökade  i  oroväckande  antal  mängden  af  de  öde  gårdarne,  och 
hårda  missväxtår  gjorde  det  allmänna  eländet  ännu  större. 
Fiendernas  härjningar  voro,  såsom  vi  i  det  föregående  hafva 
sett,  tidtals  och  på  många  orter  af  gräsligaste  art;  men  till 
ännu  större  tunga  var  det  egna  krigsfolket,  som  vanligen  i 
åratal  fick  vänta  på  sin  sold  och  med  öppen  plundring  gjorde 
sig  ersatt  af  bönderna.  Derjämte  fortfor  adeln  med  sitt  förra 
uppförande,  och  embetsmännens  girighet  och  öfvervåld  tyckas 
nått  sin  spets.  Ej  allenast  fogdarne  och  deras  skrifvare,  utan 
äfven  länsmännen,  som  ännu  på  denna  tid  utgjordes  af  bönder, 
dessutom  ännu  alla  rika  och  på  något  sätt  med  embetsmännen 
förbundna  bönder  utöfvade  det  fräckaste  godtycke  och  våld  emot 
Finlands  fattiga  allmoge.  Rättsskipningen  stod  på  högst  dålig 
fot;  ty  domare-embetena  utdelades  åt  adeln  såsom  belöningar 
för  krigiska  förtjenster  och  öfverlemnades  att  förvaltas  af  under- 
ordnade personer,  de  så  kallade  lagläsarne.  Öfver  alla  dessa 
lidanden  klagade  bönderna  oupphörligt  hos  konungen;  men 
Johan  var  alltför  svag  att  åstadkomma  någon  verklig  för- 
bättring. Hans  egen  praktlystnad  ökade  rikets  nöd,  och  hans 
öfriga  dåraktiga  sträfvanden,  hvarom  vi  framdeles  komma  att 
tala,  gåfvo  honom  ej  längre  tid  att  med  allvar  öfvervaka  rikets 
inre  förkofran,  dess  mindre  det  aflägsna  Finlands  välfärd. 

Likväl  var  det  mera  lättsinne  än  bristande  välvilja,  som 
var  orsak  till  denna  försummelse ;  ty  han  tyckes  ständigt  hafva 
bibehållit  en  viss  förkärlek  för  Finland.  Derom  vitnar  äfven 
på  sitt  sätt  den  nya  titel,  som  han  gaf  åt  Finland,  på  samma 
gång  den  visar,  genom  hvilka  medel  Johan  bäst  trodde  sig 
lyckliggöra  sina  undersåtar.  Såsom  betecknande  för  tiden  bör 
äfven  nämnas,  att  han  ofta  från  Finland  reqvirerade  "godt, 
skummande  öl",  som  han  och  hans  gemål  "synnerligen  tyckte 
om".  Han  lät  äfven  för  sitt  nöje  hemta  derifrån  björnar, 
likasom  från  Åland  hjortstekar  och  nötter  för  kökets  behof. 
Af  mera  vigt  var  likväl  den  omsorg,  han  egnade  åt  det  finska 
skolväsendets  upphjelpande  och  befordrande,  och  särskildt  bör 
ihogkommas,  att  han  äfven  gynnade  landets  språk  och  dess 
ännu  svaga  litteratur.  Sålunda  fick  skolmästaren  i  Åbo,  Jakob 
Pettersson    Finno  eller   Suomalainen  af  honom  flere  understöd 

Finlands  historia.  11 


162  FIKLANDS    HISTORIA. 

för  att  "till  finskan  öfversätta  några  nyttiga  böcker";  en  frukt 
häraf  var  bland  annat  den  första  finska  psalmboken.  Men 
dessa  enstaka  uttryck  af  konungens  välvilja  kunde  ej  synner- 
ligen förbättra  landets  allmänna  elände,  som  skulle  erfordrat 
en  husbondes  särskilda  faderliga  omvårdnad  och  personliga 
närvaro.  Och  dertill  fick  Johan,  sedan  han  blifvit  konung, 
aldrig  mera  tid  och  tillfälle.  Han,  som  en  gång  med  ung- 
domens hela  entusiasm  hade  tagit  landets  styrelse  om  händer, 
besökte  ej  mera  under  hela  sin  långa  regeringstid  en  enda 
gång  Finland,  för  att  med  egna  ögon  göra  sig  underrättad  om 
landets  tillstånd  och  behof. 

Sålunda    utsåddes    redan    det    förderfliga    fröet  till  kom- 
mande   strider.     Men    Johans    ovisa    trosnit   och   dermed   för- 
enade   politiska    planer    bragte    först    utsädet    riktigt  att  gro. 
Reformationen  hade  vid  denna  tid  i  det  öfriga  Europa  begynt 
mattas    och    den    katolska    kyrkan  försökte  med  förnyad  ifver 
leda    de    förlorade    fåren    åter    till    sin    hjord.     I  detta  syfte 
arbetade   isynnerhet  den  nyinstiftade  Jesuiterorden,    som  ansåg 
hvarje    medel  lofligt,    hvarigeuom  ändamålet  kunde  ernås.     På 
Johan  begynte  dessa  katolicismens  ränker  tidigt  utöfva  sin  in- 
verkan.    Katharina   Jagellonicas  omtanke  om  sin  gemåls  salig- 
het,  samt  kyrkofädrens  arbeten,  dem  Johan  under  sin  fången- 
skap  flitigt  hade  läst,    kommo  småningom  hans  sinne  att  luta 
åt    påfvedömet,    och    hans    fåfänga    smickrades    af  tanken  att 
kunna    förena    de   stridiga  kyrkorna  under  en  gemensam  tros- 
form.      Hufvudsaken    var    enligt   konungens    åsigt,    att    några 
katolska    bruk    och    ceremonier    åter  skulle  upprättas,  och  då 
den  gamle  reformatorn,  erkebiskop  Laurentius  Petri,  hade  dött, 
nödgades  den  nya  erkebiskopen  lofva  sitt  samtycke  till  konun- 
gens   planer.     Denne    invigdes   till    sitt  embete  år  1575  efter 
katolsk  ritus,  hvarvid  biskopen  i  Åbo  tvangs  ej  blott  att  vara 
närvarande,  utan  äfven  att  med  den  heliga  smörjeisen  märka  den 
invigdes  hjessa.     Följande  år  1576  utgafs  en  ny  messbok,  eller 
Liturgi,    den    s.    k.    "röda    boken".     Den    synes   äfven  blifvit 
öfversatt    till    finskan,    och    presterna  tvungos  öfverallt  att  be- 
gagna den  samma.     Endast  under  hertig  Karls  beskydd  vågade 
man    göra    motstånd    mot  Johans  religionsfunderingar;  ty  her- 
tigen   var   sjelf   bland   motståndarne  och  tog  i  sitt  skydd  alla 
motsträfvige    predikanter.     I  Finland  hade  redan  år  1576  den 
gamle    Juusten  med  bedröfvadt  hjerta  gått  i  grafven  och  Åbo 


JOHAN    III:S    KKGERING,     1568 15  92.  163 

biskopsstol  förblef  ledig  i  många  år,  till  dess  först  1583  Erik 
Eriksson  Sorolainen  utnämndes  till  biskop  i  Åbo.  Denne,  som 
var  en  saktlig,  välvillig  man,  hade  ingått  på  konungens  litur- 
giska planer  och  fick  i  belöning  äfven  Wiborgs  stift.  Kato- 
licismens förhoppningar  syntes  redan  gå  i  fullbordan.  Uppen- 
bara och  hemliga  jesuiter  hade  inträngt  i  riket  och  unga  män 
äfven  från  Finland  hade  begifvit  sig  till  jesuitskolorna  i  Olmiitz, 
Braunsberg  och  Wilna,  der  de  uppfostrades  i  och  för  deras 
folks  omvändelse.  Sålunda  hade  en  finsk  lärjunge  Olof  Son- 
dergelteus  i  Olmiitz  erhållit  i  uppdrag  att  skrifva  något  slags 
finsk  språklära  och  till  samma  språk  öfversätta  den  påfliga 
katekesen.  För  de  påfliges  planer  var  Finland  en  synnerligen 
vigtig  ort;  ty  härifrån  hoppades  de  lättast  kunna  utbreda  den 
romerska  läran  äfven  öfver  Kyssland. 

Men  de  katolska  sträfvandena  rönte  dock  icke  här  den 
framgång,  man  hade  väntat.  Reformationen  hade  redan  i  en 
viss  grad  hunnit  rotfasta  sig  och  katolicismens  forna  institu- 
tioner hade  kommit  för  mycket  på  förfall,  för  att  de  i  hast 
skulle  kunnat  upplifvas  till  sitt  förra  anseende.  Då  Johan 
t.  ex.  begynte  ifra  för  klostrens  återupprättande,  fans  i  Fin- 
land endast  Nådendals  kloster  qvar,  och  äfven  det  var  just  i 
begrepp  att  helt  och  hållet  upplösas ;  dess  sista  abbedissa,  Bri- 
gitta  Knutsdotter  Kurki,  dog  år  1577,  och  fyra  år  senare 
fans  endast  en  nunna  qvar.  Konungen  sjelf  började  småningom 
blifva  mätt  på  sina  förlikningsförsök  och  lät  sin  ifver  för  kato- 
licismen sjunka.  Han  hade  föreslagit  påfven  några  i  hans 
tycke  oundgängliga  förmedlingsvilkor :  att  gudptjensten  delvis 
skulle  försiggå  på  folkspråket,  att  kalken  vid  nattvarden  skulle 
utdelas  åt  lekmän,  att  presternas  giftermål  skulle  tillåtas  m.  m. 
Hofvet  i  Rom,  gick  ej  in  på  dessa  medgifvanden  och  Johan 
begynte  frukta  hierarkins  ånyo  tillväxande  magt.  Då  Katharina 
Jagellonica  dött  år  1583  och  Johan  derefter  förmälde  sig  med 
en  svensk  adlig  jungfru,  Gunilla  Bjelke,  hade  hans  ifver  för 
katolicismen  redan  för  det  mesta  fördunstat.  Hans  afsigt  var 
på  denna  tid  att  ingå  något  slags  förbund  med  den  grekiska 
kyrkan,  och  den  under  hans  spira  lydande  grekisk-katolska 
befolkningen  i  Kexholms  län  erhöll  af  denna  orsak  tillstånd 
att  söka  sig  prester  och  munkar  från  Ryssland.  Men  slutligen 
beslöt  dock  Johan  att  förblifva  vid  den  trosform,  han  sjelf 
uppfunnit,  och  förföljde  med  ohämmad  stränghet  alla  de  prester, 


164  FINLANDS     HISTORIA. 

som  ej  antogo  hans  liturgi.  Sålunda  fortgick  religionstumultet 
under  hela  hans  regeringstid.  I  förbigående  bör  nämnas,  att 
just  vid  samma  tid,  som  Johan  ifrade  för  katolicismens  åter- 
ställande i  riket,  hade  på  påfven  Gregorius  XIILs  befallning 
"nya  stilen"  blifvit  införd  i  alla  katolska  länder,  år  1582. 
Men  Johan  lemnade  denna  vigtiga  förändring  obegagnad,  så 
att  "gamla  stilen",  som  då  var  tio  dagar  efter  den  verkliga 
tiden,  ännu  följdes  i  Sverige  och  Finland  i   171  år. 

Till  Johans  religiösa  sträfvanden  anknöto  sig  äfven  hans 
planer  att  vinna  polska  kronan  åt  sin  familj.  Redan  år  1572, 
då  Sigismund  August  hade  dött  och  Jagellonernas  gamla  herskar- 
ätt  utslocknat  på  svärdssidan,  sträfvade  Johan  sjelf,  stödjande 
sig  på  sin  gemåls  rättigheter,  att  blifva  konung  i  Polen;  men 
då  valde  Polackarne  först  en  fransk  prins  och  derefter  Stefan 
Bathory,  som  var  gift  med  Sigismund  Augusts  andra  syster. 
Men  sedan  Bathory  dött  år  1586,  erbjöd  det  mägtigaste  partiet 
i  Polen  kronan  åt  Johans  son  Sigismund,  hvilken  ifrån  barn- 
domen var  uppfostrad  i  katolska  läran,  för  att  sålunda  kunna 
blifva  konung  i  begge  rikena.  Hertig  Karl  sökte  forgäfves 
varna  sin  broder  att  icke  inblanda  sig  i  dessa  Polens  ange- 
lägenheter. Men  svenska  riksrådet,  som  hoppades  tå  regerings- 
tömmarne  i  sina  händer,  då  Sigismund  en  gång  såsom  herskare 
öfver  tvenne  riken  ej  finge  tid  att  ofta  uppehålla  sig  i  Sverige, 
befordrade  på  allt  sätt  prinsens  afresa.  Tvenne  riksråd,  Erik 
Sparre  och  Erik  Brahe,  hvilka  såsom  Sveriges  ambassadörer 
besökte  Polen,  lofvade  att  Estland  skulle  öfverlemnas  åt  Polen, 
om  Polackarne  ville  taga  Sigismund  till  konung.  Detta  löfte 
ville  väl  Sigismund  sedermera  icke  bekräfta,  men  han  blef 
likväl  krönt  i  Krakau  jultiden  1587.  Sålunda  hade  nu  Sveriges 
tronarf vinge  erhållit  såväl  en  främmande  religion,  som  ett 
främmande  rike  —  två  omständigheter,  som  ej  kunde  medföra 
något  godt  åt  hans  fädernesland. 

Johan  sjelf  hade  redan  innan  Sigismunds  afresa  begynt 
ångra,  att  han  låtit  sin  enda  son  fara  till  det  oroliga  Polen, 
och  hans  misstro  mot  rådet  ökades  i  samma  mon  som  hans 
saknad.  Hans  sinnelag  hade  nu  på  gamla  dagar  blifvit  högst 
egensinnigt  och  otåligt;  lågättade  och  ofta  nog  usla  rådgifvare 
vunno  hans  ynnest  och  af  hela  adeln  åtnjöt  ingen  annan  hans 
förtroende  än  den  finske  amiralen  Klas  Eriksson  Fleming, 
hvars   rättframma,   opolerade  uppförande  och  ständiga  oenighet 


JOHAN    m:8    HEGEBING,    1568  — 1592.  165 

med  den  öfriga  adeln  af  konungen  betraktades  såsom  ett  känne- 
tecken på  hans  trohet.  Fleming  hade  genast  från  början  varit 
emot  Sigismunds  afresa;  han  var  till  sitt  sinnelag  lika  miss- 
tänksam som  Johan,  och  hade  alls  ingen  benägenhet  för  det 
af  de  öfriga  riksråden  eftersträfvade  adelsväldet,  hvilket  hade 
stält  den  finska  adeln  i  skuggan,  likasom  förut  under  unions- 
tiden. På  grund  af  alla  dessa  orsaker  steg  han  oupphörligt  i 
konungens  ynnest.  Ar  1589  beslöt  konungen  sammanträffa 
med  sin  son  i  Reval,  dit  Sigismund  samtidigt  infann  sig  ifrån 
Polen.  Då  nu  far  och  son  råkades,  kändes  skilsmessan  dem 
båda  så  svår,  att  de  redan  hade  beslutit  att  afstå  från  polska 
kronan.  Men  Sigismunds  polska  följe  hotade  med  krig,  om 
han  ej  återvände  med  dem,  och  de  svenska  herrarne,  såväl 
riksrådena  som  fältherrarne,  framlemnade  en  skarp  skrifvelse, 
i  hvilken  de,  jämte  det  de  tadlade  Johans  dåliga  styrelse,  bön- 
föllo  hos  Sigismund,  att  han  ej  genom  att  framkalla  ett  krig 
äfven  från  Polens  sida  skulle  öka  fäderneslandets  olyckor. 
Sigismund  återvände  slutligen  till  Polen,  och  Johan  seglade 
med  hjertat  uppfyldt  af  vrede  tillbaka  till  Sverige,  der  han 
började  förfölja  riksråden  med  anklagelser  och  fängelse.  Men 
Klas  Fleming,  som  ej  hade  tagit  del  i  de  öfrigas  uppträdande 
i  Reval,  kom  naturligtvis  i  åtnjutande  af  allt  det  förtroende, 
hans  embetsbröder  derigenom  hade  förlorat.  Han  var  redan 
förut  riksamiral,  men  erhöll  år  1591  öfverbefälet  i  det  ånyo 
utbrutna  kriget  med  Ryssland,  samt  blef  utnämnd  till  general- 
ståthållare i  Finland  och  Estland,  fick  slutligen  äfven  riksmarsks 
värdighet,  och  var  vid  Johans  död  rikets  mägtigaste  man. 
De  inre  förvaltningsärendena  hade  konungen  likväl  efter  till- 
dragelserna i  Reval  till  största  delen  öfverlemnat  åt  hertig 
Karl  och  berömde  sjelf  den  skicklighet  och  det  nit,  hvarmed 
denne  bedref  det  hela.  Men  ändock  var  Johans  förtroeude 
till  hertigen  på  långt  när  ej  så  stort,  som  den  ynnest  herr 
Klas  fick  åtnjuta. 

Tillståndet  i  riket  var  högeligen  beklagligt,  isynnerhet  i 
Finland,  hvarest  svåra  missväxtår  utarmade  befolkningen  och 
dessutom  oroligheterna  ånyo  hade  begynt  vid  Karelens  och 
norra  Österbottens  gränser.  Ivan  IV  hade  vid  sin  död  år 
1584  rådt  sin  son  Feodor  att  bibehålla  freden  med  Sverige; 
men  den  unge  czarens  svåger,  Boris  Godunow,  i  hvars  händer 
regeringstömmarne    kommo,    ville    genom   krigisk  ära  befordra 


166  FINLANDS    HISTORIA, 

sina  egna  hersklystna  planer.  Färdiga  tvistefrön  voro  såväl 
nejderna  kring  Uleåträsk,  hvarifrån  de  finska  nybyggarne  åter 
begynte  förjagas,  som  ock  öfre  Karelen,  från  hvilket  ryssarne 
för  intet  pris  ville  afstå.  Rörande  sistnämnda  landskap  på- 
stodo  ryssarne,  att  det  svenska  området  icke  sträckte  sig 
längre  än  100  verst  norrom  Kexholm  och  att  allt  land  på 
andra  sidan  Pyhäjärvi  hade  förblifvit  under  Ryssland.  Dit 
hade  år  1589  blifvit  skickad  till  styresman  en  "bojarson"; 
landets  egna  innevånare,  anförda  af  hukas  Räisänen,  stodo  på 
ryssarnes  sida,  och  de  svenska  uppbördsmännen,  som  kommo 
till  Ilomants,  dödades  eller  sattes  i  fängelse.  Äfven  i  Öster- 
botten uppflammade  samma  år  kriget  i  full  låga.  Från  Dvina- 
sidan  hade  man  nämligen  företagit  några  ohyggliga  plundrings- 
tåg till  Bottniska  vikens  kusttrakter,  och  å  andra  sidan  förforo 
ej  heller  Österbottens  bönder,  hvilkas  anförare  var  JoJian 
Wesainen  från  Ijå  socken,  med  större  mildhet  i  kusttrakterna 
af  Kantalahti,  der  de  plundrade  staden  Kantalahti,  samt  Umma, 
Kouta  och  Kieretti.  Dessa  gränsoroligheter  skulle  dock  icke 
varit  till  synnerlig  skada,  om  Johan  af  dem  hade  kunnat 
märka  annalkandet  af  ett  egentligt  krig  och  i  tid  vidtagit 
nödiga  försvarsanstalter.  Men  af  öfvermodig  stolthet  tillslöt  han 
sina  ögon  för  farans  storlek;  han  ville  ej  tillfredsställa  rys- 
sarne genom  billiga  fredsvilkor,  och  brydde  sig  ej  heller  om 
att  afhjelpa  sina  egna  soldaters  klagomål  genom  att  betala  den 
för  många  år  innestående  aflöningen.  Följderna  af  denna  hog- 
löshet  läto  snart  och  på  ganska  känbart  sätt  erfara  sig. 

Tidigt  på  vintern  1590  satte  sig  czaren  och  Boris  Godu- 
now  i  rörelse  med  en  ansenlig  krigsstyrka,  hvaraf  afdelningar 
sändes  ut  såväl  till  Estland,  som  Finland.  I  Finland  fram- 
ryckte fienderna  ända  till  trakterna  af  Åbo,  bortförande  men- 
niskor  och  boskap  såsom  byte.  Men  hufvudstyrkan  vände  sig 
emot  fästningarne  i  vesira  Ingermanland,  af  hvilka  den  ena 
efter  den  andra  intogs.  Endast  i  Narva  gjorde  den  manhaftige 
Karl  Horn  med  ringa  manskap  ett  tappert  motstånd  och  fräl- 
sade  sålunda  åtminstone  denna  stad;  men  Ivangorod  nödgades 
han  lemna  i  fiendernas  händer.  Af  denna  orsak  kallades  han 
till  Sverige  och  dömdes  till  döden,  men  blef  benådad  först  på 
sjelfva  af  rättsplatsen.  Följande  år,  1591,  fortsattes  kriget  med 
vexlande  lycka.  Krigsöfverstarne  Mauritz  Grip  och  Georg 
Boije   gjorde    i   början    af   året  från  Finland  och  Estland  ett 


JOHAN    IIi:S    REGERING,     1568 1592.  167 

stort  tåg  till  trakten  af  Koporie,  derifrån  de  framträngde  djupt 
in  i  Novgorods  län.  Men  djup  snö  i  förening  med  ovanligt 
sträng  köld  tvingade  dem  att  återvända,  och  på  återvägen 
fröso  många  till  döds.  Förbittrad  öfver  denna  motgång  af- 
satte  konungen  Grip  och  sände  Klas  Fleming  att  leda  kriget. 
Nu  rustade  man  sig  till  ett  nytt  tåg  emot  Novgorod.  I 
Augusti  satte  man  sig  i  rörelse  från  Wiborg  till  trakterna  af 
Neva  och  förenade  sig  der  med  Arvid  Stålarm,  som  hade 
hemtat  en  annan  afdelning  svenska  trupper  från  Estland  och 
under  vägen  slagit  en  ansenlig  rysk  här,  som  mötte  honom. 
Härifrån  stäldes  tåget  mot  söder,  och  Flemings  trupper  an- 
ryckte  ända  till  fyra  mil  från  Novgorod.  Men  stora  moras 
skyddade  Rysslands  gamla  moderstad,  och  dessutom  torde 
knapt  Flemings  fältherretalang  varit  så  stor,  att  han  mägtat  med 
ett  dylikt  företag.  Efter  att  hafva  förstört  czarens  saltsjuderier 
i  Nova-Rusa,  samt  härjat  stora  landsträckor  i  Pskowska  guver- 
nementet,  återvände  expeditionen  i  Oktober  tillbaka  till  Narva. 
Men  detta  beryktade  tåg  medförde  likväl  svåra  följder  för 
Finland.  En  stor  del  af  hären  qvarblef  öfver  vintern  på  est- 
ländska  sidan  och  äfven  de,  som  med  Fleming  återvände  till 
Finland,  spriddes  i  slottsläger  kring  hela  landet.  Då  inbröt 
plötsligen  i  slutet  af  Januari  1592  en  väldig  rysk  här  ifrån 
Ingermanland  i  Wiborgs  län  och  stod  äfven  tvenne  dygn  utan- 
för slottet.  Fiendernas  hufvudändamål  var  likväl  plundring 
och  ödeläggelse;  derför  flyttade  de  sitt  läger  till  Lappvesi  och 
utsände  derifrån  ryttarskaror  äfven  till  de  andra  landskapen. 
Innan  Klas  Fleming  fick  sin  krigshär  samlad  och  fienderna 
fördrifna,  hade  redan  en  omätlig  skada  hunnit  ske. 

Härunder  hade  äfven  skarpa  strider  pågått  i  Karelen  och 
Österbottens  nordliga  trakter.  På  Ladoga  hade  från  hvardera 
sidan  flere  tåg  blifvit  gjorda;  men  isynnerhet  i  Österbotten 
hade  kriget  rasat  häftigare  än  någonsin.  Peter  Bagge,  som 
vid  denna  tid  var  styresman  öfver  Österbotten,  lät  ånyo  upp- 
bygga Uleåborgs  slott  år  1590,  och  krigsfolk  samlades  såväl 
från  Österbotten,  som  från  svenska  sidan.  Österbottniska  all- 
mogen, som  på  dessa  tider  tillräckligt  hade  ådagalagt  sin  kri- 
giska duglighet,  erhöll  samma  år  af  konungen  full  frihet  från 
hästfolkets  slottsläger,  men  åtogo  sig  i  dess  ställe  att  uppsätta  och 
underhålla  två  fanor  eget  fotfolk  och  dessutom  vid  behof  man 
ur    huset    tåga  emot  fienden.     Krigsifvern  var  i  sjelfva  verket 


168  FINLANDS    HISTORIA. 

stor  hos  den  Österbottniska  allmogen;  ty  redan  förrän  de 
egentliga  trupperna  voro  färdiga  till  aktion,  tågade  Wesainen 
med  Ijåboerne  på  höstvintern  1590  öfver  lappska  fjällen  och  ut- 
bredde förstörelse  till  Ishafvets  aflägsna  kuster.  Ijåboerne  för- 
störde vid  detta  tillfälle  Petsingi-klostret  och  företogo  en  storm- 
löpning mot  staden  Kola,  som  de  likväl  ej  förmådde  intaga. 
Men  återfärden  blef  olycklig  för  dem,  ty  en  fånge,  vid  namn 
Ahma,  fick  i  Torneå  tillfälle  att  mörda  den  tappre  Wesainen, 
hvars  rykte  ända  till  våra  dagar  bibehållit  sig  i  folkets  minne. 
Följande  vår  gjorde  anföraren  för  fotfolket,  Hans  Larsson,  ett 
andra  tåg  emot  Kola,  som  dock  icke  rönte  bättre  framgång  än 
Wesainens.  Ryssarne,  hvilka  med  rätta  fruktade,  att  hela 
Lappland  samt  Hvitahafvets  kuster  skulle  komma  under  Sverige, 
hade  nu  sändt  till  dessa  trakter  en  ordnad  krigsstyrka  med 
kanoner  och  skjutförråd,  och  isynnerhet  hade  de  befästat 
Solowetska  klostret  och  dess  område  på  sydvestra  kusten  af 
Hvita  hafvet.  Till  dessa  trakter  företogs  om  hösten  1591  ett 
stort  härtåg  från  Uleåborg  under  anförande  af  Sven  Pettersson 
Bagge.  Färden  stäldes  öfver  Uleåträsk  och  Nuasjärvi,  samt 
längs  floderna  på  ryska  sidan  till  landskapet  Stor-Somen,  der 
man  utan  framgång  belägrade  en  rysk  förskansning.  Härifrån 
tågade  de  till  trakten  af  Kemi  stad,  brände  kyrkor,  byar  och 
fisklägen  och  återvände  sedan  hem.  Men  äfven  ryssarne  hade 
nu  sammandragit  en  väldig  här  till  denna  landsända.  I  medlet 
af  Januari  1592  —  eller  samtidigt  som  den  andra  armén 
härjade  i  de  södra  trakterna  —  anryckte  furst  Gregori  Wol- 
konski  öfver  Uleåträsk  till  Bottniska  vikens  kuster.  Här  upp- 
brände fienderna  på  Pauli  omvändelsedag  Limingo  och  Siika- 
joki  kyrkor  och  eröfrade  en  mindre  befästning,  som  bönderna 
hade  uppfört  i  Limingo.  Men  emot  Uleåborg  försökte  de  ej 
någon  stormning,  och  ej  heller  vågade  Bagge  möta  dem  på 
öppna  fältet.  Ryssarnes  antal  steg  åtminstone  till  4,000  man, 
allesammans  ryttare  och  till  största  delen  tatarer;  Bagge  åter 
hade  endast  fotfolk,  vidpass  1,500  man,  dem  han  ej  vågade 
låta  aflägsna  sig  långt  från  slottet.  Först  då  allmogens  upp- 
båd från  de  södra  socknarne  hade  samlat  sig  och  slagit  läger 
emellan  Salo  och  Siikajoki  elfvar,  uppbröt  fienden  plötsligt, 
lemnande  efter  sig  rykande  ruiner. 

Dessa    ryssarnes    samtidiga    härjningar  i  norr    och   söder 
bevekte    slutligen  Johan  till  fred.     Alla  hans  undersåtar,  isyn- 


JOHAN    m:S    REGERING,     1568 159  2.  169 

nerhet  soldaterna  sjelfva,  önskade  ett  slut  på  kriget,  och  i 
Augusti  sistnämnda  år  sammankommo  Klas  Fleming  och  Georg 
Boije  med  de  ryska  fullmägtige  vid  floden  Pliussa,  ej  långt 
från  Narva.  Fordringarne  voro  dock  å  ömse  sidor  så  öfver- 
drifna,  att  en  öfverenskommelse  knapt  skulle  kommit  till  stånd, 
om  ej  konung  Johan  under  tiden  dött  i  November  1592.  Detta 
dödsfall  underlättade  fredsverket,  så  att  en  två-årig  vapenhvila 
afslöts  i  Januari  1593,  hvilken  vapenhvila  sedan  i  Maj  1595 
förvandlades  till  ett  varaktigt  fredsslut,  i  Täyssinä  nära  Narva. 
I  denna  fred  afstod  czaren  från  Estland,  som  nu  tillerkändes 
Sverige;  men  deremot  skulle  åt  Ryssland  återlemnas  Kexholms 
slott  och  län,  eller  den  vid  Ladoga  belägna  delen  af  Karelen, 
så  snart  en  bestämd  gräns  blifvit  uppgången  från  Systerbäck 
till  Ishafvet  *.  Men  först  efter  Klas  Flemings  död  öfverlem- 
nades  slutligen  år  1597  Kexholms  län  åt  ryssarne,  såsom  vi 
framdeles  få  se.  Denna  vigtiga  eröfring,  Finlands  enda  vinst 
för  mångåriga  lidanden,  var  således  åter  för  en  tid  förlorad. 
Deremot  blef  nu  för  första  gången  Finlands  nordliga  gräns 
emot  Hvitahafssidan  närmare  bestämd,  och  drogs  från  norra 
hörnet  af  Savolaks  till  Warangerfjord  vid  Ishafvet. 

Om  Johan  IH:s  regering,  så  vidt  den  rör  Finland,  är 
intet  vidare  att  tillägga.  Såsom  vi  redan  tillräckligt  hafva 
sett,  efterlemnade  densamma  svåra  skador  och  oordningar  såväl 
på  det  religiösa,  som  politiska  och  sociala  området,  och  detta 
bedröfliga  arf  emottogs  nu  gemensamt  af  konung  Sigismund, 
samt  Sveriges  och  Finlands  folk.  I  följande  kapitel  skola  vi 
se,  hvad  detta  arf  medförde  åt  dem,  och  isynnerhet  hvilken 
andel  Finland  erhöll  deruti. 


6.    Klubbekrigets  tider,  1592—1600. 

Vid  Johans  död  vistades  hans  äldsta  son,  Sigismund,  i  ett 
främmande  rike,  och  den  yngre  sonen,  Johan,  åt  hvilken  fadren 
hade  bestämt  det  forna  hertigdömet  Finland,  var  endast  tre 
år  gammal.     Tills  vidare  måste  derför  hertig  Karl  taga  hand 

*  Grängen  uppgicks  sedan  samma  och  följande  år. 


170  FINLANDS    HISTOKIA. 

om  regeringen,  såsom  han  redan  ofta  förut  under  Johans  sista 
tider  hade  gjort.  Han  försatte  genast  de  fångne  riksråden  i 
frihet  och  återgaf  dem  deras  embeten  samt  vidtog  gemensamt 
med  dem  sådana  åtgärder,  som  kunde  befästa  rikets  sjelfstän- 
dighet  och  religion  såväl  mot  polackarnes  stämplingar,  som 
Sigismunds  katolska  sympatier.  Ståthållarne  på  slotten  såväl  i 
Finland  som  Estland  uppmanades  att  vara  på  sin  vakt  mot  Ryss- 
land och  Polen,  och  för  ordnandet  af  religionsangelägenheterna 
sammankallades  ständerna  till  Upsala.  Men  till  Sigismund  skref 
hertig  Karl  en  öppen  förklaring  om  allt  detta  och  erinrade,  att 
konungens  regering  då  endast  kunde  blifva  lycklig,  om  han 
med  välvilja  bekräftade  rikets  religion  och  friheter  samt  de 
beslut,  genom  hvilka  ständerna  ville  trygga  dem.  I  Mars  1593 
öppnades  riksmötet  i  Upsala.  Förutom  de  öfriga  ständerna 
hade  infunnit  sig  fyra  biskopar  och  öfver  trehundra  prester, 
bland  dem  Erik  Sorolainen  och  några  prester  ifrån  Åbo.  Johans 
liturgi  blef  nu  förkastad  och  Augsburgiska  bekännelsen,  jämte 
bibeln  och  de  trenne  gamla  symbola,  gjordes  till  grundval  för 
kyrkans  bekännelse.  Dessutom  beslöts,  att  inga  andra  än 
lutheraner  skulle  få  bekläda  embeten  i  riket,  och  ej  heller 
någon  annan  gudstjenst  tillåtas.  Detta  Upsala  mötes  beslut, 
som  ända  till  nu  varande  tider  varit  en  bland  Finlands  grund- 
lagar, undertecknades  den  20  Mars  1593,  och  äfven  de  från- 
varandes underskrifter  samlades  sedermera  ifrån  alla  landskap. 
Sålunda  tycktes  enigheten  åter  vara  befästad  i  riket; 
men  tvistefrön  funnos  ymnigare,  än  man  vid  första  ögonkastet 
kunde  märka.  Sveriges  råd  hade  väl  lofvat  stå  på  hertig- 
Karls  sida,  "en  för  alla  och  alla  för  en",  för  att  försvara  rikets 
frihet;  men  i  hemlighet  fruktade  desse  stormän  hertig  Karls 
kraftfulla  sinne  och  försökte  väcka  hos  Sigismund  misstankar 
emot  farbrodren.  Andra  funnos  äfven,  som  helt  Öppet  mot- 
satte sig  hertigens  regeringsåtgärder.  Den  stolta  och  vankel- 
modiga Axel  Stensson  Leijonhufvud,  grefve  af  Raseborg,  hade 
gjort  ett  upprorsförsök  i  Vestergötland  och  derefter  flytt  till 
konungen  i  Polen,  der  han  offentligen  skymfade  hertigen.  I 
Finland  åter  hade  riksmarsken  Klas  Fleming,  som  hade  sig 
anförtrodt,  utom  högsta  styrelsen  i  Finland  och  Estland,  äfven 
rikets  flotta  och  största  delen  af  krigshären,  låtit  besätta  alla 
hamnar  emot  Sverige  och  den  4  Mars  tagit  trohetsed  åt  konung 
Sigismund    såväl  i  Åbo,   som  Reval.     Å  andra  sidan  var  gäs- 


KLUBBEKKIGETS    TIDEK,     1592 1600.  171 

ningen  i  den  finska  allmogens  sinnen  på  denna  tid  ganska  stor. 
De  långvariga  lidandena  hade  upphetsat  bönderna  till  raseri, 
och  i  Rautalampi  skedde  ett  försök  till  uppror  mot  de  in- 
qvarterade  soldaterna,  hvilket  uppror  dock  genast  blef  qväfdt 
af  marsken.  Med  anledning  af  dessa  tilldragelser  i  Finland 
uppstod  nu  en  häftig  oenighet  emellan  hertig  Karl  och  Fleming, 
i  det  den  förstnämnde  fordrade,  att  den  svenska  regeringens  på- 
bud äfven  skulle  följas  i  Finland,  men  Fleming  åter  brydde 
sig  icke  om  några  andra  befallningar,  än  dem  Sigismund  sände 
honom  ifrån  Polen.  Konungen  sjelf  var  för  det  mesta  i  dåliga 
rådgifvares  och  isynnerhet  jesuiternas  händer.  Med  anledning 
af  Upsala  mötes  beslut  skref  han  till  Sverige,  att  han  ej  äm- 
nade älska  eller  hata  någon  för  religionens  skull,  men  att  han 
ej  heller  kunde  bekräfta  ständernas  beslut. 

På  denna  punkt  stodo  sakerna,  då  Sigismund  den  sista 
September  kom  från  Danzig  till  Stockholm.  I  hans  följe  var 
utom  jesuiter,  äfven  ett  påfligt  sändebud,  för  att  upprätthålla 
hans  katolska  nit.  Men  de  svenska  ständernas  endrägt  tvang 
honom  dock  att,  fastän  motvilligt,  gifva  efter.  Först  sedan 
han  gifvit  sin  bekräftelse  åt  Upsala  mötes  beslut,  skedde  krö- 
ningen i  Upsala,  Februari  1594.  Nu  syntes  en  allmän  för- 
likning komma  till  stånd.  Axel  Leijonhufvud  fick  hertigens 
förlåtelse  för  hvad  han  förbrutit  och  förblef  derefter  flere  år 
i  Karls  ynnest.  Äfven  mellan  hertigen  och  marsken  åväga- 
bragtes  något  slags  förlikning.  Allt  skulle  kunnat  taga  en 
lycklig  riktning,  om  man  blott  kunnat  lita  på  konungens  löften. 
Men  ganska  snart  märkte  man,  att  Sigismund  ej  ens  haft  för 
afsigt  att  hålla,  hvad  han  lofvat;  hans  vilseförda  samvete  an- 
klagade honom  för  de  eftergifter  han  gjort  åt  lutheranerna,  och 
i  hemlighet  aflade  han  inför  den  påfliga  legaten  en  alldeles 
motsatt  ed.  Följande  vår  seglade  han  tillbaka  till  Polen, 
lemnande  sitt  arfrike  i  ett  högst  betänkligt  tillstånd  af  oord- 
ning. Regeringen  var  öfverlemnad  åt  rådet  och  hertig  Karl 
hade  endast  fått  ordförandeplatsen  i  denna  styrelse,  men  ej 
riksföreståndarskapet,  såsom  han  sjelf  på  goda  skäl  hade  yrkat. 
Men  det  värsta  var,  att  åt  befallningshafvandena  i  landsorterna 
blifvit  gifven  nästan  sjelfständig  magt,  så  att  de  endast  voro 
skyldiga  att  lyda  konungens  egna,  från  Polen  gifna  befallningar, 
men  icke  svenska  regeringens  förordnanden.  Hertig  Karl,  som 
ansåg  såsom  sin  pligt  att  vaka  öfver  rikets  sjelfständighet  och 


172  FINLANDS    HISTORIA. 

enhet  och  derjämte  upprätthålla  Vasaättens  rätt  till  regeringen 
gentemot  adelns  ränker,  afsatte  Sigismunds  landshöfdingar  i 
Sverige  och  sammankallade  tvärtemot  konungens  förbud  stän- 
derna till  Söderköping  vid  Mikaelitiden  1595.  Här  bekräfta- 
des såväl  troheten  mot  Sigismund,  som  å  andra  sidan  Upsala 
mötes  beslut  rörande  religionen.  Men  dessutom  utnämndes 
hertig  Karl  till  riksföreståndare  under  konungens  frånvaro,  och 
faststäldes,  att  de  befallningar,  konungen  afsände  från  Polen, 
först  då  vore  att  anses  såsom  lagliga,  når  hertigen  och  rådet 
gifvit  sitt  samtycke  till  dem.  En  hvar,  som  ej  ville  rätta  sig 
efter  detta  beslut,  skulle  anses  såsom  en  rikets  orolige  och 
afsöndrade  ledamot. 

Den  man,  som  särskildt  åsyftades  i  detta  beslut,  var 
marsken  Klas  Eriksson  Fleming  i  Finland.  Redan  innan 
Sigismunds  besök  i  Sverige,  hade  oenighet  uppstått  mellan 
Karl  och  Fleming.  Vid  kröningen  hade  en  förlikning  kommit 
till  stånd,  såsom  redan  är  nämndt;  men  då  marsken  med  sin 
flotta  följt  konungen  tillbaka  till  Danzig  och  sedan  sjelf  åter- 
vände till  Finland,  der  han  begynte  regera  sjelfständigt  och 
utan  att  det  minsta  bry  sig  om  hertigen  och  rådet,  uppflam- 
made tvisten  åter  med  förnyad  häftighet.  Hertigen  och  rådet 
kallade  marsken  till  Sverige,  der  han  såsom  riksråd  finge  del- 
taga i  den  allmänna  förvaltningen.  Fleming  åter  svarade,  att 
han  fått  befallning  af  konungen  att  qvarstanna  i  Finland, 
hvarest  dessutom  hans  närvaro  för  ryssarnes  skull  vore  nöd- 
vändig. Om  våren  1595  ingicks  visserligen  en  slutlig  fred 
med  Ryssland  uti  Täyssinä;  men  marsken  qvarstannade  lika- 
fullt i  Finland  och  lät  icke  hären  upplösas.  De  få,  som  från 
Finland  infunnit  sig  vid  riksdagen  i  Söderköping,  bland  dem 
biskop  Erik  Sorolainen,  fingo  efter  sin  hemkomst  lida  ett  hårdt 
bemötande,  och  hertigens  utskickade,  hvilka  uppfordrade  de 
finska  ständerna  att  förena  sig  om  svenskarnes  beslut,  fingo  af 
finska  adeln,  enligt  Flemings  föreskrift,  blott  ett  undvikande 
svar,  i  det  den  hänsköt  saken  till  konungens  afgörande.  Det 
räckte  också  icke  länge,  innan  Sigismunds  tanke  blef  tydlig  föl- 
en hvar.  Konungen  ogillade  det  i  Söderköping  fattade  beslutet 
och  gaf  åt  Fleming  befallning  att  med  våld  undertrycka  hvarje 
försök  att  inskränka  konungens  öfverhöghet.  Härefter  var  en 
strid  med  hertig  Karl  oundviklig,  och  Fleming  begynte  i  kraft 
af    sin    nya    fullmagt    röra    sig  friare,  i  det  han  försökte  att 


KLTTBBEKKIGETS    TIDER,     1592 1600.  173 

äfven  i  trossaker  följa  Sigisraunds  åsigter.  Redan  vid  krönin- 
gen i  Sverige  hade  han  gjort  försök  att  uppvigla  folket  emot 
Upsala  mötes  beslut,  kallande  detta  "ett  kalfskinn",  som  ej 
hade  mycket  att  betyda,  Nu  ville  han  åter  vid  höstmarknaden 
i  Åbo  1596  tvinga  det  finska  presterskapet  att  åter  upptaga 
de  katolska  kyrkobruken.  Några  motsträfviga  prester  kastades 
vid  detta  tillfälle  öfver  muren  ut  från  kyrkogården,  och  då 
klagomål  öfver  denna  våldsbragd  framfördes  till  marsken,  sva- 
rade han  hånande,  att  han  ej  visste  något  annat  råd,  än  att 
de  skulle  kastas  samma  väg  tillbaka,  men  denna  gång  mycket 
kraftigare.  På  svenska  sidan  renades  just  samtidigt  försam- 
lingarna från  återstoden  af  katolicismen.  Men  för  öfrigt  begynte 
Karls  ställning  blifva  allt  svårare ;  ty  riksråden  lutade  allt  mer 
och  mer  till  Sigismunds  parti.  Då  hotade  hertigen  att  afgå 
från  riksföreståndarskapet  och  sammankallade  af  denna  anled- 
ning ständerna  till  Arboga  i  Februari  1597.  Hans  hufvud- 
ändamål  var  att  få  ständernas  hjelp  och  understöd  emot  Fle- 
ming. A  andra  sidan  rustade  sig  nu  herr  Klas  till  ett  ordent- 
ligt härtåg  emot  Sverige  förstinstundande  vår,  då  Sigismund 
åter  skulle  infinna  sig  i  sitt  rike.  Sålunda  mörknade  den 
politiska  himmeln  dag  från  dag.  Men  innan  åskmolnen  emel- 
lan Finland  och  Sverige  ännu  hunno  urladda  sig,  hade  i  .Fin- 
lands eget  sköte  ett  inhemskt  krig  uppflammat,  hvars  orsaker 
och  vexlingar  tarfva  ett  närmare  utläggande. 

Vi  hafva  redan  förut  omtalat  den  finska  allmogens  för- 
trampade belägenhet  under  det  långvariga  ryska  kriget.  Den 
största  tungan  utgjorde  inqvarteringen  och  underhållet  af  krigs- 
folket, som  under  namn  af  borgläger  var  folkets  fasa,  isynner- 
het derför  att  under  skygdet  deraf  för  det  mesta  utöfvades 
det  ohyggligaste  öfvervåld  och  de  sniknaste  utpressningar. 
Redan  vintern  1593  hade  detta  förhållande  framkallat  ett 
uppror  i  Rautalampi,  såsom  förut  är  nämndt.  Men  isynnerhet 
efter  det  freden  blifvit  afslutad,  uppstod  hos  Finlands  allmoge 
den  naturliga  fordran,  att  borgläger-tungan  ändtligen  skulle 
aflyftas,  och  man  vände  sig  i  denna  sak  såväl  till  Fleming 
som  till  hertig  Karl.  Den  förstnämnde  gaf  kort  besked  på 
dessa  fordringar  och  mången  folkets  man  fick  med  lidanden 
och  fängelse  bota  för  sin  djerfhet.  Endast  marskens  maka, 
Ebba  Stenbock,  kunde  någon  gång  beveka  honom  till  skon- 
samhet.    Hertigen    deremot    hade    genast  från  början  utfärdat 


174  FINLANDS    HISTORIA. 

en  ny  förordning  om  krigsfolkets  aflöning  och  försökte 
genom  skyddsbref  hjelpa  de  finska  bönder,  som  vände  sig  till 
honom  med  sina  klagomål.  Men  Fleming  och  hans  tjenare 
brydde  sig  icke  det  minsta  om  hertigens  skrifvelser.  Folkets 
förbittring  ökades  härigenom  dag  från  dag;  hatet  mot  Fleming 
tyckes  varit  allmänt  öfver  hela  Finland,  men  mera  än  annor- 
städes voro  bönderna  i  Österbotten  beredde  att  sätta  sig  till 
motvärn  emot  krigsfolkets  laglösa  framfart. 

I  sistnämnda  landskap  hade  befolkningens  sjelfständighet 
från  urminnes  tider  varit  synnerligen  stor;  någon  adel  hade 
aldrig  funnits  der  och  den  kommunala  andan  var  lifligare  hos 
Österbottens  befolkning,  än  hos  landets  öfriga  innevånare.  Men 
dertill  kom  ännu  den  omständigheten,  att  borglägret  i  Öster- 
botten, om  någorstädes,  var  en  lagvidrig  tunga.  Kedan  under 
konung  Johans  sista  regeringsår  hade  detta  landskap,  på  vilkor 
som  ofvan  blifvit  nämnda,  erhållit  fullständig  frihet  från  allt 
slags  borgläger,  synbarligen  såsom  en  välförtjent  belöning  för 
allmogens  visade  mandom  vid  gränsens  försvar.  Om  dessa 
privilegier  frågade  likväl  marsken  alls  icke;  rytteri  inqvartera- 
des  dit  i  mängd,  isynnerhet  i  södra  Österbotten,  och  i  skötet 
af  samma  landskap  hade  uppstått  ett  nytt  slag  af  borg- 
läger, som  hatades  nästan  mera  än  Flemingens  egna  ryttare. 
Det  hade  nämligen  under  de  föregående  krigsåren  på  många 
ställen  blifvit  sed,  att  embetsmän  och  rika  bönder  friköpte 
sina  lägenheter  från  de  vanliga  utskylderna  genom  rusttjenst; 
de  fingo  i  sådan  händelse  liksom  det  öfriga  hästfolket  hålla 
borgläger,  och  utgjorde  ett  slags  lägre  adel,  som  vanligen  kal- 
lades "knåpar".  Under  de  sista  krigsåren  hade  sålunda  några 
mägtige  män  äfven  i  södra  Österbotten,  nämligen  lagläsaren 
Erik  Olofsson,  fogden  Thomas  Göransson  samt  länsmannen  i 
Kyro  och  flere  andra  begynt  hålla  hästar  under  ryttarefanorna; 
men  bönderna,  som  fruktade  att  i  Österbotten  en  adel  skulle 
uppkomma,  intogos  af  än  större  förbittring  mot  dessa  "hem- 
ryttare", som  plågade  dem  på  en  gång  som  embetsmän  och 
krigsfolk.  Af  herr  Klas  i  Åbo  var  härutinnan  ingen  hjelp  att 
förvänta ;  ty  några  österbottningar,  som  vågat  klaga,  hade  redan 
i  tornen  på  Åbo  slott  fått  pröfva  oböjligheten  af  marskens 
vilja.  Desto  flitigare  framförde  österbottningarne,  och  isynner- 
het befolkningen  i  södra  Österbotten,  sina  klagomål  till  her- 
tigen.    Om  sommaren  1595  väckte  deras  ombud,  bland  hvilka 


KLUBBEKRIGETS    TIDEK,     15  9  2 — 1600.  175 

f.  d.  fogden  Hans  Fordeel  från  Pietarsaari  var  den  förnämsta, 
inför  hertigen  en  bitter  klagan  emot  fogden  och  lagläsaren. 
Dessa  blefvo  dömda  att  afsättas,  och  då  de  ej  godvilligt  af- 
gingo,  sände  hertigen  på  vårvintern  1596  till  Österbotten  en 
af  sina  hoftjenare,  som  förde  de  motsträfviga  fängslade  till 
Stockholm.  Men  härigenom  förbättrades  icke  österbottningarnes 
belägenhet.  Marsken  var  nu  i  fullt  raseri ;  en  hvar,  som  varit 
i  Sverige  med  klagomål,  ansågs  såsom  upprorsstiftare,  och  för- 
trycket tilltog  allt  mer  och  mer. 

Om  hösten  1596  afgick  slutligen  en  ny  beskickning  från 
Österbottens  allmoge  till  hertig  Karl.  Hufvudmannen  för  den- 
samma var  en  bonde  från  Kyro,  vid  namn  Bengt  Pouttu; 
men  i  Stockholm  förenade  sig  Hans  Fordeel,  som  redan 
förut  nödgats  fly  undan  Flemings  förföljelser,  med  beskicknin- 
gen. Samtidigt  hade  äfven  från  andra  orter,  isynnerhet  från 
Savolaks  och  Wiborgs  län,  sändebud  från  allmogen  i  hemlighet 
smugit  sig  till  Stockholm;  alla  hade  de  att  klaga  öfver  samma 
bekymmer,  och  i  en  gemensam  klagoskrift  bönföllo  de  hos 
hertigen  och  rådet  om  hjelp,  emedan  de  i  annat  fall  voro 
tvungna  att  söka  bistånd  hos  ryska  czaren  eller  sjelfve  gripa 
till  vapen  emot  Flemings  ryttare.  Hertigen  förmådde  likväl 
ej  för  tillfället  gifva  dem  någon  annan  tröst,  än  de  vanliga 
skyddsbrefven,  om  hvilka  de  mycket  väl  visste,  att  de  gagnade 
till  intet.  Då  de  ej  läto  sig  nöja  dermed,  svarade  slutligen 
hertigen  i  vredesmod:  "Jag  vet  ingen  annan  råd,  utan  skaifer 
eder  fred  med  eder  egen  hand,  om  ej  annars  så  med  gärds- 
gårdsstörar och  klubbor."  Följden  af  detta  öfverilade  råd  lät 
ej  länge  vänta  på  sig. 

Ombuden  från  södra  Österbotten  råkade  efter  sin  hem- 
komst redan  den  25  November  1596,  då  Sankt  Katharinas  hög- 
tid firades  i  Kyro  kyrka,  i  en  häftig  tvist  med  derboende  hem- 
ryttare. Desse  ville  gripa  böndernas  utskickade  och  föra  dem 
till  Fleming  på  Åbo  slott.  Men  de  öfrige  bönderna  befriade 
med  våld  sina  kamrater.  Härmed  slutade  likväl  icke  upproret. 
De  första  dagarne  i  December,  då  borglägret  åter  skulle  be- 
talas, grepo  Lappoboerne  till  vapen  och  begynte  plundra  hem- 
ryttarnes  gårdar.  Upproret  utbredde  sig  hastigt  till  Kyro  och 
derifrån  nedåt  Kyro-elf,  tilldess  Woitila  i  Mustasaari  uppnåddes 
och  lagläsarens  gård  derstädes  lades  i  aska.  Derefter  afstan- 
nade    upproret    för    en    tid.     Den    nyssutnämnde  fogden  öfver 


176  FINLANDS    HISTORIA. 

Österbotten,  Abraham  Melchiorsson,  en  svensk  man  af  katolska 
bekännelsen,  som  vid  ett  besök  i  Polen  fått  kunglig  fullmagt 
på  detta  embete,  försökte  lugna  folket  ined  goda  ord  och  löften 
och  trodde  sig  redan  hafva  stillat  hela  upproret.  Men  fin- 
narne  i  södra  Österbotten  hade  större  planer  i  sigte.  I  medlet 
af  December  samlade  de  sig  man  ur  huset  ifrån  Kyro,  Ilmola 
och  Lappo;  den  svenska  kustbefolkningen  synes  ej  förenat  sig 
med  dem,  men  enskilda  kämpar  skyndade  till  deras  här  allt 
från  Kokkola  (eller  Gamla  Karleby  socken)  och  Lochteå.  Af- 
sigten  var  ingen  mindre,  än  att  kalla  hela  Finlands  allmoge  i 
vapen  och  sedan  från  alla  landskap  med  förenade  krafter  tåga 
emot  Åbo  för  att  bemägtiga  sig  Klas  Fleming.  Fördenskull 
sändes  en  mindre  afdelning  från  Lappo  genom  Lappajärvi  till 
trakterna  af  Rautalampi,  derifrån  upproret  skulle  spridas  till 
Tavastland  och  Savolaks.  En  annan  styrka,  der  äfven  Bengt 
Pouttu  befann  sig,  tågade  strandvägen  mot  Ulfsby.  Men  huf- 
vudarmén,  i  spetsen  för  hvilken  stod  Jakob  llkka  från  Ilmola 
och  Göran  Kontsas  från  Kyrö,  tågade  öfver  landtryggen  genom 
Tavastkyrö  till  Birkkala  och  hade  redan  julaftonen  slagit  läger 
i  Ylöjärvi.  Här  förenade  sig  med  dem  Lappoboerna,  som 
redan  hjelpt  till  att  tända  upprorslågan  såväl  i  Tavastland, 
som  i  Ruovesi  och  Kangasala.  Från  Ylöjärvi  flyttades  lägret 
till  Nokia  gård  vid  Emäkoski  fors.  På  alla  orter  brändes 
och  plundrades  adelns  gårdar;  men  mordgerningar  synes  ej 
begåtts  i  någon  synnerlig  myckenhet,  emedan  de  af  folket 
hatade  herrarne  i  tid  tagit  till  flykten.  Sjelfva  Abraham 
Melchiorsson  hade  redan  i  god  tid  flytt  från  sitt  fögderi  och 
medbragt  åt  embetsmännen  i  Satakunta  den  första  underrät- 
telsen om  farans  annalkande. 

Det  bondeuppror,  som  på  detta  sätt  uppflammade,  är  i 
Finlands  historia  kändt  under  namnet  Klubbekriget  (Nuija  sota). 
Detta  namn  får  ej  förstås  sålunda,  att  de  upproriska  ej  skulle 
haft  andra  vapen  än  sina  tunga  långskaftade  klubbor;  ty  den 
finska  allmogen  hade  ofta  under  i  fråga  varande  tider  deltagit 
i  krigiska  företag  och  var  nog  försedd  såväl  med  spjut  och 
yxor,  som  bågar  och  någon  gång  äfven  bössor.  Men  "Nuija- 
päät",  "Nuijamiehet",  "Nuijakonnat"  (klubbhufvuden,  klubbmän, 
klubbskälmar)  synes  varit  ett  öknamn,  som  krigsfolket  gaf  åt 
denna  hallstarriga  finska  allmoge,  som  ej  godvilligt  böjde  sin 
nacke  under  oket.     Men  nu  gälde  det  att  tillgripa  andra  medel 


KLUBBEKRIGETS    TIDEK,     1592 1600.  177 

än  skymford.  I  största  hast  samlade  Fleming  sin  styrka  och 
uppbröt  från  Åbo  till  Satakunta.  Hans  första  afsigt  var  att 
tåga  emot  den  klubbhär,  som  strandvägen  anryckt  emot  Ulfsby; 
men  denna  hade  redan  innan  marskens  ankomst  hunnit  blifva 
skingrad  af  ryttmästaren  Axel  Kurki  till  Anola.  Då  vände 
sig  Fleming  till  Öfra  Satakunta  och  besatte  på  årets  sista  dag 
Birkkala  prestgård,  midt  emot  Ilkkas  läger  i  Nokia.  Här  på- 
gick nu  en  häftig  skärmytsling  från  morgonen  allt  till  qvällen, 
hvarefter  marsken  erbjöd  österbottningarne  förlikning,  med 
vilkor  att  de  skulle  utlemna  Ilkka  och  sina  öfriga  hufvudmän 
till  Fleming,  hvaremot  de  sjelfva  skulle  befrias  från  borgläger, 
till  dess  konungen  vid  sin  ankomst  till  Sverige  hunnit  slita 
tvisten.  Oenighet  i  böndernas  läger  synes  verkat  derhän,  att 
dessa  vilkor  antogos ;  men  i  och  med  det  samma  var  äfven  all 
ordning  i  klubbhären  upplöst.  Ilkka  bemägtigade  sig  en  häst 
och  begaf  sig  hasteligen  på  flykten,  och  de  öfriga  österbott- 
ningarne, hvilka  ej  mera  kunde  uppfylla  förlikningens  hufvud- 
vilkor,  begåfvo  sig  under  nattens  mörker  i  största  oordning  på 
hemvägen.  Då  Fleming  märkte  detta,  sände  han  sitt  rytteri 
att  förfölja  dem.  Till  följd  af  den  djupa  snön  undkom  dock 
största  delen  af  de  flyende,  i  det  de  togo  af  på  skogsvägar, 
der  rytteriet  ej  kunde  följa  dem.  Men  nu  begaf  sig  Abraham 
Melchiorsson  åter  till  Österbotten  för  att  gripa  hufvudmännen 
för  upproret.  Han  synes  ej  hafva  mött  något  motstånd  här- 
vid, och  sålunda  lät  han  halshugga  i  Ilmola  Ilkka,  Kontsas 
och  fyra  andra  medbrottsliga.  Poutta  hade  blifvit  förd  till 
Åbo  slott,  der  han  snart  dog  af  osnygghet  och  vanvård. 

Emellertid  hade  upproret  sprid  t  sig  till  Tavastland,  och 
innan  man  ens  anade  det,  var  äfven  Savolaks  i  fullt  uppror. 
De  första  dagarne  i  Januari  1597  vände  sig  derför  Fleming 
åt  detta  håll.  Men  innan  han  kom  fram,  var  redan  upproret 
i  Tavastland  undertryckt;  ryttmästaren  Ivar  Tavast  hade  näm- 
ligen slagit  klubbhären  på  Nyystölä  hemmans  åker,  nära 
Padasjoki  kyrka.  Ett  farligare  utseende  antog  upproret  i  Savo- 
laks. Redan  i  början  af  Januari  ankom  en  skara  från  Rauta- 
lampi  och  Sysmä  till  St.  Mickels  kyrka;  en  annan  skara,  som 
hade  anförare  från  Österbotten,  anryckte  från  Rautalampi  genom 
Pieksämäki  och  Jorois  emot  Nyslott,  till  hvars  ståthållare, 
Götrik  Fincke,  de  afsände  ett  på  svenska  skrifvet,  vänligt  bref, 
hvaruti    de    försäkrade,    att    de  kommit   på    kunglig  majestäts 

Finlands  historia.  12 


178  FINLANDS    HISTOEIA. 

befallning,  för  att  efterspana  och  straffa  borglägerfolket  och 
alla  dem,  som  varit  i  förbund  med  Klas  Fleming.  Hela  be- 
folkningen i  Savolaks  hade  anslutit  sig  till  upproret,  och  krigs- 
folkets samt  kronans  befallningshafvandes  gårdar  plundrades 
och  brändes.  Endast  närmast  sjelfva  slottet  fick  Fincke  bön- 
derna på  sin  sida  och  tänkte  till  en  början  försvara  slottet 
allenast  med  dem ;  ty  han  hade  endast  ett  ringa  antal  soldater 
på  borgen.  Men  snart  ankom  undsättning  från  Viborg  och 
Kexholm,  och  klubbehärens  kringspridda  skaror  blefvo  nu  slagna 
i  flere  skärmytslingar,  ehuru  de  ofta  nog  stredo  med  mycken 
tapperhet.  Den  sista  striden  egde  rum  den  23  Januari  på 
St  Mickels  eller  Stor-Savo  prestgård,  hvarest  soldaterna  genom 
bedrägliga  löften  lockade  bönderna  att  gifva  sig,  men  sedan 
utan  förbarmande  dödade  dem  till  sista  man.  I  hela  upproret 
i  Savolaks  hade  tillsammans  omkring  500  bönder  funnit  döden. 
Men  soldaternas  hämndtörst  åtnöjde  sig  ej  dermed.  De  be- 
segrades hem  och  egendom  utsattes  för  en  skoningslös  plundring, 
och  Götrik  Fincke  försökte  fåfängt  att  hejda  segrarnes  snikna 
våldsamhet. 

Sålunda  var  österbottningarnes  försök,  det  s.  k.  "Ilkkanens 
krig",  med  alla  dess  utgreningar  qväfdt  i  blod.  Men  just  vid 
samma  tid  höll  en  annan  upprorslåga  att  antändas  i  den  af- 
lägsna  norden.  Befolkningen  i  norra  Österbotten,  hvilken  i 
allmänhet  lidit  mindre  af  borglägret,  kunde  likväl  icke  med 
lugnt  sinne  åse,  huru  dess  landsmän  i  södra  Österbotten  för- 
följdes och  afrättades.  Samtidigt  inträffade  hos  dem  den  af 
hertig  Karl  tillsatte  nya  fogden,  Israel  Larsson,  hvilken  upp- 
manade dem  att  försvara  sitt  område  mot  Flemings  tjenares 
öfvervåld.  I  Pietarsaari  hölls  i  anledning  häraf  ett  offentligt 
landsting,  på  hvilket  beslöts,  att  landskapets  södra  gräns  skulle 
manstarkt  bevakas,  men  intet  anfall  företagas  till  de  andra 
landskapen,  till  dess  kunglig  majestät  vid  sin  ankomst  till 
riket  sjelf  fick  slita  den  uppkomna  tvisten.  Då  beslöt  konun- 
gens fogde,  Abraham  Melchiorsson,  att  med  en  liten  styrka 
fotfolk  begifva  sig  till  de  norra  socknarne,  för  att  stilla  folkets 
oro,  och  kom  i  slutet  af  Januari  till  Kokkola.  Men  der  var 
allmogens  förtrupp  posterad  i  bakhåll  på  Tarharanta-mgen, 
tillfångatog  fogden  och  sände  honom  till  Stockholm  för  att  undergå 
ransakning.  Abraham  blef  året  derpå  dömd  till  döden  och 
halshöggs.     Israel    Larsson,    som    nu    blifvit   ensam  styresman 


KLTTBBEKBIGETS   TIDEB,     1592 1600.  179 

öfver  hela  landskapet,  kallade  hela  Österbottens  befolkning  i 
vapen,  tvang  äfven  de  svenska  inbyggarne  att  förena  sig  till 
den  öfriga  skaran  och  slog  upp  sitt  läger  nära  Stor-Kyrö 
kyrka,  samt  befäste  skogen  mot  Ilmola  med  förhuggning. 
Bondehärens  antal  torde  uppgått  till  omkring  4,000  man.  Men 
marsken,  som  så  snart  han  fått  underrättelse  om  dessa  till- 
dragelser återvändt  från  Tavastland  till  Tammerfors  by,  tågade 
nu  med  hela  sitt  rytteri  (omkring  1,500  man)  öfver  landt- 
ryggen  till  Ilmola.  Vid  farans  annalkande  lemnade  Israel 
Larsson  bönderna  åt  sitt  öde;  dessa  åter  utryckte  oförsigtigt 
nog  ur  sina  förhuggningar  emot  marskens  läger  i  Kurikka, 
förande  med  sig  några  från  Uleåborgs  slott  tagna  fältstycken. 
Sålunda  kom  det  den  24  Februari  1597  till  en  häftig  drabb- 
ning, i  hvilken  den  svenska  kustbefolkningen  öfvergick  till 
Fleming,  och  de  finska  bönderna  ledo  ett  fruktansvärdt  neder- 
lag vid  Santavuori.  Landskapets  modigaste  män  stupade 
eller  togos  till  fånga,  och  Fleming  kunde  redan  efter  en  vecka 
draga  sig  tillbaka  åt  Åbo,  fullt  förvissad  om  att  klubbekriget 
nu  var  slutadt.  Efter  ungefärlig  beräkning  hade  i  detta  rykt- 
bara uppror  omkring  3,000  bönder  i  skilda  delar  af  landet 
förlorat  lifvet,  och  af  dem  nära  hälften  vid  detta  österbottnin- 
garnes  sista  försök. 

Efter  upproret  följde  en  förskräcklig  hungersnöd  nästan 
öfver  hela  landet;  men  förgäfves  bönföllo  äfven  de  förnämsta 
bland  de  styrande  i  landet  hos  Fleming,  att  han  skulle  mildra 
folkets  lidanden.  Med  jernhand  höll  han  sin  krigshär  tillhopa, 
för  att  på  våren  göra  slut  på  hertig  Karls  regering  i  Sverige. 
Derstädes  hade  nämligen  ständerna  i  Arboga  i  början  af  Mars 
förnyat  beslutet  i  Söderköping  och  isynnerhet  beslutit  sätta  en 
gräns  föl  Flemings  stränga  regering  i  Finland.  De  lägre 
stånden  voro  härvid  på  hertigens  sida;  men  riksråden  öfver- 
gåfvo  honom  redan  och  flydde  det  ena  efter  det  andra  till 
Polen  till  konungen.  Från  detta  land  skulle  nu  Sigismund 
med  en  krigshär  komma  genom  Estland  och  Finland  till  Sverige, 
och  fördenskull  bedref  Fleming  med  all  ifver  sina  krigiska 
rustningar.  Men  midt  under  dessa  bestyr  nåddes  han  af  döden 
på  hemvägen  från  Nyland  till  Åbo,  på  Pojo  kyrkbacke  emellan 
den  12  och  13  April.  Han  hade  fått  en  häftig  feber,  som 
blef  obotlig,  då  den  60 — 70  årige  gubben  ej  unnade  sig  någon 
hvila.     Men  det  allmänna  hatet,  som  hans  skoningslösa  regering 


180  FINLANDS     HISTORIA. 

uppväckt,  bragte  folket  mångenstädes  på  den  tron,  att  han 
dött  af  gift  eller  genom  trollskott.  Den  fasta  och  envisa  trohet, 
hvarmed  han  i  de  uppkomna  stridigheterna  stod  på  Sigis- 
munds  sida,  den  kraft,  hvarmed  han  förstod  att  upprätt  hälla 
konungens  sak  och  sitt  eget  herravälde  i  Finland,  slutligen 
hans  våldsamma  sinnelag  och  brutala  uppträdande  hafva  till- 
försäkrat honom  ett  anmärkningsvärdt  rum  i  detta  lands  historia. 
"Svidje-Klas"  (såsom  han  kallades  efter  en  af  sina  gårdar)  är 
kanske  den  ryktbaraste  finske  man,  som  uppträdt  på  historiens 
område.  Men  i  sitt  eget  land  efterlemnade  han  ett  blodigt 
minne,  och  om  också  Sigismunds  anhängare  af  politiska  skäl 
sörjde  öfver  hans  bortgång,  så  kände  i  allmänhet  finnarne,  och 
deribland  äfven  mången  adelsman,  sina  hjertan  betydligt  lättade, 
då  man  ändtligen  hade  blifvit  af  med  "denne  orolige  man". 
På  finska  adelns  begäran  utnämndes  nu  Arvid  Eriksson 
Stålarm  till  högsta  styresman.  Han  var  en  man  af  ädelt  och 
mildt  sinnelag  och  hade  förut  varit  ståthållare  i  Narva.  Genast 
försökte  han  mildra  folkets  bördor;  men  emot  hertig  Karls 
fordringar  hade  han  Sigismunds  stränga  befallning,  som  ej  med- 
gaf  någon  jämnkning.  Till  ytterligare  olycka  uppsköt  Sigis- 
mund med  vanlig  långsamhet  sin  hemkomst,  hvaremot  hertig 
Karl  med  all  ifver  förberedde  sitt  påtänkta  krigståg  till  Fin- 
land. Kedan  under  våren  hade  Hans  Hansson  till  Monikkala 
såsom  hertigens  befallningshafvande  kommit  till  Österbotten, 
fördrifvit  Flemings  tjenare  derifrån  och  samlat  krigsfolk  för  att 
från  denna  sida  anrycka  emot  Åbo.  Samtidigt  hade  hertigen 
besatt  Kastelholm  och  Åland  och  ankom  slutligen  med  hela 
sin  krigshär  i  början  af  September  till  Åbo.  Stålarms  talrika 
och  öfvade  här  skulle  likväl  med  lätthet  kunnat  motstå  her- 
tigens anfall,  om  den  blott  icke  hade  varit  lika  opålitlig  i  sin 
trohet,  som  den  var  våldsam  i  sitt  uppförande.  Då  Karl  hade 
landstigit  vid  Buskiakallio  (söder  om  Åbo)  och  strax  derpå  vid 
Kuppis  mötte  det  finska  rytteriet,  begaf  sig  detta  genast  på 
flykt  till  Tavastland  och  förde  Stålarm  med  sig  emot  hans 
vilja.  Denna  skärmytsling  egde  rum  den  9  September,  hvar- 
efter  hertigen  uppslog  sitt  läger  i  staden  och  begynte  från 
Kakola-  eller  Mylly-(qvarn)backen  beskjuta  slottet.  Befälhaf- 
varne  på  slottet,  Hans  Eriksson  till  Brinkkala  (Stålarms  svå- 
ger) och  amiral  Bengt  Severinsson  Juusten,  samt  några  andra 
finska  adelsmän,  gjorde  ett  i  sanning  manligt  motstånd.    Äfven 


KLUBBEKRIGETS    TIDEB,     159  2 1600.  181 

i  slottet  befintliga  adelsdamer,  deribland  Stålarms  och  Axel 
Kurkis  husfruar  samt  i  främsta  rummet  den  aflidne  marskens 
enka,  Ebba  Stenbock  och  hennes  döttrar,  visade  ett  modigt 
och  fast  sinnelag  och  brydde  sig  icke  om  att  i  enlighet  med 
hertigens  anbud  fritt  aflägsna  sig  från  slottet.  Men  det  lägre 
krigsfolket  var  i  hög  grad  opålitligt  och  öfvergick  hvarje  natt 
hoptals  till  hertigen,  så  att  slutligen .  af  80  artillerister  endast 
tvenne  voro  qvar.  Deras  hemlige  uppviglare  var  en  i  den 
aflidne  marskens  familj  vistande  student  från  Sverige  vid  namn 
Daniel  Hjort  Under  sådana  omständigheter  nödgades  slottets 
besättning  slutligen  skrida  till  uppgifning,  den  30  September. 
Soldaterna  ingingo  i  hertigens  tjenst;  men  befälet  och  qvin- 
norna  sändes  alla  fängslade  till  Sverige.  Klas  Flemings  lik, 
som  hittills  hade  stått  i  slottskapellet,  fördes  till  Pargas  kyrka 
för  att  begrafvas. 

Efter  Åbo  slotts  kapitulation  utfärdade  hertigen  ett  långt 
öppet  bref  till  Finlands  allmoge.  Detta  bref,  som  är  dateradt 
"Suomen  Turusta"  (det  finska  Åbo)  den  2  Oktober,  är  den 
första  regeringspublikation,  som  blifvit  utfärdad  på  finska 
språket.  Det  uttalar  hertigens  försäkran,  att  då  konungen 
finge  riktig  kännedom  om  de  affälliga  finska  befälhafvarnes 
uppförande,  skulle  äfven  han,  som  till  sitt  sinnelag  var  "en 
mild  och  dygderik  konung",  otvifvelaktigt  näpsa  och  lagligen 
bestraffa  dem.  Att  hertigen  likväl  ej  längre  hyste  så  goda 
tankar  om  Sigismund,  som  han  för  den  finska  allmogen  låtit 
påskina,  framgår  ur  de  oförtäckta  ord,  han  samtidigt  skreftill 
konungen  sjelf,  i  det  han  förkunnade  honom,  att  "om  ej  Ers 
kunglig  majestät  ställer  detta  rikes  förvaltning  på  en  bättre 
fot,  så  vilja  vi  ej  vara  en  slik  styrelses  underdånige".  Äfven 
Arvid  Stålarm  och  många  andra  finska  herrar  begynte  nu 
misstro  Sigismunds  afsigter  rörande  religionen.  De  flesta  af 
dem  undveko  dock  en  förlikning  med  hertigen.  Endast  Kankas- 
Hornarne  och  Wilnäs-Flemingarne  (Hermanssönerne),  hvilka  sedan 
gammalt  varit  i  osämja  med  den  aflidne  marsken  och  ej  heller 
for  det  närvarande  innehade  något  embete,  kommo  på  Karls 
befallning  till  Åbo  för  att  tillhandagå  med  sina  råd.  Klas 
Hermansson,  eller  den  s.  k.  "unge  Klas  Flemingu,  utnämndes 
till  ståthållare  öfver  Åbo  slott,  och  derefter  seglade  hertigen  i 
slutet  af  Oktober  tillbaka  till  Sverige,  medförande  såsom  byte 
alla    i    Åbo    befintliga    krigsskepp  och  slottets  kanoner.     Han 


18  "2  FINLANDS    HISTORIA. 

tyckes  hyst  den  förhoppning,  att  de  öfriga  finska  herrarne,  då 
de  nu  fått  pröfva  hertigens  magt,  ändtligen  skulle  lugna  sig 
och  ansluta  sig  till  riket.  Men  häruti  misstog  han  sig;  ty 
tvertom  fick  Stålarm  redan  före  jul  godvilligt  Åbo  slott  i  sitt 
våld  och  begynte  på  Sigismuds  befallning  utrusta  en  här  emot 
Sverige. 

Ryktet  om  Sigismunds  krigiska  planer  hade  påskyndat 
hertig  Karls  afresa  från  Finland.  Det  afgörande  ögonblicket 
nalkades  och  äfven  i  Sverige  begynte  man  hoptals  öfvergifva 
hertigens  sak.  Redan  i  slutet  af  samma  är  kom  Sigismunds 
sändebud,  Samuel  Laski,  till  Sverige,  för  att  inför  ständerna 
klaga  öfver  Karls  egenmägtiga  handlingar.  Klagopunkterna  voro 
uppsatta  af  de  flyktade  riksråden  och  försökte  ådagalägga,  att 
rådet  ensamt  mycket  bättre  skulle  förvaltat  regeringen  under 
konungens  frånvaro.  Klubbekriget  i  Finland  räknades  hertigen 
till  last,  emedan  han  hade  uppeggat  finnarne  till  öfverdiifna 
fordringar  och  klagomål ;  och  var  ju,  så  menade  de,  finska  folket 
eljes  också  nog  benäget  till  större  klagovisor,  än  orsak  och  rätt- 
visa skulle  vara.  Slutligen  förkunnades  konungens  snart  inträffande 
hemkomst,  då  han  skulle  "hämnas  det  outsägliga  öfvervåld",  som 
mot  honom  föröfväts.  I  enlighet  med  denna  hotelse  samlade 
Sigismund  krigsfolk  till  Danzig  och  befalte  Estlands  och  Finlands 
adel  att  i  full  krigsrustning  möta  honom  i  Sverige.  Hela  den 
katolska  verlden  var  öfvertygad  om  Sigismunds  seger,  och  i 
hemlighet  uppgjorde  man  redan  planer,  på  hvad  sätt  påfve- 
läran  åter  skulle  införas  i  Sveriges  rike,  visserligen  icke  med 
öppet  våld,  utan  genom  att  anförtro  embeten  och  förmoner 
endast  åt  dem,  som  voro  af  samma  religion  som  konungen. 
För  andra  gången  sändes  nu  Laski  till  Sverige  för  att  begära, 
att  rikets  flotta  skulle  ställas  till  konungens  förfogande.  Härtill 
svarade  hertigen,  att  han  ej  kunde  lemna  densamma  i  hän- 
derna på  en  främmande  kommendör,  men  tillkännagaf  att  han 
ville  emottaga  konungen  med  all  skyldig  underdånighet,  om 
han  aflägsnade  sin  krigshär  och  gåfve  försäkran  att  ej  bemöta 
någon  emot  lag.  Häruti,  likasom  ock  i  sitt  uppträdande  för 
öfrigt,  hade  hertig  Karl  stält  sig  på  laglighetens  fasta  grund. 
Men  i  mångas  tycke  innebar  namnet  arfkonung  en  obegränsad 
regeringsmagt,  och  dessa  sågo  i  hertig  Karl  endast  en  ränk- 
full  upprorsmakare. 


KLUBBEKEIGETS    TIDEB,     1592 1(500.  183 

Samma  uppfattning  tyckes  äfven  Sigismund  haft.  Efter 
att  hafva  emottagit  hertigens  svar,  afseglade  han  i  slutet  af 
1598  från  Danzig  till  Kalmar,  medförande  5,000  krigare,  öfver 
hvilka  liftländaren  Georg  Farensbach  förde  befälet.  Några 
dagar  tidigare  hade  den  estniska  och  finska  hären  under  Stål- 
arms anförande  anländt  till  upländska  kusten  och  landstigit  i 
Gröneborgs  hamn.  Men  då  innevånarne  i  Upland  kallades  i 
vapen  och  ingenting  ännu  hördes  om  konungens  ankomst,  af- 
seglade finnarne  åter,  för  att  invänta  bestämdare  order.  Det 
tumult,  som  genom  finnarnes  ankomst  väcktes  i  Upland,  kallas 
vanligen  "korftåget",  emedan  upländska  landtuppbådet  hade 
fylt  sina  matsäckar  med  korfvar.  Hertig  Karl  hade  äfven  i 
största  hast  ilat  dit;  men  snart  måste  han  begifva  sig  derifrån 
till  de  södra  landskapen,  der  tillståndet  hade  begynt  blifva 
farligt.  Strax  vid  Sigismunds  landstigning  hade  Kalmar  stad 
och  slott  öppnat  sina  portar  för  honom;  en  myckenhet  adel 
och  rytteri  från  de  angränsande  landskapen  slöto  sig  till  konun- 
gen, och  då  hertigen  slutligen  med  samlad  härsmagt  mötte 
honom  vid  Stegeborg  i  Östergötland,  syntes  krigslyckan  vända 
sig  till  Sigismunds  fördel.  Under  tiden  hade  Laski  med  en 
liten  truppstyrka  sjövägen  anländt  till  Stockholm  och  förmått 
äfven  denna  stad  att  ansluta  sig  till  Sigismund.  Härifrån  be- 
gynte  konungens  parti  utbreda  sig  åt  alla  håll;  endast  allmo- 
gen förblef  nästan  på  alla  orter  hertigen  trogen,  och  befolk- 
ningen i  Dalarne  slogo  ihjäl  en  viss  Jakob  Näf,  som  var  ut- 
skickad för  att  uppegga  dem  mot  Karl.  Bättre  lycka  hade 
ej  heller  Laski  i  sitt  försök  att  förleda  Karls  flotta,  som  låg 
i  Åländska  skärgården  för  att  bevaka  finnarne.  En  skepps- 
kapten, WilJwlm  van  Wyk,  säges  varit  förälskad  i  den  aflidne 
Klas  Flemings  dotter,  som  hölls  i  förvar  i  hans  faders  hus  i 
Stockholm,  och  åtagit  sig  att  öfvertala  besättningen  på  flottan. 
Men  saken  uppdagades  och  den  unge  kaptenen  blef  enligt 
krigslagarne  skjuten  pä  en  åländsk  holme.  Strax  derpå  seg- 
lade flottan  söderut  för  att  bistå  hertigen.  Men  då  kom  finska 
hären  för  andra  gången  öfver  hafvet;  den  blef  väl  emottagen 
i  Stockholm,  och  derifrån  skulle  den  genom  Södermanland  förena 
sig  med  konungen. 

Några  tilldragelser  i  Finland  fördröjde  likväl  för  en  tid 
de  finska  herrarnes  aftåg.  Hans  Hansson  till  Monikkala  hade 
ernat    begagna    sig   af  deras  frånvaro  för  att  från  Österbotten 


1  8  t  FINLANDS    HISTORIA. 

tåga  emot  Åbo  slott.  För  hans  skull  hade  Stålarm  varit 
tvungen  att  qvarstanna  i  Finland  med  en  del  af  hären.  Denne 
sände  nu  en  särskild  expedition  till  Österbotten,  hvilken  den 
7  September  helt  oförmodadt  öfverraskade  Hans  Hansson  på 
Korsholm,  och  förde  honom  fängslad  till  Åbo.  Först  härefter 
begaf  sig  Stålarm  till  Stockholm  för  att  ansluta  sig  till  de 
öfriga  finnarne,  och  nu  skulle  uppbrott  ske  till  södra  Sverige. 
Men  i  detsamma  kom  derifrån  underrättelse  att  kriget  var 
slutadt.  Sigismund  hade  dragit  sig  från  Stegeborg  till  Lin- 
köping, och  här  utkämpades  en  blodig  drabbning  vid  Stånge- 
bro, den  25  September  1598  som  slutade  med  hertigens  seger. 
Konungen  måste  utlemna  de  flyktade  riksråden,  för  att  stå  till 
svars  inför  ständerna;  dessutom  lofvade  han  bortskicka  det 
främmande  krigsfolket  och  sjelf  infinna  sig  i  Stockholm  för  att 
gemensamt  med  ständerna  besluta  om  rikets  styrelse.  För  en 
stund  syntes  det  således,  som  skulle  fred  och  endrägt  åter 
hafva  inträdt  i  riket..  Men  Sigismund  hade  endast  af  nöd- 
tvång gått  in  på  hertigens  fordringar;  han  seglade  från  Stege- 
borg tillbaka  till  Kalmar  och  derifrån  i  slutet  af  Oktober  bort 
från  riket,  under  hotelse  att  en  gång  återkomma  med  en  större 
krigsstyrka.  Samtidigt  återvände  de  finska  herrarne  med  ned- 
slagna sinnen  till  sitt  land  igen.  De  hade  ej  haft  någon  annan 
vinst  af  hela  företaget,  än  att  de  på  en  herrgård  i  Söderman- 
land funnit  sina  fångna  husfruar,  dem  de  nu  förde  med  sig 
tillbaka  till  Finland. 

Den  slutliga  striden  var  att  förvänta  i  Finland.  Sigis- 
mund uppeggade  de  finska  herrarne  med  tomma  löften  om 
undsättning,  afsatte  från  deras  embeten  alla,  dem  han  miss- 
tänkte, och  fördelade  landets  styrelse  sålunda,  att  Stålarm  fort- 
farande qvarstod  som  högsta  styresmannen,  men  öfverbefälet 
öfver  hären  gafs  åt  Axel  Kurhi.  Dessa  båda  försökte  nu 
gemensamt  rusta  sig  till  den  förestående  kampen.  De  började 
väl  redan  ana,  att  konungen  skulle  lemna  dem  i  sticket,  och 
derjämte  begynte  de  frukta  Sigismunds  katolska  afsigter.  Men 
den  orubbliga  troheten  mot  deras  lagliga  konung  besegrade 
hos  dem  dessa  dunkla  tvifvel.  I  sitt  förhållande  till  hertig 
Karl  hade  de  hittills  så  vidt  möjligt  undvikit  hvarje  öppen 
fiendtlighet.  Nu  var  detta  ej  längre  möjligt.  Hertigen  hade 
begynt  med  sträng  hand  bestraffa  alla  Sigismands  anhängare 
och  derjämte  förelagt  konungen  de  strängaste  vilkor.    Slutligen 


KLTJBBEKRIGETS    TIDER,     159  2--1600.  185 

sammankom  nio  Sveriges  ständer  i  Stockholm  i  Juli  1599  och 
afsatte  helt  och  hållet  Sigismund,  lofvande  likväl  antaga  hans 
äldste  son  Wladislaw  till  konung,  om  denne  skulle  sändas  till 
Sverige  för  att  uppfostras  i  lutherska  läran.  Vid  samma  till- 
fälle beslöts  äfven,  att  de  finska  herrarnes  separatistiska  regering 
skulle  kufvas  med  härsmagt.  Hertig  Karls  förbittring  emot 
dessa  hade  i  bredd  med  händelsernas  gång  stigit  allt  högre, 
och  det  var  att  förmoda,  att  hans  andra  tåg  till  Finland  skulle 
blifva  vida  blodigare  än  det  första.  Men  äfven  Stålarm  och 
hans  kamrater  hade  nu  begynt  visa  öppen  fiendtlighet.  I 
Januari  1599  hade  de  plötsligen  kommit  till  Åland  och  intagit 
Kastelholm,  hvarifrån  de  sedan  under  hela  våren  oroade  de 
svenska  kusterna.  Och  då  hertigens  nya  befallningshafvande  i 
Österbotten,  Augustinus  Larsson,  samlade  fartyg  och  kanoner 
till  Mustasaari,  seglade  Axel  Kurki  dit  pingsttiden  och  bort- 
förde alltsammans  som  byte.  Vid  denna  tid  var  i  Finland  ett 
rykte  i  omlopp,  att  hertigen  var  död.  Men  ständernas  nyss- 
nämnda beslut  och  annalkandet  af  hertigens  trupper  skingrade 
snart  dessa  torna  förhoppningar. 

Första  dagarne  i  Augusti  1599  visade  sig  hertigens  flotta 
under  anförande  af  Joachim  Scheel  utanför  Kastelholm,  hvars 
kommendant,  Salomon  Me,  genast  tvangs  att  gifva  sig.  Här- 
ifrån sändes  ständernas  ombud  till  Finland  för  att  erbjuda  de 
sista  förlikningsvilkoren.  Stålarm,  hvars  samvete  redan  begynt 
fasa  för  de  påfviska  stämplingarna,  skulle  varit  benägen  till 
försoning;  men  hans  förslag  förkastades.  Lotten  var  sålunda 
kastad.  Den  17  Augusti  landsteg  hertigen  sjelf  vid  Kärk- 
niemi  i  Sagu  och  förskingrade  dagen  derpå  en  liten  afdelning 
finskt  rytteri  i  Halikko..  Men  sedan  han  fått  kunskap  om,  att 
den  finska  hufvudstyrkan  befann  sig  i  Åbo,  steg  han  åter  om- 
bord och  landsteg  för  andra  gången  på  samma  ställe,  hvarifrån 
han  två  år  tidigare  hade  anryckt  mot  Åbo.  Då  brände  Axel 
Kurki  sitt  läger  och  drog  sig  tillbaka  till  St.  Mårtens  socken, 
lemnande  Stålarm  med  några  hundra  mans  besättning  på  Åbo 
slott.  Hertigen  gaf  Scheel  i  uppdrag  att  belägra  slottet  och 
gick  sjelf  att  med  hufvudstyrkan  förfölja  Kurki.  Den  29 
Augusti  stod  i  St.  Mårten  en  het  strid,  som  aflopp  sålunda, 
att  finnarne  slutligen  förskingrades,  ehuru  manfallet  var  lika 
stort  på  hertigens  sida.  Axel  Kurki  och  största  delen  af  hans 
här    flydde    till  Viborg;  men  en  allmän  förskräckelse  utbredde 


186  FIKLANDS    HISTOKIA. 

sig  bland  Sigismunds  anhängare,  och  å  andra  sidan  åter  be- 
gynte  den  finska  allmogen,  som  så  länge  varit  förtrampad,  att 
åter  gripa  till  vapen.  Karl  hade  tågat  till  Helsingfors,  der 
han  qvarstannade  någon  vecka  i  afvaktan  på  händelsernas  ut- 
gång i  Åbo.  På  hans  befallning  afrättades  emellertid  på  torget 
i  Åbo  Salomon  Ule  och  sex  andra  fångar  från  Kastelholm,  och 
deras  hufvuden  uppsattes  på  Korpolaisberget  till  skräck  för 
besättningen  på  slottet.  Likaså  afrättades  i  Helsingfors  några 
män.  Slutligen  uppgaf  besättningen,  som  ej  mera  såg  någon 
annan  utväg,  i  slutet  af  September  slottet  åt  de  belägrande. 
Nästan  samtidigt  blef  äfven  Viborgs  öde  afgjordt.  Till  denna 
starka  gränsfästning  hade  i  sista  stunden  ankommit  en  liten 
undsättningshär  från  Sigismund;  men  borgerskapet  i  sjelfva 
staden  lutade  åt  hertigens  parti.  Då  nu  Karl,  som  ankom 
sjövägen  från  Helsingfors,  hade  landstigit  utanför  Viborg,  intog 
han  med  ringa  möda  både  staden  och  slottet,  den  22  och  23 
September.  Äfven  på  denna  ort  kräfde  hertigens  blodiga  hämnd 
sina  offer.  Befälhafvaren  på  slottet,  Arvid  Henriksson  Tavast 
till  Wesunda,  hans  son,  Ivar  Tavast,  kufvaren  af  tavastländska 
klubbekriget,  samt  Lars  Martinsson  Creutz  till  Sarflaks  och 
flere  andra  halshöggos  vid  Munkkällan  bakom  Pantsarlaks.  De 
öfriga  fästningarna  försökte  ej  ens  göra  motstånd,  och  her- 
tigen återvände  nu  till  Åbo  för  att  der  anställa  ordentlig  rätte- 
gång med  de  fångar,  som  ännu  voro  vid  lif. 

I  kapitulationsvilkoren  hade  besättningen  på  Åbo  slott 
erhållit  det  löfte,  att  deras  sak  skulle  afgöras  endast  inför  riksens 
ständer.  Men  tvertemot  detta  löfte  tillät  hertigen  intet  upp- 
skof.  Redan  den  7  November  satt  på  rådstugan  i  Åbo  en 
särskild  domstol  för  att  hålla  dom  ©fver  Arvid  Stålarm  och 
alla  med  honom,  hvilka  beskyldes  för  att  hafva  burit  afvog 
sköld  mot  fosterlandet.  De  dömdes  samtligen  förlustige  lif  och 
egendom.  En  dylik  dom  var  väl  öfverensstäm mande  med  den 
strängaste  lags  fordringar;  men  man  måste  medge,  att  seger- 
vinnaren härvid  hade  bort  öfva  en  ädel  barmhertighet  och 
erinra  sig,  hvilken  hård  inre  strid  desse  män  äfven  haft  att 
bestå  emellan  stridiga  pligter.  Dessa  förmildrande  omständig- 
heter tog  hertig  Karl  likväl  allsicke  i  betraktande,  ty  i  hans 
bröst  herskade  för  tillfället  ett  osläckligt  begär  att  hämnas. 
Endast  Stålarm  och  Axel  Kurki,  af  hvilka  man  hoppades  er- 
hålla   närmare   upplysningar  om  Sigismunds  planer,  skonades  i 


KLUBBEKRIGETS    TIDER,    1592 1600.  187 

och  för  närmare  undersökningar  och  skickades  såsom  fångar 
till  Sverige.  De  öfrige  afrättades  på  torget  i  Åbo  lördagen 
den  10  November.  Största  medlidandet  väckte  den  aflidne 
marskens  ende  äkta  son,  friherre  Johan  Fleming,  såväl  för 
sin  ungdom  som  för  sin  skuldlöshet.  Han  hade  strax  efter 
fadrens  död  begifvit  sig  till  Polen  och  sedan  åtföljt  Sigismund 
till  Sverige,  men  nu  i  enskilda  angelägenheter  besökt  Finland 
och  på  de  finska  herrarnes  böner  qvarstannat  för  att  dela 
deras  öde.  Bland  de  öfriga  afrättade  voro  de  förnämsta: 
marskens  naturlige  son  Olof  Klasson,  ståthållaren  på  Tavastehus 
Sten  Fincke  till  Peipot,  Hartvik  Henriksson  till  Wuolle,  Michel 
Paulsson  Munck  till  Nuhiala,  att  ej  nämna  andra.  Man  bör 
likväl  komma  ihog,  att  flere  herrar,  som  dels  varit  mindre 
hårdnackade  i  striden,  dels  i  tid  förstått  mildra  hertigens 
vrede,  fingo  röna  nåd  och  vänligt  bemötande.  Sålunda  und- 
slapp  den  gamle  Götrik  Fincke,  likasom  Boije,  Wildeman  och 
Hornarne  till  Kånkas,  för  billigt  pris  den  hotande  faran.  Flere 
af  dem  voro  för  tillfället  på  estländska  sidan  och  öfverlemnade 
i  början  af  följande  år  detta  landskap  åt  hertigen.  Dessa 
exempel  förtjena  omnämnas  derför,  att  partihatet  har  försökt 
utmåla  hertigen  som  en  hårdhjertad  bödel,  som  endast  af  blod- 
törst rasade  mot  Sveriges  och  Finlands  adel.  Men  dervidlag 
vitnar  historien,  att  Karl  ofta  förlåtit,  ehuru  han  visserligen 
sällan  gjorde  någon  åtskilnad  emellan  de  förbrytelser,  som 
blifvit  begångna  emot  honom  och  staten.  Med  tiden  lade  sig 
äfven  hans  vrede  mot  mången  annan  finsk  herre,  hvars  öde 
ännu  ej  var  afgjordt.  Sålunda  försattes  efter  ett  par  år  flere  af 
de  finska  fångarne  på  fri  fot,  nämligen  alla  de,  som  gifvit  sig 
vid  Åbo  slotts  första  kapitulation,  samt  Axel  Kurki  och  Arvid 
Stålarm,  hvilka  sistnämnde  redan  många  gånger  stått  på  af- 
rättsplatsen.  Men  ett  oblidt  öde  förföljde  allt  fortfarande 
Stålarm.  Han  blef  år  1605  ånyo  föremål  för  Karls  misstankar, 
dömdes  ånyo  till  döden  och  fick  för  femte  gången  beträda 
afrättsplatsen.  Men  då  benådades  han  med  lifstidsfängelse  på 
Gripsholms  slott,  hvarest  han  dog  först  i  Maj  1620. 

Ett  par  veckor  efter  blodsdomen  i  Åbo  återvände  hertig  Karl 
till  Sverige,  der  mångens  öde  ännu  väntade  det  slutliga  af- 
görandet.  Ständerna  sammankommo  i  Linköping  och  bland 
dessa  utsågs  här  en  vidlyftig  domstol  för  att  undersöka  alla 
Sigismunds  anhängares,  och  isynnerhet  de  fängslade  riksrådens 


188  ,  FINLANDS    HISTORIA. 

sak.  Domen  fäldes  med  lagens  största  stränghet ;  många  blefvo 
likväl  benådade.  Men  riksråden.  Gustaf  Baner,  Erik  Sparre, 
Sten  Baner  och  Thure  Bjelke  blefvo  afrättade  den  20  Mars 
1600.  Vid  samma  tillfälle  bekräftades  de  i  Finland  verkstälda 
blodsdomarne,  och  det  finska  presterskapet,  hvars  förhållande 
såväl  till  Karl  som  Sigismund  varit  lika  misstänkligt,  dömdes 
till  höga  böter.  Biskop  Erik  Sorolainen,  som  blifvit  hemtad 
fängslad  till  Linköping,  blef  väl  helt  och  hållet  frikänd,  men 
skildes  i  början  från  sitt  embete;  han  återfick  det  dock  innan 
kort  och  verkade  ännu  under  ett  fjerdedels  sekel  såsom  öfver- 
herde  i  sitt  biskopsstift  och  trägen  arbetare  på  den  finska 
litteraturens  fält.  I  allmänhet  hade  riksdagen  i  Linköping- 
gjort  ett  slut  på  den  inre  striden  i  Sveriges  rike.  Karl  emot- 
tog  väl  icke  ännu  den  kungliga  kronan,  som  erbjöds  honom 
af  ständerna;  ty  Sigismunds  minderåriga  halfbror,  Johan,  var 
närmast  i  arfsrätt,  och  Karl  har  emot  detta  barn  bevisat  en 
berömvärd  samvetsgrannhet.  Men  såsom  fäderneslandets  be- 
friare från  religiös,  social  och  politisk  fara,  var  Karl  allena 
möjlig  att  emottaga  regeringen ;  han  sjelf  och  rikets  innevånare 
voro  häruti  af  samma  tanke.  Otvifvelaktigt  funnos  äfven  sådana, 
som  voro  missnöjda  med  den  skedda  regementsförändringen. 
Den  oroliga  Axel  Leijonhufvud,  som  hittills  stått  på  Karls 
sida,  flydde  ur  riket;  flere  andra  begåfvo  sig  till  Sigismund  i 
Polen,  och  stämplingarna  mot  Sverige  fortsattes  från  detta  håll 
med  all  ifver.  Men  på  detta  sätt  förbyttes  i  sjelfva  verket 
striden  till  ett  utländskt  krig,  hvars  vexlingar  vi  framdeles 
skola  komma  att  betrakta.  Inom  sjelfva  riket  var  saken  af- 
gjord.  Gustaf  Vasas  tvenne  förnämsta  verk:  Sveriges  sjelf- 
ständighet  som  konungarike  och  dess  lutherska  religion,  voro 
fullständigt  befästade,  och  sålunda  hade  i  Sverige  den  egentliga 
reformationsperioden  nu  gått  till  ända. 

Men  i  Finland  var  den  politiska  och  sociala  ställningen 
ännu  icke  betryggad,  och  derför  sträcka  sig  denna  periods 
gränser  här  något  längre.  Först  under  loppet  af  de  närmast 
följande  åren  mognade  inbördeskrigets  både  goda  och  dåliga  frukter 
fullständigt,  hvarjämte  ett  nytt  krig  med  Ryssland  förorsakade 
vigtiga  förändringar  i  anseende  till  landets  östra  gräns.  Dessa 
omständigheter  skola  närmare  framhållas  i  nästföljande  kapitel. 
På  detta  ställe  vilja  vi  dock  tillägga  några  ord  om  klubbe- 
krigets inflytande  på  Finlands  nationella  ställning. 


KARL    IXIS    REGERING    OCH    JAKOB    DE    LA    GARDIE's    KRIG.      189 

I  det  föregående  hafva  vi  sett,  huru  allt  från  begynnel- 
sen af  Gustaf  Vasas  regering  den  inhemska  adeln  och  em  bets- 
mannaklassen  höjt  sig  till  allt  större  betydelse.  Plundringen 
af  kyrkans  egendom  och  konung  Johans  långvariga  krig,  dessa 
båda  omständigheter  hade  i  främsta  rummet  gifvit  upphof  åt 
en  finsk  högadel,  hvars  magt  slutligen  hade  stigit  till  en  sådan 
höjd,  att  Finlands  styrelse  genom  densamma  för  en  tid  af  flere 
år  blef  undanryckt  den  svenska  öfverhögheten.  Men  olyckligt- 
vis medförde  denna  sträfvan  efter  nationel  sjelfständighet  en 
talrik  mängd  sociala  missförhållanden,  hvilka  drefvo  den  finska 
allmogen  att  taga  sin  tillflykt  till  svenska  regeringens  hjelp. 
Huru  odräglig  den  inhemska  förvaltningen  i  sjelfva  verket 
kändes  för  Finlands  inbyggare,  kunna  vi  bäst  fatta  af  den 
petition,  som  österbottningarne  framstälde  på  riksdagen  i  Lin- 
köping, i  det  de  begärde  att  till  fogdar  och  lagläsare  skulle 
gifvas  dem  svenske  män,  och  ej  sådana,  som  voro  vana  vid 
finska  embetsmannaseder.  En  dylik  åtgärd  kunde  man  likvisst 
icke  och  försökte  ej  ens  att  allmännare  sätta  i  verket;  likaså 
synes  hertig  Karls  hotelse  att  sända  till  Finland  ett  hälft 
hundrade  svenska  prestmän,  emedan  de  finska  presterna  vore 
"begifna  på  den  påfviska  surdegen",  endast  varit  ett  tomt 
skrämskott.  Men  en  följd  af  Karls  seger  var  likväl,  att  på 
samma  gång  bondeklassens  frihet  åter  betryggades,  Finlands 
undantagsställning  till  det  öfriga  riket  nu  var  kullstörtad  ända 
från  grundvalarne.  Det  tidehvarf,  som  härefter  begynner  gry, 
är  i  sjelfva  verket  Sveriges  magtperiod,  och  denna  dess  magt 
visar  sig  icke  allenast  på  den  utländska  politikens  område,  utan 
äfven    i    dess    inflytande    på  Finlands    nationella   förhållanden. 


7.    Karl  IX:s  regering  och  Jakob  De  la  Gardie's  krig,  1600—1617. 

Efter  det  långvariga  krigsbullret  hade  freden  otvifvelaktigt 
varit  det  hårdt  pröfvade  finska  folkets  största  behof.  Men 
Karl  ville  genom  ett  utländskt  krig  förskingra  de  sista  qvar- 
lefvorna  af  den  inre  spliten.  Fördenskull  seglade  han  i  början 
af  Augusti  1600  genom  finska  skärgården  till  Reval  och  be- 
gynte    i    Liffland    krig  med  Polen.     För  polackarne  var  detta 


190  FINLANDS    HISTOKIA. 

anfall  något  oväntadt,  ty  de  hade  hittills  från  sitt  lands  sida 
ej  tagit  någon  del  i  konungens  förvecklingar  med  Sverige. 
Men  det  var  tydligt  för  en  hvar,  att  den  gamla  striden  om 
Estlands  besittning,  som  hvilat  så  länge  de  båda  rikena  lydde 
under  ett  gemensamt  öfverhufvud,  nu  åter  skulle  uppflamma, 
och  Karl  ville  ej  invänta  Polens  anfall.  Början  af  kriget  var 
för  honom  särdeles  lycklig,  och  innan  årets  slut  hade  sven- 
skarne redan  intagit  Pernau,  Fellin  och  Dorpat.  För  den 
linska  adeln,  som  nu  följde  hertigens  fanor,  var  detta  krigståg 
likasom  en  pröfning;  de  fingo  i  sjelfva  verket  som  belöning- 
för  sitt  goda  uppförande  hans  förlåtelse  för  det  förflutna,  samt 
erhöllo  sina  förverkade  gårdar  tillbaka.  Följande  år  framträngde 
de  svenska  vapnen  ända  till  Dynafloden,  och  mången  lysande 
bragd  förherligade  äfven  finnarnes  namn.  Men  om  hösten 
1601  hade  polackarne  hunnit  samla  en  ansenlig  krigsstyrka, 
öfver  hvilken  den  gamle,  skicklige  Zamoiski  förde  befälet. 
Svenskarne  måste  ånyo  draga  sig  tillbaka  från  Dyna,  och  den 
ena  fästningen  efter  den  andra  togs  ifrån  dem.  Sålunda  tvangs 
Wolmar  efter  ett  manligt  försvar  att  kapitulera,  vid  hvilket 
tillfälle  fästningens  unga  kommendanter,  Karl  Gyllenhielm  (her- 
tigens naturlige  son)  och  Jakob  Pontusson  De  la  Gardie,  för- 
des såsom  fångar  till  Polen,  der  den  förstnämnde  måste  för- 
smäkta  i  12  år,  ett  oskyldigt  offer  för  Sigismunds  hämnd. 
Från  Wolmar  vände  sig  Zamoiski  till  Fellin,  hvarest  finnen 
Arvid  Tönnesson  Wildeman  i  tre  månader  gjorde  ett  manligt 
motstånd,  till  dess  polackarne  med  storm  intogo  staden.  Kriget 
hade  nu  ånyo  dragit  sig  till  gränsen  af  sjelfva  Estland  och 
fortsattes  med  omvexlande  lycka.  Men  i  Finlands  inre  för- 
hållanden hade  under  tiden  vigtiga  förbättringar  påbegynts, 
och  skola  dessa  nu  för  en  stund  blifva  föremål  för  vår  upp- 
märksamhet. 

I  slutet  af  November  1601  hade  Karl  från  Reval  kommit 
öfver  till  Finland,  först  till  Ekenäs  och  sedan  till  Åbo.  Med 
honom  var  hela  den  hertigliga  familjen,  nämligen  Karls  senare 
gemål  Kristina,  deras  båda  söner,  den  sexårige  Gustaf  Adolf 
och  den  samma  år  i  Reval  födde  Karl  Filip,  samt  deras  båda 
döttrar.  Två  år  hade  nu  förflutit  sedan  hertigens  sista  besök 
i  Finland,  hvarvid  hans  egenskap  af  sträng  hämnare  hade 
lemnat  honom  föga  tid  att  afhjelpa  de  särskilda  missförhål- 
landena.    Karl    insåg    ganska    väl,  att  "i  detta  land  herskade 


CARL    I.\:s    REGERING    OCH    JAKOB    DE    LA    GARDIE's    KRIG.        191 

fast  mera  och  större  oordning  än  någorstädes  i  riket,  hvartill 
skälet  var,  att  regenten  ej  haft  lägligt  att  komina  dit  så  ofta, 
som  behofvet  skulle  påkallat,  för  att  sjelf  se  till,  huru  der  hus 
är  hållet  vordet."  Han  beslöt  nu  använda  några  månader  för 
att  undersöka  alla  missförhållanden  och  derjämte  med  kraftig 
hand  begynna  undanrödja  dem.  Det  som  han  härvid  fick  se 
och  höra  om  landets  och  folkets  tillstånd,  var  ingalunda  gläd- 
jande. Till  de  förra  lidandena  hade  kommit  de  af  kriget  på- 
kallade ökade  skatterna  och  utskrifningen  af  manskap,  hvar- 
jämte  som  bäst  ett  hårdt  missväxtår  hade  beröfvat  folket 
medlen  till  sitt  lifsuppehälle  *.  Men  det  värsta  plågoriset  var 
likväl  det  gamla  missbruket  i  förvaltningssystemet,  d.  v.  s. 
fogdarnes  och  embetsmännens  snikenhet,  som  i  sjelfva  verket 
var  så  rotfästadt  och  hejdlöst,  att  utpressningarna  fortsattes 
nästan  under  hertigens  egna  ögon.  Ej  heller  hade  krigsfolket 
och  adeln  ännu  öfvergifvit  sina  gamla  vanor.  Sistnämnde  stånd 
var  visserligen  förödmjukadt  genom  de  senaste  tilldragelserna; 
men  det  uppfattade  fortfarande  sin  ställning  till  sina  underhaf- 
vande  och  de  öfriga  stånden  nästan  på  samma  sätt,  som  rid- 
derskapet  i  Estland.  Och  allmogen  trodde  alla  sig  ega  rätt 
att  beskatta  och  pressa ;  i  detta  afseende  voro  adeln  och  krigs- 
folket, fogdarne  och  lagläsarne,  presterne  och  djeknarne  helt 
och  hållet  af  samma  tanke.  Vid  utskrifningen  af  soldater 
rådde  partiskhet  och  mutning,  vid  hållskjutsningens  och  hjelpe- 
gärdernas  utgörande  ville  adeln  befria  sina  egna  underhafvande, 
vid  uppbörden  af  utskylderna  åter  utpressade  fogdarne  och 
deras  tjenare  *  större  belopp,  än  som  var  faststäldt,  men  upp- 
skrefvo  i  sina  böcker  stora  rester,  som  alls  icke  existerade. 
Dessa  missförhållanden,  hvaröfver  på  alla  håll  bittra  klagomål 
anfördes,  beslöt  hertigen  såvidt  möjligt  afhjelpa,  och  i  denna 
afsigt  utfärdade  han  under  sin  vistelse  i  landet  ett  oräkneligt 
antal  förträffliga  förordningar  och  påbud.  Hans  utskickade 
foro  landet  omkring  för  att  taga  reda  på  undersåtarnes  behof 
och  klagomål,  och  så  snart  nödiga  underrättelser  erhållits, 
följde  vanligen  snar  hjelp.    På  några  ställen  efterskänktes  skat- 

*  I  företalet  till  Ljungs  Thomassons  öfversättning  af  landslagen  läses:  »1601; 
hvilket  år  intet  slags  säd  växte  i  hela  Österbotten,  utan  allt  förstördes  af  som- 
marfrosterna, så  att  en  dylik  hungersnöd  aldrig  förut  i  mannaminne  varit,  och 
Gud  förbjude  att  en  sådan  framdeles  under  någon  menniskas  lifstid  må  inträffa.» 
—  I  Tavastland  och  på  andra  orter  rådde  samma  elände. 


192  FINLANDS    HISTORIA. 

terna  antingen  helt  och  hållet  eller  åtminstone  delvis,  åt  de 
nödstälde  anskaffades  säd  från  utlandet,  och  man  bemödade  sig 
om  att  förskaffa  bebyggare  till  ödegårdarne  och  utmarkerna. 
Men  ännu  vigtigare  voro  de  allmänna  stadganden,  hvarigenom 
landets  sociala  förhållanden  stäldes  på  en  fast  och  ordnad  fot. 
I  början  af  Januari  1602  hölls  i  Åbo  en  öfverläggning  angå- 
ende dessa  ärender  med  landets  adel,  som  först  nu  fick  full- 
ständig tillgift  för  sina  forna  förseelser,  men  på  samma  gång 
förpligtade  sig  till  ny  trohet  och  förlorade  sin  forna  sjelfstän- 
dighet.  Finska  adelns  begäran,  att  få  befria  sina  egna  under- 
hafvande  från  hållskjutsningen,  förebärande  att  adelns  bönder 
här  i  Finland  ej  besatt  någon  egendom,  utan  hästar,  boskaps- 
djur och  utsäde  gåfvos  åt  dem  af  deras  herrar,  blef  af  Karl 
afslagen,  i  det  han  förklarade  att  finska  adeln  ej  hade  några 
större  rättigheter  än  den  svenska.  Vid  samma  tid  utfärdade 
Karl  en  noggrann  föreskrift,  enligt  hvilken  krigsfolket  skulle 
underhållas  utan  att  betunga  allmänheten.  Äfven  fogdarne  och 
deras  skrifvare  voro  kallade  till  Åbo;  flertalet  af  dem  skildes 
från  sina  embeten  och  fördes  fängslade  till  Sverige  för  att  stå 
till  räkenskap.  I  början  af  Februari  for  hertigen  från  Åbo 
till  Björneborg,  hvarest  han  utfärdade  sin  ryktbara  " Ordning 
huruledes  fogdarne  här  i  Finland  sig  rätta  skola",  hvilken 
förordning  innehåller  noggranna  bestämningar  rörande  skatte- 
uppbörden. Adelns  bönder  (med  undantag  af  dem,  som  bodde 
inom  den  förut  faststälda  milen)  voro  enligt  densamma  skyl- 
diga att  med  hälften  emot  kronobönderna  deltaga  i  alla  hjelpe- 
gärder  och  allmänna  utskylder  samt  utskrifningeu  af  krigsfolk. 
Tiondet  skulle  beräknas  efter  utsädet,  nämligen  9  kappar  för 
hvarje  tunna  utsäde  (då  tredje  kornet  ansågs  såsom  medelaf- 
kastningen);  detta  borde  alla  på  samma  sätt  betala  till  hvarje 
sockens  kyrkostuga,  derifrån  sedan  presten  fick  taga  en  tredje- 
del och  två  tredjedelar  tillföllo  kronan.  Domaren  skulle  få  af 
hvarje  bonde  6  öre  och  lagmannen  4  öre,  men  deras  öfriga 
uppbörder  skulle  upphäfvas  (förutom  sakören,  hvaraf  hälften 
tillföll  domaren  och  andra  hälften  häradets  kassa);  de  borde 
äfven  hvarje  år  inlemna  sina  domböcker  till  konungens  kansli. 
Adeln  förbjöds  att  genom  köp  eller  på  annat  sätt  slå  under  sig 
kronans  skattelägenheter,  och  äfven  bönderna  förbjödos  att  på 
en  gång  innehafva  flere  gårdar.  Slutligen  faststäldes  noggrant 
mått  och  vigt,  samt  sättet  för  fogdarnes  uppbörd,  likasom  ock 


KARL    IXIS    REGERING    OCH    JAKOB    DE    LA    GARDIE's  KRIG.      193 

deras  aflöning  och  åligganden.  Många  af  dessa  bestämningar 
förefunnos  väl  redan  af  gammalt,  men  erhöllo  nu  genom  Karl 
ny  och  verksammare  kraft;  ty  med  "kronotjufvar"  var  det 
hans  vana  att  göra  processen  kort  —  och  det  aflopp  sällan 
med  mindre  än  galgen. 

Från  Björneborg  fortsatte  hertigen  jämte  sin  familj  färden 
norrut.  Det  var  först  hans  afsigt  att  äfven  besöka  Tavastland 
och  Savolaks,  för  att  särskildt  undersöka  förhållandena  i  dessa 
landskap.  Men  rikets  allmänna  angelägenheter  återkallade 
honom  redan  till  Sverige.  Han  beslöt  då  att  fara  rundt  om- 
kring Bottniska  viken,  en  väg,  som  ännu  ingen  svensk  regent 
före  honom  hade  färdats.  Färden  skedde  med  all  skyndsam- 
het genom  Korsholm  längs  kusten  af  Österbotten,  så  att  her- 
tigen redan  innan  Februari  månads  slut  hade  lemnat  finska 
gränsen  bakom  sig.  Men  äfven  under  denna  påskyndade  färd 
fick  han  tid  att  underrätta  sig  om  dessa  trakters  tillstånd  och 
behof.  Många  åtgärder  från  de  nästföljande  tiderna  bevisa 
tillräckligt,  huru  mångsidigt  Karl  hade  satt  sig  in  i  Finlands 
egendomliga  förhållanden,  och  lämpligast  torde  vara  att  redan 
på  detta  ställe  framhålla  de  förnämsta  exemplen,  i  sammanhang 
med  Karls  resa.  Sålunda  grundlades  på  Karls  befallning  Öster- 
bottens första  städer,  nämligen  Uleåborg  (Oulu)  1605  och  Musta- 
saari  eller  Vasa  1606  (privilegierna  och  Vasanamnet  1611).  Dessa 
båda  förlades  på  sådana  orter,  som  redan  af  gammalt  voro  vigtiga 
genom  sin  handel  eller  sina  befästningar.  Men  samtidigt  begynte 
man  uppföra  ett  nytt  slott  till  detta  landskaps  försvar  emot  rys- 
sarne; det  var  Kajana  fäste,  i  hvars  skydd  trakterna  kring 
Uleåträsk  åter  befolkades.  Ortens  namn  var  förut  Wuokenkoski ; 
men  af  det  forna  "kven-"  (kainu-)  namnet  gjordes  nu  den  officiella 
formen  "Kajana".  Vid  samma  tid  begyntes  vid  Finlands  södra 
gräns  ett  annat,  ännu  vigtigare  företag,  hvars  verkställande 
var  påtänkt  redan  hundra  år  tidigare.  Vi  hafva  i  det  före- 
gående nämnt,  att  den  ryktbare  Erik  Thuresson  Bjelke  vid 
slutet  af  medeltiden  tänkte  förena  Saimas  fjärdar  med  Viborg- 
ska  viken.  Äfven  Pontus  de  la  Gardie  säges  en  gång  upp- 
tagit denna  plan,  hvarför  äfven  de  ännu  synliga  spåren  efter 
gräfningarna  i  allmogens  mun  bära  namnet  "Pontuksen  kai- 
vannot"  ("Pontus'  kanaler").  Nu  fick  år  1607  den  gamle 
amiralen  Bengt  Sörensson  Juusten  befallning  att  låta  gräfva 
en    kanal    från    Juustila  till  Lappvesi,  så  att  man  med  fartyg 

Finlands  historia.  13 


194  FINLANDS    HISTORIA. 

kunde  färdas  emellan  Viborg  och  Nyslott.  Men  äfven  denna 
gång  blef  detta  vigtiga  företag  ofullbordadt.  Arbetet  fortsattes 
inemot  två  år,  men  upphörde  sedan,  antingen  af  brist  på 
medel,  eller  till  följd  af  Juustens  död.  Karls  omsorg  om  all- 
mogens förkofran  uppfordrade  honom  att  tänka  på  noggrannare 
jordskifte  och  skatteläggning;  detta  utlofvades  redan  i  före- 
nämnda  i  Björneborg  utfärdade  förordning,  och  man  vet  äfven, 
att  kamreraren  Johan  Ottensson  utförde  dessa  åligganden  öfver 
hela  Österbotten.  Äfven  till  det  aflägsna  Lappland  sträckte 
sig  Karls  omsorger.  Under  sin  vistelse  i  Åbo  skickade  han 
dit  tvenne  män  för  att  undersöka  detta  landskaps  gränser, 
samt  dess  geografiska  och  ekonomiska  förhållanden ;  dessa  män 
voro:  Hieronymus  Birkholtz,  en  tysk  som  länge  varit  i  her- 
tigens tjenst  och  var  gift  med  Klas  Flemings  brorsdotter,  samt 
sålunda  hemmastadd  i  de  finska  förhållandena;  en  annan  i 
Finland  förut  bekant  man,  den  från  belägringen  af  Åbo  slott 
1597  ryktbare  Daniel  Hjort;  samt  den  tredje  Finlands  förste 
astronom,  Sigfrid  Aroni  Forsius  (bördig  från  Helsingfors  och 
död  1627  såsom  kyrkoherde  i  Ekenäs).  Under  följande  år 
vidtogos  flere  åtgärder  såväl  rörande  Lapplands  styrelse,  som 
lapparnes  omvändelse  och  undervisning.  Hvad  beträffar  Fin- 
lands andliga  behof,  så  förtjenar  det  särskildt  omnämnas,  att 
redan  1602,  straxt  efter  Karls  ankomst  till  Finland,  nedsattes 
en  komité  för  bibelns  öfversättning  till  finskan,  ehuru  af  okända 
orsaker  saken  sedermera  tyckes  hafva  stannat  dervid.  Vid 
samma  tid  erbjöd  kyrkoherden  i  Kalajoki,  Ljungo  Thomasson, 
åt  hertigen  sin  öfversättning  af  konung  Kristoffers  landslag. 
Denna  öfversättning  började  sedan  att  tryckas  år  1610,  men 
efter  Karls  död  afstannade  äfven  detta  verk.  Äfven  den  af 
samma  man  gjorda  öfversättningen  af  stadslagen  förblef  otryckt 
ända  till  våra  dagar. 

Det  finnes  i  allmänhet  bland  Karls  regeringsåtgärder 
månget  nytt  verk,  som  han  ej  hunnit  fullända.  Orsaken  der- 
till  var  naturligtvis  den,  att  han  så  sent  hade  tillträdt  den 
egentliga  regeringen.  Han  antog  ej  kunglig  värdighet  förrän 
år  1604  vid  riksdagen  i  Norrköping,  då  ständerna  ånyo  erbjödo 
honom  kronan  och  brorsonen  Johan  högtidligt  afsade  sig  sina 
rättigheter.  Kröningen  försiggick  först  år  1607;  vid  detta 
tillfälle  bar  kronprinsen  Gustaf  Adolf  Finlands  fana  och  erhöll 
titel  af  "Finlands  storfurste".     Det  var  af  denne  son,  som  Karl 


KARL    IX:S    REGERING    OCH    JAKOB   DE    LA    GARDlE's   KRIG.      195 

väntade  att  hans  verk  skulle  fullbordas;  "han  skall  göra  det" 
(lite  faciet)  plägade  den  gamle  konungen  säga.  Men  den  finska 
bonden  såg  i  Karl  en  vän  och  välgörare,  hvars  like  man  aldrig 
haft,  och  det  vackra  tillnamnet  "hyva  kuningas"  (den  gode 
konungen)  har  han  fått  behålla  såsom  ett  everldeligt  minne  af 
folkets  kärlek.  Adeln  har  uttryckt  samma  tanke,  ehuru  med 
andra  ord  och  från  en  annan  ståndpunkt;  den  kallade  honom 
"bondekonung".  Man  behöfver  knapt  nämna,  att  sistnämnda 
stånd  för  sin  egen  del  ej  var  rätt  tillfreds  med  Karls  regering. 
Den  ömsesidiga  misstron  skingrades  aldrig,  och  Karl  faststälde 
aldrig  de  adliga  privilegierna  till  detta  stånds  fulla  belåtenhet. 
Äfven  i  fråga  om  förläningar  gjorde  Karl  inskränkningar,  hvilka 
ej  kunde  vara  angenäma  för  adeln.  Vid  riksdagen  i  Norr- 
köping bestämdes,  att  framtida  förläningar  af  jordegendom  skulle 
förlora  sin  kraft  vid  gifvarens  död,  om  ej  den  nye  konungen 
ville  ånyo  bekräfta  dem.  Deremot  synes  Karl  afvika  från  sina 
demokratiska  grundsatser,  då  han  begynte  tillskapa  en  ny  hnap- 
adel,  grundad  på  rusttjenst.  Kedan  1602  fingo  92  bönder  i 
Jääskis  sina  lägenheter  befriade  från  alla  utskylder,  emedan  de 
på  egen  bekostnad  tjenstgjorde  vid  rytterifanan,  och  år  1606 
måste  Karl  lofva  såväl  skattefrihet,  som  adlig  sköld  och  vapen 
åt  en  hvar,  som  åtog  sig  att  till  fot  eller  häst  tjenstgöra  emot 
landets  fiender.  På  detta  sätt  begynte  förgångna  tiders  olägen- 
heter åter  inställa  sig.  I  detta  likasom  i  många  andra  fall 
voro  missförhållandena  alltför  djupt  rotade,  att  ens  Karls  kraft- 
fulla hand  skulle  förmått  fullständigt  utplåna  dem,  och  dess- 
utom förderfvade  det  beständiga  krigsoväsendet  äfven  de  bästa 
afsigter.  Det  vore  derför  en  villfarelse,  om  vi  skulle  anse 
Karl  IX:s  regering  såsom  en  för  Finland  eller  ens  för  detta 
lands  allmoge  utomordentligt  lycklig  tid;  ty  sakförhållandena 
bekräfta  på  intet  sätt  en  sådan  uppfattning.  De  tunga  skat- 
terna och  mångahanda  lidanden  drefvo  vid  denna  tid  en  stor 
mängd  finnar  i  landsflykt  till  främmande  länder;  många  begåfvo 
sig  till  Ryssland,  andra  till  Sverige  eller  annorstädes.  I  sist- 
nämnda land  hade  kanske  redan  på  klubbekrigets  tider  ny- 
byggare begynt  nedsätta  sig  i  Vermlands  skogar;  deras  antal 
ökades  nu  beständigt,  och  andra  åter  flyttade  dels  till  Gestrik- 
land,  dels  till  öfriga  angränsande  landskap,  dels  åter  till  Norge. 
Kriget  mot  Polen  hade  under  tiden  gått  ganska  olyckligt. 
Om  sommaren  1605  förde  Karl  sin  krigshär  sjövägen  till  Lift- 


196  FINLANDS    HISTORIA. 

land,  eröfrade  Dunamunde  och  böljade  belägra  Riga.  Äfven 
från  Estland  och  Finland  kommo  hjelptrupper  landvägen  och 
slogo  på  vägen  polackarne  vid  Pernau.  Men  då  svenska  hären 
(12,000  man,  hvaraf  1,000  finnar)  försökte  vid  KerTcliolm  slå 
5,000  polackar,  hvilka  under  Kodkie\vitz's  befäl  hade  intagit 
Dunas  norra  strand,  ledo  de  svenska  vapnen  ett  svårt  nederlag 
genom  det  polska  rytteriet,  den  17  September.  Konung  Karl, 
hvars  häst  blef  skjuten,  skulle  sjelf  råkat  i  fångenskap,  om  ej 
en  liflländsk  adelsman,  Henrik  Wrede,  gifvit  honom  sin  häst, 
hvarigenom  han  sjelf  föll  ett  offer  för  fienden.  Till  belöning 
för  denna  ädla  handling  fingo  Wredes  efterkommande  egen- 
domar i  Elimä  (i  Finland)  till  everldelig  ego.  Kriget  fortsattes 
derefter  med  vexlande  lycka.  Karl  skulle  varit  benägen  till 
fred,  men  Polen  gick  ej  mera  in  derpå.  Äfven  i  sjelfva  Sverige 
kommo  ännu  gång  efter  annan  i  dagen  stämplingar  till  förmon 
för  Sigismund.  Sålunda  blef  Hans  Hansson  till  Monikkala, 
hvilken  i  tiden  hade  bedrifvit  hertigens  angelägenheter  i  Öster- 
botten, öfverbevisad  om  hemliga  ränker  och  halshöggs  årl605. 
Andra  dylika  stämplingar  uppdagades  fortfarande.  Anmärk- 
ningsvärdast var  Petrus  Petrosas  mordförsök  år  1606.  Denne 
säges  hafva  varit  hemma  från  Österbotten  och  på  konung 
Johans  bekostnad  bevistat  en  jesuiterskola  i  utlandet,  till  dess 
han  vid  denna  tid  återvände  till  Sverige  och  antogs  i  den  nye 
konungens  tjenst.  En  gång  då  han  var  allena  med  Karl,  drog 
han  sitt  svärd  för  att  mörda  denne,  men  blef  genast  gripen 
och  afrättad.  Sådana  tilldragelser  väckte  naturligtvis  Karls 
misstankar  äfven  mot  fullkomligt  oskyldiga  personer,  men  för- 
minskade på  intet  sätt  den  kraft,  hvarmed  han  förde  regerin- 
gen. Tvertom  begynte  han  inom  kort  ett  nytt  krigsföretag, 
som  i  anseende  till  sina  följder  är  en  af  de  vigtigaste  tilldra- 
gelserna i  Finlands  historia. 

Det  var  Rysslands  inre  tillstånd,  som  nu  öppnade  för 
Karl  nya  utsigter.  År  1598  hade  czar  Feodor  Ivanovitsch 
dött  och  med  honom  Ruriks  gamla  ätt  utslocknat.  Den  af- 
lidnes  svåger,  Boris  Godunow,  valdes  då  till  czar  och  begynte 
åter  tänka  på  Estlands  och  Liftlands  eröfring,  b  varför  han 
äfven  kallade  till  sig  Erik  XIV:s  son,  prins  Gustaf,  som  för 
närvarande  lefde  i  landsflykt.  Men  snart  fick  Godunow  annat 
att  göra.  En  från  Moskva  flyktad  munk,  vid  namn  Otrepiev, 
utgaf  sig  för  Feodors  bror  Dimitri,  ehuru  denne  blifvit  mördad 


KARL    IXIS    REGERING    OCH    JAKOB    DE    LA    GAKDIe's    KKIG.       197 

redan  år  1591.  Under  detta  namn  värfvade  han  trupper  i 
Lithauen  och  Polen  och  tågade  år  1604  öfver  gränsen.  Redan 
följande  år  dog  Boris  Godunow,  och  den  falske  Dimitri  blef 
vald  till  czar.  Men  hans  katolska  stämplingar  och  den  för- 
kärlek han  visade  polackarne,  sårade  ryssarnes  nationalkänsla, 
så  att  moskoviterna  år  1606  mördade  honom  och  insatte  Wa- 
sili  Shuiski  till  czar.  Det  polska  partiet  var  dock  ej  här- 
igenom tillintetgjordt;  en  annan  falsk  Dimitri  frambragtes,  och 
sjelfva  Polen  ville  begagna  tillfället  att  vidga  sitt  herravälde 
på  det  ryska  området.  Då  ansåg  Karl  IX  nödigt  att  äfven 
på  detta  håll  träda  i  Sigismunds  väg.  Han  erbjöd  ädelmodigt 
sin  hjelp  åt  czaren ;  men  hans  biafsigt  härvid  var  att  få  Inger- 
manland  och  Kexholms  län  införlifvade  med  svenska  väldet. 
Ben  28  Februari  1609  undertecknades  i  Viborg  en  överens- 
kommelse, i  hvilken  åt  Ryssland  lofvades  en  hjelptrupp  af  500 
man;  czaren  skulle  gifva  dem  faststäld  sold  och  underhåll, och 
i  en  hemlig  öfverenskommelse  lofvades  derjämte  att  inom  lop- 
pet af  tre  månader  öfverlemna  Kexholms  slott  och  län  åt 
Sverige.  I  början  af  nästföljande  Mars  tågade  den  svenska 
krigsstyrkan  öfver  gränsen;  den  synes  varit  dubbelt  så  stor 
som  utlofvadt  var,  —  till  större  delen  sammansatt  af  utländingar, 
skottar,  fransmän,  tyskar  och  engländare,  hvilkas  krigsskick- 
lighet visserligen  var  stor,  men  tillförlitlighet  desto  mindre. 
Äfven  det  inhemska  krigsfolket  var  vid  denna  tid  nog  vandt 
vid  oordningar,  så  att  befälet  öfver  en  dylik  trupp  ej  var  det 
lättaste.  Detta  uppdrag  anförtroddes  åt  den  unge  Jakob  de 
la  Gardie,  hvilken  just  nyss  hade  återvändt  från  utlandet, 
hvarest  han  i  Nederländernas  frihetskrig  hade  lärt  sig  tidens 
nya  krigskonst.  Han  var  en  man,  som  vi  med  någon  rätt 
kunna  nämna  bland  de  finska  hjeltarne ;  ty  den  berömde  Pontus' 
son,  född  i  Reval  1583,  synes  tillbragt  en  betydlig  del  af  sin 
ungdomstid  i  Finland,  der  hans  mormoder  då  ännu  lefde  på 
Wääksy  gård  i  Kangasala.  Herr  Jakobs  underbefälhafvare 
voro  till  största  delen  finnar,  nämligen  Axel  Kurki,  Anders 
Boije  samt  den  unge  och  tappre  Evert  Karlsson  Horn,  att  ej 
nämna  andra. 

Början  af  kriget  var  synbarligen  lysande.  I  medlet  af 
April  kom  De  la  Gardie  till  Novgorod,  hvars  ståthållare,  furst 
Michael  Skopin- Shuiski,  en  slägting  till  czaren,  mottog  honom 
med  mycken  ärebetygelse.     Nu  skulle  man  med  förenad  styrka 


198  FINLANDS    HISTORIA. 

anrycka  emot  Moskva.  Evert  Horn  sändes  med  förtruppen 
att  fördrifva  polackarne  från  de  kringliggande  orterna  och  slog 
fienderna  i  flere  drabbningar.  Slutligen  anlände  hela  hären  till 
Tver,  som  innehades  af  polackarne.  Den  12  Augusti  stod  här 
ett  slag,  som  i  början  hotade  att  blifva  förderfligt  för  de  för- 
bundne. Polackarnes  fruktansvärda  rytteri  sprängde  fransmän- 
nen på  De  la  Gardies  venstra  flygel  och  förjagade  äfven  de 
ryska  hjelptrupperna,  hvilka  åter  under  flykten  bragte  förvir- 
ring i  den  svenska  slagtordningen.  Många  af  tyskarne  och 
finnarne  begynte  redan  gripa  till  flykten.  Men  den  finska 
hufvudstyrkan,  som  under  De  la  Gardies  eget  befäl  var  upp- 
stäld  på  högra  flygeln,  gjorde  ett  djerft  anfall  mot  sjelfva  den 
fiendtliga  hufvudstyrkan,  och  segern  vände  sig  till  deras  sida. 
Två  dagar  senare  förnyades  striden,  hvarvid  polackarne  genast 
återkastades  till  staden.  En  stormlöpning  mot  murarne  blef 
dock  utan  framgång,  och  De  la  Gardie  beslöt  derför  rycka 
framåt  till  Moskvas  undsättning.  För  att  undvika  det  af  fien- 
derna härjade  området  stälde  han  vägen  åt  Koliasin,  följande 
längs  med  floden  Wolga.  Men  han  hade  icke  hunnit  långt, 
innan  finnarne,  så  rytteriet,  som  fotfolket,  gjorde  öppet  myteri 
och  sade  sig  icke  vilja  tåga  längre  in  i  det  främmande  landet, 
der  en  oundviklig  undergång  väntade  dem.  Förgäfves  befalte 
och  bad  herr  Jakob  dem;  förgäfves  försökte  Boije  och  Horn 
öfvertala  dem.  På  eget  bevåg  och  utan  anförare  beslöto  fin- 
narne vända  om  till  hemmet.  Myteriet  spred  sig  äfven  till  de 
utländska  trupperna,  af  hvilka  en  stor  del  slöt  sig  till  finnarne. 
Då  ilade  De  la  Gardie  efter  dem,  ryckte  fanorna  ur  de  upp- 
roriskes händer  och  nödgade  dem  åtminstone  att  stanna.  Han 
ville  nu  utanför  Tver  invänta  nya  förstärkningar  från  Finland. 
Men  den  5  Augusti  utbröt  ånyo  myteriet,  och  krigsfolket  sade 
honom  öppet,  att  han  finge  allena  qvarstanna  der  med  ryssarne, 
om  han  ej  ville  följa  dem  på  hemvägen.  Sålunda  nödgades 
han  mot  sin  vilja  begynna  återtåget;  först  på  halfva  vägen 
emellan  Tver  och  Novgorod  fick  han  åter  sitt  folk  att  stanna. 
Den  gamle  Anders  Boije  fick  i  uppdrag  att  återföra  de  hals- 
starrigaste  till  Finland,  och  med  de  öfrige  fortsattes  ånyo  den 
genom  myteriet  afbrutna  färden.  Föröfrigt  blef  ej  de  tred- 
skandes  olydnad  utan  straff;  så  snart  konungen  fick  underrättelse 
om  hvad  som  förefallit,  skref  han  till  ståthållaren  på  Viborg, 
Arvid  Wildeman,  med  sträng  befallning  att  återsända  dem  dit, 


KARL    IX:S    REGERING    OCH    JAKOB    BE    LA    GARDIe's    KRIG.       199 

derifrån  de  bortlupit,  eller  ock  hänga  de  motsträfvige  i  när- 
maste träd. 

Under  tiden  hade  De  la  Gardie  åter  stält  sin  marsch 
emot  Koliasin,  inväntade  der  förstärkningarnes  ankomst  från 
Finland,  och  närmade  sig  derpå  i  början  af  1610  det  af 
polackarne  belägrade  Moskva.  På  vägen  dit  utstod  han  mängen 
het  strid,  hvarunder  de  flinka  finska  ekidlöparne  tillfogade 
fienden  mycken  skada.  På  alla  håll  drefvos  polackarne  på 
flykten  och  den  12  Mars  emottogs  De  la  Gardie  i  czarernas 
hufvudstad  såsom  en  efterlängtad  befriare.  Wasili  Shuiski 
förnyade  då  löftet  om  Kexholms  afträdande ;  men  dermed  upp- 
sköts allt  fortfarande  och  dessutom  fick  De  la  Gardie  ännu  en 
annan  orsak  till  bekymmer,  då  hans  krigskamrat  och  vän,  furst 
Michael,  mördades  genom  förgiftning.  Samtidigt  begynte  kriget 
från  polska  sidan  med  förnyad  styrka;  konung  Sigismund  hade 
sjelf  satt  sig  i  rörelse  och  belägrade  som  bäst  Smolensk.  De 
la  Gardie  och  czarens  broder  blefvo  nu  afsända  dit  med 
förenade  styrkor  och  från  Finland  ankom  en  ny  förstärkning 
under  Evert  Horn.  Men  vid  Klushino  gjorde  polska  generalen 
Sholkowski  den  24  Juli  ett  oförmodadt  anfall  och  lockade 
svenskarnes  utländska  legotrupper  på  sin  sida.  Genom  dessas 
trolöshet  kom  De  la  Gardie  i  svårt  trångmål  och  fick  endast 
på  det  vilkor  fritt  aftåg,  att  han  öfvergaf  czarens  sak  och 
förde  sin  krigshär  tillbaka  till  Finland.  Slutet  af  detta  beryk- 
tade företag  var  sålunda  icke  synnerligen  lyckligt,  ehuru  herr 
Jakob  hade  gjort  allt,  som  man  kan  fordra  af  en  skicklig 
fältherre.  Efter  segern  tågade  polackarne  åter  emot  Moskva, 
och  denna  hufvudstad  tvangs  att  begära  Sigismunds  son  Wla- 
dislaw  till  sin  czar.  Wasili  Shuiski,  som  ej  mera  hade  något 
stöd,  skildes  från  regeringen  och  fick  tillbringa  återstoden  af 
sitt  lif  i  ett  kloster. 

Dessa  händelser  förändrade  naturligtvis  det  politiska  för- 
hållandet emellan  Sverige  och  Ryssland.  Kexholm  hade  ännu 
ej  blifvit  öfverlemnadt,  och  Karl  nödgades  derför  med  strängare 
medel  göra  sitt  rikes  rättigheter  gällande.  Redan  föregående 
höst  hade  han  låtit  ryssarne  veta,  att  om  de  fortfarande  hop- 
pades på  hjelp  af  honom,  så  skulle  ej  blott  Kexholm,  utan 
dertill  ännu  Ivangorod,  Nöteborg  och  Kola  vid  Ishafvet  öfver- 
lemnas  åt  honom.  För  den  skull  förbereddes  nu  expeditioner 
såväl    till    Lappland,    som    till  trakterna  af  Dvina;  Ivangorod. 


200  FINLANDS    HISTOKIA. 

som  var  i  polackarnes  händer,  skulle  belägras  och  vid  Nevans 
mynning,  der  det  forna  Landskrona  hade  stått,  beslöt  man 
uppföra  en  ny  fästning,  Nyenschantz  (Nevanlinna).  Äfven 
från  Kexliolms-siåan.  hade  redan  öppna  fiendtligheter  begynt. 
Så  snart  De  la  Gardie  derför  hunnit  återkomma  till  finska 
gränsen,    begaf  han  sig  genast  att  belägra  denna  stad,  i  Auy. 

1610.  Men  platsen  var  nu  bättre  befästad  än  för  30  år  sedan, 
då  gamle  herr  Pontus  så  plötsligt  intog  den  samma,  ty  sven- 
skarne hade  sjelfva,  under  den  tid  de  innehade  slottet,  betyd- 
ligt förbättrat  dess  försvarsverk.  Kexholmsborna  gjorde  ett  hård- 
nackadt  motstånd  och  tillfångatogo  vid  ett  utfall  den  tappre 
Klas  Georgsson  Boije.  Först  efter  en  sex  månaders  belägring 
öfverlemnades  den  gamla  karelska  staden  åt  Arvid  Wildeman, 
den  2  Mars  1611.  Mindre  lycklig  utgång  hade  de  expedi- 
tioner, som  samma  vinter  gjordes  från  Österbotten  till  Hvita- 
hafskusten  och  Kola.  På  det  senare  stället  tillbakaslogs  storm- 
ningen och  vinterfälttåget  öfver  fjällen  synes  varit  högst  för- 
derfligt  isynnerhet  för  rytteriet.  Det  är  att  märka,  att  Karls 
planer  ej  gingo  ut  på  någonting  mindre,  än  att  utvidga  Fin- 
lands gränser  till  Onega  och  Hvita  hafvet,  och  i  norr  lägga 
äfven  Ishafvets  fiskrika  kuster  under  sitt  välde.  Men  till  dessa 
vidlyftiga  planers  förverkligande  saknade  riket  medel  och  krafter. 
Just  vid  samma  tid  råkade  Sverige  i  öppet  krig  äfven  med 
Danmark,  emedan  Karl  ville  bringa  under  svenska  kronan 
Birkkarlarnes  gamla  rättigheter  i  norska  finnmarken  och  tog 
sig  titel  af  "Lapparnes  konung".  Danmarks  unge  konung, 
Kristian  IV,  tågade  då  med  en  väldig  krigshär  till  Sveriges 
sydliga  landskap,  och  Karls  sista  dagar  förmörkades  af  detta 
nya  krigs  motgångar. 

Desto  mera  lysande  voro  De  la  Gardies  krigsbedrifter  på 
ryska  sidan.  I  Maj  1611  tågade  han  med  finska  trupper 
ifrån  Viborg  genom  Ingermanland  till  floden  Wolchow  och 
uppfordrade  Novgorod  till  ett  gemensamt  förbund  till  polac- 
karnes fördrifvande.  Men  ryssarne  ville  på  intet  sätt  gå  in 
på  de  svenskes  stora  ersättningsanspråk.  Då  intogo  De  la 
Gardie    och    Evert    Horn    "det    stora"   Novgorod  den  16  Juli 

1611.  Härefter  förklarade  sig  väl  stadens  mägtige  villiga  att 
antaga  en  svensk  prins  till  czar,  antingen  Gustaf  Adolf  eller 
hans  yngre  broder  Karl  Filip,  och  sände  i  denna  afsigt  en 
högtidlig  inbjudning  till  Sverige.     Men  sändebuden  hade  knapt 


KARL    IX:S    REGERING    OCH    JAKOB    BE    LA    GARBIE*S   KRIG.       20l 

kommit  till  Stockholm,  förrän  Karl  IX  slutade  sitt  verksamma 
lif  den  30   Oktober  1611. 

Den  unge  17-årige  Gustaf  II  Adolf  besteg  nu  sina  fäders 
tron,  sedan  hans  kusin  Johan  förnyat  sin  förra  afsägelse.  Det 
är  naturligt,  att  ryssarne,  af  omtanke  för  sin  egen  nationella 
sjolfständighet,  ej  mera  önskade  se  sjelfva  svenske  konungen 
på  czarernas  tron;  i  dess  ställe  begärde  de  nu  att  få  den 
yngre  brödren  Karl  Filip.  Gustaf  Adolf  gaf  efter  någon  tvekan 
sitt  samtycke  dertill,  och  nu  erkände  hela  norra  Kyssland  samt 
till  och  med  hufvudstaden  Moskva  den  svenska  prinsens  öfver- 
höghet.  Men  ehuru  De  la  Gardie  uppmanade  till  skyndsamhet, 
fördröjdes  Karl  Filips  afresa  alltför  länge;  då  han  slutligen 
inträffade  i  Viborg  på  väg  till  Ryssland,  hade  förhållandena 
redan  hunnit  förändra  sig.  Ryssarne  hade  nämligen  kort  förut 
i  Moskva  valt  åt  sig  en  inhemsk  czar,  Michael  Romanow, 
från  hvilken  den  nu  varande  regerande  ätten  i  Ryssland  och 
Finland  härstammar.  Under  tiden  hade  likväl  herr  Jakob 
med  utomordentlig  skicklighet  och  ihärdighet  upprätthållit 
Sveriges  öfvervälde  i  Novgorod,  ehuru  hans  ställning  var  den 
allra  svåraste  såväl  för  ryssarnes,  som  hans  eget  folks  skull. 
Krigsfolkets  oregerlighet  var  fortfarande  så  stor,  att  en  gång 
till  och  med  Westergöthlands  rytteri  gjorde  myteri  och  på  eget 
bevåg  lemnade  Novgorod.  Föröfrigt  började  krigets  långvarighet 
äfven  uttrötta  Finlands  innevånare,  hvilka  oupphörligt  fingo 
sända  krigsfolk  och  proviant  åt  De  la  Gardie  till  Novgorod; 
de  trodde  att  skälet  till  hans  dröjsmål  derstädes  ej  var  annat 
än  bristande  företagsamhet  och  gjorde  derför  om  den  ryktbara 
fältherren  det  spefulla  epigrammet:  Lähtee  suvi,  lähtee  talvi, 
vaan  ei  lände  Laiska  Jaakko  (bort  går  sommarn,  bort  går 
vintern,  aldrig  går  dock  late  Jakob).  Men  i  sjelfva  verket 
var  dock  De  la  Gardie  icke  sysslolös,  utan  forvärfvade  åt 
Sverige  den  ena  fästningen  och  staden  efter  den  andra,  Nöte- 
borg, som  Klas  Slang  till  Mälkkilä  en  längre  tid  hade  be- 
lägrat, gaf  sig  om  våren  1612,  oeh  innan  samma  års  utgång 
hade  Evert  Horn  intagit  Koporie,  Jaama  och  Ivangorod.  Dessa 
hjeltebragder  utfördes  med  ganska  ringa  medel,  så  att  befäl- 
hafvarne  ofta  nödgades  uppoffra  sina  egna  dyrbarheter  till  krigs- 
folkets aflöning.  Nästan  endast  Finlands  förråder  och  krigs- 
manskap stodo  De  la  Gardie  till  buds;  ty  Sveriges  krigshär 
och    tillgångar  behöfdes  för  ögonblicket  helt  och  hållet  till  de 


202  FINLANDS    HISTORIA. 

södra  landskapens  försvar.  På  detta  håll  gick  kriget  ganska 
olyckligt.  Danskarne  hade  intagit  Kalmar  och  Elfsborg  och 
då  slutligen  freden  slöts  i  Knäröd  på  nyåret  1613,  måste 
Sverige  afstå  från  hela  Ishafskusten  i  Xorge,  samt  till  lösen 
för  Elfsborg  utfästa  sig  att  betala  en  hel  million  silfverriks- 
dalrar  inom  loppet  af  sex  år.  Detta  var  den  ofördelaktigaste 
fred,  som  Sverige  någonsin  slutit  med  sin  södra  granne.  Efter 
den  sammas  afslutande  satte  sig  väl  en  afdelning  af  svenska 
hären  i  rörelse  till  De  la  Gardies  undsättning ;  men  dessa  lösa 
skaror  voro  alls  icke  benägna  att  begifva  sig  till  Ryssland, 
utan  uppehöllo  sig  långa  tider  i  Finland,  der  de  hårdt  betun- 
gade allmogen,  till  dess  en  stor  del  af  dem  slutligen  på  eget 
bevåg  återvände  till  Sverige. 

Ställningen  i  Ryssland  hade  vid  denna  tid  betydligt  för- 
ändrats. Alla  partier  började  nu  förena  sig  omkring  den  ny- 
valde nationelle  czaren,  för  att  fördrifva  såväl  polackarne,  som 
svenskarne  ur  landet.  Af  denna  orsak  började  äfven  inne- 
vånarne  i  Novgorod  visa  motsträfvighet  mot  herr  Jakob ;  endast 
denna  utmärkte  mans  utomordentliga  skicklighet  och  mildhet 
förmådde  ännu  qvarhålla  dem  i  lydnad,  samtidigt  som  han 
var  tvungen  att  med  vapenmagt  strida  mot  moskoviterna,  hvilka 
framträngde  till  floden  Msta,  ej  långt  från  Novgorod.  De  la 
Gardies  belägenhet  syntes  redan  så  betänklig,  att  konungen 
befalde  honom  draga  sig  derifrån;  ty  för  honom  var,  såsom 
Gustaf  Adolf  skref,  De  la  Gardies  och  Horns  lif  dyrbarare  än 
hela  det  stora  Novgorod.  Men  De  la  Gardie  slog  ryssarne 
vid  Brunnits,  och  det  finska  rytteriet  förjagade  fienden  från 
Novgorods  omgifningar  och  framryckte  ånyo  djupt  in  i  Tverska 
guvernementet.  Den  unge  konungen,  som  öfver  Finland  anländt 
till  Narva,  för  att  lära  sig  krigskonsten  under  sina  stora  fält- 
herrars ledning,  intog  om  hösten  1614  med  Horns  bistånd 
Andowa,  vid  östra  stranden  af  sjön  Peipus.  Följande  sommar 
begynte  han  likaså  belägra  Pskow,  hvilket  han  likväl  ej  lyc- 
kades intaga.  Vid  början  af  denna  belägring  (sista  dagarne 
af  Juli  1615)  inträffade  den  olyckan,  att  hjelten  Evert  Horn, 
Finlands  ryktbaraste  man  på  denna  tid,  blef  dödad  af  en 
kanonkula.  Han  begrofs  följande  år  under  de  af  honom  sjelf 
eröfrade  fanorna  på  Kånkas  gård,  hvarvid  hans  store  lärjunge 
Gustaf  Adolf  sjelf  var  närvarande.  Hans  lik  fördes  sedan  till 
Åbo  domkyrka. 


-   KARL    IX:S    REGERING    OCH    JAKOB    DE   LA    GARDIe's    KRIG.      203 

Äfven  vid  de  finska  gränserna  hade  härunder  striden  på- 
gått, ehuru  med  mindre  krigsstyrka.  Om  sommaren  1614 
slog  Hans  Munk  till  Fulkkila  ryssarne  vid  Uukuniemi,  efter 
hvilken  seger  innevånarne  i  Olonetz  lofvade  underdånighet. 
Likaså  egde  mindre  skärmytslingar  rum  i  Kajana  län  och 
Lappland,  hvilka  slutades  dermed,  att  en  särskild  gränsfred 
ingicks  emellan  Kajana  fäste  och  Solovetska  klostret  (1614). 
Mellan  sjelfva  rikena  fortsattes  kriget  ännu  ett  par  år;  det 
aftog  blott  småningom  och  afslöts  ändtligen  med  ett  högtidligt 
fredsslut  i  Stolbova  (en  by  emellan  Ladoga  och  Tichvin)  den 
27  Februari  1617.  Denna  fred  har  varaktigt  förändrat  Fin- 
lands nationella  gränser,  och  förtjenar  på  grund  deraf  att  vara 
utgångspunkten  för  ett  nytt  tidehvarf.  Åt  Eyssland  återgåfvos 
Novgorods  stad  och  län,  samt  städerna  Audova  och  Ladoga; 
men  Ingermanland  ända  till  Lava-ån,  hela  Karelen  eller  Kex- 
holms län  till  Wariskivi,  samt  fästningarne  Ivangorod,  Jaama, 
Koporie,  Nöteborg  och  Kexholm  kommo  under  Sverige.  Fin- 
lands vinst  af  denna  fred  är  ögonskenlig.  Det  som  Nöte- 
borgska  freden  tre  sekler  tidigare  lemnat  halfgjordt,  var  nu 
slutligen  fullbordadt,  och  åt  Finland  var  en  stark  förmur  för- 
värfvad,  hvilken  sedan  under  loppet  af  ett  århundrade  någor- 
lunda skyddade  det  mot  fiendernas  härjningar.  Men  denna 
vinst  hade  i  sjelfva  verket  Finlands  tappre  söner  dyrt  köpt 
med  sitt  blod  och  sin  egendom.  Vid  gränsens  uppgående 
mötte  ännu  många  svårigheter,  emedan  Sverige  ville  hafva 
äfven  Repolatrakterna  till  sitt  område,  hvarpå  ryssarne  dock 
icke  gingo  in.  Först  1621  förliktes  man  äfven  rörande  dessa 
ställen  om  den  gräns,  som  ännu  i  dag  skiljer  Finlands  och 
Rysslands  områden. 

Gustaf  Adolfs  inre  regeringsåtgärder,  äfven  från  de  första 
åren  af  hans  regering,  föra  vi  till  följande  period,  dit  de  i 
anseende  till  sin  beskaffenhet  närmast  höra.  I  Sveriges  för- 
valtning hade  på  denna  tid  en  ny  ordning  småningom  stadgat 
sig,  hvilken  närmare  förenade  styrelsens  alla  grenar  kring  en 
medelpunkt  och  på  detta  sätt  gjorde  slut  på  de  skilda  land- 
skapens förra  sär-ställning.  Denna  förändring  medförde  otvif- 
velaktigt  en  förbättring  äfven  i  Finlands  förvaltning,  och  näst- 
följande  tidehvarf  är  derför  i  många  afseenden  ett  glädjande 
tidskifte  i  detta  lands  historia.  Men  den  omständigheten,  att 
den  sig  allt  mera  stadgande  centrala  styrelsen  befann  sig  i  ett 


204  FINLANDS    HISTOKIA. 

annat  land  och  ibland  en  annan  större  nation,  minskade  be- 
tydligt de  goda  följderna  af  denna  förändring  och  medförde 
dessutom  direkt  skada  åt  Finlands  egen  nationalitet.  Sveriges 
magtperiod  har  derför  väl  till  en  stör  del  grundlagt  Finlands 
nuvarande  kultur,  men  den  har  äfven  lagt  grunden  till  Fin- 
lands nuvarande  nationela  svaghet.  Och  i  hvardera  afseendet 
har  Gustaf  Adolfs  regering  bestämt  följande  tiders  hela  rikt- 
ning och  karakter.  Dessa  allmänna  erinringar  hafva  vi  velat 
förutskicka,  då  vi  nu  öfvergå  till  den  finska  historiens  femte 
period. 


V.    Den  svenska  magtperioden. 

1617—1721. 
.Föi*sta  afdel  ningen. 

Början  och  utvecklingen  af  Sveriges  magt. 
1617-1660. 


1.    Finlands  inre  förvaltning  nuder  Gustaf  II  Adolfs  regering-, 
1611—1632. 

Vi  hafva  redan  nämnt,  hurusom  efter  Karl  IX:s  död  hans 
äldste  son,  Gustaf  Adolf,  mottog  regeringen.  I  sitt  testamente 
hade  den  aflidne  konungen  ännu  en  gång  öfverlemnat  till  stän- 
dernas fria  val,  om  de  ville  taga  till  konung  hertig  Johan 
(Sigismunds  halfbror),  hvars  större  rätt  till  kronan  städse 
blifvit  erkänd.  Men  på  riksdagen  i  Nyköping  i  December 
1611  hade  såväl  Johan  sjelf  förnyat  sin  afsägelse,  som  ock 
nationen  vidblifvit  sina  till  Gustaf  Adolfs  förmon  afgifna  löften. 
Den  unge  fursten  hade  då  först  fylt  sitt  sjuttonde  år,  och 
rikets  farliga  ställning  syntes  påkalla  en  mogen  mans  hela 
kraftfulla  förmåga.  Men  förtroendet  till  hans  duglighet  var 
redan  så  stort,  att  de  i  testamentet  tillförordnade  förmyndarne 
genast  öfverlemnade  hela  regeringen  i  hans  händer.  Härigenom 
ville  man  på  förhand  visa  Sigismund,  att  för  honom  och  hans 
efterkommande  ej  längre  fans  någon  ledig  plats  på  den  svenska 
tronen.  Men  tillika  var  det  en  uppmuntran  för  den  unge 
konungen,  att  i  verk  och  gerning  visa  sig  såsom  en  värdig 
arftagare  af  Vasanamnet.  Detta  sitt  värf  har  Gustaf  II  Adolf 
såväl  i  sin  inre  förvaltning,  som  i  sin  yttre  politik  uppfylt  på 
ett   sätt,    som    otvifvelaktigt    gör    honom    till    Sveriges  störste 


•206  FINLANDS    HISTORIA. 

konung  och  en  af  historiens  utmärktaste  personligheter.  Vid 
hans  sida  stod  allt  ifrån  början  såsom  vän  och  rådgifvare  den 
fäste  och  upplyste  Axel  Oxenstjerna,  hvilken,  sjelf  ännu  ganska 
ung,  varit  utsedd  till  en  bland  Gustaf  Adolfs  förmyndare  och 
nu  blef  hans  rikskansler.  Dessa  bägge  män  hafva  gemensamt 
lagt  grunden  till  Sveriges  magtperiod  och  särskildt  hvad  den 
inre  förvaltningens  ordnande  beträffar,  bör  kanslerns  förtjenst 
skattas  högt.  Denna  del  af  Gustaf  Adolfs  regering  skall  nu 
blifva  föremål  för  vår  undersökning  och  gå  vi  sålunda  att  kasta 
en  blick  på  Finlands  sociala  ställning  vid  tiden  för  freden  i 
Stolbova  samt  de  förbättringar,  konungen  och  hans  minister 
satte  i  verket. 

Det  är  klart,  att  de  missförhållanden  i  landets  inre  för- 
valtning, dem  Karl  IX  med  så  kraftig  hand  försökt  afhjelpa, 
ännu  ej  voro  i  grund  utrotade.  Tvertom  hade  det  långvariga 
krigstillståndet  vid  östra  gränsen  medfört  nya  lidanden,  om 
också  de  finska  vapnens  segertåg  i  Ryssland  befriade  Finland 
från  de  härjningar,  som  det  under  de  förra  krigstiderna  så 
ofta  fått  utstå.  Det  största  plågoriset  var  landets  eget  krigs- 
folk, som  på  sina  marscher  genom  landet  vanligen  plundrade 
på  det  fräckaste  sätt,  så  att  den  vid  de  allmänna  stråkvägarne 
bosatta  allmogen  ofta  var  i  största  nöd.  Konungens  eget  lif- 
regementé,  h vilket  efter  danska  krigets  slut  sändes  genom  Fin- 
land till  Ryssland,  betedde  sig  under  vägen  nästan  såsom  om 
det  tågat  genom  ett  fiendtligt  land.  I  allmänhet  var  solda- 
ternas* sjelfsvåld  så  stort,  att  på  många  orter  så  i  Sverige, 
som  Finland  allmogen  tvangs  att  med  våld  och  i  samlad  styrka 
försvara  sin  egendom.  Då  Evert  Horns  ryttare  en  gång  drogo 
genom  Tavastland,  uppstod  i  Tuulos  emellan  dem  och  allmogen 
en  blodig  strid,  och  ännu  efter  ryska  krigets  slut  hördes  någon 
gång  hotelser  om  ett  nytt  klubbekrig.  År  1620,  då  en  trupp 
Savolaks'  infanteri  ankommit  till  Rautulampi  för  att  efterspana 
förrymda  soldater,  under  hvilken  förevändning  många  oskyldiga 
blifvit  grymt  plågade  och  deras  egendom  plundrad,  infunno  sig 
utskickade  från  bönderna  med  länsmannen  i  spetsen  hos  lands- 
höfdingen  öfver  Tavastland  och  sade  honom  rent  ut,  att  "här 
i  landet  för  mindre  orsakers  skull  uppresning  skett,  och  kunde 
det  också  nu  sammaledes  tillgå,  om  ej  sakerna  stäldes  på  en 
annan  fot".  En  ännu  farligare  följd  af  det  långa  krigstill- 
ståndet var  embetsmännens  och  adelns  ånyo  tilltagande  godtycke. 


FINLANDS    INRE   FÖRVALTNING   UNDER    GUSTAF    II    ADOLF.      207 

Det  inträffade  äfven  nu  ganska  ofta,  att  embetsmännen  och 
innehafvarne  af  förläningar  med  fängelse  och  pinande  hemsökte 
kronans  undersåter,  och  öfverhufvud  taget  var  hvarje  i  egna 
eller  kronans  ärender  resande  herreman  en  småtyrann  för  folket 
och  fordrade  med  våld  fri  skjuts  och  förtäring.  Det  är  att 
märka,  att  just  genom  kriget  förläningarnas  antal  åter  hade 
ökats;  de  gåfvos  dels  såsom  belöning  för  krigiska  förtjenster, 
dels  under  namn  af  arrende  mot  betalning,  emedan  man  ej 
genom  andra  medel  kunde  upphjelpa  de  dåliga  finanserna.  På 
detta  sätt  gafs  åt  en  mängd  utländingar,  ej  blott  svenska 
adelsmän,  utan  äfven  liffländska  herrar  och  till  och  med  några 
bojarer,  husbondevälde  öfver  fria  finska  bönder.  Det  rykt- 
baraste exemplet  på  sådana  herrars  framfart  voro  på  denna 
tid  förra  ståthållaren  på  Viborgs  slott,  Joachim  Berendt,  och 
hans  fru,  Gertrud  von  Ungern-Sternberg,  som  efter  liffländsk 
sed  i  trakten  af  Borgå  rasade  emot  sina  underhafvande  och 
grannar.  Men  största  klagan  hördes  från  grefskapet  Raseborg, 
der  slägten  Leijonhufvud  lade  i  dagen  sitt  af  gammalt  kända, 
grymma  sinnelag.  Grefve  Sten  Axelsson,  som  under  Karls 
sista  regeringsår  fått  återvända  från  sin  landsflykt,  litade  syn- 
barligen på  sin  frändskap  med  det  kungliga  huset  och  aktade 
derför  icke  på  varningar  och  tillrättavisningar,  så  att  Gustaf 
Adolf  klagade,  att  han  hade  mera  bekymmer  af  grefve  Sten 
ensam,  än  af  hela  det  öfriga  Finland.  Följande  ord  ur  ett  af 
konungens  bref  kunna  bättre  än  enskilda  exempel  ådagalägga 
den  under  förläningarna  lydande  allmogens  betryck:  "Oss  är  i 
sanning  förekommet,  huruledes  mest  alle  utaf  adeln  i  Finland, 
såväl  Lifländare  som  de  andre  der  boendes  äro,  fast  otillbör- 
ligen  handla  med  de  bönder,  som  de  bekomma  i  förläning,  att 
de  så  utsuga,  uttvinga  och  utarma  dem,  att  många  nödgas 
öfvergifva  hemmanen  och  draga  derifrån,  derigenom  de  aldeles 
öde  blifva;  och  när  adelsmannen  sålunda  gjort  hemmanet  öde, 
kommer  han  återigen  och  beklagar  sig  ingen  nytta  hafva  af 
förläningen,  och  begärer  så  att  bekomma  andra  i  stället;  och 
när  han  då  några  bekommer,  gör  han  med  dem  lika  som  med 
de  förra.  En  part  som  förläningar  hafva,  lägga  ock  hemmanen 
öde  derföre,  att  de  sjelfve  skola  få  bruka  egorna,  ja  de  tvinga 
de  öfriga  förläningsbönderna  att  häfda  och  bruka  samma  egor 
husbonden  till  bästa,  och  blifva  sålunda  de  bönder,  som  något 
behållne  äro,  dubbelt  betungade."     Till   skydd  emot  dessa  och 


20^  FINLANDS    HISTOBIA. 

andra  missbruk  utfärdade  den  unge  konungen  redan  om  våren 
1613  ett  allmänt  "Försparelsebref  för  alla  förlänte  bönder  i 
Finland".  Men  han  behandlade  i  allmänhet  ej  adeln  och  de 
store  med  samma  skoningslösa  stränghet,  som  hans  fader,  utan 
han  ansåg  det  vara  nödvändigt  att  med  mildhet  utplåna  minnet 
af  de  inre  striderna,  ehuru  naturligtvis  på  detta  sätt  de  sår, 
af  hvilka  samhället  led,  först  långsammare  gingo  till  läkning. 
Rikets  utblottade  tillstånd  och  folkets  fattigdom  var  på 
dessa  tider  i  sanning  bekymrande.  Då  kronans  ordinarie  in- 
komster till  stor  del  voro  bortförlänade,  nödgades  följaktligen 
kronan  för  sina  behof  upptaga  nya  skatter  och  afgifter,  till 
hvilka  man  ej  ens  hvarje  gång  hade  tid  att  begära  de  skatt- 
dragandes lagliga  samtycke.  Sålunda  fördes  ryska  kriget  till 
större  delen  med  finska  medel  och  finskt  krigsfolk.  Men  äfven 
till  Elfsborgs  lösen,  för  hvilket  pris  freden  med  Danmark 
blifvit  köpt,  fick  Finland  betala  sin  andel,  utgörande  300,000 
nu  gällande  finska  mark  årligen  i  sex  års  tid.  Huru  tung 
denna  utgift  skulle  kännas  är  lätt  att  inse,  då  man  hör,  att 
af  hvarje  hemmansegare  skulle  årligen  utgå  2  silfverriksdalrar, 
af  hvarje  dräng,  arbetskarl  eller  inhysing  1  riksdaler,  af  hvarje 
ordinarie  prest  16  riksdaler  o.  s.  v.,  och  då  vi  derjämte  veta, 
att  silfverriksdalern  (o  m.  60  p.)  på  denna  tid  gälde  lika 
mycket  som  en  tunna  råg  eller  tre  lispund  smör.  Det  är 
sant,  att  rikets  stora  nöd  fordrade  dylika  uppoffringar  såväl  af 
undersåtarne  som  styrelsens  egna  medlemmar.  Vi  hafva  också 
svårt  att  ens  fatta  ett  sådant  riksskattkammarens  tillstånd,  att 
konungen  var  tvungen  att  till  de  löpande  behofven  låna  än 
från  den  ena,  än  från  den  andra  enskilta  personen  några 
hundra  daler.  Men  ännu  svårare  är  att  riktigt  beräkna  den 
skattebörda,  som  den  finska  allmogen  på  dessa  tider  burit, 
utan  att  sedan  ens  alltid  få  njuta  detta  lagens  skydd,  som 
förmår  lätta  äfven  den  tyngsta  börda.  Betrycket  var  så  stort 
att  mången  öfvergaf  hem  och  fosterland  och  flyttade  bort  till 
främmande,  ofta  nog  långt  aflägsna  nejder.  Regeringens  strän- 
gaste förbud  mägtade  ej  förhindra  denna  "förrymning",  och  en 
förordning  från  år  1620  klagar,  att  "från  riket,  och  isynnerhet 
från  Finland,  årligen  utdrager  en  stor  myckenhet  folk,  såväl 
gifta  som  ogifta,  bönder,  drängar  och  pigor,  för  att  nedsätta 
sig  i  polska  Liffland,  Preussen,  Kurland,  Pommern,  Mecklen- 
burg" o.  s.  v.     Vid  samma  tid  inflyttade  en  stor  mängd  finnar 


ll.NT.AMis    INKK    KÖKVAI.TNI.Vfi     rNDKU    fiCSTAF    II    ADOLF.        209 

till  Ingennanland  och  Kexholms  län,  hvilka  nyss  eröfrade  trakter 
auvo  skulle  befolkas.  Finlands  folkmängd  på  denna  tid  kan 
ej  med  säkerhet  uppgifvas,  men  antagligen  steg  den  samma  ej 
till  3' '0,000  personer.  Axel  Oxenstjerna,  som  på  dessa  tider 
en  gång  besökte  landets  äldsta  kulturorter,  omtalade  många 
är  senare,  hvilket  intryck  de  då  gjorde  på  den  resande.  "Wemo 
och  Masku  härader"  —  så  lyda  hans  ord  —  "hafva  vi  sett 
sommartiden;  der  var  ingen  kultur,  utan  der  bo  bestier". 

Likväl  är  denna  tid,  sa  rik  på  bekymmer,  anmärknings- 
värd i  det  afseende,  att  under  den  samma  grunden  blef  lagd 
till  ett  nytt  och  förmonligare  förvaltningssystem.  Mycket  godt 
medförde  till  en  början  den  omständighet,  att  den  unge  konun- 
gen under  ryska  kriget  upprepade  gånger  fick  tillfälle  att  på 
nära  håll  skåda  ställningen  i  landet  och  sjelf  på  ort  och  ställe 
afhjelpa  otaliga  missförhållanden  af  enskild  och  allmän  art, 
Gustaf  II  Adolf  är  nämligen  en  af  de  få  svenska  regenter. 
som  någon  längre  tid  uppehållit  sig  i  Finland,  och  ingen  har 
med  större  ifver  lagt  hand  vid  detta  lands  förvaltning.  På 
vårvintern  1614  kom  han  såsom  konung  första  gången  till 
Finland,  kringgående  Bottniska  viken  samma  väg,  som  han 
förut  som  barn  en  gång  färdats  med  sia  fader  på  återresan 
till  Sverige.  Sedan  han  några  dagar  uppehållit  sig  i  Tavaste- 
hus  (19 — 24  Mars),  stälde  han  färden  till  Åbo,  der  han  dröjde 
inemot  sex  veckor.  På  våren  seglade  han  längs  finska  kusten 
åt  Narva  till,  uppehållande  sig  under  vägen  i  Helsingfors, 
Borgå,  Tiusterkvlä  (hos  Arvid  Wildeman)  samt  i  Viborg  och 
utanför  Björkö.  Under  hela  denna  färd  drogs  en  hel  mängd 
klagomål  under  konungens  eget  bepröfvande,  och  under  sin 
vistelse  i  Åbo  utgaf  han  ett  särskildt  påbud,  huru  fogdarne 
och  skrifvarne  rätteligen  skulle  uppföra  sig  gentemot  befolk- 
ningen i  Finland,  hvilket  är  den  första  förordningen  om  införandet 
af  qvittenser  eller  debetsedlar.  En  annan  förordning,  som 
först  nästföljande  vinter  utfärdades  i  Stockholm,  afsåg  väl  icke 
Finland  allenast,  men  hade  otvifvelaktigt  blifvit  ansedd  särskildt 
af  behofvet  påkallad  i  detta  land;  denna  förordning  hade  till 
ändamål  att  förhindra  allmogens  betungande  genom  olaglig 
skjutsning  och  gästande,  och  är  den  första  öfverhetliga  stadga, 
af    hvilken  veterligen  en  finsk  öfversättning  utkommit  i  tryck. 

Konungen  hade  om  hösten  seglat  tillbaka  till  Sverige 
och  under  vägen  dröjt  någon  tid  på  Åland,  för  att  jaga  elirar 

Finlande   histovia.  14 


•^1»)  FINLANDS     IIISTOKIA. 

och  rådjur.  Följande  sommar  begaf  han  sig  åter  till  krigs- 
skådeplatsen, der  den  förut  omtalade  belägringen  af  Pskow 
företogs.  Men  derpå  följande  vinter  ville  han  åter  egna  åt 
omsorger  om  Finland,  och  i  denna  afsigt  sammankallade  han 
genom  öppet  bref,  dateradt  i  Narva  den  1  November  1615, 
Finlands  ständer  att  sammanträda  i  Helsingfors  första  dagarne 
af  Januari.  I  kallelsen  uppräknas :  alla  adelsmän,  som  uppnått 
myndig  ålder;  biskopen  samt  tvenne  medlemmar  af  domkapitlet 
och  en  prest  från  hvarje  härad;  ryttmästarne  och  befälhafvarne 
öfver  fotfolket,  samt  en  af  underbefälet  och  två  man  af  man- 
skapet; en  borgmästare,  en  rådman  och  en  borgare  från  hvarje 
stad;  slutligen  två  bönder  från  hvarje  härad.  Man  ser  häraf, 
att  representationen  ännu  på  denna  tid  ej  var  närmare  bestämd. 
Sålunda  borde  t.  ex.  adeln  infinna  sig  mangrant,  nämligen  alla, 
som  ej  af  krigstjenst  voro  hindrade  att  närvara.  Dessutom 
skulle  äfven  från  det  öfriga  krigsfolket  sändas  representanter; 
men  dessa  bägge  klasser  räknades  i  sjelfva  verket  till  ett  och 
samma  stånd,  såsom  sedermera  äfven  närmare  faststäldes  i 
Sveriges  första  Biksdagsordning,  som  utkom  följande  år  (1617). 
Anmärkningsvärd  är  för  öfrigt  den  korta  tid,  riksdagarne  på 
dessa  tider  voro  samlade.  Sedan  konungen  från  Narva  som 
utgångspunkt  hade  besigtigat  fästningarne  i  Ingermanland  och 
småningom  öfver  Viborg  ankommit  till  Helsingsfors,  öppnade 
han  ständerförsamlingen  med  ett  långt  tal,  uti  hvilket  han 
berörde  den  då  varande  politiska  ställningen  i  förhållande  till 
Ryssland  och  Polen.  Med  anledning  häraf  fordrade  man  stän- 
dernas utlåtande  om  medlen  till  att  betrygga  riket  mot  Sigis- 
munds  stämplingar  och  ryssarnes  fiendtligheter  och  begärde 
deras  samtycke  till  en  ny  gärd  för  soldaternas  underhåll,  samt 
stadfästelse  på  den  nya  hållskjutsstadga,  som  under,  föregående 
år  blifvit  utfärdad.  Om  ständernas  öfverläggningar  hafva  vi 
inga  underrättelser;  men  redan  den  2  Februari  underskrefs 
deras  beslut,  deri  de  säga  sig  noggrant  hafva  öfvervägt  konun- 
gens framställningar,  till  hvilka  de  nu  gåfvo  sitt  bifall.  Nyss- 
nämnde "Landttågsgärd"  beviljades  blott  för  det  löpande  året, 
men  har  sedermera  blifvit  en  stadigvarande  post  uti  upp- 
börden, ej  blott  i  Finland,  utan  äfven  i  hela  Sveriges  rike. 
Men  de  svenska  ständernas  bifall  söktes  dock  äfven  genom 
skilda  landskapsförsamlingar  och  Finlands  representanter  i 
Helsingfors  skrefvo  nu  till  svenskarne  ett  långt  uppmaningsbref. 


FINLANDS    INKK    FÖRVALTNING    UNDER    GUSTAF    II    ADOLF.      211 

I  detta  bref  erinra  de  om,  hurusom  de  här  vid  den  östra 
gränsen  i  mannaminne  varit  betungade  med  mångahanda  besvär; 
likväl  hade  de  nu,  ehuru  årets  afkastning  varit  mycket  svag, 
gifvit  detta  bidrag  till  krigsverket,  och  de  hyste  intet  tvifvel, 
att  ju  ständerna  i  Sverige  skulle  bifalla  till  samma  skatt  och 
på  detta  sätt  bidraga  till  hindrandet  af  iinnarnes  betryck, 
"alltid  ihågkommandes"  —  såsom  orden  lyda  —  "ej  allenast 
den  gemensamma  fara,  som  hotar  eder  lika  så  väl  som  oss, 
om  det  skulle  gå  oss  illa,  utan  äfven  det  trogna  och  godvilliga 
bistånd,  som  vi  alltid  eder,  när  så  hafver  omträngt,  gjordt 
hafve  och  äfven  framdeles  för  kungl.  maj:ts  och  fäderneslan- 
dets väl  gerna  göra  vele,  efter  vår  yttersta  förmåga,  utan  att 
spara  lif  eller  egendom."  På  detta  bref  ankommo  sedan  vän- 
liga svar  från  Sveriges  flesta  landskap;  det  var  likasom  ett 
förnyande  af  förbundet  emellan  Svenskar  och  Finnar.  För 
öfrigt  är  landtdagen  i  Helsingfors  anmärkningsvärd  derför,  att 
det  är  den  enda  gång  Finlands  ständer  under  konungens  pre- 
sidium trädt  i  spetsen  för  hela  riket.  Sjelfva  rikskanslern, 
Axel  Oxenstjerna,  var  äfven  närvarande  vid  detta  tillfälle,  på 
samma  gång  i  egenskap  af  konungens  minister  och  finsk  adels- 
man ;  ty  han  hade  år  1614  erhållit  Kimito  socken  till  friherre- 
skap.  Bland  de  öfriga  närvarande  märkas  flere  gamla  bekanta, 
såsom  Finlands  ärevördige  biskop,  Erik  Sorolainen,  den  •  gamle 
fältherren  Georg  Boije,  hvars  långa  lefnadserfarenhet  gaf  honom 
ett  högt  värde  i  den  unge  konungens  ögon,  samt  de  ifrån 
klubbekrigets  tider  ryktbare  Axel  Kurck  och  Götrik  Fincke. 
Bland  adelns  yngre  ledamöter  påträffades  vidare  namnen:  Fle- 
ming, Horn,  Stålarm,  Munk,  Carpelan  (Karpalainen)  och  Stjern- 
kors.  Men  äfven  ett  ganska  stort  antal  obekanta  namn  och 
män  börja  redan  förekomma,  ett  bevis  på  att  Finlands  adels- 
stånd åter  hade  fått  emottaga  en  mängd  främmande  element. 
Likväl  voro  några  af  dessa  otvifvelaktigt  redan  någorlunda 
naturaliserade  i  landet,  t.  ex.  Johan  Pontusson  de  la  Gardie, 
som  var  äldre  broder  till  den  ryktbare  herr  Jakob,  och  för 
närvarande  var  landshöfding  öfver  Åbo  län. 

Förutom  de  egentliga  landl  dagsfrågorna  förekom  ännu  en 
mängd  klagomål  och  petitioner  från  enskilda  orter,  som  togos 
i  öfvervägande  af  konungen  och  ständerna.  Derefter  begaf 
sig  Gustaf  Adolf  till  Åbo,  der  han  dröjde  hela  tre  månader 
och  under  tiden  som  hastigast  äfven  besökte  Björneborgs-trakten. 


212  FINLANDS    nisTORlA. 

Oräkneliga  klagomål  och  missförhållanden  togo  äfven  nu  hans 
uppmärksamhet  i  anspråk;  ty  den  finska  allmogen  begagnade 
sig  flitigt  af  sin  gamla  häfdvunna  rätt,  att  få  komma  till  tals 
med  konungen  sjelf.  Det  är  ganska  sannolikt,  att  Gustaf 
Adolf  förstod  finska,  som  ännu  på  denna  tid  var  det  allmänna 
samtalsspråket  äfven  i  de  bildade  familjekretsarne  i  Finland. 
Men  i  alla  fall  fans  vid  det  kungliga  kansliet  en  särskild 
sekreterare  för  de  finska  angelägenheterna,  och  de  inlenmade 
klagomålen  blefvo  sålunda  ingalunda  förbisedda.  De  flesta  af- 
hjelptes  på  ögonblicket ;  för  andra  åter  sändes  särskilda  per- 
soner till  ort  och  ställe  för  att  närmare  undersöka  förhållandet. 
Då  konungen  slutligen  den  18  Maj  återseglade  från  Åbo  till 
Sverige  hade  han  blifvit  temmeligen  hemmastadd  vid  de  finska 
förhållandena  och  kunde  nu  framdeles  på  grund  af  egen  er- 
farenhet vidtaga  sina  åtgärder  till  Finlands  bästa.  Vi  skola 
längre  fram  återkomma  till  detta  ämne;  nu  vilja  vi  blott  om- 
nämna, att  år  1619  grundlades  på  konungens  befallning  Själö 
hospital  för  spetelska.  För  öfrigt  vilja  vi  erinra  om,  att  Gustaf 
Adolfs  besök  i  Finland  år  1616  äfven  är  serskildt  anmärknings- 
värdt  i  det  afseende,  att  det  för  lång  tid  var  sista  gången 
Finland  fick  njuta  af  regentens  personliga  närvaro.  Hvad 
Gustaf  Adolf  sjelf  beträffar,  så  fördes  han  snart  till  aflägsna 
krigsskådeplatser  och  fick  ej  mera  tid  att  besöka  Finland  annat 
än  någongång  på  geuomresa.  Sålunda  reste  han  t.  ex.  om 
vintern  1622  i  största  hast,  på  återvägen  från  kriget  i  Liff- 
land,  genom  Viborg,  Kuopio,  Säresniemi  och  Uleåborg  till 
Sverige,  och  fyra  år  senare  reste  han  af  samma  orsak  ännu 
hastigare  genom  Finland.  Men  härefter  förflöt  ett  och  ett 
fjerdedels  sekel,  förrän  någon  svensk  konung  åter  satte  sin  fot 
på  den  finska  jorden. 

Ett  år  efter  ständerförsamlingen  i  Helsingfors  afslöts 
freden  med  Ryssland,  hvarvid  rikets  område  betydligt  utvid- 
gades. Härigenom  uppstod  helt  naturligt  den  frågan,  hvilken 
ställning  i  förhållande  till  hela  riket  det  nyförvärfvade  om- 
rådet skulle  komma  att  intaga,  och  öfver  hufvud  taget  begynte 
man  nu  närmare  bestämma  gränserna  för  de  politiska  rättig- 
heterna. De  sociala  förhållandenas  egendomliga  gestaltning 
såväl  i  Kexholms  län  och  Ingermanland,  som  ock  i  den  del  af 
Estland,  som  redan  hörde  under  Sverige,  tillät  icke  dessa 
länders   sammansmältning  med  det  öfriga  riket.     De  qvarstodo 


FINLANDS     INRK     I«W:V  \I.TM.\f.     r.VDKK     GISTAJ      II    ADOLF.      213 

sålunda  i  sin  egenskap  af  eröfrade  länder  och  fingo  icke  sända 
ombud  till  de  allmänna  riksdagarne ;  men  deras  befolkning  fick 
likväl  särskildt  hvar  på  sin  ort  afgifva  utlåtande  i  skattefrågor. 
Deremot  betraktades  Sverige  och  Finland  såsom  statskroppens 
fullt  berättigade  medlemmar,  och  föreningsbandet  emellan  dem 
befästades  ytterligare.  Vid  Gustaf  Adolfs  kröning  i  Upsala 
hösten  1617,  gjorde  finska  adeln  ännu  ett  försök  att  återfå  de 
undantagsrättigheter  öfver  sina  underlydanden,  Karl  IX  hade 
fråntagit  dem;  men  denna  obilliga  fordran  blef  naturligtvis 
äfven  nu  afslagen.  Följande  år  sändes  riksskattmästaren  och 
krigsmarskalken  Jesper  Matsson  Krus  till  Harviala  for  att  an- 
ställa undersökning  om  finska  adelns  gods  och  förläningar. 
Afsigten  härmed  var  synbarligen  att  utröna,  hvilka  som  voro 
verkliga  adels-  och  frälsemän;  ty  härutinnan  rådde  ännu  myc- 
ken osäkerhet.  Men  vid  detta  tillfälle  grundades  äfven  den 
svenska  ri<Mw7&w.9-institutibnen,  som  år  1625  tog  sin  början 
och  äfven  i  yttre  måtto  förenade  Sveriges  och  Finlands  adel. 
Gustaf  Adolfs  riddarhusordning  från  år  1626,  som  i  Finland 
varit  gällande  ända  till  våra  tider,  förordnade  att  ätterna  skulle 
indelas  i  tre  klasser:  herreklassen  innefattade  grefvar  och  fri- 
herrar, riddareklassen  de  slägter,  af  hvilkas  förfäder  någon 
hade  beklädt  riksrådsembete ,  och  svenneklassen  alla  öfriga 
adelsmän.  Dessa  klasser  röstade  särskildt  och  i  hvarje  klass 
hade  hvar  och  en  slägt  en  röst.  Men  äfven  härvid  hade  man 
strängt  följt  den  begränsning,  som  gafs  af  de  olika  politiska 
rättigheterna;  endast  "Ridderskapet  i  Sverige  och  Finland" 
fick  inskrifvas  på  riddarhuset  och  en  särskild  paragraf  bestämde, 
hvilka  skulle  få  räkna  sig  som  svenska  medborgare.  "Hvilken 
adelsman"  —  heter  det  —  "som  är  född  af  svensk  eller  finsk 
fader  och  moder,  eller  svensk  eller  finsk  fader  allena,  fast 
modren  är  främmande  moder,  han  är  en  svensk  adelsman  och 
njuter  svenske  mannarätt  och  privilegium,  antingen  han  födes 
innanrikes  eller  utanrikes;  men  kommer  någon  främmande  af 
adel  hit  in  i  riket  och  gifter  sig  frälse  inrikes,  han  må  njuta 
frälse  för  sina  gods,  men  ej  säte  och  stämma  ibland  ridder- 
skapet."  —  Dessa  ord  ådagalägga,  huru  i  allmänhet  Finlands 
ställning  betraktades  i  förhållande  till  hela  riket.  Såväl  Sverige, 
som  Finland  benämnas  med  det  gemensamma  namnet  "fäder- 
nesland"; men  samtidigt  ställas  de  i  bredd  med  hvarandra 
såsom  tvenne  delar  af  rikskroppen,   hvilkas  värde  och  betydelse 


214  FIXLA>'DS    HISTORIA. 

var  nästan  lika  stor.  "Alltid  hafva  vi  förnummit"  —  sade  en 
gång  Axel  Oxenstjerna  —  "att  om  Finland  vore  väl  dirigeradt 
och  kunde  engång  komma  i  lag,  så  att  hufvud,  händer  och 
lotter  motsvarade  hvarandra,  så  skulle  det  i  kraft,  folk  och 
medel  svara  emot  Sverige",  t  sjelfva  verket  var  likväl  Fin- 
land rikets  svagare  del,  och  dess  förhållanden  måste  naturligt- 
vis förbättras  efter  Sveriges  mönster. 

Bland  de  vigtigaste  förbättringsåtgärder,  som  vid  denna 
tid  vidtogos,  var  rättegångsväsendets  bringande  i  ett  fullstän- 
digare skick.  Redan  under  de  första  åren  af  sin  regering 
(1614)  hade  Gustaf  Adolf  i  Stockholm  inrättat  den  första 
Hofrätten,  hvars  ändamål  i  början  var  att  motsvara  de  forna 
"räfst-  och  rättaretingen"  eller,  såsom  man  sade,  "döma  kungs- 
dom", ehuru  institutionens  lagliga  magt  sedermera  inskränktes 
sålunda,  att  dess  domslut  kunde  underställas  konungens  och 
riksrådets  revision.  Snart  fann  man,  att  denna  "Svea  hofrätt" 
var  alltför  aflägsen,  för  att  kunna  leda  och  öfvervaka  rättstill- 
ståndet i  Finland;  till  följd  deraf  inrättades  nu  år  1623  en 
särskild  hofrätt  i  Åbo  stad,  hvarest  den  samma  redan  samma 
år  den  31  Oktober  höll  sitt  första  sammanträde.  Presidenten, 
som  alltid  borde  vara  något  riksråd,  samt  vice  presidenten  och 
flere  af  assessorerna  voro  till  en  början  svenskar;  men  några 
finska  ledamöter  funnos  äfven,  t.  ex.  Herman  Klasson  Fleming 
och  Lars  Carpelan,  förutom  några  lagläsare  från  de  finska 
landsorterna.  Den  nya  institutionens  verksamhetsfält  utvidgades 
betydligt  derigenom,  att  dess  första  president,  friherre  Nils 
Bjelke,  samtidigt  utnämdes  till  hela  landets  gubernator,  eller 
generalguvernör.  Denne  synes  med  kraft  hafva  vinnlagt  sig 
om  förbättringen  af  rättstillståndet  i  landet,  ty  ännu  efter 
hundra  år  fick  han  det  vackra  vitnesbörd,  att  han  i  detta 
land  stäfjat  allt  öfvervåld.  Detta  uttryck  bör  naturligtvis  för- 
stås sålunda,  att  i  allmänhet  inrättandet  af  Åbo  hofrätt  små- 
ningom åstadkom  en  bättre  lagskipning  i  landet,  isynnerhet 
derigenom,  att  underrätterna  kommo  under  en  noggrannare  till- 
syn. Sådant  kunde  dock  ej  uträttas  med  ett  enda  slag,  och 
Bjelke  begynte  alltför  snart  blifva  trött  vid  sitt  embete.  Redan 
efter  ett  år  begärde  han  att  slippa  "från  denna  onda  och 
barbariska  landsort,  hvars  egensinniga,  onda  befolkning  allt 
fortfarande  vill  hålla  sig  vid  sina  gamla  oseder."  Han  inne- 
hade såsom  baroni  Korpo  socken  i  närheten  af  Åbo,  men  för- 


FINLANDS    IXUK    FÖRVALTNING    UN  DKK    6IT8TAF    II    ADOLF.       215 

öfrigt  var  han  alldeles  obekant  med  förhållandena  i  landet, 
och  det  är  intet  tvifvel  att  han  äfven  betraktade  dem  med 
främmande  ögon.  Isynnerhet  synes  den  omständigheten,  att 
han  ej  kunde  finska,  varit  hindrande  för  hans  verksamhet,  och 
enligt  hans  egen  tanke  borde  äfven  konungen  insätta  i  hans 
ställe  någon  "af  detta  tungomål".  Men  regeringen  biföll  icke 
i  början  hans  ofta  förnyade  afskedsansökan ;  först  år  1630  blef 
han  entledigad  från  presidentembetet,  och  följande  år  lät  slut- 
ligen konungen  honom  komma  tillbaka  till  Sverige,  emedan  han 
nu  —  såsom  konungens  ord  föllo  —  "var  gammal,  tung  och 
endels  ledse  vid  Finland".  Efter  honom  utnämndes  till  guber- 
nator  Gabriel  Bengtsson  Ozenstjerna,  rikskanslerns  kusin. 
Äfven  presidentplatsen  besattes  ånyo  med  en  svensk  man,  Bror 
Rålamb,  hvilken  dock  snart  entledigades.  Först  efter  honom 
kom  ett  finskt  riksråd,  Johan  Kurck  till  Laukko  och  Anola, 
på  presidentstolen.  Det  är  här  på  sin  plats  att  omnämna, 
att  på  denna  tid  ännu  en  tredje  hofrätt  inrättades  i  Dorpat 
(1629),  och  under  denna  lades  ej  allenast  Östersjöprovinserna, 
utan  äfven  Ingermanland.  Men  Kexholms  län  räknades  under 
Åbo  hofrätt  och  utgjorde  en  del  af  Karelska  lagsagan. 

Samtidigt  som  Åbo  hofrätt  instiftades,  begynte  äfven  pä 
det  kyrkliga  området  ett  ifrigt  reformationsarbete.  Ty  om 
den  svenska  regeringen  på  denna  tid  i  allmänhet  betraktade 
förhållandena  i  Finland  med  mörka  blickar,  så  hyste  den  isyn- 
nerhet rörande  den  kyrkliga  förvaltningen  en  ganska  stor  miss- 
tro mot  finnarne.  Orsakerna  härtill  voro  mångahanda:  främst 
den  finska  biskopens  forna  undfallenhet  för  konung  Johans 
liturgi,  vidare  anklagelsen  mot  det  finska  presterskapet  på 
riksdagen  i  Linköping,  och  slutligen  den  omständighet,  att 
biskop  Eriks  enda  son  synes  varit  i  Rom  för  att  studera  vid 
något  påfligt  kollegium.  Det  är  sålunda  antagligt,  att  man  ej 
hyste  stort  förtroende  till  den  finska  kyrkans  protestantism, 
och  dessutom  herskade  otvifvelaktigt  ännu  här,  likasom  äfven 
i  många  af  Sveriges  stift,  ganska  mycken  oreda.  De  oroliga 
tiderna  hade  nämligen  äfven  sträckt  sina  verkningar  till  det 
presterliga  området:  mången  andlig,  som  tjenstgjort  i  fält, 
fordrade  i  stöd  af  kunglig  fullmagt  ett  prestembete  inom  den 
finska  kyrkan,  utan  att  hans  lära  och  presterliga  kompetens 
på  något  sätt  pröfvades;  likaså  försökte  adeln  med  våld  in- 
blanda sig  i  prestembetenas  besättande,  och  biskopens  myndighet 


'216  FINLAM»      HISTOBIA. 

bemöttes  ofta  med  offentligt  förakt.  Men  man  kan  dock  ej 
påstå,  att  biskop  Erik  skulle  varit  skulden  till  detta  virrvarr. 
Tvertom  finner  man,  att  då  biskopen  ville  något  strängare  yrka 
på  ordningens  upprätthällande,  han  ingalunda  hade  att  påräkna 
regeringens  medhåll ;  sjelfva  den  nya  hofrätten  i  Åbo  var  honom 
mera  till  hinder  än  till  hjelp.  Denna  regeringens  brist  pä 
tillmötesgående  förbittrade  den  gamles  sista  lefnadsdagar  och 
hämmade  hans  verksamhet.  Och  likväl  hade  Erik  Sorolainen 
hela  sin  tid  varit  en  trägen,  frisinnad  och  verksam  herde  i 
sin  församling,  och  ännu  på  gamla  dagar  ådagalade  han  sin 
kraftfulla  energi  såväl  genom  täta  biskopsvisitationer,  som 
isynnerhet  genom  sin  stora  finska  postilla,  hvilken  trycktes  i 
Stockholm  åren  1621  och  1625.  På  hans  föranstaltande  synas 
äfven  Hemmings  från  Masku  nya  psalmbok  samt  de  af  samma 
hand  till  linskan  öfversatta  skolsångerna  hafva  utkommit,  och 
just  på  denna  tid  begynte  i  sjelfva  verket  såväl  läskunnigheten 
utbredas  bland  folket  som  ock  kyrkosången  frigöra  sig  från 
latinets  bojor.  Det  bör  nämnas,  att  Erik  Sorolainen  ej  längre 
var  biskop  öfver  hela  Finland;  år  1618  hade  nämligen  Viborgs 
stift  åter  blifvit  skildt  från  Åbo  biskopsstol,  och  en  man  vid 
namn  Olof  Elimäeus  blifvit  förordnad  till  biskop  derstädes.  , 
Han  hade  förut  varit  kyrkoherde  vid  storkyrkan  i  Stockholm, 
men  var  finne  till  börden.  Orsaken  till  denna  delning  var 
likväl  att  söka  annorstädes,  än  i  regeringens  afvoghet  mot 
Sorolainen;  det  hade  nämligen  efter  freden  i  Stolbova  blifvit 
alldeles  oundgängligt,  att  de  östra  delarne  af  landet  fingo  sin 
skilda  vårdare,  hvilken  på  samma  gång  kunde  öfvervaka  de 
nyss  eröfrade  landskapens  andliga  angelägenheter.  Men  långt 
bittrare  kändes  det  för  den  gamle  biskopen,  då  man  begynte 
tänka  på  en  medhjelpare  och  efterträdare  åt  honom.  Biskop 
Erik  skulle  till  detta  em  bete  önskat  skolrektorn  i  Åbo,  Gabriel 
Melartopaeus.  "Magister  Gabriel"  —  skref  han  till  rikskanslern 
—  "är  en  skicklig  och  lärd  man,  som  kan  väl  båda  målen, 
och  i  den  landsorten  behöfves  i  sjelfva  verket  en,  som  kan 
finska  tungomålet."  Men  Melartopaeus  stod  ej  heller  i  synner- 
lig gunst,  och  det  var  regeringens  afsigt  att  få  någon  svensk 
man  till  ledare  af  den  finska  kyrkans  angelägenheter.  Midt 
under  dessa  planer  inträffade  år  1625  Erik  Sorolainens  död, 
hvarefter  den  finska  biskopsstolen  förblef  ledig  i  några  år, 
innan    styrelsen    fattade   ett   afgörande  beslut.     Sveriges  öfrige 


FINLANDS     INKK     loKVALTNINi;    r.NDKU    GUSTAF     II    ADOLF.       217 

biskopar,  hvilkas  tankar  i  saken  under  tiden  inhemtades,  före- 
slogo  en  sådan  medelväg,  att  val  en  finsk  man  skulle  förordnas 
till  biskop  öfver  Åbo  stift,  men  att  åt  honom  skulle  gifvas  till 
medhjelpare  en  svensk,  "på  det  att  i  församlingarna  och  sko- 
lorna allt  skulle  blifva  inrättadt  på  samma  sätt,  som  här  i 
Sverige  är  sed."  Men  slutligen  afgjordes  likväl  saken  sålunda, 
att  kyrkoherden  i  Nyköping,  svensken  Isak  Rothovius,  en 
väldig  predikant  och  ordningsman,  samt  rikskanslerns  goda 
vän,  erhöll  fullmagt  på  biskopsembetet  i  Åbo  år  1627. 
Denna  utgång  är  nog  anmärkningsvärd,  då  man  drager  sig  till 
minnes,  att  utom  biskop  Folling  under  tvenne  sekel  ingen 
främling  burit  den  finska  biskopsstafven.  Det  synes  äfven 
ganska  tydligt,  att  finnarne  ej  voro  tillfredstälda.  Men  Gustaf 
Adolf  och  Oxenstjerna,  hvilka  sträfvade  att  ordna  de  kyrkliga 
angelägenheterna  efter  samma  mönster  och  till  befordrande 
häraf  just  på  denna  tid  hade  för  afsigt  att  inrätta  ett  högsta 
konsistorium  (consistorium  generale)  för  hela  riket,  trodde  sig 
icke  med  mindre  förmå  inverka  på  den  finska  kyrkans  ange- 
lägenheter. 

Man  bör  erinra  sig,  att  protestantismen  vid  denna  tid 
hade  stigit  fram  på  den  verldsliga  krigsskådeplatsen,  och  innan 
kort  trädde  Sverige  sjelf  i  spetsen  för  denna  strid.  Sålunda 
blef  det  äfven  nödigt  att  ordna  de  egna  kyrkliga  angelägen- 
heterna på  militäriskt  sätt.  För  att  sätta  i  verket  en  sådan 
krigstukt  var  biskop  Kothovius  just  rätta  mannen.  Hans  tjugu- 
feinåriga  verksamhet  i  Finland  (1627 — 1652)  är  i  många  af- 
seenden  förtjenstfull,  och  mången  nyttig  inrättning,  t.  ex.  den 
kyrkliga  bokföringen,  har  honom  att  tacka  för  sitt  upphof. 
Synnerligen  anmärkningsvärda  äro  hans  sträfvanden  för  under- 
visningsväsendet i  landet.  På  hans  framställning  utvidgades 
t.  ex.  Åbo  skola  år  1630  till  ett  gymnasium,  och  dermed  var 
första  början  gifven  till  inrättandet  af  ett  universitet.  Men 
medveten  om  det  stora  understöd  han  kunde  påräkna  hos 
rikskanslern,  iakttog  han  icke  alltid  måtta  och  billighet.  Sä 
t.  ex.  föreslog  han  en  gång,  att  den  ofvan  omtalade  Melarto- 
paeus  (som  förut  varit  medhjelpare  åt  biskop  Erik  och  seder- 
mera sjelf  biskop  i  Vi  borg)  genom  en  kunglig  befallning  skulle 
afsättas  från  sitt  innehafvande  rektorsembete  och  "en  duglig 
man  från  Upsala  akademi  sättas  i  hans  ställe."  Äfven  i 
kyrkliga    angelägenheter    förfor    Rothovius    understundom    med 


218  FINLANDS    HI6T0BIA. 

våldsamhet  och  hans  befallningar  skärptes  med  hård  hänsyns- 
löshet. Om  en  andlig  uteblef  från  de  årliga  synoderna,  skulle 
han  mista  sitt  embete;  om  en  församlingsmedlem  tre  söndagar 
å  rad  försummade  gudstjensten,  skulle  han  utstå  kyrkoplikt 
och  bota  3  daler;  om  han  före  kyrkogången  åt  eller  drack, 
skulle  han  bota  1  daler,  o.  s.  v.  Att  Rothovii  hänsynslösa 
förfarande  framkallade  mycket  missnöje,  framgår  bland  annat 
deraf,  att  Nils  Bjelke  måste  utgifva  en  särskild  förordning 
såsom  rättesnöre  för  kapitlet,  emedan  flere  andliga  hade  klagat, 
att  de  blifvit  dömda  utan  laglig  undersökning.  Deremot  var 
biskopen  å  sin  sida  högeligen  förbittrad  på  finnarne  och  tad- 
lade  dem  strängt  i  sina  privatbref,  likasom  äfven  i  sina  offent- 
liga predikningar.  Huruvida  han  under  sin  tjenstetid  småningom 
lärde  sig  finska  språket,  känna  vi  ej  med  säkerhet;  men  att 
han  till  sitt  sinne  förblef  stocksvensk,  har  man  af  många 
exempel  anledning  att  förmoda.  Ännu  under  hans  sista  lef- 
nadsår  klagade  skolungdomen  i  Åbo,  att  han  ständigt  mera 
gynnade  de  svenska  eleverna  än  de  finska.  Denna  partiskhet, 
som  genomlyser  öfver  allt  i  biskop  Rothovii  handlingssätt,  för- 
ringade i  väsentlig  mon  den  välsignelse,  hans  verk  eljes  skulle 
medfört.  Det  erkännande  måste  man  likväl  gifva  åt  honom, 
att  han  oaktadt  all  sin  stela  protestantism  var  en  ifrig  vän 
och  befordrare  af  upplysningen. 

I  det  östliga  biskopsstiftet  voro  förhållandena  i  många 
afseenden  olika,  men  förvaltningen  bedrefs  afgjordt  mildare. 
Då  biskop  Elimaeus  dött  i  Viborg  år  1629,  begärde  Rothovius, 
att  äfven  detta  stift  skulle  anförtros  åt  hans  förvaltning,  för- 
menande, att  han  "på  ett  enda  år  der  skulle  uträtta  mera, 
än  som  förut  på  flere  år  kommit  till  stånd."  Denna  begäran 
blef  dock  lemnad  utan  afseende,  och  biskopsstolen  i  Viborg 
besattes  en  -tid  bortåt  med  finske  män  (Carelius  och  Melarto- 
paeus).  Det  svåraste  uti  deras  uppgift  var  missionsverket, 
som  anförtroddes  dem  uti  de  kort  förut  eröfrade  landskapen 
Kexholms  län  och  Ingermanland,  hvilkas  innevånare  från  äldsta 
tider  tillhört  grekiska  kyrkan  och  för  öfrigt  voro  föga  fram- 
skridna i  civilisation.  De  reformatoriska  bemödanden  regeringen 
gjorde  i  och  för  dessa  trakter,  voro  dels  af  andlig,  dels  af 
verldslig  natur,  men  stodo  i  nära  gemenskap  med  hvarandra 
och  påkallade  lika  uppmärksamhet.  Efter  fredsslutet  öfver- 
lemnades  till  en  början  båda  landskapen  såsom  län  på  sex  år 


FINLANDS    INKE    FÖRVALTNING     UNDER    (HSTAF    II    ADOLF.       219 

åt  Jakob  de  la  Gardie,  som  hade  användt  stora  kostnader  på 
deras  eröfring  och  otvifvelaktigt  bäst  kände  dessa  länders 
egendomliga  förhållanden.  Samtidigt  (1618)  skickades  enkom 
en  undersökningskomission  till  Kexholms  län,  der  de  skilda 
kommunerna  (t.  ex.  pogosterna  Ilomants  och  Kides)  lågo  i 
öppen  fejd  med  hvarandra  och  öfver  hufvud  alla  kulturförhål- 
landen voro  sönderslitna.  I  Ingermanland  voro  förhållandena 
så  tillvida  något  olika,  att  en  stor  del  af  befolkningen  öfver- 
flyttat  till  ryska  sidan,  och  man  måste  derför  sörja  för,  att 
landet  åter  skulle  blifva  befolkadt.  I  denna  afsigt  bortgaf 
man  derstädes  en  mängd  förläningar  med  vilkor,  att  de  öde 
gårdarne  åter  skulle  upptagas  till  odling.  Flere  bojarslägter 
(deribland  Aminoff,  Apolloff,  Peresvetoff-Morath  och  andra) 
blefvo  på  detta  sätt  fastade  vid  det  svenska  riket;  men  der- 
jämte  nedsatte  sig  i  dessa  trakter  en  mängd  främmande  kolo- 
nister, såväl  från  Finland,  som  från  andra  orter.  Öfver  hufvud 
var  Ingermanland  vid  denna  tid  Sveriges  Sibirien,  d.  ä.  den 
trakt,  dit  uppviglare  och  grofva  förbrytare  blefvo  deporterade; 
t.  o.  m.  de  högre  embetsmännen  i  Ingermanland  ansågos  af 
den  svenska  aristokratien  på  sätt  och  vis  såsom  förvista,  ehuru 
man  å  andra  sidan  fordrade  af  dem  stor  erfarenhet  och  mycken 
insigt.  Största  bekymren  åstadkommo  de  religiösa  förhållandena, 
ty  befolkningen  var  just  genom  sin  tro  fästad  vid  Ryssland, 
och  man  ansåg  de  grekiska  andlige,  som  erhöllo  sin  ordination 
af  metropoliten  i  Novgorod,  för  högst  farliga.  Flere  gånger 
hade  regeringen  haft  för  afsigt,  att  bland  dess  egna  undersåtar 
af  grekiska  bekännelsen  utvälja  en  lämplig  man  och  sända 
honom  till  Konstantinopel,  för  att  af  patriarken  derstädes  beredas 
och  invigas  till  grekisk  biskop  för  dessa  länder.  Denna  plan 
blef  dock  aldrig  fullföljd;  hufvudändamålet  var  nämligen  att 
omvända  befolkningen  till  lutherdomen.  För  detta  ändamål 
skulle  biskoparne  i  Viborg  tillförordna  dertill  lämpliga  lutherska 
prester,  hvilka  med  mildhet  och  saktmod  skulle  undervisa  folket 
i  den  lutherska  läran,  och  åt  de  grekiska  presterna  utlofvades 
belöningar,  om  de  ville  lära  sig  den  lutherska  katekesen,  och 
för  deras  skull  trycktes  i  Stockholm  lutherska  böcker  på  finska 
språket  med  ryska  typer.  Å  andra  sidan  lemnades  de  grekiska 
institutionerna  i  det  tillstånd  af  förfall,  hvari  kriget  hade  för- 
satt dem.  Alla  kloster  t.  ex.  voro  förstörda  och  år  1625 
öfverlemnade    regeringen    ön    Walamo  åt  en  privat  man  i  för- 


220  FINLANDS     HISTORIA. 

lärling.  Allt  detta  hade  likväl  ej  den  framgång,  man  beräknat. 
De  lutherska  omvändelseförsöken  fortskredo  ytterst  långsamt; 
man  hörde  till  och  med  klagas,  att  många  af  de  från  Finland 
inflyttade  nybyggarne  läto  locka  sig  att  öfvergå  till  grekiska 
bekännelsen,  ehuru  ett  dylikt  affall  var  belagdt  med  dödsstraff. 
Ar  1630  räknades  i  Kexholms  län  17  grekiska  och  endast  G 
lutherska  andliga.  Lutherska  kyrkor  funnos  8  (af  hyilka  stads- 
kyrkan i  Kexholm  och  Sakkula  kyrkan  i  Kiviniemi  voro  de 
äldsta);  antalet  grekiska  kyrkor  åter  uppgick  till  48.  Nyss- 
nämnde år  skref  Gustaf  Adolf  till  sin  forne  lärare  Johan  Skytte, 
hvilken  nu  var  landshöfding  öfver  Kexholms  län  och  Inger- 
manland,  en  närmare  anvisning,  huru  omvändelseverket  borde 
bedrifvas.  I  hvarje  pogost  skulle  småningom  en  luthersk  prest 
tillsättas  och  den  grekisk-kristna  befolkningen  borde,  jämte  det 
de.  fingo  hålla  sin  egen  gudstjenst,  förpligtas  att  hvarje  söndag 
åhöra  åtminstone  en  finsk  predikan,  "på  det  de  således"  — 
såsom  orden  lyda  —  "vänja  sig  till  de  våra  och  efter  de 
ryska  andliges  frånfälle,  de  finska  må  kunna  träda  i  deras 
ställe."  Men  detta  egendomliga  förfarande  rönte  från  den 
grekiska  befolkningens  sida  det  bestämdaste  motstånd,  och 
regeringen  nödgades  tre  år  senare  afgifva  en  försäkran,  att 
det  ej  varit  hennes  afsigt  att  på  något  sätt  öfva  tvångsmål 
emot  invånarne  i  deras  religiösa  angelägenheter.  I  sjelfva 
verket  blefvo  dock  dessa  bemödanden  äfven  framdeles  med 
föga  förändring  fortsatta,  och  de  grekisk-kristna  kunde  med 
allt  skäl  klaga,  att  under  det  man  vägrade  dem  den  tröst, 
som  de  hittills  voro  vana  att  emottaga  af  sina  andliga  förmän, 
man  likväl  icke  gaf  dem  någon  ny  kyrkoförvaltning  af  deras 
egen  religion. 

Vi  hafva  gjort  denna  tids  kyrkliga  sträfvanden  till  före- 
mål för  en  utförligare  behandling  och  detta  hufvudsakligast 
på  grund  deraf,  att  de  stodo  i  nära  gemenskap  med  de  poli- 
tiska förhållandena.  Det  långvariga  kriget  emot  Sigismund, 
hvilket  slutligen  upplöste  sig  i  ett  allmänt  europeiskt  religions- 
krig, hade  gjort  Sverige  till  reformationens  hufvudstöd,  och  alla 
detta  lands  inre  förhållanden  hade  fått  en  afgjordt  protestantisk 
anstrykning.  I  hurudane  tider  man  lefde  framgår  deraf,  att  man  ännu 
år  1630  fruktade,  att  förklädda  jesuiter  skulle  intränga  i  riket ; 
bland  dessa  namnes  äfven  särskildt  en  ifrån  Viborg  bördig 
man.     I    allmänhet    hade  konungens  milda  karakter  gjort  slut 


FINLANDS    INKK    FÖEVALTHIN6     IMiKK    8U8TAF    II    ADOLF.     221 

på  det  politiska  hatet  och  många  af  de  landsförvista  hade 
fått  återvända  till  fäderneslandet.  Understundom  visades  likval 
mindre  mildhet,  än  man  kunnat  vänta,  t.  ex.  beträffande  Arvid 
Stålann.  Denne  ädle  och  olycklige  man  fick  förblifva  i  fängelse 
på  Gripsholm  ända  till  sin  död  (1620).  Ett  annat  offer  för 
misstanken,  svensken  Johan  Messenius,  förtjenar  att  här  om- 
nämnas, emedan  hans  skriftställareverksamhet  i  dubbelt  afseende 
anknyter  sig  till  Finland.  Denne  märkvärdige  man  hade  er- 
hållit sin  uppfostran  i  ett  jesuiterkollegium,  hade  sedermera 
återvändt  till  sitt  fädernesland  och  der  för  sin  stora  lärdom 
förvärfvat  sig  regeringens  förtroende.  Men  år  1616  blef  han 
beskyld  för  hemlig  brefvexling  med  katolikerna  och  till  följd 
deraf  tillika  med  sin  familj  insatt  på  den  aflägsna  fästningen 
Kajana.  Under  denna  sin  fångenskap  författade  han  det  stora 
och  i  sitt  slag  första  verket  uti  Sveriges  historia  (Scondia 
illustrata)  på  latinska  språket  och  derjemte  ett  mindre  verk 
på  svenska  språket,  benämndt  "Finlands  rimkrönika".  Ehuru 
de  mot  honom  gjorda  beskyllningarne  på  intet  sätt  kunde  be- 
visas, hölls  han  likväl  hela  sin  lifstid  fången  och  blef  först 
1635  från  ödemarkens  djup  förd  till  staden  Uleåborg,  der  han 
följande  år  dog.  Äfven  hans  son,  Arnold  Johan  Messenius, 
som  någon  tid  fått  behålla  friheten,  insattes  år  1625  i  strängt 
fängelse  på  Kexholm.  En  ädel  rättskänsla  hörde  eljest  till 
hufvudd rågen  i  Gustaf  Adolfs  karakter  och  sällan  förekomma 
handlingar,  som  man  kunde  stämpla  såsom  orättvisa.  Otvif- 
velaktigt  hade  han  dock  ett  mycket  högt  begrepp  om  sin 
konungsliga  magt  och  var  mycket  ömtålig  i  frågor,  som  rörde 
det  kungliga  majestätets  värdighet.  Under  hans  regering  var 
t.  ex.  ständernas  deltagande  i  statsangelägenheterna  ganska  obe- 
tydligt, dessutom  ej  att  förtiga,  att  vederbörande  fingo  vänja 
sig  vid  sträng  lydnad.  Den  goda  ordning,  som  småningom 
gjorde  sig  gällande  inom  förvaltningen,  var  äfven  för  under- 
såtarne  en  sann  vedcrqvickclse  efter  krigets  långvariga  oro. 
Likväl  höllos  äfven  desse  i  sträng  tukt.  Ett  talande  exempel 
häruppå  är  den  hårda  förordning,  som  utfärdades  år  1620, 
rörande  jagten  på  Åland.  Innevånarne  förbjödos  under  hotelse 
af  dödsstraff  att  skjuta  eller  ofreda  elgarne,  ehuru  vildbrådet 
tillfogade  skada  å  deras  åkrar  och  betesmarker;  och  om  också 
förbrytarens  lif  af  kunglig  nåd  blef  skonadt,  så  blef  han  dock 


222  FINLANDS     HISTORIA. 

sin    egendom    förlustig    och  måste  för  lifstiden  flytta  öfver  till 
Ingermanland. 

Äfven  beträffande  handel  och  industri  var  regeringens 
förmyndaremagt  på  dessa  tider  lika  sträng.  Landthandeln 
förbjöds  allt  eftertryckligare  och  gränserna  för  hvarje  enskild 
stads  verksamhetskrets  bestämdes  omsorgsfullt.  Endast  inne- 
vånarne  i  Kexholms  län  skulle  få  bibehålla  sin  forna  handels- 
rätt, emedan  åkerbruket  derstädes  ej  förslog  till  lefnadsbehofvens 
fyllande.  För  att  upplifva  handeln  grundlades  några  nya  städer, 
nämligen  Nystad  (1614),  Gamla  Karleby  (Kokkola)  och  Ny 
Karleby  (1620),  samt  staden  Torneå  i  dåvarande  Vesterbotten. 
Men  den  nya  Handelsstadgan,  som  utfärdades  1617  och  seder- 
mera i  ett  och  ett  hälft  sekel  förblef  gällande,  lade  onaturliga 
band  på  handelsrörelsen.  Endast  de  så  kallade  Stapelstäderna 
skulle  få  bedrifva  handel  på  utrikes  ort;  Åbo  och  Viborg, 
äfvensom  tidtals  Helsingfors  och  Borgå,  voro  i  Finland  de 
enda  orter,  hvarest  främmande  fartyg  fingo  lägga  till ;  städerna 
i  Österbotten  fingo  endast  föra  sina  varor  till  Stockholm  eller 
Åbo.  Dylika  inskränkningar  äfvensom  den  allmänna  medellös- 
heten förlamade  all  företagsamhet,  så  att  de  många  storartade 
handelsplanerna,  som  regeringen  hade  uttänkt,  t.  ex.  Atlantiska 
kompaniet,  ryska  handelsvägen  genom  Nevan,  o.  s.  v.,  ej  kunde 
komma  till  utförande.  För  den  inre  rörelsen  var  silfvermyntets 
försvinnande  till  mycken  olägenhet;  lösepenningen  för  Elfsborg 
hade  nämligen  till  största  delen  uttömt  rikets  silfverförråd. 
Kopparmyntet  deremot,  som  nu  begynte  präglas,  kunde  ej  af- 
hjelpa  detta  behof,  utan  föll  genast  från  början  under  kurs. 
Det  är  äfven  naturligt,  att  det  fortgående  kriget  och  de  af 
kriget  uppdfifna  nya  skatterna  hade  ett  högst  förderfligt  in- 
flytande på  förmögenhetsförhållandena  i  landet.  Bland  dessa 
nya  skatter  må  i  främsta  rummet  nämnas  "lilla  tullen"  (för 
landtmannavaror,  som  infördes  i  städerna)  år  1622,  och  qvarn- 
tullen  år  1625  (som  sedermera  förvandlades  till  mantalspen- 
ningar). I  och  för  lilla  tullen  försågos  alla  städer  med  tull- 
portar och  tillika  gjordes  alla  handtverk  till  stadsnäringar  i 
regelmässiga  skrån.  För  öfrigt  synes  näringsfliten  i  Finland 
hafva  gjort  ganska  långsamma  framsteg.  Af  regeringens  in- 
dustriella företag  vilja  vi  nämna  Svarta  jernbruk  i  Lojo,  en 
på  Porkkala  udde  öppnad  silfvergrufva,  här  och  der  ett  såg- 
verk, o.  s.  v.     Folkets  näringsflit  stod  på  en  ganska  låg  stånd- 


FINLANDS    INRE     FÖRYAXTMNG    UN  DKK    GUSTAF    II    ADOLF.        223 

punkt.  Plankor  och  bräder  tillverkades  med  yxe  och  säden 
förmäldes  vanligen  på  handqvarn.  Då  qvarntullen  skulle  in- 
föras, rapporterades  från  Finland,  att  på  de  flesta  orter,  isyn- 
nerhet i  Tavastland  och  Viborgs  län,  ej  funnos  några  vatten- 
qvarnar  och  att  handqvarnarne  för  det  mesta  doldes  i  sko- 
garne. Det  finska  ölet  omtalas  gång  efter  annan.  Till  Gustaf 
Adolfs  kröningsfest  införskrefvos  200  fat  och  tillika  en  mängd 
ölkannor,  dryckeskärl .  af  enträd,  trätallrikar  och  fat.  Natur- 
ligtvis måste  under  de  stora  krigsrustningarna  sådana  indu- 
strier, som  hade  afseende  på  krigsförnödenheterna,  vara  i 
blomstring.  Äfven  i  Finland  funnos  på  denna  tid  "rörsmeder", 
hvilka  förfärdigade  bösspipor  för  soldaternas  räkning,  och  år 
1624  omtalas,  att  mer  än  halfva  salpeterbehofvet  levererades 
från  de  elfva  salpetersjuderierna  i  Finland.  Den  enda  krut- 
qvarnen  fans  i  Vi  borg;  för  öfrigt  fördes  salpetern*1  till  Sverige, 
der  den  sedan  bereddes  till  krut. 

Om  vi  betrakta  de  mångsidiga  bemödanden,  som  under 
denna  regeringstid  gjordes  i  och  för  befästandet  af  den  inre 
ordningen,  så  finna  vi  det  knapt  troligt,  att  de  skulle  kunna 
komma  till  stånd  under  pågående  krigsbuller.  Och  likväl 
tnåste  man  betänka,  att  Gustaf  Adolf  ej  hade  ett  enda  fredsår 
och  att  Sveriges  rike  under  hans  regering  blef  inveckladt  uti 
ett  stort  europeiskt  krig,  hvilket  fortfor  ännu  länge  efter 
hjeltekonungens  död.  Detta  utländska  krig,  i  hvilket  Finland 
deltog  uti  en  ingalunda  ringa  mon,  förtjenar  derför  äfven  sin 
plats  i  det  finska  folkets  historia  och  skall  i  följande  kapitel 
särskildt  och  i  en  fortsättning  behandlas. 


2.    Det  stora  tyska  kriget  (1630—1648). 

Efter  afslutandet  af  kriget  med  Danmark,  hade  Sverige 
fått  alla  sina  stridigheter  afgjorda,  med  undantag  af  den  lång- 
variga fejden  med  Sigismund,  hvilken  likväl  äfven  hade  hvilat 
en  tid,  alldenstund  de  båda  partierna  hade  fullt  upp  att  göra 
med  de  ryska  angelägenheterna.  Efter  freden  i  Stolbova  sam- 
manstötte de  svenska  och  polska  vapnen  åter  i  Östersjöprovin- 
serna; detta  krig  fördes  likväl  i  början  med  ringa  stridskrafter, 


224  FINLANDS     HISTORIA. 

emedan  Sverige  befann  sig  i  ett  tillstånd  af  utmattning.  Endast 
Reval,  Xarva  och  Weissenstein  innehades  ännu  af  svenskarne. 
under  det  att  polackarne  höllo  hela  Liffland  och  vestra  delen 
af  Estland  besatta.  År  1617  kommo  Diinamiinde,  Pernau  och 
Saletsa  i  svenskarnes  händer;  men  den  förstnämnda  staden 
gick  snart  ånyo  förlorad,  hvarefter  krigslågan  åter  slocknade 
för  någon  tid.  Men  då  Sigismund  fortfarande  uppstälde  åter- 
lemnandet  af  svenska  kronan  såsom  första  vilkoret  för  freden, 
seglade  Gustaf  Adolf  år  1621  in  i  Dunaflodens  mynning  och 
begynte  belägra  Riga.  Finska  armén  (4,400  man)  hade  in- 
funnit sig  öfver  Estland,  och  hela  hären  uppgick  nu  till  16,000 
man.  Öfverbefäfet  innehades,  utom  af  konungen  och  hans 
broder,  äfven  af  Jakob  de  la  Gardie,  Herman  Vrangel  och 
grefven  af  Mansfeld;  till  det  lägre  befälet  hörde  Gustaf  Karls- 
son Horn,  Henrik  Klasson  Fleming  m.  fl.  Amiral  öfver  flottan 
var  den  gamle  Karl  Gyllenhjelm  och  contreamiral  Klas  Lars- 
son Fleming.  I  fem  veckors  tid  gjorde  innevånarne  ett  tap- 
pert motstånd,  men  nödgades  slutligen  öfverlemna  staden,  den 
15  September.  Under  de  följande  åren  fortsattes  eröfringen 
af  Liffland  och  då  De  la  Gardie  och  Horn  år  1625  med  fin- 
narne  intogo  äfven  Dorpat,  var  polackarnes  öfvervälde  i  detta 
land  tillintetgjordt.  En  glänsande  seger  vid  Wallhof  i  Kur- 
land Januari  1626,  hvarvid  finska  rytteriet  under  konungens 
och  Horns  befäl  så  hastigt  dref  polackarne  på  flykten,  att  de 
öfriga  svenska  trupperna  ej  hunno  fram  för  att  deltaga  i 
drabbningen,  befästade  svenskarnes  välde  vid  stränderna  af  Duna. 
Derefter  beslöt  Gustaf  Adolf  att  förflytta  kriget  närmare 
till  det  polska  området  och  landsteg  sommaren  1626  vid  kusten 
af  Preussen.  Ost-Preussen,  hvars  hertig  var  vasall  under 
Polen,  men  för  öfrigt  såsom  kurfurste  af  Brandenburg  och 
svåger  till  Gustaf  Adolf  var  främmande  för  detta  krig,  bl  ef 
någorlunda  lemnadt  i  fred;  men  i  polska  Vest-Preussen  eröfrades 
hastigt  flere  städer,  så  att  Polen,  hvars  utländska  handel  sålunda 
blef  afbruten,  ensamt  fick  röna  olägenheterna  af  kriget.  Då 
satte  sig  Sigismund  sjelf  i  rörelse,  men  blef  slagen  vid  Mewe 
vid  Weichsel.  Under  de  följande  åren  fortsattes  kriget  med 
häftiga  skärmytslingar,  i  hvilka  Gustaf  Adolf  och  hans  män 
lade  grunden  till  sitt  krigiska  rykte.  Konungen,  som  städse 
framstod  såsom  en  förebild  af  hjeltemod,  råkade  flere  gånger  i 
lifsfara,    t.    ex.    vid    Dirschau    år  1627,    då  han  blef  sårad  i 


DET    STORA    TYSKA    KRIGET,     1630 1648.  225 

skuldran.  Samtidigt  utförde  Åke  Tott,  herre  till  Liuksiala, 
som  konungen  kallade  sin  "snöplog",  emedan  lian  användes  att 
åt  de  öfriga  rensa  vägen  från  fiender,  med  sina  finska  ryttare 
underverk  af  tapperhet.  Största  delen  af  finska  hären  var  nu 
förlagd  i  Lilfland,  der  De  la  Gardie  och  Gustaf  Horn  förde 
befälet.  Konungen  var  ej  riktigt  belåten  med  herr  Jakobs 
långsamma  sätt.  Horn  deremot,  hvilken  år  1626  slog  polac- 
karne vid  Wolmar  och  äfven  de  följande  åren  ådagalade  en 
utomordentlig  duglighet  och  vaksamhet,  steg  derigenom  allt 
mer  och  mer  i  konungens  gunst.  En  vidsträckt  krigsskåde- 
plats började  emellertid  öppna  sig  för  de  svenska  vapnen,  och 
polska  kriget  nalkades  sitt  slut.  Om  hösten  1629  afslöts 
genom  Frankrikes  och  Englands  bemedling  ett  sexårigt  vapen- 
stillestånd i  Altmark  i  Preussen,  hvarvid  Liffland  och  en  del 
af  preussiska  kusten  tillföll  Sverige.  Följande  år  begynte 
Gustaf  Adolf  sitt  segertåg  i  Tyskland,  hvarom  vi  snart  utför- 
ligare skola  tala. 

Kriget  i  Liffland  och  Preussen  var  både  för  befäl  och 
manskap  en  förträfflig  skola  och  förtjenar  derför  en  närmare 
uppmärksamhet.  Taktik  och  ordning,  beväpning  och  manstukt, 
hvarigenom  sedermera  den  svenska  hären  blef  berömd  i  Europa, 
hade  här  utvecklat  sig  under  den  snillrike  och  företagsamme 
unge  hjeltekonungens  ledning.  Sveriges  krigsmagt  hade  på 
dessa  tider  varit  i  ständigt  tilltagande  och  uppgick  under 
preussiska  kriget  till  omkring  50,000  man,  af  hvilka  nära  en 
fjerdedel  utgjordes  af  legotrupper,  en  annan  fjerdedel  af  finnar 
och  hälften  af  svenskar.  Fotfolket  var  indeladt  i  regementen 
(1,200  man)  och  kompanier  (150  man)  och  redan  fullständigt 
försedt  med  musköter;  endast  bland  det  finska  manskapet  om- 
nämnes  ännu  år  1627  äfven  bågskyttar.  Det  är  anmärknings- 
värdt,  att  finnarne  tyckas  hafva  haft  en  synnerlig  fallenhet  för 
rytteritjenst;  ty  Finlands  24  ryttarekompanier  (3,000  man)  voro 
i  förhållande  till  fotfolket  vida  starkare  än  det  svenska  rytteriet. 
De  årliga  soldatutskrifningarna  begynte  dock  redan  blifva  ganska 
tryckande,  och  en  klagan  öfver  befolkningens  aftagande  för- 
spordes allmänt.  Öfver  hufvud  taget  gåfvo  sig  finnarne  högst 
ogerna  till  den  aflägsna  krigstjensten,  der  ofta  nog  brist  och 
umbäranden  samt  sjukdomar  voro  tapperhetens  enda  belöning, 
och  derför  sökte  männen  ofta  nog  sin  tillflykt  i  skogarne,  nål- 
en   rekrytutskrifning    skulle    försiggå.     Men    då    de    en    gång 

Finlands  historia.  15 


"2  "2  6  FINLANDS    HISTORIA. 

kommit  i  fält,  gjorde  de  manligt  sin  skyldighet  och  i  sina 
enkla  kläder,  som  hade  föga  uniformsmässigt  i  sig,  slogo  de 
uti  oräkneliga  drabbningar  sina  ståtligt  utrustade  fiender  på 
flykten.  Krigstukten  var  i  Gustaf  Adolfs  armé  bragt  till  ■ 
höjden  af  fulländning.  Konungen  tålde  ej  ens  i  fiendeland 
några  våldsbragder,  likaså  litet  som  han  i  sitt  eget  läger  tillät 
ett  tygellöst  lif.  Det  var  en  gudfruktig  armé  under  en  gud- 
fruktig  fältherres  fana,  enkom  skapad  till  protestantismens  för- 
kämpe i  Europa. 

Det  stora  religionskriget  emellan  påfveväldet  och  prote- 
stantismen hade  redan  under  flere  årtionden  blifvit  förberedt; 
nu  hade  det  slutligen  blifvit  en  europeisk  angelägenhet,  som 
drog  alla  vestra  Europas  stater  och  samhällsförhållanden  med 
i  sin  hvirfvel.  I  spetsen  för  katolicismen  stod  huset  Habs- 
burg  i  Spanien  och  Österrike,  hvilket  hade  gjort  till  sin  upp- 
gift att  under  katolicismens  skydd  grundlägga  en  universal- 
monarki. Men  från  den  sociala  och  religiösa  frihetens  sida 
hade  redan  tidigt  ett  häftigt  motstånd  gjorts  mot  Habsburgarnes 
planer.  Redan  mer  än  ett  hälft  sekel  hade  de  protestantiska 
Nederländerna  fört  krig  emot  Spanien,  och  äfven  flere  af  Fin- 
lands mest  framstående  krigare,  såsom  Jakob  de  la  Gardie, 
Gustaf  Horn  och  andra,  hade  under  detta  krig  gjort  sina  första 
lärospån  under  den  berömde  prinsen  af  Oranien.  I  början 
hade  det  protestantiska  England  varit  Nederländernas  bästa 
bundsförvandt ;  men  då  i  detta  land  det  borgerliga  kriget  ut- 
bröt, blef  det  förhindradt  att  vidare  befatta  sig  med  konti- 
nentens angelägenheter.  Frankrike  deremot,  som  bragt  religions- 
partierna i  eget  land  till  stillhet,  var  af  politiska  skäl  benäget 
att  träda  i  vägen  för  Habsburgarnes  hersklystnad,  och,  ehuru 
sjelft  katolskt,  likväl  understöda  protestanterna  i  deras  strid 
för  friheten.  I  Ungern  hade  Gabriel  Bethlen  och  senare 
Rakoczy  höjt  frihetens  baner  emot  Österrike,  och  samma  fri- 
hetsanda hade  i  Böhmen  år  1618  framkallat  det  ryktbara 
uppror,  med  hvilket  det  trettioåriga  kriget  i  Tyskland  tog  sin 
början.  I  sistnämnda  land  stodo  i  detta  ögonblick  de  båda 
religionspartierna  beredda  till  en  afgörande  kamp :  i  söder  den 
heliga  ligan  under  Baijerns  beskydd  och  Österrikes  regenter, 
som  ville  förnya  kejsarnes  forna  magt;  i  norr  deremot  de 
protestantiska  furstarne  och  städerne,  hvilka  voro  beslutna  att 
försvara   sin    frihet,    men  genom  ömsesidig  afund  skadade  den 


DET    STORA    TYSKA    KRIGET,     1630  — 164  8.  227 

gemensamma  saken.  Under  sådana  förhållanden  syntes  katoli- 
cismens seger  vara  viss.  Upproret  i  Böhmen  var  dämpadt, 
ligans  general,  Tilly,  fördref  protestanterna  från  Pfalz,  och 
kejsarens  vilda  härskaror,  anförda  af  Wallenstein,  förbredde 
sig  ända  till  Östersjöns  kuster.  Den  hjelp  konungen  af  Dan- 
mark, Kristian  IV,  ville  bringa  sina  trosförvandter  i  Tyskland, 
hade  blott  bidragit  att  göra  katolicismens  seger  så  mycket 
mera  glänsande.  Endast  Sverige  och  dess  hjeltekonung,  Gustaf 
Adolf,  återstod  nu  mera  såsom  protestanternas  enda  hopp. 
Redan  före  krigets  utbrott  hade  Gustaf  Adolf  med  be- 
kymmer iakttagit  förebuden  till  den  storm,  som  snart  skulle 
begynna  rasa  öfver  Tyskland.  De  kejserliges  framträngande 
till  kusterna  af  Östersjön  öfvertygade  honom  slutligen  om,  att 
Sveriges  egen  säkerhet  fordrade  hans  inblandning  i  Tysklands 
angelägenheter.  De  fördrifne  hertigarne  af  Mecklenburg  erhöllo 
derför  en  tillflyktsort  i  Sverige,  och  då  hansestaden  Stralsund 
hade  beslutat  göra  motstånd  mot  Wallensteins  magt,  skickades 
amiral  Fleming  dit  år  1628,  för  att  afsluta  ett  förbund  till 
ömsesidigt  bistånd.  Vapenstilleståndet  med  Polen  gjorde  det 
ändtligen  möjligt  för  konungen  att  uppträda  som  protestan- 
tismens förkämpe  och  Johannedagen  1630  landsteg  han  med 
13,000  man  i  Usedom  vid  Oders  mynning.  Hertigen  af  Pom- 
mern tvangs  snart  att  sluta  sig  till  förbundet  och  hans  residens 
Stettin  besattes  af  svenskarne.  Kort  derpå  inträffade  äfven 
Gustaf  Horn  med  de  finska  och  estniska  trupperna,  hvilka 
tågat  landvägen  öfver  Liffland  och  Preussen.  Dertill  förstärkte 
konungen  ännu  sin  armé  med  skottska  och  tyska  legotrupper 
och  utsträckte  sina  eröfringar  längs  hafskusten  och  Oders 
stränder.  Hans  första  steg  voro  i  sjelfva  verket  ganska  farliga, 
ej  allenast  i  anseende  till  fiendernas  större  antal,  utan  äfven 
till  följd  af  jesuiters  och  förrädares  intriger.  Sålunda  skulle 
han  en  gång  vid  Demmin  (i  Vor-Pommern)  fallit  i  fiendernas 
våld,  om  ej  70  finska  ryttare  offrat  sina  lif  för  honom,  till 
dess  hjelp  hann  anlända.  Inom  kort  begynte  dock  de  kejserliga 
inse,  att  "snökonungen"  från  den  höga  norden  ej  skulle  förgås 
för  söderns  glödande  hetta,  såsom  de  i  början  hånfullt  hade 
menat.  Man  måste  äfven  medgifva,  att  tidsförhållandena  voro 
särdeles  gynsamma  för  honom.  Kejsarens  misstro  och  de  tyska 
furstarnes  klagomål  hade  aflägsnat  Wallenstein  från  öfverbefälet, 
och    underbefälhafvarne,   i   hvilkas  händer  befälet  anförtroddes, 


228  FINLANDS    HISTORIA. 

kunde  ej  sammanhålla  den  kejserliga  arméns  tygellösa  horder. 
Först  då  Tilly  i  början  af  det  följande  året  (1631)  ankom  till 
krigsskådeplatsen,  begynte  kriget  antaga  ett  mera  storartad! 
utseende.  Gustaf  Adolf  afslöt  nu  en  traktat  med  Frankrike 
om  subsidier;  men  Brandenburgs  och  Sachsens  vankelmodiga 
hållning  hindrade  honom  från  att  skynda  till  Magdeburgs  und- 
sättning, hvilken  stad  Tilly  nu  eröfrade  och  på  det  ohyggligaste 
lät  ödelägga.  Konungen  gick  derefter  öfver  Elbe  och  uppslog 
vid  Werben,  midt  emot  Hawels  mynning,  ett  befästadt  läger, 
mot  hvilket  alla  Tillys  anfall  strandade.  Om  hösten  hade  den 
kejserlige  armén  blifvit  ökad  till  40,000  man  och  inföll  nu  i 
Chur-Sachsen,  hvars  regering  hittills  bemödat  sig  om  att  för- 
blifva  neutral,  men  nu  blef  tvungen  att  bedja  svenskarne  om 
hjelp.  Gustaf  Adolf  tågade  till  Wittenberg  med  13,000  man 
infanteri  och  9,000  man  kavalleri,  tog  äfven  den  sachsiska 
hären  (11,000  man)  under  sitt  befäl  och  anryckte  med  dessa 
stridskrafter  emot  Tilly.  Denne  hade  uppstält  sina  trupper 
vid  Breitenfeld,  icke  långt  från  Leipzig,  och  den  7  September 
1631  uppstod  här  en  blodig  sammandrabbning.  Svenska  konun- 
gen, hvars  härskri  var:  Gud  med  oss!  hade  uppstält  sitt  fot- 
folk i  centern  och  rytteriet  på  begge  flyglarne;  högra  flygeln 
anfördes  af  Gustaf  Adolf  sjelf  och  på  den  yttersta  ändan  hade 
han  posterat  Torsten  Stålhandske  med  700  finska  ryttare. 
Venstra  flygeln  var  anförtrodd  åt  Gustaf  Horn;  ännu  längre 
till  venster  stod  den  sachsiska  hären  skildt  för  sig.  Katoli- 
kernas fältherrar  voro  den  sjuttioårige  Tilly,  samt  Pappenheim 
och  Furstenberg;  deras  fältrop  var:  Jesus  Maria!  Kl.  2  e.  m. 
gjorde  Pappenheim  med  rytteriet  ett  anfall  på  flanken  af  högra 
flygeln,  men  stötte  pä  ett  så  kraftigt  motstånd,  att  hela  hans 
trupp  sprängdes  och  Tillys  hela  artilleri  råkade  i  finnarnes 
händer.  Under  tiden  hade  Tillys  hufvudstyrka  anfallit  sach- 
sarne  och  slagit  dem  på  flykten;  men  Horns  flygel  uthärdade 
med  ståndaktighet  den  öfvermägtiga  fiendens  anfall,  till  dess 
konungen  bragte  honom  undsättning  och  segern  fullständigt  af- 
gjordes  till  svenskarnes  fördel.  Om  aftonen  lågo  6,'000  katoliker 
på  slagfältet  och  vägen  till  södra  Tyskland  var  öppen. 

Enligt  fleres  åsigt,  borde  Gustaf  Adolf  nu  hafva  tågat 
direkte  på  Wien;  men  konungen  ville  ila  till  sina  betryckta 
trosförvandters  i  Schwaben  bistånd  och  förde  derför  sin  här 
öfver    Thtiringerwald    till    stranden    af    Main,    hvarest  de  rika 


DET    STÖKA    TYSKA    KRIGET,    163  0 164  8.  229 

frankiska  biskopsdömena  Wurtzburg,  Bamberg  och  Mainz  jämte 
omätligt  byte  redan  innan  årets  slut  råkade  i  hans  våld.  Här  stod 
allt  slags  öfverflöd  till  buds  för  den  segerrika  hären.  "Våra  Finne- 
pojkar", hette  det  vid  denna  tid,  "vänja  sig  i  Vinlandet  deruppe, 
och  lära  icke  så  gerna  vilja  komma  till  Savolaks  igen;  då  de  i 
liffländska  kriget  ofta  måste  hålla  till  godo  med  vatten  och 
mögladt  bröd  till  ölsoppa,  göra  de  nu  kallskål  i  stormhatten 
med  vin  och  semla".  Sålunda  tillbragte  man  vintern  efter 
sina  öfverståndna  mödor.  Gustaf  Adolf  hade  förlagt  sitt  vinter- 
qvarter  till  Frankfurt,  och  Axel  Oxenstjerna,  som  hittills  uppe- 
hållit sig  i  Preussen,  för  att  gifva  akt  på  polackarne,  ilade  till 
sin  konung  för  att  rådslå  om  de  stundande  företagen.  Kriget 
hade  redan  tagit  en  ganska  vidsträckt  utbredning.  Sachsiska 
armén  hade  vändt  sig  emot  Böhmen  och  Schlesien;  Gustaf 
Horn  stod  vid  öfra  Main;  Tott  befalte  i  Mecklenburg  och  vid 
nedra  Elbe;  slutligen  hade  hertig  Bernhard  af  Weimar  begynt 
plantera  de  svenska  fanorna  på  andra  sidan  Bhen  i  Elsass. 
Hela  krigsmagten  hemma  och  i  fält  öfversteg  på  denna  tid 
100,000  man,  af  hvilka  dock  minsta  delen  bestod  af  eget  folk. 

Tidigt  om  våren  1632  måste  konungen  skynda  till  bistånd 
åt  Horn,  som  ansattes  af  Tilly,  och  drog  derefter  i  dennes 
spår  till  Baijern.  Tilly  hade  intagit  en  fast  position  vid  Lechs 
inflöde  i  Donau.  Men  den  5  April  trängde  Gustaf  Adolfs  här 
med  finnarne  i  spetsen  öfver  Lech,  och  Tilly  blef  dödligt  sårad. 
Augsburg,  Landshut  och  Mimenen  föllo  i  segrarnes  händer  och 
faran  syntes  närma  sig  kejsarens  egna  arfländer.  Men  äfven 
på  andra  orter  voro  de  svenska  vapnen  lyckliga.  Horn,  som 
hade  blifvit  skickad  till  Rhentrakten,  utdref  under  årets  lopp 
fienderna  från  Baden  och  Elsass. 

Men  kejsaren  hade  under  denna  sin  nöd  åter  anförtrott 
öfverbefälet  åt  Wallenstein,  hvilken  snart  samlade  en  ansenlig 
krigshär.  Med  föga  möda  fördref  han  sachsarne  från  Böhmen 
och  vände  sig  derpå  emot  Nurnberg.  Gustaf  Adolf  skyndade 
till  denna  protestantiska  stads  undsättning  och  inväntade  uti 
ett  befäst  läger  sin  ryktbare  fiende.  Men  denne  uppslog  äfven 
ett  befäst  läger  på  ett  angränsande  berg,  i  förhoppning  att 
genom  hunger  utmatta  svenska  hären.  Under  hetaste  sommar- 
tiden låg  man  nu  här  i  nio  veckor  midt  emot  hvarandra; 
endast  mindre  ströfkorpser,  isynnerhet  finnar  och  kroater, 
drabbade    understundom    tillsammans  på  sina  provianteringsut- 


230  HM, ANDS    HISTORIA. 

flygter.  Slutligen  företog  svenska  konungen,  som  blef  trött  vid 
detta  utmattningskrig,  en  stormning  emot  Wallensteins  läger; 
men  sedan  han  förlorat  mycket  folk,  och  då  ej  ens  finnarnes 
stormlöpning,  som  var  konungens  sista  försök,  hade  någon 
framgång,  nödgades  han  uppgifva  anfallet.  Kort  derefter  bröt 
han  upp  till  Baijern,  qvarlemnande  nödig  besättning  i  Nurnberg. 
Wallenstein  åter  vände  sig  emot  norr  och  inföll  slutligen  grymt 
härjande  i  Chur-Sachsen.  Då  kallade  detta  lands  nödrop  konun- 
gen för  andra  gången  till  hjelp.  Han  skyndade  från  Donau 
genom  Franken  och  Thiir ingen  och  stod  i  början  af  November 
framför  Wallenstein  med  en  liten,  men  utvald  här  (12,000  man 
fotfolk  och  6,000  man  rytteri).  Hans  första  plan  var  att  pas- 
sera söder  om  fienden  emot  öster,  för  att  förena  sig  med  den 
andra  afdelningen  af  hären,  som  kom  från  Elbe-sidan.  Men 
då  han  på  vägen  fick  höra,  att  Wallenstein,  som  icke  väntade 
något  anfall,  hade  skickat  bort  Pappenheim,  så  beslöt  han  att 
plötsligt  leverera  en  afgörande  drabbning  och  ankom  sent  om 
höstaftonen  till  IMzen,  hvarest  Wallenstein  nu  i  största  hast 
befästade  sin  slagtordning  och  återkallade  Pappenheim.  De 
kejserligas  armé  var  vid  pass  hälften  större  än  den  svenska, 
och  efter  Pappenheims  ankomst  var  den  dubbelt  så  stor.  Men 
den  svenska  armén,  som  tillbragt  natten  på  öppna  fältet,  gjorde 
det  oaktadt  följande  dag,  den  6  November  (gamla  stilen),  ett 
modigt  anfall  på  den  fiendtliga  slagtordningen.  Svenskarne 
voro  uppstälda  på  samma  sätt,  som  året  förut  vid  Leipzig: 
Stålhandskes  finska  rytteri  (nu  mera  endast  500  man)  på  dess 
gamla  hedersplats  vid  yttersta  ändan  af  högra  flygeln.  Konun- 
gen anförde  sjelf  högra  flygeln  och  hertig  Bernhard  den  venstra ; 
lösen  var  på  båda  sidor  den  samma,  som  i  slaget  vid  Breiten- 
feld.  Gustaf  Adolf  visade  för  Stålhandske  de  kejserliga  kyras- 
siererna,  sägande :  "grip  an  de  der  svarta  bussarne ;  de  komma 
att  göra  oss  ondt!"  Derpå  ilade  han  med  småländska  rytteriet 
till  centerns  undsättning,  men  förvillade  sig  ifrån  de  sina  och 
stupade  för  flere  sår.  Då  hertig  Bernhard  erhöll  kunskap 
härom,  uppmanade  han  armén  att  hämnas  sin  store  konungs 
död.  Med  oemotståndligt  raseri  stormade  den  svenska  hären 
fram,  och  finnarne  återtogo  härunder  konungens  lik.  Men  nu 
hade  äfven  Pappenheim  hunnit  fram  till  stridsplatsen  och  för- 
sökte modigt  förnya  anfallet;  men  han  blef  sjelf  dödligt  sårad, 
såsom  det  säges,  af  Stålhandskes  hand,  och  en  allmän  fruktan 


DET    STOEA    TYSKA    KRIGET,    1630 — 1G48.  231 

bemägtigade  sig  de  kejserliga.  Efter  nio  timmars  kamp  för- 
blef  stridsfältet  och  det  fiendtliga  artilleriet  i  svenskarnes  våld. 
Men  äfven  de  hade  förlorat  mycket  folk,  och  främst  sin  ädle 
anförare  och  konung.  Denna  tilldragelse  firade  katolikerne  med 
jubelfester,  men  Sveriges  rike  och  alla  protestantismens  vänner 
uppfyldes  af  den  bittraste  sorg. 

Med  Gustaf  Adolfs  död  hade  Vasaättens  protestantiska 
gren  utslocknat  på  svärdsidan;  ty  hertig  Johan  hade  aflidit 
redan  1618  och  konungens  broder,  Karl  Filip,  dog  1622  i 
Reval.  Endast  tvenne  af  qvinnolinien:  Gustaf  Adolfs  syster 
Katharina,  gift  med  rhenska  pfalzgrefven  Johan  Casimir,  som 
för  tillfället  uppehöll  sig  i  Sverige,  samt  konungens  sexåriga 
dotter  Kristina,  uppburo  ännu  Vasanamnet.  Den  sistnämnda 
bestämdes  nu  till  efterträdare;  men  regeringen  förblef  under 
hennes  omyndighetsår  i  rådets  händer,  hvars  förnämsta  medlem, 
Axel  Oxenstjerna,  till  en  början  qvarstannade  i  Tyskland,  i  och 
för  ledningen  af  kriget  och  bevakandet  af  Sveriges  utländska 
politik.  På  hans  föranstaltande  ingingo  de  protestantiska  fur- 
starne ett  ömsesidigt  förbund  i  Heilbronn  ooh  de  svenska  vapnen 
fortsatte  någon  tid  sitt  segertåg.  Men  Sachsens  och  Branden- 
burgs  afund,  samt  de  tyska  truppernas  egennyttiga  fordringar 
förderfvade  snart  den  gemensamma  saken.  Hertig  Bernhard 
af  Weimar,  som  fordrade  för  sig  öfverbefälet  och  genom  sitt 
öfvermod  förderfvade  Horns  planer  vid  Donau,  levererade  slut- 
ligen i  Augusti  1634  en  olycklig  drabbning  vid  Nördlingen, 
hvaraf  följden  blef  Horns  fångenskap  och  förlusten  af  södra 
Tyskland.  Hertig  Bernhard  tågade  till  Elsass,  hvilket  land 
han  eröfrade  för  Frankrikes  räkning.  Sachsen  och  de  flesta 
öfriga  af  de  förbundne  försonade  sig  med  kejsaren,  i  afsigt  att 
helt  och  hållet  fördrifva  svenskarne  från  Tyskland.  Nu  skulle 
Oxenstjerna  varit  benägen  för  fred,  om  han  kunnat  erhålla 
antagliga  vilkor;  men  då  detta  ej  skedde,  var  krigets  fortsät- 
tande oundvikligt,  och  innan  kort  bar  hans  ståndaktighet  goda 
frukter.  Med  Frankrike  ingicks  ett  starkt  förbund,  enligt 
hvilket  detta  lands  krigshärar  begynte  röra  sig  vid  stränderna 
af  Rhen,  och  i  norra  Tyskland  förde  Jolmn  Baner  åter  sven- 
skarne till  segrar  och  eröfringar.  Samtidigt  utgingo  de  med 
Polen  öfverenskomna  fredsåren,  och  Sigismunds  son,  Wladislaw, 
som  efter  fadrens  död  1632  blifvit  vald  till  konung  af  Polen, 
hotade  att  med  ett  nytt  krig  göra  sin  påstådda  rätt  till  svenska 


232  FINLANDS    HISTOBIÅ. 

kronan  gällande.  Men  en  stark  krigshär,  som  under  anförande 
af  Jakob  de  la  Gardie  sändes  till  Preussen,  bragte  honom  att 
ingå  en  ny  förlikning  år  1635,  hvarvid  Polen  återfick  de  land- 
sträckor i  Preussen,  som  svenskarne  hade  eröfrat,  men  Liffland 
förblef  fortfarande  Sveriges  besittning. 

Följande  tilldragelser  under  det  tyska  kriget  kunna  vi 
endast  i  korthet  beröra.  De  svenska  vapnen  voro  trängda  till- 
baka ända  till  gränsen  af  Mecklenburg,  då  Baner  1636  vid 
Wittstock  förskingrade  den  sachsiska  armén.  Det  var  Stål- 
handske, som  afgjorde  denna  seger.  En  ännu  mera  lysande 
seger  vid  Chemnitz  i  Sachsen  år  1639  öppnade  för  Baner 
vägen  öfver  Böhmiska  bergen;  men  de  kejserligas  öfvermagt 
tvang  honom  snart  att  åter  draga  sig  tillbaka  till  kurfursten- 
dömet  Sachsen.  Härifrån  inbröt  han  i  början  af  år  1641 
helt  oförmodadt  i  Baijern,  i  afsigt  att  eröfra  Regensburg,  der 
kejsaren  och  de  tyska  furstarne  som  bäst  voro  samlade  till 
riksdag.  Detta  djerfva  företag  lyckades  likväl  icke;  Baner 
nödgades  i  största  hast  draga  sig  tillbaka  och  hans  här  räd- 
dades endast  derigenom,  att  den  finska  ryttmästaren  Erik 
Slang  i  flere  dagars  tid  uppehöll  fienderna  vid  det  lilla  fästet 
Neuburg,  der  han  slutligen  blef  tillfångatagen.  Efter  detta 
tåg  insjuknade  och  dog  Baner,  som  genom  sin  skicklighet  åter 
hade  upphjelpt  den  svenska  krigslyckan,  men  å  andra  sidan 
genom  ohyggliga  härjningar  förspilt  den  svenska  disciplinens 
goda  anseende.  Krigets  ledning  öfverlemnades  nu  åt  Lennart 
Torstenson,  Gustaf  Adolfs  ryktbare  artilleriöfverste ;  men  denne 
låg  sjuk  i  Sverige,  och  de  tre  generaler,  åt  hvilka  befälet  under 
tiden  anförtroddes,  nämligen  tysken  Adam  Pfuel,  svensken  Karl 
Gustaf  Wrangel  och  finnen  Arvid  Wittenberg,  förmådde  med 
knapp  nöd  kufva  legotruppernas  motsträfvighet  och  missnöje.  Den 
kejserlige  generalen  ville  då  begagna  sig  af  tillfället  och  anföll 
svenskarne  vid  Wolfenbuttel ;  men  Wittenberg,  som  för  denna 
dag  genom  lottning  blifvit  utsedd  till  öfverbefälhafvare,  för- 
skingrade hela  den  fiendtliga  armén.  Då  slutligen  Torstenson, 
ehuru  ännu  sjuk,  hann  fram  till  hären,  fick  kriget  ny  fart. 
Sedan  han  förenat  sig  med  Stålhandske,  som  kämpat  i  Schle- 
sien,  ryckte  Torstenson  emot  de  kejserliga  och  vann  vid  Leipzig 
en  lysande  segar  år  1642.  Erik  Slang,  som  anförde  venstra 
flygeln,  föll  vid  första  anloppet;  men  på  högra  flygeln  slogo 
Wittenberg  och  Stålhandske  fienderna  på  flykten,   och  hela  det 


DET    STORA    TYSKA    KRIGET,     1680 lt>4  8.  233 

fiendtliga  artilleriet  biel'  segervinnarnes  byte.  Följande  år 
framträngde  Torstenson  genom  Böhmen  till  Mähren  och  hotade 
sjelfva  den  kejserliga  hufvudstaden.  Men  då  blef  han  plötsligen 
kallad  bort  till  ett  annat  magtpåliggande  värf. 

Danmark  såg  nämligen  med  missundsamma  blickar  Sveriges 
nyförvärfvade  magt  i  Europa;  i  hemlighet  bedref  det  underhand- 
lingar med  Österrike  och  Polen,  och  det  var  att  befara,  att 
Danmark,  om  någon  olycka  skulle  hända  de  svenska  »vapnen  i 
Tyskland,  genast  skulle  begagna  sig  af  tillfället  att  förklara 
krig.  Derför  beslöt  svenska  regeringen  att,  så  länge  ännu  val- 
tid, undanrödja  denna  fara  och  beordrade  Torstenson  att  med 
sin  krigshär  plötsligt  infalla  i  Jutland.  Denna  plan  verkstäldes 
med  sådan  snabbhet,  att  i  början  af  år  1644  nästan  hela  det 
danska  fastlandet  var  i  svenskarnes  våld;  ty  samtidigt  som 
Torstensons  härar,  anryckande  söderifrån,  eröfrade  Holstein  och 
Jutland,  hade  ifrån  norr  Gustaf  Horn,  som  nyss  återkommit 
från  sin  åttaåriga  fångenskap,  infallit  i  Skåne  och  der  intagit 
Helsingborg.  Den  gamle  Kristian  IV  stred  hjeltemodigt  och 
lyckades  åtminstone  rädda  danska  öarne.  Om  sommaren  mötte 
han  med  sin  flotta  Klas  Fleming  vid  Femern,  der  segern  blef 
oafgjord.  Kort  derpå  erhöll  Fleming  banesåret  genom  en 
kanonkula.  Men  längre  fram  mot  hösten  förstörde  hans  efter- 
trädare i  befälet,  Karl  Gustaf  Wrangel,  den  danska  flottan  i 
ett  nytt  sjöslag  vid  Femern.  Under  sådana  omständigheter 
nödgades  danskarne  uti  freden  i  Brömsebro  1645  göra  betyd- 
liga uppoffringar.  Åt  Sverige  afträddes  för  alltid  landskapen 
Jämtland  och  Herjedalen,  som  af  ålder  tillhört  Norge,  samt 
Gotland,  hvilket  från  unionstiden  lydt  under  Danmark,  och 
Ösel,  som  danskarne  bemägtigat  sig  samtidigt,  som  Sverige 
underlade  sig  Estland.  Dessutom  öfverlemnades  Halland,  som 
hörde  till  Danmarks  gamla  område,  på  30  år  åt  Sverige,  men 
äfven  detta  landskap  återficks  aldrig.  Danmarks  lycka  var  nu 
i  sin    nedgång,    och  Sveriges  magt  tillväxte  allt  mer  och  mer. 

Samtidigt  begynte  äfven  det  tyska  kriget  lida  mot  slutet, 
hvartill  Tysklands  förhärjade  tillstånd  och  de  krigförandes  ut- 
mattning var  förnämsta  orsaken.  Sedan  drottning  Kristina  i 
Sverige  år  1644  sjelf  omhändertagit  regeringen,  erhöllo  sträf- 
vandena  efter  fred  äfven  på  detta  håll  större  eftertryck,  och 
magternas  sändebud,  hvilka  sammanträdt  i  Osnabruck  och 
Miinster    i    Westfalen,    begynte    småningom  sitt  förlikningsvärf. 


234  FINLANDS    HISTORIA. 

Men  härunder  fortsattes  kriget  på  det  häftigaste.  Redan  i 
slutet  af  år  1644  hade  Torstenson  återvändt  från  Jutland  och 
i  närheten  af  Magdeburg  förskingrat  en  kejserlig  armé.  Föl- 
jande vinter  inföll  han  i  Böhmen,  slog  en  annan  armé  vid 
Jankowitz  och  framryckte  emot  Wien,  utanför  hvilken  stad  han 
för  en  tid  förenade  sig  med  den  ifrån  Ungern  kommande 
Råkoczy.  Men  då  denne  åter  skilde  sig  ifrån  honom  och  en 
pest  begynte  rasa,  återtågade  hufvudhären  till  Böhmen  och 
derifrån  till  Thuringen.  Torstenson  nödgades  för  sin  sjuklig- 
hets skull  återvända  till  Sverige,  och  öfverbefälet  uppdrogs  åt 
Karl  Gustaf  Wrangel  Denne  framträngde  år  1646  genom 
Franken  och  Schwaben  till  stränderna  af  Bodensjön  och  tvang- 
hertigen  af  Baijern  till  vapenhvila.  Följande  år  nödgades  han 
draga  sig  tillbaka  till  Elbetrakten;  men  år  1648  framträngde 
han  åter  i  förening  med  franska  generalen  Turenne  djupt  in 
i  Baijern,  samtidigt  som  en  annan  svensk  armé  under  Königs- 
mark  plötsligt  intog  en  del  af  Prag  i  Böhmen.  Dessa  till- 
dragelser tvungo  slutligen  de  katolska  magterna  att  afsluta 
Westfaliska  freden,  som  ingicks  samma  år,  1648.  Sverige 
erhöll  största  delen  af  Pommern,  samt  några  mindre  områden 
i  Tyskland  och  ett  ord  med  i  laget  i  Tysklands  invecklade 
politiska  angelägenheter.  Denna  vinst  var  nog  ringa  för  så 
långvariga  och  i  allmänhet  så  lyckliga  strider.  .  Men  ett  mål 
var  åtminstone  uppnådt:  katolicismens  öfvermagt  var  bruten 
och  det  lilla  Sverige  hade  i  anseende  svingat  sig  upp  till  en 
europeisk  stormagt.  Att  det  nu  och  sedermera,  likasom  i  en 
fortsättning,  frånvann  danskarne  de  landskap  vid  Öresund,  dem 
naturen  sjelf  tyckes  afsett  att  lyda  under  Sverige,  var  likväl, 
såsom  vi  längre  fram  skola  se,  för  sjelfva  svenska  folket  den 
vigtigas  te  följden  af  det  tyska  kriget. 

Man  måste  i  sanning  förvåna  sig  öfver,  att  det  lilla 
svenska  riket,  hvars  hela  folkmängd  på  denna  tid  synes  varit 
omkring  1£  milion,  eller  mindre  än  för  närvarande  Finlands, 
kunde  i  19  år  uthärda  ansträngningen  af  ett  så  stort  krig. 
Saken  vore  omöjlig  att  förklara,  om  vi  ej  visste,  att  största 
delen  af  den  i  kriget  använda  styrkan  utgjordes  af  främmande 
legotrupper,  och  att,  isynnerhet  efter  Gustaf  Adolfs  död,  kriget 
för  det  mesta  sjelft  fick  bekosta  sina  utgifter,  nämligen  genom 
taget  byte,  brandskatter  och  de  franska  subsidierna.  Rikets 
eget  krigsfolk  uppgick  vid  denna  tid  till  omkring  40,000  man, 


DET    STORA    TYSKA    KRIGET,    1630 1648.  235 

af  hvilka  dock  sällan  mer  än  18,000  voro  ute  i  kriget.  Men 
denna  lilla  hop  var  i  sjelfva  verket  kiigshärens  egentliga 
kärna,  genom  hvilken  fältherrarne  kunde  hålla  det  lösa  ut- 
ländska legofolket  i  tygel.  Det  är  att  märka,  att  bland 
rikets  eget  krigsfolk  finnarne  intogo  ett  större  rum,  än  man 
af  Finlands  folkmängd  på  denna  tid  skulle  kunna  förmoda. 
Äfven  efter  den  högsta  beräkning  uppgick  antalet  af  innevånarne 
i  Finland  endast  till  hälften  emot  Sveriges  folkmängd  *.  Men 
förhållandet  inom  hären  var  sådant,  att  (utan  att  tala  om 
flottan  och  legotrupperna)  Finland  uppstälde  12  regementen  och 
Sverige  18.  Det  finska  rytteriet  var  nu  såsom  äfven  förr 
framstående  så  till  antal  som  duglighet;  det  bestod  af  tre 
regementen,  nämligen  Åbo  läns,  Tavast-Nylands  läns  och  Kare- 
lens, hvaremot  Sverige  uppstälde  endast  fyra.  Fotfolkets  för- 
delning var  följande:  1  regemente  från  Österbotten,  2  från 
Åbo  län,  3  från  Tavast-Nylands  län  och  3  från  Karelen  (med 
Savolaks  och  Kexholms  län).  Mot  slutet  af  kriget  bestod  den 
finska  styrkan  i  medeltal  af  17,000  man,  hvaraf  vanligen  10,000 
voro  utom  landet,  nämligen  omkring  4,000  såsom  besättningar 
i  de  östra  och  liffländska  fästningarna  och  6,000  i  tyska 
kriget.  Men  den  svenska  truppstyrka,  som  deltog  i  kriget,  ut- 
gjorde sällan  mer  än  10,000  man.  Vi  hafva  på  grund  deraf 
icke  utan  skäl  införlifvat  detta  krigs  vexlingar  med  det  finska 
folkets  historia.  Det  är  naturligt,  att  den  del  af  äran,  som 
bort  falla  på  finnarnes  lott,  till  största  delen  gömdes  under 
det  svenska  namnet;  men  äfven  finnarnes  namn  begynte  nu 
blifva  kändt  och  ryktbart.  Utländingarne  prisade  på  samma 
gång  Gustaf  Adolf  och  "hans  finnar",  beundrande  desses  orubb- 
liga tapperhet,  såsom  någon  oemotståndlig  naturkraft.  Fien- 
derna, som  mänga  gånger  med  rysning  hört  deras  stridsrop: 
"hakkaa  päälle!"  (hugg  på!),  gåfvo  dem  namnet  uhakka- 
pääliter".  Leipzig,  Lech,  Liitzen  och  otaliga  andra  slagfält 
hafva  varit  vitnen  till  deras  tapperhet,  och  äfven  bland  befälet 
stå  sådana  namn,  som  Horn,  Stålhandske,  Wittenberg,  andra 
att  förtiga,  i  jämn  bredd  med  de  förnämsta.  Ett  så  ärofullt 
anseende,  ett  så  ryktbart  namn  höjde  otvifvelaktigt  det  finska 
folkets  sjelfkänsla  och  skulle  gjort  det  i  ännu  högre  grad,  om 

*   approximativt:    Sveriges    folkmängd    8—900,000,    Finlands    400,000  och 
Östersjöprovinserna  med  Ingermanland  2 — 300,000. 


•„>;;»;  finlaxds  historia. 

ej    svenskheten    redan   hade    begynt  inkränkta  ett  så  ansenligt 
rum  i  Finlands  inre  förhållanden. 

Krigets  inflytande  på  Finlands  inre  tillstånd  var  naturligt- 
vis ej  på  långt  när  så  förderfligt,  som  i  forna  tider,  då  för- 
ödelsen ofta  nådde  landets  egna  bygder.  Den  största  tungan 
var  utskrifningen  af  krigsfolk.  Huru  denna  nästan  årligen 
återkommande  rekrytering  fruktades,  framgår  mer  än  nog  ur 
denna  tids  aktstycken.  År  1635  skref  rådet  till  kanslern,  som 
då  ännu  vistades  i  Tyskland,  att  till  följd  af  utskrifningarna  och 
de  dyra  tiderna  befolkningen  i  Viborgs  län  och  Ingermanland 
i  tusental  hade  flytt  öfver  gränsen.  I  allmänhet  var  det  äfven 
vanligt,  att  folket  helt  och  hållet  försvann  vid  tiden  för  ut- 
skrifningen, och  att  de  utskrifne  männen  måste  sättas  bakom 
lås  och  bom,  till  dess  de  kunde  transporteras  öfver  hafvet. 
Alen  äfven  det  oaktadt  voro  stora  hopar  på  rymmarefot,  så 
att  understundom  jämte  den  egentliga  krigsstyrkan  räknades 
5,000  man  "ovissa".  Det  var  ej  fruktan  för  död  och  faror, 
som  var  orsaken  härtill,  utan  hemmets  och  fosterlandets 
mägtiga  band.  Det  fans  exempel  uppå,  att  de  ifrån  det  af- 
lägsna  Tyskland  rymde  tillbaka  till  sitt  hem,  en  färd,  under 
hvilken  naturligtvis  vida  flere  besvär  och  faror  väntade  flyk- 
tingen än  i  sjelfva  kriget.  För  att  undvika  de  olägenheter, 
som  åtföljde  utskrifningen,  försökte  regeringen  förmå  folket  att 
uppställa  ett  bestämdt  antal  soldater,  och  år  1639  kom  en 
dylik  öfverenskommelse  till  stånd  i  Viborgs  län  och  Savolaks. 
Men  de  öfriga  landskapen  gingo  ännu  icke  in  på  en  dylik 
ordnad  värnepligt. 

Krigets  politiska  och  sociala  följder  for  Finland  kunna 
först  längre  fram  tagas  i  betraktande.  Det  är  naturligt,  att 
fredens  värf  icke  riktigt  kunde  förkofras  under  sådana  tider, 
då  kriget  var  den  vigtigaste  uppgiften.  Men  å  andra  sidan 
medförde  otvifvelaktigt  de  segerrika  krigsbragderna  ökad  kraft 
och  energi  äfven  i  öfriga  företag.  Af  krigsbytet  åter  tyckes 
ej  någon  betydlig  del  kommit  Finland  till  godo.  Dessa  ståt- 
liga palats,  som  vid  denna  tid  uppfördes  i  Sverige  med  de 
från  Tyskland  röfvade  skatterna,  fick  Finland  aldrig  skåda, 
och  på  samma  sätt  gingo  äfven  de  vetenskapliga  och  konst- 
skatterna för  det  mesta  till  Sverige.  Kyrkornas  prydnader 
ökades    kanhända,    och    Åbo    nya    universitet    fick    sitt  första 


PEHK  BRAHES  STYRELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.        237 

bibliotek  af  det  från  Jutland  tagna  krigsbytet.  Men  i  all- 
mänhet förblef  Finland  fattigt  som  förut,  isynnerhet  af  det 
skäl,  att  dess  förnämsta  adelsätter  vid  denna  tid  öfverflyttade 
till  Sverige. 


3.    Pehr  Brahes  styrelse  i  Finland  och  drottning  Kristinas  tid, 
1632—1654. 

Vi  skola  nu  ifrån  krigsbullret  vända  tillbaka  för  att  be- 
trakta rikets  inre  förvaltningsangelägenheter,  börjande  från  den 
tid,  då  Gustaf  Adolf  stupade  på  slagfältet  vid  Liitzen  och 
hans  minderåriga  dotter  Kristina  upphöjdes  på  Sveriges  tron. 
Det  är  att  märka,  att  Gustaf  Adolfs  regering  redan  ansenligt 
hade  ökat  adelns  magt  i  riket,  och  att  äfven  för  öfrigt  hela 
tidsriktningen  visade  en  dylik  benägenhet.  De  stora  krigs- 
bedrifterna, genom  hvilka  riket  höjdes  till  jämn  bredd  med 
Europas  stormagter,  erfordrade  naturligtvis  stora  belöningar  åt 
enskilde,  samt  öfver  hufvud  en  ökad  yttre  glans  i  allt  som 
rörde  regeringen.  Samtidigt  framkallade  ordnandet  af  den 
inre  förvaltningen,  som  påbegynts  af  Gustaf  Adolf  och  nu 
fortsattes  af  Axel  Oxenstjerna,  äfven  en  embetsaristokrati , 
hvilken  i  främsta  rummet  just  intogs  af  den  högre  adeln,  på 
grund  af  den  företrädesrätt  den  samma  besatt  i  sin  större 
skicklighet  och  bepröfvade  kraft.  Till  allt  detta  kom  nu 
under  Kristinas  minderårighet  (1632 — 1644)  en  långvarig  för- 
myndareregering, då  aristokratien  var  allena  herskande  och 
kunde  bevaka  sin  egen  fördel  i  de  politiska,  likasom  de  sociala 
angelägenheterna.  Dessa  allmänna  omständigheter  tillkänna- 
gifva  redan  skaplynnet  hos  det  tidskifte,  som  vi  nu  skola  gå 
att  betrakta. 

Under  sina  sista  lefnadsår  hade  Gustaf  Adolf  låtit  sin 
kansler  utarbeta  en  interims  regeringsform,  som  skulle  följas  i 
händelse  af  regentens  bortavaro,  eller  sjukdom  eller  minder- 
årighet. Oxenstjerna  sände  den  samma  nu  till  hemlandet  såsom 
den  aflidne  konungens  enda  testamente,  och  om  sommaren 
1634  gåfvo  riksens  ständer,  som  hade  samlat  sig  till  firandet 
af  konungens  begrafning,  dertill  sin  stadfästelse.     Enligt  denna 


238  FINLANDS    HISTORIA. 

regeringsform  stäldes  i  spetsen  för  styrelsen  fem  högsta  embets- 
män :  drotset,  marsken,  amiralen,  kanslern  och  riksskattmästaren, 
en  hvar  såsom  hufvudman  för  ett  eget  kollegium ;  dessa  skulle 
"efter  rådets  anvisning",  hålla  vård  om  de  ärender,  som  föllo 
inom  deras  särskilda  verkningskrets,  som  ock  om  rikets  all- 
männa angelägenheter,  och  deras  val  skedde  genom  rådet. 
Valet  utföll  så,  att  trenne  af  slägten  Oxenstjerna  fingo  säte 
vid  regeringen:  Gabriel  Gustafsson,  kanslerns  broder,  blefdrots 
och  president  vid  Svea  hofrätt ;  Axel  förblef  kansler,  och  bådas 
kusin,  Gabriel  Bengtsson  Oxenstjerna,  som  kort  förut  varit 
generalguvernör  öfver  Finland,  men  på  eget  bevåg  hade  lemnat 
detta  embete,  erhöll  vården  om  finanserna,  då  den  duglige 
Klas  Larsson  Fleming,  som  hittills  varit  president  för  skatt- 
kammaren, frivilligt  afträdde.  Marsk-  och  amiralsembetena 
ombetroddes  åt  de  gamle  Jakob  de  la  Gardie  och  Karl  Gyl- 
lenhjelm.  Enkedrottningen,  hvars  svaga  andliga  förmögenheter 
voro  allmänt  bekanta,  skildes  helt  och  hållet  såväl  från  regerin- 
gen, som  ifrån  sin  dotters  uppfostran;  sådan  var  den  hädan- 
gångne  konungens  egen  vilja.  Deremot  var  det  antagligen 
en  afvikelse  från  Gustaf  Adolfs  önskningar,  att  hans  svåger, 
pfalzgrefven  Johan  Kasimir,  som  under  de  sista  tiderna  i 
förening  med  Fleming  vårdat  riksskattkammaren,  nu  helt  och 
hållet  utestängdes  såväl  ifrån  regeringen  som  ifrån  rådet. 
Detta  framkallade  naturligtvis  mycken  bitterhet  hos  pfalzgrefven 
och  hans  familj,  der  den  unga  drottningen  uppfostrades  hos 
sin  moster,  och  man  började  redan  uppgöra  planer  att  öfver- 
föra  regeringen  till  pfalziska  ätten.  Och  då  pfalzgrefvens  son, 
Karl  Gustaf,  var  endast  litet  äldre  än  Kristina,  hoppades  för- 
äldrarne  att  genom  äktenskap  förena  de  båda  unga  kusinerna. 
Men  rikets  store,  hvilka  sträfvade  att  så  mycket  som  möjligt 
bibehålla  Sverige  såsom  ett  valrike,  synas  redan  från  början 
anat  till  dessa  planer  och  just  af  denna  orsak  med  misstro 
betraktat  det  pfalzgrefliga  huset. 

För  öfrigt  var  regeringsformen  från  1634  en  fullkomligt 
byråkratisk  och  aristokratisk  institution,  i  hvilken  konungens 
plats  syntes  nästan  öfverflödig  och  ständernas  verksamhetsfält 
var  ansenligt  inskränkt.  De  högsta  embetsmännens  möjliga 
förseelser  skulle  visserligen  undersökas  af  en  särskild  "riksrätt" ; 
men  alla  medlemmarne  af  denna  domstol  voro  sjelfva  embets- 
män.     Om  åter  rörande  de  frågor,  hvilka  rätteligen  hörde  till 


PEHR  BRAHES  STYHELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.       239 

ständernas  afgörande,  tidsförhållandena  icke  ansågos  tillåta  riks- 
dagens sammankallande,  kunde  man  i  dess  ställe  pålysa  ett  "riks- 
utskott", till  hvilket  hörde  alla  lagmän,  landshöfdingar,  lands- 
öfverstar  och  biskopar,  samt  tvenne  adelsmän  från  hvarje  lagsaga 
och  en  borgmästare  från  hvarje  af  städerna  Stockholm,  Upsala, 
Göteborg,  Norrköping,  Åbo  och  Viborg.  Dä  vi  veta,  att  tillsät- 
tandet af  biskopar  och  borgmästare  tillkom  regeringen  och  att  äfven 
den  lägre  adeln  för  det  mesta  genom  embeten  och  förläningar  var 
fästad  vid  styrelsen,  så  är  det  lätt  att  inse,  huru  kraftlös  en 
sådan  representation  skulle  vara  emot  den  mägtiga  aristokratien. 
Deremot  egde  den  nya  regeringsformen  särdeles  vigtiga  för- 
tjenster  i  ordnandet  af  landskapens  förvaltning.  Kättegångs- 
väsendet,  förvaltningen  och  militärbefälet  skildes  nu  för  första 
gången  noga  från  hvarandra :  ingen  skulle  få  vara  landshöfding 
der,  hvarest  han  innehade  ett  lagmansembete ;  landshöfdingen 
skulle  ej  få  inneha  befälet  öfver  trupperna  eller  ha  något  att 
skaffa  med  fästningarna;  krigsbefälet  åter  skulle  ej  vid  hotelse 
af  dödsstraff  röra  vid  skatteuppbörden.  Dessutom  var  detför- 
ordnadt,  att  tjenstemännen  vid  förvaltningen  en  gång  om  året 
skulle  infinna  sig  i  Stockholm,  för  att  göra  reda  för  sin  verk- 
samhet. Dessa  och  andra  förordningar  gåfvo  åt  rikets  för- 
valtningssystem en  sådan  ordning  och  fasthet,  att  de  öfriga 
europeiska  staterna  kunde  taga  det  samma  till  sin  förebild. 
Och  då  rikskanslern  slutligen  år  1636  från  Tyskland  återvändt 
till  hemlandet,  saknades  ej  heller  den  verksamma  anda,  som 
förmår  gifva  formerna  lif. 

En  annan  följd  af  kanslerns  hemkomst  var  äfven,  att 
Finland  åter  kom  under  en  omsorgsfullare  vård.  För  sitt  af- 
lägsna  läge  oah  sin  skilda  nationalitet  kunde  ej  detta  land 
omedelbart  draga  nytta  af  de  förbättringar,  som  blifvit  gjorda 
i  rikets  förvaltning;  behofvet  af  en  högsta  styresman,  hvilken  på 
ort  och  ställe  sjelf  kunde  alhjelpa  alla  svårigheter  och  förveck- 
lingar, var  så  mycket  kännbarare,  som  just  på  denna  tid  miss- 
växt i  förening  med  krigets  dagligen  ökade  tunga  hårdt  be- 
tryckte landet.  Till  dessa  allmänna  omständigheter  kommo 
ännu  enskilda  missförhållanden  inom  adeln  sjelf.  Grefve  Pehr 
Abrahamsson  Brahe  —  vanligen  kallad  "Pehr  Brahe  den 
yngre",  till  åtskilnad  från  hans  farfader,  som  var  samtidig  med 
Gustaf  Vasa  —  hade  redan  under  Gustaf  Adolfs  lifstid  genom 


240  FINLANDS     HISTORIA. 

sin  insigt  och  duglighet  varit  kanslerns  medtäflare  om  konun- 
gens gunst  och  stod  nu,  ehuru  endast  35  år  gammal,  såsom 
Oxenstjernornas  förnämsta  motståndare  i  riksrådet.  Hans  höga 
ätt  och  stora  förtjenster  tycktes  i  sjelfva  verket  fordra  ett 
sjelfständigt  verksamhetsfält,  och  å  ömse  sidor  ansåg  man  det 
vara  klokast  att  på  detta  sätt  undvika  en  förderflig  oenighet. 
Sålunda  utnämndes  nu  år  1637  genom  rådets  enstämmiga 
beslut  grefve  Brahe  till  Finlands  generalguvernör  för  tre  års 
tid.  Han  har  äfven  motsvarat  detta  förtroende  på  ett  sätt, 
som  gör  hans  styrelse  till  det  skönaste  fredsbladet  i  Finlands 
historia. 

Vi  hafva  i  det  föregående  ofta  sett,  huru  Finland  alltid 
hemtade  nya  krafter  och  åter  repade  sig  efter  sina  sociala 
missförhållanden,  då  konungarne  någon  gång  besökte  dess  bygder 
och  med  egna  ögon  fingo  på  nära  håll  skärskåda  dess  behof. 
Men  samma  välsignelse,  som  följde  Gustaf  Vasas,  Carl  IX:s 
och  Gustaf  Adolfs  vistelse  derstädes  i  spåren,  krönte  äfven 
Pehr  Brahes  verksamhet  i  detta  land;  ty  den  magt,  hvarmed 
han  var  utrustad,  var  mera  en  vicekonuugs,  än  en  general- 
guvernörs, och  sjelf  grep  han  genast  från  början  verket  an 
med  en  god  husfaders  hela  ifver  och  omsorg.  Ben  21  Nov. 
1637  landsteg  han  i  Åbo  och  begynte  genast  ordna  landets 
centralförvaltning.  Området  för  hans  verksamhet  utgjordes  af 
hela  det  nuvarande  Finland,  förutom  Österbotten,  som 
förut  varit  förenadt  med  Vesterbotten  och  äfven  nu,  ehuru 
försedt  med  egen  landshöfding,  räknades  till  Sverige.  I  det 
öfriga  Finland  funnos  för  närvarande  fyra  landshöfdingar,  näm- 
ligen öfver  Åbo  län  (med  Satakunta  och  Åland),  Tavast-Nylands 
län,  Viborgs  län  och  Kexholms  län.  Till  en  gemensam  central- 
punkt för  dessa  hade  Finland  nu  erhållit  en  högsta  förvaltning 
i  Åbo,  med  någorlunda  fullständiga  embetsverk.  En  kamrer 
och  en  sekreterare  med  sina  skrifvare,  en  kommissarie  och  en 
bokhållare  samt  flere  andra  tjenstemän  gingo  den  nya  general- 
guvernören tillhanda  och  tolf  drabanter  omgåfvo  honom,  såsom 
fordom  de  romerska  liktorerna  sina  konsuler.  Sedan  han  uppe- 
hållit sig  två  månader  i  Åbo,  för  att  organisera  sitt  embets- 
verk, företog  Pehr  Brahe  i  slutet  af  följande  Januari  månad 
jämte  sin  husfru,  Kristina  Stenbock,  en  vidsträckt  besigtnings- 
resa  genom  Tavastland  och  Savolaks  ända  till  Kexholm,  der- 
ifrån  han  sedan  genom  Viborg  och  Nyland  återvände  till  Åbo, 


PEHR  BRAHES  STYRELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.       241 

der  han  intränade  första  dagarne  af  Maj.  Den  berättelse,  han 
nu  afgaf  till  svenska  regeringen  om  Finlands  tillstånd  och  be- 
hof,  var  det  första  utkastet  till  de  förbättringar,  som  borde 
åvägabringas,  och  är  äfven  eljes  förtjent  af  vår  synnerliga 
uppmärksamhet. 

"Landet  i  gemen"  —  yttrar  Pehr  Brahe  —  "är  så  stort 
och  i  somliga  orter  så  ymnigt  och  mest  med  fiskeri  såväl  ut 
med  hafskusterna  som  in  i  landet,  i  dess  många  stora  och 
vidtbegripna  insjöar,  att  det  häri  öfvergår  nästan  alla  andra 
länder  vi  känna;  af  nyttiga  skogar  öfverflödar  det  med  myc- 
kenhet af  fogel  och  foderverk;  bergverk  begynna  ock  låta  se 
sig,  så  att  der  Gud  behagade  att  det  skulle  komma  i  den  flor 
och  vilkor,  som  efter  menskligt  förnuft  vore  att  tillvägabringa, 
hölle  jag  före  att  det  kunde  liknas  (oberäknadt  dess  stora  vid- 
sträckthet) vid  ett  icke  af  de  mindre  konungarikena  i  Europa." 

Efter  dessa  allmänna  betraktelser  talar  grefven  om  hvarje 
skildt  moment  för  sig.  Rörande  den  kyrkliga  förvaltningen 
klagar  han  öfver  vantrons  stora  magt,  sägande  att  kyrkorna 
likväl  på  alla  orter  äro  väl  försedda  med  prester,  ehun  flere 
af  dessa  hvarken  i  lära  eller  lefverne  äro  till  en  förebild  för 
sina  församlingar,  utan  till  styggelse.  I  Åbo  stift,  hvarest  den 
kraftfulla  Rothovius  redan  i  tio  års  tid  hade  verkat,  var  ord- 
ningen likväl  bättre,  än  i  det  östra  biskopsstiftet,  hvars  öfver- 
herde,  Melartopaeus,  nu  var  gammal  och  bräcklig,  och  konsi- 
storieledamöterna till  största  delen  mindre  dugliga  för  sitt  kall. 
Största  oredan  förorsakade  i  dessa  trakter  den  s.  k.  "ryska 
surdegen",  d.  v.  s.  den  i  Kexholms  län  herskande  grekiska 
läran,  hvilken  var  mera  i  till-  än  aftagande;  ty  äfven  flertalet 
af  dit  inflyttade  finnar  (från  det  öfriga  Finland)  voro  benägna 
för  den  samma.  Brahe  hoppades  dock  att  lutherska  läran 
småningom  skulle  vinna  terräng,  och  tadlade  högeligen,  att 
man  till  detta  missionsfält  hade  förordnat  de  sämsta  lutherska 
prester,  hvilka  nog  på  ölkrogarne  med  pipan  i  munnen  skym- 
fade ryska  religionen,  men  på  sådant  sätt  endast  framkallade 
förolämpning  och  skymf  äfven  från  den  andra  sidan.  För  det 
kristliga  lifvets  förkofran  öfver  hufvud  ansåg  Brahe  vara  nöd- 
vändigt, att  de  alltför  stora  socknarne  skulle  delas  och  att 
råheten  och  okunnigheten  hos  folket  skulle  utrotas  genom  öpp- 
nandet af  flere  skolor,  ej  blott  i  städerna,  utan  äfven  på  lands- 
bygden.    Men  i  främsta   rummet  önskade  han  att  en  akademi 

Finlands  historia.  16 


242  FINLANDS    HISTORIA. 

eller  högskola  för  Finland  skulle  grundläggas  i  Åbo  stad.  Han 
hade  angående  denna  sak,  hvilken  redan  en  gång  förut  varit 
föremål  för  regeringens  öfverläggning,  genast  efter  sin  ankomst 
till  Finland  skrifvit  till  de  magtegande  i  Sverige  och  påminte 
nu  på  nytt  om  det  trängande  behofvet  af  en  sådan  institution. 
Endast  på  detta  sätt  kunde  landets  stora  brist  på  dugliga 
lagläsare  och  andra  embetsmän  blifva  afhjelpt. 

I  allmänhet  herskade  ännu  mycken  oordning  i  landets 
embetsverk,  synnerligast  genom  de  lägre  tjenstemännens  odug- 
lighet. Uti  rättegångsväsendet  hade  visserligen  inrättandet  af 
hofrätten  varit  en  början  till  bättre  skick,  men  vid  underrät- 
terna var  i  sjelfva  verket  hvarje  förbättringsförsök  kraftlöst, 
så  länge  man  bortgaf  domareembeten  såsom  förläning  åt  rikets 
stormän,  hvilka  njöto  de  embetet  åtföljande  stora  inkomsterna, 
men  öfverlemnade  det  samma  att  skötas  af  illa  aflönade  vikarier 
eller  lagläsare.  Detta  missförhållande  var  på  denna  tid  i 
beständigt  tilltagande  och  framkallade  hos  allmogen  ett  så  all- 
mänt missnöje,  att  flere  härader  nyligen  hade  hos  svenska 
regeringen  anhållit  att  blifva  befriade  från  utskylderna  till 
lagmännen  och  domarne,  emedan  de  embetsmän,  som  buro 
dessa  namn,  i  alla  fall  ej  gjorde  någon  motsvarande  nytta. 
Denna  begäran  blef  naturligtvis  afslagen,  och  äfven  Pehr  Brahe 
var  så  mycket  aristokrat,  att  han  ej  skulle  velat  röra  vid  den 
egentliga  roten  till  det  öfverklagade  onda.  Men  såsom  en  för- 
medlande åtgärd  hade  han  redan  i  början  af  året  föreslagit, 
att  lagläsarne  skulle  erhålla  antingen  sjettedelen  af  embetets 
inkomster,  eller  också  10  daler  från  hvarje  tingslag,  såsom 
det  var  bestämdt  under  Gustaf  Adolfs  tid;  regeringen  gaf 
äfven  sitt  bifall  till  det  senare  förslaget,  Derjämte  föreslog 
Brahe  vigtiga  förbättringar  i  uppbörden.  Han  ansåg  det  stora 
antalet  uppbördsmän  och  mångfalden  af  skattepersedlarne  vara 
den  förnämsta  orsaken  till  de  bedrägerier,  genom  hvilka  såväl 
kronans,  som  folkets  rätt  förnärmades;  fördenskull  borde  alla 
skattepersedlar  förbytas  till  fyra  slag:  spannmål,  fisk,  smör 
och  tjära,  men  en  uppbördsman  tillsättas  för  uppbörden  af 
alla  utskylder  från  samma  ort.  Ofvannämnda  persedelförvand- 
ling har  först  i  våra  dagar  kunnat  verkställas ;  men  detta  tvenne 
sekler  tidigare  gjorda  förslag  bär  vitne  om  denne  mans  klara 
och  praktiska  förvaltningsgeni.  Dessutom  ansåg  Brahe  det 
yara  nödvändigt  att  afskilja  Nylands  län  från  Tavastland,    och 


PEHR  BRAHES  STYRELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.       243 

Savolaks  från  Viborgs  län,  emedan  befolkningen  från  de  aflägs- 
nare  trakterna  hade  svårt  och  besvärligt  att  komma  till  läne- 
styrelsen och  det  dessutom  var  omöjligt  för  landshöfdingarne 
att  styra  alltför  vidsträckta  områden.  Af  samma  orsak  ansåg 
han  äfven  det  vara  nödvändigt  att  fastställa  ett  antal  mark- 
nader i  de  inre  delarne  af  landet,  hvarest  städer  ännu  helt 
och  hållet  saknades,  och  till  sådana  handelsplatser  föreslogos 
något  ställe  i  öfre  Satakunta,  samt  Tavastehus'  och  Nyslotts 
fästningsområden. 

I  anseende  å  handeln  ansåg  grefve  Brahe  Finlands  natur- 
liga förmoner  vara  synnerligen  stora.  Han  trodde  det  vara 
möjligt  att  med  ringa  möda  öppna  en  båtled  ifrån  Björneborg 
till  Päijäne,  derifrån  till  Saima-vattnen  och  vidare  såväl  till 
Uleåträsk  i  norr,  som  Viborgska  viken  i  söder.  På  det  sist- 
nämnda stället  hade  han  tagit  de  forna  kanalförsöken  i  betrak- 
tande och  ansåg  deras  fortsättande  vara  fördelaktigt.  "Och 
då  landet  gifver  mera  varor  ifrån  sig"  —  så  lyda  Brahes 
ord  —  "än  det  någonsin  behöfver  att  igen  emottaga,  så  ser 
jag  intet  kunna  fattas  till  städernas  märkeliga  uppkomst." 
Om  Åbo  och  Viborg  hyste  man  de  bästa  förhoppningarna; 
derefter  kom  Helsingfors,  som  likväl  skulle  flyttas  från  Wanda- 
åns  utlopp  till  ett  nytt  ställe.  Denna  flyttning  verkstäldes 
äfven  utan  uppskof.  Brahe  hade  först  föreslagit  Sandhamn 
(som  redan  på  Gustaf  Vasas  tid  var  i  fråga  satt)  och  sedan 
Sörnäs  udde;  men  hvardera  stället  ansågs  vara  för  trångt, 
och  regeringen  bestämde  sig  slutligen  (1640)  för  Estnäsudden, 
hvarest  äfven  Finlands  nuvarande  hufvudstad  står. 

Brahe  slutar  sin  berättelse  med  några  betraktelser  öfver 
finnarnes  natur  och  seder.  Han  tadlar  dem,  att  de  ej  bry 
sig  om  att  förvärfva  mera,  än  de  för  sitt  uppehälle  behöfva, 
samt  att  lätja  och  dryckenskap  dag  ifrån  dag  tilltaga.  Såsom 
en  hufvudorsak  till  dryckenskapen  anser  han  tobakens  bruk, 
som  synbarligen  genom  tyska  kriget  hade  utbredt  sig  hit  och 
genast  kommit  till  sådant  välde,  att  män  och  qvinnor,  gamla 
och  unga  hade  tagit  till  vana  både  att  snusa  och  "dricka" 
(d.  ä.  röka)  tobak.  Enligt  Brahes  åsigt  borde  införseln  af 
denna  vara  helt  och  hållet  förbjudas,  så  att  endast  apotekarne 
i  städerna  skulle  få  sälja  densamma  för  sjukas  räkning.  Be- 
träffande finnarnes  arbetsförmåga  tillägger  Brahe :  "det  är  till  att 
förundra,  att  när  någon  af  denna  nationen  kommer  till  Sverige 


244  FINLANDS    HISTORIA. 

eller  annorstädes,  gör  en  enda  lika  mycket  som  tre  andra,  och 
äro  de  snälle  om  sig  i  ett  och  annat  bruk,  men  här  hemma 
hafva  de  fast  en  annan  natur."  Han  tadlar  isynnerhet  deras 
sysslolöshet  vintertiden,  likväl  med  tillägg,  att  kustboerna  äro 
rörligare  än  upplandsboerna.  Dessa  nationalfel,  som  han  tyckte 
sig  hafva  iakttagit  såväl  hos  de  högre,  som  lägre  klasserna, 
kunde  enligt  grefvens  åsigt  genom  intet  annat  medel  afhjelpas, 
än  genom  akademiens  snara  inrättande;  "ty  hon  föder"  — 
menade  han  —  "först  ett  gudeligt  lefverne,  drager  sina  be- 
qvämaste  subjecta  utaf  åtskilliga  orter  hem  i  landet  igen,  och 
uppeggar  mången  till  bokliga  konster  och  annat  ärligt  lefverne." 
Denna  tanke,  grundläggandet  af  ett  Universitet  i  Finland,  var 
medelpunkten  för  alla  grefvens  reformsträfvanden.  Huru  den- 
samma äfven  några  år  senare  blef  en  verklighet,  skola  vi 
strax  förtälja. 

Vi  hafva  gjort  dessa  vidlyftiga  utdrag  ur  Brahes  första 
embetsberättelse,  för  att  gifva  en  framställning  såväl  af  landets 
dåvarande  tillstånd,  som  ock  af  den  nye  ståthållarens  out- 
tröttliga omsorger.  Regeringen  i  Sverige  biföll  i  dessa  och 
andra  afseenden  till  hans  framställningar,  och  ett  ansenligt 
antal  nyttiga  förbättringar  sattes  med  största  ifver  i  verket. 
Redan  tre  år  före  Brahes  ankomst  hade  de  första  landtmätarne 
(Olof  Gangius  och  andra)  ankommit  hit.  Nu,  år  1638,  till- 
sattes en  skild  jägmästare  och  bergmästare  i  Finland;  till  den 
senare  tjensten  utnämndes  assessorn  vid  Åbo  hofrätt  Henrik 
Teit,  och  samtidigt  utsändes  af  Bergskollegiet  en  annan  finne, 
Lorentz  Creuts,  för  att  undersöka  malmbergen  i  Finland. 
Derjämte  försökte  man  införa  bättre  metoder  för  tjärubrän- 
ningen.  Äfven  postverket,  hvilket  först  år  1636  blifvit  inrät- 
tadt  i  Sverige,  infördes  nu  år  1638  i  Finland,  likväl  endast  i 
landets  sydliga  delar  *.  Dessa  och  många  andra  företag  voro 
till  största  delen  frukter  af  Pehr  Brahes  första  besigtningsresa. 
Men  grefve  Brahe  ansåg  sig  ännu  ej  vara  tillräckligt  förtrogen 
med  tillståndet  i  landet;  han  ville  sjelf  vara  närvarande  öfver 
allt  och  gjorde  fördenskull  oupphörligt  nya  resor  till  olika 
delar  af  landet.  Om  sommaren  1638  reste  han  längs  kusten 
emellan  Åbo  och  Björneborg;  följande  vinter  begaf  han  sig 
ånyo    till    Savolaks,    Kexholms  län  och  Viborg;    och  om  som- 

Postportot  var  för  hälft  lod  från  Åbo  till  Helsingfors  2  öre  ( =  22  p.), 
Abo — Viborg  4  öre,  Stockholm — Abo  4  öre,  o.  s.  v. 


PEHK  BRAHES  STYRELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.        245 

maren  1639  gjorde  han  sin  fjerde  resa,  hvilken  är  den  anmärk- 
ningsvärdaste af  dem  alla,  emedan  det  var  första  gången  någon 
högre  embetsman  sommartiden  så  fullständigt  undersökt  landet. 
Grefven  for  nämligen  först  från  Åbo  sjövägen  till  Helsingfors, 
derifrån  landvägen  till  Tavastehus  och  Nyslott,  derifrån  färden 
fortsattes  längs  öfra  Karelens  vattendrag  ända  till  ryska 
området.  Från  Karelen  for  Brahe  till  Kajana,  passerade  i  båt 
öfver  Uleåträsk  samt  nedför  elfven  till  Uleåborg  och  återvände 
slutligen  genom  södra  Österbotten  och  Satakunta  till  Åbo. 
Sedan  han  om  hösten  uppehållit  sig  någon  tid  på  Åland,  be- 
sökte han,  åtföljd  af  sin  husfru,  Ingermanland  (hvarest  Brahes 
svåger,  Bengt  Bengtsson  Oxenstjerna,  var  generalguvernör),  och 
härifrån  stäldes  återfärden  öfver  Kexholm,  Nyslott,  Idensalmi, 
Rautalampi  och  Ruovesi.  I  hela  landet  fans  det  sålunda  ej 
någon  trakt,  som  grefve  Brahe  ej  hade  besökt,  och  på  några 
ställen  hade  han  varit  flere  gånger.  Huru  många  missförhål- 
landen under  dessa  resor  på  ort  och  ställe  afhjelptes,  är  lättare 
att  föreställa  sig,  än  att  uppräkna.  Då  de  faststälda  tre  åren 
nu  voro  tilländalupna  och  grefven  återvände  från  Åbo  till 
Stockholm  den  7  Augusti  1640,  kunde  han  med  fullt  skäl  ut- 
tala sin  mening,  att  likasom  han  sjelf  fattat  behag  för  Finland, 
var  äfven  Finland  till  fullo  tillfredsstäldt  med  honom.  Följande 
år  blef  han  riksdrots,  och  kunde  nu  som  medlem  af  regerin- 
gen fortsätta  sina  omsorger  om  Finlands  väl. 

Det  betydelsefullaste  resultatet  af  Pehr  Brahes  verksam- 
het i  Finland  var  utan  tvifvel  grundläggandet  af  Åbo  akademi. 
Redan  Gustaf  Adolf  hade  umgåtts  med  tanken  att  förse  Fin- 
land med  en  egen  högskola,  och  då  hans  tidiga  död  hindrade 
planens  verkställande,  hade  kanslern  Oxenstjerna  ett  par  gånger 
föreslagit  i  rådet,  att  det  Universitet,  som  år  1632  blifvit 
grundlagt  i  Dorpat,  men  der  ej  syntes  motsvara  sin  bestäm- 
melse, borde  flyttas  till  Åbo.  Men  man  ville  ogerna  rubba 
något  af  den  store  konungens  verk,  och  Finland  skulle  kanske 
länge  nog  fått  sakna  ett  högsta  lärdomssäte,  om  ej  Brahes 
utomordentliga  intresse  och  ihärdighet  hade  påskyndat  frågans 
afgörande.  Dorpats  universitet  fick  väl  förblifva  i  fred,  men 
en  likadan  institution  grundlades  nu  i  Åbo  genom  förmyndare- 
regeringens bref  af  den  26  Mars  1640.  Professorernas  antal 
var  likasom  i  Dorpat  endast  11,  nämligen  3  i  teologiska,  6  i 
filosofiska,    1    i    medicinska  och  1  i  juridiska  fakulteten.     De 


246  FINLANDS    HISTORIA. 

voro  i  början  nästan  alla  svenskar,  men  till  största  delen  syn- 
nerligen framstående  män,  t.  ex.  teologerne  Eskil  Petrceus 
(universitetets  första  rektor)  och  Johannes  Terserus,  juristen 
Johan  Olofsson  (Stiemhöök)  och  professorn  i  historia  Michael 
Wexionius.  Biskop  Rothovius  förordnades  till  vice  kansler; 
men  någon  ordinarie  kansler  utnämndes  ej  under  de  första 
åren.  Den  15  Juli  1640  firades  i  Pehr  Brahes  närvaro 
denna  "kungliga  akademis"  invigning  med  stor  högtidlighet  i 
Åbo  stad,  och  samma  dag  hölls  gudstjenst  öfver  hela  landet, 
hvarvid  predikades  öfver  texten:  "lofvad  vare  Herren,  Israels 
Gud,  från  evighet  till  evighet  och  allt  folket  säge  Amen. 
Halleluja!" 

Redan  från  första  början  stod  Åbo  högskola  i  godt  rykte 
och  antalet  af  studerande  uppgick  redan  följande  år  till  300. 
Men  dessa  voro  äfven  då  till  största  delen  svenskar;  när 
studentkåren  år  1643  delades  i  unationeru  eller  afdelningar, 
voro  sex  af  dessa  svenska  och  endast  tre  finska,  nämligen 
Åboiter,  Egentliga  finnar  (Fenni)  och  såsom  en  afdelning 
Åländingar,  Nyländingar  och  Österbottningar.  Men  under 
tidernas  lopp  förändrades  detta  förhållande  till  den  grad,  att 
det  redan  vid  seklets  slut  fans  åtta  finska  och  två  svenska 
afdelningar.  Föreläsningarna  nollos  på  latinska  språket,  som 
ännu  var  den  högsta  bildningens  allmänna  förmedlare.  Uni- 
versitetets yttre  utrustning  var  i  början  torftig  och  bristfällig: 
två  oeldade  läsesalar  i  det  förra,  nu  indragna  gymnasiets 
lokal;  intet  bibliotek,  förutom  några  böcker,  som  tillhört  gym- 
nasiet; ingen  bokhandel  och  intet  boktryckeri  i  hela  landet. 
Men  småningom  fick  man  dessa  brister  i  någon  mon  afhjelpta. 
År  1642  bestyrde  universitetets  konsistorium  om,  att  den  första 
boktryckaren  inflyttade  till  landet  (hans  namn  var  Peter  Wald 
och  han  var  bördig  från  Vesterås).  Samtidigt  anskaffades  på 
Brahes  föranstaltande  äfven  en  bokhandlare  till  Åbo;  men  åt- 
gången på  böcker  var  så  ringa,  att  bokhandeln  efter  något 
år  åter  gick  under.  Under  tiden  hade  universitetet  fått  emot- 
taga  en  värdefull  gåfva,  som  undanröjde  det  svåraste  behofvet 
af  bokliga  hjelpmedel;  det  var  biskopens  i  Aarhus  bibliotek 
(omkring  900  band),  •  hvilket  Torsten  Stålhandske  bortfört  från 
Jutland  som  krigsbyte  och  som  hans  enka,  Kristina  Horn,  år 
1646  öfverlemnade  till  universitetet.  År  1643  anstäldes  den 
första    raagisterpromotionen,    då    10    kandidater    kreerades  till 


PEHR  BRAHES  STYRELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.       247 

magistrar.  Sålunda  hade  Åbo  akademi  småningom  begynt 
komma  i  full  verksamhet.  Åbo  gymnasium  hade  upphört; 
men  år  1641  inrättades  i  Viborg  ett  nytt  gymnasium  med  sex 
lärare.  Likaså  hade  på  Pehr  Brahes  föranstaltande  år  1639 
"trivialskolor"  blifvit  öppnade  i  Helsingfors,  Björneborg,  Ny- 
karleby  och  Uleåborg,  samt  barnskolor  i  Tavastehus  och  Ny- 
slott,  hvarjämte  skolan  i  Kexholm  blifvit  förbättrad.  Äfven  i 
skolorna  var  latinet  på  denna  tid  såväl  läse-  som  talspråk; 
endast  på  de  lägsta  klasserna  fingo  eleverna  tala  sitt  moders- 
mål, som  var  finska.  För  öfrigt  var  äfven  inlärandet  af 
svenska  språket  ett  af  skolornas  hufvudändamål.  För  den 
första  undervisningen  begagnades  läroböcker,  i  hvilka  latinet, 
svenskan  och  finskan  voro  tryckta  jämte  hvarandra,  och  de 
vigtigaste  undervisningsämnena  i  barnskolorna  voro  katekes  och 
svenska  språket. 

Men  på  denna  tid  fullbordades  äfven  ett  annat  vigtigt 
arbete  inom  den  nationella  bildningens  område,  då  slutligen 
hela  den  heliga  skrift  blef  öfversatt  till  finskan  och  tryckt. 
På  riksdagarne  år  1635  och  1638  hade  presteståndet  påmint 
regeringen  om  detta  arbetes  stora  vigt  och  nödvändighet,  och 
vid  det  senare  tillfället  öfverlemnades  dess  utförande  åt  fyra 
män:  domprosten  (sedermera  professoren)  Eskil  Petrceus,  gym- 
nasii  rektor  Martin  Stodius  (äfven  han  en  af  universitetets 
förste  professorer),  samt  kyrkoherdarne  Henrik  Hoffman  i 
Masku  och  Gregorius  Mathice  Favorinus  i  Piikkis.  Den  för- 
nämsta af  dessa,  Petrseus,  var  till  börden  svensk,  men  hade 
under  sin  tioåriga  tjensteverksamhet  i  Finland  redan  blifvit 
fullkomligt  förtrogen  med  finska  språket,  för  hvilket  han  senare 
(år  1649)  skref  dess  första  grammatik.  Han  bedref  den  heliga 
skrifts  öfversättning  med  sådan  ifver,  att  den  redan  år  1642 
utgafs  från  trycket  i  Stockholm.  Sålunda  hade  nu,  sedan 
nästan  hundra  år  förflutit  från  Agricolas  tider,  hela  bibeln 
utkommit  på  finska.  Vi  behöfva  ej  nämna,  att  Pehr  Brahe 
äfven  vid  detta  värf  hade  ådagalagt  sitt  ädla  intresse;  på 
hans  framställning  skänkte  regeringen  det  nödiga  papperet,  till 
ett  värde  af  1,000  daler. 

Öfver  hufvud  bör  åt  förmyndareregeringen  gifvas  det  beröm, 
att  densamma  midt  under  det  långvariga  krigets  bekymmer 
höll  en  upplyst  omsorg  om  rikets  andliga  och  materiella  för- 
kofran.     Hvad  som  åvägabragtes  utom  Finland,  hör  i  allmänhet 


248  FINLANDS    HISTORIA. 

icke  till  denna  historia;  likväl  bör  det  nämnas,  att  svenska, 
regeringen  år  1637  skickade  sin  första  koloni  till  stränderna 
af  Delawarefloden  i  Nord- Amerika,  grundläggande  derstädes  ett 
nybygge,  som  fick  namn  af  Nya  Sverige.  Ar  1642  sändes 
nya  kolonister  och  ibland  dessa  synes  varit  ett  ansenligt  antal 
finnar,  hvilkct  under  de  följande  åren  ytterligare  förökades,  sa 
att  ett  ställe  inom  kolonien  erhöll  namnet  Finland.  Detta 
bortom  verldshafvet  belägna  land  kom  visserligen  redan  under 
följande  årtiondet  i  Holländarnes  och  sedan  i  Englands  besitt- 
ning, och  nybyggarnes  efterkommande  hafva  slutligen  uppgått 
uti  Förenta  Staternas  befolkning;  men  minnet  af  svenskarne 
och  finnarne  fortlefver  allt  ännu  vid  Delawareflodens  stränder. 
I  allmänhet  ville  icke  denna  tids  sträfvanden  att  ställa  rikets 
handel  på  en  sjelfständigare  fot  lyckas,  och  varu-utbytet  emellan 
Finland  och  utlandet  förmedlades  för  det  mesta  genom  hol- 
ländska skepp.  Det  är  att  märka,  att  Finland  på  denna  tid 
alstrade  spannmål  utöfver  behofvet,  hvartill  orsaken  förmodligen 
var  ett  allmännare  svedjebruk.  Den  vigtigaste  importvaran 
var  salt,  icke  så  mycket  i  anseende  till  mängden  af  det  im- 
porterade, som  i  anseende  till  det  höga  priset;  en  tunna  salt 
kostade  då  för  tiden  4 — 5  daler,  eller  lika  mycket  som  två 
tunnor  råg.  Pehr  Brahe  hade  föreslagit,  att  finnarne  i  landets- 
nordliga  delar  skulle  tillåtas  köpa  sitt  salt  från  sjuderierna  vid 
Hvita  hafvet.  Men  regeringen  som  hade  stora  inkomster  af 
salthandeln,  svarade,  att  hon  tänkte  låta  inrätta  egna  saltsju- 
derier  i  Sverige.  Bristen  på  denna  förnödenhet  var  så  stor, 
att  kustboerna  begynte  sjelfva  tillverka  salt  af  hafsvattnet,  som 
dock  på  dessa  trakter  är  endast  obetydligt  salthaltigt.  Af 
nutidens  importartiklar  begagnades  sockret  mycket  litet  och 
kaffet  var  ännu  alldeles  okändt.  Bland  exportartiklarne  begynte 
redan  tjäran  tillvinna  sig  stor  betydelse  och  skulle  otvifvel- 
aktigt  uppgått  än  högre,  om  ej  kort  derpå  (år  1648)  handeln 
dermed  blifvit  öfverlemnad  åt  ett  enskildt  "kompani".  All- 
männa tanken  synes  denna  tid  varit,  att  Finlands  naturliga 
tillgångar  voro  ofantligt  stora;  men  dessa  rikedomar  blefvo 
ganska  bristfälligt  begagnade.  Statsinkomsterna  från  Finland, 
sjötullen  oräknad,  gjorde  under  den  tid  Brahe  var  general- 
guvernör (år  1638)  åtminstone  75,000  daler  mera,  än  beloppet 
af  alla  till  Finlands  egna  behof  använda  statsmedel  (aflönin- 
garna,  omkostnaderna  för  hären  och  flottan  samt  till  och  med 


PEHR  BRAHES  STYRELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.       249 

förläningarna  sammanräknade) ;  d.  v.  s.  Finlands  årliga  budget 
gaf  nämnda  öfverskott,  som  utgjorde  niondedelen  af  inkomsterna. 
Sålunda  utgick  från  Finland  ansenliga  summor  till  fyllande  af 
Estlands  och  Lifflands  behof.  Om  vi  dertill  påminna  oss  det 
jämförelsevis  större  antal  krigsfolk,  Finland  fick  uppställa,  så 
finner  man  att  Finland  äfven  i  ekonomiskt  afseende  dyrt  fick 
betala  sin  andel  i  Sveriges  storhet.  Men  man  bör  äfven 
komma  ihog,  att  nu  under  loppet  af  några  år  från  regeringens 
sida  gjordes  ansenliga  förbättringar  och  omkostnader  för  Fin- 
lands bästa,  och  att  detta  försiggick  samtidigt,  som  ett  stort 
europeiskt  krig  syntes  taga  i  anspråk  alla  rikets  tillgångar 
och  krafter. 

Men  alla  regeringsåtgärder  från  denna  tid  äro  ej  af  den 
tacknämliga  beskaffenhet,  att  de  skulle  befordrat  Finlands  väl- 
färd och  bildning.  Särskildt  är  deribland  en  omständighet  att 
tadlas,  nämligen  adelns  höjande  till  obegränsadt  anseende  och 
magt,  på  bekostnad  af  de  öfriga  stånden  och  i  främsta  rum- 
met bönderna.  Kedan  de  förgångna  tidernas  förläningar  hade 
ofta  bragt  allmogen  i  svårt  trångmål  och  på  samma  sätt  hade 
de  kronoarrenden  och  jordförpantningar,  genom  hvilka  Gustaf 
Adolf  ofta  nödgats  athjelpa  sina  penningebehof,  visat  högst 
förderfliga  sidor.  Men  adeln,  som  nu  innehade  regeringen, 
vidtog  ännu  förderfligare  åtgärder,  i  det  den  begynte  (från  år 
1638)  sälja  under  frälserätt  ej  allenast  sådana  jordlägenheter, 
som  kronan  sjelf  låtit  bebruka,  samt  adeln  tillhörande  skatte- 
hemman, utan  äfven  ordinarie  och  extraordinarie  räntan  från 
af  bönderna  bebrukade  krono-  och  skattehemman.  Såsom  pris 
faststäldes  det  kapital,  af  hvilket  efter  4  h  procent  utskylderna 
beräknades  utgöra  räntan,  hvarjämte  köparen  ännu  såsom  på- 
köp  erhöll  några  fri-  och  rättigheter.  Men  som  ett  dylikt 
frälseköp  ej  var  tillåtet  för  andra  än  adelsmän,  och  å  andra 
sidan  äfven  vanligt  skatteköp  nu  var  bönderna  förmenadt,  så 
var  afsigten  härmed  synbarligen  att  bringa  all  jordegendom  i 
adelns  händer.  Den  föregifna  anledningen  till  denna  åtgärd 
var  naturligtvis  rikets  penningebehof;  men  för  öfrigt  sågo  i 
sjelfva  verket  de  män,  som  vid  denna  tid  sutto  vid  regeringen, 
saken  från  en  nog  aristokratisk  synpunkt.  "Svenska  bönderna" 
—  yttrade  en  gång  rikskanslern  —  "äro  visserligen  ett  fritt 
folk,  och  hafva  votum  i  riket ;  men  det  är  endast  en  contractus 
emellan    dem    och    deras    husbonde."     Denna  "husbonde"  var 


250  FINLANDS    HISTORIA. 

naturligtvis  kronan,  men  kunde  lika  väl  vara  en  adelsman. 
Sålunda  säger  Pehr  Brahe,  hos  hvilken  de  aristokratiska  tänke- 
sätten voro  än  mer  utpräglade,  rent  ut,  "alla  äro  vi  rikets 
undersåtar,  bönderna  medelbart,  vi  (adeln)  omedelbart."  Men 
å  andra  sidan  började  redan  de  öfriga  stånden  rusta  sig  till 
motvärn,  och  vid  1644  års  riksdag,  då  den  unga  drottningen 
sjelf  emottog  regeringen,  väcktes  i  bondeståndet  för  första 
gången  frågan  om  reduktion,  det  är  kronolägenheternas  åter- 
bringande under  kronan.  Kristinas  egen  regering  gaf  sedan 
nya  och  ännu  större  orsaker  till  de  ofrälse  ståndens  missnöje. 
Vid  aderton  års  ålder  emottog  Gustaf  Adolfs  dotter  sjelf 
sin  faders  rike.  Förmyndareregeringens  åtgärder  bekräftades 
och  sjelfva  regeringsformen  förblef  till  sina  hufvuddrag  oför- 
ändrad, ehuru  den  unga  drottningen  snart  nog  begynte  känna 
sin  ställning  synnerligen  besvärlig  i  bredd  med  den  mägtiga  och 
ansedda  aristokratien.  Kristina  hade  erhållit  en  lärd,  nästan  manlig 
uppfostran,  och  utländska  vetenskapsmän,  dem  hon  kallade  till  sitt 
hof,  utbredde  hennes  rykte  öfver  hela  Europa.  Men  i  och  med 
det  samma  började  hon  ledsna  vid  sitt  eget  fäderneslands  i  hennes 
tycke  råare  kulturförhållanden  och  till  förmon  för  sina  gunst- 
lingar förslösa  rikets  tillgångar.  Slutligen  synes  Kristinas  mot- 
vilja mot  äktenskapet  framkallat  hos  henne  beslutet  att  afstå 
från  regeringen,  för  hvilken  hon  likväl  mera  saknade  lust  än 
förmåga.  Hennes  kusin,  den  unge  pfalzgrefven  Karl  Gustaf, 
hvilken  under  Torstenson  redan  varit  i  tillfälle  att  ådagalägga 
sina  fältherretalanger,  hoppades  att  såsom  Kristinas  make  få 
uppstiga  på  Gustaf  Adolfs  tron,  och  befolkningen  gynnade 
dessa  hans  planer  och  förhoppningar.  Men  Kristina  gaf  und- 
vikande svar  och  utverkade  i  dess  ställe,  tvertemot  adelns 
önskningar,  att  prinsen  år  1649  förklarades  för  tronföljare. 
Hvad  hennes  afsigt  härmed  var,  blef  först  några  år  senare  uppen- 
bart. Under  tiden  firades  Kristinas  kröning  i  Upsala  år  1650. 
Inom  ständerna,  som  i  och  för  kröningen  sammanträdt,  upp- 
stod vid  detta  tillfälle  en  mycket  häftigare  strid  än  förra 
gången,  rörande  frälseköpens  och  förläningarnas  reduktion.  De 
tre  ofrälse  stånden,  hvilka  i  främsta  rummet  anfördes  af  den 
från  Åbo  till  Upsala  öfverflyttade  teologieprofessorn  Johan 
Terserus,  afgåfvo  en  offentlig  protest  emot  adelns  annekteringar. 
Deras  fordringar  voro:  att  allt  bortskänkande  af  frälserätt  och 
försäljande  af  kronohemman  skulle  upphöra ;  att  ej  adeln  skulle 


PEHK  BRAHES  STYRELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.       251 

få  tillvälla  sig  rikets  embeten  för  sig  allena;  att  ingen  skulle 
få  uppbära  lagmans-  eller  domareinkomsterna,  om  han  ej  till- 
lika sjelf  förvaltade  embetet;  att  alla  extra  judiciella  häktningar 
och  anfäktelser,  hvarmed  några  af  adeln  pinade  sina  under- 
hafvande  likasom  slafvar,  på  det  strängaste  skulle  förbjudas; 
slutligen  att  ständerna  fritt  och  utan  att  någon  vågade  hota 
dem  skulle  få  rådslå  om  hvad  rikets  nöd  och  rätt  kräfde. 
Af  dessa  punkter  kunna  vi  redan  tydligt  sluta  till,  till  hvilket 
högt  inflytande  adeln  hade  uppsvingat  sig.  Kristina,  som  i 
grunden  höll  med  de  klagande,  kände  sig  vara  allttör  svag 
att  afhjelpa  samhällets  brister  och  tillkännagaf  redan  följande 
år  sin  afsigt  att  afstå  från  svenska  kronan.  Hennes  oroliga 
ande  hade  ledsnat,  ej  allenast  vid  fosterlandet,  utan  äfven  vid 
den  religion,  för  hvilken  hennes  fader  så  storsinnadt  hade 
offrat  sitt  lif.  År  1654  den  6  Juni  afsade  sig  Kristina  hög- 
tidligt regeringen  och  begaf  sig  genast  derpå  utomlands.  Innan 
årets  slut  öfvergick  hon  i  Brussel  till  katolska  läran  och  för- 
nyade följande  år  i  Inspruck  under  stora  högtidligheter  sin 
öfvergång.  Detta  var  en  gerning,  som  slog  hela  det  prote- 
stantiska Europa  med  öfverraskning  och  fasa.  Den  gamle 
Oxenstjerna  hade  kort  efter  Kristinas  afresa  med  sorg  nedgått 
i  grafven,  och  en  ny  regeringsperiod,  Karl  X  Gustafs,  hade 
begynt  med  nya  män  och  nya  sträfvanden.  Men  för  Kristina 
hade  hennes  religionsbyte  afskurit  hvarje  möjlighet  att  återfå 
svenska  tronen,  och  hon  afled  slutligen  efter  många  vexlande 
öden  i  Rom  år  1689. 

Kristinas  regering  hade  i  sjelfva  verket  ej  varit  af  den 
beskaffenhet  att  man  mera  skulle  synnerligen  grämt  sig  öfver 
hennes  afsägelse,  ty  under  de  senaste  åren,  som  förflöto 
emellan  hennes  kröning  och  tronafsägelsen,  hade  hon  visat  ett 
förvånansvärdt  lättsinne  i  vården  om  sitt  rike,  likasom  om  det 
just  varit  hennes  afsigt  att  förekomma  hvarje  saknad  vid  hennes 
bortgång.  Det  värsta  var,  att  hon  utan  uppehåll  hade  för- 
slösat rikets  tillgångar  till  gåfvor  och  förläningar,  och  sålunda 
gjort  den  allmänna  förvecklingen  ännu  svårare.  Redan  under 
de  föregående  åren  hade  stora  skänker  blifvit  utdelade;  men 
ifrån  år  1651  utdelades  hoptals  nya  grefve-  och  friherrevär- 
digheter,  och  med  dessa  följde  alltid  någon  förläning  såsom 
gref-  eller  friherreskap.  Tillsammans  har  Kristina  utnämnt 
18  grefvar  och  42  friherrar  samt  öfver  fyrahundra  nya  adliga 


25"2  FINLANDS    HISTORIA. 

ätter.  Huru  stor  del  af  denna  förökade  ståt  det  var,  som  föll 
på  Finlands  andel,  skola  vi  strax  visa. 

Att  drottning  Kristina  för  sin  egen  del  föga  tänkte  på 
vårt  aflägsna  land,  behöfver  knapt  nämnas.  Men  till  all  lycka 
lät  hon  Pehr  Brahe  åter  taga  hand  om  detta  lands  angelägen- 
heter, ehuru  denne  för  sitt  embete  som  drots  ej  kunde  så  ute- 
slutande egna  sina  krafter  deråt,  som  förra  gången.  Ar  1646 
utsågs  Brahe  till  Åbo  akademis  första  kansler  och  två  år 
senare  skickades  han  i  egenskap  af  generalguvernör  åter  till 
Finland.  Hans  verkningskrets  omfattade  ej  denna  gång  Kex- 
holms län  (hvilket  från  år  1641  åter  varit  förenadt  med  Inger- 
manland)  men  deremot  hela  Österbotten.  Kort  före  midsommar 
1648  kom  Brahe  med  sin  husfru  till  Åbo,  der  han  vid  slottet 
emottogs  af  länets  landshöfding,  biskopen  och  presterskapet, 
hela  akademien,  stadens  borgmästare  och  råd,  samt  fyra  fanor 
af  borgerskapet  i  fulla  vapen.  I  början  af  följande  år  begaf 
sig  Brahe  på  en  vidsträckt  besigtningsresa  genom  Nyland, 
Viborg  och  Savolaks  till  Kajana  och  Uleåborg,  derifrån  han 
strandvägen    återvände    till    Åbo.     Likaså  företogs  om  vintern 

1650  en  annan  kortare  färd.  Denna  tid  var  derför  fröjdefull 
för  Finland,  att  en  allmän  fred,  hvars  välsignelser  detta  land 
nu  saknat  ända  från  1561,  nu  herskade  i  riket.  Denna  lycko- 
samma omständighet  firades  äfven  i  Åbo  domkyrka  med  en 
särskild  tacksägelsefest.  Men  för  öfrigt  rådde  hunger  och  dyr 
tid,  hvartill  kom  ett  allmänt  missnöje  med  de  sociala  missför- 
hållandena. Brahe  sjelf  träffades  af  en  svår  familjesorg,  i  det 
hans  första  fru  om  sommaren  1650  afled  på  Åbo  slott.  Grefven 
förde  hennes  lik  öfver  till  Sverige,  der  han  dröjde  öfver  krö- 
ningshögtidligheterna, och  återvände  derpå  följande  vinter  öfver 
Torneå  åter  till  Finland,  besökande  på  vägen  Uleåborg  och 
Gamla  Karleby,  samt  tagande  derefter  en  omväg  genom  Kajana, 
Idesalmi,  St.  Mickel  och  Helsingfors  till  Åbo.    Men  om  hösten 

1651  for  han  tillbaka  till  Sverige  och  besökte  derefter  icke 
mera  Finland,  ehuru  hans  generalguvernörsbefattning  i  Finland 
först  i  början  af  1654  upphörde. 

Denne  Pehr  Brahes  senare  period  i  Finland  har  icke 
efterlemnat  så  anmärkningsvärda  spår  i  detta  lands  inre  för- 
hållanden, isynnerhet  af  den  orsak,  att  den  ekonomiska  och 
sociala  förvirring,  som  blifvit  grundlagd  af  förmyndareregeringen 
och    som    Kristinas    slöseri    allt   vidare  ökade,    redan  begynte 


PEIIR  BRAHES  STYRELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.       253 

bära  bittra  frukter.  Pehr  Brahe  sjelf  hörde  till  de  män,  som 
gynnade  adelns  omättliga  fordringar;  ty  enligt  hans  åsigt  borde 
i  riket  finnas  en  nödig  ståndsåtskilnad,  så  att  icke  alla  vore 
"jämnlika  såsom  svinfötter".  Men  dessa  aristokratiska  före- 
ställningar hade  i  sjelfva  verket  nu  blifvit  förverkligade  efter 
en  så  obegränsad  måttstock,  att  största  delen  af  Finlands  jord- 
egendom genom  förläning,  skänk  och  frälseköp  hade  kommit 
bort  undan  kronan.  Och  vid  grefve  Brahes  ankomst  till  Fin- 
land år  1648,  voro  landets  finanser  i  högst  betänkligt  tillstånd; 
budgeten,  som  tio  år  tidigare  hade  visat  ett  ansenligt  öfver- 
skott,  gaf  nu  lika  stor  brist.  Men  dag  från  dag  blef  det  allt 
svårare  att  fylla  de  ordinarie  statsutgifterna,  då  från  kungliga 
kansliet  oupphörligt  kommo  nya  immissioner  uti  till  frälse 
bortskänkta  hemman.  Oredan  blef  slutligen  så  stor,  att  man 
ej  mera  visste,  hvad  som  var  bortförlänadt  och  hvad  ej.  Men 
ännu  betänkligare  var  den  allmänna  bitterhet,  som  begynte 
träda  i  dagen  bland  de  ofrälse  stånden.  Vid  riksdagen  1650 
var  jäsningen  i  sinnena  så  stark,  att  man  fruktade  allmänt 
uppror  och  revolution.  Brahe,  som  vid  detta  tillfälle  hade 
varit  i  Upsala  och  tagit  illa  vid  sig  af  "en  dels  galenskap"  i 
denna  sak,  fick  följande  vinter  i  Finland  sjelf  erfara,  hvilket 
allmänt  gensvar  dessa  vid  riksdagen  höjda  röster  hade  fram- 
kallat. Det  blef  nu  hans  svåra  uppgift  att  utfinna  medel  till 
förlikning  emellan  bönderna  och  deras  herrar,  och  i  ett  bref 
till  rikskanslern  klagar  han,  att  "somliga  lagläsare,  fogdar  och 
vanartige  prester"  uppegga  folket,  i  det  de  på  det  värsta  sätt 
uttyda  riksdagsbeslutet.  "Bonden  har  varit  förr  lat  nog," 
säger  Brahe,  "och  nu  tillkommer  tredskheten  och  motvillig- 
heten, och  stundom  fällas  månge  upproriska  ord."  Han  till- 
lägger att  man  likväl  ej  behöfver  fästa  mycket  afseende  der- 
vid.  Och  till  all  olycka  fäste  man  ej  heller  under  de  sista 
åren  af  Kristinas  regering  afseende  vid  någonting,  hvarken  vid 
finansernas  ruinerade  ställning  eller  folkets  växande  missnöje. 
Isynnerhet  synes  Finland  i  regeringens  ögon  varit  förläningarnas 
förlofvade  land,  likasom  ett  öfverflödigt  område,  som  ej  på 
annat  sätt  kunde  göras  till  godo.  Då  slutligen  drottning  Kri- 
stina öfvergaf  riket,  hade  nära  §  af  landets  lägenheter  och  ^ 
af  alla  dess  statsinkomster  råkat  i  händerna  på  adliga  för- 
läningstagare,  och  hela  Finland  tyckes  hafva  sönderfallit  i  små 
furstendömen,  hvilkas  herrar  för  det  mesta  voro  svenskar  eller 


254  FINLANDS    HISTOKIA. 

i  Sverige  bosatte  stormän.  Det  är  nödvändigt  att  vi  på  detta 
ställe  egna  ett  ögonblicks  närmare  uppmärksamhet  åt  dessa 
förläningar. 

Före  Kristinas  tider  hade  Finland  haft  endast  ett  enda 
grefskap  (Raseborgs  från  1569)  och  tvenne  friherreskap  (Bjelkes 
i  Korpo  från  år  1608  och  Oxenstjernas  Kimitto  från  år  1618),  utan 
att  räkna  Hornarnes  till  Aminne  friherrliga  frälsegods.  Utöfver 
dessa  skapade  nu  Kristina  i  Finland  (med  Kexholms  län)  8  grefskap 
och  21  friherreskap.  Då  det  jämte  dessa  ännu  fans  inemot 
trettio  andra  herreskap,  som  voro  jämngoda  med  dem,  så 
kunna  vi  föreställa  oss  till  hvilken  ofantlig  magt  herreväldet 
hade  vuxit  i  Finland.  Hela  Kexholms  län  och  nästan  hela 
Österbotten  hade  kommit  bort  undan  kronan,  samt  två  tredje- 
delar af  Åbo  län  och  mer  än  halfva  området  af  de  öfriga 
länen;  —  och  dock  voro  de  herrar,  som  på  detta  sätt  upp- 
slukade Finlands  inkomster,  till  större  delen  alldeles  främmande 
för  landet.  Det  största  och  tidigast  upprättade  af  Kristinas 
grefskap  var  det,  som  hon  år  1646  gaf  åt  sin  half broder, 
Gustaf  Adolfs  naturlige  son,  Gustaf  Gustafsson.  Det  omfattade 
under  namnet  "Vasaborg"  878  gårdar  i  Nykyrka,  Letala  och 
Wirmo  och  gaf  i  inkomster  enligt  jordeböckerna  mera  än 
16,000  daler.  Hälften  mindre  i  anseende  till  inkomsterna  var 
Gustaf  Karlson  Horns  så  kallade  Björneborgs  grefskap  (år 
1651)  och  ännu  mindre  Arvid  Wittenbergs  (Parikkala  och 
Uukuniemi),  Gabriel  Bengtsson  Oxenstjernas  (Korsholm,  Musta- 
saari  och  Stor-  och  Lill-Kyrö),  Klas  Åkesson  Totts  (Ny-Karleby, 
Wörå,  Lappo  och  Ilmola),  Gabriel  Gustafsson  Oxenstjernas 
arfvingars  (Kronoborg),  Gustaf  Baners  (Sordavala)  och  Karl 
Gustaf  Wrangels  (Salmis  och  Suistamo).  Men  man  bör  ihog- 
komma,  att  mången  derjämte  äfven  hade  andra  förläningar 
antingen  i  Sverige  eller  Liffland  eller  till  och  med  i  Finland. 
Sålunda  innehade  Wittenberg,  förutom  nyss  nämnda  grefskap, 
äfven  friherreskapet  Loimijoki  (med  Eura  och  Kjulo)  samt  78 
mantal  i  Rimitto.  Bland  de  nya  friherreskapen  var  störst  och 
vidsträcktast  Friherreskapet  Kajana,  som  grefve  Pehr  Brahe 
hade  fått  år  1650;  det  omfattade  ursprungligen  Paldamo  och 
Sotkamo  samt  Idesalmi  och  Kuopio,  eller  det  nordostliga  Öster- 
botten och  norra  Savolaks,  hvartill  sedermera  genom  köp  kommo 
Salo  socken  i  Österbotten  och  Pielis  pogost  i  Karelen.  Men  dess- 


PEHB  BRAHES  STYRELSE  I  FINLAND  O.  DROTTNING  KRISTINAS  TID.        255 

utom  hade  Brahe  i  södra  Savolaks  "Brahelinna  län"  (Sant 
Mickels  och  Kristina  socknar),  samt  en  mängd  lägenheter  i 
St.  Mårtens  och  Pargas  socknar,  så  att  hans  inkomster  från 
Finland  utgjorde  24,000  daler.  Af  de  öfriga  friherreskapen 
hade  några  tillfallit  finske  män;  sålunda  hade  t.  ex.  Klas 
Larsson  Flemings  barn  erhållit  friherrskapet  Libelits  (1651), 
Johan  Kurck  Lempälä  (med  Wesilaks  och  Tyrvis),  Forbus 
Kunio  och  Wrede  Elimä.  Men  för  öfrigt  voro  äfven  de  nya 
finska  friherrarne  främlingar,  såsom  t.  ex.  Gyllenstjerna  (Uleå- 
borg),  Soop  (Limingo),  Paikul  (Wörå),  Adler-Salvius  (Rautus), 
o.  s.  v.  Öfriga  adliga  förläningar  kunna  ej  här  uppräknas; 
de  skulle  snart  fylla  en  hel  bok.  Men  flere  af  dem  voro  lik- 
väl äldre  än  från  Kristinas  tider,  t.  ex.  Jakob  de  la  Gardies 
stora  förläningar,  Pedersöre  och  Kronoby  i  Österbotten,  samt 
Tiurala  i  Karelen. 

Att  ett  sådant  förläningstillstånd  i  högsta  grad  skulle 
betunga  landet,  behöfver  knapt  nämnas.  Redan  den  omstän- 
digheten allena,  att  kronoinkomsterna  derigenom  förminskades, 
ökade  oundvikligen  skattebördan  för  de  öfriga  samhällsklasserna. 
Men  med  förläningarna  följde  äfven  andra  fördelar,  hvilka  ännu 
kännbarare  •  förnärmade  folkets  rätt.  Hvarje  adelsman  hade 
patronatsrätt  vid  tillsättande  af  kyrkoherde  i  den  socken,  der 
han  bodde.  De  skattebönder,  hvilkas  räntor  voro  sålda  eller 
förlänade  åt  en  adelsman,  förnärmades  på  det  skändligaste  sätt 
i  sin  e^anderätt,  och  hade  ej  att  af  regeringen  påräkna  något 
skydd.  Men  isynnerhet  hade  grefvarne  och  friherrarne  erhållit 
nästan  furstlig  magt,  till  stor  tunga  för  de  öfriga  samhälls- 
klasserna. De  uppburo,  förutom  kronoutskylderna,  äfven  domare- 
och  lagmansinkomsterna  från  sina  områden,  tillsatte  härads- 
domare och  dömde  sjelfve  i  lagmäns  ställe.  Äfven  de  adels- 
män, hvilka  bodde  inom  dylika  områden,  stodo  under  sin 
grefves  eller  friherres  domstol ;  hela  administrationen  och  polis- 
magten  var  i  deras  händer,  och  i  sina  fängelser  kunde  de 
insätta  icke  allenast  brottslingar,  utan  äfven  gensträfviga  under- 
hafvande.  Grefvarne  hade  uttrycklig  rätt  att  grundlägga  städer, 
för  hvars  skull  dem  medgafs  särskilda  förmoner.  Att  några 
af  dessa  herrar,  t.  ex.  Pehr  Brahe,  kunde  hålla  en  faderlig 
omsorg  om  sina  "undersåtar",  kan  ej  förnekas.  Men  den  van- 
ligaste   följden    var    likväl    den,    att  inkomsterna  och  förråden 


256  FINLANDS    HISTORIA. 

fördes    till   Sverige  och  att  Finland  allt  mer  och  mer  förvand- 
lades till  den  svenska  aristokratiens  förpaktare-område. 

Landets  förmögenhetsförhållanden  synas  äfven  på  denna 
tid  befunnit  sig  på  ganska  dålig  fot,  och  mycken  klagan  för- 
spordes öfver  den  allmänna  penningebristen.  Det  bör  märkas, 
att  svenska  regeringen  äfven  på  denna  tid  försökte  genom 
mångahanda  medel  upplifva  landets  handel ;  men  dess  förnämsta 
utväg,  att  förena  utrikes  handeln  i  stora  kompanier,  hvilkas 
hufvudsäte  var  Stockholm,  medförde  endast  förderfliga  följder 
för  Finland.  Synnerligen  skadligt  inverkade  det  år  1648  stif- 
tade Tjärukompaniet,  hvilket  hade  uteslutande  rätt  att  exportera 
denna  för  den  finska  handeln  så  vigtiga  produkt;  de  finska 
städerna  nödgades  till  ett  faststäldt  pris  leverera  till  kompaniet 
bestämda  lästetal  tjära,  och  likaså  var  det  pris  faststäldt,  till 
hvilket  bönderna  skulle  försälja  varan  åt  stadens  borgare. 
Rörande  den  inländska  handeln  gjordes  bestämningar  hit  och 
dit;  men  i  allmänhet  underlättades  samfärdseln,  landsvägar 
bygdes  och  gästgifverier  inrättades  öfver  hela  landet.  Sam- 
tidigt påbegynte  man  äfven  den  första  strömrensningen,  då  på 
Brahes  föranstaltande  Wianto  och  Warkaus  strömmar  i  Savo- 
laks  gjordes  praktikabla  för  båtar.  En  särskildt  i  ögonen 
fallande  omständighet  är  städernas  förökade  antal.  Nästan 
samtidigt  grundlades  minst  tio  nya  städer,  nämligen  Sordavala, 
Ni/slott,  Kristinestad,  Tavastehus,  Wittmanstrand,  Wekkelaks, 
Pedersöre,  Kajana,  Brahestad  och  Brahe,  af  hvilka  de  tre 
sistnämnde  voro  belägna  i  Pehr  Brahes  friherreskap  och  tvenne 
fingo  bära  hans  namn.  Staden  Brahe,  som  år  1653  grundlades 
vid  Lieksa-åns  utfall  i  Pielis,  gick  sedermera  under,  då  sjelfva 
friherreskapet  indrogs.  De  öfriga  hafva  alla  fortlefvat,  ehuru 
deras  tillväxt  i  början  var  högst  obetydlig;  om  köpingen 
Tavastehus  t.  ex.  anföres  några  år  senare,  att  dess  förnämsta 
näring  var  krogrörelsen.  Pedersöre  stad  grundlades  år  1653 
inom  De  la  Gardies  förläning;  gamle  herr  Jakob  hade  kort 
förut  dött  och  hans  enka,  Ebba  Brahe,  gaf  åt  staden  namn 
efter  den  hädaugångne:  "Jakobsstad".  Kristinestad  grundlades 
redan  1649,  men  fick  två  år  senare  detta  namn  efter  drott- 
ningen. För  öfrigt  omtalas  handelsplatser  i  Suvanto,  Kronoborg 
(Kurkijoki)  och  Salmis;  men  deras  betydelse  synes  varit  helt 
öfvergående. 


PEHK  BBAHES  STTRELSE  I  FINLAND  O.  DEOTTNING  KRISTINAS  TID.       257 

Öfver  hufvud  måste  vi  förvåna  oss  öfver  alla  de  stora 
och  mångsidiga  förändringar,  som  denna  tid  hade  åstadkommit 
i  Finlands  förhållanden.  De  flesta  af  dessa  voro  lyckliga, 
några  deremot  nog  beklagliga;  men  alla  buro  de  vitne  om  den 
aristokratiskt  energiska  kraft,  som  sedan  Gustaf  Adolfs  död 
länkat  den  svenska  regeringen.  Att  Finland,  hvars  pånytt- 
födelse redan  legat  den  store  konungen  på  hjertat,  nu  likasom 
med  ens  rycktes  in  på  nya  banor,  är  de  store  statsmäns  för- 
tjenst,  dem  han  qvarlemnat  efter  sig.  Särskildt  bör  i  tacksam 
hogkomst  bevaras  det  nit,  hvarmed  de  män,  som  innehade 
regeringen,  vinnlade  sig  om  vetenskapens  och  upplysningens 
utbredande  så  i  Finland,  som  i  det  öfriga  riket.  Grundläg- 
gandet af  Åbo  universitet  var  ett  jättesteg  framåt  i  den  finska 
bildningens  historia,  och  Kristinas  allmänna  skolordning  af  år 
1649  stälde  undervisningsanstalterna  i  ett  nytt  och  fullständigare 
skick.  Skolornas  antal  var  äfven  i  Finland  ansenligt  förökadt 
och  år  1649  hade  till  och  med  landets  första  folkskola  blifvit 
inrättad  i  Kimitto  socken,  på  Axel  Oxenstjernas  enskilda  be- 
kostnad. Men  bland  den  svenska  regeringens  medlemmar  finnes 
en  man,  hvars  namn  i  Finlands  historia  öfverstrålar  alla  de 
andra,  och  denne  man  är  Pehr  Brahe.  Han  hade  kommit  hit 
som  en  främling,  och  förstod  ej  i  början  landets  språk;  han 
var  ej  heller  fri  från  de  fördomar,  hvilka  på  denna  tid  voro 
allmänna  inom  hans  samhällsklass.  Men  hans  upplysta  och 
redliga  sträfvanden  förskaffade  honom  genast  ifrån  början  ett 
allmänt  förtroende  hos  det  finska  folket,  och  han  sjelf  fäste 
sig  med  uppriktig  kärlek  vid  Finland,  likasom  om  det  varit 
hans  eget,  hans  rätta  fosterland.  Det  var  för  honom  en  glädje, 
äfven  sedan  han  skilts  derifrån,  att  få  tala  om  detta  land  såväl 
med  landsmän,  som  med  främlingar.  Engelsmannen  White- 
locke,  som  år  1654  såsom  sändebud  från  Cromwell  besökte 
Kristinas  hof,  omtalar,  huru  den  ädle  drotsen  hade  för  honom 
skrutit  om  Finlands  stora  utsträckning,  dess  talrika  befolkning, 
dess  rikedom  på  säd  och  förträffliga  städer.  Just  vid  sist- 
nämnde år  hade  Brahes  förvaltning  i  Finland  upphört.  Men 
allt  intill  sin  död  år  1680  förblef  han  Åbo  akademis  kansler; 
likaså  fingo  hans  vidsträckta  förläningar  i  Finland  fortfarande 
njuta  af  hans  omsorger,  och  när  helst  Finlands  land  och  folk 
voro    i    behof  af  svenska  regeringens  bistånd,    höjde  sig  Pehr 

Finland*  historia.  17 


258  FINLANDS     HISTORIA. 

Brahes  mägtiga  stämma  för  att  bevaka  dess  fördel.  Derför 
är  det  ej  heller  att  undras,  att  "grefvens  tid"  länge  har  qvar- 
stannat  i  finnarnes  tacksamma  hogkomst. 


4.    Karl  X  Gustafs  regeringstid,  1654—1660. 

Samma  dag,  som  Kristina  afsade  sig  kronan,  kröntes 
Karl  X  Gustaf  till  konung.  Såsom  vi  redan  hafva  sett,  här- 
stammade han  endast  på  mödernet  från  Vasaätten  och  blef 
stamfar  för  den  s.  k.  Pfalziska  ätten  på  Sveriges  tron.  Der- 
för trodde  äfven  den  polska  grenen  af  Vasarne,  nämligen  detta 
lands  nu  varande  konung,  Johan  Kasimir  (Sigismunds  yngre 
son),  detta  tillfälle  vara  lämpligt  att  förnya  sina  förra  anspråk 
på  svenska  kronan  och  retade  derigenom  svenska  folket  till 
ett  nytt  krig.  Till  all  olycka  voro  Karl  sjelf  och  hans  adel 
redan  förut  alltför  benägna  dertill;  ty  de  svenska  krigsöfver- 
starne  saknade  det  tyska  krigets  rika  byte  och  konungen  åter 
ville  genom  nya  eröfringar  liksom  fullkomna  Sveriges  storhet 
samt  genom  deras  glans  befästa  sin  ätt  på  svenska  tronen. 
Hans  planer  åsyftade  ingenting  mindre  än  att  förena  hela 
Östersjökusten  under  Sverige,  och  den  enda  frågan  var,  på 
hvilket  håll  anfallet  först  skulle  göras,  i  Danmark  eller  Polen. 
Då  drog  den  polska  konungens  obetänksamhet  krigsmolnen 
först  åt  detta  håll,  och  det  måste  i  sjelfva  verket  medges,  att 
detta  rikes  såväl  inre  som  yttre  ställning  syntes  erbjuda  ett 
synnerligen  lämpligt  fält  för  det  hjeltemodiga  grannrikets  nya 
eröfringsanda. 

I  den  polska  staten  hade  nämligen  redan  nu  denna  för- 
derfliga  tvedrägtsande  blifvit  lössläpt,  som  sedermera  gjorde 
slut  på  detta  olyckliga  lands  sjelfständighet.  Men  dessutom 
brann  vid  rikets  östra  gränser  krigslågan  som  häftigast ;  kosac- 
kerna voro  nämligen  i  fullt  uppror  emot  Polens  öfverhöghet, 
och  Ryssland,  som  kommit  dem  till  hjelp,  eröfrade  som  bäst 
Smolensk,  Polotsk,  Mohilew  m.  fl.  orter.  Polens  delning  emellan 
dess  grannar  ansågs  redan  vara  nära  förestående  och  Karl 
ansåg  det  vara  nödvändigt  att  för  Sveriges  räkning  taga  åt- 
minstone   landskapen    Kurland   och  Preussen.     Ständerna,  som 


KARL    X    GUSTAFS    REGERINGSTID,    16  54 1660.  259 

på  vårvintern  1 655  sammanträdde  i  Stockholm,  gåfvo  sitt  sam- 
tycke till  dessa  planer,  och  följande  sommar  var  rikets  hela 
krigsstyrka  i  full  marsch  till  de  fjerran  nejderna.  En  afdel- 
ning  af  den  finska  hären  hade  redan  på  våren  anländt  till 
Liffland,  der  den  gamle  krigsmarskalken  Gustaf  Karlsson  Horn, 
dessa  trakters  generalguvernör,  emottog  öfverbefälet.  Om  som- 
maren åter  förde  Arvid  Wittenberg  ifrån  Pommern  17,000  man 
svenskar  och  tyskar  emot  Posen,  och  något  senare  följde 
konungen  sjelf  med  15,000  man  samma  väg.  Återstoden  af 
finska  armén  fördes  af  Henrik  Henriksson  Horn  till  Pommern, 
derifrån  han  tågade  till  polska  Preussen  och  på  vägen  slog  en 
afdelning  af  det  fiendtliga  rytteriet.  Sålunda  hade  svärdsleken 
åter  börjat;  men  huru  långt  den  skulle  komma  att  utbreda 
sig,  derom  hade  man  ännu  ingen  aning.  Från  Finland  voro 
nästan  samtliga  landets  stridskrafter  bortförda  till  främmande 
nejder  och  landet  sjelft  lemnadt  alldeles  blottadt  på  försvar. 
Likväl  var  faran  för  ett  krig  äfven  från  Kysslands  sida  dag 
från  dag  allt  större  och  från  finsk  synpunkt  betraktadt  var 
sålunda  hela  det  emot  Polen  började  kriget  ej  blott  ett  onödigt, 
utan  ett  högst  betänkligt  företag.  Kätteligen  var  det  också  i 
sjelfvä  verket  redan  förspelet  till  det  sorgespel,  hvars  beklag- 
liga fortsättning  och  utgång  visade  sig  ett  hälft  sekel  senare. 
Genom  sina  segertåg  i  Polen  skulle  Sverige  icke  blott  full- 
ständigt förderfva  detta  rike  till  ett  byte  för  Ryssland,  utan 
äfven  sjelf  slutligen  förlora  sitt  välde  i  Finland.  Karl  X:s 
krig  i  Polen  är  derför,  såsom  ett  förebud  och  prejudikat  be- 
traktadt, vida  olyckligare,  än  det  i  anseende  till  sina  direkta 
följder  för  tillfället  ens  var  det. 

Men  äfven  ur  en  annan  synpunkt  hade  Finland  anledning 
att  beklaga  sig  öfver  det  utbrutna  kriget.  Vid  1655  års  riks- 
dag hade  konungen  verkligen  väckt  fråga  om  förläningarnas 
och  de  bortgifna  kronogodsens  reduktion,  och  adeln  hade 
varit  tvungen  att  i  detta  hänseende  göra  stora  eftergifter. 
För  det  första  bestämdes,  att  alla  kungsgårdar  och  alla  lägen- 
heter, som  varit  anslagna  till  bergverkens,  härens  eller  flottans 
underhåll,  voro  oundgängligen  nödvändiga  för  kronan  och  för 
den  skull  borde  anses  såsom  "omistande  orter".  Om  någon 
genom  ett  skenköp  eller  oriktig  framställning  om  egna  eller 
förfädrens  förtjenster  hade  kommit  i  besittning  af  kronans 
egendomar,    skulle    han    genast    förlora    dem.     Äfven    af  alla 


"260  FINLANDS    HISTORIA. 

öfriga  efter  Gustaf  Adolfs  död  bortgifua  lägenheter  skulle  åt 
kronan  återgifvas  fjerdedelen,  och  då  saken  förut  fordrade  en 
undersökning,  men  kronan  deremot  genast  hade  behof  af  sina 
inkomster,  skulle  alla  innehafvare  af  dylika  bortskänkta  egen- 
domar under  tiden  betala  fjerdedelen  af  egendomarnes  inkomster, 
enligt  kammarkollegiets  beräkning.  Denna  s.  k.  fjerdeparts 
räfst  tillfredsstälde  väl  icke  de  ofrälse  stånden;  i  deras  tycke 
hade  adeln  sluppit  för  alltför  lindrigt  pris  och  derför  åstad- 
komnio de  äfven,  att  denna  räfst  endast  skulle  betraktas  såsom 
en  interimsåtgärd.  Men  äfven  såsom  sådan  skulle  den  varit 
välsignelsebringande,  och  isynnerhet  för  Finland,  hvarest  Kri- 
stinas slöseri  varit  förderfligast  och  dessutom  stora  bortför- 
länade områden  just  voro  kronans  "omistande".  Anmärknings- 
värdt  är  i  sjelfva  verket,  att  det  kungliga  förslagets  ifrigaste 
försvarare  inom  sjelfva  adeln  hade  varit  finnar,  t.  ex.  landt- 
marskalken  vid  riksdagen  Erik  Henriksson  Fleming,  friherre 
till  Lajus,  presidenten  i  kammarkollegiet  Herman  Klasson 
Fleming,  friherre  till  Libelits,  Bengt  Horn,  friherre  till  Åminne, 
då  varande  landshöfdingen  i  Åbo  Lorentz  Creutz,  m.  fl.  Till 
ordförande  i  reduktionsnämnden  utsågs  Herman  Fleming,  hvilken 
med  allvarlig  ifver  skred  till  verket  Men  det  utbrutna  kri- 
gets vexlingar  gjorde  snart  afbräck  i  reduktionens  verkställande, 
och  Fleming  fick  i  början  af  1657  befallning  att  till  en  annan 
gång  lemna  grefve-  och  friherreskapen  i  Österbotten  oantastade; 
konungen  ville  nämligen  icke  under  dessa  osäkra  tider  upp- 
väcka den  högre  adelns  missnöje.  Kriget  uppslukade  sålunda 
i  sitt  gap  icke  blott  rikets  tillgångar,  utan  äfven  de  vigtigaste 
förbättringsåtgärder  i  hemlandet,  utan  att  tala  derom,  att  af 
Finland  innan  kort  fordrades  stora  enskilda  uppoffringar. 

Under  tiden  hade  Karl  X  förvånat  verlden  genom  sina 
hjeltebragder.  Inom  loppet  af  sex  månader  hade  han  eröfrat 
Polens  trenne  hufvudstäder,  Posen,  Warschau  och  Krakau,  för- 
mått största  delen  af  dess  adel  att  öfvergå  på  sin  sida,  för- 
drifvit  Johan  Kasimir  från  hans  rike  och  tvungit  kurfursten 
af  Brandenburg  till  förbund.  Men  redan  i  början  af  år  1656 
hade  utsigterna  begynt  mörkna.  Holland,  som  redan  föregående 
höst  hade  eröfrat  Nya  Sverige  i  Amerika,  tillrustade  nu  äfven 
i  Europa  ett  krig  mot  Sverige,  och  likaså  förebådade  Rysslands 
hela  uppträdande  intet  godt.  Polackarne  sjelfva  hade  små- 
ningom hemtat  sig  från  sin  första  förskräckelse  och  drogo  sig 


KARL    X    GUSTAFS    REGERINGSTID,     16  54 16  60.  261 

hoptals  ifrån  Karl.  Då  återkom  Johan  Kasimir  till  sitt  rike 
och  kallade  tatarerna  till  hjelp.  Karl  ilade  väl  ifrån  Preussen 
emot  söder,  slog  med  sitt  svenska  och  finska  rytteri  en  öfver- 
lägsen  fiendtlig  styrka  vid  Golombo  (vid  Weichsel)  och  fram- 
trängde ända  till  Galicien.  Men  härifrån  nödgades  han  åter 
draga  sig  tillbaka  och  var  nära  att  blifva  innestängd  i  hörnot 
emellan  Weichsel  och  San,  derifrån  han  endast  genom  sin 
undransvärda  djerfhet  räddade  sin  lilla  här  tillbaka  till  Warschau. 
Under  tiden  hade  en  mindre  afdelning  svenskar  och  finnar  satt 
sig  i  marsch  till  konungens  undsättning,  men  blef  fullständigt 
skingrad  vid  Warka.  Från  Warschau  tågade  Karl  till  nedra 
Weichsel.  Men  Arvid  Wittenberg,  som  qvarlemnades  till 
Warschaus  försvar,  nödgades  efter  tre  månaders  manlig  strid 
uppgifva  staden  (den  21  Juni)  och  dog  kort  derpå  i  fången- 
skap i  Zamosc.  Konungen,  som  nu  hade  tvungit  Brandenburg 
till  fastare  förbund,  kom  alltför  sent  till  Warschaus  undsätt- 
ning, men  skyndade  i  förening  med  kurfursten  emot  den  utan- 
för Warschau  församlade  fiendtliga  hären  och  vann  efter  tre 
dagars  strid  en  lysande  seger.  Men  polackarne,  ehuru  öfver- 
vunne,  läto  dock  icke  beveka  sig  till  fred  och  för  Karl  förflöt 
ännu  ett  år  i  dessa  trakter  under  beständiga  strider.  Bland 
dessa  vilja  vi  nämna  en,  som  förtjenar  bevaras  i  finnarnes 
hogkomst.  Fästningen  TyTcoczin  vid  Narovafloden  var  anförtrodd  åt 
500  finska  dragoner  under  öfverste  Rosens  befäl.  Hela  lithauiska 
armén  begynte  belägra  denna  fästning,  och  då  finnarne  ej  längre 
kunde  uppehålla  fienderna,  sprängde  de  fästningen  och  sig  sjelfva 
i  luften,  jämte  en  stor  del  af  de  stormande,  den  17  Januari 
1657.  Följande  vår  gjorde  Karl  ett  tredje  tåg  till  södra  Polen, 
der  han  förenade  sig  med  Transsilvaniens  furste,  Georg  Rakoczy. 
Men  detta  förbund  medförde  ej  någon  afgörande  vändning  i 
kriget.  Under  tiden  hade  Ryssland  erbjudit  polackarne  vapen- 
stillestånd och  i  dess  ställe  låtit  sina  krigshärar  infalla  i  Liff- 
land,  Ingermanland  och  Finland.  Ryssarnes  hufvudanfall  stäldes 
emot  Riga,  och  Karl  hade  redan  en  gång  för  afsigt  att  sjelf 
begifva  sig  dit  för  att  möta  dem,  ehuru  det  sedan  ej  blef 
iitaf.  Men  Finland  lemnade  han  helt  och  hållet  att  försvara 
sig  sjelf  på  bästa  sätt.  Vi  skola  emellertid  egna  en  stunds 
uppmärksamhet  åt  förhållandena  derborta. 

Det  var   ej  svårt  att  på  förhand  antaga,  att  rikets  östra 
granne    förr   eller    senare    skulle    försöka   att   bryta   de  hårda 


262  FINLANDS    HISTOHIA. 

vilkor,  som  vid  fredsslutet  i  Stolbova  hade  blifvit  honom  före- 
lagda, och  den  nuvarande  czaren  Alexei  31ichailovitsch  (från 
år  1645)  hade  redan  tidigt  visat,  hvad  han  hade  i  sinnet, 
genom  att  till  sin  titel  tillägga  orden:  "fädrens  och  förfädrens 
efterträdare."  Det  var  äfven  ganska  naturligt,  att  det  stora 
ryska  riket  ville  komma  i  besittning  af  en  hafskust,  för  att 
erhålla  en  direktare  handelsväg  till  utlandet,  än  genom  Arkangel. 
Dessutom  upphäfde  äfven  innevånarne  i  Ingermanland  och 
Kexholms  län  bittra  nödrop  öfver  religionsförtrycket,  och  det 
ryska  folket  brann  af  begär  att  komma  till  deras  hjelp.  Den 
svenska  regeringen  trodde  dock  allt  fortfarande,  hvad  den  äfven 
gerna  önskade,  nämligen  att  ryssarna  icke  skulle  våga  bryta 
freden,  och  ehuru  fredsunderhandlingarnas  gång  allt  tydligare 
förebådade  kriget,  förblefvo  dock  försvarsåtgärderna  på  den 
finska  sidan  på  högst  dålig  fot.  Gustaf  Evertsson  Horn,  som 
år  1654  blifvit  generalguvernör  öfver  Ingermanland  och  Kex- 
holms län,  tillkännagaf  för  vederbörande  såväl  farans  annalkande, 
som  landets  och  fästningarnas  förfallna  tillstånd ;  men  regeringen 
i  Stockholm  svarade,  att  den  ej  trodde  att  kriget  skulle  ut- 
bryta, och  skickade  åt  honom  endast  ett  obetydligt  förråd 
ammunition.  Om  våren  1656  blef  det  dock  klart,  att  ett  krig 
var  oundvikligt,  och  fältmarskalken  Gustaf  Adolf  Leijonhufvud, 
grefve  till  Raseborg,  erhöll  ledningen  af  Finlands  försvar.  Men 
innan  denne  ens  hann  fram  till  ort  och  ställe,  var  ryssarnes 
anfall  redan  i  full  fart. 

De  första  dagarne  i  Juni  ryckte  fienden  på  ömse  sidor 
om  Ladoga  öfver  gränsen.  I  söder  visade  sig  en  flotta  af 
några  hundra  ryska  lodjor  utanför  Nöteborg,  hvars  belägring 
nu  började,  i  det  samtidigt  omkring  tusen  man  begåfvo  sig 
till  Nyenskans  och  under  natten  brände  och  plundrade  den 
lilla  staden.  En  mindre  här  ankom  till  Suvanto  och  uppslog 
der  sitt  läger.  På  norra  kusten  af  Ladoga  hade  samtidigt 
en  annan  afdelning,  för  det  mesta  bestående  af  rytteri,  fram- 
ryckt till  de  östra  trakterna  af  Kexholms  län  och  i  Sordovala 
bemägtigat  sig  flere  med  säd  lastade  fartyg.  Öfverallt  hade 
den  grekiska  befolkningen  emottagit  ryssarne  som  sina  räddare 
och  gifvit  dem  bistånd  af  alla  slag,  mot  att  de  i  dess  ställe 
fingo  skydd  till  lif  och  egendom.  Deremot  hemföllo  de  lutherska 
invånarne  åt  fångenskap  och  död,  om  de  ej  ville  öfvergifva  sin 
religion.     Adelsgårdarne    och    de    lutherska    kyrkorna   brändes 


KARL    X    GUSTAFS    REGERINGSTID,     16  54 1660.  263 

och  alla  herremän,  hvilka  ej  hunnit  undkomma,  dödades  eller 
fängslades.  Förskräckelsen  i  de  finska  gränsmarkerna  var  så 
mycket  större,  som  det  ej  fans  nästan  någon  militär.  "Ville 
Gud,  att  jag  hade  1,000  goda  ryttare,"  skref  från  Narva  Gustaf 
Evertsson  Horn  till  konungen,  "men  nu  måste  jag  med  sorg 
och  förtret  låta  ryssarne  göra  hvad  de  vilja."  Hans  ovilja 
var  så  mycket  bittrare,  som  för  tillfället  öfver  fyratusen  af  det 
berömda  finska  rytteriet  kämpade  på  främmande  slagfält  och 
af  hela  finska  armén,  hvars  antal  nu  uppgick  till  inemot  20,000 
man,  knapt  någonting  var  qvarlemnadt  till  fosterjordens  försvar. 
Med  skäl  fruktade  man,  att  hela  Finland  skulle  råka  i  fien- 
dernas händer,  isynnerhet  som  Leijonhufvud  ännu  dröjde  i 
Liffland.  Men  emellertid  grepo  tjenstemännen  på  ort  och  ställe 
samt  sjelfva  befolkningen  med  stor  ifver  till  nödiga  försvars- 
åtgärder. I  hvarje  landskap  tågade  man  ur  huset  under  lands- 
höfdingens  befäl  till  länets  gräns,  och  de  få  i  landet  qvarlem- 
nade  soldaterna  kallades  tillsamman.  Landshöfdingen  i  Viborg, 
Axel  Stålarm,  hade  nyss  aflidit;  men  öfverste  Burmeister  öfver- 
tog  befälet  i  staden,  hvars  innevånare  med  patriotiskt  mod 
beslöto  göra  fienden  motstånd.  Till  och  med  skolgossarne  och 
gymnasisterne  grepo  till  vapen  och  gjorde  under  fyra  veckor 
vakt  på  stadens  murar,  omvexlande  med  borgerskapet.  I  slutet 
af  Juni  utsände  Burmeister  en  mindre  afdelning,  som  öfverrumplade 
lägret  i  Taipale  och  förskingrade  dervarande  fiender.  Då  den 
närmaste  faran  sålunda  var  undanröjd,  afskedades  skolungdomen 
med  mycket  tacksägelser  från  sin  krigstjenst;  men  tretton  yng- 
lingar emottogo  de  officersfullmagter,  som  erbjödos  dem. 

Samtidigt  hade  ryssarne  natten  emellan  den  2  och  3  Juli 
med  lodjor  ankommit  till  Kexholm,  der  de  landstego  och  bör- 
jade belägra  slottet.  Slottets  besättning  bestod  af  endast  190 
man;  men  dess  manhaftige  kommendant,  den  finske  kaptenen 
Olof  Bengtsson  (han  var  ej  af  adlig  slägt  och  hade  ej  heller 
något  tillnamn),  svarade  med  krut  och  bly  på  fiendens  upp- 
fordringar, och  en  rysk  truppafdelning,  som  lägrat  sig  på  Kal- 
liosaari  holme,  nedgjordes  eller  tillfångatogs  under  ett  nattligt 
utfall.  Belägringen  fortsattes  dock  med  all  ifver  under  led- 
ning af  den  ryske  befälhafvaren  Michael  PuschkiiL  Burmeister 
försökte  att  från  Viborg  komma  de  belägrade  till  undsättning. 
Han  förde  med  sig  150  ryttare,  200  dragoner  och  800  i  kom- 
panier   fördelade   bönder.     Ryssarne   hade  åter  bemägtigat  sig 


264  FINLANDS    HISTORIA. 

Taipale  köping,  och  finnarne  nödgades  göra  halt  vid  Bautus 
kyrka.  Här  anföllos  de  af  ryssarne  den  14  Juli,  hvilka  dock 
efter  fyra  timmars  strid  kastades  tillbaka.  De  finska  bönderna 
hade  slagits  som  gamla  krigsbussar;  bland  de  stupade  namnes 
fanbäraren  Bartholdus  Simonis,  en  af  de  ynglingar,  hvilka  hade 
utbytt  boken  mot  svärdet.  Men  denna  seger  medförde  ej  någon 
direkt  fördel,  ty  Burmeisters  skara  var  alltför  svag,  för  att 
kunna  tränga  längre  fram.  Äfven  på  andra  orter  längs  gränsen 
flammade  krigslågan.  Staden  Brahe  i  öfre  Karelen  uppbrändes. 
En  fiendtlig  afdelning  tågade  till  Savolaks,  härjade  ohyggligt  i 
Kerimäki  och  Sääminge,  brände  staden  Nyslott  och  inneslöt 
sjelfva  fästningen.  En  annan  afdelning  inföll  likaså  i  Kajana 
län.  Men  i  hvardera  landskapet  jagade  befolkningen  sjelf 
fienderna  åter  öfver  gränsen.  Savolaksarne  intogo  genom  en 
oförmodad  stormlöpning  det  ryska  lägret,  befriade  sina  fångne 
landsmän  och  förskingrade  belägringshären.  Kajanaboerne  åter 
slogo  fienden  i  trenne  drabbningar  och  eröfrade  två  fanor, 
hvilka  de  genom  utskickade  två  år  senare  såsom  segertecken 
läto  nedlägga  inför  konungen,  som  då  uppehöll  sig  i  Göteborg. 
Innevånarnes  egen  manhaftighet  hade  sålunda  skyddat  landets 
egentliga  område;  men  Ingermanland  och  Kexholms  län  voro  i 
fiendernas  våld  och  dessa  lands  begge  fästningar  belägrades  af 
de  fiendtliga  härarne. 

Småningom  begynte  dock  försvarsanstalterna  försättas  i 
bättre  skick.  Rådet  i  Stockholm  hade  befalt  landshöfdingarne 
att  hålla  länsmöten  med  ständerna,  dervid  de  skulle  framställa 
regeringens  stora  trångmål,  som  ej  medgaf  någon  hjelpsändning 
från  Sverige,  och  sålunda  öfverenskomma  med  befolkningen  om 
ny  utskrifning  af  soldater  samt  andra  uppoffringar  till  fädernes- 
landets försvar.  Denna  uppmaning  följdes  öfverallt  med  bered- 
villighet. Sålunda  erbjödo  t.  ex.  ombuden  från  Tavastland  och 
Nyland,  hvilka  sammanträdde  i  Helsingfors,  frivilligt  hvarje 
åttonde  man,  ehuru  regeringen  föreslagit  endast  hvar  tionde. 
Samtidigt  kom  från  konungen  befallning,  att  skatteinkomsterna 
från  Finland  skulle  användas  till  landets  eget  försvar.  I  slutet 
af  Juli  ankom  slutligen  Leijonhufvud  från  Riga  till  Viborg, 
förande  med  sig  Erik  Kruses  regemente  Åbo  läns  rytteri. 
Äfven  en  mindre,  ganska  klent  utrustad  flotta  afsändes  under 
Wrangels  befäl  från  Stockholm  till  Neva-trakten.  Sedan  dessa 
åtgärder  blifvit  vidtagna,   beslöt  man  att  skynda  till  Kexholms 


KARL    X    GUSTAFS    REGERINGSTID,     1654 1660.  265 

undsättning.  Några  kringströfvande  fiendtliga  skaror  skingrades 
eller  togos  till  långa,  och  den  30  Augusti  ankom  finska  hufvud- 
hären,  vid  pass  1,600  man,  till  det  belägrade  slottet  och  ut- 
jagade ryssarne  ur  deras  belägringsverk  söder  om  staden. 
Sedan  Kexholm  emottagit  nödig  förstärkning,  vände  Leijonhufvud 
sin  marsch  emot  Nevafloden,  då  han  ej  förmådde  helt  och 
hållet  fördrifva  de  belägrande.  Ryssarne  fortsatte  belägringen 
ännu  i  tre  veckor;  men  en  dag  lät  Olof  Bengtsson  sitt  folk 
under  trumhvirflar  och  med  flygande  fanor  marschera  fram  och 
åter  i  slottet,  så  att  de  belägrande  trodde  en  större  undsätt- 
ningshär hafva  anländt  och  i  största  hast  gåfvo  sig  i  väg-  der- 
ifrån.  Öfver  hufvud  hade  kriget  å  ömse  sidor  antagit  en 
ohygglig  karakter.  Leijonhufvud  hade  låtit  nedhugga  alla  fån- 
garna och  ryssarne  förforo  ingalunda  med  större  mildhet. 
Innan  de  aftågade,  uppbrände  de  lefvande  tre  fångna  soldater. 
Under  tiden  hade  Leijonhufvud  ankommit  till  Nyenskans 
och  der  förenat  sig  med  den  lilla  trupp  af  700  man,  som 
Horn  lyckats  sammanbringa  i  Narva.  Deras  gemensamma 
sträfvan  var  nu  att  på  ett  eller  annat  sätt  få  fienden  fördrifven 
äfven  från  belägringen  af  Nöteborg.  Der  hade  fästningens 
kommendant,  Frans  Grawe,  med  endast  120  mans  besättning 
gjort  ett  tappert  motstånd.  Då  de  belägrande  genom  stora 
löften  försökte  öfvertala  honom  att  uppgifva  fästningen,  svarade 
han:  "äpplen  och  päron  skänker  man  bort,  men  ej  en  slik 
nöt!"  Grawe  sjelf  dog  under  belägringen,  men  fienderna  gjorde 
likväl  icke  några  framsteg,  till  dess  de  slutligen  i  medlet  af 
November  sjelfve  uppbrände  sitt  läger  och  aftågade.  Kort 
derefter  afled  i  lägret  i  Rautus  fältmarskalken  Leijonhufvud 
vid  ganska  unga  år.  Kruse  öfvertog  tills  vidare  befälet; 
men  till  följd  af  årstiden  föreföll  nu  mera  endast  obetyd- 
liga skärmytslingar  vid  gränsen.  Sedan  vinterföret  inträffat, 
gjorde  Kruse  plundringståg  till  Olonets,  hvarest  man  for 
fram  på  det  ohyggligaste.  Likaså  skickade  äfven  Horn, 
som  nu  .  hade  öfverbefälet,  påsktiden  300  ryttare  till  gränsen 
af  Salmis,  hvarvid  den  stora  på  ryska  sidan  belägna 
Tulomajärvi  byn  uppbrändes.  Till  vår  sorg  nödgas  vi  om- 
tala, att  det  finska  krigsfolket  uppförde  sig  i  fiendens 
land  likaså  grymt,  som  ryssarne  i  Finland,  och  likväl  voro 
innevånarne    i    Olonets    idel    finnar,    ehuru    ett    annat    öfver- 


266  FINLANDS    HISTORIA. 

välde  och  en  annan  tro  gjort  dem  främmande  för  sina  stam- 
förvandter. 

Sålunda  var  nu  åtminstone  den  största  faran  öfverstånden, 
och  Finland  kunde  prisa  sin  lycka,  att  hafva  undsluppit  för 
så  billigt  pris.  Orsaken  härtill  var  den,  att  czarens  hufvud- 
styrka,  100,000  man,  hade  vändt  sig  emot  Liftland  och  D vina- 
trakterna, hvarest  Riga  under  några  veckor  utan  framgång 
belägrades,  men  Dorpat  deremot  intogs.  Om  denna  storm  hade 
träffat  Finland  i  dess  helt  och  hållet  utblottade  tillstånd,  skulle 
troligen  förstörelsen  utbredt  sig  öfver  hela  landet.  Likväl 
kunde  man  ej  veta,  hvilket  ögonblick  ett  nytt  anfall  förestod, 
och  Horns  hela  styrka  utgjordes  af  endast  4,000  man,  hvaraf 
han  dessutom  på  konungens  befallning  nödgades  skicka  ett 
betydligt  antal  till  Liffland,  der  Magnus  de  la  Gardie  förde 
befälet.  I  Augusti  1657  gjorde  ryssarne  ett  nytt  anfall  emot 
Kexholm,  men  fördrefvos  åter,  då  Horn  anryckte  till  stadens 
undsättning.  Midt  under  dessa  blodiga  lekar  infann  sig  en 
annan  fiende,  pesten,  som  från  Polens  slagfält  begynte  utbreda 
sig  äfven  till  Finlands  bygder,  försvagande  dess  redan  eljest 
nog  ringa  försvarskrafter.  Då  fick  Horn  befallning  att  sända 
800  man  nyss  utskrifne  finska  rekryter  till  Riga.  Horn  vägrade, 
i  det  han  sökte  visa  omöjligheten  häraf.  Konungen  förnyade 
sin  befallning  i  stränga  ordalag.  Horn  hörsammade  likväl  icke. 
"Jag  kan  ej  annat  tro,"  skref  denne,  "än  att  man  ingifvit 
Eders  Majestät,  att  Finland  skulle  hafva  öfverflöd  på  folk,  en 
sak  hvilken  jag  skulle  af  hjertat  önska;  dock  är  min  fasta 
tro,  att  Eders  Kongl.  Majestäts  nådiga  vilja  icke  är  att  förlåta 
Finland  och  Viborg,  såsom  en  konsiderabel  ort."  Konungen 
synes  funnit  dessa  skäl  bindande,  men  befalte  nu,  att  man 
från  Finland  skulle  sammanskrapa  så  mycket  folk  som  möjligt, 
vore  det  också  minderåriga  ynglingar,  och  skicka  till  honom.  — 
De  finska  soldaterna  voro  på  denna  tid  verldens  ryktbaraste 
krigare,  men  så  drog  man  äfven  försorg  derom,  att  lärospånen 
fingo  göras  i  tidiga  år. 

Bland  detta  års  anmärkningsvärdaste  företeelser  voro  de 
s.  k.  landskapsmöten,  hvilka  i  stället  för  riksdag  höllos  öfver 
hela  riket,  nämligen  7  i  Sverige  med  Österbotten  och  3  i 
Finland.  För  krigets  fortsättande  behöfde  man  en  ny  bevillning 
af  skatter  och  krigsfolk,  och  då  konungen  ej  sjelf  kunde  in- 
finna sig,  befullmägtigade  han  några  af  riksråden  för  de  skilda 


KARL    X    GUSTAFS    REGERINGSTID,    16  54 16C.0:  267 

landskapen.  Vester-  och  Österbottens  landskapsmöte  hölls  i 
Torneå  under  Karl  Mörners  och  Erik  Sparres  inseende ;  dervid 
var  ett  högst  ringa  antal  närvarande,  endast  5  bönder  och 
ingen  adelsman.  Talrikare  besökta  voro  de  möten,  som  sam- 
tidigt höllos  i  de  sydligare  delarne  af  Finland,  nämligen  i 
början  af  Maj  på  Åbo  slott,  i  början  af  Juni  i  Helsing- 
fors och  i  början  af  Juli  i  Viborg.  Vid  dessa  tre 
möten  var  Gustaf  Evertsson  Horn  konungens  befullmägtigade 
ombud,  och  det  hela  tillgick  enligt  den  faststälda  riks- 
dagsordningen. Landtmarskalkar  t.  ex.  voro:  vid  mötet  i 
Åbo  hofrättens  dersammastädes  vice  president  Johan  Munck 
till  Fulkkila,  vid  Tavastlands  och  Nylands  möten  assessor 
Rosenkrantz,  och  i  Viborg  ståthållaren  på  slottet  Klöfver- 
skiöld.  Presteståndets  talman  i  Åbo  var  Eskil  Petrceus,  som 
år  1652  efter  Rothovius  blifvit  biskop  öfver  Åbo  stift,  men 
redan  nu  om  hösten  detta  år  afled;  i  Helsingfors  och  Viborg 
voro  kyrkoherdarne  i  Perno  och  Jääskis  talmän,  emedan  biskops- 
stolen i  Viborg  för  tillfället  var  ledig.  Åbo  läns  bondestånd 
hade,  besynnerligt  nog,  tvenne  talmän,  den  ena  talande  svenska, 
den  andra  finska.  Orsaken  härtill  var  synbarligen  den,  att 
svenskan  redan  vid  de  allmänna  riksdagarne  fått  sig  företrädet 
tillerkändt,  ehuru  man  vid  detta  särskilda  tillfälle  icke  kunde 
helt  och  hållet  skjuta  finskan  undan.  Föröfrigt  måste  man 
förvåna  sig  öfver,  att  ej  dessa  tre  landtdagar  sammanslogos 
till  en  enda ;  kanske  man  i  denna  händelse  fruktade  ett  större 
motstånd.  Nu  biföll  hvarje  möte  för  sig  i  hufvudsaken  till 
regeringens  framställningar;  besluten  voro:  att  följande  års  ut- 
skrifning  genast  skulle  verkställas,  samt  likaledes  de  två  näst- 
följande  åren  förskottsvis,  och  att  den  vid  sista  riksdag  bevil- 
jade krigsskatt  skulle  utgå  ända  till  år  1660.  Detta  var 
kanske  den  största  börda,  som  Finlands  befolkning  hittills  hade 
dragit  i  och  för  Sveriges  krig;  men  nu  gälde  det  ju  i  sjelfva 
verket  att  försvara  sitt  eget  fädernesland.  Derför  fingo  lands- 
höfdingarne  redan  följande  vinter  befolkningen  att  samtycka 
dertill,  att  under  detta  år  (1658)  de  två  följande  årens  utskrif- 
ningar  med  ens  skulle  verkställas.  Likväl  är  det  att  förmoda, 
att  äfven  af  dessa  rekryter  en  stor  del  fördes  till  dessa  aflägsna 
främmande  stridsfält,  hvarest  konungen  fortsatte  Sveriges  eröfrings- 
planer.  Kriget  mot  Ryssland  fördes  under  tiden  fortfarande 
uti    Ingermanland,    der  friherre  Krister  Klasson  Horn  nu  var 


268  ETS1AMD8    HISTORIA. 

generalguvernör.  Men  någonting  synnerligen  anmärkningsvärdt 
tilldrog  sig  icke  på  detta  håll.  Från  Kajanatrakten  åter  gjordes 
år  1658  ett  plundringståg  till  Solovetska  klostrets  område ;  men 
då  czaren  skickade  ett  par  hundra  strelitser  till  undsättning, 
upphörde  snart  kriget  på  dessa  orter.  Ryssarne  hade  redan 
begynt  söka  fred,  och  ehuru  Karl  Gustaf  i  början  ämnade 
fordra  i  skadeersättning  hela  ryska  Lappland  samt  vestra  kusten 
af  Hvita  hafvet  och  Olonets  ända  till  Swir-floden  (Syvärijoki), 
så  afstod  han  dock,  för  att  få  fred  från  detta  håll,  från  alla 
dessa  fordringar.  I  December  1658  ingicks  en  treårig  vapen- 
hvila  i  Wallisaari  by  emellan  Narva  och  Waskinarva.  Denna 
vapenhvila  förändrades  till  en  formlig  fred  om  sommaren  1661 
i  Kardis  by  (Lajus  socken)  i  nordöstra  Liffland.  Någon  för- 
ändring af  gränsen  emellan  de  bägge  rikena  skedde  dervid 
icke,  utan  denna  förblef  sådan,  som  den  hade  blifvit  stadfäst 
vid  fredsslutet  i  Stolbova. 

Kriget  med  Ryssland  hade  visserligen  medfört  något  för- 
luster för  Karl,  men  för  öfrigt  icke  det  minsta  hejdat  hans 
vidsträckta  planer.  Efter  slaget  vid  Warschau  begynte  konun- 
gen redan  tröttna  vid  de  polska  angelägenheterna;  derför  såg 
han  nästan  med  tillfredsställelse  ett  nytt  stridsfält  öppna  sig 
för  honom,  då  Danmark  om  sommaren  1657  förklarade  krig, 
i  afsigt  att  återvinna  hvad  detsamma  genom  freden  i  Brömse- 
bro  hade  förlorat.  Med  utomordentlig  snabbhet  förde  nu  Karl 
hufvudstyrkan  af  sin  här  från  Polen  genom  Pommern  till  Hol- 
stein  och  eröfrade  inom  tre,  fyra  veckor  hela  Schlesvig  och 
större  delen  af  Jutland.  Fiendernas  antal  ökades  derunder  på 
alla  håll;  Österrike  och  Brandenburg  förenade  sig  med  Polen, 
Krakau  gick  förloradt  och  furst  Rakoczy  drefs  tillbaka  inom 
sina  gränser.  Men  i  Danmark  var  Sveriges  krigslycka  lysande. 
Den  starka  fästningen  Fredriksodde  (Fredericia),  hvilken  skyd- 
dade öfvergången  till  öarne,  intogs  redan  i  Oktober,  och  då 
den  ovanligt  starka  vintern  hade  slagit  en  isbrygga  öfver  hafvet, 
förde  konungen  i  slutet  af  Januari  och  i  början  af  Februari 
1658  sin  här  öfver  Belten.  Danmark,  sålunda  hotadt  under 
murarne  af  sin  hufvudstad,  nödgades  söka  fred  på  hvad  vilkor 
som  helst.  Denna  afslöts  i  Roeskilde  redan  i  Februari  1658 
och  genom  den  samma  öfverlemnades  åt  Sverige  Skåne,  Halland, 
Blekinge  och  ön  Bornholm,  eller  den  del  af  danska  riket,  som  låg  på 
östra  sidan  om  Öresund,  och  dertill  ännu  det  under  Norge  hörande 


KA  KL    X    GUSTAFS    REGERINGSTID,     1654 1  6  G  0 .  269 

Bohuslän  och  Trondhjems  amt  med  Finnmarken.  Detta  var 
den  vigtigaste  eröfring,  Sverige  någonsin  gjort;  ty  den  svenska 
nationaliteten  erhöll  genom  dessa  områden  en  ansenlig  tillökning. 
Snart  ångrade  likväl  Karl,  att  han  ej  med  ens  införlifvat 
hela  Danmark  med  sitt  rike.  Han  hade  för  närvarande  för- 
klarade fiender  i  Ryssland,  Polen,  Österrike  och  Brandenburg, 
och  som  bäst  begynte  Holland  sända  sina  flottor  till  Östersjön 
för  att  strida  emot  Sverige.  Under  sådana  omständigheter 
var  Danmark  en  opålitlig  vän  och  borde  derför  helt  och  hållet 
förödmjukas.  Karl  hade  redan  begifvit  sig  till  Pommern,  för 
att  vända  sig  emot  Brandenburg,  då  han  plötsligt  inskeppade 
sin  krigshär  och  landsteg  på  Seeland  i  Augusti  1658.  Men 
Köpenhamns  befolkning  rustade  sig  till  ett  tappert  motstånd 
och  den  holländska  flottan  ankom  till  dess  undsättning.  Från 
alla  håll  hopade  sig  åskmolnen.  I  Trondhjem  och  på  Born- 
holm afkastade  befolkningen  det  svenska  oket,  Brandenburgs, 
Österrikes  och  äfven  Polens  härar  nalkades  genom  Jutland; 
de  sluppo  öfver  sundet  till  Fyen  och  slogo  i  slaget  vid  Ny- 
borg, November  1659,  en  afdelning  af  den  svenska  hären. 
Anfallen  mot  Köpenhamn  hade  misslyckats,  i  Pommern  och 
Preussen  hade  segern  vändt  sig  till  fiendernas  sida;  hela  verl- 
den  tycktes  förena  sig  mot  den  svenska  konungens  omåttliga 
ärelystnad.  Karl  hade  sammankallat  ständerna  till  Göteborg 
och  begaf  sig  sjelf  dit  i  slutet  af  år  1659.  Der  insjuknade 
han  plötsligt  och  dog  den  13  Februari  1660  vid  endast  37 
års  ålder,  lemnande  sitt  rike  i  en  ganska  farlig  belägenhet. 
Hans  son,  Karl  XI,  var  endast  fyra  år  gammal,  och  sålunda 
tillsattes  nu  ånyo  en  förmyndareregering,  i  spetsen  för  hvilken 
stod  Karl  Gustafs  enka,  den  holsteinska  prinsessan  Hedvig 
Eleonora,  samt  rikets  fem  högste  embetsmän.  Den  nya  regerin- 
gens första  uppdrag  var  att  på  alla  håll  göra  ett  slut  på 
krigsbullret.  År  1660  ingicks  i  Oliva  fred  med  Polen,  Öster- 
rike och  Brandenburg,  samt  i  Köpenhamn  med  Danmark. 
Polen  återfick  allt,  som  blifvit  eröfradt,  och  dess  konung  af- 
stod  från  sina  anspråk  på  svenska  kronan.  Äfven  Danmark 
återfick  Bornholm  och  Trondhjems  amt  med  Finnmarken;  men 
alla  öfiiga  från  Danmark  eröfrade  områden  förblefvo  under 
Sverige.  Att  året  derpå  freden  med  Ryssland  bekräftades,  är 
i  det  föregående  omtaladt. 


270  FINLANDS     HISTORIA. 

Karl  X:s  korta  regering  var,  ehuru  den  ej  förändrade 
Finlands  gränser,  likväl  i  afseende  å  sina  politiska  följder 
vigtigare,  än  man  vid  första  ögonkastet  skulle  förmoda.  Om 
krigets  ödeläggelse  och  andra  detsamma  åtföljande  lidanden 
skola  vi  icke  vidare  tala.  Der  kriget  hade  gått  fram,  isyn- 
nerhet i  Ingermanland,  men  äfven  i  Kexholms  län,  hade  för 
det  mesta  den  ringa  odling,  som  föregående  årtionden  hade 
åstadkommit,  blifvit  utrotad.  Men  en  vigtig  följd  af  den  öfver- 
ståndna  striden  var,  att  de  nationella  förhållandena  i  dessa 
trakter  antogo  en  alldeles  ny  gestaltning.  De  grekisk-katolska 
innevånarne  hade  hittills  gjort  det  ihärdigaste  motstånd  emot 
alla  sammansmältningsförsök  och  i  sjelfva  kriget  på  allt 
sätt  understödt  fienderna.  De  träffades  nu  af  de  öfrige  fin- 
narnes  skoningslösa  hämnd,  och  till  och  med  sådana  män,  som 
Gustaf  Evertsson  Horn,  ansågo  det  enda,  man  kunde  göra,  vara 
att  helt  och  hållet  förjaga  dem  ur  riket.  Regeringen  följde 
väl  icke  denna  radikala  utväg,  utan  vidtog  allt  allvarsammare 
åtgärder  till  deras  omvändelse,  och  följden  deraf  blef  nästan 
den  samma;  ty  ensamt  från  Kexholms  län  sägas  öfver  fyra- 
tusen familjer  hafva  utflyttat.  I  deras  ställe  kommo  småningom 
nya  inbyggare  från  Savolaks,  Tavastland  och  öfriga  finska  land- 
skap. Uti  Ingermanland  försiggick  denna  flyttning  icke  lika  hastigt 
och  lika  fullständigt.  Efter  kriget  hade  en  stor  del  grekisk- 
katolska ingrer  återkommit  till  sina  boningsplatser,  och  den 
kyrkliga  reorganisationen  gick  trögt.  Först  då  professorn  i 
Åbo  Johan  Gezelius  d.  y.  utnämndes  till  superintendent  i  Narva 
(1681 — 1689),  begynte  man  äfven  derstädes  med  ifver,  ehuru 
ej  med  full  framgång,  arbeta  på  de  främmande  trosförvandternas 
omvändelse.  Men  Kexholms  län  var  nu  oupplösligt  förenad  t 
med  den  finska  nationaliteten,  från  hvilken  förening  de  kom- 
mande tidernas  politiska  omstörtningar  ej  förmådde  skilja  det- 
samma. Ännu  större  förändringar  i  Finlands  nationella  gränser 
skulle  Karl  X:s  regering  kunnat  åvägabringa,  om  han  för  sina 
öfriga  planer  hade  gifvit  sig  tid  att  använda  sina  segerrika 
vapen  till  detta  lands  fromma.  En  tanke  att  utvidga  Finlands 
östra  gränser  till  Onega  och  Hvita  hafvet  synes  väl  någon  gång 
uppstått  i  hans  företagsamma  sinne,  och  ännu  sex  år  efter 
hans  död  var  denna  plan  vid  lif  inom  den  svenska  regeringen. 
Men  rikets  yttre  angelägenheter  begynte  redan  erhålla  ett  all- 
deles   förändradt    utseende,    och    det    är    att    märka,  att  just 


KARL   X    GUSTAFS    REGERINGSTID,    1654 1660.  271 

Karl  X:s  stora  krigsbedrifter  hade  förminskat  Finlands  betydelse 
för  den  svenska  statsbyggnaden.  Sverige  hade  nämligen  genom 
dessa  krig  uppnått  sina  naturliga  gränser  i  söder  och  ansenligt 
förökat  nationens  folkstock  genom  de  danska  landskapens  eröfring. 
I  bredd  med  denna  förstärkta  svenskhet  kom  hädanefter  finsk- 
heten allt  mer  och  mer  att  stå  tillbaka,  försvagad  som  den 
var  af  den  starka  förblödning,  hvarmed  den  hade  köpt  Sveriges 
segrar.  Fröet  till  en  ny  framtid,  som  ännu  ingen  förutsåg, 
höll  redan  på  att  framgro  ur  dessa  ömsesidiga  förhållanden. 
Karl  X  Gustaf  var  utan  tvifvel  en  regent,  som  skulle 
förmått  hela  rikets  inre  sår  och  öfverhufvud  befordra  sina 
undersåtars  fredliga  förkofran,  om  ej  kriget  under  dessa  år 
helt  och  hållet  hade  tagit  hans  verksamhet  i  anspråk  och  der- 
efter  en  plötslig  död  satt  ett  mål  för  hans  bana.  Endast  af 
denna  orsak  blef  t.  ex.  reduktionen  icke  verkstäld;  ty  konun- 
gens vilja  och  afsigter  med  den  samma  voro  nog  tydliga.  Att 
Karl  X  för  öfrigt  skulle  hafva  åsidosatt  den  inre  förvaltningen, 
kan  ej  billigtvis  påstås.  Sjelf  besökte  han  aldrig  Finland; 
men  flere  omständigheter  visa,  att  han  med  omsorg  öfvervakade 
äfven  det  finska  folkets  ställning  och  dess  behof,  och  att  hans 
regering  hade  kunnat  medföra  mycken  välsignelse  för  Finland, 
om  hela  detta  mägtiga  snille  fått  använda  sina  krafter  i  fred- 
liga värf.  En  bland  de  vigtigare  regeringsåtgärderna  i  afseende 
å  Finlands  inre  historia  var,  att  år  1658  Johan  Terserus 
genom  konungens  särskilda  förordnande  utnämndes  till  biskop 
i  Åbo.  Denne  utomordentligt  företagsamme  man,  hvars  politiska 
ställning  vi  redan  i  det  föregående  hafva  framstält,  var  svensk 
till  börden,  men  var  likväl  redan  tidigare  bekant  för  Finland; 
han  var  nämligen  en  af  Åbo  universitets  första  professorer. 
Af  Terseri  verksamhet  som  finsk  biskop  vilja  vi  här  omnämna 
endast  det,  att  han  med  ifver  befordrade  folkets  läskunnighet, 
hvilken  i  sjelfva  verket  på  hans  tid  begynte  blifva  allmännare. 
Men  efter  konungens  död,  då  adeln  åter  tagit  regeringstyg- 
larne  i  sina  händer,  råkade  denne  aristokratiens  gamle  mot- 
ståndare i  förvecklingar,  hvilka  fördrefvo  honom  från  biskops- 
stolen (1664).  Om  denna  tilldragelse  blifva  vi  ännu  i  tillfälle 
att  yttra  några  ord,  då  vi  nu  gå  att  betrakta  Finlands  kultur- 
förhållanden under  Sveriges  magtperiod. 


272  FINLANDS    HISTORIA. 


5.    Eii  blick  pä  det  finska  samhället  vid  midten  af  17:de  seklet. 

Vi  hafva  i  det  föregående  sett,  huru  Sveriges  magt  upp- 
stått och  hvilken  andel  finska  folket  haft  uti  grundläggandet 
af  denna  magt.  Men  dessa  händelsers  inverkan  på  Finlands 
nationella  ställning  i  bredd  med  Sverige  är  en  fråga,  som  ännu 
från  skilda  håll  och  under  skilda  förhållanden  tarfvar  närmare 
belysas.  Det  kan  ej  nekas,  att  redan  Gustaf  Adolfs  regerings- 
tid starkare  tillknöt  föreningsbandet  emellan  Sverige  och  Fin- 
land och  sålunda  förökade  svenskhetens  välde  i  sistnämnda 
land.  Inom  svenska  regeringen  herskade  på  denna  tid  den  tro, 
att  finnarne  sjelfva  voro  oförmögne  till  en  sund  ordning  och 
att  endast  en  från  Sverige  inhemtad  reglementering  kunde 
höja  och  förbättra  detta  "barbariska  land  och  folk".  För  den 
skull  sändes  hit  för  ledningen  såväl  af  kyrkan,  som  förvalt- 
ningen och  lagskipningen  svenske  män,  af  hvilka  likväl  flere  i 
sjelfva  verket  hafva  efterlemnat  ett  äradt  namn  i  landets 
historia.  Likväl  förblefvo  de  finska  förhållandena  ganska  länge 
i  dåligt  rykte;  ännu  år  1657  klagade  Abobiskopen  i  konsisto- 
riet, att  man  i  Sverige  plägade  säga:  "när  det  går  tokugt,  så 
går  det  som  i  Finland."  För  öfrigt  begynte  äfven  sjelffallet 
det  svenska  namnets  tilltagande  glans  ställa  i  skuggan  den 
mindre  talrika  nation,  hvilken  såsom  en  trogen  bundsförvandt 
stod  vid  Sveriges  sida;  då  det  svenska  folket  slutligen  genom 
de  sex  provinser,  det  eröfrat  från  Danmark,  hade  förökat  sin 
nationalitet,  hade  storleksförhållandet  än  mer  förändrats  till 
Finlands  nackdel.  Kikets  gemensamma  namn  var  i  sjelfva 
verket  "Svenska  väldet"  eller  "Svensk-Göthiska  väldet"  (impe- 
rium Sveo-Gothicum),  och  likasom  man  förut  talade  om  "den 
romerska  verlden",  talade  man  nu  om  den  "svenska  verlden" 
(orbis  Suecanus).  Det  är  väl  sant,  att  äfven  finnarne  på 
denna  tid  blifvit  kända  för  det  öfriga  Europa;  men  de  om- 
talades blott  för  sin  tapperhet  eller  för  sin  nationella  envishet, 
men  aldrig  som  en  politisk  magt.  Då  t.  ex.  Richelieu  ville 
tadla  Axel  Oxenstjernas  stolta  och  oböjliga  karaktär,  sade  han, 
att  denne  hade  "något  af  göth  och  mycket  af  finne"  (un 
peu  Gothique  et  beaucoup  Finoise).  Men  derjämte  begynte 
äfven  finnarnes  trohet  mot  sina  regenter  blifva  känd  och  fick 
ett    nästan    till    ordspråk  öfvergående  beröm,  vitnande  sålunda 


K>"    BLICK    1*A     »ET    FINSKA    SAMHÄLLET    I     17:T)E    SEKLET.       273 

oin,  att  ej  blott  yttre  band  fäste  dem  vid  det  svenska  riket. 
Det  synes  i  sjelfva  verket  klarligen,  att  den  tidens  finnar  ansågo 
sin  förening  med  Sverige  vara  en  utomordentlig  fördel  för  dem, 
hvars  åtnjutande  de  af  alla  krafter  önskade  vedergälla.  De 
båda  folkens  förhållande  till  hvarandra  var  likasom  tvenne 
bröders  endrägtiga  samboende  i  ett  gemensamt  hem,  hvarest 
båda  hade  lika  mycket  att  säga,  men  husbondeväldet  hand- 
hades i  den  äldres  namn.  "Vi  äro  ej  såsom  trälar,  utan 
såsom  medlemmar  förenade  med  Sveriges  rike,"  sade  karelaren 
Bartholdus  Lakmannus  i  Viborg  i  sitt  loftal  till  Karl  Gustafs 
ära,  och  han  tillade  derutöfver  följande  märkliga  ord:  "Medges 
måste,  att  Sverige  i  många  afseenden  icke  kan  känna  för- 
monerna  och  den  gemensamma  nyttan  af  detta  förbund;  men 
man  bör  allvarligen  bedja  Gud,  att  det  ömsesidiga  förtroendet, 
den  ömsesidiga  kärleken  och  välviljan  städse  må  förökas,  så 
att  fäderneslandets  säkerhet  och  hela  statens  välfärd  dag  för 
dag  förnyas  och  tillväxer." 

En  inverkan  af  Sveriges  stigande  magt  var  likväl  den, 
att  Finlands  mest  framstående  män  och  ätter  nu  allt  mer  och 
mer  drogos  bort  från  det  aflägsna  fäderneslandet,  hvilket  nu 
mera  sällan  erbjöd  dem  ett  lämpligt  verksamhetsfält.  Finlands 
ryktbaraste  man  på  denna  tid,  Gustaf  Adolfs  "högra  hand", 
Gustaf  Karlsson  Horn  (f  1657),  likaså  berömd  fältherre  som 
menniska,  och  hans  jämnlike  i  krigiskt  rykte,  Arvid  Wittenberg 
(f  1657),  användes  båda  i  det  stora  krigets  värf  fjerran  borta 
från  Finlands  gränser.  Äfven  flere  andra  följde  samma  spår, 
bland  dem  friherre  Fabian  Berends,  hvilken  anförde  finska 
dragonerna  under  Karl  X:s  fälttåg.  Några  åter,  såsom  Klas 
och  Herman  Fleming,  Lorentz  Creutz  m.  fl.  hade  fått  sin  plats 
vid  Sveriges  regeringsärender  eller  användes  endast  tidtals  i 
och  för  Finlands  angelägenheter.  Bland  antalet  af  de  få, 
hvilkas  skicklighet  och  krafter  direkte  kommo  deras  fädernes- 
land till  godo,  var  presidenten  Johan  KurcJc  (f  1652),  Finlands 
rikaste  man  och  föröfrigt  berömd  såväl  för  sin  lärdom  som 
särskildt  för  sin  noggranna  kännedom  i  finska  språket.  Äfven 
den  sistnämndes  måg,  Gustaf  Evertsson  Horn,  hade  någon  tid 
fått  leda  Finlands  försvar  under  kriget  med  Ryssland.  Men 
det  vanligaste  var,  att  Finlands  högre  embeten  besattes  med 
främmande  män,  under  det  att  landets  egen  adel  användes  på 
andra    hall;    likaså    fördelades  äfven  förläningarna,  såsom  vi  i 

Finlands  historia.  18 


274  FINLANDS    HISTORIA. 

det  föregående  hafva  sett,  sålunda  att  största  delen  af  Finlands 
grefve-  och  friherreskap  tillföllo  främlingar,  hvilka  åter  läto 
dem  skötas  af  främmande  förvaltare.  I  allt  detta  få  vi  väl 
icke  se  något  slags  öfverlagd  afsigt  från  den  svenska  regerin- 
gens sida,  men  verkan  häraf  var  likväl  tydlig.  Finlands 
nationella  kraft  försvagades  derigenom  och  begynte  råka  i 
trångmål  under  det  påträngande  främmande  elementet. 

Följderna  af  dessa  förhållanden  trädde  likväl  först  små- 
ningom och  under  de  följande  tiderna  närmare  i  dagen;  ty 
den  finska  nationalkänslan  var  på  denna  tid  ännu  någorlunda 
stark.  Det  föll  då  ännu  icke  någon  in,  att  Finlands  män 
skulle  varit  svenskar;  namnet  "finska  nationen"  var  så  att 
säga  ett  stående  officielt  uttryck  såväl  i  hären,  som  samhället, 
och  till  och  med  Finlands  adliga  ätter,  hvilka  dock  otvifvel- 
aktigt  voro  mer  försvenskade  än  de  öfriga  samhällsklasserna, 
voro  såväl  efter  egen  som  andras  uppfattning  en  u finsk  adel". 
Det  är  utom  allt  tvifvel,  att  just  finnarnes  krigiska  hjelte- 
bragder  ånyo  betydligt  hade  höjt  deras  nationella  anseende 
och  sjelfkänsla.  "Svenskar,  Finnar,  Tyskar"  voro  de  tre  af- 
delningar  af  armén,  dem  hertigen  af  Weimar  på  Liitzens  slag- 
fält uppmanade  att  hämnas  konungens  död;  emellan  dessa  tre 
delades  äfven  interimsöfverbefälet  efter  Baners  död.  I  förhål- 
landena hemma  i  riket  giorde  sig  samma  uppfattning  gällande. 
Det  var  ett  "förbund",  som  förenade  storfurstendömet  Finland 
med  Sverige;  benämningen  "bröder  och  kamrater"  begagnades 
för  att  ådagalägga  finnarnes  ställning  i  riket,  och  regeringen 
omnämnde  aldrig,  hvarken  nu  eller  framdeles,  Finland  i  bredd 
med  de  svenska  landskapen;  tvertom  sades  det  i  förordnin- 
garne: "Sverige,  Finland  och  de  under  dem  lydande  landskap." 
Att  på  dessa  tider  en  myckenhet  svenskar  inkommo  i  landet, 
hafva  vi  i  det  föregående  sett;  äfven  universitetets  grundläg- 
gande hade  förökat  deras  antal.  Men  förhållandena  i  Finland 
voro  ännu  så  egendomliga,  att  dessa  mycket  väl  märkte  sig 
hafva  kommit  såsom  främlingar  till  ett  främmande  land.  Pro- 
fessor Michael  Wexionius  helsade  Finlands  hjeltemodiga  folk 
med  ett  latinskt  helsningspoem,  i  hvilket  han  sade  sig  väl 
såsom  en  främling,  en  född  göth,  hafva  ankommit  till  detta 
land,  men  önskade  nu  att  blifva  upptagen  i  den  finska  natio- 
naliteten *.     För    öfrigt    gåfvo    utan    tvifvel    inrättandet  af  ett 

*  » patriota  futurus Gothus  licet  ortu,  sim   modo    Fenno.» 


EN    BLICK    PÅ    DET    FINSKA    SAMHÄLLET    I    17tDE    SEKLET.      275 

eget  universitet  samt  öfverhufvud  Pehr  Brahes  verksamhet  i 
detta  land  ett  nytt  stöd  åt  Finlands  sjelfständighetskänsla ; 
det  finska  fosterlandet  hade  i  Åbo  fått  en  medelpunkt  såväl 
för  det  intellektuella  lifvet,  som  för  administrationen,  och  denna 
stad  kallades  i  sjelfva  verket  Finlands  hufvudstad  (metropolis). 
Det  finnes  exempel  på,  att  finnarnes  stigande  nationalkänsla 
framkallade  bekymmer  hos  de  styrande  i  Sverige.  Då  Hardik 
Speitz,  en  f.  d.  lagläsare  från  Tavastland,  år  1642  lät  trycka 
en  finsk  öfversättning  af  Gustaf  Adolfs  krigsartiklar,  "till  nytta 
för  sitt  fädernesland  och  eget  folk"  (såsom  det  står  på  titel- 
bladet), sägande  sig  hafva  ömkan  med  de  finska  krigarnes 
ställning,  då  de  utan  att  förstå  lagen  likväl  voro  hemfallna  åt 
hela  dess  stränghet,  så  spårade  man  i  dessa  sträfvanden  en 
så  farlig  separatism,  att  titelbladet  och  företalet  måste  tryckas 
ånyo;  orden  "eget  folk"  jämte  öfriga  farliga  uttryck  lemnades 
bort,  och  öfversättaren,  som  förut  hade  kallat  sig  "Tavast- 
Finlandus",  benämndes  i  den  nya  upplagan  "Sexmäkiensis 
Tavast-Finuonius  Suecus"  (Finn-Svensk  från  Sääksmäki  i  Tavast- 
land). Vanligtvis  bemödade  sig  dock  regeringen  om  att  med 
skonsamhet  behandla  finnarnes  nationella  ömtålighet,  i  det  den 
mildrade  de  svårare  olägenheter,  svenskhetens  öfvervälde  förde 
med  sig.  Då  vid  1635  års  riksdag  Klas  Larsson  Fleming  för- 
kunnade för  rådet,  att  Finlands  representanter  för  bondeståndet 
klagade,  att  de  ej  kunde  förstå  regeringens  framställningar,  då 
de  ej  tolkades  för  dem  på  finska,  beslöt  man  att  fördenskull 
en  skicklig  finsk  skrifvare  skulle  tillsättas.  Under  riksdagen  i 
Göteborg  år  1659  framkommo  till  regeringen  klagomål  från 
finska  borgerskapet  i  Åbo  deröfver,  att  man  vid  riksdagsmanna- 
valet  alls  icke  tagit  deras  män  med  i  räkningen.  I  anledning 
häraf  påbjöd  regeringen  i  skrifvelse  till  borgmästare  och  råd, 
att  vederbörande  vid  dylika  tillfällen  skulle  taga  i  betraktande 
äfven  de  personer,  "hvilka  bland  nämnda  finska  nation  bland 
borgerskapet  kunde  befinnas  lämpliga",  samt  öfver  hufvud  ställa 
så  till,  "att  icke  den  ena  nationen  finge  orsak  till  missnöje 
mot  den  andra".  Denna  tilldragelse  visar  derjämte,  att  fin- 
narnes belägenhet  delvis  begynte  blifva  svår.  Det  finska  borger- 
skapet i  Åbo  var  otvifvelaktigt  ännu  vid  denna  tid  öfvervägande 
till  antal,  och  dess  billiga  begäran  hade  varit,  att  någon  af 
dem,  ehuru  han  ej  kunde  svenska,  skulle  tagas  till  stadens 
andra    representant;    men  magistraten,  som  mest  inverkade  på 


276  FINLANDS    HISTORIA. 

valet,  synes  till  öfvervägande  delen  varit  svensk.  En  dylik 
nadonel  kamp  måste  finnarne  utstå  äfven  i  Viborg,  hvarest 
tyskarne  hade  bemägtigat  sig  högsta  ledningen  af  stadens 
angelägenheter.  År  1647,  då  borgmästaren  Anton  Bröijer  (som 
var  finne)  dog,  begärde  borgaren  i  Viborg  Johan  Cröell,  biskop 
Juustens  systerson,  att  fä  det  sålunda  lediga  fjerde  borgmästare- 
embetet,  "så  att  icke  (såsom  orden  lyda)  utländingar  allena 
skulle  inkomma  i  rådet,  såsom  de  vanligen  försöka."  Regeringen 
ansåg  saken  vara  rätt  och  billig  och  Cröell  blef  borgmästare; 
men  några  år  senare  råkade  han  i  strid  med  sina  embetsbröder 
och  blef  sin  tjenst  förlustig.  Samtidigt  uppstod  en  häftig  strid 
om  domprostembetet  i  Viborg.  Den  finska  församlingen  önskade 
på  denna  plats  erhålla  lektor  Claudius  Thesleff,  hvilken  var 
nyssnämnde  Cröells  halfsysters  son;  men  stadens  tyskar  och 
svenskar  med  magistraten  i  spetsen  ville  hafva  en  annan,  och, 
då  konungen  likväl,  enligt  Gustaf  Evertsson  Horns  varma  förord, 
utnämnde  Thesleff,  visade  de  sitt  missnöje  på  ett  så  oförtäckt 
och  hätskt  sätt,  att  regeringen  nödgades  vid  hofrätten  väcka 
klagomål  emot  Viborgs  borgmästare  och  råd.  Högre  än  från 
någon  annan  ort  hördes  just  från  Viborg  den  klagan,  att  de 
som  hörde  till  Finlands  egen  nationalitet,  voro  föremål  för 
förakt,  ja  nästan  hatades.  Men  rikets  gemensamma  styrelse 
synes  vid  dylika  händelser  ådagalagt  en  berömvärd  opartiskhet. 
Regeringens  förfarande  beträffande  Finlands  nationella 
språk  förtjenar  ej  ett  lika  obetingadt  godkännande.  Någon 
tanke  på  finska  språkets  utrotande  föll  ingalunda  de  styrande 
in ;  ty  den  finska  nationaliteten  var  någorlunda  erkänd  och  det 
nationella  språket  ännu  nästan  allmänt  begagnadt  i  den  dag- 
liga samlefnaden.  Likväl  ansåg  man  det  vara  synnerligt  nöd- 
vändigt och  fördelaktigt  för  finnarne,  att  de  lärde  sig  och 
kände  hvardera  språket,  d.  v.  s.  äfven  svenska.  Det  är  också 
ej  att  betvifla,  att  ju  kännedomen  i  svenska  språket  vid  denna 
tid  vann  betydligt  i  utbredning.  Svensken  Andreas  Bureus, 
en  uti  de  finska  angelägenheterna  mycket  använd  man,  som 
år  1626  utgaf  den  första  noggrannare  kartan  öfver  Sveriges 
rike  och  fem  år  senare  publicerade  sin  berättelse  om  de  nord- 
liga länderna,  omtalar  i  sistnämnde  verk,  hurusom  "Finlands 
adelsmän,  borgare  och  prester,  samt  äfven  rikare  bönder,  draga 
försorg  derom,  att  deras  söner  redan  från  vaggan  lära  sig 
svenska."      Äfven    genom    skolorna    befordrades    kunskapen    i 


EN    BLICK    PÄ    DET    FINSKA    SAMHÄLLET    I     17:DE    SEKLET.      277 

svenska  språket,  såsom  vi  redan  förut  hafva  ådagalagt,  ehuru 
latinet  var  sjelfva  lärdomsspråket.  Allt  detta  skulle  kunnat 
synas  någorlunda  billigt  och  opartiskt,  om  man  hade  dragit 
lika  mycken  försorg  om  kunskapen  i  finskan,  isynnerhet  be- 
träffande landets  egna  embetsmän.  Finska  språkets  betydelse 
för  landet  var  likväl  så  stor,  att  man  ej  kunde  anse  dess 
kännedom  helt  och  hållet  oumbärlig  för  detta  lands  tjenstemän ; 
men  man  sände  dock  hit  blott  alltför  ofta,  såväl  till  högre 
som  lägre  embeten,  män,  hvilka  ej  förstodo  landets  språk.  Det 
är  äfven  naturligt,  att  finska  språkets  tillvaro  betraktades  såsom 
ett  slags  missförhållande  i  staten,  hvilket  man  ej  alltid  ihog- 
kom  att  taga  med  i  beräkningen.  Men  det  förtjenar  likväl 
omnämnas,  att  till  landet  inflyttade  svenskar  synas  med  någor- 
lunda lätthet  hafva  lärt  sig  landets  språk.  Sjelfva  Pehr  Brahe 
synes  hafva  lärt  sig  finskan,  och  Eskil  Petrseus  införlifvade  sig 
så  fullständigt  med  detta  språk,  att  han  kunde  handhafva  led- 
ningen af  bibelöfversättningen.  Just  detta  öfversättningsarbete 
är  för  finska  språkets  odling  en  af  den  svenska  regeringens 
fértjenstfullaste  åtgärder  inom  denna  period.  Äfven  lagens 
öfversättning  till  finskan,  som  redan  flere  gånger  förut  (1548 
och  1602)  var  påbegynt,  försökte  regeringen  åter  bringa  i  gång. 
Magister  Abraham  Kollanius  (sedermera  underlagman  i  Karelen) 
erhöll  i  uppdrag  att  under  hofrättens  inseende  verkställa  detta 
arbete,  år  1645 — 1648.  Men  arbetets  tryckning  blef  äfven 
denna  gång  hvilande,  emedan  en  tillsatt  granskningskomité  be- 
tviflade  öfversättningens  duglighet,  och  fråga  dessutom  hade 
blifvit  väckt,  att  i  stället  för  Kristoffers  landslag  en  ny  rikslag 
skulle  ombesörjas.  Om  öfversättningen  af  kungl.  förordningar 
hade  alltid  någon  försorg  blifvit  dragen ;  men  år  1655  tillsattes  för 
detta  ändamål  en  särskild  translator,  professorn  vid  Universitetet 
Erik  Justander.  Dessa  åtgärder  vitna  om  regeringens  billig- 
hetskänsla, men  de  sträckte  sig  icke  längre,  än  till  de  ound- 
vikligaste behof.  För  öfrigt  var  sakens  verkliga  gång  den, 
att  finskan  allt  mer  och  mer  blef  skjuten  åt  sidan  i  bredd 
med  svenskan.  Allt  efter  som  latinet  utträngdes  ur  skolan, 
steg  svenskan,  icke  finskan,  i  dess  ställe,  och  i  de  bildades 
samlefnad  begynte  likaså  det  svenska  riksspråket  allt  mera 
utbreda  sig. 

I  folkets  sociala  ställning  försökte  man  otvifveluktigt  under 
denna  period  införa  många  förbättringar.    Men  adelns  växande 


278  FINLANDS    HISTORIA. 

magt  tryckte  tungt  på  de  öfriga  samhällsklasserna,  och  embets- 
männens  oredlighet  var  allt  ännu  föremål  för  mycken  klagan. 
I  Kexholms  län,  hvarest  den  svenska  lagen  ej  var  från  äldre 
tider  rotfästad,  försökte  adeln  en  gång  under  Karl  Gustafs 
regering  att  få  afskaffad  den  af  bönder  sammansatta  nämnden 
och  i  stället  tvenne  adliga  bisittare  tillsatta;  men  konungen 
förkastade  detta  vådliga  förslag.  För  öfrigt  måste  medges, 
att  genom  Åbo  hofrätts  inflytande  rättegångsväsendet  redan 
begynte  komma  på  en  bättre  fot.  Inom  förvaltningen  var  för- 
hållandet sämre,  dels  till  följd  af  den  förvirring  förläningarna 
medförde,  dels  såsom  en  qvarlefva  af  forna  tiders  missbruk. 
Kronans  lägre  tjenstemän  voro  ofta  uselt  folk  och  stodo  i 
sjelfva  verket  under  en  sådan  tuktan,  som  ej  gerna  kunde 
höja  deras  menniskovärde.  Då  landshöfdingen  i  Åbo,  Melchior 
von  Falkenberg,  en  gång  beklagade  sig  för  Pehr  Brahe  öfver 
sina  fogdars  oduglighet,  sade  han  sig  ämna  straffa  dem  med 
gatlopp  eller  annan  skymflig  behandlig,  så  att  de  hela  sitt  lif 
skulle  minnas  sin  ohörsamhet.  På  detta  sätt  behandlade  tjenste- 
män hämnades  naturligtvis  i  sitt  beteende  mot  allmogen  sm 
egen  skymf;  ej  heller  voro  de  högre  tjenstemännen  alltid  fria 
från  oredlighet.  I  hvilken  förvirring  förvaltningen  slutligen 
hade  råkat  finna  vi  bäst  deraf,  att  riksskattmästaren  år  1661 
klagade  för  rådet,  att  han  ej  på  tio  år  erhållit  några  jorda- 
böcker från  Finland.  Men  redan  mycket  tidigare  hade  om- 
ständigheter kommit  i  dagen,  hvilka  ådagalägga,  att  isynnerhet 
i  landets  östra  delar  tjenstemannasederna  voro  af  värsta  slag. 
Vi  vilja  som  bevis  anföra  Samuel  Cröells  ryktbara  rättegång, 
ehuru  denna  märkvärdiga  mans  sak  ännu  icke  blifvit  fullstän- 
digt utredd.     Förhållandet  var  som  följer. 

År  1646  hade  Sveriges  kammarkollegium  sändt  till  Savo- 
laks  och  Karelen  en  s.  k.  kammarfiskal,  för  att  undersöka 
uppbördsmannens  embetsverksamhet.  Denne  man,  som  hette 
Samuel  Cröell,  en  broder  till  den  ofvannämnde  Johan  Cröell, 
synes  varit  företagsam  och  kraftfull,  men  hade  i  sin  egen 
embetsmannaverksamhet  förut  flere  gånger  blifvit  ertappad  för 
otillåtna  handlingar;  han  hade  t.  ex.  såsom  landssekter  i  Viborgs 
län  gjort  falska  förteckningar  öfver  rekrytutskrifningen,  hvar- 
igenom  några  personer  befriades  från  krigstjenst,  och  af  denna 
orsak  hade  han  blifvit  dömd  till  döden  år  1637,  men  undslapp 
likväl    mot    höga   böter  detta  straff.     Men  nu,  då  han  nio  år 


EN    KLICK    P.l   DET    FINSKA    SAMHÄLLET    I    17:DE    SEKLET.       279 

senare  såsom  regeringens  ombud  besökte  samma  trakter,  afgaf 
han  till  vederbörande  en  så  beskaffad  berättelse  om  förvalt- 
ningsangelägenheterna i  Viborgs  och  Nyslotts  län,  att  icke  blott 
fogdarne  och  lagläsarne,  utan  äfven  landshöfdingarne  sjelfva 
hemföllo  under  svåra  anklagelser.  "De  förbannade  gåfvorna," 
skref  han,  ''förblanda  här  öfverhetens  hjertan  och  ögon;  ty 
när  fogdar  och  uppbördsmän  få  iof  till  att  stjäla,  så  hafva 
de  godt  att  göra  och  aflägga  stor  mobilier  sig  att  bekomma 
ynnest  med."  Landshöfdingen  i  Nyslott,  Jordan,  försökte  kasta 
den  farliga  fiskalen  i  fängelse,  men  förlorade  sjelf  kort  der- 
efter  sitt  embete.  Ännu  vidsträcktare  verksamhetskrets  erhöll 
Cröell,  då  han  år  1648  sändes  till  Kexholms  län.  "Om  Turkar, 
Tatarer  eller  hedningar  hade  varit  uppbördsmän  härstädes, 
skulle  de  ej  kunnat  fara  grymmare  fram,  än  här  har  skett"; 
—  så  lydde  den  vredgade  fiskalens  tanke  om  detta  län,  och 
följande  år  gjorde  han  inför  Åbo  hofrätt  en  fasaväckande 
skildring  af  rättsskipningen  och  förvaltningen  på  dessa  orter. 
Lagläsarne  togo  mutor  från  hvardera  parten,  säljande  sin  dom 
nära  nog  på  offentlig  auktion;  en  sådan  domare  hade  tagit  till 
sed  att,  då  han  satt  vid  domarebordet,  skarpt  fixera  parterna, 
hvarvid  hvardera  af  dem  uppsträckte  så  många  fingrar,  som 
han  ville  gifva  riksdalrar  i  gratifikation.  Embetsmännen  vid  för- 
valtningen åter  pålade  godtyckligt  nya  skatter,  utan  att  kronan 
visste  något  eller  hade  någon  nytta  deraf.  Sakörena  t.  ex. 
delade  landshöfdingen,  fogden  och  lagläsaren  sinsemellan,  stoppande 
dem  "i  de  röda  ryska  pungarne,  sig  sjelfva,  men  ej  kronan 
till  godo."  Anklagelseskriftens  slutpåstående  var,  att  "der  i 
landet  är  mer  ingen  ära  eller  Gud  till,  utan  der  är  ända  på 
all  redlighet,  hvilken  finnes  liksom  med  sågbräder  ihopslagen." 
Dessa  anklagelser  hade  utan  tvifvel  blott  alltför  mycken  grund ; 
sjelfve  Pehr  Brahe,  som  ingalunda  hörde  till  Cröells  beskyd- 
dare, ansåg  dem  delvis  helt  och  hållet  öfverensstämmande  med 
sanningen,  och  då  Gustaf  Evertsson  Horn  fem  år  senare  blef 
generalguvernör  öfver  dessa  trakter,  tecknade  han  förhållandena 
derstädes  med  nästan  lika  mörka  färger.  Men  Cröell,  för- 
litande sig  på  kammarkollegii  stöd,  blef  allt  djerfvare  och 
begynte  i  främsta  rummet  ansätta  landets  högsta  embetsmän. 
Generalguvernören  i  Ingermanland,  friherre  Karl  Mörner  och 
landshöfdingen  i  Kexholm.  Reinhold  Metstake,  hade  redan  för 
hans    skull    fått    afgå  från  sina  embeten;    äfven  dessas  efter- 


280  FINLANDS    HISTORIA. 

trädare  råkade  i  samma  trångmål.  Cröell  var  ej  längre  endast 
fiskal;  han  tycktes  vara  en  folkuppviglare,  som  ville  komma 
åt  hela  det  svenska  embetsmannaväldet  i  allmänhet,  eller  (såsom 
han  sjelf  sade)  "dessa  småkonungar,  som  hålla  tillhopa  sins- 
emellan såsom  ärthalm".  Då  kammarkollegium  märkte  detta, 
upphörde  det  att  beskydda  honom.  Cröell  insattes  år  1653  i 
fängelse  på  Kexholms  slott,  och  Horn  sjelf,  som  sedermera 
öfvertog  förvaltningen  af  dessa  nejder,  ville  ej  lössläppa  denne 
"äreskändare".  När  och  hvar  han  slutligen  dog,  är  ej  bekant. 
Men  hans  historie  vitnar  ej  allenast  om  förvaltningssystemets 
många  brister,  utan  äfven  om  den  bitterhet,  som  tidehvarfvets 
sociala  missförhållanden  stundom  uppväckte;  ty  vi  måste  ändock 
i  Samuel  Cröell  se  något  annat,  än  allenast  en  egennyttig 
vinglare. 

En  anmärkningsvärd  omständighet  på  dessa  tider  var 
finnarnes  utomordentliga  benägenhet  att  utflytta  från  landet; 
den  bevisar,  dels  att  deras  synkrets  rörande  främmande  länder 
hade  vidgats,  dels  att  förhållandena  hemma  icke  voro  syn- 
nerligen glädjande.  Vi  hafva  i  det  föregående  omnämnt,  huru- 
som redan  på  Karl  IX:s  och  Gustaf  Adolfs  tider  en  mängd 
personer  utflyttade  från  landet  dels  till  Sverige,  dels  till  andra 
länder.  I  de  emellan  Sverige  och  Norge  belägna  skogsbyg- 
derna tilltog  nu  finnarnes  antal  till  den  grad,  att  på  sina 
ställen  ena  hälften  af  nämnden  fick  tagas  bland  finnarne.  Men 
naturligtvis  åsåg  regeringen  med  oblida  ögon  den  skogssköfling, 
som  var  en  följd  af  finnarnes  svedjebruk,  och  flere  gånger 
(t.  ex.  1647)  utfärdades  emot  dem  hårda,  nästan  grymma  för- 
ordningar, i  hvilka  det  bestämdes,  att  deras  gårdar,  om  de 
befunnos  vara  "landet  och  berghandteringen  mera  till  skada 
än  nytta,"  skulle  förstöras  och  brännas,  männen  fängslas,  säden 
bortföras  o.  s.  v.  För  öfrigt  försökte  regeringen  att  öfver- 
flytta  dem  till  andra  sidan  hafvet  till  Nya  Sverige,  och  de 
synas  gerna  begifvit  sig  dit  äfven  efter  det  att  detta  amerikanska 
nybygge  år  1655  öfvergått  till  holländarne.  Från  sjelfva  Fin- 
land fortsattes  oafbrutet  utvandringen,  ehuru  man  genom  för- 
ordningar sökte  hindra  densamma.  I  slutet  af  århundradet 
förordnades  t.  ex.  att  den,  som  utan  landshöfdingens  tillstånd 
från  Finland  eller  Åland  öfverflyttade  till  Sverige,  skulle  dömas 
till  ett  års  fästningsarbete  och  derefter  hemsändas.  Ar  1682 
utverkade   landshöfdingen  öfver  Vesterbotten  en  kunglig  befall- 


EN    BLICK    PÅ    DET    FINSKA    SAMHÄLLET    I    17  IDE    SEKLET.      281 

ning,  att  derboende  finnar  antingen  skulle  lära  sig  svenska  i 
och  för  religionsundervisningen,  eller  också  utflytta  från  land- 
skapet. Dessa  smärre  drag  äro  äfven  betecknande  för  finska 
nationens  ställning  under  Sveriges  magtperiod. 

Bland  tidens  egendomliga  företeelser  var  den  stränga  yttre 
ärbarhet,  som  fordrades  i  lefvernet.  Sederna  voro  väl  öfver- 
hufvud  råa;  de  beständiga  krigen  erbjödo  i  sanning  icke  den 
lämpligaste  skola  i  detta  afseende.  Men  staten  och  kyrkan 
vakade  gemensamt  med  noggrannhet  deröfver,  att  "kristlig 
ordning"  iakttogs  i  all  utvärtes  måtto,  i  klädedrägt,  vid  gästa- 
bud och  i  de  olika  ståndens  inbördes  förhållanden,  och  att  en  och 
hvar  lefde  och  skickade  sig  i  enlighet  med  sitt  stånd.  Sålunda 
bestämdes  t.  ex.  huru  många  maträtter,  hvad  slags  föda  och 
dryck  var  tillåtet  att  vid  festligheter  inom  olika  stånd  fram- 
sätta för  gästerna  m.  m.  Den  högsta  adeln,  som  hade  omät- 
liga inkomster,  lefde  dock  på  helt  och  hållet  furstlig  fot. 
Finland  fick  visserligen  sällan  se  prof  på  denna  prakt.  Men 
finnen  Johan  Kurck  omnämnes  dock  såsom  en  representant  af 
denna  glans;  hans  bostad  i  Åbo  kallades  uttryckligen  "hof" 
och  i  hans  trädgård  odlades  vinrankor.  Den  på  landet  bosatte 
adelns  synes  hvarken  i  anseende  till  rikedom  eller  bildning 
stått  på  någon  högre  ståndpunkt;  men  dess  ömtåligare  var 
äfven  den  om  sin  värdighet,  såväl  inom  sig  sjelf  som  i  för- 
hållande till  de  öfriga  samhällsklasserna.  De  öfriga  stånden 
följde  häri  adelns  föredöme,  och  ofta  uppstod  bittra  strider 
rörande  de  främsta  hedersplatserna  vid  allehanda  festliga  till- 
fällen, men  isynnerhet  i  Guds  hus.  "Kristlig  ordning  rörande 
bänkrummen"  var  i  sjelfva  verket  bland  de  vigtigaste  sociala 
frågor,  alldenstund  endast  de  noggrannaste  förordningar  i  denna 
sak  kunde  förhindra  offentlig  förargelse.  En  gång  begynte  till 
och  med  af  denna  orsak  tvenne  adelsmän,  de  besvågrade  Sass 
och  Sabelstjerna,  en  tvekamp  i  Bjerno  kyrka,  och  dersamma- 
städes  sägas  äfven  adelsfruarna  hafva  slagits  med  sina  psalm- 
böcker. Kyrkan  ansågs  genom  denna  tilldragelse  så  vanhelgad, 
att    gudstjensten   för  någon  tid  måste  förflyttas  till  annan  ort. 

Eljest  var  kyrkans  magt  stor,  likasom  äfven  kyrkotukten 
var  ganska  sträng,  så  att  understundom  hela  församlingar  lades 
i  bann  och  kyrkorna  stängdes.  Fotstockstraffet  var  ganska 
vanligt;  den  som  rökte  tobak  kort  innan  han  begick  Herrans 
nattvard,    eller    den    som    snusade   under  predikan,  fick  i  fot- 


282  FINLANDS    HISTOKIA. 

stocken  ångra  sitt  sjelfsvåld.  Prester  funnos  rikligt,  men  deras 
lära  och  lefverne  voro  ej  alltid  berömvärda.  De  lägre  pre- 
sterna  och  skolmannen  höllos  under  sträng  tuktan;  kyrkoher- 
darne  behaudlade  sina  kaplaner  med  hårdhet,  och  skolrektorerna 
hade  af  gammalt  för  vana  att  med  ris  afstrafta  sina  kollegor. 
I  kyrkans  lära  följdes  sträng  renlärighet,  så  att  den  minsta 
afvikelse  från  de  lutherska  teologernas  faststälda  trossatser 
ansågs  högeligen  farlig  för  församlingen  och  riket.  Kyrklig- 
h.3tens  ifrigaste  väktare  i  Finland  var  professorn  vid  Åbo 
akademi  Enevaldus  Svenonius,  hvars  trångbröstade  ifver  slut- 
ligen äfven  störtade  biskop  Terserus  i  förderf.  Terserus  hade 
nämligen  år  1662  utgifvit  en  svensk  katekesförklaring,  uti 
hvilken  Svenonius  spårade  en  lutning  åt  Calvinism  (syncretism) ; 
anklagelsen  hänsköts  till  de  öfrige  biskoparnes  undersökning, 
och  då  Terserus  ibland  de  store  hade  många  politiska  fiender, 
drefs  saken  derhän,  att  biskopen  afsattes  från  sitt  embete  år 
1664.  Äfven  de  öfriga  vetenskaperna,  ej  blott  teologien,  höllos 
i  sträng  underdånighet  under  kyrkan.  Men  denna  stela  ortodoxi, 
hvilken  ej  tillät  någon  friare  forskning,  framkallade  å  andra 
sidan  den  enfaldigaste  vantro,  ej  blott  hos  det  lägre  folket, 
utan  äfven  hos  de  bildade  och  lärde.  Professor  Martin  Stodius 
anklagades  tvä  gånger  ordentligen  för  trolleri.  Förbund  med 
djefvulen  ansågs  på  denna  tid  såsom  en  möjlig  och  ganska 
vanlig  sak,  hvilken  staten  och  kyrkan  täflade  om  att  bestraffa. 
Åbo  hofrätt  hade  redan  från  sin  första  början  begynt 
förfölja  och  döma  hexor,  men  universitetets  grundläggning 
tyckes  gifvit  ny  fart  åt  detta  raseri;  ty  emellan  1641 — 1643 
inträffade  ett  ovanligt  stort  antal  hexprocesser.  De  olycklige 
dömdes  vanligen  i  stöd  af  Mose  lag  att  brännas;  stundom 
kastade  man  dem  i  vattnet,  och  om  de  då  flöto  ofvanpå,  an- 
sågs detta  som  ett  tecken,  att  de  stodo  i  förbund  med  den 
onde.  För  ett  dylikt  förbund  beskyldes  år  1661  äfven  en 
student,  vid  namn  Eolenius.  Saken  ansågs  så  betänklig,  att 
sjelfve  biskop  Terserus  röstade  på  dödsstraff;  men  grefve  Brahe, 
universitetets  kansler,  frikände  den  anklagade  och  gaf  konsi- 
storium en  tillrättavisning.  Brahe  ansåg  sådana  saker  endast 
vara  en  tom  vidskepelse,  hvaraf  likväl  mången  oskyldig  bragtes 
i  svårt  trångmål  och  mycket  onyttigt  larm  väcktes.  Men 
drotset  sjelf  var  ej  heller  alldeles  fri  från  tidens  allmänna 
vantro;  sålunda  omnämnde  han  t.  ex.  samma  år  uti  rådet,  att 


EN    BLICK    PÄ    DET    FINSKA    SAMHÄLLET    I     17:DE    SEKLET.       283 

en  komet  visat  sig,  hvilket  han  ansåg  i  förening  med  andra 
förebud  bebåda  krig.  Något  senare  (1668 — 1677)  begynte  i 
Sverige  de  förryckta  undersökningarna  om  Blåkullafärderaa  och 
äfven  i  Finland  dömdes  personer,  för  att  de  med  den  ondes  hjelp 
på  qvastkäppar  hade  rest  genom  luften,  förande  med  sig  små 
barn  till  djefvulens  gästabud.  Men  denna  galenskap  tyckes  ej 
fått  någon  synnerlig  spridning  i  detta  land. 

Universitetets  grundläggning  hade  framkallat  ett  friskt 
vetenskapligt  och  litterärt  lif.  Den  i  det  föregående  omnämnde 
Michael  Wexionius  (adlad  Gyldenstolpe,  f  1670)  utgaf  i  Åbo 
flere  latinska  verk,  bland  hvilka  de  vigtigaste  äro:  hans  be- 
skrifning  öfver  Sveriges  rike  (Epitome  descriptionis  Sueciae, 
Gothiae,  Fenningiae  et  subjectarum  provinciarum,  år  1650)  och 
hans  statslära  (Politica).  Samme  mans  "Discursus  Politicus" 
var  den  första  i  Finland  tryckta  bok  och  den  första  i  Åbo 
akademi  ventilerade  dissertation.  Omnämnas  bör  äfven  Fin- 
lands förste  filosof,  Andreas  Thuronius  (f.  i  Tavastkyrö  år 
1632,  f  1665),  hvars  läroböcker  i  Logik  och  Metafysik  voro 
mycket  förtjenstfulla.  I  teologien  kom  Enevaldus  Svenonius 
till  stort  anseende  äfven  bland  de  utländska  teologerna,  hvilka 
på  denna  tid  öfver  hufvud  lutade  till  samma  stränga  ren- 
lärighet. Predikolitteraturen  begynte  nu  blomstra  äfven  i 
landsorterna,  vitnande  om,  att  presterskapets  litterära  förmåga 
var  i  stigande.  Den  predikobok,  som  Laurentius  Petri 
(Tammelinus),  sedermera  kyrkoherde  i  Tammela,  utgaf  år 
1644,  var  den  första  finska  postilla  efter  Erik  Sorolainens 
berömda  verk.  Äfven  Thomas  Rajalenius,  sedermera  kyrko- 
herde i  Tyrvis,  publicerade  år  1654  en  värdefull  samling 
predikningar  på  finska  språket.  Svenska  predikningar  utgåfvos 
af  kyrkoherden  i  Maalaks,  Olof  Arenius  (1659  och  1661), 
utan  att  tala  om  biskop  Rothovii  särskildt  tryckta  predikningar. 
Samme  Laurentius  Petri,  hvars  predikosamling  nyss  nämndes, 
publicerade  äfven  år  1658  den  första,  på  landets  eget  språk 
författade  krönikan :  "Ajan  tieto  Suomenmaan  menoist  ja  vscost, 
lyhykäisiin  riimein  coottu"  (krönika  öfver  Finlands  öden  och 
religion,  affattad  i  korta  rim),  hvilken  sedermera  utgafs  i  flere 
nya  och  tillökade  upplagor.  För  öfrigt  intogo  festtalen  vid 
bröllop,  begrafningar  och  andra  märkliga  tillfällen  ett  stort  rum 
i  denna  tids  litteratur. 


284  FINLANDS    HISTORIA. 

Vid  sjelfva  akademien  odlades  på  denna  tid  dramatisk 
konst  och  dit  hörande  litteratur  någorlunda  flitigt,  ehuru  fler- 
talet af  de  dramatiska  produkterna  för  det  mesta  voro  af 
samma  slag  som  de  passionsspel,  hvilka  redan  af  gammalt 
uppförts  i  skolorna.  Nästan  vid  hvarje  akademisk  högtidlighet 
uppförde  studenterna  något  skådespel,  än  på  svenska,  än  på 
latin  eller  finska.  Redan  andra  dagen  efter  akademiens  in- 
vigning gafs  under  Wexionii  ledning  ett  svenskt  stycke,  benämndt 
"Studenterna".  Svensken  Jakob  Chronander  är  nämnd  såsom 
författare  till  tvenne  skådespel,  af  hvilka  det  ena  ("Surge, 
eller  Flijt  och  Oflitighets  Skode  spegel")  förherligade  magister- 
promotionen  år  1647,  och  det  andra  ("Bele-Snack,  eller  en 
Comcedia  om  giftermåhl  och  frijerii")  uppfördes  vid  presidenten 
Jöns  Kurcks  förmälning  med  Torsten  Stålhandskes  enka,  Kri- 
stina Horn,  år  1649.  Om  våren  1650  anstäldes  tre  skilda 
gånger  skådespel  vid  universitetet,  nämligen  vid  magisterpro- 
motionen  på  svenska,  vid  rektorsombytet  på  finska  ("Den  för- 
lorade sonen"  af  Erik  Justander)  och  slutligen  vid  juris- 
doktorspromotionen  på  latin.  Föreställningarna  gåfvos  i  sjelfva 
akademiens  lokaler.  Ar  1656  inträffade  den  olyckan,  att  en 
stor  del  af  Åbo  stad  ödelades  genom  vådeld,  hvarvid  äfven 
akademiens  hus  och  bibliotek  förstördes;  men  efter  några  år 
voro  högskolans  byggnader  ånyo  uppförda,  till  största  delen 
bekostade  med  akademiens  egna  besparingar. 

Studentlifvet  synes  varit  temmeligen  lifligt  och  temmeligen 
bullersamt.  "Athenes  artiga  lärjungar  vid  Aurajoki"  gjorde 
den  akademiska  disciplinen  ganska  svår,  men  togo  å  andra 
sidan  ifrig  del  i  professorernas  teologiska  tvister,  hvilka  utgjorde 
denna  tids  förnämsta  stridsfrågor.  År  1666  uppkom  ett  stort 
oväsende,  då  den  nykomne  professorn  i  teologi,  svensken 
Petrus  Bång,  råkat  i  vetenskaplig  tvist  med  professor  Martin 
Miltopaeus.  Bång  uppslog  en  offentlig  uppmaning  till  studen- 
terna, att  de  skulle  taga  sig  i  akt  för  denna  farliga  filosof 
samt  hans  "dumma  och  vettlösa  lära";  Miltopseus  åter  för- 
skaffade sig  intyg  från  fyratio  studenter,  att  han  hade  rätten 
på  sin  sida,  och  den  akademiska  ungdomen  ärnade  till  förmon 
för  sin  filosof  och  lärare  föranstalta  en  stor  sammankomst, 
hvilken  rektor  likväl  lyckades  förhindra.  Stundom  voro  dock 
studentoroligheterna   af  långt  mindre  vetenskaplig  natur;  slags- 


EN    BLICK    PÅ    DET    FINSKA    SAMHÄLLET     I     17:DE    SEKLET.      285 

mål  och  kravaller  voro  nämligen  ganska  vanliga.  Men  det  bör 
anmärkas,  att  äfven  flere  af  de  ynglingar,  hvilka  beredde  de 
akademiska  fäderna  bekymmer  och  sorg,  sedermera  blefvo 
dugliga  embetsmän  i  fosterlandets  tjenst.  En  stark  oafbruten 
ljusflod  utbredde  sig  från  den  nya  bildningskällan  öfver  hela 
landet  och  snart  kunde  man  i  Finlands  kulturförhållanden 
skönja  strålarne  af  den  nya  dag,  hvars  gryning  bebådades 
genom  akademiens  grundläggning. 


Andra  afdel ningen. 

Fortsättningen  och  slutet  af  Sveriges  magtperiod. 
1660-1721. 


6.    Karl  XI:s  regering,  1660—1697. 

Karl  X:s  hastiga  död  hade  plötsligt  åstadkommit  en  stor 
förändring  såväl  i  Sveriges  utländska  politik,  som  i  rikets  inre 
angelägenheter.  Såsom  redan  i  det  föregående  är  omtaladt, 
åstadkoms  åter  en  allmän  och  för  Sverige  mycket  förmonlig 
fred.  Men  å  andra  sidan  åter  var  den  man  borta,  som  hade 
kunnat  begagna  sig  af  denna  hvilotid  till  undanrödjande  af  de 
inre  missförhållandena,  och  till  följd  af  tronföljarens,  Karl  XI:s, 
minderårighet  råkade  regeringen  åter  i  aristokratiens  händer. 
I  sitt  testamente  hade  Karl  Gustaf  förordnat  en  dylik  förmyn- 
dareregering, som  den,  hvilken  fört  regeringen  under  Kristinas 
minderårighet,  likväl  med  den  skilnad,  att  enkedrottningen 
erhöll  ordförandeskapet  och  tvenne  röster.  En  vigtigare  be- 
stämning i  testamentet  var  den,  som  tilldelade  marskembetet 
och  andra  platsen  i  förmyndarestyrelsen  åt  den  aflidne  konun- 
gens broder,  Adolf  Johan;  ty  nämnde  hertig,  hvars  envisa  och 
häftiga  karaktär  äfven  eljest  icke  framkallade  förtroende,  stod 
egentligen  utanför  landets  adel  och  kunde  derför  icke,  enligt 
lagens  bokstaf,  vara  medlem  i  förmyndarrådet.  Men  konungen, 
som  med  misstro  och  bekymmer  hade  betänkt  adelns  växande 
magt,  synes  hafva  velat  i  sjelfva  förmyndarrådet  befästa  den 
regerande  ättens  fördel.  Af  samma  orsak  hade  till  rikskansler 
blifvit  utnämnd  grefve  Magnus  Gabriel  De  la  Gardie,  "laiska 
JaakkoV  son,  som  var  gift  med  Karl  X:s  syster  och  sålunda 
hörde  till  det  kungliga  barnets  närmaste  slägtingar.  Äfven  på 
sina  reduktionsplaner  hade  konungen  tänkt,  i  det  han  till  riks- 


KAl;[.    ,\l:s     KIGEKIXG,     1660 l'i!l7.  287 

skattmästare  förordnat  den  obeveklige  reduktionsmannen  Herman 
Fleming,    hvilken    nu,    sedan    freden  blifvit  sluten,  fullständigt 
kunde    sätta    i    verket    1655    års  riksdags  beslut.     Men  dessa 
bestämningar  mötte  genast  efter  konungens  död  ett  häftigt  mot- 
stånd såväl  inom  rådet,  som  inom  adeln  i  allmänhet.  Riksdagen 
i  Göteborg  var  ännu  samlad,  och  de  lägre  stånden  understödde 
testamentet.     Men    drotset    Pehr    BraJie,   som  nu  både  genom 
sitt  embete  och  det  anseende,  han  åtnjöt,  var  den  förnämsta  i 
rådet,  blef  det  aristokratiska  partiets  ledare,  motsättande  sig  i 
synnerhet    hertigens    inträde    i    regeringen.     Striden  var  hård- 
nackad och  man  kunde  ej  annorlunda  komma  öfverens,  än  att 
saken    hänsköts    till    nästa    riksdags   afgörande,  hvilken  skulle 
sammanträda    i    Stockholm    om    hösten    1660.     Men    då    blef 
hertigen  fullständigt  aflägsnad  från  regeringen  och  marskembetet. 
En  ännu  anmärkningsvärdare  afvikelse  från  testamentet  gjordes 
rörande     finansernas    förvaltning.      Herman    Flemings    oböjliga 
sinne,    men  ännu   mer  hans  obevekliga  reduktionsifver,  var  en 
nagel  i  ögat  för  adeln;    detta  stånd  gjorde  derför  ett  ihärdigt 
motstånd  mot  hans  inträde  i  regeringen,  förebärande  som  orsak 
hans    höga    ålder    och  sjuklighet.     De  öfriga  stånden  gynnade 
väl  Fleming,  och  isynnerhet  inom  presteståndet  hade  han  stort 
medhåll;    biskop    Terserus    uttalade    sålunda    helt   modigt,  att 
reduktionen  var  det  ömma  ställe,   för  hvars  skull  denne  herre 
ej  kunde  fördragas.     Men  det  hjelpte  ej.    Fleming  måste  draga 
sig    tillbaka,    och  adeln  hade  vid  detta  tillfälle  bemägtigat  sig 
högsta  afgörande  magten  i  bredd  med  såväl  de  öfrige  stånden, 
som    äfven    sjélfva    rådet.     I    1634    års   regeringsform  gjordes 
några   förändringar,    som    gåfvo    rådet   ett    större    inflytande  i 
regeringens    åtgöranden    och    åt  ständerna  den  högsta  gransk- 
ningsrättigheten.    Tiden  emellan  ständernas  sammanträden  fast- 
stäldes  till  tre  år;  men  alla  utskottsmöten  och  alla  landskaps- 
möten   förbjödos.     Detta    var  sålunda  den  första  uppränningen 
till    en    grundlagsenlig   regeringsform  för  Sverige.     Men  denna 
gång  blef  likväl  dess  verkan  alltför  litet  tillfredsställande. 

Herman  Flemings  aflägsnande  hade  afgjort  reduktionens 
öde  för  hela  förmyndarregeringens  tid.  Till  det  yttre  vidblef 
man  visserligen  1655  års  beslut,  och  de  män,  hvilka  efter 
hvarandra  fingo  öfvertaga  vården  om  finanserna,  försökte  efter 
bästa  förmåga  att  bevaka  kronans  fördel  såväl  i  detta,  soin 
andra  afseenden.     Men  pluraliteten  såväl  inom  regeringen  som 


FINLANDS    HISTORIA. 

rådet  var  mera  motsträfvig  än  medgörlig,  och  verkställandet 
blef  dag  från  dag  allt  svårare.  Huru  trögt  denna  sak  bedrefs, 
intygas  bäst  af  den  omständighet,  att  de  till  kronan  återvunna 
inkomsterna  icke  ett  enda  år  betäckte  omkostnaderna  för 
reduktionen.  Derjämte  fortsattes  med  förpantandet  och  bort- 
skänkandet af  kronogods  till  enskilde.  Flerfaldiga  gånger 
beslöts  väl  högtidligt,  att  inga  sådana  gåfvor  framdeles  finge 
ske;  men  dylika  beslut  behöfde  just  derför  så  ofta  förnyas, 
att  man  beständigt  bröt  emot  dem.  Eegeringen  hade  så 
mycket  svårare  att  afslå  de  ansökningar  om  dylika  gåfvor, 
hvilka  oupphörligt  under  hvarjehanda  förevändningar  inlemnades, 
då  dess  egna  medlemmar  voro  färdiga  att  taga  sin  del  af  det 
gemensamma  bytet.  Om  dessa  angelägenheter  pågingo  be- 
ständiga strider  inom  rådet.  Den  gamle  Pehr  Brahe  var  för- 
läningsväsendets  ifrigaste  försvarare,  påminnande  om  de  gyllene 
unionstiderna,  xlå  enskilda  adelsmän  hade  flere  landskap  under 
sig.  Han  var  för  egen  del  en  redlig  och  sveklös  man,  men 
fullständigt  fängslad  inom  sina  aristokratiska  tänkesätt.  Der- 
emot  var  rikskanslern  De  la  Gardie  af  blott  och  bart  vankel- 
mod färdig  att  tillgripa  h vilket  medel  som  helst,  hvarigenom 
stundens  behof  och  anspråk  blefvo  tillfredsstälda.  Ibland  mot- 
partiet  såg  man  flere  finnar,  såsom  Georg  Fleming,  Hermans 
broder,  och  hans  slägting  Erik  Fleming,  friherre  till  Lajus, 
Lorentz  Oreutz  m.  fl.  Men  öfver  hufvud  vexlade  åsigterna 
allt  efter  som  enskildes  intressen  kommo  i  fråga  och  hela 
regeringen  drefs  som  en  båt  utan  styre  hit  och  dit.  Riks- 
dagarne 1664,  1668  och  1672  ådagalägga  det  allt  mera  växande 
missnöjet  från  de  lägre  ståndens  sida  och  den  ständigt  till- 
tagande oenigheten  inom  adeln  sjelf.  Den  lägre  adeln  började 
allt  häftigare  förbittras  öfver  grefvarnes  vidsträckta  företrädes- 
rättigheter, och  sinnena  begynte  småningom  luta  till  det  kung- 
liga enväldets  förmon.  Statsinkomsternas  otillräcklighet  och 
hela  förvaltningens  usla  tillstånd  förebådade  stora  omhvälf- 
ningar  såsom  oundvikliga.  Det  började  redan  förnimmas  röster, 
hvilka  fordrade  en  ny,  ännu  grundligare  reduktion,  då  den 
förra  ej  medförde  någon  förbättring.  Midt  under  denna  till- 
tagande förvirring  ingicks  ett  förbund  med  Frankrike  år  1672. 
Detta  lands  hersklystne  konung,  Ludvig  XIV,  var  för  tillfället 
beredd  att  göra  sitt  ryktbara  anfall  mot  Nederländerna  och 
förstod  att  genom  subsidier  draga  Sverige  på  sin  sida.    De  la 


KARL   XI:S    KKGERING,     16  60 1697.  289 

Gardie,  som  var  det  franska  förbundets  ifrigaste  förespråkare, 
bedrog  sig  sjelf  och  andra  med  hoppet,  att  Sverige  i  alla  fall 
för  sin  del  icke  behöfde  deltaga  i  kriget.  Men  innan  man 
anade  det,  var  kriget  öppnadt,  och  nu  kommo  med  ens  stats- 
byggnadens alla  brister  i  dagen. 

Det  kan  ej  förnekas,  att  Karl  XI:s  förmyndare  likväl  vid- 
tagit en  och  annan  för  riket  gagnelig  åtgärd  beträffande  den 
inre  förvaltningen.  Rättegångsväsendet,  som  stod  under  Pehr 
Brahes  uppsigt,  hölls  jämförelsevis  i  godt  skick.  För  öfrigt 
ökade  den  långvariga  freden  nationalförmögenheten,  och  på 
regeringens  sida  förmärkes  en  viss  omsorg  om  den  allmänna 
hushållningen.  En  vigtig  inrättning  i  detta  afseende  var 
"Riksens  ständers  Banku,  hvilken  1668  grundlades  i  Stockholm, 
sedan  en  år  1656  inrättad  privatbank  genom  vårdslös  förvalt- 
ning råkat  på  obestånd.  Sveriges  bank  var  den  första  inrätt- 
ningen i  sitt  slag  i  de  nordliga  rikena  (26  år  äldre  än  engelska 
banken)  och  dess  betydelse  var  äfven  ur  politisk  synpunkt 
egendomlig,  såvida  att  den  genast  från  början  lemnades  åt  "riksens 
ständers"  uteslutande  vård.  Hvad  Finlands  särskilda  ekonomi 
beträffar,  hade  år  1664  landtmätare  blifvit  utsände  öfver  hela 
landet.  Dessas  första  åtgöranden  voro  att  uppmäta ..  lands- 
vägarne, men  derjämte  företogs  nu  i  Savolaks  det  första  jord- 
skiftet; i  detta  landskap  hade  nämligen  hittills  försiggått  årlig 
värdering  och  skattläggning  efter  bågetal.  Samma  år  hade 
Finland  ånyo  fått  en  generalguvernör  och  denna  gång  en  in- 
hemsk man,  nämligen  förenämnde  Herman  Fleming,  hvilken  på 
denna  plats  verkade  i  fem  år.  En  sådan  högsta  styresmans 
närvaro  var  för  det  närvarande  så  mycket  mera  behöflig,  som 
landshöfdingarnes  embetsverksamhet  led  stort  afbräck  genom 
de  vidsträckta  förläningarnas  skilda  förvaltning,  och  stundom 
äfven  enskilde  adelsmän  gjorde  öppet  motstånd  mot  fogdarne 
och  landshöfdingarne.  Det  är  lätt  att  inse,  att  Fleming  under 
ett  sådant  sakernas  skick  ej  med  bästa  vilja  kunde  upphjelpa 
och  ordna  landets  förvaltning,  och  af  hans  verksamhet  finna  vi 
ej  heller  några  anmärkningsvärdare  frukter.  Reduktionen  tyckes 
ej  i  Finland  haft  större  framgång  än  annorstädes,  ehuru  rege- 
ringen gifvit  särskildt  tillstånd  dertill,  att  om  någon  egde  för- 
läningar  både  i  Sverige  och  Finland,  den  del  deraf,  som  skulle 
återgå  till  kronan,  finge  tagas  af  de  finska  förläningarna,  hvilka 
ansågos  vara  af  lägre  värde.     Öfver  hufvud  åstadkom  förmyn- 

*  Finlands  historia.  19. 


290  FINLANDS     11ISTOKIA. 

dareregeringen  genom  sin  svaghet  mycket  ondt  i  Finland.  Ar 
1672  klagades  redan,  att  militärväsendet  i  detta  land  råkat  på 
förfall,  emedan  de  lägenheter,  genom  hvilka  det  samma  skulle 
hållas  vid  magt,  till  stor  del  voro  bortskänkta.  Det  var  Fin- 
lands berömda  rytteri,  som  sålunda  lemnades  att  förfalla,  till 
stort  men  såväl  för  landets  anseende,  som  för  sjelfva  riket. 
På  det  politiska  området  inträffade  intet  anmärkningsvärdt, 
om  vi  ej  såsom  sådant  vilja  betrakta  de  finska  böndernas 
fordran  vid  1672  års  riksdag  att  få  sin  plats  vid  riksdagarne 
närmast  upländingarne,  emedan  Finland  var  ett  storfurstendöme. 
Saken  var  likväl  helt  oeh  hållet  en  bagatell  och  erhöll  intet 
understöd  ens  från  deras  egna  landsmän  inom  rådet.  För 
öfrigt  är  att  märka,  att  de  landskap,  hvilka  ej  såsom  fullt 
berättigade  lemmar  af  statskroppen  kunde  sända  representanter 
till  de  allmänna  riksdagarne,  likväl  kunde  gifva  särskildt  bifall 
i  skatteangelägenheter;  ty  sjelfbeskattningens  princip  var  djupt 
rotad  i  den  svenska  samhällsinrättningen.  Sålunda  bifölls  t.  ex. 
den  stämpelafgift,  ständerna  åtagit  sig  vid  riksdagen  i  Stock- 
holm år  1660  till  hofrättens  underhåll,  först  året  derpå  genom 
särskild  bevillning  i  Kexholms  län;  men  i  Ingermanland  vann 
den  samma  ej  innevånarnes  bifall,  innan  hofrätten  i  Dorpat, 
hvilken  genom  kriget  råkat  i  förfall,  åter  blefve  upprättad. 
De  sammankomster,  på  hvilka  nämnda  landskap  vid  dylika 
tillfällen  rådslogo,  tyckas  varit  gestaltade  efter  de  allmänna 
riksdagarnes  mönster,  och  generalguvernören  representerade  vid 
de  samma  regeringen. 

Vid  1672  års  riksdag  öfvertog  Karl  XI,  nu  17  år  gammal, 
sjelf  regeringen.  Hans  uppfostran  hade  blifvit  tämligen  för- 
summad ;  Krister  Horn,  hvilken  varit  den  unge  konungens  guvernör, 
var  visserligen  känd  som  en  duglig  krigare  och  saknade  ej 
heller  bildning,  men  synes  varit  mindre  lämplig  för  en  upp- 
fostrares kall.  Äfven  hade  enkedrottningens  svaghet  och  den 
unge  konungens  sjuklighet  varit  till  stor  skada  för  hans  upp- 
fostran. Först  i  erfarenhetens  skola  skulle  Karl  XI  förvärfva 
sig  den  kraftfulla  regeringsförmåga,  som  riket  nu  så  väl  be- 
höfde.  I  ett  och  annat  afseende  märkte  man  likväl  strax  från 
början,  att  det  förra  regeringssättet  närmade  sig  sitt  slut. 
Militärväsendet  i  Finland  begynte  ställas  på  ny  fot,  och  reduk- 
tionen vidtogs  på  konungens  särskilda  befallning  med  så  stor 
ifver  och  framgång,  att  på  två  år  (1674,  1675)  återbragtes  till 


KABL    Xi:s    REGEBIK0,    1  <",  f;  O -^ — 16  9  7.  291 

kronan  tre  gånger  så  mycket,  som  under  hela  förmyndarerege- 
ringen. I  Finland  var  resultatet  af  dessa  två  års  arbete  syn- 
nerligen vigtigt;  ty  utom  den  allmänna  fjerdepartsräfsten,  af- 
gjordes  nu  den  länge  afhandlade  frågan  att  Österbotten  var 
kronans  omistande  egendom,  och  i  enlighet  härmed  indrogos 
de  derstädes  upprättade  gref-  och  friherreskapen.  Endast  den 
gamle  Pehr  Brahe  fick  af  särskild  gunst  ännu  behålla  friherre- 
skapet  Kajana  och  hann  bortgå  från  detta  lif,  förrän  reduk- 
tionens oblidkeliga  ljand  nådde  äfven  hans  förläningar.  Sålunda 
hade  den  unge  konungen  med  kraftfull  hand  öfvertagit  reduk- 
tionens verkställande  och  fick  i  sjelfva  verket  inom  kort  saken 
drifven  så  långt,  som  beslutet  af  år  1655  afsåg.  För  öfrigt 
förblef  under  de  första  åren  regeringen  fortfarande  till  största 
delen  i  rådets  händer,  fastän  konungens  sjelfrådiga  sinnelag 
gång  efter  annan  trädde  i  dagen,  uppväckande  hos  några 
fruktan,  hos  andra  åter  nya  förhoppningar  om  framtiden. 

På  denna  fot  stodo  sakerna,  då  Sverige  till  följd  af  sitt 
förbund  med  Frankrike  blef  inveckladt  i  det  europeiska  krig, 
som  blifvit  framkalladt  af  Ludvig  XIV:s  hersklystnad.  Nu 
först  begynte  den  förra  regeringens  onda  frukter  rätt  visa  sig. 
Armén,  flottan  och  i  synnerhet  finanserna  voro  i  det  uslaste 
tillstånd;  inom  styrelsen  ombyttes  planerna  för  hvarje  dag  och 
emellan  generalerna  herskade  oenighet  och  afundsjuka.  I  slutet 
af  år  1674  förde  den  gamle  marsken  Karl  Gustaf  Wrangel 
sin  här  från  Pommern  till  Brandenburg.  Men  kurfursten,  som 
för  tillfället  kämpade  vid  Rhen  emot  fransmännen,  skyndade 
plötsligen  dit  med  sitt  folk,  förskingrade  en  trupp  finskt  rytteri 
vid  Rathenau  och  slog  svenskarne  vid  Fehrbellin  den  18  Juni 
1675.  Samtidigt  hade  de  öfriga  tyska  staterna  jämte  Holland 
förklarat  krig,  och  med  dessa  Sveriges  fiender  förenade  sig 
strax  derefter  äfven  Danmark.  Inom  sjelfva  riket  rådde  brist 
och  nöd  till  följd  af  de  sista  missväxtåren,  och  dertill  kom  nu 
ett  allmänt  missnöje  öfver  det  onödiga  kriget.  Då  ständerna 
om  hösten  1675  sammankommo  till  Upsala  i  och  för  kröningen, 
uppkom  en  fruktansvärd  storm  emot  rådet.  Klas  Hermansson 
Fleming  och  dennes  frände  Jakob  Fleming  väckte  inom  adeln 
fråga  om,  att  man  skulle  fordra  af  rådet  uppgifter  om  hvilka 
medel,  som  voro  anskatfade  i  och  för  kriget.  Johan  Terserus, 
hvars  stämma  länge  varit  undertryckt,  men  som  nu  ledde  för- 
handlingarna   inom    presteståndet   (han  hade  några  år  tidigare 


292  FINLANDS    HISTORIA. 

blifvit  biskop  i  Linköping),  steg  åter  i  spetsen  för  de  åsigter, 
dem  han  redan  för  25  år  sedan  hade  kämpat  för.  Uti  en 
gemensam  skrift  fordrade  alla  stånden  redovisning  af  förmyn- 
dareregeringen, och  en  fullständig  statshvälfning  skulle  redan 
stått  för  dörren,  om  ej  krigsbullret  för  en  tid  hade  bragt  de 
inre  striderna  till  tystnad.  För  ögonblicket  var  de  yttre  fien- 
dernas afvärjande  den  närmaste  och  vigtigaste  uppgiften.  Stän- 
derna biföllo  en  dubbel  krigsutskrifning  och  gåfvo  en  större 
krigsgärd,  än  någonsin  förut  blifvit  beviljad. 

Och  i  sjelfva  verket  hade  äfven  kriget  begynt  antaga  ett 
farligt  utseende.  Pommern  var  på  väg  att  råka  i  fiendernas 
våld,  Sveriges  södra  landskap  sväfvade  i  fara  och  Gotland  hade 
redan  blifvit  danskarnes  byte,  innan  Sveriges  förfallna  flotta 
ännu  ens  var  på  vattnet.  Först  på  våren  1676  fick  den  verk- 
samme och  redbare  Lorentz  Creutz,  hvilken  från  bergskollegiet 
transporterades  till  amiralsembetet,  sakerna  i  sådant  skick,  att 
han  vid  Bornholm  kunde  möta  Danmarks  och  Hollands  förenade 
flottor  den  25  och  26  Maj.  Han  skulle  vunnit  en  fullständig 
seger,  om  ej  underamiralen  af  halsstarrighet  och  afund  hade 
afhållit  sig  från  striden.  Den  1  Juni  stod  det  andra  sjöslaget 
vid  södra  udden  af  Öland.  Creutz's  amiralskepp  gjorde  en 
oförsigtig  manöver,  intog  vatten  genom  skottgluggarne  och  sjönk 
med  manskap  och  allt,  hvarefter  största  delen  af  svenska  flottan 
förstördes.  Det  säges  dock  att  de  svenska  sjöofficerarne  voro 
mycket  belåtna  med  denna  olycka,  emedan  de  hatade  Creutz 
för  hans  stränghet  som  befälhafvare  och  hans  finska  envishet  *. 
En  månad  senare  landsteg  den  danska  hären  i  Skåne;  Helsing- 
borg intogs,  och  bönderna  i  dessa  från  Danmark  lösryckta 
landskap  begynte  föra  ett  fribytarekrig  mot  svenskarne.  Dessa 
olyckor  berörde  djupt  den  unge  konungens,  sinne;  han  trodde 
sig  icke  mer  kunna  lita  på  någon,  och  man  fruktade  stundom 
att  han  skulle  förfalla  i  vansinne.  Men  i  och  med  det  samma 
härdades  hans  vilja  och  hans  karaktär  stadgades.  Han  hade 
sjelf  öfvertagit  befälet  i  de  södra  landskapen  och  den  4  De- 
cember vann  han  en  lysande  seger  öfver  danskarne  vid  Lund. 
Svenska  armén  var  vid  detta  tillfälle  omkring  7,000  man  stark, 
hvaribland  2,000  finska  dragoner  och  kavalleri.  Men  det  finska 
kavalleriet  stod  ej  mera  på  sin  forna  höjd ;  åtminstone  förtäljes 

*    »Un    homme    opiniåtre,    comme    le  sout  ordinairement  les   Finitoniens.» 
(Anccdotes  de  Suéde.) 


KARL    XIIS    EEGEBING,     1660 1697.  293 

det,  att  Budbergs  dragoner  och  Baranows  rytteri  genast  i  stridens 
början  genom  sin  flykt  bragte  högra  flygelns  slagtlinie  i  oord- 
ning.    Likväl  fördref  konungen  på  detta  håll  fienden  från  strids- 
fältet.    På  venstra  flygeln  begynte  utgången  luta  till  danskarnes 
fördel;    men  här  offrade  Herman  von  Burghausens  finska  dra- 
goner sina  lif  för  de  öfriges  räddning.    De  voro  400  man  starke 
uppstälda    på   flygelns  yttersta  flank,  hvarest  de  fingo  uppbära 
den  fiendtliga  öfvermagtens  anfall  och  stupade  intill  sista  man 
jämte    sin    befälhafvare    och    alla  officerare,  hvilka  till  största 
delen    utgjordes  af  Burghausens  slägtingar.     Under  tiden  hann 
den  öfriga  hären  ordna  sig,  till  dess  konungen  äfven  på  detta 
håll    afgjorde    segern.     Slaget    vid   Lund    var    i    det  afseende 
vigtigt,  att  det  åter  upplifvade  svenskarnes  sjelfförtröstan.    Men 
någon    afgörande    vändning  i  krigets    gång  inträffade  ännu  ej, 
ehuruväl  Helsingborgs  stad  och  slott  åter  fråntogos  danskarne. 
Under    tiden    hade  konungen  begynt  att  sjelf  med  kraft- 
full hand  leda  den  inre  förvaltningen.     Rådets  inflytande  hade 
nästan     upphört    och    befallningarna    utgingo    från    konungens 
enskilda  rådskammare.     Sommaren  1676  hade  ständerna  blifvit 
sammankallade    landskapsvis    for    att    bevilja  folk  och  skatter. 
Till  Finland  sändes  i  detta  uppdrag  riksrådet  Axel  Julius  de 
la  Gardie,  rikskanslerns  broder,  och  representanterna  från  hela 
Finland  sammankallades  till  "allmän  landtdag".     Till  samlings- 
ort var  först  Borgå  stad  bestämd,  men  af  naturliga  skäl  ansågs 
Åbo    lämpligare,    och    dit    församlade    sig    ständerna   den  26 
Augusti    1676.     Landtmarskalkens    plats   intogs  af  vice  presi- 
denten   i    hofrätten    Gustaf    Grass,   af  en  ungersk  slägt,  som 
genom    krigstjenst  blifvit  naturaliserad  i  Finland.     Med  vanlig 
beredvillighet    biföllo    finnarne  äfven  nu  till  stora  uppoffringar, 
hvartill    de    hade  så  mycket  större  anledning,    som  från  ryska 
sidan    ett    krig  hotade;  de  ryska  sändebuden,  hvilka  samman- 
träffade   med    de    svenska    fullmägtige    i    Ingermanland,   åter- 
fordrade   nämligen    ånyo  de  genom  freden  i  Stolbova  afträdda 
landskapen.     Det  var  sålunda  hög  tid  att  tänka  äfven  på  östra 
gränsens    försvar,    och    detta    var  i  främsta  rummet  de  finska 
ständernas    sak.     Adeln    biföll  att  soldatutskrifningen  finge  ut- 
sträckas   äfven    till    frälsegodsens     underhafvande    och    lofvade 
derutöfver    utgöra    tredubbel    rusttjenst,    likväl  under  det  för- 
behåll, att  om  från  rysk  sida  fara  hotade,  denna  styrka  skulle 
få    qvarstanna    till    eget    lands  försvar.     Presterskapet  lofvade 


294  FINLANDS     HISTORIA. 

uppställa  tillsammans  245  ryttare,  nämligen  165  frän  Åbo  och 
80  från  Viborgs  stift  (eller  1,1$  eller  2  för  h varje  kyrkoherde) ; 
men  äfven  inom  detta  stånd  framstäldes  den  anhållan,  att  för- 
svaret af  eget  land  i  främsta  rummet  skulle  påtänkas.  Borger- 
skapet,  hvars  handel  lidit  mycket  genom  kriget,  lofvade  endast 
fylla  bristerna  inom  sjöfolket.  Bondeståndet  åter,  hvilket  redan 
förut  hade  lidit  mycket  genom  utskrifning  samt  missväxtår  och 
farsoter,  biföll  dertill,  att  1677  års  utskrifning  genast  finge 
verkställas,  likväl  med  det  vilkor,  att  ej  vidare  detta  år  någon 
utskrifning  skulle  ske.  Ständernas  beslut  undertecknades 
redan  den  31  Augusti.  Samtidigt  liade  äfven  ankommit  påbud 
om  allmän  riksdag,  som  af  konungen  först  sammankallades  till 
Stockholm,  men  derefter  förlades  till  Göteborg.  Hvad  med 
denna  riksdag  afsågs,  visste  ingen.  Konungen  hade  redan  i 
sinnet  att  bemägtiga  sig  enväldet  och  derjämte  syntes  rikets 
fara  kanhända  fordra  ännu  större  uppoffringar,  än  landskaps- 
mötena hade  erbjudit.  Men  segern  vid  Lund  ändrade  konun- 
gens planer,  och  riksständerna  hemförlofvades,  innan  någon 
framställning  till  dem  blifvit  gjord.  På  krigets  goda  fortgång 
berodde  nu  äfven  de  inre  angelägenheternas  återställande  i  ett 
förbättradt  skick. 

Krigshändelserna  år  1677  voro  lika  vexlande  som  året 
förut.  Henrik  Henriksson  Horn  (af  Kånkas  grenen)  hade  er- 
hållit öfverbefälet  öfver  flottan.  Men  äfven  nu  var  lyckan  oblid 
på  sjön.  Danske  amiralen  Nils  Juel  slog  svenska  flottan  i 
i&ö#e-fjorden  söder  om  Köpenhamn,  den  1  Juli.  Men  den  14 
i  samma  månad  vann  konungen  med  landtarmén  en  lysande 
seger  vid  Landskrona.  Härefter  inträffade  ingenting  anmärk- 
ningsvärdt  på  denna  sida;  men  i  Pommern  gingo  allt  efter 
litet  Sveriges  fasta  platser  förlorade.  Samtidigt  började 
likväl  Frankrike  underhandla  om  fred  med  fienderna,  och  sålunda 
begynte  man  äfven  i  Sverige  hoppas  på  freden.  Under  sista 
delen  af  kriget  verkstäldes  ett  krigiskt  företag,  i  hvilket  äfven 
ett  större  antal  finnar  deltogo.  Det  var  ett  tåg  från  Liffland 
mot  det  Brandenburg  tillhörande  hertigdömet  Preussen.  Denna 
expedition  hade  redan  länge  varit  påtänkt,  och  bröderna  Bengt 
och  Krister  Horn  (af  Åminne  grenen)  utnämndes  efter  hvar- 
andra  till  företagets  ledare,  men  ådagalade  allt  för  litet  lust 
och  skildes  äfven  derför  från  detta  uppdrag.  Slutligen  erhöll 
den  duglige,  men  i  sina  företag  olycklige  Henrik  Horn  öfver- 


KABI    JCl:é    KE6EEHTG,    1660 — 1697.  295 

befälet  och  kom  om  hösten  1678  till  Riga.  Hans  armé,  vid 
pass  8,000  man,  var  dels  oöfvad,  dels  illa  utrustad.  Färden 
genom  Kurland  var  besvärlig  och  långsam ;  Tilsit  eröfrades  och 
Horn  nalkades  ändtligen  Königsberg.  Men  kurfursten  ilade  med 
vanlig  skyndsamhet  till  landskapets  försvar,  och  Horns  armé 
hade  genom  brist  och  sjukdom  nedgått  till  halfva  antalet. 
Han  nödgades  derför  midvintertiden  begynna  återtåget  och 
räddade  med  knapp  nöd  spillrorna  af  sin  här  tillbaka  till 
Riga.  Kort  efter  dessa  tilldragelser  afslöts  år  1679  genom 
Frankrikes  bemedling  en  allmän  fred,  hvarvid  Sverige  återfick 
hela  det  eröfrade  området.  Nu  fick  ändtligen  Karl  XI  ro  att 
egna  hela  sin  omsorg  åt  de  inre  angelägenheternas  ordnande. 
Det  vigtigaste  värfvet  var  reduktionen,  som  nu  framträdde 
i  en  annan  och  vida  strängare  form,  än  år  1655  hade  beslutits. 
Redan  på  riksdagen  i  Halmstad  år'  1678  hade  fråga  väckts  om 
denna  sak;  men  det  pågående  kriget  gaf  ej  nödig  tid  dertill. 
Men  om  hösten  1680  sammankallades  ständerna  till  Stockholm, 
och  vid  denna  riksdag  skulle  nu  alla  outredda  frågor  slutligen 
afgöras.  Till  landtmarskalk  utsågs  Klas  Hermansson  Fleming, 
en  man,  hos  hvilken  reduktionsidén  var  både  ett  familjearf  och 
personlig  öfvertygelse.  Deremot  afled  kort  innan  riksdagens 
början  Johan  Gyllenstjerna,  den  man,  som  under  de  sista  fem 
åren  hade  riktat  konungens  hog  såväl  åt  en  noggrannare  stats- 
ekonomi, som  en  förökad  envåldsmagt;  men  hans  grundsatser  följdes 
det  oaktadt  under  hela  Karl  XI:s  regering.  Fiendtligheten 
emot  aristokratien  hade  nu  stigit  till  den  höjd,  att  konungen 
ej  behöfde  göra  stort  annat,  än  afvakta  partiernas  sammandrab- 
bande. Till  en  början  nedsattes  en  granskningskomité,  den 
s.  k.  stora  kommissionen,  för  att  undersöka  förmyndareregeringens 
åtgärder  och  fordra  af  densamma  noggrann  redovisning.  Der- 
efter  skreds  till  sjelfva  reduktionsfrågan.  Bondeståndet  framtog 
ånyo  den  gamla  klagoskriften  från  år  1650;  i  den  samma 
förenade  sig  äfven  preste-  och  borgarestånden  och  i  en 
gemensam  böneskrift  fordrade  man  nu  en  ny  och  fullständig 
reduktion.  Denna  böndernas  djcrfhet  framkallade  i  början  en 
väldig  uppståndelse  inom  adeln;  men  äfven  inom  detta  stånd 
var  reduktionspartiet  det  mägtigaste,  och  den  29  Oktober  gaf 
adelns  pluralitet,  efter  en  stormig  och  tämligen  oordnad  diskus- 
sion, sitt  samtycke  till  förslaget,  tilläggande  endast  den  in- 
skränkning,   att    de    gods  och  förläningar,    hvaraf  inkomsterna 


296  FIKLANDS    HIST0K1A. 

på  en  och  samma  hand  icke  öfverstego  600  daler  silfvermynt, 
skulle  förblifva  oantastade.  Det  gamla  reduktionskollegiet  qvar- 
stod  för  att  slutföra  arbetena  från  1655  års  reduktion;  men 
derjämte  inrättades  nu  ett  nytt  embetsverk,  den  s.  k.  RecluJc- 
tionskomniissionen,  i  och  för  det  förestående  stora  reduktions- 
arbetet. Ordförande  i  denna  kommission  blef  Klas  Fleming  och 
bland  medlemmarne  förtjena  nämnas  Jakob  Fleming,  Lindhjelm, 
Lindsköld  och  Gyllenborg;  men  den  högsta  ledningen  i  förening 
med  en  nästan  oinskränkt  myndighet  i  saken  tillkom  konun- 
gen sjelf. 

Det  kan  ej  betviflas,  att  denna  s.  k.  "stora  reduktion", 
hvilken  sålunda  sattes  i  gång,  var  i  och  för  sig  såväl  rättvis, 
som  oundgängligen  nödvändig.  Men  den  medförde  olyckligtvis 
en  annan  omständighet,  hvars  vådor  man  då  ännu  icke  riktigt 
fattade,  nämligen  det  kungliga  enväldet.  Denna  tids  män  hade 
nämligen  icke  en  rätt  uppfattning  om  en  grundlagsenlig  frihet 
och  dess  oundgängliga  vilkor.  Aristokratien,  som  hittills  varit 
den  enda  motvigten  mot  kungligheten,  hade  blifvit  så  betun- 
gande för  de  öfriga  samhällsklasserna,  att  dess  störtande  hade 
blifvit  ett  allmänt  nationalbehof.  Men  då  man  ej  kunde  finna 
i  dess  ställe  något  annat  stöd  för  folkfriheten,  blef  följden  den, 
att  konungamagten  ej  längre  erhöll  nödig  begränsning.  Ganska 
allmän  synes  den  åsigt  hafva  varit,  att  redan  namnet  "arf- 
konung"  ådagalade,  att  hela  riket  var  regentens  arf  och  en- 
skilda egendom.  Men  nu  öfverlemnades  uttryckligen  en  dylik 
magt  i  Karl  XI:s  händer,  då  vid  riksdagens  slut  ständerna 
den  9  December  1680  förklarade,  att  konungen  ej  var  bunden 
vid  någon  regeringsform  eller  förpligtad  att  höra  rådets  åsigt 
i  regeringsangelägenheter.  Snart  derefter  afskaffades  namnet 
"riksråd"  och  i  dess  ställe  infördes  benämningen  "kunglig 
majestäts  råd".  Följande  riksdag  år  1682  fortsatte,  hvad  under 
de  föregående  hade  blifvit  begynt.  Kronan  förklarades  ärftlig 
äfven  på  qvinnolinien  och  åt  konungen  medgafs  rätt  att  ut- 
färda lagar  samt  förändra  de  bestående,  allt  utan  ständernas 
hörande.  Dessa  ständernas  beslut  gåfvo  åt  Sveriges  statsskick 
en  helt  ny  form,  hvilken  rätteligen  stred  emot  rikets  gamla 
traditioner.  Enväldet  eller  den  s.  k.  "suveräniteten"  grundades, 
och  med  dess  tillhjelp  verkstäldes  nu  ofördröjligen  folkets  för- 
nämsta önskan,  förläningarnas  grundliga  reduktion. 


KARL    Xl:s    REGERING,     1660 1697.  297 

Vid  nyssnämnda  1682  års  riksdag  undanröjdes  alla  in- 
skränkningar beträffande  reduktionen,  och  i  enlighet  med  all- 
männa landslagen  stadfästes  konungens  rätt  att  gifva  och  åter- 
taga förläningar.  Härefter  erhöll  reduktionen  en  ny  allmännare 
betydelse.  Den  blef  en  flod,  som  bortspolade  hela  det  forna 
adelsväldet.  Det  är  väl  sant,  att  vid  denna  oerhörda  öfvcr- 
svämning  mången  enskild  persons  lycka  och  egendom  ohjelp- 
ligen  gingo  förlorade  och  att  vid  reduktionens  verkställande 
ofta  förfors  med  större  hårdhet,  än  allenast  rätt  och  billighet 
skulle  fordrat.  All  egendom  i  riket  tycktes  vara  stäld  till 
konungens  förfogande;  gamla  arfsskiften,  köp  och  överens- 
kommelser upprefvos  ånyo  och  efterräkningarna  sträckte  sig 
tillbaka  ända  till  förhållandena  under  medeltiden.  Men  den 
allmänna  verkan  af  reduktionen  var  helsobringande  för  riket, 
emedan  finanserna  genom  den  samma  åter  bragtes  i  sin  naturliga 
jämnvigt  och  de  lägre  ståndens  sociala  frihet  räddades  från 
undergång.  Betydelsen  häraf  framstår  klarare,  om  vi  anföra 
summan  af  de  under  kronan  återbragta  lägenheterna  emellan 
åren  1680 — 1687,  beräknad  efter  dessa  lägenheters  årliga  ut- 
skylder.  Totalsumman  af  den  stora  reduktionen  utgjorde  näm- 
ligen 1,600,000  daler  silfvermynt  årlig  inkomst.  Fulla  tredjedelen 
af  denna  summa  inflöt  från  Liffland  och  Estland,  hvarest  stora 
sträckor  hade  blifvit  bortskänkta  och  dessutom  förläningssyste- 
mets  ålder  gaf  anledning  till  långa  efterräkningar.  Men  äfven 
Finland,  Kexholms  län  och  Ingermanland  lemnade  ansenliga 
summor.  Man  bör  komma  ihåg,  att  de  stora  förläningarna  i 
Österbotten,  förutom  Pehr  Brahes  friherreskap,  redan  tidigare 
hemfallit  under  reduktionen;  likväl  utgjorde  stora  reduktionens 
byte  i  Finland,  Kexholms  län  oräknadt,  omkring  200,000  daler 
silfvermynt.  Om  dertill  räknas  de  188,000,  som  inflöto  från 
Ingermanland  och  Kexholms  län,  så  stiger  summan  till  samma 
belopp  som  hela  inkomsten  af  reduktionen  i  Sverige,  de  förra 
danska  landskapen  oräknade.  Reduktionen  var  för  Finland, 
likasom  i  allmänhet  för  hela  riket,  en  fullkomlig  social  revo- 
lution, på  hvilken  såsom  grundval  de  nu  varande  samhällsför- 
hållandena till  stor  del  äro  bygda.  Det  är  utom  allt  tvifvel, 
att,  om  det  adliga  länsväldet  fått  qvarstå  oantastadt,  böndernas 
besittningsrätt  till  jorden,  likasom  ock  deras  frihet,  under  tidernas 
lopp  skulle  hafva  gått  förlorad,  isynnerhet  i  Finland,  hvarest 
förläningsinnehafvarne    till    största  delen  voro  främlingar.     Att 


298  FINLANDS      IITSTOK1  \. 

denna  olycka  förekoms,  är  reduktionens  evigt  minnesvärda  för- 
tjenst.  I  Estland  och  Liffland,  der  allmogen  redan  af  gammalt 
hade  råkat  i  slafveri,  bedrefs  i  sjelfva  verket  reduktionen  sa 
mycket  strängare,  och  derjämte  utfärdades  1(381  ett  kungligt 
bref  rörande  slafveriets  upphörande  i  dessa -länder.  Men  ridder- 
skapet  derstädes,  hvilket  i  allmänhet  klagade,  att  deras  ur- 
åldriga rättigheter  trampades  under  fötterna,  afgaf  år  1693  en 
särskild  protest  mot  lifegenskapens  afskaffande  och  begynte 
äfven  för  öfrigt  stämpla  med  grannrikena,  i  afsigt  att  helt  och 
hållet  blifva  befriade  från  det  svenska  öfverväldet.  Denna  om- 
ständighet vitnar  bättre  än  något  annat  om  reduktionens  nära 
sammanhang  med  den  sociala  friheten  äfven  i  rikets  öfriga 
delar.  Åt  den  sammas  inflytande  på  rikets  ekonomi  och  för- 
svarsväsende skola  vi  särskildt  egna  vår  uppmärksamhet. 

Karl  XI  var  en  sträng  och  hushållsaktig  ordningens  man, 
och  reduktionens  stora  inkomster  användes  derför  uteslutande 
till  rikets  fromma.  På  detta  sätt  bragtes  äfven  snart  rikets 
finanser  i  ett  blomstrande  skick.  Från  år  1686  började  stats- 
verket redan  bära  sina  kostnader  och  gifva  ett  årligt  öfver- 
skott,  hvilket  slutligen  steg  till  mer  än  £  million  daler  silfver- 
mynt.  Rikets  skulder  betalades,  största  delen  likväl  genom 
moträkningar  och  uppgörelser,  men  äfven  9  millioner  i  reda 
penningar;  och  likväl  samlades  i  statens  kassor  en  ansenlig 
besparing,  som  vid  Karl  XI:s  död  gjorde  mer  än  3  i  million 
daler  silfvermynt.  Härjämte  försattes  krigshären  och  flottan  i 
utomordentligt  skick.  Det  s.  k.  indelningsverket,  hvarigenom 
bönderna  åtogo  sig  att  i  stället  för  den  forna  utskrifningen 
uppställa  och  med  torp  underhålla  ett  bestämdt  antal  soldater, 
har  genom  Karl  XI  erhållit  sin  egentliga  gestaltning.  Ar  1682 
gåfvo  de  flesta  svenska  landskap  sitt  samtycke  till  indelnings- 
verket, men  i  Finland  endast  Viborgs  län,  som  åtog  sig  att 
underhålla  ett  fotregemente  eller  omkring  1,000  man,  hvilket 
sedermera  närmare  bestämdes  till  endast  875  man.  Småningom 
ingingo  äfven  de  öfriga  landskapen  dylika  öfverenskommelser ; 
sålunda  åtog  sig  Åbo  och  Björneborgs  län  i  December  1694 
att  uppställa  två  fotregementen,  af  hvilka  hvardera  om  1,025 
man,  och  derpå  följande  Januari  månad  förenade  sig  äfven 
allmogen  i  Savolaks  om  uppställandet  af  ett  dylikt  regemente 
om  1,033  man.  Slutligen  åtogo  sig  i  December  1696  Nyland 
och    Tavastland    att    hvardera  uppsätta  1,025  man  fotfolk.     I 


KAHL    Xi:>    REGERING,     L66-C  —  1>\'J7.  299 

alla  dessa  landskap  förenade  sig  vanligen  två  å  tre  mantal 
till  rote  om  uppställandet  af  en  man;  de  bygde  åt  denne  ett 
torp,  åt  hvilket  skulle  anslås  åker  till  en  half  tunnas  utsäde 
och  äng  till  två  lass  hö.  Under  fredstid  skulle  roten  bekosta 
åt  sin  soldat  en  hvardagsuniform  hvart  tredje  år  och  vanligen 
äfven  uppehället  under  öfningslägren ;  kronan  deremot  bekostade 
vapnen,  och  under  krigstid  såväl  kläder  som  uppehälle.  Sålunda 
var  innan  Karl  XI:s  död  största  delen  af  Finland  i  anseende 
till  fotfolket  indeladt  i  rotar;  likväl  böra  följande  afvikelser 
observeras.  Österbottens  fotfolk  (1,200  man)  förblef  fortfarande 
(till  år  1733)  stäldt  på  utskrifning,  men  skulle  alltid  uppehållas 
till  fulla  antalet  och  hörde  sålunda  till  den  stående  armén. 
Deremot  ingicks  i  Kajanatrakterna  (Paldamo  och  Sotkamo 
socknar)  år  1681  den  öfverenskommelse,  att  allmogen  skulle 
vidmagthålla  gränsfästningen,  uppställa  till  dess  försvar,  i 
händelse  af  krig,  150  man  och  för  öfrigt  såsom  allmänt  upp- 
båd försvara  landskapets  östra  gräns,  men  befriades  i  stället 
från  all  annan  utskrifning.  Äfven  i  Öfra  Karelen  (trakterna  af 
Pielis)  var  dylikt  landtbåd  i  och  för  samma  ändamål;  en  af 
regeringen  tillsatt  gemensam  landtkapten  ledde  i  båda  land- 
skapen allmogens  krigsöfningar  och  under  honom  stodo  löjt- 
nanter ur  folket.  I  det  öfriga  Kexholms  län  synes  den  gamla 
utskrifningen  fortfarande  blifvit  bibehållen.  På  detta  sätt  hade 
nu  det  finska  fotfolket  blifvit  ordnadt.  Rytteriet,  som  redan 
länge  varit  stäldt  på  ett  slags  indelningsfot,  erhöll  äfven  en 
närmare  bestämd  indelning.  De  s.  k.  rusthållen  fingo  hvart 
för  sig  GO  dalers  utskylder  efterskänkta  och  åtogo  sig  att  för 
denna  summa  uppställa  en  dragon  med  fullständig  utrustning. 
Om  ej  deras  egna  utskylder  uppgingo  till  denna  summa,  fingo 
de  i  ersättning  kronans  inkomster  från  några  af  de  under 
kronan  återbragta  lägenheterna,  och  sålunda  uppstodo  "augments 
hemmanen".  På  denna  grundval  upprättades  i  Finland  tre 
liä.^reLienienten,  nämligen  Åbo  och  Björneborgs  läns,  Tavast- 
Nylands  läns  samt  Savolaks-Karelens  och  Viborgs  läns,  hvartdera 
om  1,000  man.  Härtill  kom,  utom  finska  adelsfanan  (150 
man),  de  500  dragoner,  hvilka  öfverst-löjtnant  Nils  Grotenfelt 
ar  1686  åtog  sig  att  ordna  på  de  öde  hemmanen  i  Viborgs 
och  Nyslotts  län.  Åt  officerarne  såväl  vid  häst-  som  fotfolket 
gåfvos  boställen,  och  hela  institutionen  blef  öfver  hufvud  ganska 
billig    för    kronan.     Den    stående    armén    synes  i  Sverige  och 


300  FINLANDS    HISTORIA. 

Finland  uppgått  till  tillsammans  38,000  man;  men  af  detta 
antal  uppstälde  Finland  endast  fjerdedelen,  hvaraf  man  någor- 
lunda kan  bedöma  detta  lands  förmögenhetsförhållanden  i  bredd 
med  Sverige.  Deremot  är  det  antagligt,  att  finnarnes  antal 
jämförelsevis  var  större  bland  de  värfvade  trupperna,  hvilka 
för  hela  riket  stego  till  30,000  man;  vi  veta  åtminstone,  att 
några  regementen,  t.  ex.  lifdragonerna,  voro  finska  och  att  alla 
friska  inhysesmän  med  största  stränghet  tvungos  till  krigstjenst. 
Genom  dessa  åtgärder  stod  nu  en  ansenlig  här  krigsfärdig, 
isynnerhet  i  och  för  rikets  försvar.  Älven  flottan  var  förökad 
och  båtsmännen  stälda  på  indelningsfot,  hvarjämte  Karlskrona 
i  Blekinge  inrättades  till  krigshamn.  I  afseende  å  sitt  försvars- 
väsende var  Sveriges  rike  starkare  än  någonsin,  och  de  ut- 
ländska magterna  åsågo  med  fruktan  och  aktning  Karl  XI:s 
åtgärder.  I  sin  politik  eftersträfvade  Karl  visserligen  freden, 
men  lutade  sig  uti  Europas  strider  åt  deras  sida,  hvilka  för- 
sökte sätta  en  gräns  för  Frankrikes  hersklystnad.  Sålunda 
sändes  äfven  en  afdelning  soldater  till  Nederländerna  i  Wilhelm  IILs 
tjenst;  då  denne  furste  år  1688  gick  att  emottaga  Englands 
krona,  hade  han  med  sig  bland  de  öfriga  legotrupperna  äfven 
ett  regemente  finskt  hästfolk,  och  i  slaget  vid  Bognefloden  år 
1690  påträffa  vi  dessa  finnar  på  protestantismens  sida,  käm- 
pande mot  irländare  och  fransmän.  Men  för  öfrigt  afhölls 
Karl  XI  af  sin  sparsamhet  från  krigiska  företag  och  riket  fick 
under  tjugu  års  tid  njuta  af  fredens  välsignelser. 

För  öfrigt  vunno  rikets  materiella  och  andliga  krafter  en 
mägtig  förkofran  under  denna  långa  regeringstid;  men  framför 
allt  var  ordning  tidsandans  lösen.  Ar  1686  utfärdades  en  ny 
kyrkolag,  den  samma  som  ännu  till  sista  tiderna  varit  gällande 
för  Finland,  och  samma  år  nedsattes  äfven  en  komité  för  en 
ny  allmän  lag,  ehuru  detta  verk  först  efter  ett  hälft  sekel  kom 
till  stånd.  Rättegångsväsendet  likasom  äfven  förvaltningen 
bragtes  i  noggrann  ordning  och  till  och  med  allmogens  närings- 
flit hölls  under  uppsigt.  En  sträng  förordning  om  tjenstehjon 
och  legofolk  af  år  1686  bestämde  med  noggrannhet,  huru  mycket 
arbetsfolk  hvarje  bonde  fick  använda  i  förhållande  till  sitt 
hemmans  storlek;  ty  det  var,  ansåg  man,  otillbörligt  att  slösa 
med  rikets  arbetskrafter.  Derför  tilläts  ej  allmogen  hålla  ens 
sina  egna  fullvuxna  barn  hemma,  om  de  voro  flere  än  det 
bestämda    antalet.     Friska  inhysingar,    odugliga  studenter  och 


KAKL    XES    REGERING,     1(560 1697.  301 

öfver  hufvud  en  hvar,  som  ej  syntes  göra  någon  nytta  på  sin 
plats,  skulle  utan  försköning  "inkastas  i  knektehopen",  d.  v.  s. 
i  rikets  värfda  armé,  så  att  ingen  skulle  få  gå  sysslolös. 
Konungen  var  sjelf  en  outtröttlig  arbetare  och  fordrade  såväl 
af  sina  embetsmän  som  öfriga  undersåtar  samma  flit,  sjelf  ofta 
nog  med  egna  ögon  granskande  äfven  de  minsta  omständig- 
heter. Han  var  i  många  afseenden  lik  Gustaf  Vasa,  bland 
annat  äfven  deruti,  att  han  förblef  ganska  främmande  för 
Finland.  Det  är  anmärkningsvärd  t,  att  fastän  han  ofta  besökte 
de  skilda  landskapen,  ofta  färdandes  på  hästryggen  långa  vägar, 
han  dock  aldrig  besökte  det  finska  fastlandet  År  1694  be- 
sökte han  på  en  kort  resa  Torneå,  för  att  se  midsommarsolen ; 
men  Torneå  tillhörde  den  tiden  icke  Finland.  Att  han  ej 
förstod  finska  språket  kunna  vi  sluta  deraf,  att  hans  språk- 
kunskap öfver  hufvud  var  ganska  ringa.  År  1669  hade  vis- 
serligen Finlands  gamle  gynnare  Pehr  Brahe  yttrat,  "att  intet 
onyttigt  vore,  om  vår  unge  konung  skaffade  sig  någon  kunskap 
uti  finska  språket";  men  detta  välmenande  förslag  torde  knapt 
vunnit  någon  efterföljd.  Finlands  egen  nationalitet  begynte  på 
denna  tid  allt  mer  och  mer  försjunka  i  glömska,  och  i  ut- 
ländska läroböcker  förtäljdes  redan,  att  Finland  var  "en  vid- 
sträckt bygd,  som  fordom  skall  hafva  haft  eget  språk  och  egna 
konungar".  I  sjelfva  verket  hade  svenska  språket  på  denna 
tid  redan  uppsvingat  sig  till  ett  tämligen  allmänt  öfvervälde 
inom  landets  bildade  klasser,  och  ehuru  för  folkets  skifil  embets- 
männens,  isynnerhet  domrarnes,  kännedom  i  finskan  ofta  kom 
i  fråga,  så  var  man  likväl  ej  så  synnerligen  mon  derom.  Den 
finska  allmogen,  som  fordrade  att  erhålla  inhemska  officerare, 
hvilka  förstodo  landets  språk  och  seder,  erhöll  af  konungen 
år  1689  det  tvära  svar,  att  det  ej  passade  sig  att  gifva  någon 
en  tjenst  blott  för  finska  språkets  skull.  Man  hörde  äfven 
redan  en  och  annan  enstaka  röst,  som  rent  ut  yrkade  på  finska 
språkets  utrotande. 

Det  är  äfven  för  öfrigt  anmärkningsvärd!,  att  de  omstän- 
digheter, som  kunna  räknas  till  Finlands  specialhistoria,  år 
ifrån  år  intaga  ett  allt  mer  och  mer  obetydligt  rum.  Äfven 
generalguvernörsembetet,  som  1674 — 1676  hade  varit  anförtrodt 
åt  den  förenämnde  Henrik  Horn,  upphörde  helt  och  hållet 
för  många  årtionden.  Likväl  skulle  det  finska  samhället  utan 
tvifvel    behöft    en    centralförvaltning  på  ort  och  ställe,  ty  man 


302  FINL.VMIS     III-TOKIA. 

kan  af  mångt  och  mycket  draga  den  slutsats,  att  ordningen  i 
detta  land  ej  på  långt  när  var  så  fullständig,  som  under 
konungens  egna  ögon  i  Sverige.  Ett  kungl.  bref  till  Åbo 
hofrätt  år  1685  klagar  deröfver,  att  de  finska  bönderna,  då 
de  hade  begått  något  brott,  ej  brydde  sig  om  att  undergå 
kroppsstraff,  utan  öfvergåfvo  sina  dåliga  gårdar  och  gömde  sig 
i  skogarne,  der  de  utan  mycken  möda  uppodlade  åt  sig  lika 
goda  lägenheter.  Förvaltningen  synes  ej  heller  blifvit  rensad 
från  alla  de  forna  missbruken,  och  isynnerhet  i  Kexholms  län 
hade  folkets  belägenhet  föga  förbättrats.  Denna  del  af  Fin- 
land hörde  allt  ännu  under  generalguvernören  i  Ingermanland, 
och  i  de  forna  förläningarnas  ställe  (ehuru  äfven  sådana  ännu 
funnos  i  dessa  trakter)  hade  kommit  kronoarrenden,  hvilka 
synas  hafva  varit  mycket  betungande  för  allmogen.  Det  är 
anmärkningsvärdt,  med  hvilken  hårdnackenhet  detta  landskap 
för  öfrigt  allt  fortfarande  hölls  utestängdt  från  de  politiska 
rättigheter,  hvilka  det  öfriga  Finland  åtnjöt  gemensamt  med 
Sverige.  Då  biskopen  i  Viborg  i  och  för  1686  års  riksdag 
hade  uppmanat  äfven  dessa  nejders  innevånare  att  sända  repre- 
sentanter, fick  denne  på  grund  häraf  emottaga  en  tillrättavis- 
ning af  konungen.  Likväl  hade  befolkningen  till  största  delen 
inflyttat  dit  från  det  öfriga  Finland  och  hade  nog  förtjenat  att 
blifva  räknad  till  samma  fosterland. 

I  Finlands  kulturförhållanden  intogo  allt  ännu  biskops- 
embetena  ett  vigtigt  rum.  Biskopen  i  Åbo,  JoJian  Gezelius 
d.  ä.,  en  man  af  svensk  börd,  som  förut  varit  superintendent 
i  Riga  och  år  1664  blifvit  flyttad  till  Åbo  i  stället  för  den 
afsatte  Terserus,  fortsatte  med  berömvärd  ifver  ordnandet  af  de 
kyrkliga  angelägenheterna,  men  ej  ens  han  förstod  att  fullkom- 
ligt undvika  ortodoxiens  försåt.  Han  efterträddes  på  biskops- 
stolen år  1690  af  sin  son,  Johan  Gezelius  d.  y.,  hvilken  dess- 
förinnan hade  haft  sig  anförtrodd  vården  om  Ingermanlands 
kyrkliga  angelägenheter  och  i  ännu  högre  grad  än  fadren  har 
gjort  namnet  Gezelius  minnesvärdt  i  Finlands  häfder.  Viborgs 
biskopsstol  hade  en  tid  innehafts  af  tvenne  finska  män,  Abraham 
Thauvonius  (1672—1679)  och  Henrik  Karstenius  (1679— 1681) ; 
men  efter  dessa  kommo  åter  svenskar,  bland  hvilka  den  från 
Åbo  universitet  hit  förflyttade  Petrus  Bång  är  synnerligen  värd 
att  omnämnas.  Genom  dessa  mäns  omsorg  begynte  läskunnig- 
heten på  denna  tid  blifva  någorlunda  allmän  bland  den  finska 


K  Al!  I,     \l:S     KKIiKKING,     1660  —  L697.  303 

allmogen.  Men  å  andra  sidan  begynte  redan  på  sina  ställen, 
isynnerhet  i  Österbotten,  uppstå  ett  visst  missnöje  emot  stats- 
kyrkans styfva  renlärighet,  och  den  i  Tyskland  uppkomna 
Pietismen  vann  äfven  här  lärjungar,  hvilka  från  regeringens 
och  kyrkans  sida  bemöttes  med  den  hårdaste  ofördragsamhet. 
Sålunda  blef  t.  ex.  hyrkoherden  i  Pudasjärvi,  Johan  Wegelius 
(bondeson  från  Ilmola  och  senast  kyrkoherde  i  Tyrvis),  en 
redbar  och  gudfruktig  man,  år.  1691  dömd  sitt  embete  förlustig. 
Några  åter,  såsom  kollegan  i  Uleåborg,  Lars  Ulstadius  och 
magister  Petrus  Schcefer  (rådmansson  från  Åbo)  m.  fl.,  råkade 
i  envis  opposition  emot  kyrkans  bestående  inrättningar  och 
fingo  utstå  ännu  svårare  förföljelser.  I  början  af  följande 
seklet  utfärdades  stränga  förordningar  emot  "pietister  och  svärme- 
andar"; men  tidens  svåra  hemsökelser  vände  likväl  allt  mer 
och  mer  menniskornas  hog  till  en  mera  lefvande  gudsfruktan, 
och  de  andliga  rörelserna  upphörde  icke  att  utbreda  sig. 

Den  litterära  verksamheten  i  Finland  begynte  mot  slutet 
af  Sveriges  magtperiod  yttra  större  lifaktighet  än  någonsin 
förut.  Andra  upplagan  af  finska  bibelöfversättningen,  hvilken 
med  ledning  af  grundtexten  blifvit  förbättrad  af  kyrkoherden  i 
Pemar,  Henrik  Florinus,  behöfde  ej  mera  tryckas  i  Sverige, 
utan  den  utkom  i  Åbo  1685.  För  öfrigt  inrättades  tvenne 
nya  boktryckerier,  det  ena  af  Gezelius  i  Åbo  (1668),  det  andra 
af  Bång  i  Viborg  (1688).  Den  finska  litteraturen  rörde  sig 
allt  ännu  nästan  uteslutande  på  det  andliga  området,  men 
framalstrade  redan  poetiska  skapelser,  hvilka  bibehållit  ett 
klassiskt  värde,  t.  ex.  Mathias  Salamnii  herliga  "Ilolaulu  Jesuk- 
sesta"  (Fröjdehymn  öfver  Jesus)  1690  och  den  tidigt  bortgångna 
Johan  Cajanus''  "Etkös  ole  ihmisparka"  *  1683.  Derjämte 
trycktes  flere  allt  fullständigare  samlingar  af  andliga  sånger 
("Suomalaisen  sielun  tavara"),  till  dess  slutligen  år  1701  den 
nu  varande  finska  psalmboken  blef  färdig,  och  till  hvilken  äfven 
noterna  följande  år  särskildt  utgåfvos.  Bland  diktare  på  den 
verldsliga  poesiens  område  märkas:  Anterus  Aschelinus  (ka- 
pellan  i  Askainen  eller  Wilnäs)  **  och  Gabriel  Tuderus  (kyrko- 

*  Ofversatt  af  Franzén  under  titel:  »Förgängligheten»;  se  Valda  Dikter, 
Örebro   1871,   II.,  sid.  240  ff.     Öfversiittningen  är  ganska  trogen. 

Öfvers.  anm. 

**  »Slaget  vid  Narva»  (som '  dock  är  en  öfversättning  från  svenskan;  se 
Arvidsson,  Svenska  fornsåuger,  del.  II,  sid.  322),  samt  en  sång  om  hungers- 
nöden  1697  och  en  annan  om  Karl  XII.  Öfvers.  anm. 


304  FINLANDS    HISTORIA. 

herde  i  Torneå)  *.  Äfven  gjordes  redan  början  med  samlandet 
af  folkpoesins  alster  och  år  1702  utgaf  nyssnämnde  Henrik 
Florinus  den  första  samlingen  finska  ordspråk,  "till  Guds  ära 
och  Finlands  prydnad".  Det  är  att  märka,  att  det  åsidosät- 
tande, som  började  blifva  Finlands  egen  nationalitets  lott,  stundom 
framkallade  energiska  protester  på  det  litterära  området.  Så- 
lunda utgaf  den  unge  Johan  Paulinus  (son  till  kyrkoherden  i 
Mouhijärvi  och  sedermera  upphöjd  till  adligt  och  grefligt  stånd 
under  namnet  Littjenstedf)  i  Upsala  en  sång  på  grekiska  "Till 
Finlands  ära",  och  i  början  af  följande  sekel  utgaf  Daniel 
Juslenius,  om  hvilken  vi  framdeles  komma  att  tala,  i  samma 
afsigt  disputationerna  "Aboa  vetus  et  nova"  (Åbo  förr  och  nu) 
samt  "Vindicice  Fennorum"  (Finnarnes  försvar).  Vid  univer- 
sitetet fortsattes  gång  efter  annat  striderna  om  teologiska  spets- 
fundigheter, och  Gezelius  d.  ä.  sjelf,  samt  biskop  Bång  fingo 
utstå  angrepp  för  sina  katekeser.  Inom  de  andra  vetenska- 
perna var  lifaktigheten  mindre.  Likväl  fingo  den  äldre  Ge- 
zelii  latinska  skolböcker  röna  välförtjent  bifall  och  framgång. 
Inom  naturvetenskaperna  bör  nämnas  svensken  Elias  Tillandz, 
hvilken  såsom  professor  i  Åbo  utgaf  den  första  flora  för  Fin- 
land, utrustad  med  plancher  (Catalogus  plantarum  prope  Aboam, 
samt  Icones,  Åbo  1683).  En  annan  professor  i  Åbo,  Lars 
Tammelin,  började  år  1705  utgifva  de  första  finska  almanackorna. 
Fornforskningen,  som  på  denna  tid  i  Sverige  begynte  komma 
i  blomstring,  erhöll  äfven  i  Finland  en  ryktbar  målsman;  det 
var  Elias  Brenner  (född  i  Stor-Kyrö  1647,  f  som  assessor  i 
Stockholms  antiqvitetskollegium  1717),  som  åren  1670 — 1672 
var  sysselsatt  med  aftecknandet  af  Finlands  historiska  forn- 
lemningar.  Men  ganska  ofta  gick  i  sjelfva  verket  denna  tids 
fornforskning  på  underbara  afvägar,  hvartill  orsaken  får  sökas 
i  de  svenska  vetenskapsmännens  sträfvande  att  skapa  åt  sitt 
fosterland  en  lika  glänsande  forntid,  som  nutiden  det  var. 
De  isländska  sagorna  uppväckte  de  gamla  vikingaminnena,  och 
Olof  Kudbeck  försökte  i  sin  "Atlantica"  härleda  Sveriges 
historia  från  Japhets  tider.  Äfven  finnarne  fingo  sin  andel 
häraf;  i  Finlands  historia  inpassades  en  mängd  från  de 
isländska  sagorna  lånade  konunganamn,  och  i  stöd  af  språkforsk- 

*  Har  på  svenska  skrifvit  en  berättelse   om  lappames  omvändande. 

Öfvers.  amn. 


KARL  XI:S  REGERING,  16  60 1697.  305 

ningen  begynte  man  härleda  finnarnes  ursprung  från  Israels 
tio  slägter. 

På  näringarna  hade  reduktionen  förr  eller  senare  bort 
utöfva  en  helsosani  verkan.  Men  denna  inverkan  blef  ej  genast 
skönjbar,  och  andra  hårda  hemsökelser  förstörde  sedan  det 
gryende  fröet  till  Finlands  välstånd.  Likväl  omnämnes,  att 
skeppsbygnadskonsten  på  denna  tid  begynte  blomstra  i  Öster- 
botten; amiralsembetet  lät  derstädes  bygga  fartyg,  och  belö- 
ningar gåfvos  för  skepp,  som  voro  bygda  med  jämna  fogar, 
emedan  man  funnit  den  gamla  klink-metoden  mindre  lämplig. 
Handeln  förkofrades  genom  rikets  långvariga  fredstillstånd,  men 
hölls  allt  fortfarande  i  sina  forna  band.  Öfver  ryska  gårdfari- 
handlande  hördes  äfven  på  dessa  tider  klagomål.  Bland  indu- 
striella företag  må  nämnas,  att  finnen  Lorentz  Creutz  d.  y., 
som  var  landshöfding  öfver  Åbo  län  och  på  samma  gång  chef 
för  bergverken  i  Finland,  år  1689  grundlade  Teijo  jernbruk  i 
Bjerno  och  Kauttua  bruk  i  Eura.  Särskildt  förtjenar  omnämnas 
det  stora  glasbruk,  hvilket  Gustaf  Johan  Jung  inrättade  vid 
Nystad;  der  förfärdigades  finare  glasvaror  och  bland  arbets- 
folket funnos  inga  utländingar,  utan  endast  unga  svenskar  och 
finnar.  Men  den  olyckliga  branden  år  1685  förstörde  såväl 
glasbruket,  som  den  förnämsta  delen  af  staden.  Eldsvådor 
voro  eljest  ganska  vanliga.  I  Åbo  inträffade  inom  en  kort  tid 
tvenne  stora  vådeldar,  nämligen  år  1678  och  1681;  universi- 
tetsbyggnaderna räddades  dock  vid  hvardera  tillfället.  Ett 
hårdare  plågoris  voro  de  missväxter,  som  under  Karl  XI:s 
regering  flere  gånger  öfvergingo  Finland  och  förstörde  de 
frukter,  som  denne  konungs  kloka  styrelse  eljest  skulle  hafva 
burit.  Isynnerhet  höra  de  stora  hungersåren  på  Karl  XI:s 
sista  tider  till  det  ohyggligaste,  Finlands  historia  har  att  upp- 
visa, och  erfordra  derför  ett  utförligare  omnämnande. 

Åren  1674—1676  och  1687—1688  synas  någorlunda  all- 
männa missväxter  inträffat  öfver  hela  landet.  Vid  sistnämnda 
tillfälle  köpte  Karl  XI:s  gemål,  den  milda  Ulrika  Eleonora, 
spannmål,  som  hon  sände  till  understöd  åt  de  nödlidande  i 
Finland.  Derefter  var  åter  årsafkastningen  riklig.  Men  åren 
1695 — 1697  inträffade  slutligen  en  fasaväckande  hungersnöd, 
hvars  like  först  i  våra  dagar  åter  är  sedd.  Sjelfva  naturens 
ordning  syntes  vara  på  något  sätt  rubbad.  Vintern  1694 — 
1695    var    sträng    och  långvarig,  och  den  derpå  följande  som- 

Finlands  historia.  20 


306  FINLANDS    HISTOKIA. 

maren  kall  och  regnig.  Vårsådden  verkstäldes  den  \\ 
Juni  och  rågen  blommade  ej  i  Nyland  förrän  den  27  Juli 
(8  Augusti)  *.  Af  denna  orsak  hann  ej  säden  riktigt  mogna. 
Följande  året  1696  var  likväl  ännu  bedröfligare.  Redan  i 
Februari  hade  isarne  skjutit  och  vårfoglarne  begynte  ankomma. 
Mången  verkstälde  då  sin  sådd;  men  i  Mars  inträffade  en 
eftervinter,  så  att  sjöarne  ånyo  isbelades.  Sommaren  var  lika 
kylig  som  den  föregående,  och  i  Augusti  inträffade  svåra  natt- 
froster. Den  hungersnöd,  som  nu  uppstod,  var  i  sanning 
fasansvärd.  Redan  om  sommaren  1696  hade  folk  dött  i 
hunger;  bröd  bakades  af  bark,  halm  och  agnar,  hvartill  dock 
ännu  fans  mjöl  till  blandning.  Mångfaldigt  större  blef  nöden 
nästa  vinter  och  vår,  ty  de  gamla  förråden  hade  då  redan 
tagit  slut.  Äfven  många  af  adeln  samt  presterskapet  och 
embetsmännen  åto  bark  och  stampbröd.  Kreaturen  stupade  i 
brist  på  foder  och  folket  dog  hoptals.  Isynnerhet  om  våren 
1697  hade  nöden  stigit  till  sin  högsta  spets,  och  mordengeln 
slog  tusenden.  Mången  hade  ej  ens  så  mycket  mjöl,  att  de 
kunde  baka  bröd  af  barken,  utan  denna  kokades  i  vatten  till 
välling,  i  hvilken  blandades  nässlor  och  missnerötter  till  af- 
redning.  Den  bofasta  befolkningen  förtärde  först  sina  kreatur ; 
sedan  köttet  af  hästar,  hundar  och  kattor,  döda  djurs  kroppar 
och  menniskolik.  Det  finnes  exempel  på,  att  föräldrar  uppåto 
sina  döda  barn,  och  barn  sina  föräldrar.  Såsom  hemska,  skugg- 
lika spöken  vacklade  menniskorna  kring  landet  med  skrynkliga 
ansigten,  matta  blickar  och  svartnad  hy,  så  att  vän  ej  mera 
kunde  känna  vän.  De  nedföllo  döda,  huru  det  råkade,  på 
egen  gårdsplan,  i  kyrkorna,  på  vägar  och  gator.  De  öfver- 
lefvande  voro  ofta  så  utmattade,  att  de  ej  kunde  ombesörja  de 
dödas  begrafning;  liken  begrofvos  30,  någon  gång  ända  till  150 
i  samma  graf,  och  ibland  hopen  funnos  okända  vandrare,  hvilkas 
hemvist  ingen  kände.  Från  September  1696  till  September 
1697  uppgick  antalet  af  de  genom  hunger  omkomna  i  Öster- 
botten till  19,400,  Tavast-  och  Nylands  län  28,248  och  i  hela 
Åbo  biskopsstift  till  mer  än  60,000  personer.  Vi  känna  ej 
totalsumman  från  Viborgs  stift,  men  enskilda  exempel  gifva  vid 
handen,  att  eländet  äfven  der  var  lika  stort,  om  ej  större. 
Hela    antalet    af    offren    för    hungersnöden    och  deraf  alstrade 

*  I    Finland    följdes    allt    ännu    gamla    stilen,    som   då  var  tio   dagar  efter 
den  verkliga  tiden. 


KARL    XI:S    REGERING,     16  60 169  7.  307 

sjukdomar  på  detta  enda  år  kan  sålunda  efter  ungefärlig  be- 
räkning anslås  för  hela  Finland  (med  Kexholms  län)  till  åtmin- 
stone 100,000,  hvilket  antagligen  utgjorde  sjundedelen  af  landets 
då  varande  folkmängd.  Sjelfva  den  oskäliga  naturen  synes 
sörjt  och  lidit.  Man  har  lagt  märke  till,  att  tupparne  upp- 
hörde att  gala,  likaså  göken,  och  att  lodjur  och  stora  rått- 
svärmar  visade  sig  i  byarne,  förmodligen  äfven  de  jagade  af 
hungern. 

Men  i  folkets  hjerta  rådde  den  hemskaste  förtviflan. 
Stora  skaror  strömmade  äfven  från  de  vestra  landskapen  genom 
Tavastland,  Savolaks  och  Viborgs  län  till  Ryssland,  oaktadt 
landshöfdingarne  försökte  hindra  detta.  Att  antalet  af  för- 
brytelser, isynnerhet  stölderna,  tilltog,  är  ej  att  undra  öfver; 
större  under  var  det,  att  ännu  någon  ordning  alls  kunde  upp- 
rätthållas. På  några  ställen  hade  i  sjelfva  verket  alla  samhällsband 
råkat  i  upplösningstillstånd.  I  trakten  af  St.  Michel  hade 
bönderna  redan  året  förut  plundrat  några  herregårdar.  I 
Karelen  skedde  i  Februari  1697  ett  formligt  uppror,  dervid 
kronans  uppbördsmän  dödades  och  det  till  deras  hjelp  sända 
krigsfolket  förjagades.  Till  resandes  skydd  nödgades  man  för- 
ordna eskort  på  landsvägarne  i  Tavast-  och  Nylands  län,  och 
i  Järvelä  by  af  Urdiala  socken  hade  ett  röfvarband  nedslagit 
sig,  så  att  landshöfdingen  var  tvungen  att  sända  dit  en  afdel- 
ning  soldater.  De  enskilda  hade  väl  icke  stort  mycket,  som 
lockade  till  tjufnad;  men  kronans  spannmålsmagasin  voro  i 
största  fara,  så  att  t.  ex.  vice  landshöfdingen  Maydell  måste  i 
Helsingfors  sjelf  hvarje  natt  rida  ut  för  att  vakta  kronans 
sädesförråd.  Men  äfven  kronans  besparingar  voro  alldeles  otill- 
räckliga. De  utdelades,  så  långt  det  räckte,  åt  folket  och 
rotarne  dels  såsom  lån,  dels  mot  måttlig  betalning;  men  embets- 
männen,  presterna,  uaiversitetslärarne  och  äfven  frälsebönderna 
fingo  anskaffa  sitt  uppehälle  och  utsäde  hvarifrån  de  bäst  kunde. 
Rågtunnan,  hvars  medelpris  eljest  var  9  daler  kopparmynt  och 
under  goda  år  endast  6  (eller  i  silfvervärde  =  5  mark  60  p. 
nu  varande  mynt),  kostade  redan  om  hösten  1696  i  städerna 
22  daler  och  om  våren  1697  slutligen  30 — 32  daler  eUer  mera ; 
men  man  köpte  dock  ej  nu  mera  spanmål  tunntals,  utan  kapptals 
eller  skäpptals.  Några  skepp,  som  om  hösten  skulle  hemta 
säd  till  landet,  hade  lidit  skeppsbrott,  och  vårens  sena  ankomst 
förhindrade    undsättningarna    från    Sverige  och  Estland.     Midt 


308  FINLANDS    HISTOKIA. 

under  detta  allmänna  elände  dog  Karl  XI  den  5  April,  och 
det  är  ganska  troligt  att  jobsposterna  från  Finland  *  hade  för- 
värrat konungens  tillstånd.  Han  hade  likväl  dragit  försorg  om 
nödens  lindrande,  och  så  snart  sjön  gick  upp  och  säd  erhölls 
utifrån,  begynte  tillståndet  i  Finland  redan  förbättras.  Detta 
år  skulle  skörden  åter  blifvit  någorlunda  god;  men  åkrarne 
hade  till  största  delen  förblifvit  osådda.  Först  år  1698,  då 
genom  styrelsens  försorg  utsäde  blifvit  anskaffadt  och  Herren 
åter  gaf  en  riklig  årsväxt,  upphörde  slutligen  denna  hemsökel- 
sens  bittra  tid,  hvars  verkningar  likväl  ännu  många  år  der- 
efter  förspordes  i  landet. 

I  hvilken  grad  befolkningen  sjelf  kunde  vara  skyldig  till 
den  inträffade  ödeläggelsen,  är  ej  mera  lätt  att  afgöra.  Likväl 
förtäljes  det,  att  då  under  de  föregående  åren  säd  hade  fun- 
nits i  sådan  myckenhet,  att  man  ej  visste  hvart  man  skulle 
göra  af  med  den,  så  hade  detta  öfverflöd  framkallat  ett  lätt- 
sinnigt och  öfverdådigt  lefnadssätt,  Men  sedan  olyckan  en 
gång  inträffat,  begick  äfven  regeringen  ett  stort  fel,  då  den  ej 
genast  om  hösten  1696  vidtog  kraftiga  undsättningsåtgärder. 
Att  landshöfdingarne  ej  försummade  att  underrätta  om  hvad 
som  förestod,  intygas  af  deras  ännu  i  behåll  varande  embets- 
skrifvelser.  Om  Viborgs  län,  der  den  gamle  reduktionsmannen 
Anders  Lindhjelm  var  landshöfding,  veta  vi  öfver  hufvud  mindre ; 
likaså  om  Kexholms  län  och  Ingermanland,  öfver  hvilka  Otto 
Wilhelm  von  Fersen  var  generalguvernör.  I  Tavast-  och  Ny- 
lands län  var  svensken  Abraham  Crouhjort  landshöfding,  en 
sträng  krigare,  som  kanhända  icke  var  fullt  lämplig  att  sköta 
förvaltningsärender.  Han  for  i  sjelfva  verket  om  hösten  1696 
bort  till  Stockholm,  och  till  vice  landshöfding  förordnades  fri- 
herre Georg  Johan  Maydell,  en  man  af  liffländsk  börd,  som 
någon  tid  varit  öfverste  vid  Tavastlands  regemente.  Lands- 
höfding i  Åbo  var  den  ofvan  nämnde  Lorentz  Creutz  d.  y. 
och  i  Österbotten  residerade  på  Korsholm  finnen  Johan  Ehren- 
skjöld.     Alla    dessa  uppfylde,    så  vidt  vi  kunna  bedöma  deras 

*  Den  svenska  historieskrifvaren  Fryxell  berättar,  huru  som  konungen 
under  de  sista  veckorna  af  sitt  lif  fick  underrättelse  om,  att  i  flere  socknar  i 
Finland  befolkningen  var  utdöd  och  att  kyrkorna  voro  stängda;  kyrkonycklarne 
skulle  nämligen  blifvit  skickade  till  konungen  i  Sverige.  Denna  berättelse 
är  dock  enligt  vår  åsigt  grundlös;  ty  vi  hafva  ej  funnit  någon  antydan  härom 
hvarken  i  landshöfdingarnes  embetsskrifvelser  eller  andra  källor. 


KAKL    XII:S    KEGEKING    TILL    SLAGET    TID    PULTAVA.  309 

verksamhet,  samvetsgrant  sin  pligt  för  att  lindra  nöden.  Men 
regeringen  i  Stockholm  var  alltför  aflägsen  för  att  i  tid  få 
kännedom  om  farans  rätta  beskaffenhet,  och  alltför  aflägsen  för 
att  ej  dess  sena  undsättningsåtgärder  det  oaktadt  skulle  kommit 
alldeles  för  sent.  Först  vårvinterns  1697  fasor  öppnade  regerin- 
gens ögon,  och  de  rika  hjelpsändningar,  som  nu  åstadkommos, 
visa  att  god  vilja  ingalunda  saknades.  Men  då  var  redan 
slaget  det  djupa  sår,  hvars  helande  skulle  erfordrat  årtionden 
af  fredlig  och  lyckosam  utveckling.  I  stället  för  freden  följde 
likväl  krigets  bördor  och  lidanden,  den  förderfligaste  ofredstid 
Finland  någonsin  fått  upplefva.  Skildringen  af  dessa  olycks- 
tider   skall    fylla   de  närmast  följande  kapitlen  af  vår  historia. 


7.    Karl  XII:s  regering  till  slaget  vid  Pultava,  1697—1709. 

Vid  Karl  XI:s  död  var  hans  enda  son,  sedermera  Karl  XII, 
endast  fjorton  år  gammal  och  Karl  XI  hade  derför  tillsatt  en 
förmyndareregering,  i  hvilken  den  gamla  enkedrottningen  Hedvig 
Eleonora  än  en  gång  fick  föra  ordet  och  som  för  öfrigt  bestod 
af  fem  kungliga  råd.  Men  minnet  af  den  förra  förmyndare- 
regeringens svaghet  och  derjämte  den  högre  adelns  hopp  att 
få  reduktionen  återkallad,  förskaffade  redan  innan  årets  slut 
regeringstvglarne  i  den  unge  konungens  händer.  Ständerna 
sammanträdde  i  November  1697  och  voro  genast  beredvilliga 
att  förklara  Karl  myndig.  Denna  förhastade  åtgärd  visade 
dock  strax  från  början  sina  skadliga  följder.  Den  unge  konun- 
gens egensinniga  och  sjelfrådiga  karakter  framstod  äfven  deruti, 
att  han  ej  på  något  sätt  kunde  förmås  att  låta  kröna  sig 
enligt  gammal  sed,  emedan  han  ansåg,  att  kronan  var  hans 
redan  från  hans  födelse.  Med  kronan  på  hufvudet  och  spiran 
i  handen  red  han  den  14  December  till  Stockholms  storkyrka, 
hvarest  erkebiskopen  framför  altaret  allenast  smorde  hans  panna 
och  tinningar.  Men  den  vid  dylika  tillfällen  brukliga  konunga- 
eden lemnade  Karl  oaflagd.  Få  voro  likväl  de,  som  i  dessa 
omständigheter  sågo  elaka  förebud,  utan  öfverallt  ljödo  folkets 
"glädje-  och  fröjderop"  att  man  —  såsom  de  finska  riksdags- 
männens lyckönskningsruna  säger  —  "till  konung  hade  fått  ett 


310  FINLANDS    HISTOKIA. 

lejon  ungt  åt  oss  svenskar  här  i  norden".  Det  är  också  i 
sjelfva  verket  sant,  att  Karls  flesta  egenskaper  lofvade  allt  godt. 
Han  hade  fått  en  omsorgsfull,  kristlig  uppfostran  och  ådaga- 
lade redan  tidigt  såväl  ett  godt  förstånd,  som  ett  ädelt  och 
redbart  sinnelag.  Visserligen  visade  sig  dock  hans  af  fadren 
ärfda  oförskräckta  mod  nästan  såsom  öfverdrifven  dumdristighet. 
De  farligaste  lekar,  jagter  och  ridter,  i  hvilka  konungens  dra- 
bant, den  unge  finnen  Arvid  Bernhard  Horn,  var  sin  herres 
trognaste  kamrat,  upptogo  de  första  åren  af  Karls  regering, 
och  på  den  tid,  då  hans  kusin  och  svåger,  hertig  Fredrik  af 
Holstein-Gottorp,  besökte  Sverige,  nådde  de  pojkaktiga  galen- 
skaperna sin  höjd,  hvarjämte  den  unge  konungen  genom  barn- 
sligt slöseri  förstörde  de  af  fadren  samlade  besparingarna. 
Likväl  förblef  Karl  ständigt  måttlig  i  sina  njutningar  och  ren 
till  sina  seder;  i  hans  sinnelag  låg  på  en  gång  någonting 
jungfruligt  och  manligt,  som  tycktes  närma  sig  hjelteidealet. 
Det  är  att  märka,  att  vid  denna  tid  de  forntida  sägnerna 
om  Göthernes  vandringar  och  vikingarnes  hjeltebragder  ånyo 
begynt  upplefva  inom  den  svenska  litteraturen.  Det  svenska 
folkets  krigiska  natur  började  åter  vakna,  och  isynnerhet  hos 
Sveriges  unge  konung  brann  en  åtrå  att  förvåna  verlden  genom 
samma  hjelterykte,  som  fordom  en  fjerran  sunnanländer 
eröfrande  Alarik.  Men  under  sådana  omständigheter  hotade 
det  envälde,  som  på  Karl  XI:s  tid  blifvit  lagdt  i  svenska 
konungens  händer,  att  medföra  för  riket  lika  mycken  skada 
och  förderf,  som  det  samma  under  den  förra  regeringen  hade 
bidragit  till  rikets  återupphjelpande.  Man  märkte  snart,  att 
den  unge  konungen  var  föga  benägen  att  låna  sitt  öra  åt 
vishetens  och  försigtighetens  varnande  röster,  och  han  upptog 
i  sin  gunst  endast  sådane  män,  som  förstodo  smickra  eller 
uppegga  hans  egna  hugskott.  Sålunda  syntes  t.  ex.  den  man, 
hvilken  strax  från  början  erhöll  första  rummet  i  Karls  för- 
troende, den  50-årige  ministern  grefve  Karl  Piper  (sonson  till 
en  borgmästare  i  Viborg),  lika  ifrigt  längta  efter  krig,  som 
hans  15-årige  herre.  Allt  häntydde  sålunda  uppå,  att  den 
långa  fredstid,  af  hvilken  riket  hittills  fått  njuta,  ej  mer  skulle 
blifva  af  lång  varaktighet,  om  också  å  andra  sidan  konungens 
omutliga  rättskänsla  hindrade  honom  att  sjelf  gripa  till  svärdet, 
innan  andras  anfall  dertill  skulle  gifva  honom  en  rättvis  anled- 
ning.    Detta    tillfälle    lät  dock  icke  länge  vänta  på  sig.     Det 


KAKL    XII:S    REGERING    TILL    SLAGET    VID    PULTÅVA.  311 

östra  grannriket  Ryssland,  som  de  svenska  statsmännen  van^ 
sig  att  alltför  mycket  ringakta,  beredde  sig  som  bäst  till  en  vidt- 
utseende  kamp,  för  att  göra  ett  slut  på  Sveriges  öfvervälde  i 
norden.  —  Från  detta  ögonblick  börjar  nu  Ryssland  utöfva 
•ett  mägtigt  inflytande  på  Finlands  öden,  och  en  blick  på  detta 
rikes  dåvarande  utvecklingsgrad  är  derför  i  detta  sammanhang 
af  nöden. 

Det  svaghetstillstånd,  hvari  vi  sågo  Ryssland  sjunka  vid 
tiden  för  freden  i  Stolbova,  hade  derefter  under  tidernas  lopp 
förbättrats  såväl  i  rikets  inre  som  yttre  förhållanden.  Czarerna 
Michael  Romanow  (1613 — 1645)  och  hans  son  Alexej  (1645 — 
1676)  hade  båda  varit  dugliga  regenter,  som  med  god  fram- 
gång sträfvade  att  åstadkomma  ordning  i  förvaltningen  och 
småningom  återbringa  de  förlorade  landskapen  till  riket.  Visser- 
ligen medförde  Alexejs  krig  på  Karl  Gustafs  tid  i  Finland  och 
Östersjöländerna  inga  fördelar.  Men  i  dess  ställe  åter  vans 
från  Polen  flere  landskap  (Ukrän,  Smolensk  m.  fl.),  som  förut 
tillhört  Ryssland.  Alexejs  äldsta  son,  czar  Feodor  (1676 — 
1682)  förde  Rysslands  första  krig  med  Turkiet  och  förtjenar 
dessutom  omnämnas  äfven  derför,  att  han  upphäfde  adelns 
privilegier  beträffande  statsembetena  och  sålunda  för  de  öfriga 
samhällsklasserna  öppnade  vägen  till  en  helsosam  täflan.  Efter 
Feodors  död  öfvergick  czarvärdigheten  till  hans  broder,  den 
till  kropp  och  själ  svage  Ivan,  samt  bådas  halfbroder  Peter, 
som  var  endast  på  sitt  10-de  år.  Den  sistnämndes  moder, 
Natalia  Narischkin,  var  bestämd  att  sköta  regeringen  under 
hans  minderårighet;  men  Ivans  äregiriga  syster  Sofia  upp- 
eggade strelitserna,  Rysslands  dåvarande  militärstånd,  till  uppror 
och  bemägtigade  sig  med  deras  hjelp  regeringen.  Huru  nu 
den  unge  Peter  tillbragte  sin  tid  i  byn  Preobraschensk  nära 
Moskva,  huru  omkring  honom  samlade  sig  jämnåriga  ynglingar, 
hvilka  den  unge  czaren  och  hans  lärare,  Lefort  ifrån  Genf, 
öfvade  i  krigiska  lekar,  och  huru  slutligen  af  leken  blef  allvar 
och  verklighet,  då  Peter  år  1689  ryckte  regeringstyglarne  ur 
sin  halfsysters  händer  och  sjelf  öfvertog  rikets  styrelse  —  allt 
detta  hör  till  det  ryska  rikets  dyrbaraste  minnen.  Den  rege- 
ring, som  nu  begynte,  har  fört  det  ryska  riket  in  på  helt  nya 
utvecklingsvägar.  Peters  lifsuppgift  var  att  utbilda  sitt  folks 
seder  och  inrättningar  efter  det  öfriga  Europas  mönster.  Lefort 
och   skotten  Gordon  fingo  i  uppdrag  att  organisera  armén;  en 


313  FINLANDS    HISTORIA. 

mängd    utländingar  (t.  ex.  de  ifrån  Frankrike  förjagade  huge- 
notterna)    inkallades    till    riket,    och  man  försökte  att  på  alla 
håll  utrota  såväl  de  nationella  som  religiösa  fördomarna.  Ryss- 
land   hade   på   denna  tid  inga  andra  hafskuster  än  vid  Hvita 
hafvet    och   Ishafvet     Peter  insåg  genast  olägenheterna  af  ett 
sådant  afstängningstillstånd  och  han  beslöt  att  förskaffa  åt  sitr 
land    nya  hamnar   vid  Östersjön  och  Svarta  hafvet.     I  det  af 
denna    orsak    framkallade    kriget   med  Turkiet  eröfrades  Asow 
år    1696    och    man  lät  strax  derpå  bygga  en  rysk  krigsflotta. 
Året    derpå    begaf    sig    czaren  sjelf  till  utlandet  och  arbetade 
med    yxan    i    hand    på    skeppsvarfvet    i    Saardam  i  Holland. 
Sedan    han    återkommit    hem,   bestraffade  han  med  fullständig 
upplösning    strelitsernas    kår,    som    under   hans   frånvaro  hade 
väckt  ett  uppror,  och  begynte  med  ännu  större  ifver  än  förut 
arbeta  på  sedernas  och  inrättningarnas  förbättring  och  förnyelse. 
Flere   af  dessa  förbättringsåtgärder  afsågo  väl  endast  det  yttre, 
såsom  t.  ex.  förordningen  om  skäggets  afrakande  och  om  begag- 
nandet   af    europeisk    klädedrägt;    men  de  voro  dock  alla  ett 
uttryck  för  czar  Peters  grundtanke:    att  göra  Ryssland  till  en 
europeisk  stat.     Det  kraftfulla  snille,  hvarmed  czaren  fullföljde 
denna    sin   plan,    har  förskaffat  honom  historiens  ärenamn  den 
store.     För    att    åt  sitt  rike  vinna  en  lättare  samfärdsel  med 
de    vestra    länderna,    beslöt    han   nu   att  anfalla  Sverige,  som 
helt  och  hållet  utestängde  honom  från  Östersjön.     I  denna  af- 
sigt    förenade    han    sig    med    kurfursten    August   af  Sachsen, 
hvilken    år    1697    hade    blfvit    vald  till  konung  i  Polen,   och 
vann  Fredrik  IV  i  Danmark  till  tredje  man  i  förbundet.    Alla 
tre    önskade  att  göra  ett  slut  på  Sveriges  öfvervälde  i  norden 
och  ansågo  tillfället  lämpligast  just  nu,  då  i  detta  rike  en  ung 
och    oerfaren    konung    herskade,  hvilken  tycktes  fördrifva  hela 
sin  tid  med  barnsliga  lekar.     De  visste  ej,  att  just  kriget  var 
den    lek,    h varefter    Karl    XII    med  största  otålighet  längtade. 
De    första    fiendtligheterna    skedde    från   Danmarks   sida. 
Men    om  sommaren  1700  seglade  Karl  med  sin  flotta  ut  från 
Karlskronas  hamn,   landsteg  med  armén  på  Seeland  och  tvang- 
danska    konungen    att    sluta    fred.     Denna   hastiga  utgång  på 
kriget    var    så    mycket    lyckligare,  som  redan  äfven  de  öfriga 
fienderna   voro   färdiga  till  anfall.     Redan  i  årets  början  hade 
10,000   sachsare  kommit  till  trakterna  af  Diina,  der  de  intogo 
fästningen  Dunamunde.     Bland  dem  fans  en  liftländsk  adelsman 


KAKL    XII:S    KEGERING    TILL    SLAGET    VID    1'ULTAYA.  313 

Patkul,  hvilken,  likasom  detta  lands  ridderskap  i  allmänhet, 
var  missnöjd  med  reduktionen  och  det  svenska  väldet  och 
derför  sträfvade  efter  att  uppegga  inhemska  och  utländska 
fiender.  Då  fördref  visserligen  den  finska  hären,  hvilken  under 
general  Otto  Wellingk  och  generalmajor  Georg  Johan  von 
Maydell  hade  satt  sig  i  rörelse  från  norden,  sachsarne  från 
Venden  och  jagade  dem  vid  Jungfernhof  (den  6  Maj)  åter 
öfver  Duna.  Men  efter  erhållen  förstärkning  öfvergick  sachsiska 
armén  ånyo  floden  oeh  begynte  belägra  staden  Riga.  Samtidigt 
hade  czaren,  som  nu  fick  freden  med  Turkiet  afslutad,  förklarat 
krig  emot  Sverige  och  i  September  skickat  guvernören  i  Nov- 
gorod,  furst  Trubetskoj,  emot  Narva.  Trubetskoj  tågade  utan 
något  motstånd  genom  Ingermanland,  hvars  innevånare  hoptals 
flydde  emot  Viborg.  Genast  efter  sin  framkomst  till  Narva 
begynte  han  belägra  staden;  i  början  af  Oktober  satte  sig 
czaren  sjelf  i  rörelse  och  med  de  nya  truppafdelningar,  som  stän- 
digt tillstötte,  uppgick  hela  belägringshären  slutligen  till  40,000 
man.  Deremot  hann  stadens  kommendant,  Budolf  Henning  Horn 
(af  Eantz'ska  ätten,  hvilken  ej  bör  förblandas  med  de  finska 
Hornarne),  endast  samla  1,800  man,  men  gjorde  likväl  ett  tappert 
motstånd.  På  denna  fot  stodo  sakerna,  då  Karl  XII  i  Oktober 
landsteg  i  Pernau,  medförande  en  här  af  6,000  soldater  ifrån 
Sverige.  Det  hade  först  varit  hans  afsigt  att  skynda  till  Rigas 
undsättning;  men  sedan  han  fått  kunskap  om,  att  konung 
August  redan  afstått  från  belägringen  beslöt  han  vända  sig 
emot  Narva  och  förenade  sig  derför  med  Otto  Wellingks  finska 
afdelning.  Nu  lemnades  5,000  man  till  Litflands  försvar  och 
de  öfriga  omkring  8,500  man  (hvaraf  nära  hälften  finnar)  fördes 
öfver  Rakwere  emot  Narva.  Ryssarnes  förtrupp  under  Schere- 
metjevv  kastades  tillbaka  vid  Pyhäjoki,  och  den  20  November 
1700  *    stod  den  lilla  svenska  hären  framför  ryska  belägrings- 

*  Datum  är  efter  svenska  kalendern,  hvilken  frän  Februari  1700  till 
Februari  1712  skilde  sig  från  hela  verldens  tideräkning.  Den  svenska  rege- 
ringen befalde  nämligen  att  bortlemna  skottdagen  år  1700,  för  att  stämma 
öfvcreus  med  »nya  stilen»,  enligt  hvilken  detta  år  ej  var  skottår,  ehuru  det 
var  så  i  den  »gamla  stilen».  Sålunda  råkade  den  svenska  kalendern  en  dag 
före  gamla  stilen,  och  förblef  tio  dagar  efter  den  nya.  Slaget  vid  Narva  stod 
således  efter  gamla  stilen  den  19  November  och  efter  nya  stilen  den  30,  men 
efter  tideräkningen  i  Sverige  och  Finland  den  20  November.  På  samma  sätf 
böra  äfven  de  följande  tidsbestämningarne  förstås.  Ar  1712  återgick  man  till 
gamla  stilen  på  det  sätt,  att  man  på  en  gång  insköt  2  skottdagar  i  Februari, 
som  sålunda  detta  år  erhöll  30  dagar. 


.'i  14  FINLANDS    HISTORIA. 

lägret.  Czaren  hade  kort  förut  begifvit  sig  till  Pskow,  och 
befälet  hade  blifvit  öfverlemnadt  åt  en  utländing,  hertigen  De 
Croy,  hvilken  dock  var  helt  och  hållet  obekant  säväl  med 
folket  som  med  förhållandena  i  öfrigt.  Klockan  2  eftermiddagen 
begynte  svenska  hären  sitt  angrepp  midt  under  ett  tätt  snöfall, 
som  af  vinden  drefs  emot  ryssarne.  Wellingk  anförde  högra 
flygeln,  der  största  delen  af  finska  rytteriet  befann  sig.  Det 
finska  fotfolket  åter  var  till  större  delen  uppstäldt  på  venstra 
flygeln,  hvarest  öfverbefälet  fördes  af  general  Rehnskjöld. 
Konungen  sjelf  med  sina  drabanter  (under  Arvid  Horns  befäl) 
och  Hastfer's  finnar  befann  sig  ytterst  på  venstra  flygeln. 
Inom  femton  minuter  hade  de  stormande  öfver  förskansningarna 
inträngt  i  lägret,  och  nu  sprängdes  ryssarnes  båda  flyglar  och 
drefvos  på  ömse  sidor  om  staden  emot  floden  Narova.  För- 
virringen i  det  ryska  lägret  var  så  stor,  att  De  Croy  och  de 
öfriga  utländska  generalerna  nödgades  hos  svenska  konungen 
söka  skydd  emot  sitt  eget  folk.  Under  natten  och  följande 
morgon  gåfvo  sig  de  öfriga  qvarlefvorna  af  ryska  hären;  man- 
skapet lössläptes,  men  hela  befälet,  deribland  hertig  De  Croy, 
en  ung  imeretisk  prins  Alexander  ifrån  Kaukasien,  samt  fur- 
starne Jakob  Dolgorukoj  och  Ivan  Trubetskoj,  fördes  såsom 
krigsfångar  till  Stockholm.  Hela  artilleriet,  lägret  och  kassan 
föllo  i  segervinnarnes  händer.  Slaget  vid  Narva  var  bland  de 
mest  lysande  segrar,  de  svenska  vapnen  någonsin  hafva  vunnit; 
men  Peter  mottog  jobsposten  med  mycket  lugn,  förmenande 
att  den  tid  snart  skulle  komma,  då  de  af  svenskarne  hade 
lärt  sig  konsten  att  segra.  Saken  kunde  dock  fått  en  ganska 
dålig  utgång  för  czaren,  om  ej  Karl  efter  segern  vid  Narva 
skulle  fattat  så  dåliga  tankar  om  den  östra  grannens  krigs- 
duglighet och  derför  sjelf  vändt  sina  vapen  emot  konung 
August.  Han  tog  sitt  vinterqvarter  i  Lajus,  uti  nordöstra 
hörnet  af  Litfland,  och  gick  följande  vår  öfver  Duna  åt  söder. 
Huru  som  han  derefter  allt  mer  intrasslade  sig  i  de  polska 
angelägenheterna  och  flere  år  uppehöll  sig  med  denna  hård- 
nackade, men  onyttiga  strid,  komma  vi  framdeles  att  se.  Nu 
är  det  tid  att  egna  en  blick  åt  det  sätt,  hvarpå  försvars- 
anstalterna hemma  i  Finland  under  tiden  ordnades. 

Strax  vid  krigets  början  hade  Karl  låtit  öka  härens 
styrka  utöfver  hela  riket,  i  det  han  förordnade  att  utom  den 
indelta   militären,    rusthållen  och  rotarne  skulle  uppställa  s.  k. 


KAKI,    XIi:S    KEGEKIXG    TILL    SLAGET  VID    PULTAVA.  315 

tremännings-regementen.  Sålunda  tillökt  utgjorde  Finlands 
krigsstyrka  redan  år  1700  omkring  9,300  man  fotfolk  och 
och  4,700  ryttare,  utan  att  räkna  de  värfvade  regementen 
(lifdragonerna,  Zöge's  dragoner,  Hastfer's  infanteri  m.  fl.),  som 
bestodo  af  finnar.  Alla  dessa  fördes  samma  år  till  Estland 
och  Liffland,  så  att  Finland  blef  alldeles  utblottadt  på  för- 
svarare. Men  den  unge  konungen,  som  ej  var  bunden  vid 
förra  tiders  bevillningsföreskrifter,  påfann  nu  den  beqväma  åt- 
gärden att  befalla  finnarne  göra  ännu  en  ny  uppsättning  indelt 
militär.  Denna  s.  k.  "fördubbling"  eller  "dubblering"  steg 
dock  ej  högre  än  till  hälften  af  det  ordinarie  antalet  och 
beordrades  till  Kexholms  län  och  Ingermanland,  der  general- 
major Abraham  Cronhjort  på  detta  sätt  samlade  omkring 
0,000  man  under  sitt  befäl.  Största  delen  af  Finlands  ordinarie 
militär  qvarhölls  härefter  till  Estlands  och  Liiflands  försvar 
under  befäl  af  öfverstarne  Hastfer  och  Anton  Wolmar  Schlip- 
penbach,  och  en  liten  del  följde  konungen  på  hans  tåg  till 
Polen.  Men  Finland  hade  sålunda  redan  under  första  året  af 
kriget  fått  utsända,  utom  de  värfvade  trupperna,  nära  20,000 
man,  af  hvilka  knappast  en  tredjedel  användes  att  försvara 
det  egna  fäderneslandets  tröskel  i  Ingermanland.  Dessa  såväl 
ordinarie  som  extraordinarie  regementen  måste  Finland  under 
krigsåren  alltjämnt  fylla,  efter  som  kriget  eller  sjukdomar 
gjorde  luckor  i  dem.  Följden  häraf  var  den,  att  klagan  öfver 
brist  på  arbetsfolk  ganska  snart  började  förspörjas  och  att 
man  redan  år  1702  nödgades  taga  ett  stort  antal  hemmans- 
egare  till  soldater.  Landshöfdingarne  försökte  efter  bästa  för- 
måga undvika,  att  ej  gårdarne  på  detta  sätt  skulle  blifva  öde ; 
men  krigets  Moloch  fordrade  ständigt  nya  offer.  Ar  1708 
omnämnes  slutligen,  att  hälften  af  alla  kronohemman  i  Åbo 
och  Björneborgs  län  voro  öde,  och  enligt  en,  kanhända  öfver- 
drifven,  beräkning  skulle  antalet  af  de  från  detta  län  då  ut- 
sända soldaterna  uppgått  till  40,000.  De  allmänna  krigshän- 
delserna under  detta  tidskede  skola  vi  här  endast  i  korthet 
framställa. 

I  slutet  af  år  1700  hade  Cronhjort  fått  sin  armé  samlad 
till  Ingermanland  och  tågade  i  början  af  följande  år  öfver 
gränsen  emot  staden  Ladoga,  uppbrännande  byar  och  gårdar, 
då  befolkningen  ej  kunde  förmås  att  betala  brandskatt.  Men 
härens    litenhet    i    förhållande   till  den  vidsträckta  gräns,  som 


316  FINLANDS    HISTORIA. 

skulle  försvaras,  förhindrade  hvarje  kraftigare  krigsoperation. 
Längre  fram  på  våren  åstadkoms  en  liten  kapareflotta  på  Ladoga 
och  smärre  skärmytslingar  pågingo  sedan  vid  gränsen  med 
vexlande  lycka.  Under  tiden  började  äfven  befolkningen  i 
Ingermanland  på  eget  bevåg  göra  plundringståg  öfver  gränsen 
och  synes  bedrifvit  många  våldsamheter  på  det  fiendtliga  om- 
rådet, sålunda  uppretande  emot  sig  ryssarnes  hämnd.  Cronhjort 
utfärdade  i  början  en  förordning  i  hvilken  han  vid  dödsstraff 
förbjöd  dessa  böndernas  plundringsfärder;  men  då  han  begärde 
konungens  stadfästelse  på  denna  sin  förordning,  svarade  Karl  XII 
från  Lajus,  att  han  "intet  funne  att  de  hafva  förtjent  något 
straff  härföre,  utan  ville  hafva  dem  fritt  lemnadt  att  härja 
och  bränna  det  mesta  de  kunde".  I  stöd  af  denna  kungliga 
tillåtelse  begynte  man  nu  inrätta  ordentliga  ströfkårer,  bland 
hvilkas  anförare  en  ingermanländsk  bonde,  vid  namn  KiveMs, 
förvärfvade  sig  ett  sådant  rykte,  att  sedermera,  så  länge  kriget 
varade,  alla  finska  partigängare  erhöllo  samma  benämning.  Men 
sålunda  var  hela  krigets  grymma  och  ödeläggande  karaktär 
strax  från  början  gifven.  Karl  XII,  som  ej  ens  synes  ämnat 
försvara  dessa  trakter  genom  en  ordnad  krigsföring,  ville  blott 
genom  ett  plundringskrig  betäcka  sin  egen  rygg,  under  tiden 
han  sjelf  i  söder  förvånade  verlden  med  sina  hjeltebragder. 
Följden  var  i  sjelfva  verket  den,  att  krigsföretagen  på  detta 
håll  voro  af  ringa  betydelse  och  vanligen  blefvo  ofullbordade. 
En  plan  att  föra  några  tusen  man  på  båtar  öfver  Ladoga 
och  genom  Swir  till  Onegas  norra  strand,  derifrån  färden 
skulle  fortsättas  landvägen  till  Hvita  hafvet  och  sedan  vidare 
till  Arkangel,  skulle  otvifvelaktigt  mött  alltför  stora  hinder 
vid  utförandet  och  lemnades  derför  äfven  å  sido.  Men  äfven 
den  lilla  svenska  flotta,  som  om  sommaren  1701  seglade 
från  Götheborg  till  Hvita  hafvet,  fick  återvända  med  oför- 
rättadt  ärende,  sedan  den  förlorat  några  skepp,  som  utanför 
Dvinas  mynning  råkat  på  grund.  Det  värsta  af  allt  var 
dock,  att  de  försvarsåtgärder,  som  afsågo  att  skydda  rikets 
eget  område  här  i  norden,  voro  alltför  otillräckliga  att  motstå 
ett  större  anfall.  I  början,  innan  den  svenske  konungen 
ännu  var  alltför  långt  aflägsen  från  dessa  trakter,  trodde 
czaren  sig  icke  våga  vända  hufvudangreppet  mot  Ingerman- 
land och  Finland.  Deremot  samlade  han  vid  Pskow  en 
ansenlig    styrka    under    Scheremetjews    befäl.      Schlippenbach , 


KARL    XII:S    REGERING   TILL    SLAGET    VID   PULTAVA.  317 

som  hade  uppstält  sin  lilla  här  omkring  Wero,  lyckades 
väl  i  September  1701  slå  den  fiendtliga  öfvermagten  tillbaka. 
Men  den  30  December  blef  han  oförmodad!  öfverfallen  af 
fienderna  i  sitt  vinterläger  vid  Erastiver  och  led  ett  kännbart 
nederlag.  Efter  denna  tilldragelse  anhöll  man  hos  Karl  om 
förstärkning;  men  konungen  kallade  tvertom  just  vid  denna 
tid  Tavast-Nylands  kavalleri,  hvilket  hittills  hade  stått  i  Kur- 
land, till  sig  till  Polen.  Följden  häraf  var  den,  att  Scheremetjew 
den  19  Juli  1702  vann  en  ny  seger  vid  Teilitsa  (nära  Walkka), 
hvarefter  Marienburg  intogs  och  största  delen  af  Liffland  blef 
ett  rof  för  ryssarnes  plundringar.  Hurudan  desses  framfart 
var,  framgår  ur  ett  bref  från  Scheremetjew  till  czaren,  deruti 
det  skrytes  att  kreatur  och  "Tschuchner"  (d.  ä.  ester,  tschuder) 
blifvit  tagna  i  sådan  mängd,  att  en  ko  såldes  för  9  kopek,  en 
fullvuxen  menniska  för  10 — 12  kopek,  men  ett  barn  endast 
1  kopek.  —  Samtidigt  hade  Karl  inträngt  djupt  i  Polen,  be- 
mägtigat  sig  Warschau  och  vid  Klissow  vunnit  en  lysande 
seger  öfver  konung  August  samt  slutligen  intagit  äfven  Krakau. 
Men  han  hade  så  mycket  mindre  tid  och  lust  att  nu  mera 
vända  tillbaka  till  ryska  gränserna  till  sina  egna  undersåtars 
bistånd. 

Efter  slaget  vid  Teilitsa  vände  sig  nu  de  ryska  vapnen 
med  all  magt  emot  Ingermanland,  hvars  eröfring  var  för  czaren 
af  ännu  större  vigt  än  Lifflands.  Peter  hade  med  sin  vanliga 
skyndsamhet  låtit  bygga  en  ansenlig  flotta  af  lodjor  i  Olonetz 
och  lyckades  äfven  fördrifva  de  svenska  fartygen  från  Ladoga. 
I  Augusti  1703  tågade  en  här  af  11,000  ryssar  öfver  Lavaån, 
uppbrännande  byar  och  gårdar  ända  till  Nyenskans.  Den 
gamle  Cronhjort  samlade  väl  sina  spridda  stridskrafter  och 
kallade  dessutom  uppbådet  eller  det  s.  k.  "Nostofolket"  från 
Ingermanland  och  Viborgs  län  under  sina  fanor.  Men  öfver 
hufvud  voro  försvarsåtgärderna  oordnade  och  bristfälliga.  Efter 
någon  tid  aftågade  ryssarne  åter,  men  kommo  i  September 
tillbaka  och  begynte  belägra  Nöteborg,  hvars  kommendant, 
Gustaf  Wilhelm  Schlippenbach,  hade  qvarstannat  med  ett  par  tre 
hundra  soldater  för  att  försvara  denna  vigtiga  fästning.  Ryssarnes 
anförare  var  äfven  nu  Scheremetjew;  men  såväl  czaren  sjelf, 
sam  hans  gunstling  Alexander  Menschikow  voro  närvarande 
såsom  underfältherrar.  Cronhjort  försökte  sända  hjelp  åt  de 
belägrade;  men  endast  major  Hans  Georg  Leijon  bröt  sig  med 


318  FINLANDS    HISTORIA. 

50  man  väg  till  Nöteborg.  Emellertid  hade  man  redan  begynt 
ifrigt  beskjuta  slottet  och  den  12  Oktober  företogs  tre  gånger 
å  rad  en  häftig  stormlöpning.  De  blefvo  visserligen  tillbaka- 
slagna,  men  på  aftonen  måste  likväl  kommendanten  gifva  sig. 
Sålunda  hade  åter  inloppet  till  Ladoga  kommit  i  ryssarnes  våld, 
och  czaren,  som  ganska  väl  insåg  vigten  af  den  eröfrade 
platsen,  kallade  den  samma  med  ett  nytt  namn  uSchliisselburgu. 
Cronhjort  hade  nu  dragit  sig  tillbaka  öfver  Nevan,  och  kommen- 
danten på  Nyenskans,  Johan  Apollof,  som  hvarje  ögonblick 
måste  vara  beredd  på  fiendens  anryckande  mot  denna  lilla 
ort,  fann  intet  bättre  råd,  än  att  sjelf  uppbränna  staden  och 
dervarande  krigsmagasiner.  För  denna  gång  aflägsnade  sig 
likväl  faran  för  en  liten  tid.  Följande  vårvinter  gjordes  en 
plötslig  expedition  på  skidor  ifrån  Schlusselburg  till  Rautus 
och  Sakkula.  Major  Karl  von  Burghausen  (son  till  den  vid 
Lund  stupade  hjelten)  stod  med  600  ryttare  i  Lippola  by  vid 
Sadejoki  och  försökte  manligt  försvara  finska  gränsen,  men 
stupade  med  nästan  hela  sin  hop.  Detta  var  den  första  krigs- 
händelsen i  sjelfva  Finland,  obetydlig  i  sig  sjelf,  men  ett  förebud 
till  svårare  skickelser.  I  slutet  af  April  kom  slutligen  Sche- 
remetjew  för  att  belägra  Nyenskans,  och  här  tvangs  Apollof 
ganska  snart,  nämligen  redan  den  4  Maj  1703,  att  uppgifva 
fästningen,  emedan  Cronhjort  ej  kunde  sända  honom  någon 
undsättning.  Denna  eröfring  var  för  Peter  mycket  vigtigare, 
än  man  i  första  ögonblicket  ens  kunde  ana;  ty  nu  var  den 
mäktiga  Neva-floden,  den  ryska  handelns  urgamla  strömfåra, 
helt  och  hållet  i  hans  händer,  och  just  till  dessa  trakter  hade 
han  beslutat  förlägga  sitt  rikes  medelpunkt.  Han  förstörde 
derför  den  svenska  fästningen  Nyenskans,  men  grundlade  något 
nedanför  på  Jänissaari  och  andra  holmar  i  Nevan  en  ny  stad, 
hvilken  han  redan  den  17  Maj  *  bestämde  till  Rysslands  huf- 
vudstad,  och  gaf  åt  den  samma,  aposteln  Petrus  till  ära, 
namnet  S:t  Petersburg.  Namnets  icke-ryska  klang  likasom 
beslutet  att  förlägga  hufvudstaden  utanför  Rysslands  nationella 
gränser  äro  omständigheter,  som  vittna  om  Peter  den  stores 
och  hans  tidehvarfs  tänkesätt.  Men  ännu  ovanligare  var  grund- 
läggarens djerfhet,  att  så  oåterkalleligt  låta  den  ryska  örnen 
slå  sina  klor  i  det  svenska  lejonets  nacke.  Först  från  detta 
ögonblick  hade  i  sjelfva  verket  kriget  fått  ett  farligt  utseende 

*  Efter  ryska  tideräkningen  den  16. 


KAKL    XII:S    REGEKING    TILL    SLAGET    VID    PULTAVA.  319 

och  Finlands  hela  framtid  var  hotad,  hvartill  närheten  af  det 
ryska  rikets  hufvudstad  i  sin  mon  bidrog.  De  första  tilldra- 
gelserna ådagalade  redan  farans  storlek. 

Genom  eröfringen  af  Neva-floden  hade  nämligen  czaren 
afskurit  Estland  och  Liffland  från  det  öfriga  riket  och  ned- 
slagit sig  vid  sjelfva  portarne  till  Finland.  Samtidigt  intogo 
ryssarne  Jaama  och  Koporie  och  skickade  ströfkårer  till  trak- 
terna af  Narva,  hvarest  likväl  Karl  Morath  med  Åbo  läns 
rytteri  slog  fiendenia  tillbaka  vid  Laukas  by.  Äfven  vid 
finska  gränsen  pågingo  skarpa  skärmytslingar.  Cronhjort  hade 
samlat  sina  små  stridskrafter  vid  Systerbäck,  fördref  den  11 
Juni  den  ryska  förposten  från  Lahis  och  syntes  hota  czarens 
byggnadsföretag  vid  Nevans  mynning.  Men  Peter  var  outtröttlig 
uti  att  beskydda  sin  nya  skapelse.  I  början  af  Juli  hemtade 
han  sina  lodjor  samt  5  krigsskepp  längs  Nevan  till  Finska 
viken  och  den  9  i  samma  månad  ryckte  han  med  stor  härs- 
makt öfver  Systerbäck  emot  Cronhjort,  hvilken  efter  en  häftig 
strid  måste  draga  sig  tillbaka  emot  Wiborg.  Af  den  finska 
hären  stupade  omkring  500  man  och  flere  af  dess  förnämsta 
officerare  sårades  (Leijon,  Rehbinder,  Karl  Armfelt).  Med 
förvåning  hade  man  nu  för  första  gången  sett  den  ryska 
hären  iakttaga  en  verklig  stridsordning  och  noga  uppstäld 
slagtlinie,  och  på  goda  skäl  begynte  man  redan  frukta  för 
Finlands  öde.  Men  i  början  hade  czaren  ingen  annan  afsigt 
än  att  förjaga  den  finska  krigsstyrkan  längre  bort  från  Inger- 
manlands  gränser.  Krigsoperationerna  upphörde  åter  för  en 
tid  på  detta  håll,  och  Peter  begynte  i  dess  ställe  till  sin  stads 
försvar  uppföra  befästningar  på  Retusaari,  hvaraf  det  nu 
varande  Kronstadt  uppstod.  Af  allt  detta  borde  Karl  XII 
insett  nödvändigheten  af  att  skynda  till  östra  gränsens  försvar. 
Men  hans  envisa  beslut  att  rycka  polska  kronan  från  Augusts 
hufvud  höll  honom  fortfarande  qvar  vid  Weichsel.  Om  våren 
1703  slog  han  sachsarne  vid  Pultusk  och  förspilde  sedan  som- 
maren på  Thorns  eröfring.  Motgångarne  i  Ingermanland  hade 
likväl  så  till  vida  väckt  Karls  uppmärksamhet,  att  han  redan 
om  våren  hade  beslutat  skilja  Cronhjort  från  befälet  och  sända 
från  Polen  Georg  Johan  von  Maydell  i  hans  ställe.  Maydell  kom 
till  Wiborg  i  slutet  af  Augusti  1703  och  försökte  genast  ställa 
försvaret  på  en  bättre  fot.  Men  hjelpmedlens  otillräcklighet 
och    bristen    på    enighet  i  ledningen  af  det  hela  gjorde  äfven 


320  FINLANDS    HISTOKIA, 

de  bästa  bemödanden  fruktlösa.  Hela  armén,  som  blifvit 
qvarlemnad  till  Finlands  försvar,  utgjorde  nu  endast  5,000 
man;  ty  den  största  och  bästa  delen  af  landets  krigsfolk  var 
dels  i  Narva,  dels  i  Estland,  dels  äfven  i  Riga  och  Kurland, 
der  Adam  Lewenhaupt  vann  ett  par  lysande  segrar  öfver 
Ryssarne  (vid  Schagarini  1703  och  Jakobstadt  1704). 

Czaren,  som  ej  behöfde  frukta  något  kraftigare  anfall 
från  finska  sidan,  vände  om  våren  1704  sina  stridskrafter  emot 
Dorpat  och  Narva,  och  begynte  belägra  båda  samtidigt.  Svenska 
flottan  på  Peipussjön  förstördes,  och  den  14  Juli  tvangs  Dorpat 
att  kapitulera.  Deremot  gjorde  Rudolf  Henning  Horn  i  Narva 
flere  månader  ett  tappert  motstånd,  till  dess  ryssarne  den  10 
Augusti  med  storm  intogo  staden.  Strax  derefter  tvangs  äfven 
Ivangorod,  der  Magnus  Stjernstråle  hade  befälet,  till  kapitulation 
och  czaren  kunde  skryta,  att  nederlaget  vid  Narva  nu  var 
hämnadt.  Under  tiden  hade  Maydell  gjort  ett  par  expeditioner, 
hvilkas  afsigt  hade  varit  att  oroa  czarens  operationer  vid  Narva. 
Vice  amiralen  De-Prou,  hvilken  hemtat  en  afdelning  af  svenska 
flottan  till  Finska  viken,  tog  i  början  af  Juli  1,000  man  af 
Maydells  trupper  och  förstörde  några  utanverk  på  Retusaari; 
men  han  hindrades  af  motvind  att  framtränga  längre.  Sam- 
tidigt tågade  Maydell  sjelf  med  den  öfriga  hären  (2,000  man 
kavalleri  ooh  1,000  man  fotfolk)  ifrån  Systerbäck  emot  Peters- 
burg, slog  ett  par  gånger  fienderna  på  vägen  och  ernade  vid 
det  forna  Nyenskans  gå  öfver  Nevan.  Men  då  flottan  ej  hördes 
af,  nödgades  han  lemna  företaget  derhän  och  draga  sig  tillbaka 
till  finska  gränsen.  I  början  af  Augusti  gjorde  han  åter  ett 
dylikt  försök,  men  med  lika  liten  framgång.  Sålunda  för- 
krymptes krigsoperationerna  på  detta  håll  till  mindre  tåg, 
hvilka  sällan  ens  förtjena  omnämnas.  Om  hösten  1704  för- 
störde en  finsk  trupp,  som  sändes  till  gränsen  af  Olonet^. 
derstädes  en  träfästning.  Följande  Januari  gjorde  Karl  Arm- 
felt  ett  tåg  öfver  isen  till  Kronstadt,  der  czarens  palats  och 
en  myckenhet  förråder  brändes.  Om  våren  visade  sig  svenska 
flottan  åter  på  dessa  vatten,  under  befäl  af  amiral  Ankar- 
stjerna.  Men  Maydell  gick  ej  mera  in  uppå  att  låna  af  sitt 
fåtaliga  folk  till  sjöexpeditioner,  och  de  två  anfall  Ankarstjerna 
det  oaktadt  försökte  göra  emot  Kronstadt,  hade  ingen  fram- 
gång. Till  lands  åstadkoms  ej  heller  något  annat,  än  att 
Maydell,    som    någorlunda    beherskade  nejden  ända  till   Nevan, 


KAUL    XII:S    KEGEKING    TILL    SLAGET    VID    PULTAVA.  321 

gjorde  en  dylik  expedition,  som  året  förut  och  äfven  eljes  utsände 
ströfkårer  djupt  in  i  det  fiendtliga  landet.  Bristen  på  strids- 
krafter ersattes  till  en  del  af  partigängare  från  allmogen,  hvilka 
förökades  af  flyktingar,  synnerligast  från  Ingermanland.  Dessa, 
som  blifvit  beröfvade  hvarje  annan  utväg  till  lifvets  uppehälle, 
strof  vad  e  nu  kring  sina  förra  hemorter  och  förstörde  czarens 
nya  inrättningar  i  det  eröfrade  landet.  Om  sommaren  1706 
råkade  sjelfva  Petersburg  i  stor  fara,  då  den  finska  hären 
gjorde  sitt  tjerde  tåg  till  Nevan  och  denna  gång  äfven  gick 
öfver  floden  just  samtidigt,  som  en  krutexplosion  hade  förstört 
hufvudfästningen  i  czarens  stad.  Men  af  en  eller  annan  orsak 
nödgades  Maydell  äfven  nu  draga  sig  tillbaka,  och  innan  kort 
behöfde  redan  Finlands  egna  gränser  beskyddas. 

Czaren  hade  nämligen  efter  Narvas  eröfring  dragit  sin 
hufvudstyrka  till  Lithauen  och  Kurland,  der  likväl  Lewenhaupts 
seger  vid  Gemauerthof  (sommaren  1705)  hindrade  hans  planer 
emot  Kiga.  Men  nu  ansåg  han  nödvändigt  att  genom  något 
verksamt  medel  skydda  sin  hufvudstad  emot  den  finska  sidan. 
Fördenskull  samlade  han  om  hösten  1706  20,000  man  vid 
finska  gränsen  och  begyute  den  12  Oktober  belägra  Viborg. 
Denna  fordom  så  vigtiga  gränsfästning  hade  under  det  sista 
århundradet  fått  förfalla,  emedan  Nöteborg  och  Nyenskans 
syntes  tillräckliga  att  försvara  rikets  gräns  på  detta  håll.  Först 
då  dessa  utanverk  voro  förlorade  och  fienden  hade  fått  fotfäste 
vid  Nevan,  hade  man  på  de  sista  åren  begynt  tänka  på  Viborgs 
säkerhet,  ehuru  brist  på  medel  likasom  ock  på  goda  fortifika- 
tionsofficerare hindrat  arbetets  snabba  fortskridande.  Svenska 
flottan,  som  just  var  i  begrepp  att  afsegla  till  Karlskrona  i 
vinterqvarter,  hann  väl  sända  till  stadens  undsättning  något 
bröd,  krut  och  bly;  men  för  öfrigt  var  Maydell  med  vidpass 
3,000  soldater  helt  och  hållet  lemnad  åt  sig  sjelf.  Likväl 
hade  äfven  czaren  fått  röna  många  motgångar.  Han  hade 
uppslagit  sitt  läger  på  Tiika-ängen  sydost  om  staden  och  be- 
gynte  draga  sina  belägringslinier  från  Revonhänta  tvärs  öfver 
näset,  med  framgång  tillbaka  kastande  finnarnes  utfall.  Men  i 
brist  på  fartyg  kunde  han  ej  öfverföra  sina  soldater  till  stadens 
vestra  sida,  så  att  belägringen  ej  kunde  bli  fullständig;  der- 
jämte  fördröjdes  kanonernas  ankomst  länge  genom  menföret,  och 
de  största  kanonerna  stannade  dessutom  vid  Systerbäck.  Den 
23    Oktober    begynte   slutligen  bombarderingen,  och  inom  fyra 

Finland*   historia.  21 


322  FINLANDS    HISTORIA. 

dygn  inkastades  1,097  bomber  i  staden.  Viborgs  belägenhet 
var  i  sanning  högst  betänklig,  hvarför  Maydell  beslöt  begifva 
sig  ut  frän  staden  för  att  påskynda  tillförseln  af  proviant  och 
manskap  från  landsbygderna,  samt  öfvervaka  landets  försvar,  i 
händelse  Viborg  skulle  falla  i  fiendernas  händer.  Men  strax 
derpå  upphäfdes  belägringen  och  fienderna  aftågade  om  natten 
emot  den  28  Oktober.  Orsaken  till  detta  hastiga  uppbrott  var 
dels  brist  på  proviant,  emedan  de  finska  partigängarne  afskuro 
hvarje  tillförsel,  dels  äfven  fruktan,  att  Maydell  från  Kexholms- 
sidan  skulle  falla  i  de  belägrandes  rygg.  Dessa  omständig- 
heter samt  den  sena  årstiden  räddade  denna  gång  Finlands 
gamla  gränsfästning,  och  man  hade  för  närvarande  äfven  orsak 
att  hoppas,  att  czaren  för  de  följande  åren  skulle  få  annat  att 
tänka  på,  än  Finlands  eröfring.  Men  Maydell,  som  var  ut- 
tröttad af  de  svårigheter,  krigföringen  i  dessa  trakter  så  rikligen 
erbjöd,  anhöll  om  afsked  från  befälet,  som  nu  uppdrogs  åt 
landshöfdingen  i  Viborg,  Georg  Lybecker.  Huru  denna  odugliga 
man,  som  dock  i  en  förvånansvärd  grad  åtnjöt  konungens  för- 
troende, slutligen  helt  och  hållet  förderfvade  krigets  utgång 
på  detta  håll,  komma  vi  framdeles  att  få  se.  Men  dessförinnan 
måste  vi  som  hastigast  egna  en  blick  åt  Karls  segertåg  i 
söder,  hvilkas  glans  på  denna  tid  för  honom  sjelf  och  den 
öfriga  verlden  dolde  hans  rikes  farliga  belägenhet. 

Svenska  konungen  hade  strax  från  början  fått  i  sitt 
hufvud,  att  August  ej  allenast  borde  tvingas  till  fred  och  för- 
likning, utan  helt  och  hållet  afsäga  sig  polska  kronan.  Strax 
efter  Thorns  eröfring  hade  Karl  derför  försökt  att  gifva  Polen 
en  ny  konung;  en  del  af  polska  adeln  sammankallades  till 
Warschau  och  Arvid  Horn  nödgade  dem  att  afsätta  August 
och  välja  en  polsk  adelsman,  Stanislaus  Leczinshi  till  konung 
(sommaren  1704).  Nu  var  det  vigtigaste  att  få  alla  ständerna 
att  erkänna  valet.  Karl  förde  sin  här  till  det  aflägsna  Galizien 
och  intog  Lemberg.  Samtidigt  gjorde  likväl  August  ett  oför- 
modadt  anfall  emot  Warschau,  der  den  tappre  Horn  nödgades 
gifva  sig.  Men  Karl  skyndade  tillbaka  från  Galizien  och  för- 
jagade Augusts  armé  åter  från  Polen.  Följande  år  verkstäldes 
Stanislai  kröning  i  Warschau.  August  skickade  10,000  man 
för  att  förhindra  den  samma;  men  finnen  Karl  Nieroht  slog 
dem  med  2,000  man  utanför  Warschau.  I  början  af  år  1706 
gjorde    Karl    besvärliga    marscher    i    Polens    östliga  landskap, 


KARL    Xli:s    REGERING    TILL    SLAGET    TID    PCLTAYA.  323 

stridande  segerrikt  mot  ryssarne,  hvilka  innehade  dem  i  egen- 
skap af  Augusts  bundsförvandter.  Från  detta  tåg  berättas 
många  glänsande  hjeltebragder,  bland  hvilka  isynnerhet  Karl 
Gustaf  Creutz'  segrar  i  Liffland  förtjena  att  särskildt  omnämnas. 
August  hade  velat  använda  denna  mellantid  till  att  förstöra 
Sveriges  stridskrafter  i  Polens  vestra  delar;  men  vid  Fraustadt 
hade  hans  här  lidit  ett  svårt  nederlag  emot  svenska  generalen 
Rehnskjöld.  Nu  beslöt  Karl  att  inrycka  i  kurfurstens  egna 
arfländer  och  sålunda  tvinga  honom  till  slutlig  fred.  Vestra 
Europa,  hvars  stater  som  bäst  voro  upptagna  af  det  lång- 
variga kriget  om  Spaniens  krona,  såg  med  häpnad  och  oro, 
huru  den  unge  hjeltekonungen  genom  Schlesien  förde  sin 
segerrika  här  till  sachsiska  landet.  Det  var  likväl  icke  Karls 
afsigt  att  inblanda  sig  i  vestra  Europas  krig.  Han  tvang 
blott  August  att  afsäga  sig  polska  kronan,  hvilket  skedde  i 
Altranstadt  hösten  1706.  Sedan  han  sålunda  afgjort  sakerna 
på  detta  håll  begynte  Karl  slutligen  utkräfva  hämnd  på  czaren 
för  de  mångfaldiga  skador,  denne  under  de  föregående  åren 
tillfogat  Sveriges  rike.  Kriget  i  norden  syntes  sålunda  inträda 
i  ett  nytt  skede. 

Aret  1707  förflöt  under  stora  rustningar,  hvilka  sträckte 
sig  äfven  till  Finland.  Kung  Karl  tågade  från  Sachsen  tillbaka 
till  Polen  och  återstälde  sina  regementen  genom  hemifrån  an- 
lända rekryter,  af  hvilka  Tavast-Nylands  läns  rytteri  samt  lif- 
dragonerna  fingo  emottaga  den  finska  andelen.  På  samma  sätt 
rekryterades  äfven  den  öfriga  svenska  hären.  Lewenhaupts 
afdelning  vid  Riga  skulle  höjas  till  14,000  man,  och  af  dem 
voro  nästan  hälften  finnar.  I  det  öfriga  Liffland  samt  Estland 
skulle  till  landets  försvar  hopbringas  11,000  man,  äfven  dessa 
delvis  från  Finland.  Men  i  sjelfva  Finland  åter  skulle  krigs- 
styrkan ökas  till  14,000  man,  och  fördenskull  kompletterades 
de  finska  dubbleringsregementena,  hvarförutom  3,000  sachsiska 
fångar  hemtades  öfver  från  Sverige  och  instuckos  i  den  finska 
arméns  leder.  Det  var  för  första  gången  Finland  åter  tycktes 
erhålla  en  tillräcklig  krigsstyrka  till  sina  gränsers  försvar,  och 
det  var  äfven  eljes  skäl  att  hoppas,  att  då  czaren  skulle  bli 
tvungen  att  med  hela  sin  styrka  vända  sig  emot  kung  Karl, 
Lybecker  med  framgång  kunde  angripa  Peters  nya  anläggningar 
i  Ingermanland.  Men  vid  utförandet  mötte  hinder,  som  ansenligt 
förringade    betydelsen    af   dessa    planer.      För    det    första   var 


324  FINLANDS    HISTORIA. 

redan  bristen  på  manfolk  så  stor,  att  det  blef  omöjligt  att 
få  regementena  fulltaliga.  Ett  annat  och  lika  stort  hinder  var 
den  allmänna  fattigdomen,  hvilken  var  en  följd  deraf,  att  för- 
utom krigets  utpressningar,  flere  år  efter  hvarandra  gåfvo  dålig 
afkastning  och  dertili  än  år  1708  en  svår  missväxt  inträffade. 
Men  det  största  hindret  för  en  lycklig  utgång  var  Lybeckers 
oförmåga;  ty  derigenom  förderfvades  frukterna  af  de  stora 
ansträngningar,  som  nu  gjordes.  Om  sommaren  1707  fingo 
ryssarne  tillfälle  att  förskingra  en  finsk  styrka  i  Kyyrölä. 
Följande  vår,  innan  Ankarstjernas  flotta  hunnit  intaga  sin 
vanliga  ställning  vid  Retusaari,  seglade  amiral  Apraxin  med 
sina  lodjor  till  Borgå,  som  plundrades  och  brändes,  emedan 
stadsboerna  ej  erhöllo  något  understöd  från  armén.  Men  allra 
sorgligast  var  det  tåg,  hvarigenom  Lybecker  om  hösten  1708 
försökte  hämnas  dessa  fiendernas  ödeläggelser  och  i  och  med 
det  samma  afvända  czarens  uppmärksamhet  från  svenska  hufvud- 
armén.  Konung  Karl  hade  vid  denna  tid  fattat  sitt  olyckliga 
beslut  att  från  Polen  intränga  i  Ryssland,  för  att  sålunda 
tvinga  czaren  till  en  liknande  fred,  som  nyligen  August.  I 
denna  afsigt  hade  han  gått  öfver  Beresina  'och  vid  Holowtsin 
(Juli  1708)  slagit  Menschikows  armé.  Samtidigt  hade  han 
kallat  Lewenhaupt  till  sig  med  den  vid  Riga  stationerade 
armén  och  gifvit  Lybecker  i  uppdrag  att  intaga  fästningarna  i 
Ingermanland.  De  sista  dagarne  i  Augusti  gick  Lybecker  i 
sjelfva  verket  med  12,000  man  lyckligen  öfver  Nevan  och  intog 
fästningen  Tusina.  Men  en  annan  liten  fästning  vid  mynningen 
af  Inkeri-ån  var  det  honom  omöjligt  att  intaga  och  ännu  mindre 
vågade  han  vända  sig  mot  sjelfva  Petersburg.  Lidande  stor 
brist  på  lifsmedel,  emedan  fienden  hade  härjat  landet  vidt  och 
bredt,  beslöt  han  slutligen  tåga  till  vestra  delen  af  Ingerman- 
land och  der  intaga  slottet  Koporie.  Men  ett  bref  från  Apraxin, 
hvilket  med  afsigt  lemnades  i  händerna  på  Lybecker,  bragte 
den  svenska  generalen  på  den  tron,  att  fyratiotusen  ryssar 
voro  i  antågande.  Skrämd  häraf  ilade  han  i  språngmarsch 
till  kusten  till  Kolkanpää  och  bönföll  hos  Ankarstjerna  om  att 
blifva  öfverförd  till  finska  sidan.  Trossen  uppbrändes,  arméns 
alla  hästar,  till  ett  antal  af  5,000,  dödades  eller  fingo  ben- 
senorna afskurna,  och  folket  inskeppades  och  ankom  till  Björkö. 
Men  till  följd  af  en  uppkommande  storm  qvarblefvo  800  sachsare 
under    löjtnant    Hans   Boijes    befäl   i   Kolkanpää,  der  de  strax 


KARL    XIi:S    REGERING    TILL    SLAGET    VID    RULTAVA.  325 

blefvo  ett  byte  för  fienderna.  Efter  denna  skamfulla  expedition 
upphörde  för  lång  tid  alla  krigsföretag  i  dessa  trakter;  ty 
äfven  czaren  nödgades  nu  vända  sin  uppmärksamhet  åt  annat  håll. 

Kung  Karl  hade.  med  oböjlig  envishet  förkastat  alla  deras 
råd,  hvilka  uppfordrade  honom  att  skynda  till  sina  egna  länders 
försvar.  I  dess  ställe  vände  han  nu  sin  färd  emot  Ukrän, 
hvarest  kosackernas  hetman  Mazeppa  hade  lofvat  med  sina 
stamförvandter  göra  uppror  mot  Ryssland.  Den  första  följden 
af  denna  konungens  plan  var  den,  att  Lewenhaupt,  som  redan 
med  11,000  man  närmade  sig  genom  Lithauen,  icke  mera  hann 
förena  sig  med  den  kungliga  armén,  utan  föll  ett  byte  för 
fienden.  Czaren  sjelf  upphann  honom  vid  Liesna  (i  sydost  från 
Mohilew),  hvarest  Lewenhaupt  visserligen  bestod  en  hård  strid 
den  29  Sepfember,  men  likväl  tvangs  att  uppbränna  sitt  rika 
bagage  och  med  knapp  nöd  räddade  en  del  af  hären  till 
konungen.  Men  Karl  trängde  utan  att  bry  sig  härom  längre 
emot  söder,  ehuru  fienden  ödelade  allt  landet  i  hans  väg  och 
den  af  Mazeppa  utlofvade  hjelpen  snart  befans  vara  ytterst 
obetydlig.  Arméns  lidanden  stego  till  sin  höjd,  då  vintern 
1708 — 1709  medförde  en  oerhörd  köld,  så  att  många  tusen 
man  fröso  ihjel.  Så  fort  det  blef  vår  beslöt  konungen,  som 
nu  mera  endast  hade  18,000  man  qvar,  att  begynna  belägra 
Pultava.  Men  czaren  gick  med  en  tre  gånger  så  stor  styrka 
öfver  Worskla,  och  den  28  Juni  *  1709  stod  slaget  vid  Pultava, 
hvilket  skulle  blifva  en  vändpunkt  i  Sveriges  historia.  Konungen, 
hvars  fot  blifvit  sårad  dagen  förut,  färdades  i  en  hästbår  midt 
ibland  sitt  folk,  men  förmådde  ej  mera  afvärja  förderfvet  från 
sig  och  sina  hjeltar.  I  drabbningen  förlorades  nära  3,000  man, 
och  den  slagna  hären  nödgades  längs  Worsklas  vestra  strand 
draga  sig  till  Dnieper.  Men  här  sluppo  endast  konungen  sjelf 
och  en  obetydlig  del  af  hären  öfver  floden  och  flydde  genom 
stepperna  till  Turkiet.  De  qvarblifne,  omkring  14,000  man 
under  Lewenhaupts  och  Karl  Gustaf  Creutz'  befäl,  kunde  ej 
mera  räddas,  utan  gåfvo  sig  till  fångar  den  1  Juli  i  Pere- 
volotschna. 

Dessa  svåra  motgångar  neddrogo  med  ens  de  svenska 
vapnen  från  den  ärorika  höjd,  till  hvilken  de  förra  hjelte- 
bragderna    hade    fört    dem.     Sverige  hade  med  ett  enda  slag 

*  Enligt  svenska  kalendern.     Enligt  gamla  stilen   var  det  den  27  Jnni  och 
enligt  nya  stilen  den  8  Juli. 


326  FINLAM)*     HISTORIA. 

förlorat    denna    för   oöfvervinnerlig  ansedda  armé,  som  med  så 
stora    uppoffringar    nyligen  blifvit  förstärkt  till  sitt  fulla  antal, 
och    den    tappre    svenske    konungen,   vid  hvilken  nyss  under- 
såtarnes    alla    förhoppningar    voro    fastade,  var  nu  en  flykting 
hos  de  otrogne  turkarne,  fjerran  från  sitt  land.    I  denna  form 
träffade    den    stora   olyckan    alla    gemensamt.      Men    derjämte 
hade    denna    motgång    sköflat    mången    enskild    familjs  lycka. 
Ty  utan  att  tala  om  dem,  som  stupat  i  striden,  hade  tusenden 
af    den    svenska    armén    råkat  i  fångenskap    hos   fienden    och 
fingo    i    åratal    föra  ett  eländigt  lif  långt  borta  från  anhöriga 
och  fädernesland.     Med  ett  ord,  det  var  ett  djupt  och  smärt- 
samt sår,  som  berörde  hvarje  lifsnerv  i  Sveriges  vidsträckta  rike. 
Vi    vilja    redan    på    detta    ställe  i  korthet   beröra  dessa 
krigsfångars  öde,  emedan  vi  längre  fram  ej  mera  blifva  i  till- 
fälle att  tala  derom.     Alla  de,  som  togos  till  fånga  vid  Pultava 
och    i   Perevolotschna,    fördes   först   till  Moskva,  der  de  fingo 
gifva  ökad  glans  åt  czarens  högtidliga  intåg.    Derefter  spriddes 
de    till    olika    ställen.     De   flesta   af  dem  fördes  år  1711  till 
några  städer  i  Siberien  (Tobolsk,    Tomsk,    Solikamsk,    Tiumen 
m.    fl.),   der  de  i  någorlunda  frihet,  men  under  fattigdom  och 
brist,    tillbragte    de    följande   tio  åren,  sökande  förströelse  och 
tröst  i  arbete   och   Guds  ofd.     De  fångne  generalerna,    Rehn- 
skjöld,  Lewenhaupt  och  Creutz,  fingo  likväl  qvarstanna  i  Moskva 
och  bildade  der  med  Piper  ett  slags  öfverstyrelse  för  alla  fång- 
kolonierna,   hvilkas    antal    genom  nya  olyckor  alltjämt  ökades. 
Äfven    för    fångarnes   andliga   behof  hade  ett  slags  krigskousi- 
storium    blifvit    inrättadt,    i    spetsen   för  hvilket  stod  drabant- 
predikanten Georg  Nordberg,  sedermera  bekant  såsom  Karl  XII:s 
tidehvarfs  historieskrifvare.    Årliga  böndagstexter  faststäldes,  ett 
prestmöte  hölls  i  Moskva,  och  i  alla  förekommande  fall  följdes 
såvidt    möjligt    svensk    kyrkolag.     Det   är  likväl  sjelflållet,  att 
fångarnes    själavård    på    månget    ställe   blef  ganska  bristfällig; 
men    flere    prester  arbetade  oförtröttadt  för  sin  spridda  hjord, 
och     bland     dessa     trogna     herdar    namnes    särskildt    pastorn 
vid    Björneborgs     regemente,     Gabriel     Lauraeus    i    Tobolsk. 
Skolor  och  sjukhus  inrättades  och  flere  officerare  begynte  bref- 
vexla    med    gudsmän    äfven  i   utlandet.     Sålunda  sände  t.  ex. 
den  bekanta  Franke  i  Halle  åt  dem  såväl  uppmuntrande  bref, 
som   ock  penningehjelp  och  andliga  böcker.     Äfven  från  hem- 
landet   erhöllo    fångarne  då  och  då  understöd,  ehuru  i  alltför 


KAKT.    XIl:s     REGBKtNG     TILL    BLA&ET    VID    PULTAVA.  327 

otillräckligt  mått ;  ty  statens  och  de  enskildes  betryck  var  der- 
borta  i  ständigt  tilltagande.  Det  bör  nämnas,  att  endast  högst 
få  fångar  fingo  tillfälle  att  innan  fredsslutet  återvända  hem, 
ty  Karl  XII  ingick  högst  ogerna  på  utbyte  af  fångar.  Några 
lyckades  väl  fly  från  sina  aflägsna  förvisningsorter  och  upp- 
nådde sina  hem  efter  de  underbaraste  äfventyr.  Men  de  flesta 
qvarstannade  ända  till  fredsslutet  i  Ryssland,  och  mången  fann 
äfven  sin  graf  i  det  främmande  landet,  bland  dem  t.  ex.  Karls 
förste  minister  grefve  Piper,  som  råkat  i  czarens  synnerliga 
onåd  och  slutligen  dog  på  Schlusselburgs  fästning.  Till  slut 
bör  nämnas,  att  det  äfven  fans  sådana,  som  läto  öfvertala  sig 
att  ingå  i  czarens  tjenst,  stundom  till  och  med  att  byta  religion. 
Öfver  hufvud  behandlades  fångarne  icke  synnerligen  hårdt, 
ehuru  de  i  enstaka  fall  fingo  röna  ett  ganska  strängt  bemötande. 
Vida  olyckligare  var  dock  den  landtbefolknings  öde,  hvilken  af 
de  ryska  härarne  bortfördes  som  krigsbyte  från  Estland,  Inger- 
manland  och  Finland.  På  torget  i  Moskva  försåldes  finska 
qvinnor  och  barn,  och  flere  af  dessa  olyckliga  bortfördes  till 
slafveri  bland  turkarne  och  tartarerne,  hvarifrån  de  aldrig 
kunde  hoppas  att  en  gång  få  återvända. 

Karl  sjelf  hade  med  en  liten  skara  räddat  sig  öfver  till 
Turkiet,  der  han  i  början  emottogs  med  stor  gästfrihet.  Han 
fick  sin  bostad  i  Bender  i  Bessarabien,  nära  intill  ryska  gränsen, 
och  en  hvar  väntade,  att  han  härifrån  vid  första  lägliga  till- 
fälle skulle  återvända  till  Sverige,  för  att  gifva  ny  fart  och 
ordning  åt  sina  undersåtars  rustningar.  Men  olyckligtvis  tillät  ej 
Karls  sjelfkänsla  honom  att  begifva  sig  på  hemvägen  besegrad 
och  förödmjukad,  och  sålunda  uppsköt  han*  sin  affärd  i  fem 
års  tid.  Huru  han  under  tiden  uppeggade  turkiska  sultanen 
till  krig  emot  Ryssland;  huru  Peter  då  med  hela  sin  armé 
(1711)  instängdes  vid  Pruth,  men  ändock  genom  att  muta 
viziren  fick  en  förmonlig  fred;  huru  Karl  likväl  fortfarande 
uppsköt  sin  hemresa,  till  dess  turkarne,  förbittrade  öfver  "jern- 
hufvudets"  envishet,  med  våld  togo  honom  till  fånga  vid  den 
s.  k.  kalabaliken  i  Bender  den  1  Februari  1713;  och  huru 
slutligen  konungen  derefter  i  mer  än  ett  års  tid  uppehöll  sig 
i  Timurtasch  och  Demotika  (nära  Filippopolis)  —  allt  detta 
kunna  vi  endast  sålunda  i  korthet  anföra.  Vi  nödgas  nu  åter 
vända  vår  uppmärksamhet  till  förhållandena  i  Finland,  för  att 
bevitna  de  olyckliga  följderna  af  Karls  egensinniga  handlingssätt. 


328  FENXANDS    HISTORIA. 


8.    Stora  ofreden.    Finlands  eriJfriug-,  1710— 17  ti. 

En  af  de  första  följderna  af  slaget  vid  Pultava  var,  att 
de  båda  fiender,  Karl  de  föregående  åren  hade  tvungit  till 
fred,  åter  grepo  till  vapen  emot  Sverige.  Kurfursten  af  Sachsen 
ryckte  ånyo  in  i  Polen,  fördref  med  ringa  möda  Stanislaus 
från  •  tronen  och  förstörde  sålunda  alla  frukterna  af  Karls  sex- 
åriga fälttåg.  Samtidigt  inryckte  danska  armén  i  södra  Sverige. 
Men  här  var  lyckan  än  en  gång  de  svenska  vapnen  be  vågen. 
Magnus  Stenbock  samlade  nämligen  i  största  hast  en  krigshär 
och  slog  danskarne  vid  Helsingborg.  Men  den  farligaste  fienden 
var  naturligtvis  Rysslands  nu  dubbelt  mägtigare  czar,  och  han 
lemnade  ej  heller  den  förvirring  obegagnad,  som  nederlaget 
vid  Pultava  hade  spridit  öfver  hela  Sveriges  rike.  Redan  om 
hösten  1709  begynte  han  belägra  Riga.  General  Strömberg 
samlade  till  stadens  försvar  10,000  man  (hvaraf  3,000  finnar) 
och  gjorde  i  flere  månader  ett  kraftigt  motstånd.  Men  en 
svår  pest,  som  på  denna  tid  utbredde  sig  öfver  hela  det  svenska 
riket,  försvagade  besättningens  krafter,  och  Riga  nödgades 
kapitulera  den  1  Juli  1710.  De  ännu  återstående  fästningarna 
i  Liffland  och  Estland  fingo  samma  öde;  Reval,  hvars  besätt- 
ning nästan  helt  och  hållet  dött  i  pesten,  kom  den  28  Sept. 
i  ryssarnes  våld.  På  detta  sätt  voro  nu  Östersjölandskapen, 
för  hvilkas  eröfring  och  försvar  finske  män  i  halftannat  århundrade 
gjutit  sitt  blod,  för  alltid  förlorade ;  de  införlifvades  med  ryska 
riket,  hvars  område  nu  var  utvidgadt  ända  till  Östersjöns 
kuster,  och  czaren  tillförsäkrade  dem  endast  några  företrädes- 
rättigheter, hvilka  deras  förra  politiska  ställning  syntes  fordra. 
Men  ett  ännu  farligare  slag  hotade,  då  czaren  redan  i  början 
af  år  1710  samlade  sin  krigsstyrka  vid  finska  gränsen,  i  afsigt 
att  genom  Viborgs  eröfring  öppna  åt  sig  vägen  till  Finland. 
Detta  var  ett  ögonblick,  då  det  finska  fosterlandet  och  hela 
svenska  riket  hade  bort  uppbjuda  ända  till  sina  sista  krafter. 
Låtom  oss  se,  hvad  som  gjordes;  låtom  oss  se,  hur  mycken 
kraft  till  nya  ansträngningar  ännu  fans  qvar. 

Sedan  czarens  senaste  försök  emot  Viborg  hade  nu  trenne 
år  förflutit  jämförelsevis  fredligt.  Men  denna  tid  hade  i  annat 
afseende    varit    högst    olvcklig,   i  det  att  flere  efter  hvarandra 


STORA    OFREDEN.        FINLANDS    ERÖFRING,     17  10 17  14.       329 

följande  missväxter  nära  nog  förnyat  den  stora  hungersnödens 
fasor.  Redan  i  slutet  af  1708  var  t.  ex.  i  Savolaks  nöden  så 
stor,  att  en  stor  del  af  den  jordegande  allmogen  erbjöd  sig 
att  inträda  bland  dragonerna,  för  att  på  detta  sätt  få  åtminstone 
sitt  uppehälle.  Den  oerhördt  stränga  vinter,  som  nu  följde, 
hade  i  Ukrän  bortryckt  många  af  de  finnar,  som  följde  konun- 
gen på  hans  långa  färd;  men  äfven  hemma  i  Finland  gjorde 
den  sin  hemska  skörd,  och  mycket  folk  dog  af  hunger  och 
köld.  Men  det  var  ej  nog  dermed.  Äfven  år  1709  inträffade 
en  svår  missväxt,  så  att  priset,  på  rågen  steg  till  20  å  30 
daler.  Från  regeringen  var  för  ögonblicket  föga  hjelp  att  för- 
vänta; tvertom  kom  det  befallning  att  från  Finland  samla 
alla  tillgängliga  förråd  till  Revals  proviantering.  Och  allden- 
stund  till  rådet  i  Stockholm  blifvit  inberättadt,  att  i  Savolaks 
fans  manfolk  mer  än  nog  (synbarligen  de  utsvultna  hemmans- 
egarne!),  så  gafs  befallning,  att  från  detta  landskap  1,000  man 
nytt  krigsfolk  skulle  utskrifvas,  äfven  dessa  för  att  skickas  till 
Rev  al.  Till  följd  af  danskarnes  hotande  anfall,  kunde  man  ej 
vänta  någon  hjelp  från  Sverige.  Alla  rikets  förråd  och  kassor 
voro  uttömda  och  årliga  deficit  i  budgeten  utgjorde  millioner. 
Redan  från  krigets  början  hade  man  innehållit  ena  hälften 
eller  ännu  mera  af  tjenstemännens  löner.  Dessa,  som  ej  kunde 
lefva  af  intet,  sökte  sin  ersättning  genom  utpressningar  och 
allehanda  olofliga  medel,  hvilket  den  långt  borta  varande 
konungen  och  det  magtlösa  rådet  der  hemma  ej  kunde  förhindra. 
Såväl  Cronhjort  på  sin  tid,  som  isynnerhet  Lybecker  hade 
genom  sådana  förvillelser  gjort  sig  hatade,  och  krigsfiskalen  i 
Finland  väckte  på  denna  tid  en  formlig  anklagelse  emot  den 
senare.  Till  h vilken  höjd  rikets  nöd  för  öfrigt  hade  stigit, 
kunna  vi  döma  äfven  deraf,  att  man  år  1710  under  namn  af 
lån  nödgades  infordra  till  kronan  alla  kyrkornas  små  kassa- 
besparingar. Men  förderfligast  af  allt  var  den  svaghet,  som 
rådde  i  ledningen  af  det  hela.  Den  i  Bender  dröjande  konun- 
gen kunde  naturligtvis  ej  känna  tillståndet  hemma  i  sitt  rike, 
men  tillät  ändock  icke,  att  rådet  eller  senaten  der  hemma  på 
egen  hand  skötte  regeringstyglarne.  Riksråden  åter  vågade  ej 
påtaga  sig  det  farliga  ansvaret  för  sakernas  nuvarande  skick 
och  skulle  derför  behöft  ständernas  understöd.  Men  utan 
konungens  tillåtelse  tordes  man  ej  sammankalla  riksdagen; 
endast   ett  talrikt  "ständer-utskott"  sammanträdde  i  Stockholm 


.'>.')l)  FINLANDS     HISTORIA. 

om  våren  1710  och  gaf  -sitt  samtycke  till  nya  skatter  och 
uppoffringar.  Rörande  krigsangelägenheterna  i  Finland  fordrade 
samma  utskott,  att  Lybecker,  på  livars  förmåga  och  duglighet 
ingen  nu  mera  litade,  skulle  afsättas  från  befälet.  Men  senaten 
vågade  ej  på  eget  bevåg  skrida  till  sådana  åtgärder,  så  mycket 
mer  som  man  visste,  att  Lybecker  åtnjöt  ett  nog  oförtjent  för- 
troende hos  konungen.  Någon  annan  åtgärd  vidtogs  sålunda 
ej,  än  att  man  från  Reval  kallade  Hans  Henrik  von  Liewen 
till  Finland  och  förordnade  honom  till  biträde  åt  Lybecker. 
Men  äfven  detta  var  nu  mera  för  sent.  Viborg  utkämpade 
som  bäst  sin  sista  strid,  och  hela  landet  syntes  vara  till 
spillo  gifvet. 

Redan  i  medlet  af  Mars  1710  hade  öfveramiral  Apraxin 
till  Retusaari  samlat  18,000  man,  och  afsigten  härmed  kunde 
ej  vara  någon  hemlighet  för  befälet  i  Viborg.  Lybecker  begaf 
sig  då  till  Kymmene,  för  att  samla  ihop  den  militär,  som 
ännu  kunde  finnas  i  landsorterna.  Befälet  i  Viborg  lemnades 
åt  öfverste  Magnus  Stjernstråle,  den  samma  som  år  1704 
varit  befälhafvare  på  Ivangorod.  Besättningen  utgjorde  omkring 
4,000  man.  Strax  efter  det  Lybecker  lemnat  staden  visade 
sig  den  fiendtliga  armén  på  isen  utanför  den  samma  och  slog 
läger  i  Siikaniemi  förstad  (den  22  Mars),  hvars  tjärumagasiner 
och  öfriga  byggnader  gåfvo  fienden  ett  förträffligt  skydd,  all- 
denstund  stadens  besättning  endast  hunnit  uppbränna  en  liten 
del  af  dem.  Sitt  hufvudläger  uppslogo  ryssarne  i  Hietala  och 
Airontaipale,  vid  landsvägen  till  Åbo,  och  framskickade  sina 
förposter  till  Nisalahti  vid  gränsen  af  Säkkijärvi.  Äfven  Trång- 
sund befästades  med  försvarsverk  och  en  afdelning  af  belägrings- 
hären uppstäldes  öster  om  staden  under  general  Birkholtz1 
befäl.  Sålunda  inneslöts  Viborg  på  alla  håll  och  i  början  af 
April  började  bombardementet.  I  staden  funnos  dock  betydliga 
förråd,  och  i  början  hoppades  man  äfven  att  få  undsättning. 
De  belägrande  deremot  ledo  mycket  såväl  af  köld,  som  brist 
på  lifsmedel;  äfven  var  deras  artilleri  otillräckligt  och  kunde 
ej  på  långt  när  täfla  med  fästningens  kanoner.  Men  förhål- 
landet blef  helt  annat,  när  Peter  längre  fram  på  våren  (den 
10  Maj)  sjelf  hem  tade  sin  flotta  genom  isstyckena  dit  och 
belägringshären  sålunda  fick  både  lifsmedel,  kanoner  och  för- 
stärkning. De  belägrande  utgjorde  nu  23,000  man.  Czaren 
återvände  snart  till  Cronstadt,  men  gaf  åt  sina  generaler  sträng 


BTOBA    OFBEDÉN.       FINLANÖS    KKÖFRINU,     1710 — 1714.       331 

befallning  att  bemägtiga  sig  denna  vigtiga  plats.  Strax  der- 
efter  ankom  svenska  flottan  under  general  Wattrang  till  Finska 
viken,  men  förmådde  ej  mera  lemna  de  belägrade  någon  hjelp. 
Afven  från  landssidan  blefvo  alla  undsättningsåtgärder  halfgjorda. 
Lybecker  hade  tagit  sitt  hufvudqvarter  i  Kuuponkylä  i  Pyttis. 
Men  utan  magasiner,  utan  artilleri  och  ammunition  kunde  han 
ej  hålla  tillsammans  ens  de  små  hopar,  som  ännu  stodo  till 
buds,  och  hans  egna  osammanhängande  åtgärder  gjorde  för- 
virringen ohjelplig.  Förskräckelsen  i  de  vestra  delarne  af 
landet  nådde  redan  sin  höjd.  Man  ernade  öfverföra  kyrkornas 
klockor  och  dyrbarheter  till  Sverige  eller  nedgräfva  dem  i 
jorden.  Åbo  hofrätt  beredde  sig  att  fly  till  Österbotten. 
Universitets-  och  skolungdomen  kallades  till  vapen,  och  en 
allmän  landstorm  förbereddes  öfVerallt  i  landsorterna.  Slut- 
ligen beslöt  Lybecker  att  om  sommaren  samla  alla  till  buds 
stående  stridskrafter  och  anrycka  till  Viborgs  undsättning. 
Men  förrän  denna  plan  hann  verkställas,  hade  Torkels  gamla 
borg  gått  ohjelpligen  förlorad.  I  mer  än  två  månader  hade 
stadens  innevånare  gjort  sitt  bästa,  både  natt  och  dag  kämpande 
med  tapperhet  och  mannamod.  En  stormlöpning,  som  general 
Birkholtz  företagit  på  östra  sidan,  hade  lyckligen  blifvit  till- 
bakaslagen, hvarjämte  man  genom  utfall  och  skjutande  hade 
tillfogat  fienden  mycket  afbräck  och  skada.  Men  det  är  att 
märka,  att  ryssarne  denna  gång  riktade  sitt  hufvudangrepp 
mot  stadens  vestra  sida*  hvarest  murarne  och  försvarsverken 
voro  svagare.  I  början  af  Juni  var  redan  tornet  på  gamla 
slottet  nedskjutet,  nästan  alla  hus  i  sjelfva  staden  lagda  i 
ruiner  och  muren  vid  Håkansporten  midt  emot  Siikaniemi 
raserad  på  en  längd  af  700  alnar.  Kyssarne  förberedde  nu 
en  allmän  stormning  och  bygde  tvenne  träflottor,  för  att  med 
dessas  tillhjelp  öfver  sundet  framtränga  till  breschen.  Då  erbjöd 
Stjernstråle ,  som  såg  besättningens  krafter  begynna  svika, 
kapitulation,  och  den  14  Juni  *  uppgafs  staden  på  det  vilkor, 
att  den  återstående  besättningen  med  sina  familjer  skulle  få 
aftåga  med  fulla  vapen.  Dagen  derpå  höll  czaren  sjelf,  som 
kort  förut  återvändt  till  lägret,  i  spetsen  för  Preobraschenska 
gardet  ett  högtidligt  intåg  öfver  flottbron  och  genom  breschen 
i  staden.  Finlands  enda  starka  skyddsvärn,  som  i  fyra  sekler 
stått  som  landets  gränspelare  mot  öster,    var  sålunda  förloradt 

*  Allt  ännu  efter  svenska  kalendern. 


332  FINLANDS    HISTOKIA. 

och  hade  förbytts  till  ett  bålverk  för  czarens  nya  hufvudstad 
emot  Finland.  Czaren  hade  tagit  sitt  första  steg  på  Sveriges 
egentliga  område. 

Det  är  anmärkningsvärd^  att  Peter  under  föregif vande  af 
några  svepskäl  bröt  kapitulationsvilkoren  och  lät  bortföra  hela 
besättningen  såsom  krigsfångar  till  Ryssland.  För  öfrigt  tvungos 
stadens  innevånare  att  svära  trohetsed  åt  czaren,  och  i  lands- 
kyrkorna upplästes  varningar  emot  de  finska  partigängarne, 
hvilka  allt  ännu  oroade  ryssarnes  ställning.  Det  framgår  af 
allt,  att  det  ryska  väldet  denna  gång  beslutat  taga  fast  fot  i 
landet,  och  på  många  orter  hade  äfven  befolkningen  blifvit  så 
uttröttad  af  krigets  hemsökelser,  att  de  tyckte  det  vara  täm- 
ligen likgiltigt,  under  hvilken  spira  de  skulle  komma  att  lyda. 
Till  och  med  af  Viborgs  besättning  öfvergingo  vid  pass  500 
man  till  rysk  krigstjenst  (för  det  mesta  af  Viborgs,  Karelens 
och  Savolaks'  regementen),  ådagaläggande  genom  sitt  exempel, 
huru  som  befolkningen  hade  förlorat  allt  hopp  på  framtiden. 
För  öfrigt  hade  de  angränsande  landskapen,  isynnerhet  Savo- 
laks och  Kexholms  län,  genom  Viborgs  eröfring  råkat  i  ett 
högst  betänkligt  läge,  afstängda  som  de  voro  såväl  från  hafvet 
som  från  sin  nödvändigaste  handel.  Till  det  förstnämnda  land- 
skapets skydd  sändes  visserligen  öfverste  Karl  Armfelt,  som  på 
detta  håll  lyckades  hindra  fiendens  framryckande.  Men  Kex- 
holms öde  kunde  ej  mera  ändras.  Emot  detta  gamla  karelska 
fäste  sändes  nu  ryska  generalen  Robert  Bruce  med  en  mindre 
afdelning.  Fästningens  besättning,  bestående  af  blott  tre  eller 
fyra  hundra  man  under  öfverste  Johan  Stjernschanfös  befäl, 
försvarade  sig  tappert  i  två  månader,  men  nödgades  slutligen 
kapitulera  den  9  September  1710.  hvarvid  Stjernschantz  med 
sitt  folk  erhöll  fritt  aftåg  till  Nyslott.  Hela  Ladogakusten  gick 
med  detta  slag  förlorad  och  det  gamla  karelska  stamlandet 
var  sålunda  ännu  en  gång  bortryckt  från  föreningen  med  det 
öfriga  Finland.  Äfven  till  aflägsnare  trakter  sträckte  sig  verk- 
ningarna af  de  ryska  vapnens  krigslycka.  I  öfre  Karelen, 
hvarest  majoren  Simon  Affleck  såsom  kronans  arrendeman 
redan  länge  uppväckt  emot  sig  folkets  hat,  begynte  man  redan 
samma  höst  på  presternas  uppmaning  svära  trohetsed  åt  ryska 
kronan,  hvarjemte  man  gjorde  angrepp  på  Aftlecks  gårdar  och 
egendom.     Men   den  ryska  eröfringshären  tog  ännn  icke  dessa 


STORA    OFREDEN.        FINLANDS    ERÖFRING,     17  10 17  14.        333 

trakter  i  besittning,    och    befolkningens  upproriska  företag  blef 
för  denna  gång  om  intet. 

Äfven  i  de  vestra  landskapen  hade  Viborgs  eröfring  fram- 
kallat   en    obeskriflig    förskräckelse    och    förvirring,     En  hvar 
insåg,  att  Lybecker  ej  var  man  att  förhindra  fiendernas  fram- 
ryckande, hvarför  man  redan  var  betänkt  på  att  flytta  embets- 
verken    och  de  offentliga  inrättningarna  till  Sverige.     Biskopen 
i    Åbo,    Johan    Gezelius   den  yngre,  som  hade  begifvit  sig  till 
ständerutskottet  i  Stockholm,  vågade  ej  mer  återvända  till  sitt 
stift,    utan   tog  sin  bostad  i  Röö  socken  i  Upland,  så  att  de, 
som    skulle    prestvigas,  voro  tvungne  att  infinna  sig  ända  dit. 
Äfven    biskopen    i    Viborgs    stift,    David   Lund,  var  stadd  på 
flyende  fot  i  Stockholm    och  utnämndes  året  derpå  till  biskop 
i    Wexiö;    endast  interims-konsistorier    tillsattes    i    Borgå   och 
St.  Michel,    för  de  östliga  landskaps  behof,    hvilka  ännu  lydde 
under  riket.     För  öfrigt  var  landet  öfverfullt  af  flyktingar  från 
det  af  fienden  eröfrade  området;    många  hade  redan  för  flere 
år  sedan  anländt  från  Ingermanland   och  nya  tillströmmade  nu 
från    Viborgs    och    Kexholms    län.     Konungen    hade  nämligen 
från  Bender  upprepade  gånger  gifvit  den  uttryckliga  befallning, 
att  allt  folket  skulle  flytta  bort  undan  det  fiendtliga  öfverväldet 
och    lemna    landet    öde   bakom  sig.     Denna  befallning  följdes, 
som    man   lätt  kan  förstå,  i  främsta  rummet  af  embetsmännen 
och    de    högre   klasserna,    ja  det  hände  sålunda  till  och  med, 
att    en    stor   del  af  församlingarnas  herdar  ansågo  det  för  sin 
pligt    att    lemna   sina  hjordar.     Inom  förvaltningen  och  krigs- 
angelägenheterna   herskade    den    förvirring,    som    nödvändigt 
måste    blifva    en    följd    af    den    rådande    allmänna  nöden  och 
eländet.     Lyckligtvis    blef    1710    års    skörd  synnerligen  riklig, 
hvarigenom    allmogens  ställning  i  någon  mon  lättades.     Men  i 
stället  för  hungern  visade  sig  om  hösten  en  annan,  lika  hemsk 
gäst,  nämligen  en  ohygglig  pest,  som  från  Estland  först  öfver- 
kom    till    Nyland   och  sedan  spred  sig  öfver  hela  landet  ända 
till  Uleåborg.     Denna  svåra  tid,   som  i  allmogens  minne  bibe- 
hållit  sig  under  namn  af  uIso  Kuolema"  (stora  döden)  räckte 
väl  endast  några  månader,  men  bortryckte  tusenden  af  landets 
äfven  dessförutom  nog  glesnade  befolkning.    I  Åbo,  hvars  folk- 
mängd   vid    denna    tid    steg  till  omkring  7,000  personer,  dog 
vid  pass  tredjedelen,  och  några  socknar,  t.  ex.  Janakkala,  blefvo 
nästan  alldeles  öde. 


'.VM  FINLANDS     IIISTOIUA. 

Dessa    bedröfliga  förhållanden  tvungo  slutligen  regeringen 
i  Stockholm    till    verksammare    åtgärder   för   Finlands  försvar. 
Finnen    Arvid    Bernhard    Horn,  som  nu  var  medlem  af  rådet, 
gjorde  det  förslag,  att  i  stället  för  det  förlorade  Viborg  en  ny 
gränsfästning    skulle    skapas    genom    befästande    af  Vekkelaks 
stad,  det  nuvarande  Fredrikshamn,  för  att  derigenom  förhindra 
fiendernas    utbredande    längs    Finska    viken.     Af   ännu    större 
vigt  var  rådets  beslut  att  gifva  Finland  en  ny  öfverbefälhafvare 
och    högsta    styresman,    hvilken    möjligen  åter  kunde  upprätta 
det,  som  Lybecker  genom  sina  missgrepp  hade  förderfvat.  Den 
man,  som  nu  erhöll  detta  förtroende,  var  grefve  Karl  Nieroht, 
en  från  Finland  bördig  man,  som  genom  sin  seger  vid  Warschau 
redan    förvärfvat    sig    europeiskt    rykte    och    för   öfrigt  såsom 
medlem    af  rådet  åtnjöt  detta  högre  anseende,  som  kunde  in- 
verka   på    såvål    regeringens  beslut,  som  på  de  underlydandes 
handlingar.     Nieroht    hade    vid   denna  tid  innehaft  befälet  vid 
norska    gränsen,   och  konungen  hade  kort  förut  ernat  förordna 
honom  till  generalguvernör  öfver  Estland,  hvilket  embete  grefven 
dock  hade  undanbedt  sig,  alldenstund  der  i  landet  stort  ingen- 
ting   mera    var    att    uträtta.     Häraf    framgick   i    alla  fall,  att 
mannen  egde  konungens  förtroende,  och  rådet  vågade  derför  nu, 
då    underrättelsen   om  Viborgs  eröfring  inlöpte,  på  eget  bevåg 
afsätta    Lybecker    från    öfverbefälet    och  utnämna  Nieroht  lill 
generalguvernör  öfver  Finland.     Men  detta  var  också  det  enda, 
som  den  svenska  regeringen  för  tillfället  trodde  sig  kunna  göra 
for  Finland.     Ett  kompani  dragoner  var  all  den  hjelpsändning, 
Nieroht  medförde,  då  han  i  September  1710  anlände  till  Åbo, 
derifrån  han  sedan  i  slutet  af  året  begaf  sig  till  Kymmene  för 
att    leda    krigsoperationerna.     Allt  det  öfriga,  som  erfordrades 
till    fäderneslandets   försvar,  fingo  finnarne  sjelfva  åstadkomma; 
endast  med  mycken  möda  kunde  Nieroht  utverka,  att  den  lilla 
svenska  flottan  fortfarande  beordrades  till  Finska  viken  och  att 
ett  par  hundra  man  af  de  svenskar,  hvilka  såsom  öfverlefvor  af 
Revals    besättning    ankommit  till  Helsingfors,  fingo  tills  vidare 
qvarstanna  i  Finland.    Under  sådana  vidriga  förhållanden  vidtog 
den    nye    generalguvernören    med   kraft  sina  åtgärder  till  för- 
svarsväsendets   förbättrande,    och    hans    korta   förvaltning   är  i 
sjelfva    verket    det    tröstefullaste    skifte  i  detta   krigs  historia. 
Men  å  andra  sidan  fordrades  nu  af  Finlands  befolkning  större 
offer,    än    någonsin    förut,    och   man   kan  med  skäl  påstå,  att 


STORA    OFKEDEK.       PTNLANDfi    KKÖFRING,    1710 17  14.       335 

Nieroht  alltför  hänsynslöst  uttömde  landets  försvarskrafter,  utan 
att  qvarlemna  något  i  förråd  för  framtiden. 

Den  första  uppgiften  var  att  åter  försätta  den  finska 
hären  i  skick.  Finlands  egna  regementen,  såväl  de  ordinarie 
som  extra-ordinarie,  voro  vid  denna  tidpunkt  nästan  helt  och 
hållet  förstörda ;  de  hade  i  Riga,  Dunamunde  och  Viborg,  eller 
redan  på  slagfältet  vid  Liesna,  Pultava  och  Perevolotschna 
dels  stupat,  dels  blifvit  tillfångatagna.  Nu  upprättades  dessa 
regementen  ånyo,  hvarjämte  alla  vapenföra  män  öfver  hela 
landet  ordnades  till  ordentlig  landtstorm  i  regementen  och 
kompanier,  under  befäl  af  fogdarne  och  länsmännen  eller  ock 
officerare  af  bönderna.  Äfven  bondeströfkårerna,  hvilka  redan 
de  första  krigsåren  tagit  verksam  del  i  landets  försvar  och  på 
de  sista  tiderna  hade  ordnat  sig  till  en  militärisk  kår  under 
namnet  fotdragoner,  erhöllo  af  Nieroht  en  stående  organisation. 
Deras  befälhafvare  för  tillfället,  Daniel  LuuMoinen,  hvilken 
likasom  de  fleste  af  hans  kamrater  var  hemma  från  Ingerman- 
land  och  i  tiden  hade  varit  den  ryktbare  Kivekäs'  närmaste 
man,  erhöll  majorstitel;  hans  folk  (omkring  2 — 300  man)  för- 
delades i  kompanier,  till  hvilkas  kaptener  utsagos  Simon  Torakka, 
Isak  Tittainen,  Samuel  Hauseen  m.  fl.  För  det  närvarande, 
då  befolkningens  motvilja  mot  krigstjensten  alltjämt  var  i  till- 
tagande, voro  dessa  ströfkårer  af  mycken  nytta,  och  Nieroht 
ansåg  denna  institution  så  gagnelig,  att  han  något  senare  beslöt 
organisera  en  annan  dylik  skara,  till  hvars  befälhafvare  utsågs 
Peter  Långström,  en  från  Savolaks  bördig  och  på  denna  tid 
redan  ryktbar  blifven  bondekrigare.  Hela  den  krigsstyrka,  som 
slutligen  ficks  till  stånd,  synes  uppgått  (landtstormen  oberäknad) 
till  vidpass  8,000  man.  Men  äfven  vid  arméns  underhåll  mötte 
stora  svårigheter.  Visserligen  kom  det  en  kunglig  befallning 
från  Bender,  att  "alldenstund  Finland  hela  krigstiden  igenom 
utstått  olika  större  besvär  både  i  en  och  annor  måtto",  så 
skulle  det  nu  ifrån  Sverige  skickas  såväl  förstärkningar,  som 
säd  och  andra  lifsmedel,  hvarjämte  konungen  nu  med  ens 
efterskänkte  åt  befolkningen  i  Finland  alla  skatterester.  Men 
kriget  med  Danmark  och  den  fara,  som  hotade  Pommern,  togo 
samtidigt  Sveriges  krafter  i  anspråk  på  annat  håll,  och  Nieroht 
nödgades  derför  skoningslöst  utsuga  från  Finland  all  den  must, 
landet  ännu  kunde  hafva  qvar.  De  pålagda  krigsgärderna  ut- 
togos   med  nästan  samma  stränghet,    som  i  ett  fiendtligt  land. 


336  FINLANDS     IIISTOKIA. 

I    sjelfva    Åbo    stad    fasttogs    borgmästaren,   för  att  föras  till 
lägret,  och  krigsfolk  inqvarterades  hos  magistratens  medlemmar 
för  att  erhålla  fri  bostad  och  uppehälle,  ända  till  dess  skatte- 
resterna skulle  blifva  fullständigt   betalta.     I  andra  städer  och 
äfven  på  landsbygden,    skedde  dylika  utpressningar,    och  bittra 
klagomål    hördes   emot  grefve  Nierohts  stränga  styrelse.     Men 
jämte    allt   detta  hade  likväl  en  ny  förtröstan  till  landets  för- 
svarsväsende   vaknat,    hvilket    bland    annat   synes  äfven  deraf, 
att    biskop    Gezelius    år   1711  vågade  återvända  till  sitt  stift. 
Om  sommaren  1711  hade  Nieroht  slutligen  fått  sina  rust- 
ningar   drifna    derhän,    att    han    kunde  tänka  på  något  verk- 
sammare   foretag.     Czarens    krigsstyrka    hade   detta  år  blifvit 
dragen    emot    turkiska    gränsen,    hvarest   Karl  XII  för  en  tid 
lyckats    uppväcka    nytt    krig    emot    Ryssland.      Detta    tillfälle 
ernade    nu    svenska   regeringen  begagna,  för  att  återeröfra  åt- 
minstone något  af  de  områden,  som  under  de  föregående  åren 
blifvit    fiendernas    byte.     Planerna    vexlade  dock  betydligt;  än 
föreslogs    ett   plötsligt  anfall  emot  Reval,  än  ett  tåg  till  Ösel. 
Men    det    var    Nierohts    fasta   beslut  att  med  hela  sin  styrka 
angripa    Viborg    och  om  möjligt  rycka  denna  vigtiga  plats  ur 
fiendens    våld.     I   denna   afsigt  förstärktes  på  vårvintern  1711 
den  afdelning,  som  under  Karl  Armfelts  befäl  stod  i  Savolaks. 
På    detta    håll   hade    krigslyckan  på  sista  tiderna  begynt  luta 
till   finnarnes    fördel.      Redan    i    Februari    hade    Armfelt   och 
Stjernschantz    gjort   marscher  åt  Kexholmska  sidan  och  vunnit 
ett    par    mindre    segrar    vid   Koitsanlahti  och  Hannukkala  (i 
Parikkala  socken).     Nu  framryckte  de  båda  till  Jääskistrakten, 
för    att    afskära    Viborgs    förbindelser  i  öster.     Den  26  April 
intog  löjtnant   Johan  Henrik  von  Fieandt  en  rysk  befästning  i 
Mohla  socken,  och  fotdragonerna  begynte  nu  med  förnyad  ifver 
sträcka    sina    tåg    ända    till    Ingermanland.      Slutligen    ansåg 
Nieroht    allt    vara    tillräckligt    förberedt   för   ett  större  anfall, 
och  i  början  af  Oktober  förde  han  sin  hufvudstyrka  till  Will- 
manstrand  och  förflyttade  sig  härifrån  allt  närmare  emot  Viborg. 
Samtidigt    spärrade    åtta    svenska    krigsskepp    hamnens  inlopp 
från    hafssidan    och    man    kunde  nu  hoppas,  att  brist  på  lifs- 
medel    skulle    tvinga    ryssarne    till    kapitulation.      Men    äfven 
Nieroht    var  utsatt  för  allehanda  motgångar.     Brist  på  nödigt 
belägringsartilleri    hindrade    honom  att  företaga  en  ordnad  be- 
lägring, och   efter  ett  par  månader  nödgades  han  till  följd  af 


STOBA    OFREDEN.       FIKLANDS    ERÖFRING,    1710 1714.       337 

otillräcklig  tillförsel  draga  sig  tillbaka  till  trakten  af  Kymmene-elf 
och  hemförlofva  största  delen  af  sitt  folk  till  deras  rotar. 
Den  olyckliga  utgången  af  detta  företag  tyckes  djupt  gripit 
Nierohts  redan  af  ålder  försvagade  krafter;  han  insjuknade 
och  dog  i  sitt  läger  den  25  Januari  1712. 

Grefve  Nierohts  död  var  utan  tvifvel  det  olyckligaste, 
som  för  ögonblicket  kunde  hända  de  finska  krigsangelägen- 
heterna. Ehuru  den  sista  expeditionens  utgång  ingalunda  var 
lysande,  hade  fienden  åtminstone  fått  känna,  att  en  kraftfull 
hand  ledde  Finlands  försvar,  och  i  många  hänseenden  syntes 
helsosamma  frukter  uppstå  ur  generalens  åtgärder.  Ryssarnes 
välde  hade  blifvit  begränsadt  till  de  närmaste  områdena  kring 
Viborg  och  Kexholm;  till  öfre  Karelen  hade  blifvit  sändt  100 
ryttare,  för  att  sätta  en  gräns  för  befolkningens  upproriska 
stämplingar,  och  i  Wekkelaks  hade  man  uppfört  befästnings- 
verk, som  skyddade  härens  magasiner  på  vägen  till  Viborg. 
För  öfrigt  är  att  nämna,  att  man  under  Nierohts  tid  från 
rysk  sida  började  föreslå  ett  mera  ordnadt  krigföringssätt  och 
att  befolkningen  skulle  skonas,  emedan  fotdragonerna  hade 
åstadkommit  stor  ödeläggelse  inom  det  af  fienden  beherskade 
området.  Furst  Menschikow,  som  för  närvarande  hade  befälet 
i  Petersburg,  skref  om  denna  sak  några  gånger  till  Finland. 
.Men  å  andra  sidan  synes  de  ryska  ströfkårernas  framfart 
hafva  varit  dubbelt  grymmare,  och  Armfelt  afgaf  från  Karelen 
en  fasaväckande  beskrifning,  huru  man  hade  pinat  menniskor, 
bränt  dem  méd  halm  och  pertor,  samt  eljest  på  mångahanda 
sätt  misshandlat  dem;  att  förbigå  andra  exempel,  sägas  kal- 
muckerna  på  några  ställen  slagtat  och  uppätit  barn.  Att  fin- 
narne  å  sin  sida  ej  heller  förforo  med  mildhet,  är  ganska  tro- 
värdigt; till  straff  derför  blef  älven  major  Luukkoinen.  då  han  i 
Augusti  1711  föll  i  fiendens  händer,  behandlad  såsom  en  offentlig 
förbrytare.  Till  följd  af  allt  detta  kunde  ej  någon  överenskom- 
melse rörande  krigföringen  komma  till  stånd,  men  det  är  dock  an- 
tagligt, att  man  å  hvardera  sidan  begynte  vinnlägga  sig  om  en 
strängare  krigstukt.  Äfven  fångarnes  utvexling  kom  till  tals  på 
denna  tid,  ehuru  med  lika  liten  framgång.  De  i  slaget  vid  Narva 
till  fånga  tagne  ryska  generalerna  hemtades  med  vinterföret  år  1711 
öfver  Torneå  till  Finland,  och  man  hoppades  att  Piper,  Rehnskjöld 
och  Lewenhaupt  skulle  utvexlas  mot  dessa.  Flere  fångne  svenske 
officerare  fingo  i  sjelfva  verket  vid  denna  tid  mot  sitt  hedersord 

Finlands   historia.  22 


338  FINLANDS    HISTOKIA. 

tillstånd  att  besöka  fäderneslandet,  för  att  utverka  sitt  utlösande, 
och  många  ryska  fruar  besökte  Finland  för  att  helsa  på  sina 
män.  Men  en  slutlig  öfverenskommelse  rörande  fångarnes  ut- 
vexling  kom  dock  ej  till  stånd,  och  om  våren  sändes  de  fångne 
ryska  generalerna  med  sitt  följe  tillbaka  till  Sverige.  Under 
vägen  bemägtigade  sig  furst  Dolgorukoi  och  inemot  femtio  af 
hans  följeslagare  skeppet,  på  hvilket  de  fördes  från  Ny-Karleby 
ötver  hafvet,  och  undkommo  lyckligen  till  Reval.  De  öfriga 
fångarne  deremot  hamnade  i  Sverige.  Prinsen  af  Imeritien 
hade  dött  i*  Finland,  och  hans  lik  skickades  följande  år  till 
ryssarne  i  Viborg. 

Nästa  års  krigsoperationer  skulle  otvifvelaktigt  under 
Nieroht  fått  en  bättre  framgång,  men  nu  kom  olyckligtvis 
ledningen  af  det  hela  åter  i  Lybeckers  vanmäktiga  händer. 
Styrelsens  första  åtgärd  var  att  sända  en  viss  generallöjtnant 
Adam  Taube  till  öfverbefälhafvare  öfver  finska  hären.  Men 
härtill  fordrades  konungens  nådiga  stadfästelse  ifrån  Bender, 
och  Karls  utslag  föll  sålunda,  att  Lybecker,  hvilken  redan  tills 
vidare  öfvertagit  krigets  ledning,  nu  för  andra  gången  blef 
öfverbefälhafvare  i  Finland.  I  hvad  mon  han  sjelf  inverkat 
på  detta  beslut  (han  stod  i  brefvexling  med  konungens  gunst- 
ling Feif),  är  ej  med  säkerhet  utredt;  men  det  är  dock  utom 
allt  tvifvel,  att  han  i  sin  fåfänga  eftersträfvade  denna  inga- 
lunda lätta  plats.  Hans  ifrigaste  omsorg  var  nu  att  återkalla 
alla  de  förslag  och  förordnanden,  som  Nieroht  under  de  före- 
gående åren  hade  gjort.  Det  till  öfre  Karelen  skickade  rytteriet 
kallades  tillbaka,  Armfelts  afdelning  drogs  från  Savolaks  till 
hufvudarmén  och  till  försvarslinie  bestämdes  Kymmene-elf, 
hvarför  äfven  befästningarna  i  Wekkelaks  ej  mer  voro  till 
någon  nytta,  utan  bestämdes  att  förstöras.  Till  all  lycka  blef 
czaren  ej  ännu  detta  år  färdig  att  med  allvar  fortsätta  landets 
eröfring.  Men  ett  par  mindre  tilldragelser  på  denna  tid  be- 
visa   tydligen,    huru  okloka  Lybeckers  nya  förordnanden  voro. 

I  den  aflägsna  norden  hade  det  på  denna  tid  förblifvit 
någorlunda  fredligt.  Krigets  utbrott  hade  visserligen  i  början 
hotat  att  afbryta  den  lifliga  handelsrörelse,  hvilken  af  gammalt 
gick  från  Hvita  hafvets  stränder  till  trakterna  kring  Uleåträsk, 
och  det  var  anledning  att  frukta,  att  de  forna  gränsoroligheterna 
åter  skulle  komma  att  bloda  dessa  glest  bebodda  nejder.  Men 
denna    fara    aflägsnades,    då    år    1703    gränsboerna   med  sina 


STÖKA    OFKEPEN.        FINLANDS    ERÖFEING,     1710 1714.        339 

regeringars  tillåtelse  ingingo  en  särskild  gränsfred,  hvaraf  största 
förtjensten  tillkommer  prosten  i  Paldamo,  Johan  Cajanus,  hvilken 
redan  ett  hälft  århundade  hade  ihärdigt  arbetat  för  dessa 
trakters  civilisation  och  nu  kort  innan  sin  död  slutade  sin 
verksamhet  med  detta  fredsstiftande  värf.  Genom  denna  gräns- 
fred, som  allenast  år  1709  för  kort  tid  blifvit  störd,  erhöll 
den  forna  handelsrörelsen  i  dessa  trakter  nytt  lif,  och  mången 
förnödenhetsvara,  såsom  salt,  talg,  säd  och  väfnader,  hemtades 
denna  väg  till  norra  Finland,  isynnerhet  som  landets  egen 
handel  till  sjös  dels  för  danska  krigets  skull,  dels  till  följd  af 
borgerskapets  utarmande,  dag  för  dag  begynte  aftaga.  På 
denna  fot  stodo  sakerna,  då  på  vårvintern  1712  några  inträffade 
orsaker  åter  upptände  krigslågan.  Aret  förut  hade  fyra  bönder 
från  ryska  sidan  (Hilippa  Simonsson,  Tuppana  Tiivonainen, 
Ivan  Perttunen  och  Jakob  Kämsy)  på  sin  handelsresa  förlorat 
inemot  femtusen  alnar  vadmalsväf,  som  tullmännen  i  Kajana 
såsom  smuglingsgods  fråndömt  dem.  Männen  rufvade  på 
hämnd  och  lockade  på  sin  sida  besättningen  i  Kexholm, 
som  gerna  begagnade  tillfället  att  tillfredsställa  sin  egen  rof- 
lystnad.  Under  dylika  omständigheter  var  det  en  stor  olycka, 
att  Lybecker  hade  bortkallat  de  100  ryttare,  som  Nieroht  en 
gång  beordrat  dit.  Befolkningen  i  Pielisjärvi  socken,  som 
sålunda  åter  fått  fria  händer,  förenade  sig  begärligt  med  rys- 
sarne, i  förhoppning  att  på  samma  gång  få  utkräfva  hämnd 
på  den  hatade  Affleck,  hvars  egentliga  hemvist  var  i  Sotkamo, 
der  han  innehade  befattningen  af  gränskapten.  Sålunda  för- 
bereddes det  ohyggliga  härjningståg,  som  om  vårvintern  1712 
ödelade  Kajanatrakten  och  vanligen  benämnes  Vadmalskriget 
(Sarka  sota).  Med  Pielisjärviboerna  såsom  vägvisare  inföll 
en  afdelning  ryskt  hästfolk,  vidpass  150  man,  under  befäl  af 
en  öfverste  och  några  andra  officerare  oförmodadt  i  Kajana 
län  och  anföll  tidigt  om  morgonen  den  13  Mars  sjelfva  staden, 
farande  fram  med  mord  och  plundring.  Mot  sjelfva  slottet 
gjordes  intet  försök,  ehuru  den  gamle  kommendanten  för  till- 
fället ej  hade  mer  än  fyra  vaktkarlar  till  sin  hjelp;  men 
stadens  södra  del  antändes  och  nedbrann.  Samtidigt  plundrades 
och  härjades  i  Paldamo  och  på  återvägen  fortsattes  förstörelse- 
verket i  Sotkamo,  der  Afflecks  gård  Turunkorva  brändes. 
Affleck,  som  för  tillfället  var  stadd  på  en  resa  i  södra  Fin- 
land,   förlorade    härvid    ej    allenast    sin    egendom,  utan  äfven 


340  FINLANDS    HISTOKIA. 

hustru  och  barn,  hvilka  fördes  fångna  till  Ryssland.  Med 
stort  byte  och  många  fångar  återvände  ströfkåren  genom  Pielis 
tillbaka  till  Kexholm.  Några  vidare  följder  medförde  denna 
händelse  icke ;  men  den  oförmodade  olyckshändelsen  väckte  stor 
bestörtning  i  norra  Österbotten.  I  Uleåborg  kallade  trumman 
befolkningen  till  vapen  och  landshöfdingen  Clerk  ilade  genast 
dit  ifrån  Vasa,  för  att  leda  försvaret.  För  denna  gång  hade 
likväl  faran  gått  förbi  och  följande  år  ingicks  redan  en  ny 
gränsfred  med  Dvinaboerna.  Ej  ens  Pielistrakten  kom  ännu 
under  Ryssland,  utan  Affleck  besökte  än  en  gång  dessa  nejder 
för  att  fasttaga  hufvudmannen  för  de  upproriske,  Sormuinen, 
och  befordra  honom  till  ransakning  inför  domstol. 

Samma  år  som  Vadmalskriget  uppflammade  i  norr,  gjorde 
ryssarne  mot  hösten  ett  anfall  emot  Lybeckers  ställning.  I 
slutet  af  Augusti  anryckte  omkring  16,000  man  under  Apraxin 
och  Bruce  emot  Kymmene-elf  utan  att  möta  något  hinder  på 
vägen,  sedan  Lybecker  hunnit  ånyo  rasera  befästningarna  i 
Vekkelaks.  Finska  hären,  omkring  7,500  man,  drog  sig  bakom 
Kymmenes  vestra  gren  till  Hirvikoski  och  sökte  i  sex  dagar 
hindra  fiendens  öfvergång.  Men  då  ryska  flottan  i  skärgården 
hade  framträngt  långt  vestligare  ända  till  Helsingfors,  så  att 
de  redan  uppförde  befästningar  i  Pellinge,  och  tillika  den  ryska 
landthären  begynte  slå  bryggor  öfver  Kymmene,  visste  Lybecker 
intet  annat  råd  än  att  draga  sig  tillbaka.  Till  all  lycka  hade 
ryssarne  ingen  aning  om  detta  tröstlösa  beslut,  utan  aftågade 
den  4  September,  för  denna  gång  afstående  från  landets 
eröfrande.  Men  försvarsåtgärderna  i  landet  ingåfvo  ej  mycket 
hopp  för  framtiden.  Det  måste  likväl  medgifvas,  att  Lybecker 
fick  röna  många  motgångar,  hvilka  kanhända  skulle  förlamat 
äfven  en  mägtigare  förmåga.  Arméns  lifsförnödenheter  voro 
så  knappa,  att  man  midt  under  fiendens  anfall  nödgades  mala 
mjöl  för  det  dagliga  behofvet.  Om  hösten  1712  föreslog  han 
för  regeringen,  att  man  borde  sammankalla  ett  finskt  riksdags- 
utskott till  Tavastehus  eller  något  annat  passligt  ställe,  i  det 
han  förmodade,  att  befolkningen  derigenom  noggrannare  och 
beredvilligare  skulle  betala  de  hjelpskatter,  de  sjelfva  hade 
beviljat.  Men  regeringen  vågade  synbarligen  ej  utan  konun- 
gens tillstånd  vidtaga  en  sådan  åtgärd;  endast  landshöfdingarne 
erhöllo  befallning  att  öfverlägga  med  befälhafvaren  om  arméns 
underhåll,    och    i    detta    ändamål    hölls    i   December  en  liten 


STORA    OFREDEN.        FINLANDS    ERÖFRING,     1710 1714.       341 

sammankomst  i  Helsingfors.  I  alla  fall  voro  de  förråd,  som 
det  länge  utsugade  landet  nu  mera  kunde  anskaffa,  alltför 
otillräckliga  och  från  Sverige  kunde  man  ej  heller  nu  vänta 
något.  Under  dessa  betryckta  omständigheter  fingo  dock  de  finska 
krigsangelägenheterna  ett  ansenligt  stöd  af  en  enskild  person, 
hvilken  genom  sin  affärskredit  anskaffade  penningar,  då  kronans 
kredit  redan  helt  och  hållet  gått  förlorad.  Det  var  en  f.  d. 
handlande  från  Nyenskans,  Johan  Henrik  Frisius  (sedermera 
adlad  under  namnet  "Friesenheim"),  som  efter  sin  födelsestads 
förstöring  hade  flyttat  först  till  Viborg  och  år  1709  åtagit  sig 
kommissarietjensten,  uti  hvilken  han  med  patriotisk  uppoffring 
verkade  ända  till  krigets  slut.  Men  äfven  han  kunde  ej  göra 
det  omöjliga;  det  stod  ej  mer  i  menniskomagt  att  förhindra 
en  allmän  ruin.  Krigsbefälet  klagade  öfver  länsstyrelsernas 
overksamhet,  landshöfdingarne  öfver  krigsförvaltningens  oordning, 
folket  åter  öfver  den  tunga,  det  samma  från  hvartdera  hållet 
allt  mer  och  mer  fick  underkasta  sig.  I  slutet  af  år  1712 
försökte  man  utskrifva  extragärderna  efter  förmögenheten,  hvaraf 
genast  en  procent  uttogs;  men  efter  någon  månad  behöfdes 
redan  den  andra  procenten.  Härtill  kom  rotehållarnes  ständiga 
kostnader  för  soldaternas  besoldande  och  beklädnad,  samt  ett 
allmänt  uppbåd  vid  hvarje  fara,  som  hotade.  Redan  flere 
gånger  hade  landskapens  manliga  befolkning  varit  på  marsch 
till  krigsskådeplatsen;  men  en  dylik  armés  opålitlighet  och 
brist  på  disciplin  var  redan  tillräckligt  pröfvad.  Nu  beslöts, 
att  i  stället  för  allmänt  uppbåd,  från  hvar  tredje  eller  femte 
gård  en  man  skulle  öfvas  i  vapnens  bruk,  och  sålunda  upp- 
stodo  de  så  kallade  tremänningar  och  femmänningar.  Med 
ett  ord,  folkets  kraft  ansträngdes  till  det  yttersta;  —  men 
denna  kraft  begynte  nu  förlamas. 

Samtidigt  som  Finland  sålunda  försökte  att  på  sina 
skuldror  bära  hela  bördan  af  det  ryska  kriget,  förbereddes  i 
Sverige  på  konungens  befallning  en  stor  expedition  under 
Magnus  Stenbock  till  Pommern  och  Polen.  Stenbock  seglade 
om  hösten  1712  till  Rttgen  med  18,000  man,  men  förmådde 
ej  undantränga  Rysslands  och  Sachsens  förenade  styrka,  som 
var  lägrad  utanför  Stralsund,  ännu  mindre  förnya  kriget  med 
Polen,  såsom  det  varit  Karls  afsigt.  I  dess  ställe  slog  han 
den  danska  armén  vid  Gadebusch  i  Mecklenburg,  inryckte 
i  Holstein  och  uppbrände  Altona.    Men  ryssarne  och  sachsarne 


'M'2  FINLANDS    HISTOEIA. 

följde  honom  i  spåren  och  instängde  honom  i  Tönningen.  der 
han  i  Maj  månad  blef  tvungen  att  gifva  sig  och  hela  sin  här 
åt  fienderna.  Sålunda  hade  åter  en  ansenlig  krigsstyrka  gått 
förlorad.  Det  är  nästan  säkert,  att  hälften  af  de  rustningar, 
som  åtgått  till  detta  olyckliga  företag,  skulle  varit  nog  att 
rädda  Finland,  hvem  vet  kanske  äfven  att  återvinna  Viborg 
och  Kexholm. 

Just  de  samma  dagar,  då  Stenbocks  armé  gick  förlorad 
i  Holstein,  gjorde  czaren  om  våren  1713  sitt  afgörande  anfall 
emot  Finland.  Redan  under  vinterns  lopp  hade  underrättelsen 
om  hans  stora  rustningar  utbredt  sig;  det  var  Peters  afsigt 
att  med  en  flotta  galérer  föra  sin  här  till  Helsingfors  och. 
sålunda  undvika  den  besvärliga  vägen  till  lands  öfver  Kym- 
mene.  Så  snart  man  fick  kunskap  härom,  sändes  finnen  Karl 
Armfelt  med  1,500  man  att  bevaka  de  magasiner,  som  voro 
inrättade  i  Helsingfors  för  arméns  och  flottans  behof.  Man 
hoppades  äfven  med  säkerhet  att  de  svenska  krigsskeppen 
redan  i  början  af  Maj  skulle  hinna  fram  till  ortens  försvar. 
Men  nu  likasom  så  ofta  förut  försinkade  sig  den  svenska 
flottan,  och  den  8  Maj  visade  sig  ryska  galérer  utanför  Hel- 
singfors. Två  dagar  senare  (bönsöndagen  den  10  Maj)  in- 
träffade czaren  sjelf  med  200  galérer,  hvilka  inträngde  i  hamnen 
och  begynte  bombardera  staden.  Men  elden  ifrån  strand- 
batterierna hindrade  truppernas  landstigning.  Då  rodde  rys- 
sarne sina  fartyg  kringom  udden  till  vestra  sidan  af  staden 
och  begynte  landstiga  vid  Sandvikens  strand.  Deras  styrka 
utgjorde  minst  12,000  man,  och  Armfelt  insåg  omöjligheten 
af  att  längre  försvara  sin  ställning.  Sedan  han  rådgjort  med 
länets  landshöfding,  Johan  Creutz,  och  borgmästaren  Henrik 
Tammelin,  uppmanade  han  befolkningen  att  berga  af  sin  egendom 
hvad  den  kunde,  hvarefter  staden  med  alla  dess  byggnader  och 
förråd  uppbrändes  den  12  Maj,  och  hären  aftågade  till  Borgå. 
Hit  hade  Lybecker  under  tiden  samlat  sin  armé ;  men  då  den 
ryska  galérflottan,  hvilken  efter  några  dagar  åter  lemnat  Hel- 
singfors, nu  visade  sig  äfven  utanför  Borgå,  så  drog  sig  Ly- 
becker utan  att  försöka  något  motstånd  till  Koskis  kapell  och 
derifrån  till  Lampis  socken.  Från  styrelsen  anlända  skarpa 
förebråelser  samt  landshöfding  Creutz's  och  andra  närvarandes 
uppmaningar  tvungo  honom  likväl  att  ånyo  uppbryta  till  kust- 
trakternas försvar,  och  då  han  nu,  inberäknadt  det  uppbådade 


&TOHA   OFKEDEN.        FINLANDS    ERÖFEING,     17  10 17  14.         343 

manskapet,  hade  en  här  af  13,000  man,  så  syntes  det  i  san- 
ning ej  vara  omöjligt  att  fördrifva  fienden  från  landet.  Men 
i  sin  olyckliga  obeslutsamhet  drog  Lybecker  fram  och  åter 
emellan  Mäntsälä,  Orimattila,  Mörskom  och  Lappträsk,  och 
vågade  ej  företaga  någonting  af  betydenhet.  Czaren  hade 
under  tiden  återvändt  till  St.  Petersburg,  och  den  ryska  hären 
hade  uppslagit  ett  befäst  läger  på  en  ö  i  Perno-viken  emellan 
Iorsby  och  lervik,  der  den  skulle  invänta  det  från  Viborg 
anryckande  kavalleriet.  Denna  förstärkning,  bestående  af  vid 
pass  8,000  ryttare,  skulle  lätt  kunnat  kastas  tillbaka  vid  Kym- 
mene-elf,  innan  de  hunnit  förena  sig  med  hufvudstyrkan,  och 
Armfelt  begärde  att  för  detta  ändamål  få  marschera  till  Pyttis. 
Om  denna  plan  hade  vunnit  Öfverbefälhafvarens  samtycke,  så 
skulle  det  ryska  lägret  råkat  i  stort  trångmål;  ty  svenska 
flottan  under  vice  amiral  Lilljes  befäl  var  nu  ändtligen  i  an- 
ryckande  och  skulle  kunnat  från  sjösidan  instänga  det  fiendtliga 
lägret,  samtidigt  som  Lybeckers  armé  från  landsidan  gjorde 
sitt  anfall.  Men  Lybecker  kunde  ej  bevekas  att  ingå  på 
denna  förståndiga  plan,  utan  lät  de  fiendtliga  afdelningarna 
förena  sig  och  retirerade  till  Borgå.  Då  nu  ryssarne,  20,000 
man  starka,  följde  hans  spår,  drog  han  sig  ånyo  från  kusten 
inåt  landet,  hvarvid  ryska  hären  marscherade  till  Helsingfors 
och  derstädes  på  stadens  ruiner  uppförde  befästningar.  På 
detta  sätt  hade  czaren  slutligen  fått  fotfäste  äfven  på  vestra 
sidan  om  Kymmene-elf  och  hela  landets  eröfring  var  ej  mera 
aflägsen.  " Stora  ofreden"  begynte  likt  en  härjande  brand  ut- 
breda sig  öfver  Finlands  alla  bygder. 

Samtidigt  mötte  tre  svenska  fartyg  den  stora  ryska  flottan 
emellan  Högland  och  Pellinge  öar  och  bestod  en  lycklig  drabb- 
ning. Mea  händelserna  till  lands  tvungo  Lillje  att  draga  sig 
tillbaka  till  Ekenäs  trakten,  och  de  ryska  galérerna  kunde 
således  åter  framrycka  i  den  inre  skärgården.  I  början  af 
Augusti  kom  czaren  till  Helsingfors,  der  han  besigtigade  be- 
fästningsverken och  emottog  en  dansk  ambassadör.  Härifrån 
ryckte  nu  ryska  hären  emot  Åbo.  Lybecker  hade  dragit  sig 
tillbaka  till  Tavastehus  och  skickade  endast  rytteriet  under 
Armfelts  befäl  genom  Nurmijärvi  och  Loppis  till  Wichtis  och 
Lojo  för  att  förhindra  fiendens  plundringar.  Men  äfven  här- 
ifrån måste  Armfelt  retirera  till  Somero.  Hela  Nyland  var 
s;dunda  i  fiendernas  våld,  och  vägen  till  Åbo  stod  dem  öppen ; 


,'U4  FINLANDS    HISTORIA. 

endast  öfverste  Stjernschantz  ilade  med  500  man  till  Karjan- 
joki  bro,  men  kastades  tillbaka  efter  ett  envist  motstånd. 
Tidigt  om  morgonen  den  28  Augusti  1713  inryckte  ryssarne  i 
Finlands  hufvudstad.  De  funno  staden  fullständigt  utrymd; 
dagen  förut  hade  universitetet  och  embetsverken  samt  hela 
befolkningen  lemnat  staden  för  att  rädda  sitt  lif  och  en  del 
af  sin  egendom  öfver  hafvet  till  Åland  eller  Sverige.  Till 
och  med  på  landsbygden  stodo  byarne  folktomma;  endast 
boskapen  hade  under  den  hastiga  flykten  blifvit  qvarlemnad. 
Apraxin  utfärdade  derför  en  allmän  kungörelse  till  Finlands 
innevånare  och  uppmanade  dem  att  i  fred  återvända  till  sina 
boningar  och  utlofvade  i  sådan  händelse  fullständig  säkerhet. 
Den  3  September  tågade  fienden  tillbaka  åt  Nyland  och  czaren 
begaf  sig  öfver  Helsingfors  åter  till  Kronstadt.  Men  Finlands 
eröfring  syntes  redan  helt  viss,  och  ej  ens  nu  athördes  några 
allvarliga  undsättningsplaner  från  svenska  sidan. 

De  finska  flyktingarnes  klagomål  i  Stockholm,  isynnerhet 
biskop  Gezelii  ihärdiga  förebråelser,  hade  vid  denna  tid  slut- 
ligen utverkat  så.  mycket,  att  Lybecker  under  loppet  af  Augusti 
kallades  till  Stockholm  och  befälet  uppdrogs  under  tiden  åt 
Karl  Armfelt.  Men  den  hjelpsändning,  som  länge  var  utlofvad 
afhördes  ännu  icke.  Då  uppbröt  Apraxin  från  Helsingfors 
den  20  Sept.  och  intog  den  25  Tavastehus.  Finska  armén, 
som  hade  stått  i  Mierola,  retirerade  till  PälMne  kyrka  och 
försökte  befästa  sin  ställning  bakom  Kostia  fors.  Fienden 
följde  honom  tätt  i  spåren  och  begynte  uppföra  sina  förskans- 
ningar  söder  om  strömmen.  Men  då  Apraxin  fann  öfvergången 
härstädes  omöjlig,  lät  han  vid  Mallasvesi  stränder  bygga  flott- 
broar och  sände  på  dessa  den  6  Oktober  om  morgonen  en  del 
af  sin  här  under  Galitsin  och  Buturlin  att  kringgå  finnarnes 
ställning.  Då  skyndade  Armfelt  sjelf  med  sitt  infanteri  emot 
dessa  till  landstigningsplatsen  och  lyckades  först  slå  dem  tillbaka ; 
men  slutligen  nödgades  han  dock  vika  för  öfvermagten.  Under 
tiden  hade  generalmajor  Reinhold  Johan  de  la  Barre,  som 
qvarstannade  för  att  försvara  befästningarna,  utstått  ett  tre 
timmars  anfall.  Men  då  ställningen  redan  var  kringgången, 
nödgades  hela  armén  med  sådan  skyndsamhet  draga  sig  tillbaka, 
att  dess  skilda  afdelningar  spriddes  och  hela  regementen,  såsom 
Savolaks  och  Tavastlands  infanteri,  deserterade  till  sina  hem- 
orter.    En  del  af  den  sprängda  hären  förde  De  la  Barre  och 


STORA     OFREBEN.       FINLANDS    EKÖFKING,     17  10 17  14.       345 

öfverste  Ykskyl  genom  Runvesi  till  Österbotten.  Med  sitt 
öfriga  folk  försökte  Armfelt  än  en  gång  göra  halt  vid  Tam- 
inerkoski,  på  samma  ställe,  hvarest  sedermera  staden  Tammer- 
fors blifvit  anlagd.  Men  då  ryssarne  här  hotade  med  samma 
manöver  som  i  Pälkäne,  återstod  ingenting  annat  för  Armfelt, 
rn  att  så  fort  som  möjligt  tåga  öfver  "Kyröskogen"  (Tavastmon). 
Endast  på  Syd-Österbottens  vida  slätter  kunde  den  skingrade 
hären  åter  begynna  samla  sig. 

Ryska  armén  följde  ej  denna  gång  längre  än  till  Tavast- 
kyrö  och  vände  derifrån  mot  söder,  till  Björneborg  och  Åbo, 
qvarlemnande  endast  mindre  afdelningar,  som  upptogo  brand- 
skatt i  Tavastland  och  öfra  Satakunta.  Deremot  var  hela  östra  och 
sydvestra  delen  af  landet  i  fiendens  våld ;  endast  Savolaks  hade 
hittills  gått  fritt,  och  Stjernschantz,  som  sändes  dit,  förmådde 
äter  samla  sitt  regemente.  Österbotten  åter,  der  den  lilla 
qvarlefvan  af  finska  hären  stod,  var  öfverfyldt  af  flyktingar, 
hvilka  hemlösa  och  brödlösa  drogo  sig  längre  bort  till  fred- 
ligare bygder.  Det  var  lätt  att  inse,  att  om  ej  snar  hjelp 
komme  imellan,  den  försvagade  finska  hären  ej  skulle  kunna 
försvara  detta  landskap  bättre  än  dem,  den  redan  nödgats 
lemna  i  fiendernas  våld;  dessutom  förmådde  ej  detta  enda 
landskap  underhålla  ens  en  så  stor  mängd  menniskor,  som 
Armfelt  ännu  hade  qvar.  Vinterns  annalkande  gjorde  hvarje 
hjelpsändning  från  Sverige  under  månadtal  alldeles  omöjlig, 
och  fienderna  lemnade  ej  denna  omständighet  obegagnad. 
Finska  armén  befann  sig  i  sjelfva  verket  i  ett  högst  bedröfligt 
t  illstånd,  i  det  densamma  i  början  endast  utgjorde  3,000  vapen- 
före män.  Artilleriet  var  i  så  dåligt  skick,  att  Armfelt  ansåg 
fördelaktigast  att  bortsända  till  Stockholm  nästan  halfva  antalet 
af  sina  artillerister.  Med  sådana  krafter  skulle  nu  Finlands 
sista  strid  utkämpas.  Landskapets  innevånare  så  i  städerna 
som  på  landsbygden  erbjödo  sig  dock  med  entusiasm  åt  foster- 
landets tjenst  och  vidtogo  ordentliga  krigsöfn ingår.  Tvenne 
studenter,  Gabriel  och  Israel  Peldan,  fingo  under  sitt  befäl 
ett  par  hundra  Ilmolabönder  och  lägrade  sig  som  förposter 
vid  Kurikka.  Kapten  Salomon  Enberg  sändes  till  Keuru,  be- 
segrade der  med  böndernas  hjelp  en  rysk  afdelning  och  in- 
trängde djupt  i  Tavastland.  Ryssarnes  ställning  var  ännu 
någorlunda  farlig,  och  furst  Michael  Galitsin,  som  nu  blifvit 
öfverbefälhafvare    for    ryska    armén    och    hade  tagit  sitt  hög- 


346  FINLANDS    HISTORIA. 

qvarter  i  Björneborg,  ansäg  det  derför  vara  nödvändigt  att  så 
fort  som  möjligt  fördrifva  den  finska  hären  äfven  från  Syd- 
Österbotten.  Redan  i  slutet  af  November  skickades  derför 
generallöjtnanten  Robert  Bruce  emot  Kristinestad,  men  tvangs 
snart  att  draga  sig  tillbaka.  Derefter  gick  finska  hären  i 
vinterqvarter,  infanteriet  i  Storkyrö  och  kavalleriet  i  Lappo. 
Men  någon  lång  hvila  blef  dem  dock  ej  beskärd. 

I  början  af  1714  kom  underrättelse,  att  Galitsin  samlade 
sina  stridskrafter  i  Tavastkyrö  och  Ikalis,  för  att  öfver  Kyrö- 
kangas-åsen  (Tavastmon)  rycka  in  i  Österbotten.  Då  samlade 
Armfelt  i  största  hast  sitt  folk  till  Storkyrö,  dit  äfven  landtbådet 
och  länets  femmänningar  kallades  att  infinna  sig.  I  krigsrådet 
föreslog  befälhafvaren  öfver  rytteriet  De  la  Barre,  att  den  lilla 
armén  antingen  skulle  draga  sig  tillbaka  till  Wöro,  så  att 
landtbådet  skulle  hinna  samla  sig  talrikare,  eller  också  skulle 
man  göra  motstånd  bakom  förhuggningar  i  den  skogstrakt, 
som  låg  imellan  Storkyrö  och  Ilmola  socknar.  Likväl  segrade 
Armfelts  mer  ridderliga  än  kloka  plan,  att  till  slagfält  skulle 
väljas  Napue  bys  egor,  omkring  ^  mil  i  sydost  från  Storkyrö 
kyrka.  Här  uppstäldes  slagtordningen  på  ömse  sidor  om  den 
frusna  ån,  från  det  ena  skogsbrynet  till  det  andra,  fotfolket  i 
midten,  rytteriet  på  hvardera  sidan.  Bakom  och  på  sidorna 
stodo  femmänningarne  samt  en  hop  af  borgardrängar  från 
Vasa;  sjelfva  Napue  by,  som  låg  ett  stycke  framom  slagtlinien, 
befästes  med  trävallar.  Hela  denna  sålunda  ordnade  styrka. 
uppgående  på  sin  höjd  till  4,500  man  soldater  och  1,500 
man  landtbåd,  fick  nu  under  trenne  dygn  (den  16 — 19  Febr.) 
i  snöyra  och  köld  stå  och  invänta  fienden.  Under  tiden  när- 
made sig  Galitsin,  hvars  styrka  synes  uppgått  till  12,000, 
genom  Jalasjärvi  och  Ilmola,  drifvande  böndernas  förpost  framför 
sig.  Den  19  Februari  imellan  kl.  1  och  2  på  dagen  begynte 
striden  och  varade  tre  timmar.  Det  ryska  infanteriet,  som 
tågade  ned  längs  ån,  steg  från  isen  upp  på  högra  stranden 
och  utbredde  sin  slagtordning  i  en  stor  båge  emot  finnarnes 
venstra  flygel.  Ryssarnes  kavalleri  åter  qvarblef  på  stranden 
midt  emot  finnarnes  högra  flygel,  men  kosackerna  skickades 
att  genom  skogarne  kringgå  venstra  flygeln.  Denna  fiendernas 
ställning  nödgade  Armfelt  att  flytta  sin  slagtordning  mera  emot 
öster,  i  det  han  förde  sin  högra  flygel  delvis  öfver  floden; 
och    då   det    finska    rytteriet  här   var  alltför  svagt   att  motstå 


STOBA    O  FREDEN.       FINLANDS    ERÖFRING,     17  10 1714.       347 

hela  det  fiendtliga  kavalleriet,  drogs  en  del  af  venstra  flygelns 
rytteri  dit  till  hjelp.  Ryssarne  hade  antändt  Turpala  by,  och 
tinnarne  sina  förskansningar  i  Napue.  Rök  och  ;;nöslagg  drefs 
i  tinnarnes  ögon.  Men  likväl  stredo  de  med  tapperhet;  da 
den  ena  flygelns  infanteri  hunnit  öfver  floden,  återkastades 
fienden  tvenne  gånger  och  förlorade  6  kanoner.  Äfven  kosac- 
kerna, som  försökte  falla  finnarne  i  ryggen,  rönte  ett  så  man- 
ligt motstånd  af  femmänningarne,  att  de  måste  draga  sig  tillbaka. 
Segern  skulle  kanhända  blifvit  på  finnarnes  sida,  om  högra 
flygelns  rytteri  under  De  la  Barre  hade  bibehållit  sin  plats. 
Men  af  en  eller  annan  orsak  begaf  det  sig  bort,  kanhända 
kringgånget  af  den  fiendtliga  öfvermagten.  Då  lät  Galitsin 
fyra  dragonregementen  stiga  af  och  anfalla  finska  fotfolket  i 
ryggen.  Armfelt  gjorde  front  emot  dem  och  erbjöd  dem  drabb- 
ning; men  under  tiden  fick  fiendernas  infanteri  tid  att  ånyo 
ordna  sig.  Sålunda  ansatt  på  alla  håll,  förmådde  den  lilla 
svenska  hären  icke  längre  uthärda  fiendens  anfall.  Striden 
var  gräslig.  De  flesta  infanteriofficerare  stupade,  så  att  slut- 
ligen en  underofficer  kommenderade  qvarlefvorna  af  tre  rege- 
menten. Spillrorna  af  hären  räddade  sig  längs  vintervägar  åt 
Woro  till.  Men  Armfelt  sjelf,  som  till  det  sista  hade  dröjt 
på  slagfältet,  bröt  sig  med  möda  väg  genom  fienderna  och 
kom  genom  skogen  till  Laihela,  så  att  han  först  efter  några 
dagar  sammanträffade  ined  sitt  folk  i  Gamla  Karleby. 

Denna  sista  strid  hade  räddat  finska  arméns  ära,  da 
intet  annat  mera  var  att  rädda.  Armfelt  dröjde  till  en  början 
i  Gamla  Karleby ;  men  då  det  ryska  kavalleriet  ankom  till 
Jakobstad,  som  brändes,  nödgades  han  retirera  till  Brahestad, 
förande  med  sig  ett  ofantligt  antal  flyktingar.  Galitsin,  som 
någon  tid  låg  inqvarterad  i  Vasa,  drog  likväl  i  medlet  af 
Mars  sin  armé  åter  ifrån  Österbotten,  och  finska  rytteriet 
kunde  sålunda  åter  besätta  Syd-Österbotten,  hvarjämte  fot- 
dragonerna och  andra  ströfkårer  inföllo  i  Tavastland,  Savolaks, 
ja  ända  till  Viborgstrakten,  samlande  de  i  landsorterna  kring- 
spridda soldaterna  till  att  förstärka  hären.  Men  ännu  hördes 
det  ingenting  om  den  från  Sverige  utlofvade  hjelpen,  och  rys- 
sarne fingo  sålunda  tid  att  stadga  sitt  välde  i  de  eröfrade 
landskapen.  Väl  förstörde  svenskarne  i  Maj  utanför  Åbo 
några  bemannade  ryska  båtar,  hvilka  ämnade  sig  ut  på  plun- 
dring i  skärgården;    men  sommarn  medförde  nya  förluster  för 


348  FINLANDS    HISTORIA. 

de  svenska  vapnen.  I  medlet  af  Juni  började  en  rysk  afdel- 
ning  belägra  Nyslott,  som  efter  sex  veckors  motstånd  uppgafs 
den  29  Juli.  Två  dagar  tidigare  hade  czaren  sjelf  vunnit  sin 
första  sjöseger,  i  det  han  i  skydd  af  en  fullkomlig  vindstilla 
lät  ro  sina  galerer  förbi  den  stora  svenska  flottan  vid  Hangöudd 
och  sedan  på  vestra  sidan,  på  Riilaks-fjär den,  om  landtungan 
anföll  finska  befälhafvaren  Nils  Ehrenskjöld,  som  med  några 
få  fartyg  gjorde  ett  manligt  motstånd,  men  slutligen  blef  fången. 
Efter  detta  slag  drog  den  ryska  flottan  till  Åbo  och  öfver- 
förde  i  Augusti  12,000  ryssar  till  Åland,  hvars  hela  befolkning- 
redan  hade  öfverflyttat  till  svenska  sidan.  Hela  ön  förhärjades 
och  förblef  sedan  öde  i  sju  år. 

Slaget  vid  Riilaks  och  de  ryska  galerernas  framträngande 
till  de  åländska  vattnen  gjorde  nu  ett  fullständigt  slut  på 
finnarnes  förhoppningar  om  undsättning  från  Sverige.  Taube, 
som  redan  länge  varit  utsedd  till  befälhafvare  för  den  finska 
armén,  beordrades  nu  att  försvara  kusten  kring  Stockholm,  och 
Finland  ansågs  ohjelpligen  förloradt.  Mot  hösten  begynte 
kosackerna  åter  visa  sig  i  Syd-Österbotten,  hvarest  de  för- 
drefvo  den  finska  förposten  vid  Lillkyrö  bro.  Det  finska 
rytteriet,  som  stod  i  Tuhkuri  by  i  Wöro,  slog  dem  ånyo  till- 
baka; men  då  de  fiendtliga  galererna  samtidigt  anryckte  till 
de  österbottniska  farvattnen,  nödgades  finnarne  draga  sig  allt 
högre  emot  norden.  I  September  erhöll  Armfelt  slutligen  order 
att  draga  hela  sin  återstående  här  till  Westerbotten.  Af  brist 
på  fartyg  kunde  man  föra  endast  Savolaks  och  Viborgs  in- 
fanteri sjövägen;  alla  de  öfriga  nödgades  halfnakna  och  ut- 
svultna göra  den  långa  och  besvärliga  marschen  rundtomkring 
Bottniska  viken.  De  åtföljdes  af  en  oräknelig  skara  flyktingar, 
många  gånger  talrikare  än  sjelfva  hären.  Med  bedröfvadt 
hjerta  bröt  Armfelt  på  detta  sätt  upp  från  Brahestad  och  hade 
i  slutet  af  September  1714  hunnit  till  Torneå,  på  andra  sidan 
finska  gränsen.  Finland  var  nu  öfvergifvet,  vanmägtigt  var 
det  lemnadt  till  byte  åt  fienderna,  och  spillrorna  af  dess  armé 
fördes  att  gjuta  sitt  blod  för  andra  ändamål  än  det  olyckliga 
fosterlandets  befrielse.  Endast  Österbottens  aflägsnaste  bygder, 
hvarest  de  finska  partigängarne  allt  ännu  fortsatte  sina  ströftåg, 
samt  Kajana  slott  och  omnejd,  der  för  tillfället  öfverstelöjtnant 
Johan  Meurman  förde  befälet,  förblefvo  ännu  någon  tid  utanför 
det  af  ryssarne  besatta  området. 


STÖKA    OFKEDEN.       FINLANDS    ERÖFRING,    17  10  —  17  14.       349 

Hela  den  tid  man  sålunda  kämpade  i  Finland,  dröjde 
Karl  XII  fortfarande  i  Turkiet  och  fäste  intet  afseende  vid 
sina  undersåtars  lidanden.  Det  var  derför  naturligt  att  en 
anmärkningsvärd  omkastning  småningom  begynte  visa  sig  i  den 
allmänna  opinionen,  hvilket  förebådade  det  missbrukade  kung- 
liga enväldets  fall.  Likväl  hade  finnarne  med  sin  vanliga  tro- 
fasthet så  länge  som  möjligt  undvikit  att  förebrå  konungens 
höga  och  heliga  person  eller  ens  regeringen  i  Stockholm.  Det 
allmänna  missnöjet  vände  sig  sålunda  emot  de  i  Finland  kom- 
menderande generalerna:  Nieroht,  Lybecker,  Armfelt,  De  la 
Barre,  samt  öfverhufvud  emot  hela  hären,  emedan  den  med 
så  dålig  framgång  vakade  öfver  landets  försvar.  Men  små- 
ningom begynte  man  djerfvare  och  grundligare  granska  saken. 
Redan  år  1710  hade  biskop  Gezelius  yttrat  i  ett  af  sina  cir- 
kulär: "några  hafva  hållit  krig  för  ett  tidsfördrif  och  blods- 
utgjutelse för  lek;  ty  har  ock  Gud  velat  tukta  med  sin 
vredes  ris".  Man  började  allt  klarare  inse,  att  just  konungens 
stridslystnad  och  envishet  förhindrade  freden,  och  att  det  i 
främsta  rummet  var  det  finska  folket,  som  fick  bära  följderna 
häraf.  Hela  Finland  kom  steg  för  steg  i  fiendernas  våld. 
Hvarför    skyndade    Karl    likväl  icke  till  dess  undsättning?  — 

Säg  hvar   dröjer  du,  vårt  skyddsvärn? 
Hvilka  länder,  hvilka  stränder 
Hålla  ännu  högen   fjettrad? 
Hvilka  värf  och  hvilka  planer 
Hvälfvas  än   uti   ditt  sinne, 
Ställa  för  din   hemkomst  hinder? 

Så  ljöd  det  sörjande  finska  folkets  klagan  i  Barthold 
Vhaels  runa  år  1714.  Äfven  i  Sverige  begynte  den  åsigt 
stadga  sig,  att  den  kungliga  envåldsmagten  borde  begränsas, 
kanhända  äfven  Karl  uteslutas  från  regeringen,  och  i  spetsen 
för  denna  rörelse  stälde  sig  äfven  flere  finske  män,  hvilka  som 
flyktingar  eller  embetsmän  vistades  i  Stockholm.  Sålunda  sam- 
tyckte t.  ex.  såväl  Arvid  Bernhard  Horn  i  rådet,  som  Åbo- 
biskopen  Gezelius,  som  nu  för  andra  gången  hade  öfverflyttat 
till  Sverige,  till  införandet  af  en  friare  regeringsform,  och  bland 
andra  finnar  märkas  såsom  delaktige  i  dessa  planer  vice  presi- 
denten i  Åbo  hofrätt  Sven  Leijonmark  (Agricola),  landshöf- 
dingen  öfver  Tavast-Nylands  län  Johan  Creutz,  samt  banko- 
liskalen  Adam  SchiXtz  (sedan  adlad  under  namn  af  Fredenstjerna). 


350  FINLANDS    HISTOKIA. 

Slutligen  beslöt  rådet  att  kalla  Karls  yngre  syster  Ulrika 
Eleonora  till  medlem  af  regeringen,  och  samma  dag  prinsessan 
tog  sitt  säte  i  rådet,  sammankallades  rikets  ständer,  den  2 
November  1713.  Mången  hoppades  redan  då,  att  konunga- 
magten  skulle  blifva  begränsad,  men  alla  hoppades  åtminstone 
att  helst  en  snar  genom  ständerna  förmedlad  fred  skulle  göra 
ett  slut  på  rikets  gränslösa  elände.  En  anonym  flygskrift, 
hvars  författare  var  den  kraftfulle  och  stränge  Sven  Leijon- 
mark,  bar  namnet  "Alla  fyra  ståndens  i  Finland  tal  till  ridder- 
skapet,  preste-  och  borgareståndet  i  Stockholm"  och  uppmanade 
till  fred  med  Kyssland  under  Englands  bemedling.  I  en  sådan 
sinnesstämning  hade  ständerna  sammanträdt  den  14  December 
och  enhälligt  beslöts  att  sända  Hans  Henrik  von  Liewen  till 
konungen  i  Demotika,  för  att  bedja  honom  skynda  hem  till 
sitt  rike.  Derefter  upphäfde  ständerna  Karls  förordning  om 
krigsskatten  och  började  sålunda  i  sjelfva  verket  att  inkräkta 
på  konungens  magt.  Men  då  adeln  och  bönderna  fordrade, 
att  prinsessan  skulle  tagas  till  interimsregent  och  fred  afslutas 
äfven  utan  konungens  tillstånd,  synes  rådet  begynt  frukta  en 
fullständig  statshvälfning,  kanske  äfven  inbördes  krig,  och  be- 
slöt derför  att  lugna  gäsningen  i  sinnena.  Landtmarskalken 
Johan  Creutz,  likasom  äfven  Leijonmark  och  andra  af  Ulrika 
Eleonoras  ifrigaste  vänner  kallades  inför  rådet  och  erhöllo  af 
Horn  i  prinsessans  närvaro  stränga  förebråelser.  Under  tiden 
hade  från  konungen  anländt  ett  bref,  som  förbjöd  ständernas 
sammankallande  och  för  öfrigt  ådagalade  så  föga  benägenhet 
för  fred,  samt  en  så  oböjlig  sjelfrådighet,  att  riksråden  ej 
tordes  visa  det  samma  åt  ständerna.  Men  för  att  lugna  sin- 
nena vidtog  man  några  förberedelser  till  fred  och  derpå  afslöts 
riksdagen  i  slutet  af  Mars  1714,  samtidigt  som  underrät- 
telsen hade  anländt  om  den  olyckliga  striden  vid  Napue.  Något 
verksamt  botemedel  hade  sålunda  ej  kunnat  uttäDkas,  och  med 
den  djupaste  misströstan  blickade  man  emot  framtiden. 

Inom  den  politiska  verlden  ansågs  vid  denna  tid  Sveriges 
fullständiga  undergång  stå  för  dörren  och  de  utländska  mag- 
terna  begynte  hvar  för  sig  göra  anspråk  på  andel  i  bytet. 
Ganska  sannolikt  ansåg  man  det  vara,  att  Karl  aldrig  mera 
skulle  återvända  från  Turkiet,  och  man  uppgjorde  derför  redan 
planer  till  besättande  af  Sveriges  tron.  Karls  äldre  syster, 
som    varit    gift   med  hertigen  af  Holstein-Gottorp,  hade  efter- 


STÖKA    OFREDEN.       FINLANDS    ERÖFRING,     1710 1714.       351 

lemnat  en  son,  Karl  Fredrik,  hvars  arfsrätt  till  svenska  kronan 
tycktes  vara  större  än  konungens  yngre  syster,  Ulrika  Eleonoras. 
Af  denna  orsak  hade  redan  den  holsteinska  ministern,  baron 
Görtz,  begynt  underhandla  med  ryska  czaren  till  förmon  för 
den  unge  hertigen.  Om  hösten  1713  sändes  en  viss  Bassewitz 
till  Ryssland  för  att  föreslå  ett  giftermål  emellan  Karl  Fredrik 
och  czarens  äldsta  dotter.  Om  ej  konung  Karl  skulle  åter- 
vända till  sitt  rike,  så  skulle  hertigen  uppsättas  på  Sveriges 
tron;  men  i  annat  fall  skulle  den  del  af  czarens  eröfringar, 
som  han  sjelf  ej  kunde  behålla,  nämligen  Finland,  öfverlemnas 
åt  hertigen  såsom  ett  skildt  rike.  Dessa  planer  ådagalägga 
åtminstone,  att  Sveriges  magtperiod  var  förbi,  och  Finlands 
skiljande  från  Sveriges  rike  syntes  vara  så  mycket  naturligare, 
som  detta  redan  genom  de  senaste  krigshändelserna  var  full- 
komligt verkstäldt.  Snart  derefter  fingo  dock  de  politiska 
angelägenheterna  en  något  annorlunda  gestaltning.  Gäsningen 
i  Sverige  verkade  slutligen  derhän  på  Karls  sinne,  att  han 
om  hösten  1714  verkstälde  sin  afresa  från  Turkiet,  färdandes 
med  största  skyndsamhet  till  häst  genom  Transsilvanien,  Ungern 
och  Tyskland  till  Stralsund,  der  han  inträffade  i  November 
sistnämnda  år.  Då  väcktes  hoppet  ånyo  i  svenskarnes  bröst, 
ehuru  freden  drog  sig  allt  längre  från  deras  synkrets.  Men 
på  Finlands  befrielse  från  fiendernas  våld  tänkte  Karl  ej  ens 
nu  och  sålunda  fick  detta  land  ännu  i  sju  långa  år  sucka 
under  det  främmande  öfverväldet.  Detta  tidskiftes  hårda  vex- 
lingar  skola  vi  nu  gå  att  närmare  skärskåda. 


9.    Stora  ofreden.    Ryssarnes  öfvervUlde  i  Finland,  1714—1721. 

Ett  åttaårigt  fiendtligt  öfvervälde  efter  ett  fjortonårigt 
krig  är  en  tilldragelse  på  historiens  område,  som  sällan  någon 
nation  under  sitt  lefnadslopp  fått  prof  va.  Derför  har  äfven 
denna  tids  hårda  betryck  outplånligt  inpräglat  sig  i  det  finska 
folkets  hogkomst.  Men  en  sådan  tid  erbjuder  för  forskningen 
större  svårigheter  än  vanligt.  Förödelsens  styggelse  nedtrycker 
historieskrifvarens  sinne  och  de  oräkneliga  enskilda  olyckorna 
bilda    en    så    mörk    fond  på  tidehvarfvets  tafla,  att  de  skilda 


352  FINLANDS    HISTORIA. 

bilderna  fördunklas  näsran  till  oigenkännelighet.  Äfven  måste 
man  frukta  att,  då  samhällets  ordning  och  jämnvigt  äro  upp- 
häfda,  enstaka  händelser  lätt  erhålla  i  betraktarens  ögon  en 
alltför  allmän  betydelse  och  att  sålunda  uppfattningen  af  lan- 
dets allmänna  tillstånd  blir  ensidig  och  bristfällig.  Men  utan 
att  rygga  för  dessa  svårigheter  måste  vi  upptaga  denna  hemska 
ofridstid  till  betraktande.  Den  skall  åtminstone  styrka  vår 
tillit  till  den  sega  lifskraften  hos  det  folk,  som  utan  att  gå 
under  har  burit  äfven  de  svåraste  hemsökelser. 

Året  1713 — 14,  då  den  ryska  armén  slutligen  steg  för 
steg  utträngde  den  finska  krigsstyrkan  från  landet,  hade  varit 
olycksbringande  likt  en  förderflig  stormhvirfvel,  som  hotade  att 
förstöra  landets  hela  kultur.  Ryktet  om  fiendernas  djuriska 
grymhet  åstadkom,  att  befolkningen  hoptals  öfvergaf  sina  hem 
och  boningsplatser,  så  snart  man  förnam,  att  de  fruktade 
gästerna  nalkades.  Kyrkoklockorna  och  andra  dyrbarheter, 
som  man  ej  kunde  rädda,  nedgräfdes  i  jorden,  och  menniskorna 
dels  flydde  undan  till  ödemarkerna,  dels  skyndade  i  den  finska 
härens  följe  till  säkrare  orter  eller  begåfvo  sig  öfver  hafvet 
till  Sverige.  Nästan  alla  landets  embetsmän  hade  sålunda 
öfvergifvit  sina  platser,  äfven  en  stor  del  af  församlingarnas 
presterskap  hade  flytt  från  sina  hjordar,  och  öfver  hufvud  alla 
samhällets  högre  och  mera  bildade  lager  voro  likasom  med 
ens  bortsopade,  —  utan  att  tala  derom,  att  enstaka  orter, 
ifrån  hvilka  flykten  var  beqvämare,  blefvo  lemnade  alldeles 
folktomma.  Det  måste  medges,  att  den  fruktan,  som  sålunda 
dref  tusentals  familjer  bort  från  hus  och  hem,  ingalunda  var 
utan  grund.  I  den  första  segeryrseln  utöfvade  den  ryska 
soldaten  på  många  ställen  oerhörda  grymheter,  mord,  pinande 
och  lemlästning,  hvilket  allt  öfverbefälet  för  ögonblicket  ej  för- 
mådde hindra.  Likväl  märkes  redan  under  denna  stormiga 
tid  en  betydlig  skilnad  på  de  orter,  der  befälets  ögon  på  när- 
mare håll  kunde  öfvervaka  krigsfolkets  uppförande,  och  det 
fans  ställen,  isynnerhet  i  Åbo-trakten,  från  hvilka  redan  om 
hösten  1713  ryssarnes  uppförande  vitsordades  vara  sådant,  att 
"folket  fann  större  behag  i  dem,  än  i  någon  annan".  Öfver 
hufvud  utfärdades  vid  denna  tid  kungörelser,  i  hvilka  utlof- 
vades  fullständig  trygghet  åt  en  hvar,  som  qvarstannade  i  sitt 
hem  och  ordentligt  betalade  de  af  ryssarne  pålagda  krigsskat- 
terna.    Men    i    aflägsnare    trakter  och  isynnerhet  der,  hvarest 


STORA    OFRED  EN.       RYSSARNES    ÖFVERVÄLDE    I   FINLAND.       353 

man  hos  befolkningen  upptäckte  motsträfvighet  eller  mindre 
ödmjukhet,  förfors  med  största  stränghet  och  öfvervåld.  Lika- 
som förut  från  Liffland,  fördes  äfven  nu  från  Finland  mycket 
folk,  såväl  fullvuxna  som  barn,  till  fångenskap  i  främmande 
land,  och  de  qvarlemnade  kunde  endast  med  möda  rädda  lif, 
ära  och  något  litet  af  sin  egendom  undan  fiendernas  roflystna 
begärelse. 

I  detta  allmänna  elände  förtjenar  den  man,  som  nu  hade 
erhållit  det  högsta  krigsbefälet  i  Finland  och  sedan  ända  till 
fredslutet  qvarstod  vid  det  samma,  furst  Michael  Michaelovitsch 
Galitsin,  att  bibehållas  i  finnarnes  tacksamma  hogkomst.  Han 
var  efter  sina  samtidas  omdöme  den  förnämsta  fältherre,  Ryss- 
land dittills  hade  egt,  och  man  räknade  honom  till  förtjenst 
ryssarnes  seger  vid  Liesna,  likasom  han  äfven  i  slaget  vid 
Pultava  och  vid  Pruth  visat  prof  på  sin  fältberreskicklighet. 
Men  jämte  detta  glänsande  rykte  som  krigare,  berömdes  han 
äfven  för  ett  upplyst  och  mildt  sinnelag,  och  tiden  för  hans 
verksamhet  i  Finland,  fastän  i  och  för  sig  så  olycklig  för 
detta  land,  har  förskaffat  hans  namn  en  ädlare  glans,  än  de 
blodiga  lagrarne  från  slagfälten.  Så  snart  stridens  buller  något 
hade  lagt  sig,  bemödade  sig  Galitsin  genast  om  att  införa 
något  slags  ordning  och  säkerhet  i  landet,  för  att  i  någon 
mon  förmildra  det  elände,  hvari  dess  olyckliga  befolkning  hade 
råkat.  Hvarje  klagan,  som  nådde  hans  öra,  fann  i  honom  en 
ädelmodig  hjelpare  och  i  många  fall  synes  han  hållit  sträng 
räfst  med  sina  underordnade  för  deras  våldsbragder.  Sålunda 
förtäljes,  att  Galitsin  om  våren  1716,  då  han  återkom  från 
St.  Petersburg,  der  han  tillbragt  vintern,  låtit  halshugga  eller 
med  gatlopp  bestraffa  flere  officerare,  hvilka  under  hans  från- 
varo föröfvat  våldsamheter  i  några  bondgårdar.  En  så  all- 
varligt skärpt  krigstukt  hejdade  otvifvelaktigt  i  någon  mon 
soldateskens  öfvermod,  isynnerhet  i  landets  sydligare  delar,  och 
innan  kort  upprättades  en  ordnad  förvaltning,  såsom  vi  snart 
skola  se.  Sålunda  upphörde  småningom  ofredens  svåraste  tider. 
Af  landets  innevånare  togs  -formlig  trohetsed  och  de  fingo 
såsom  "Hans  Stor-Czariska  Majestäts"  undersåtar  njuta  lagens 
skydd  i  den  mon,  förhållandena  det  kunde  medgifva.  Men  i 
•  de  nordliga  delarne  af  landet,  isynnerhet  i  Österbotten,  rådde 
allt  ännu  krigets  vilda  lag,  och  tilldragelserna  i  dessa  trakter 
tarfva  en  särskild  redogörelse. 

Finlands   historia.  23 


354  FINLANDS    HISTORIA. 

Redan  i  slutet  af  år  1714  hade  en  rysk  afdelning  under 
öfverste  Manstein  ankommit  ända  till  Uleåborg.  Denne  från 
Tyskland  bördige  man  bemötte  landets  innevånare  med  mildhet 
och  billighet.  Men  kringströfvande  kosacker  utbredde  redan 
då  krigets  fasor  ända  till  Finlands  aflägsnaste  gränsmarker. 
Sålunda  gjorde  de  på  vårvintern  1715  ett  tåg  ända  till  Öfver- 
Torneå,  hvarest  en  mängd  finska  flyktingar  hade  nedsatt  sig. 
Vid  detta  tillfälle  bortförde  de  denfrån  kyrkoherden  i  Ilmola 
Barthold  Vhael  samt  den  redan  förut  omtalade  studenten 
Gabriel  Peldan,  förande  dem  som  fångar  till  Åbo.  Under 
loppet  af  samma  år  gjorde  ryssarne  ett  par  mindre  försök 
emot  Kajana  slott,  som  de  likväl  ej  lyckades  intaga.  Men 
denna  ringa  klippa  midt  i  hvirfveln  af  den  fiendtliga  öfver- 
svämningen  kunde  ej  länge  hålla  sig  uppe.  I  slutet  af  Febr. 
1716  hemtade  kosackgeneralen  Feodor  Tschekin  ånyo  en  större 
belägringsstyrka  samt  groft  artilleri  till  fästningens  kufvande. 
Till  kommendant  på  fästningen  hade  nyligen  Johan  Henrik 
Fieandt  blifvit  utnämnd,  en  modig  krigare,  som  hade  råkat 
i  fångenskap  vid  Napue,  men  lyckligen  flytt  tillbaka  från  Ryss- 
land. I  en  hel  månads  tid  gjorde  denne  med  50  mans  be- 
sättning ett  tappert  motstånd  och  skulle  slutligen  sprängt  sig 
i  luften  med  fästningen,  om  ej  de  tjenstemannafamiljer,  som 
sökt  sin  tillflykt  inom  dess  murar,  genom  sina  böner  hade 
bevekt  honom  till  kapitulation.  Men  Tschekin  bröt  kapitula- 
tionsvilkoren  och  skickade  besättningen  till  Ryssland  i  fången- 
skap. Sjelfva  lastningen,  som  i  hundra  år  hade  stått  midt  i 
svallet  af  Ämmäkoski  fors,  såsom  en  skyltvakt  emot  Rysslands 
nordliga  områden,  sprängdes  i  spillror  och  har  allt  sedan  för- 
blifvit  en  ruin. 

Sålunda  var  Finlands  sista  befästade  plats  fallen.  Strax 
derefter  drogs  Armfelts  finska  armé  bort  från  Vesterbotten  till 
Gefletrakten,  för  att  skydda  Sveriges  kuster  emot  de  ryska 
galererna.  Längre  fram  på  vintern  gjorde  kosackerne  ett 
härjningståg  ända  till  Luleå.  Men  å  andra  sidan  fortsatte  de 
finska  partigängarne,  nämligen  Långströms  fotdragoner,  sina 
ströftåg  i  norra  Österbotten,  äfven  de  föröfvande  ett  gränslöst 
öfvervåld  emot  befolkningen.  Ryssarne  ansågo  det  fördenskull 
vara  alltför  besvärligt  att  hålla  dessa  aflägsna  länder  ordent- 
ligt besatta;  de  ödelade  derför  hela  landskapet  och  drogo  sig 
mera    åt    söder.     Vanligtvis    var  den  afdelning  kosacker,  som 


STÖKA     OFREDEN.        KYSSARNES    ÖFVERVÄLDE    I    FINLAND.       355 

bevakade  dessa  nordliga  trakter,  om  somrarne  inqvarterad  i 
Kyrö  i  Syd-Österbotten  och  flyttade  om  hösten  till  Gamla 
Karleby,  derifrån  de  sedan  årligen  vid  vinterns  ankomst 
gjorde  sina  ströftåg  mot  norden.  Men  af  detta  beständiga 
krigstillstånd  följde  landskapets  fullständiga  ruin.  Börjande 
från  Pyhäjoki  var  allt  jordbruk  försvunnet,  och  då  man  efter 
stora  ofredens  slut  gjorde  förteckningar  öfver  denna  tids  offer, 
uppgick  t.  ex.  endast  i  Limingo  socken  de  dödades  antal  till 
2,124  personer,  förutom  454,  som  blifvit  bortförda  i  fångenskap. 
Det  gränslösa  elände,  hvarunder  folket  suckade,  kan  ej  men- 
niskotunga  beskrifva.  Döljande  sig  i  porten  djupt  inne  i  öde- 
markerna hade  de  att  kämpa  emot  hunger  och  rofdjur;  var- 
garne hade  nämligen  under  dessa  år  ökat  sig  i  oerhördt  antal, 
så  att  de  ofta  öfverföllo  till  och  med  fullvuxna  personer.  För 
öfrigt  voro  förhållandena  här  i  norden  ganska  olika  och  skif- 
tande. År  1716  var  Kuusamo  den  enda  finska  socken,  som 
ännu  stod  under  svenska  regeringens  förvaltning;  men  redan 
följande  år,  då  Tschekin  drog  bort  efter  det  han  ödelagt 
Kajana  län,  kommo  Paldamo  och  Sotkamo  åter  under  Sverige. 
I  detta  tillstånd  förblef  sedan  Kajana  län  under  hela  krigs- 
tiden, och  år  1720  förnyades  med  svenska  och  ryska  regerin- 
garnes samtycke  den  forna  gränsfreden  emellan  finnarne  och 
befolkningen  vid  Hvita  hafvet,  ehuru  visserligen  partigängarne 
och  röfvarebanden  icke  fäste  något  afseende  vid  denna  fred. 
I  kusttrakterna  hade  deremot  krigslågan  ånyo  uppflammat  på 
vårvintern  1719,  då  en  liten  afdelning  af  Armfelts  armé  skic- 
kades till  dessa  nejder  och  framträngde  ända  till  Uleåborg. 
En  kosackmajor,  som  sändes  att  möta  honom,  blef  slagen  i 
Kello  by  och  han  sjelf  räddade  sig  blott  derigenom,  att  han 
flydde  öfver  isen  till  Karlö,  derifrån  bönderna  sedan  utlemnade 
honom  åt  hans  landsmän.  Af  tacksamhet  för  denna  hjelp 
säges  han  bedt  czaren  om  misskund  för  Uleåborg,  som  var 
bestämdt  att  brännas,  likasom  äfven  alla  byar  ända  till  Torneå, 
så  att  de  svenska  trupperna  ej  skulle  kunna  denna  väg  infalla 
i  landet.  Följande  höst  finner  man  Uleåborg  ännu  lyda  under 
Sverige  och  betala  skatt  till  fotdragonernas  underhåll.  Men 
under  de  följande  åren  kommo  dessa  trakter  åter  under  rys- 
sarne, så  att  Ijo  socken  år  1721  betalade  skatt  åt  dem  med 
20  rubel  och  Uleåborg  med  6  rubel.  Dessa  omständigheter 
gifva   oss  en  aning  om,    huru  man  hade  det  i  dessa  nordliga 


356  KINLANDS    HISTORIA. 

trakter  under  stora  ofredens  tider.  En  mängd  af  befolkningen 
hade  flytt  till  Sverige  samt  Lapplaud  och  Finnmarken,  och 
den  finska  kolonisationen  i  sistnämnde  trakt  har  just  från  dessa 
tider  fått  sitt  första  ursprung. 

I  landets  södra  delar  stodo  sakerna  på  en  vida  bättre 
fot,  ehuru  samhället  endast  trögt  begynte  återhemta  sig  från 
den  allmänna  förvirringen.  En  stor  olycka  var  särskildt  den 
omständighet,  att  landets  förra  embetsmän  nästan  alla  hade 
gripit  till  flykten.  Endast  af  presterskapet  hade  en  del  stannat 
qvar  i  sina  församlingar.  Dessa  fingo  vanligen  i  uppdrag  att 
hopsamla  de  af  ryssarne  pålagda  krigsskatterna  och  derjämte 
nödgades  de  ansvara  för  sina  församlingsboers  uppförande. 
Följden  häraf  var  likväl  den,  att  flere  af  dem  blefvo  föremål 
för  misstankar  och  några  fördes  om  sommaren  1716  i  fängelse 
till  Abo  och  Tavastehus  slott.  De  förnämsta  anledningarna 
till  ryssarnes  misstro  gåfvo  de  af  svenska  regeringen  utskickade 
partigängarne,  hvilka  fortfarande  i  hemlighet  smögo  omkring  i 
landet  och  på  många  ställen  föröfvade  mycket  öfvervåld,  men 
derjämte  fordrade  af  innevånarne  obrottslig  trohet  mot  den 
öfverhet,  som  ej  längre  skyddade  landet.  Den  djerfhet  och 
list,  hvarmed  desse  våghalsar  {Långström  och  Kärkisudd  i 
norr,  samt  Löfving  i  Abotrakten  och  Nyland)  rörde  sig  midt 
ibland  den  fiendtliga  styrkan,  än  allarmerande  ryssarnes  ställ- 
ning, än  tillfogande  dem  smärre  förluster,  äro  i  sanning  i  sitt 
slag  beundransvärda.  Men  då  man  ej  vidare  från  svenska 
sidan  gjorde  något  försök  att  återeröfra  landet,  var  deras 
verksamhet  helt  och  hållet  gagnlös  och  medförde  endast  ökadt 
betryck  för  landets  befolkning.  Hvarest  ryssarne  märkte  någon 
"Kivekäs"  (så  benämndes  de  fortfarande)  röras  i  landet  och 
gynnas  af  befolkningeu,  der  uppbrändes  oftast  byar  och  gårdar, 
ja  äfven  skogarne  antändes,  så  att  partigängarne  ej  skulle 
kunna  dölja  sig  ens  i  dem.  Men  de  prester,  som  befunnos 
vara  i  förstånd  med  partigängare  eller  eljes  sända  underrät- 
telser till  Sverige,  fingo  utstå  de  strängaste  straff.  Kaplanen 
i  Storkyrö,  Anders  Affrén  och  kaplanen  i  Maxmo,  Ruth,  er- 
tappades  om  hösten  1718  för  sådana  förbrytelser;  den  sist- 
nämnde piskades  till  döds  och  den  förre  fick  sitt  slut  i  galgen. 

Under  tiden  hade  år  1717  en  regelmässig  förvaltning  så 
i  de  civila  som  i  de  kyrkliga  angelägenheterna  blifvit  ordnad. 
Men  i  detta  afseende  gjorde  man  en  noggrann  åtskilnad  emellan 


STORA    OFREDEN.       RYSSARNES    ÖFVERVÄLDE    I    FINEAND.       357 

de  områden,  czaren  tänkte  införlifva  under  ryska  kronan,  och 
dem  han  ernade  såsom  lösen  för  freden  återlemna  till  Sverige. 
Kexholms  och  Viborgs  län  samt  hela  Savolaks  hade  strax 
efter  eröfringen  blifvit  lagda  under  den  ryska  förvaltningen, 
och  Peter  den  store  hade  i  dessa  trakter  gjort  stora  jord- 
donationer åt  ryska  herrar  och  offentliga  inrättningar.  Dor- 
emot  erhöllo  de  öfriga  finska  landskapen  vester  om  Kymmene- 
elf  nu  en  högsta  landshöfding  eller  generalguvernör  i  Åbo, 
samt  underlandshöfdingar  med  titel  af  lagmän  i  andra  orter. 
Generalguvernören  var  derjämte  lagman  (d.  v.  s.  hufvudman 
för  förvaltningen)  i  Egentliga  Finland;  de  öfriga  lagmännen 
voro  till  antalet  fyra;  för  vestra  Nyland  i  Helsingfors,  för  östra 
Nyland  och  hela  Tavastland  i  Borgå,  samt  i  Björneborg  för 
Satakunta  och  i  Vasa  för  Österbotten.  Dessa  embetsmän  skulle 
ordna  alla  landets  angelägenheter  enligt  gammal  häfd  och  derför 
återstäldes  såvidt  möjligt  de  svenska  institutionerna.  Men 
hufvudsaken  var  naturligtvis  beskattningen,  med  hvilken  den  i 
landet  befintliga  ryska  militären  skulle  underhållas.  Förden- 
skull hade  redan  år  1716  en  ny  mantalsindelning  blifvit  verk- 
stäld  öfver  hela  landet,  d.  v.  s.  de  lägenheter,  som  ännu  be- 
brukades, förenades  till  ett  stort  skattedistrikt,  hvarvid  man 
fick  tillsammans  omkring  2,400  mantal.  Det  årliga  skatte- 
beloppet bestämdes  under  de  första  tiderna  af  öfveramiralen 
Feodor  Apraxin,  hvilken  tyckes  förestått  Rysslands  kamerala 
angelägenheter.  Men  då  i  St.  Petersburg  sedermera  inrättades 
ett  egentligt  rikskammarkollegium,  kommo  äfven  Finlands  skatte- 
angelägenheter under  denna  myndighet.  Det  årliga  skattebe- 
loppet från  mantalet  utgjorde  vanligen  8  rubel  i  penningar* 
samt  6  tunnor  råg  och  6  tunnor  korn,  förutom  hö  och  hafre 
för  kavalleriets  behof  och  en  rubel  från  mantalet  till  länssty- 
relsens aflöning.  Men  dertill  kommo  ännu  andra  utskylder, 
som  pålades  af  landets  styresmän  eller  lägre  befallningshafvande, 
och  då  den  tid  nalkades,  då  landet  skulle  återlemnas  till 
svenska  kronan,  utpressades  ännu  äfven  den  sista  musten, 
såsom  vi  längre  fram  skola  se. 

Det  är  naturligt,  att  man  till  besättande  af  de  nya  tjen- 
sterna  sökte  sådana  män,  för  hvilka  det  svenska  förvaltnings- 
systemet   var    någorlunda    bekant,    och  dessa  funnos  att  tillgå 

*  Rubelns    silfvervärde    synes    på    denna    tid    varit   vid  pass  6  nu  varande 
finska  mark. 


FINLANDS     HISTORIA. 

dels    bland    den   estniska   och  liffländska  adeln,  dels  bland  de 
svenska   officerare,    hvilka  efter  det  de  råkat  i  fångenskap  in- 
gått i  czarens   tjenst.     Sålunda  förordnades  t.  ex.  till  general- 
guvernör   öfver    hela    landet   en   grefve   Gustaf  Otto  Douglas, 
f.  d.  lifdrabant    hos    konung    Karl   och   tillfångatagen  i  slaget 
vid    Pultava.     Men    denne  man,  som  ända  till  fredsslutet  för- 
blef  landets  högste  styresman,  synes  varit  af  ett  rått  och  våld- 
samt sinnelag;  åtminstone  beskylhs  han  för  flere  af  de  lidanden 
folket    på   denna  tid  fick  undergå.     De  flesta  lagmännen  voro 
hemma    från    Liffland  och  några  af  dem  hafva  efterlemnat  ett 
aktadt  namn.    Dessa  voro:  i  Helsingfors  distrikt  Martin  Brummer 
och  från  1719  Karl  Gustaf  Liljenfeld;  i  Borgå  och  Tavastehus 
distrikt    B.    J.    von    Tiesenhausen,    och   i   Björneborgs  distrikt 
liffländaren    Georg    Fromholt  von  Essen.     Till  Vasa  var  först 
förordnad    en    Otto   G.  von  Tiesenhausen,  som  säges  varit  en 
välsinnad    man;    men    då    han   förgäfves    hade    vändt   sig  till 
czaren  för  att  bedja  om  lagens  skydd  för  detta  olyckliga  land- 
skap, tog  han  afsked  redan  i  början  af  år  1718.     Hans  efter- 
trädare blef  en  f.  d.  major  vid  Åbo  läns  kavalleri,  vid  namn 
Kristian    Joakim    Schmidtfelt;    men  denne   framkallade  genom 
sin    smutsiga    vinningslystnad   och   ohejdade  våldsamhet  ett  så 
allmänt  hat,  att  han  slutligen  år  1720  afsattes  från  sitt  embete. 
Deremot    gjorde    sig   hans  efterträdare,  Wolmar  Fredrik  Stac- 
kelberg,    som    var    bördig   från    Liffland   och  en  tid  vistats  i 
fransysk    krigstjenst,    så   älskad  af  Österbottens  befolkning,  att 
den  samma  efter  fredslutet  bad  om  hans  qvarhållande  i  svensk 
tjenst.     Dessa  exempel  visa,  att  de  från  det  egentliga  Sverige 
ankomna  embetsmännen  ingalunda  varit  de  mildaste  i  styrelsen 
af    detta    arma    land.     De    lägsta    af    kronans  tjenstemän  på 
landsbygden  togos  för  det  mesta  bland  landets  egna  innevånare; 
men  bristen  på  lämpliga  personer  var  synnerligen  stor,  så  att 
till   och  med  på  många  orter  presterna  fortfarande  fingo  göra 
tjenst  som  fogdar  och  uppbördsmän.     Dessa  tjenstemäns  ställ- 
ning   var    ganska   svår,   emedan  de  ständigt  kommo  i  mellan- 
hand emellan  det  utarmade  folket  och  den  skoningslösa  kronan. 
Om  ej  skatterna  utföllo,  eller  om  lägenheterna  för  utskyldernas 
skull  kommo  på  förfall  eller  åkrarne  förblefvo  osådda,    så  var 
ansvaret    i    hvartdera    fallet    deras,  och  till  och  med  för  den 
minsta    förseelse    dömdes    de    till    penningeböter.     Men   öfver 
hufvud    kan    man   gifva  dem  det  goda  intyg,  att  de  samvets- 


STOBA    OFREDEN.        BT88ABNES    OFVKKVALDE    I    FINLAND.       359 

grant  skötte  sitt  tunga  embete.  I  städerna  hade  åter  borg- 
mästare blifvit  tillsatta;  men  äfven  på  sådana  män  var  bristen 
så  stor,  att  en  f.  d.  tysk  dragon,  vid  namn  Burkhard,  erhöll 
denna  tjenst  i  Vasa. 

Ännu  svårare  var  det  att  åter  få  någon  ordnad  lagskip- 
ning  införd.  Såväl  hofrättens  ledamöter,  som  den  öfriga 
domarekåren  voro  stadda  på  flykt,  och  det  var  ej  lätt  att 
finna  män,  som  hade  så  mycken  insigt  i  rättsväsendet,  att  de 
skulle  kunna  slita  förekommande  tviste-  och  brottmål.  Slut- 
ligen fick  man  dock  småningom  häradsrätterna  i  ordning  och 
ifrån  år  1718  nollos,  åtminstone  på  sina  ställen,  ordentliga 
ting,  vid  hvilka  några  af  de  forna  domarne,  som  qvarstannat 
i  landet,  någon  länsman  eller  annan,  som  kände  Sveriges  lag, 
intog  domaresätet.  De  fyra  förflutna  årens  rättegångssaker 
upptogos  nu  först;  bland  annat  företogs  till  laglig  undersök- 
ning de  finska  qvinnornas  förhållande  till  den  ryska  militären 
och  straffades  efter  gällande  lag.  Den  högsta  domsrätten 
tyckes  tillkommit  de  högre  embetsmännen  (lagmännen  och 
landshöfdingen);  sålunda  se  vi  vid  flere  tillfällen  grefve  Douglas 
ingripa  i  lagskipningen.  Det  är  naturligt,  att  man,  i  händelse 
det  syntes  behöfligt  att  skärpa  undergifvenheten  under  det  främ- 
mande väldet,  ej  alltid  räknade  så  noga  med  lagens  former; 
ty  krigets  lag  stod  dock  högst.  I  några  fall  åter  synes  sträng- 
heten hos  Sveriges  lag  blifvit  mildrad.  Då  t.  ex.  en  qvinna 
från  Vasa  blifvit  dömd  till  döden  för  trolldom,  ansåg  grefve 
Douglas  henne  ej  vara  vid  sina  sinnens  fulla  bruk  och  befalte, 
att  hon  skulle  föras  på  ett  hospital  eller  till  någon  prest  för 
att  vårdas. 

De  kyrkliga  angelägenheterna  voro  under  de  fyra  företa 
krigsåren  nästan  i  samma  oordning  och  förfall,  som  alla  öfriga 
samhällsinstitutioner.  Ehuru  ryssarne  endast  på  högst  få  ställen 
(såsom  i  Paldamo)  hade  bränt  kyrkorna,  funnos  dock  många 
orter,  hvarest  all  ordnad  gudstjenst  upphörde,  så  att  endast 
någon  husvill  prest  här  och  der  i  ödemarkerna  predikade  för 
den  skingrade  hjorden,  som  kallades  till  gudstjenst  med  tonerna 
från  ett  vallhorn.  Någon  kyrkostyrelse  fans  lika  litet;  ty  alla 
ordinarie  och  interimskonsistorier  hade  flytt  öfver  till  Sverige. 
Visserligen  försökte  biskop  Gezelius  från  Stockholm  fortsätta 
skötandet  af  sitt  stift;  men  hans  inflytande  på  de  finska  för- 
samlingarna kunde  ej  mer  vara  af  någon  större  betydelse  och 


360  FINLANDS    HISTORIA. 

slutligen  hade  han  ej  stort  mera  område  för  sin  verksamhet 
qvar,  än  att  förskaffa  åt  sina  flyktiga  embetsbröder  anställning 
och  uppehälle  i  Sverige,  till  dess  han  sjelf  dog  om  våren  1718 
i  en  gård  i  Roslagen.  I  hvilket  tillstånd  församlingarna  i 
Finland  på  denna  tid  befunno  sig,  kunna  vi  sluta  redan  deraf, 
att  man  i  Sverige  räknade  mera  än  100  finska  prestmän,  som 
hade  flytt  dit  öfver,  och  dessa  till  största  delen  framstående 
män  inom  sitt  stånd.  Hur  stort  antalet  var  af  dem,  som 
fienden  dödat  eller  bortsläpat  i  fångenskap,  kan  ej  med  visshet 
uppgifvas.  Dessutom  hade  äfven  flere  aflidit  af  sjukdom,  utan 
att  likväl  några  nya  blifvit  tillsatta.  I  Viborgs  län  hade  likväl 
strax  efter  stadens  eröfring  någon  mera  framstående  andlig 
erhållit  i  uppdrag  att  examinera  och  viga  nya  prester.  Då 
sedermera  Savolaks  eröfrades,  så  underlades  detta  landskap 
förmodligen  så  i  kyrkligt  som  verldsligt  afseende  Viborgs  för- 
valtningsdistrikt, ehuru  underrättelserna  om  förhållandena  der- 
städes  äro  ganska  bristfälliga.  I  de  öfriga  finska  landskapen, 
hvilka  stodo  under  furst  Galitsins  styrelse,  se  vi  de  ryska 
befälhafvarne  tillsätta  prester,  till  dess  slutligen  år  1717,  samma 
år  som  den  civila  administrationen  ordnades,  äfven  en  ny  kyrko- 
styrelse på  Galitsins  föranstaltande  tillsattes  i  Åbo.  Ledamöter 
i  detta  interimskonsistorium  utsagos  bland  kyrkoherdarne  i  de 
angränsande  församlingarna  och  i  spetsen  för  det  samma  stäldes, 
under  namn  af  domprost,  kyrkoherden  i  Somero,  Jakob  Ritz, 
en  från  Tyskland  bördig  man,  som  förut  hade  varit  kyrko- 
herde i  Wenjoki  i  Ingermanland,  men  flytt  derifrån  undan 
ryssarne.  Detta  kyrkliga  embetsverk  fick  nu  i  uppdrag  att 
öfvervaka  församlingarnas  ordnande  enligt  svenska  kyrkolagen 
och  att  meddela  den  presterliga  invigningen  åt  dem,  som  be- 
funnes dertill  duglige;  och  det  säges,  att  Ritz  under  de  fyra 
närmast  följande  åren  vigt  59  nya  prestmän,  dels  af  studenterne, 
dels  af  djeknarne.  Samtidigt  som  Ritz  förordnades  till  dom- 
prost, utnämndes  till  kyrkoherde  i  Vasa  och  prost  öfver  hela 
Österbotten  den  förut  omtalade  Barthold  Vhael,  och  det  är 
antagligt,  att  äfven  han  ordinerade  prester,  ehuru  han  för 
öfrigt  stod  under  konsistoriet  i  Åbo.  Till  slut  inrättades  äfven 
i  Borgå  ett  interimskonsistorium  för  de  församlingar  i  Tavast- 
land  och  Nyland,  som  hade  hört  till  det  östra  biskopsstiftet; 
men  detta  embetsverk,  i  spetsen  för  hvilket  stod  kyrkoherden 
i    Perno,    Petrus    Serlachius,    indrogs  åter  år  1720  på  grefve 


STÖKA    OFREDEN.       KYSSARNES    ÖFVERVÄLDE    I    FINLAND.        361 

Douglas  befallning.  Det  är  att  märka,  att  de  verldsliga  myn- 
digheterna fortfarande  förbehöllo  sig  rättigheten  att  med  för 
dem  behaglige  män  besätta  de  lediga  kyrkoherde-em betena; 
ty  dessa  embeten  voro  på  denna  tid  af  lika  mycken  politisk 
som  kyrklig  betydelse.  Men  de  öfriga  kyrkliga  embetenas 
!  esättande  tillkom  konsistorium,  likasom  öfver  hufvud  vården 
om  församlingarnas  ordnande,  åhörarnes  bildning  och  presternas 
seder.  Äfven  nollos  ordentliga  prestmöten  i  Åbo,  åtminstone  i 
början  af  åren  1720  och  1721,  till  följd  af  furst  Galitsins  sär- 
skilda befallning.  Det  är  likväl  lätt  att  inse,  att  den  andliga 
bildningen  öfver  hufvud  var  i  begrepp  att  helt  och  hållet 
förtvina.  På  Galitsins  föranstaltande  kommo  ett  par  skolor, 
nämligen  i  Åbo  och  Raumo,  åter  i  verksamhet;  men  de  öfriga 
skolorna  och  sjelfva  universitetet  voro  upplösta,  och  all  för- 
bindelse med  Sverige  var  afbruten.  Likväl  finner  man  exempel 
uppå,  att  fursten  ädelmodigt  gaf  pass  och  tillstånd  åt  några 
ynglingar  att  fara  till  Sverige  för  att  studera.  Men  bristen 
på  dugliga  lärare  var  dock  så  stor,  att  församlingarna  på 
många  ställen  saknade  egen  själaherde  och  nödgades  åtnöja 
sig  med  någon  tillfällig  vård  af  grannsocknarnes  presterskap. 
Äfven  i  öfrigt  hopade  sig  hvarjehanda  hinder  för  folkets  upp- 
lysning ;  sålunda  led  man  brist  på  äfven  de  nödvändigaste  böcker 
och  alla  tryckerier  lågo  nere.  År  1719  trycktes  derför  i 
Taurala  by  af  Pälkäne  socken  en  abc-bok,  som  i  brist  på 
andra  hjelpmedel  var  skuren  i  trä.  Gutenbergs  konst  tycktes 
vara  umbärlig. 

Att  landets  ekonomiska  tillstånd  efter  ett  så  långt  krig 
och  så  ohyggliga  hemsökelser  var  högst  bedröfligt,  är  öfver- 
flödigt  att  tillägga.  Men  i  bredd  med  allt  detta  elände  märktes 
dock  nu  på  dessa  år  en  viss  förbättring  i  landets  och  folkets 
ställning.  Isynnerhet  i  de  sydliga  delarne  af  landet  började 
man  åter  lefva  någorlunda  såsom  förr.  Handeln  begynte  åter 
drifva  befolkningen  till  arbete  och  företagsamhet,  så  att  sjö- 
och  landttullen,  likasom  på  svenska  tiden,  åter  upprättades. 
Då  vid  Kyndelsmessotiden  1719  den  vanliga  marknaden  i 
Nådendal  inföll,  ansåg  man  nödvändigt  att  skicka  tulltjenste- 
män  äfven  dit,  för  att  "öfvervaka  den  del,  som  af  all  torg- 
förd vara  tillfaller  hans  stor-czariska  majestät".  Det  är  likväl 
antagligt  att  för  krigets  skull  handeln  på  utlandet  var  ganska 
ringa;    derför    steg    äfven   t.   ex.   saltet   till  ett  oerhördt  högt 


l)()2  FINLANDS     HISTORIA. 

pris,  så  att  kustbefolkningen  på  inånga  ställen  sjelf  begynte 
bereda  denna  artikel  af  hafsvattnet.  Men  att  de  borgerliga 
näringarna  ej  alldeles  hade  upphört  synes  bland  annat  af  de 
ansenliga  skattebelopp,  hvilka  årligen  erlades  från  de  flesta 
städer.  Åbo  betalade  1,000  rubel,  Borgå  och  Björneborg 
hvardera  360,  Nystad  300,  Nådendal  100  och  Vasa  50.  Likväl 
voro  några  städer  helt  och  hållet  på  förfall,  och  Helsingfors 
utgjorde  endast  en  rysk  befästning.  Bland  industriella  företag 
må  nämnas,  att  i  Borgå  linneväfveriet  var  i  full  blomstring 
och  att  några  jernbruk,  nämligen  Koskis,  Tyko  och  Kauttua, 
synas  varit  i  gång.  Bönderna  tyckas  kommit  till  rätta  lika 
väl  som  förut;  ty  några  goda  år  hade  åter  höjt  jordbruket, 
så  att  på  sina  ställen  de  öde  hemmanen  åter  upptogos  till 
odling.  Det  förnämsta  inflytandet  utöfvade  dock  den  återvunna 
säkerheten  till  lif  och  egendom.  Det  främmande  krigsfolket, 
som  för  det  mesta  var  inqvarteradt  i  närheten  af  Åbo  eller  i 
läger  på  Lojo  malm,  hölls  i  sträng  tukt,  och  den  enskildes 
eganderätt  var  äfven  för  öfrigt  skyddad.  Endast  kronans  och 
de  flyktades  qvarblifna  egendom  användes  godtyckligt  till  rys- 
sarnes förefallande  behof.  Från  kronoboställena  flyttades  åbygg- 
naderna  till  Helsingfors  och  annorstädes  i  och  för  kasernbygg- 
nader, från  flere  herregårdar  fördes  fönstren  och  spjellen  till 
Åland,  då  sammankomsterna  för  fredsunderhandlingarne  år  1 7 18 
derstädes  började  hållas,  och  skogarne  i  kusttrakter  sköflades 
skoningslöst  i  och  för  byggandet  af  galerer  och  till  andra 
ryska  kronans  behof.  Hvarest  klockorna  eller  andra  kyrkornas 
dyrbarheter  blifvit  qvarlemnade,  blefvo  de  vanligen  på  czarens 
befallning  förda  till  Ryssland.  Till  och  med  St.  Henriks  ben, 
hvilka  ännu  såsom  ett  dyrbart  minne  bevarades  i  Åbo  dom- 
kyrka, fördes  år  1720  på  grefve  Douglas'  föranstaltande  till 
Ryssland. 

Stora  ofredens  tvenne  sista  år  medförde  ännu  en  gång 
en  svår  allmän  hemsökelse,  som  smärtsamt  träffade  folkets 
ännu  icke  läkta  sår.  Det  berättas  att  grefve  Douglas  vid  ett 
dryckeslag  i  Åbo  om  påsken  1719  ihjelstuckit  en  hög  rysk 
officer,  men  att  han  erhöll  förlåtelse  mot  löftet  att  från  Fin- 
land anskaffa  tvenne  fullständiga  regementen  infanteri  till  czarens 
tjenst.  Hur  detta  än  må  hafva  varit,  så  uttogs  i  början  af 
år  1720  en  man  från  hvarje  mantal  och  hemmansegarne  måste, 
förutom    nödig    sold    efter    öfverenskommelse,    betala  10  rubel 


STORA    OFKEDKX.        BT88AKNES    ÖKVEKVÄLDE    I    FIK  LAND.        863 

från  mantalet  till  dessa  soldaters  beklädnad.  De  sålunda  ut- 
tagna soldaterna,  hvilkas  antal  från  Åbo  generalguvernement 
antagligen  steg  till  ett  par  tusen  man  af  det  kraftigaste  folket, 
fördes  genast  till  Ryssland  och  skickades  bort  till  Astrakhan, 
hvarifrån  förmodligen  ingen  enda  någonsin  återvände.  Denna 
landet  aftvingade  blodskatt  väckte  en  sådan  fasa,  att  allmogen 
åter  på  flere  orter  öfvergaf  sina  hem  och  flydde  till  skogar 
och  ödemarker,  ehuru  Douglas  i  flere  kungörelser  tillförsäkrade 
dem  czarens  nåd  och  beskydd.  Samtidigt  utskrefs  en  häst  på 
mantalet  för  de  ryska  'dragonernas  behof,  och  fastän  flere  af 
dem  förkastades  såsom  odugliga  och  en  summa  penningar 
(19  rub.  20  kop.)  togs  i  ersättning,  uppstod  dock  i  hela 
landet  stor  brist  på  dragare;  ty  äfven  året  derpå  uttogos  ånyo 
hästar  för  trossen.  Med  denna  sista  skattegärd  fick  man  då 
de  långa  åtta  årens  gäster  ur  landet.  Emellan  de  båda  rikena 
upprättades  åter  fred  och  endrägt,  och  större  delen  af  Finland 
återlemnades  till  Sverige.  På  hvad  sätt  de  politiska  förhål- 
landena i  Sverige  utvecklat  sig  ända  derhän,  skola  vi  i  det 
följande  framställa. 

Vi  hafva  i  det  föregående  sett,  hurusom  Karl  XII  åter 
kom  till  sitt  rike.  Men  denna  tilldragelse  verkade  ingen  för- 
ändring uti  de  finska  förhållandena;  Karl  tycktes  nämligen 
undvikit  en  förnyad  strid  med  den  fiende,  som  besegrat  honom 
på  slagfältet  vid  Pultava.  I  dess  ställe  tillbragte  han  ett  helt 
år  i  Pommern,  hvilket  land  dock  intogs  af  Preussens,  Sachsens, 
Hannovers  och  Danmarks  förenade  härar.  Sedan  han  slutligen 
i  December  1715  såsom  flykting  ankommit  till  Sverige,  vände 
han  sina  vapen  emot  Danmark  och  begynte  tänka  på  Norges 
eröfring.  Sålunda  gjorde  Karl  sjelf  redan  i  början  af  1716 
ett  infall  i  södra  Norge,  derifrån  han  dock  nödgades  draga 
sig  tillbaka.  Hos  hans  rådgifvare  hade  på  denna  tid  underliga 
planer  uppstått,  och  för  deras  förverkligande  utpressades  under- 
såtarnes  sista  blodsdroppar.  Redan  då  konungen  vistades  i 
Stralsund,  hade  förre  holsteinske  ministern,  baron  Görtz,  in- 
nästlat sig  i  hans  förtroende.  Denne  förslagne  och  djerfve 
statsman  förstod  att  smickra  Karls  krigslystnad  och  upptänkte 
derjämte  äfven  de  omöjligaste  medel  till  krigets  fortsättande. 
Hurusom  Görtz  dessa  år  genom  nya  skatter,  tvångslån,  förbud 
af  fullhaltigt  mynt  och  genom  att  i  dess  ställe  utgifva  mynt- 
tecken   allt    mer   utmattade   det  svenska  folket,  vore  för  långt 


364  FINLANDS    HISTOETA. 

att  här  förtälja  och  hör  rätteligen  icke  till  Finlands  historia. 
Äfven  den  yttre  politiken  var  desso  lik.  Karl,  som  ville 
hämnas  på  engelska  konungen,  för  att  denne  såsom  kurfurste 
af  Hannover  hade  förenat  sig  med  Sveriges  fiender,  täDkte  på 
ett  krigsföretag  till  England  och  lät  Görtz  bedrifva  underhand- 
lingar med  Stuartska  partiet  i  detta  land.  Men  engelska 
regeringen,  som  blifvit  gjord  uppmärksam  härpå,  bemägtigade 
sig  i  London  den  svenske  gesandtens,  Karl  Gyllenborgs,  papper 
och  blottade  för  verldens  ögon  dessa  planer  —  något,  som 
mycket  skadade  den  svenska  konungens  anseende  inför  det 
protestantiska  Europa. 

Under  tiden  hade  Peter  den  store  jämte  sin  gemål  gjort 
en  resa  i  vestra  Europa  (1716,  1717);  en  rysk  här  hade  blifvit 
förd  till  Seeland,  och  man  hade  för  afsigt  att  med  Danmarks 
och  Rysslands  förenade  styrkor  eröfra  Skåne.  Men  ömsesidig 
misstro  upplöste  detta  farliga  förbund.  Czaren,  som  samman- 
träffat med  Görtz  i  Holland  just  samtidigt,  som  denne  bedref 
sina  stämplingar  emot  England,  begynte  tvärtemot  mer  än  förr 
luta  till  försoning  med  Sverige  på  billiga  vilkor.  I  denna 
afsigt  sammankommo  nu  om  våren  1718  Sveriges  och  Ryss- 
lands ombud  på  en  holme  (Löfö  i  Sunds  socken)  i  Ålands 
skärgård,  på  hvilken  man  för  tillfället  hade  uppfört  nödiga 
boningshus,  alldenstund  trakten  för  öfrigt  var  helt  och  hållet 
ödelagd.  På  Rysslands  vägnar  infann  sig  Henrik  Ostermann, 
en  tysk,  som  ingått  i  czarens  tjenst  och  småningom  uppsteg 
till  allt  högre  värdigheter  i  sitt  nya  fädernesland;  Sveriges 
ombud  var  Karls  premierminister  Görtz,  äfven  han  en  tysk, 
samt  nyssnämnde  Gyllenborg.  Men  alla  förlikningsförsök  stran- 
dade emot  den  svenske  konungens  envishet.  Czaren  skulle 
varit  benägen  att  återlemna  nästan  hela  Finland;  han  skulle 
derjämte  gifvit  Hvitahafstrakterna  såsom  ersättning  för  Inger- 
manland,  Estland  och  Liffland.  Men  Karl  ville  ej  afstå  något, 
och  Görtz  fick  i  denna  sak  göra  flere  fåfänga  resor  till  konungen 
i  södra  Sverige.  Det  är  troligt,  att  Sveriges  fredsunderhand- 
lare sjelfve  snart  märkte,  att  deras  möda  var  förgäfves,  och 
mot  slutet  var  det  deras  enda  afsigt  att  uppehålla  ryssarne, 
så  att  ej  Sveriges  svagt  skyddade  kuster  skulle  råka  ut  för 
ödeläggelse.  Sålunda  fortsattes  underhandlingarna  och  freden 
fördröjdes,  ända  tills  händelserna  i  Norge  gåfvo  åt  sakerna  en 
ny  gestaltning. 


STOEA    OFREDEN.       RYSSARNES    ÖFVERTÄLDE    I    FINLAND.       365 

Karl  XII  hade  nämligen  om  hösten  1718  gjort  ett  nytt 
infall  i  Norge.  Konungen  sjelf  hade  för  afsigt  att  med  30,000 
man  eröfra  södra  delen  af  landet,  under  tiden  Karl  Armfelt, 
hvars  finska  armé  nu  var  förstärkt  till  6,000  man  och  med 
Helsinglands  och  Jemtlands  regementen  uppgick  till  9,000  man, 
öfver  fjellen  sändes  emot  Throndhjem.  Det  öde,  de  finska 
krigarne  nu  gingo  till  möte  sedan  de  för  länge  sedan  upphört 
att  försvara  sitt  eget  fädernesland  och  nu  begåfvo  sig  att  med 
sitt  blod  köpa  åt  Sverige  ersättning  för  Finlands  förlust,  var 
så  att  säga  ett  naturligt  slut  på  Stora  ofredens  blodiga  skåde- 
spel. De  sista  dagarne  i  Augusti  tågade  Armfelt  ifrån  Jemt- 
land  öfver  gränsen  på  den  trakt,  hvarest  allmänna  landsvägen 
nu  går  öfver  fjellen,  och  intog  med  ringa  möda  ett  par  smärre 
fästningar  (Stene  och  Skaanes).  Om  han  derefter  med  ens 
hade  anryckt  emot  Trondhjem,  så  skulle  kanhända  denna 
Norges  forna  hufvudstad  fallit  i  hans  våld.  Men  de  bestän- 
diga höstregnen  hindrade  hans  marsch  och  försvårade  tillför- 
seln. Armén  nödgades  tröska  och  mala  för  sitt  dagliga  behof 
och  dröjde  af  denna  orsak  halfannan  månad  i  Levanger.  Då 
hären  slutligen  den  1  November  ankom  till  Trondhjem,  hade 
staden  hunnit  blifva  så  fullständigt  befästad,  att  en  stormning 
var  omöjlig.  Brist  och  elände  rådde  inom  Armfelts  armé  och 
soldaternas  missnöje  var  så  stort,  att  generalen  nödgades  låta 
hänga  några  af  de  motspänstiga.  Flere  gånger  bad  Armfelt 
konungen  om  tillstånd  att  få  föra  hären  tillbaka  till  Jemtland, 
men  erhöll  endast  skarpa  förebråelser  till  svar.  I  medlet  af 
November  drog  finska  hären  söderut,  och  De  la  Barre  sändes 
med  rytteriet  till  Röras  der  kronans  koppargrufvor  plundrades. 
För  öfrigt  berömmes  finnarnes  uppförande  i  det  fiendtliga  landet 
såsom  synnerligen  mildt;  Karl  Armfelt  sjelf  var  en  gud  fruktig 
man,  och  äfven  hans  närmaste  man,  De  la  Barre,  höll  sträng 
krigstukt,  så  att  innevånarne  voro  skyddade  till  lif  och  egendom. 
Krigshändelserna  upphörde  nu  för  någon  tid;  det  är  blott  att 
nämna,  att  den  bekante  finske  partigängaren  Långström,  som 
med  tio  fotdragoner  ströfvade  bland  fjellen,  fick  sin  död  af 
norska  bönder  inom  Hegre  församling. 

Sä  stodo  sakerna  i  norden,  då  ryktet  om  Karl  XII:s  död 
begynte  utbreda  sig.  Konungen  hade  nämligen  i  slutet  af 
Oktober  tågat  öfver  norska  gränsen  och  begynt  belägra  fäst- 
ningen Fredrikssten.     Med  vanligt  trots  gick  han  sjelf  i  spetsen 


366  FINLANDS    HISTORIA. 

för  faran,  och  sålunda  inträffade  slutligen,  hvad  man  redan 
länge  kunnat  vänta.  På  aftonen  den  30  November  (det  var 
l:sta  advent),  då  konungen  satt  vid  löpgrafven,  träffade  en  från 
fästningen  afskjuten  kula  honom  i  hufvudet  och  dödade  honom 
på  stället.  Denna  händelse  förändrade  ögonblickligen  alla 
politiska  förhållanden.  Den  kungliga  armén  upphäfde  genast 
belägringen  och  tågade  tillbaka  öfver  gränsen.  Norges  eröfring 
kom  ej  längre  i  fråga,  och  Armfelt  erhöll  derför  äfven  befall- 
ning att  lemna  Trondhjems  län.  Men  detta  återtåg  var  olyck- 
ligare för  den  finska  hären,  än  någon  af  de  motgångar,  den 
samma  förut  fått  vidkännas.  Armfelt  beslöt  taga  den  kortaste 
vägen  öfver  fjellen,  hvarest  afståndet  emellan  de  sista  byarne 
var  8  mil.  Men  då  hären  hunnit  till  fjellens  snöhöljda  delar 
(det  var  på  nyårsdagen  1719  gamla  stilen)  uppsteg  från  öster 
en  storm  med  snöyra  och  köld.  Redan  första  natten  fröso 
stora  skaror  ihjel  vid  stranden  af  Öisand  sjö,  fastän  de  med 
kolfvarne  på  sina  gevär  försökte  underhålla  eldar  för  att  värma 
sig.  Följande  dag  gick  hären  vilse  och  nu  tågade  man  i  fem 
dagars  tid  fram  och  åter  bland  bergen.  Omkring  3,000  man, 
deribland  flere  officerare,  omkommo  härvid  af  köld,  hunger  och 
trötthet.  Den  finska  fältpresten  Nils  Idman,  som  följde  med 
hären,  förtäljer  i  en  af  sina  predikningar  om  dessa  "lolkets 
rop  på  norska  fjellen",  sägande:  "Hvilken  jämmer  och  klagan, 
nöd  och  verop,  ångest  och  förtviflan  man  här  nödgades  se  och 
höra,  kan  man  ej  så  lätt  föreställa  sig,  emedan  denna  olycka 
ej  kan  till  alla  dess  delar  så  ohyggligt  beskrifvas,  som  den 
i  sjelfva  verket  var  förfärlig."  —  Norska  skidlöpare,  som  efter 
stormen  besökte  fjellen,  funno  hopar  af  ihjelfrusna  ryttare  och 
fotfolk,  samt  vapen  och  tross  kringströdda  längs  arméns  väg, 
och  ännu  i  årtionden  derefter  syntes  på  dessa  ställen  de  dödes 
hvitnade  benrangler  ligga  på  de  nakna  klipporna. 

Genom  Karl  XILs  död  var  det  hinder  undanröjd  t,  som 
hittills  hindrat  fredens  afslutande.  Men  å  andra  sidan  åter 
försvagade  denna  tilldragelse  äfven  i  någon  mon  Sveriges  poli- 
tiska ställning;  ty  i  bredd  med  hans  stora  misstag  \åg  det  i 
hjeltekonungens  personlighet  ett  något,  som  ingaf  en  känsla  af 
tillförsigt  hos  hans  undersåtar  och  fruktan  och  aktning  hos 
hans  och  rikets  fiender.  Nu  var  denna  nimbus  borta  och 
intet  annat  återstod,  än  den  utmattning,  som  var  en  följd  af 
Karls  krig.     Det  är  äfven  att  märka,  att  de  förändringar,  som 


STOBA    OFREDEN.       KYSSARNES    ÖFVKRVÄLDE    I    FINLAND.       367 

nu  i  Sverige  vidtogos  i  afseende  å  regeringsformen  och  tron- 
följden, till  en  början  sköto  tankarne  på  fred  åt  sidan.  Karl  XII 
hade  förblifvit  ogift  och  hela  den  kungliga  ätten  hade  ej  mer 
än  tvenne  medlemmar,  nämligen  konungens  äldre  systers  son, 
hertig  Karl  Fredrik  af  Holstein,  och  Karls  yngre  syster,  den 
redan  förut  nämnda  Ulrika  Eleonora,  som  nyligen  gift  sig  med 
arfprinsen  af  Hessen,  Fredrik.  Såväl  hertigen  som  arfprinsen 
befunno  sig  för  tillfället  i  Sverige,  och  Karl  hade  aldrig  gifvit 
tillkänna,  hvilken  af  dem  skulle  blifva  hans  efterträdare  pä 
svenska  tronen;  endast  Görtz,  som  redan  förrän  han  kom  i 
Karls  tjenst  ledde  holsteinska  husets  politiska  angelägenheter, 
hade  kraftigt  försökt  understödja  Karl  Fredriks  rätt.  Men  efter 
konungens  död  vidtog  motpartiet  så  skyndsamma  åtgärder,  att 
de  holsteinska  planerna  kommo  alldeles  för  sent.  Görtz,  som 
just  var  stadd  på  resa  från  Åland  till  konungen,  blef  genast 
gripen  och  i  största  hast  dömd  till  döden  och  afrättad.  Der- 
jämte  öfvertog  Ulrika  Eleonora  genast  regeringen.  Men  då 
den  vanliga  arfsföljden  tycktes  gifva  större  rätt  åt  den  äldre 
systerns  son,  öfvertalades  Ulrika  Eleonora  att  afstå  såväl  från 
enväldet  som  arfsrätten  (man  förstod  ännu  icke  att  göra  skilnad 
emellan  dem  båda)  och  blef  nu  genom  ständernas  val  drott- 
ning, den  23  Januari  1719.  Det  var  drottningens  afsigt  att 
få  sin  gemål  till  medregent;  men  frihetspartiet,  i  spetsen  för 
hvilket  stod  rådets  mest  framstående  man,  kanslipresidenten 
Arvid  Bernhard  Horn,  medgaf  intet,  som  kunde  gifva  ny 
styrka  åt  konungamagten.  Ulrika  Eleonora,  förbittrad  öfver 
detta  motstånd,  vågade  sjelfrådigt  afsätta  Horn  såväl  från 
kanslipresidentskapet,  som  från  rådet.  Men  då  ständerna  i 
Januari  1720  åter  sammanträdde  och  Horn  valdes  till  landt- 
marskalk,  nödgades  hofvet  söka  försoning  med  frihetspartiet. 
Då  afstod  Ulrika  Eleonora  kronan  till  förmon  för  sin  gemål, 
och  artprinsen  blef  utropad  till  konung  under  namn  af  Fredrik  I. 
Hertigen  af  Holstein,  som  redan  föregående  vår  begifvit  sig  till 
Tyskland  och  sedermera  begynt  anförtro  sig  åt  czarens  skydd, 
förlorade  derigenom  alla  förhoppningar  på  svenska  kronan. 
Men  Horn  förordnades  ånyo  till  kanslipresident,  och  en  ny, 
friare  regeringsform  var  nu  införd  i  Sverige. 

Under  tiden  hade  svenska  regeringen  ingått  särskilda 
fredslut  med  några  af  rikets  fiender,  nämligen  med  England 
och    Hannover    1719    och    genom    Englands    förmedling    med 


368  FINLANDS    HISTORIA. 

Preussen  1720  samt  slutligen  samma  år  med  Danmark.  I 
dessa  fredslut  hade  Sverige  förlorat:  Bremen  och  Verden  åt 
Hannover,  Stettin  och  Oder-mynningarna  åt  Preussen,  samt 
tullfriheten  i  sundet,  Men  fredslutet  med  Ryssland  var  lem- 
nadt  till  sist  i  den  förhoppning,  att  andra  staters  bemedlingar 
skulle  utverka  billigare  vilkor.  Detta  hopp  slog  likväl  felt. 
Czaren,  som  redan  länge  ifrigt  eftersträfvat  fred  och  förgäfves 
hade  väntat,  att  Finlands  eröfring  skulle  inverka  på  Sveriges 
politik,  beslöt  slutligen  att  öfverföra  kriget  till  sjelfva  Sverige. 
Till  följd  häraf  rörde  sig  ryska  galerflottan  år  1719  härjande  och 
brännande  såväl  i  den  svenska  skärgården  utanför  Stockholm, 
som  längs  kusterna  af  Södermanland  och  Östergötland.  Följande 
sommar  uppbrändes  Umeå  stad  och  om  sommaren  1721  fort- 
satte ryssarne  sina  härjningar  från  Gefle  norrut.  Under  sådana 
omständigheter  nödgades  Sverige  antaga  freden  på  hurudana 
vilkor  som  helst.  Riksrådet,  grefve  Johan  Lilljenstedt  (den 
redan  i  det  föregående  omtalade  Paulinus)  skickades  om  våren 
1721  till  Nystad,  der  fredsunderhandlingarna  med  Ostermann 
åter  öppnades,  och  den  30  Augusti  underskrefs  slutligen  freden 
i  Nystad.  Sverige  afstod  Liffland  och  Estland  med  Ösel, 
samt  hela  Ingermanland  och  Kexholms  läns  södra  del  längs 
Ladoga,  hvarjämte  dessutom  Viborgs  stad  och  slott  med  om- 
gifning  lemnades  åt  ryssarne.  Hela  det  öfriga  storfurstendömet 
Finland  samt  Nord-Karelen  återlemnades  till  Sverige  och  den 
ryska  armén  skulle  inom  fyra  veckor  lemna  landet. 

Dessa  vilkor  voro  ovedersägligt  ganska  hårda.  De  gjorde 
slut  på  Sveriges  välde  på  Östersjön  och  frånryckte  Finland 
icke  blott  alla  dess  förposter  i  söder  och  öster,  utan  äfven 
en  del  af  dess  eget  nationella  område.  Men  då  vi  betrakta 
Sveriges  och  Rysslands  inbördes  ställning  vid  detta  tillfälle, 
måste  vi  i  sanning  förundra  oss  öfver,  att  ens  så  mycket  blef 
återlemnadt.  Endast  Peter  den  stores  ifriga  längtan  efter  fred 
tyckes  kommit  Sveriges  svaghet  till  hjelp.  Rysslands  galerer 
härjade  och  brände  som  bäst  Sveriges  kuster,  och  regeringen 
i  Stockholm  gaf  åt  sina  ombud  befallningen  att  påskynda 
fredsslutet.  Finnen  Lilljenstedt  skulle  likväl  gerna  velat  rädda 
åt  sitt  fädernesland  det  vigtiga  Viborg;  men  Ostermann  som  i 
hemlighet  fått  kunskap  om  Sveriges  eftergifvenhet,  släpte  ej 
sitt  byte.  En  sägen  vill  veta,  att  czaren  redan  beslutat  afstå 
från    Viborg    och   fördenskull  sändt  sin  gunstling  Jaguschinski 


STORA    OFREDEN.        RYSSARNES   ÖFVERYÄLDE    I    FINLAND.       369 

till  Nystad  med  befallning  härom.  Men  Österman,  som  för- 
utsett detta,  hade  bedt  Viborgs  kommendant  Schuvalow,  att 
uppehålla  budbäraren.  Schuvalow  anstälde  för  Jaguschinski  ett 
dryckeslag,  som  räckte  i  tvenne  dygn,  och  under  tiden  fick 
Österman  freden  afslutad.  Likväl  förmådde  Lilljenstedt  i  någon 
mon  nedtrycka  ryssarnes  fordringar.  De  ville  nämligen  draga 
gränsen  ända  från  Kymmene-elf  och  vidare  genom  Willman- 
strand,  så  att  en  del  af  Saimen  skulle  tillfallit  Ryssland.  Den 
nya  gränsen  gick  nu  emellertid  från  kusten  af  Finska  viken 
något  öster  om  Wederlaks  kyrka,  följde  sedan  på  half  mils 
afstånd  hafskusten  ända  till  Wilajoki  och  vände  härifrån  på 
tre  mils  afstånd  från  Viborg  uti  en  båge  i  nordvest  och  norr, 
till  dess  den  sammanträffade  med  den  gamla,  uti  freden  i 
Nöteborg  bestämda  gränsen  vid  hörnet  af  Kirvus,  Räisälä  och 
Kaukola  socknar.  Derefter  följde  den  Kexholms  länegräns  åtta 
mil  i  norr,  nämligen  till  hörnet  af  Kerimäki,  Kesälahti  och 
Parikkala  soeknar.  Härifrån  skulle  gränsen  gå  i  rak  linie 
tvärsigenom  Kexholms  län  mot  nordost  till  Kolmikanta  rå.  Men 
då  gränsen  sedan  uppgicks  och  man  på  detta  ställe  begynte 
från  hvardera  ändpunkten,  råkade  ej  linierna  ihop,  utan  man 
nödgades  göra  en  böjning  vid  Jänisjärvi,  såsom  den  nu  varande 
gränsen  emellan  Viborgs  och  Kuopio  län  ännu  utvisar. 

Samma  höst  som  freden  afslöts,  utrymde  ryska  hären 
under  generalmajor  Tschekin  den  del  af  Finland,  som  skulle 
återlemnas  åt  Sverige.  De  finska  tjenstemän,  hvilka  hade 
tjenstgjort  vid  det  ryska  kansliet,  hade  af  grefve  Douglas 
blifvit  kallade  till  Helsingfors,  och  derifrån  fördes  de  för  en 
tid  till  Ryssland  för  att  afgifva  redovisning.  Men  för  öfrigt 
iakttogo  ryssarne  vid  sitt  aftåg  en  noggrann  ordning.  Några 
finska  qvinnor,  som  hade  ingått  äktenskap  med  de  främmande 
soldaterna  och  af  hvilka  en  och  annan  antagit  grekiska  reli- 
gionen, fingo  följa  med  ur  landet;  men  detta  medgafs  ej  åt 
andra  af  landets  innevånare.  Samtidigt  infunno  sig  de  af 
svenska  regeringen  tillsatta  landshöfdingarne  på  sina  poster. 
Stora  ofreden  var  nu  slut.  Men  äfven  Sveriges  magtperiod 
var  förbi,  och  ett  nytt  tidskifte  i  Finlands  historia  hade  ingått. 


Finlands   historia.  24 


VI.    Svenska  väldets  sista  period. 

1721—1809. 
Företa  tidskiftet. 

Ständer-regeringen,  1 72 1  —  1 77 1 . 

oCT3o 

1.    Finlands  äterförkofran  efter  Stora  ofreden,  1721—1738. 

Utarmadt  och  nästan  krossadt  under  de  tunga  bördorna 
hade  det  finska  folket  ändtligen  utträdt  ur  Stora  ofredens 
skräckuppfylda  tider,  för  att  ånyo  begynna  sitt  nationella  lif. 
Men  dess  lifsvilkor  voro  nu  mycket  inskränktare  än  någonsin 
förut,  ty  tjugufem  års  lidanden  hade  qvarlemnat  så  djupa  sår, 
att  deras  helande  nästan  syntes  omöjligt.  Att  landet  var 
ruineradt  och  sjunket  i  fattigdom,  dess  kultur  nästan  utplånad, 
dess  administration  på  förfall  och  sjelfva  befolkningen  till  stor 
del  död  eller  bortsläpad  i  fångenskap  till  Ryssland  eller  stadd 
på  flykt  i  Sverige  —  detta  allena  kunde  medföra  undergång- 
för  ett  litet  folk.  Men  derutöfver  förde  ännu  sjelfva  freden, 
sådan  den  samma  nu  erhållits,  med  sig  svårigheter,  hvilka  med 
visshet  tycktes  förebåda  det  finska  folkets  totala  undergång. 
Först  var  nu  det  område,  som  dt  finska  folkec  kunde  kalla 
sitt,  klufvet  emellan  tvenne  skilda  riken,  hvilkas  olika  lynnen, 
seder  och  politiska  sträfvanden  hotade  att  för  alla  tider  af- 
lägsna  de  forna  landsmännen  ifrån  hvarandra.  Visserligen  var 
den  del  af  Finland,  som  återförenades  med  Sverige,  många 
gånger  större  än  det  till  ett  ryskt  guvernement  förvandlade 
sydöstra  Finland,  och  då  man  derjämte  erinrar  sig,  att  af  hela 
det  förlorade  området  endast  Viborgs  omnejd  af  gammalt  varit 


FINLANDS    ATF.KFÖRKOFKAN    EFTER    STORA    OFREDEN.  371 

räknad  till  Finland,  men  i  dess  ställe  norra  Karelen  af  det 
forna  Kexholms  län  nu  öfverlemnades  åt  Sverige  och  närmare 
införlifvades  med  Finland,  så  kunde  det  i  sanning  tyckas,  som 
skulle  det  samma  i  anseende  till  sitt  område  ej  blifvit  för- 
minskadt  i  förhållande  till  förr.  Men  i  sjelfva  verket  hade 
dock  det  finska  folkets  nationella  ställning  betydligt  försvagats. 
Viborg,  hela  det  östra  Finlands  moderstad  och  medelpunkt 
samt  forna  förmur  mot  Ryssland,  kunde  på  intet  vis  ersättas, 
och  äfven  Ladoga-trakterna  af  Kexholms  län,  som  nu  förenades 
med  Viborg  till  "Ryska  Finland",  hade  genom  ett  sekels 
gemensamhet  i  med-  och  motgång  sammanvuxit  meddetöfriga 
Finland,  och  dess  lösslitande  från  moderlandet  var  nu  lika 
kännbart  och  olyckligt  för  hvardera.  Ännu  betänkligare  än 
alla  ögonblickets  sorger  var  likväl  den  framtida  fara,  som  de 
förändrade  politiska  förhållandena  i  norden  medförde  för  det 
finska  folket.  Rysslands  nya  kejsardöme  hade  genom  sin  store 
herskares  snille  och  kraft  plötsligen  höjt  sig  till  en  europeisk 
stormagt,  hvars  hufvudstad  reste  sig  vid  Finska  vikens  innersta 
hörn,  beherskande  Östersjöns  kuster  ända  till  mynningen  af 
Dtina.  Sverige  åter  hade  förlorat  ej  allenast  dessa  områden, 
utan  öfver  hufvud  sin  förra  inflytelserika  ställning  bland  Europas 
stater;  det  hade  sjunkit  både  i  anseende  och  magt,  men  blifvit 
dubbelt  försvagadt  genom  den  östra  grannens  växande  styrka. 
Oeh  just  emot  denna  farliga  granne  var  det  finska  folket  nu 
mera  endast  en  det  svenska  rikets  förmur,  som  kunde  upp- 
offras i  nödens  stund,  om  blott  stamlandets  säkerhet  fordrade 
det.  Det  syntes  derför  alls  icke  troligt,  att  Finlands  afskiljande 
från  Sverige  skulle  stanna  dervid;  tvertom  tycktes  sjelfva  grän- 
sens onaturlighet  förebåda  nya  förändringar,  hvilkas  slut  ingen 
ännu  ens  kunde  förutse.  Derför  uppfyldes  menniskornas  sinnen 
af  dystra  aningar,  och  ett  vacklande  åt  tvenne  håll  förspörjes 
i  tidehvarfvets  hela  skaplynne,  ej  blott  derför,  att  folkets  historia 
då  var  tvåfaldig,  rörande  sig  på  den  svenska  och  ryska  sidan 
om  riksgränsen,  utan  äfven  i  afseende  å  de  vacklande  böjelser 
och  sträfvanden,  som  dessa  förhållanden  kallade  till  lif.  Men 
lika  fullt  begynte  det  finska  folket  äfven  nu  med  mandom  och 
kraft  arbeta  på  förbättrandet  af  sin  ställning,  och  inom  kort 
började  redan  ruinerna  från  stora  ofredens  tider  betäckas  med 
den  grönskande  brodden  af  en  ny  kultur. 


372  FINLANDS    HISTOKIA. 

Så  snart  freden  var  sluten,  skyndade  svenska  regeringen 
att  ånyo  ordna  landets  administration  och  embetsverk  i  de 
landskap,  som  nu  efter  adertonårigt  fiendtligt  öfvervälde  åter- 
lemnades.  Redan  samma  höst  infunno  sig  de  nya  landshöf- 
dingarne.  Den  gamla  indelningen  i  fyra  län  återstäldes,  men 
det  forna  Viborgs  län,  hvars  administrationscentrum  nu  blitvit 
förändradt,  förvandlades  till  Kymmenegårds  län  och  omfattade 
nu,  förutom  Savolaks,  äfven  norra  Karelen.  Till  landshöfding 
öfver  detta  vidsträckta  område  sattes  den  redan  tidigare  kände 
krigskommissarien  Frisius,  nu  adlad  under  namnet  Frisenheim, 
som  fick  Villmanstrand  till  säte  för  sitt  embete.  Bland  öfrige 
landshöfdingar  må  nämnas  finnen  Johan  TJieslef,  adlad  Stjern- 
stedt,  som  erhöll  Åbo  och  Björneborgs  län,  men  redan  följande 
år  afled.  Vid  de  lägre  förvaltningsembetena  användes  till  en 
början  samma  uppbördsmän,  som  blifvit  tillsatta  af  den  ryska 
styrelsen;  ty  dessa  hade  naturligtvis  den  bästa  erfarenhet  om 
landets  och  folkets  tillstånd,  ehuru  å  andra  sidan  den  nu 
varande  regeringen  och  de  från  sin  flykt  återvändande  embets- 
männen  ej  kunde  betrakta  dera  med  vänliga  blickar.  Jämte 
förvaltningen  sattes  militärväsendet  åter  i  stånd,  och  till  högsta 
befälhafvare  förordnades  generallöjtnanten  De  la  Barre,  hvars 
namn  är  kändt  genom  de  föregående  krigshändelserna.  Fin- 
lands ännu  återstående  krigare  fingo  nu  återvända  till  hem- 
landet och  äfven  åt  dem,  hvilkä  deserterat  efter  striderna  i 
Pälkäne  och  vid  Napue,  utlofvades  fullständig  amnesti,  om  de 
ånyo  instälde  sig  till  krigstjenst.  Men  då  det  var  omöjligt 
att  på  en  gång  fylla  rotarne  med  landets  eget  folk,  togs  tills 
vidare  ett  antal  svenska  och  tyska  soldater,  hvilka  likväl  inom 
kort  sägas  begynt  vantrifvas  vid  den  i  landet  vanliga  nödfödan 
och  barkbrödet.  För  öfrigt  gjordes  nu  den  förändring,  att 
hela  det  finska  rytteriet  förvandlades  till  dragoner.  Äbo  och 
Björneborgs  läns  rytteri  fick  namnet  "lifdragoner",  Tavast- 
Nylands  rytteri  "Nylands  dragoner",  och  af  qvarlefvorna  af 
Viborgs  läns  rytteri  upprättades  "Karelska  dragoner".  Viborgs 
fotregemente,  som  till  följd  af  de  förlorade  rotarne  hade  minskats 
till  hälften  kallades  hädanefter  Kymmenegårds  bataljon.  På 
några  ställen  begynte  man  redan  på  denna  tid  upprätta  s.  k. 
Vargering,  d.  v.  s.  rotarne  besoldade  på  förhand  män,  som 
vid  behof  skulle  insättas  i  de  defekta  roteriumrorna.  Men 
denna  inrättning  blef  ännu  icke  allmän. 


FINLANDS    ÅTERFÖRKOFRAN    EFTER    STORA    OFREDEN.  373 

Under  tiden  återupprättades  äfven  den  kyrkliga  styrelsen, 
läroinrättningarna  och  domstolarne.  Redan  år  1721  tillsattes 
nya  biskopar  i  Finlands  båda  stift.  Till  biskop  i  Åbo  för- 
ordnades nu,  likasom  så  många  gånger  förut,  en  utländsk 
man,  en  Herman  Witte,  hvilken  var  bördig  från  Riga  och 
äfven  i  anseende  till  sin  bildning  en  tysk.  Deremot  erhöll 
det  östra  stiftet  till  styresman  en  infödd  finne,  nämligen  den 
yngre  Gezelii  son,  Johan  Gezelius  den  yngste.  Viborgs  för- 
lust hade  gjort  äfven  kyrkostyrelsen  i  dessa  trakter  husvill, 
och  konsistorium  sammanträdde  de  första  tiderna  i  Särkilaks 
gård  i  Perno  socken,  till  dess  slutligen  år  1723  biskopssätet 
en  gång  för  alla  flyttades  till  Borgå  stad,  som  derför  äfven 
försågs  med  ett  gymnasium  (år  1726).  De  prester,  som  flytt 
till  Sverige,  antingen  förflyttades  tillbaka  till  sina  förra  tjenster 
eller,  om  deras  församlingar  kommit  att  tillhöra  Ryssland,  till 
andra  lediga  platser,  och  sålunda  var  den  kyrkliga  ordningen, 
som  under  den  fiendtliga  invasionen  någorlunda  blifvit  vid  magt 
hållen,  snart  fullständigt  återstäld.  Vida  svårare  var  det  att 
åter  upprätta  de  institutioner,  hvilkas  verksamhet  helt  och 
hållet  hade  upphört.  Åbo  universitet  samlade  åter  sina  spridda 
medlemmar  till  Auras  stränder,  och  den  26  November  1722 
firades  under  biskop  Wittes  presidium  denna  dyrbara  institutions 
förnyelsefest  (festum  restaurationis),  hvarjämte  den  ryktbare 
finnen  Arvid  Bernhard  Horn  följande  år  utsågs  till  universitetets 
kansler.  Samtidigt  återflyttades  äfven  Åbo  hofrätt  till  sin  förra 
plats;  dess  president  var  för  tillfället  den  från  det  föregående 
kände  Johan  Creutz,  som  nyligen  blifvit  upphöjd  till  greflig 
värdighet  (f  1726).  Öfver  hufvud  besattes  embetena  allt 
efter  som  flyktingarne  med  sina  familjer  hunno  återkomma 
från  Sverige  eller  från  sin  fångenskap  i  Ryssland.  De  hade 
ofta  sina  platser  på  förhand  bestämda,  ty  svenska  regeringen 
hade  under  dessa  åtta  år  gjort  sina  utnämningar  äfven  i  Fin- 
land, ehuru  landet  och  dess  tjenster  innehades  af  fienden.  Det 
är  likväl  att  märka,  att  på  långt  när  icke  alla  återvände  till 
sina  platser.  Utan  att  tala  om  dem,  som  dött,  hade  flere 
under  tiden  erhållit  fast  anställning  i  Sverige,  andra  åter  qvar- 
stannade  i  Ryssland,  och  mången  svensk  adelsman,  isynnerhet 
af  dem,  som  hade  egendomar  inom  det  eröfrade  området,  in- 
gingo  nu  eller  senare  i  rysk  tjenst.    Den  svåra  politiska  stormen 


374  FINLANDS    HISTORIA. 

hade  ryckt  landsmän  från  landsmän,  och  en  lång  tid  fick  för- 
lida, innan  de  åter  genom  nya  förhållanden  blefvo  förenade. 
Äfven  en  stor  del  af  borgerskapet  samt  delvis  äfven 
bönderna  hade  varit  på  flykt  till  andra  sidan  hafvet  och 
skyndade  nu  hem  igen.  De  möttes  af  en  bedröflig  syn:  deras 
hus  voro  brända,  åkrarne  igenvuxna  och  deras  tillhörighet  ofta 
i  andras  värjo.  Hela  Åland  hade  i  många  år  varit  öde ;  först 
är  1722  begynte  befolkningen  återkomma.  När  då  om  som- 
maren gudstjenst  första  gången  hölls  i  Saltviks  kyrka,  flög  der 
upp  en  orrhöna  med  sina  ungar,  som  hade  haft  sitt  bo  i 
Herrens  ödelagda  tempel.  I  allmänhet  hunno  ej  flertalet  af 
flyktingarne  återvända  förrän  1723  eller  till  och  med  året 
derpå.  Deras  belägenhet  var  vanligen  högst  usel.  Om  de 
äfven  hade  hopskrapat  några  penningar  för  flykten,  så  hade 
dessa  antingen  åtgått  till  uppehället  eller,  förlorats  genom 
Karl  Xn:s  mynttecken,  hvilka  ej  hade  något  värde.  Ännu 
bedröfligare  var  förhållandet  med  de  från  Ryssland  frigifne 
fångarne,  hvilka  i  stora  hopar  af  män,  qvinnor  och  barn  med 
landshöfdingarnes  hjelp  förpassades  till  sina  hemorter.  Deras 
öde  var  kanske  lättast,  hvilka  qvarstannat  i  sina  hem  och 
lyckligt  genomgått  de  svåra  tiderna.  Nu  fingo  vänner  och 
anförvandter  åter  träffas,  och  månget  lidande  blef  glömdt,  då 
hemmets  välbekanta,  kära  husgudar  åter  emottogo  de  kring- 
irrande i  sitt  sköte.  Men  ganska  många  voro  de,  som  hade 
försvunnit  i  obekanta  öden,  och  mången  saknade  sina  närmaste, 
föräldrar  sina  barn,  makar  sina  makar.  På  styrelsens  befall- 
ning upprättade  presterskapet  förteckningar  öfver  alla  till  Ryss- 
land bortförda  barn,  och  svenska  ministern  i  St,  Petersburg 
gjorde  allt  sitt  bästa,  för  att  återföra  de  förlorade ;  men  detta 
kunde  ej  alltid  lyckas  honom.  Det  är  ej  nu  mera  möjligt  att 
uppgöra  någon  noggrann  förteckning  öfver  alla  de  förluster  i 
folk  och  egendom,  Finland  genom  stora  ofreden  fått  vidkännas ; 
men  af  enskilda  exempel  kunna  vi  sluta  till  förlusternas  storlek. 
I  Österbotten,  hvarest  kriget  hade  rasat  häftigast,  anslogs  de 
genom  död  och  fångenskap  förlorade  till  8,000 ;  men  antalet 
af  dem,  som  dogo  af  hunger  och  elände,  kunde  ej  bestämmas. 
Genom  ungefärlig  beräkning  har  man  kommit  till  den  slutsats, 
att  vid  freden  hela  innevånaretalet  i  svenska  Finland  ej  upp- 
gått till  mer  än  200,000  eller  250,000  personer,  och  såsom 
säkert  kunna  vi  antaga  att  befolkningen  minskats  till  åtminstone 


FINLANDS   ATERFÖRKOFRAN    EFTKR    STORA    OFREDEN.  375 

hälften  emot  hvad  den  25  år  tidigare  på  samma  område 
uppgått  till.  I  Österbotten  voro  nära  2,000  gårdar  antingen 
öde  eller  så  förfallna,  att  de  ej  utan  efterskänkning  af  skat- 
terna kunde  repa  sig.  I  Åbo  och  Björneborgs  län  räknades 
(Åland  oräknadt)  1,157  öde  gårdar,  4,074  utarmade  och  för- 
fallna, 2,981  mindre  bemedlade  och  endast  854  fullständigt 
vid  magt  hållna.  Dessa  förhållanden  vunno  ingen  förbättring 
under  de  första  åren;  ty  1722  inträffade  svår  missväxt  till 
följd  af  för  mycken  nederbörd,  och  äfven  följande  årets  skörd 
var  mycket  ringa.  Allt  slags  brist  gjorde  odlingen  dubbelt 
svår.  Styrelsen  nödgades  införskrifva  spannmål,  isynnerhet  till 
utsäde,  och  äfven  hästar  ansågs  nödvändigt  att  inhemta  från 
Skåne:  det  fans  nämligen  så  litet  dragare,  att  man  mången- 
städes var  tvungen  att  bruka  sin  åker  med  spade.  Handeln 
och  industrien  voro  ej  på  bättre  fot  än  jordbruket.  De  öster- 
bottniska städernas  sammanlagda  förluster  genom  stora  ofreden 
ansågos  utgöra  900,000  daler  kopparmynt  (eller  560,000  mark 
nu  gällande  finskt  mynt),  och  Åbo  ensamt  hade  otvifvelaktigt 
lidit  än  större  förluster.  Flere  jernbruk  voro  förfallna,  och 
nästan  alla  sågar,  tegelbruk  och  kalkugnar  förstörda.  Till  och 
med  tjärubränningen,  denna  Finlands  uråldriga  industri,  hade 
råkat  på  förfall,  dels  af  den  orsak,  att  ryssarne  hade  förstört 
skogarne,  men  än  mer  derför,  att  de,  som  idkat  denna  närings- 
gren, hade  utdött. 

Äfven  hufvuddelen  af  det  svenska  riket  hade  af  det 
långa  kriget  lidit  mycket  i  anseende  till  förmögenhetsförhål- 
landena, och  derför  kunde  ej  regeringens  omsorg  och  krafter 
räcka  till  att  i  så  rikt  mått  bispringa  Finland,  som  detta 
lands  utomordentliga  hjelplöshet  skulle  erfordrat.  Men  tids- 
andan i  Europa  hade  öfver  hufvud  nyligen  begynt  ifra  för 
ekonomisk  förkofran,  och  äfven  i  Sverige  företer  det  tidskifte, 
som  nu  börjar,  tvenne  hufvudriktningar,  hvilka  båda  stodo  i 
innerlig  gemenskap  med  hvarandra.  Genom  den  nya  regerings- 
formen, som  gjorde  slut  på  det  kungliga  enväldet  och  lemnade 
hela  magten  i  händerna  på  ståndens  representanter,  skulle  åt 
nationens  medlemmar  beredas  det  tillfälle  till  allsidig  ekonomisk 
förkofran,  som  allena  kunde  framkalla  ett  allmänt  välstånd.  Å 
andra  sidan  begagnades  denna  ekonomiska  förkofran  hufvud- 
sakligen  såsom  ett  medel  för  politiken  och  afsåg  såväl  frihetens 
värnande  i  landet,  som  ock  rikets  tryggande  gentemot  utlandet. 


376  FINLANDS    HISTORIA. 

Af  denna  orsak  har  ständerregeringens  tid  i  Sveriges  historia 
blifvit  kallad  än  "Frilietstiden",  än  "Ekonomiska  tiden".  Äfven 
till  Finland  begynte  denna  tidens  riktning  strax  sträcka  sitt 
inflytande;  ty  äfven  detta  lands  ständer  hade  rösträtt  vid  de 
svenska  riksdagarne,  och  till  och  med  svenskarne  sjelfvainsågo, 
att  denna  återstående  förpost  emot  Ryssland  behöfde  förstärkas 
såväl  i  afseende  till  folkmängd  som  försvarskrafter. 

Ar  1723  sammanträdde  för  första  gången  efter  freds- 
slutet rikets  ständer  i  Stockholm.  Man  hade  redan  erhållit 
någorlunda  fullständiga  uppgifter  om  tillståndet  i  Finland  och 
några  förordningar  utfärdades  till  ekonomiens  upphjelpande. 
De  gamla  kronoresterna  efterskänktes  och  till  följd  af  den 
ringa  tillgången  på  svenskt  mynt  tillät  man,  att  skatterna  er- 
lades  i  ryska  silverpenningar,  sålunda  att  1  kopek  silfver 
ansågs  gälla  lika  mycket  som  1  öre  silfvermynt.  På  den  finska 
allmogens  begäran,  i  hvilken  äfven  finska  adeln  synes  hafva 
förenat  sig,  förordnades  nu,  att  de  af  den  ryska  ockupationen 
tillsatte  uppbördsmän,  hvilka  då  begått  orättvisa  emot  sina 
landsmän,  skulle  efter  försiggången  ransakning  dömas  sina 
embeten  förlustiga.  För  öfrigt  medgåfvos  åt  Finland  några 
särskilda  förmoner.  Till  hjelp  vid  återuppbyggandet  af  de  för- 
störda kyrkorna  i  landet  förordnades  en  kollekt  öfver  hela 
riket.  Främst  höll  man  naturligtvis  vård  om,  att  den  besutna 
allmogen,  som  hade  att  bära  skattebördorna,  skulle  återvinna 
sitt  välstånd.  I  denna  afsigt  utverkade  de  finska  representan- 
terna ibland  annat  äfven  en  ny  legostadga,  i  hvilken  dock 
lönerna  bestämdes  så  lågt,  att  den  lösa  befolkningen  begynte 
begifva  sig  öfver  hafvet  till  Estland,  såsom  det  ett  par  år 
senare  klagades.  Den  vigtigaste  åtgärden  vid  denna  riksdag 
var  beslutet  att  nedsätta  särskilda  kommissioner,  hvilka  skulle 
undersöka  tillståndet  i  Finland  och  derefter  för  styrelsen  föreslå 
de  skattelättnader  och  andra  åtgärder,  som  kunde  erfordras 
för  landets  återuppblomstrande.  Enligt  detta  beslut  nedsattes 
i  slutet  af  år  1724  tvenne  skilda  kommissioner.  Den  ena  af 
dem,  som  hade  till  ordförande  friherre  Germund  Cederhjelm, 
erhöll  Åbo  och  Björneborgs  län,  samt  Åland  och  Tavastland 
till  verksamhetsfält;  den  andra  åter,  i  hvilken  den  lärde  grefve 
Gustaf  Bonde  var  ordförande,  skulle  undersöka  tillståndet  i 
Nyland  och  Savolaks,  samt  de  delar  af  Viborgs  och  Kexholms 
län,    som    förblifvit    under    svenska   väldet.     Under  de  tvenne 


FINLASHS  ATERFÖRKOFRAN  EFTER  STORA  OFREDEN.     377 

följande  åren  utförde  de  båda  kommissionerna  sitt  värf,  be- 
sökande i  hvarje  län  socken  efter  socken  och,  med  biträde  af 
en  af  medlemmar  från  alla  fyra  stånden  sammansatt  nämnd, 
granskande  såväl  innevånarnes  enskilda  klagomål,  som  hvarje 
orts  allmänna  tillstånd.  Att  otaliga  smärre  missförhållanden 
på  detta  sätt  afhjelptes,  är  sjelffallet.  Men  derjämte  fick 
regeringen  äfven  härigenom  med  verkligheten  öfverenstämmande 
underrättelser  om  landets  tillstånd  och  behof,  isynnerhet  i  af- 
seende  å  näringarna  och  handeln,  och  kunde  med  ledning  deraf 
vidtaga  sina  åtgärder.  Af  kommissionernas  berättelser  framgår, 
att  en  början  till  industri  redan  begynt  uppstå,  hufvudsakligen 
med  tillhjelp  af  kapitaler  från  Stockholm.  Flere  vattensågar 
vid  Kymmene-elfs  mynning  äfvensom  annorstädes,  samt  några 
vädersågar  efter  holländsk  modell  omnämnas  redan,  och  Fager- 
viks jernbruk  hade  nyligen  satts  i  gång  af  en  köpman  från 
Stockholm,  vid  namn  Michaél  Hising.  Bland  de  få  industri- 
grenar, som  återstodo  sedan  förr,  var  linneväfveriet  i  Borgå, 
hvarest  fans  vid  pass  30  manliga  väfvare.  I  norra  Savolaks 
och  Karelen  tillverkade  ännu  allmogen  sjelf  tackjern  af  sjö- 
malm. För  de  sistnämnda  landskapen  medförde  den  nya  riks- 
gränsen  många  svårigheter,  då  såväl  Ladoga-kusten  som  Viborgs 
stad,  medelpunkten  för  deras  förra  handel,  hade  kommit  under 
ett  främmande  rike.  Regeringen  försökte  derför  leda  upplan- 
dets handel  genom  Willmanstrand  till  Wekkelaks;  man  hade 
börjat  förse  båda  dessa  orter  med  befästningar  och  åt  Wekke- 
laks gafs  Viborgs  förra  rang  och  stapelrätt,  samt  till  konun- 
gens ära  namnet  "Fredrikshamn"  (finska  Hamina).  Men  denna 
nya  anläggning  förmådde  endast  bristfälligt  tillfredsställa  det 
vidsträckta  inre  landets  handelsbehof. 

I  allmänhet  voro  likväl  icke  denna  tids  förordningar  och 
inrättningar  i  afseende  å  handeln  och  industrien,  om  de  också 
afsågo  rikets  ekonomiska  förkofran,  synnerligen  förmonliga  för 
Finland.  I  Sverige  bemödade  man  sig  på  allt  sätt  att  be- 
fordra en  högre  fabriksverksamhet,  hvartill  den  företagsamme 
Jonas  Alströmer  i  Alingsås  lade  en  vacker  grund  genom  från 
England  införskrifna  maskiner  och  industriella  inrättningar.  Till 
förmon  för  dessa  bemödanden  faststäldes  en  hög  skyddstull  för 
utländska  öfverflödsartiklar,  hvarjämte  ständerna  vid  1726 — 1727 
års  riksdag  åtogo  sig  en  särskild  personel  bevillning  till  fabriks- 
verksamhetens   uppmuntrande.     Men    de    hjelpmedel,    som   på 


378  FINLANDS    HISTOKIA, 

detta  sätt  samlades  öfver  hela  riket,  användes  uteslutande  till 
den  svenska  industriens  nytta,  och  Finland  fick  ej  i  detta  af- 
seende  röna  någon  uppmuntran.  Beträffande  handeln  är  att 
märka,  att  den  forna  trångbröstade  uppfattningen  om  nödvän- 
digheten af  näringarnas  ledande  genom  mångahanda  begräns- 
ningar och  förbud  ännu  var  i  full  kraft.  Landthandeln  för- 
hindrades till  städernas  fördel,  och  bland  städerna  åter  åtnjöt 
endast  ett  ringa  antal  stapelrätt,  anseende  de  öfriga  såsom 
lydande  under  sig.  Vid  1719  års  riksdag,  då  Finland  ännu 
var  i  ryssarnes  våld  och  flertalet  af  de  österbottniska  borgarne 
stadda  på  flykt  i  Sverige,  petitionerades  derom,  att  Vasa  och 
Uleåborg  skulle  få  utan  inskränkning  drifva  handel  åtminstone 
på  alla  rikets  egna  sjöstäder;  men  utslaget  lydde,  att  man  skulle 
förblifva  vid  1617  års  handelsstadga  och  de  nämnda  städernas 
handel  således  inskränkas  till  Stockholm,  Åbo  och  Gefle.  Efter 
freden  tillvällade  sig  Stockholm  nästan  uteslutande  den  finska 
handeln,  ty  Åbo,  som  med  svårighet  återhemtade  sig  efter 
stora  ofredens  hemsökelser,  åtnjöt  äfven  eljes  ej  från  regerin- 
gens sida  samma  beskydd,  som  rikets  hufvudstad.  Sålunda 
gjorde  man  t.  ex.  till  Stockholms  törmon  afvikelser  från  de 
stränga  förordningar,  som  förbjödo  allmogens  sjöfart.  Den 
finska  kustbefolkningen  erhöll  nämligen  tillstånd  att  begagna 
sig  af  sin  forna  seglationsrättighet,  så  att  de  på  detta  sätt 
fingo  med  förbigående  af  landets  egna  städer  föra  sina  varor 
till  Stockholm.  I  och  för  den  utländska  handeln  utfärdades 
år  1724  det  s.  k.  Produktplakatet,  som  i  öfverensstämmelse 
med  den  engelska  "navigationsakten"  förbjöd  utländska  fartyg 
att  till  riket  införa  andra  varor  än  deras  egna  länders  pro- 
dukter. Afsigten  härmed  var  att  upplifva  landets  egen  sjöfart : 
men  i  Finland  voro  stapelstäderna  ännu  alltför  fattiga,  för  att 
de  med  egna  skepp  skulle  kunnat  fylla  behofvet,  och  följden 
blef  bland  annat  den,  att  saltpriset  i  Finland  oproportionerligt 
stegrades.  Men  det  förnämsta  hindret  för  Finlands  handels- 
rörelse var  den  i  landet  herskande  penningebristen  och  folkets 
allmänna  fattigdom.  Lefnadsbehofven  hade  inskränkt  sig  till 
det  oundgängligaste,  och  de  nödvändighetsartiklar  den  finska 
bonden  köpte  af  borgaren,  blefvo  sällan  betalade  med  penningar, 
utan  det  vanligaste  var,  att  bonden  om  hösten  tog  sina  behof 
på  kredit  ifrån  staden  och  sedan  med  vinterföret  hemtade  sina 
landtmannavaror   i  betalning.     Underrättelserna  från  denna  tid 


FINLANDS    ATERFÖRKOFRAN    EFTER    STORA    OFREDEN.  379 

gifva  vid  handen,  att  året  1729  var  synnerligt  förderfligt  för 
den  finska  handeln,  emedan  priset  på  tjäran  hade  nedgått  i 
utlandet  och  om  hösten  många  förluster  inträffade  genom 
skeppsbrott.  Sommaren  derpå  är  bekant  under  namn  af 
"torkåret"  (poutavuosi)  och  det  berättas,  att  den  tjocka  röken 
ifrån  skogseldarne  utbredde  sig  ända  ut  på  hafvet  och  var  till 
stort  hinder  för  sjöfarten.  Men  i  allmänhet  kan  man  likväl 
märka,  att  landets  välstånd  småningom  begynte  tilltaga;  ty 
folkets  ihärdighet  och  uthålliga  natur  förnekade  sig  icke  heller 
nu.  Ett  egendomligt  tecken  på  det  tilltagande  välståndet  är 
äfven  den  omständighet,  att  man  ansåg  det  nödvändigt  att 
återupplifva  de  gamla  förordningarna  emot  landthandeln,  i  och 
för  hvilken  städernas  borgerskap  stundom  tillgrepo  utomordent- 
liga försigtighetsmått.  Sålunda  öfverenskoms  t.  ex.  år  1735  på 
ett  handelsmöte  i  Gamla  Karleby,  dit  alla  Österbottens  sjö- 
städer hade  sändt  representanter,  att  hvarje  stad  skulle  skicka 
en  med  landshöfdingens  fullmagt  försedd  ridare,  för  att  för- 
hindra all  oloflig  handel  på  landsorterna.  Detta  och  dylika 
exempel  bevisa  tillräckligt,  att  man  äfven  i  Finland  noggrannt 
öfvervakade  de  företrädesrättigheter,  man  erhållit.  Om  vi  i 
korthet  vilja  sammanfatta  den  grundtanke,  som  sökte  sitt  ut- 
tryck i  denna  tids  statsekonomi,  så  finna  vi,  att  man  på  allvar 
trodde,  att  näringarnas  blomstring  endast  kunde  framgå  ur 
rikliga  företrädesrättigheter,  som  medgåfvos  åt  några,  men 
nekades  andra.  Och  äfven  det  finna  vi,  att  öfver  hufvud 
Sverige  i  bredd  med  Finland  var  sålunda  privilegieradt,  d.  v.  s. 
den  till  industriens  medelpunkt  utsedda  hufvuddelen  af  riket. 
Samma  privilegievälde  finna  vi  äfven  i  denna  tids  poli- 
tiska förhållanden,  hvilkas  förtjenstfulla  sidor  vi  likväl  icke  få 
förbise.  De  båda  riksdagarne  1719  och  1720  hade  inskränkt 
konungamagten  inom  allt  trängre  gränser  och  lagt  grunden 
till  ständerregeringen.  Men  först  vid  1723  års  riksdag  för- 
fullständigades  den  nya  regeringsformen  i  alla  riktningar. 
Fredrik  I:s  försök  att  vid  denna  riksdag  med  bondeståndets 
tillhjelp  få  sina  kungliga  rättigheter  utvidgade,  strandade  helt 
och  hållet  mot  de  öfriga  ståndens  enighet  och  vaksamhet,  och 
en  ny  Riksdagsordning  bestämde  nu  närmare,  på  hvad  sätt 
rikets  "regerande  ständer"  skulle  handhafva  sin  magt.  Stän- 
derna skulle  sammanträda  i  Stockholm  hvart  tredje  år,  eller 
ock  med  kortare  mellantid,  om  den  föregående  riksdagen  skulle 


380  FINLANDS     HISTORIA. 

besluta  sådant.  Emellan  riksdagarne  styrde  det  af  16  leda- 
möter bestående  riksrådet,  i  hvilket  dessutom  konungen  hade 
säte  och  dubbel  röst.  Men  sjelfva  riksråden  betraktades  endast 
såsom  ständernas  ombud  och  tillsattes  på  deras  förslag,  samt 
måste  äfven  inför  dem  stå  till  svars  för  sina  i  rådet  uttalade 
åsigter.  Rätteligen  var  således  högsta  magten  i  ständernas 
händer,  och  1723  års  förordning  bestämde  nu  för  första  gången 
närmare,  på  hvad  sätt  riksdagens  medlemmar  skulle  utses. 
Representanterna  för  de  ofrälse  stånden  utsagos  genom  fria 
val  distriktvis.  Men  inom  adeln  infann  sig  en  medlem  från 
hvarje  slägt,  eller  ock  kunde  en  adelsman  uppträda  såsom 
fullmägtig  för  en  annan  adlig  slägt,  och  det  blef  sed,  att 
hvarje  slägts  hufvudman  (caput),  d.  ä.  den  äldsta  grenens  äldsta 
medlem,  ansågs  såsom  sjelfskrifven  representant  för  slägten. 
Rörande  ständernas  inbördes  förhållande  var  det  faststäldt,  att 
frågor,  hvilka  rörde  privilegier  eller  "riksens  ständers  frihet" 
erfordrade  alla  fyra  ståndens  samtycke,  men  för  öfrigt  var  tre 
stånds  beslut  afgörande.  Hvarje  stånd  hade  sålunda  en  röst 
såväl  vid  det  slutliga  afgörandet,  som  vid  utskottens  för- 
beredande åtgärder.  Men  i  verkligheten  var  likväl  den 
kungliga  magtens  anseende  och  myndighet  icke  synnerligen 
jämnt  fördelad.  "Ridderskapet  och  adeln",  inom  hvilket  stånd 
det  af  Gustaf  Adolf  införda  omröstningssättet  efter  klasser  nu 
var  upphäfdt  och  den  talrika  lägre  adeln  sålunda  hade  fått 
största  inflytandet,  ansågs  i  alla  afseenden  såsom  rikets  första 
stånd.  Dess  talrikhet  —  omkring  1,800  slägter,  af  hvilka 
vanligen  mer  än  800  representerades  vid  riksdagarne  —  vägde 
redan  i  och  för  sig  ansenligt  i  vågskålen.  Af  detta  stånd 
togs  äfven  alla  riksråden,  och  till  utskotten  utsåg  det  samma 
dubbelt  så  många  medlemmar,  som  hvart  och  ett  af  de  öfriga 
stånden.  Utskotten  hade  likväl  öfver  hufvud  icke  någon 
beslutande  rätt,  emedan  ärenderna  alltid  slutligen  hänskötos  till 
ständernas  afgörande.  Endast  det  s.  k.  sekreta  utskottet,  till 
hvilket  utrikes  politiken  och  andra  hemliga  angelägenheter 
hänskötos,  tillvällade  sig  småningom  en  sjelfständig  magt,  som 
slutligen  såsom  ett  medel  för  de  olika  partierna  blef  ganska 
tyrannisk.  Men  från  denna  den  högsta  spetsen  af  riksdags- 
institutionen var  bondeståndet  helt  och  hållet  uteslutet,  ehuru 
det  upprepade  gånger  fordrade  att  äfven  få  utse  medlemmar 
dertill.     Endast    några    hemliga    ärender  lemnades  åt  en  Stor 


FINLANDS   ÄTERFÖKKOFHAN    KFTER    STORA    OFREDEN.  381 

Sekret-Deputation,  i  hvilken  äfven  bondeståndet  var  represen- 
teradt.  Äfven  Bankoutskottet  förblef  i  de  tre  öfre  ståndens 
händer,  emedan  bondeståndet  ej  hade  del  i  ansvarigheten  och 
förvaltningen  af  banken. 

Af  allt  detta  finna  vi  genast,  att  det  i  Sverige  nu  upp- 
rättade folkväldet  ingalunda  var  jämnt  fördeladt  emellan  de 
olika  samhällsklasserna.  Ständerna  sjelfva  hade  afundsjukt 
bevarat  sina  gränser  emot  alla  utanför  stående,  så  att  de  folk- 
klasser, hvilka  ej  inrymdes  inom  ståndsindelningens  område, 
t.  ex.  de  ofrälse  embetsmännen  och  jordegarne  ur  herremanna- 
klassen,  gingo  allt  politiskt  inflytande  förlustiga.  Derjämte 
hade  hvarje  stånd  bemödat  sig  om  att  så  mycket  som  möjligt 
bekräfta  och  utvidga  sina  egna  privilegier.  Samtidigt  som 
den  nya  riksdagsordningen  faststäldes,  gåfvos  nya  privilegier 
åt  adeln  och  presteståndet.  För  borgarståndet  medförde  1617 
års  handelsstadga  samt  produktplakatet  af  år  1724  tillräckligt 
stora  förmoner,  och  till  bondeståndets  förnöjande  utfärdades 
vid  tiden  för  riksdagen  år  1623  en  förordning,  som  lättade 
kronohemmanens  skatteköp.  I  bredd  med  dessa  undantags- 
förmoner  måste  man  dock  med  tacksamhet  framhålla  det  all- 
männa lagens  skydd,  som  i  skuggan  af  den  nya  regeringsformen 
meddelade  sin  trygghet  åt  alla  samhällsklasser  gemensamt. 
Den  allmänna  lag,  hvilken  redan  på  Karl  XI:s  tid  blifvit  öfver- 
lemnad  att  utarbetas  af  en  särskild  lagkommission,  lades  slut- 
ligen år  1731  under  ständernas  granskning  och  erhöll  vid 
följande  riksdag  år  1734  sin  bekräftelse  såsom  Sveriges  rikes 
lag.  Äfven  kungamagtens  inskränkning  afsåg  alla  nationens 
medlemmars  skydd  emot  de  enväldets  missbruk,  hvilka  nyligen 
hade  störtat  såväl  riket  som  de  enskilde  till  förderfvets  brant. 
Men  olyckligtvis  hade  denna  inskränkning  nu  blifvit  så  grund- 
ligt verkstäld,  att  den  kungliga  värdigheten  var  förbytt  till  en 
tom  titel  och  den  rätta  jämnvigten  inom  stadsbyggnaden  åter 
förstördes.  Just  denna  omständighet  var  utan  tvifvel  den 
svagaste  punkten  hos  den  nya  regeringsformen.  Kunglig- 
heten var  <en  i  den  svenska  staten  djupt  rotfästad  föreställning, 
vid  hvilken  folkets  och  isynnerhet  allmogens  sympatier  under 
århundradens  lopp  hade  fastvuxit.  Hvad  den  nya  regerings- 
formen nu  hade  satt  i  stället,  var  egentligen  ett  adelsvälde, 
hvilket  visserligen  ej  nu  mera  framträdde  så  aristokratiskt  som 
förut,  men  ändock  icke  i  längden  kunde  tillfredsställa  nationen. 


382  FINLANDS    HISTORIA. 

Det  bör  äfven  anmärkas,  att  den  stora  allmänheten  ingalunda 
rätt  märkte  eller  uppfattade  betydelsen  af  den  skedda  för- 
ändringen. I  Finland  förnams  folket  understundom  tvifla,  om 
något  regeringens  påbud  var  underskrifvet  af  konungen  och 
sålunda  nödvändigt  måste  efterlefvas.  Och  ännu  i  slutet  af 
detta  tidskifte  ansåg  man  det  vara  farligt  att  rent  ut  upplysa 
allmänheten  derom,  att  konungen  ingenting  förmådde  emot 
pluraliteten  inom  rådet. 

Af  många  orsaker  kan  man  sluta  till,  att  isynnerhet  för 
det  finska  folket  konungens  förödmjukande  hvarken  var  syn- 
nerligen behagligt  eller  ens  fördelaktigt.  Till  sjelfva  sin  natur 
var  konungamagten  ett  den  svagares  skydd,  som  var  desto 
mera  af  behofvet  påkalladt  för  Finland,  som  detta  lands  na- 
tionella ställning  gent  emot  Sverige  nu  var  betydligt  försvagad. 
Ej  heller  var  Finlands  delaktighet  i  ständer-regeringen  propor- 
tionerlig  emot  landets  vidd  oeh  folkmängd  —  hvartill  orsaken 
till  en  del  äfven  torde  varit  den  omständigheten,  att  de  i 
Finland  såsom  valdistrikt  begagnade  administrationsområdena, 
nämligen  biskopsstiften,  länen  och  häraden,  voro  vidsträcktare 
och  till  antalet  färre  än  i  Sverige,  likaså  städernas  antal  och 
välstånd  mindre.  Hela  antalet  af  medlemmarne  inom  de  ofrälse 
stånden  vid  de  svenska  riksdagarne  utgjorde  i  medeltal  275 
(nämligen  omkring  53  prester,  87  borgare  och  135  bönder); 
men  deraf  utgjorde  representanterna  for  Finland  endast  en 
åttondedel,  nämligen  omkring  5 — 6  prester,  12  borgare  och 
17  bönder.  Stockholm  ensamt  var  lika  talrikt  representeradt 
som  alla  de  finska  städerna  tillsammans.  Ännu  hälften  mindre 
var  finnarnes  inflytande  inom  adeln,  hvilket  stånd  likväl  var 
den  svenska  riksdagens  kärna.  Man  bör  ihogkomma,  att  flere 
gamla  finska  ätter  redan  i  flere  generationer  blifvit  främmande 
för  Finland  och  dess  förhållanden,  och  ehuru  nya  ätter  hade 
tillkommit,  så  synes  den  finska  adeln  proportionsvis  ej  på  långt 
när  hafva  varit  så  talrik,  som  den  svenska.  Men  äfven  sådan 
den  samma  nu  var,  kunde  den  ej  lika  lätt  begagna  sig  af  sin 
representationsrätt,  som  dess  i  Sverige  bosatta  ståndsbröder, 
emedan  färden  till  Stockholm  var  alltför  besvärlig  och  kostsam. 
För  att  afhjelpa  detta  missförhållande  ville  man  redan  tidigt 
införa  några  förändringar  i  riddarhusets  representation  likasom 
ock  i  sjelfva  riksdagsinstitutionen.  Sålunda  väcktes  t.  ex.  fråga 
om,  att  representanterna  för  ridderskapet  och  adeln  skulle  utses 


FINLANDS    ATERFÖRKOFRAN    EFTER    STORA     OFREDEN.  383 

genom  val  af  ståndet  landskapsvis,  och  särskildt  Finlands  och 
Skånes  adel  begärde  att  på  sina  hemorter  först  få  öfverlägga 
och  derefter  sända  sina  utsedda  ombud  till  riksdagen.  Ett 
annat  förslag  var,  att  riksdagarne  skalle  hållas  turvis  i  Svea- 
land, Gothaland  och  Finland.  Men  alla  dessa  förslag  förkastades, 
och  följden  häraf  blef  den,  att  den  finska  adeln  ej  kunde 
kraftigare  ingripa  i  tidens  politiska  sträfvanden.  Och  då  egen- 
skapen att  vara  riksdagsman  på  denna  tid  var  det  säkraste 
medlet  till  erhållande  af  em  beten  och  andra  fördelar,  begynte 
innan  kort  förspörjas  en  klagan,  att  den  finska  adeln  tillbaka- 
sattes och  öfversågs. 

I  allmänhet  synes  den  nya  friare  regeringsformen  nog 
hafva  väckt,  men  ingalunda  tillfredsstält  finnarnes  nationella 
fordringar.  Det  finska  folkets  ställning  var  nu  i  sjelfva  verket 
sådan,  att  det  om  någonsin  måste  tänka  på  sin  existens,  och 
fördenskull  begynna  på  denna  tid  nya  fordringar  framkomma 
beträffande  såväl  finnarnes  nationella  språk  som  politiska  ställ- 
ning. Hvad  finska  språket  angår,  så  tvangs  regeringen  att  då 
och  då  göra  några  smärre  eftergifter,  men  undvek  noga  allt 
som  kunde  hänsyfta  på  nationel  separatism.  A  andra  sidan 
åter  försökte  finnarne,  ej  allenast  folket,  utan  äfven  flere  med- 
lemmar från  de  andra  stånden,  ihärdigt  arbeta  för  det  finska 
språkets  sak.  Redan  år  1725,  då  de  förut  omtalade  kommis- 
sionerna färdades  omkring  i  Finland,  uttalade  befolkningen  i 
Savolaks  den  fordran,  att  de  kungliga  förordningarna  skulle 
tryckas  på  finska.  Vid  1731  års  riksdag  synes  den  finska 
allmogen  enhälligt  fordrat  att  erhålla  antingen  sådana  domare, 
som  förstodo  folkets  språk,  eller  också  edsvurne  tolkar,  och  i 
det  kungliga  svaromålet  utlofvades  äfven,  att  nödig  omsorg 
skulle  egnas  åt  denna  angelägenhet.  Vid  samma  tillfälle  for- 
drade det  finska  presterskapet,  att  de  till  kyrkorna  i  och  för 
uppläsande  inlemnade  embetskungörelser  skulle  vara  affättade 
på  det  språk,  som  på  hvar  och  en  ort  utgjorde  modersmålet; 
och  äfven  dertill  gaf  regeringen  sitt  bifall.  Vid  nästa  riksdag 
år  1734  gjorde  Åbo  stifts  presterskap  en  ny  påminnelse  om 
de  kungliga  förordningarnas  öfversättande  till  finskan,  och  i 
enlighet  härmed  tillsattes  nu  en  stadigvarande  öfversättare 
(translator  regius)  för  finska  språkets  räkning.  Vid  samma 
riksdag  påminte  biskopen  i  Borgå  och  finskhetens  ifriga  före- 
språkare Daniel  Juslenius  på  sitt  presterskaps  vägnar,  att  den 


.'584  FINLANDS    HISTORIA. 

nu  till  antagande  föreslagna  "Sveriges  rikes  lag"  skulle  öfver- 
*ättas  och  tryckas  på  finska.  Denna  fordran  var  billig,  och 
ett  par  år  senare  anförtroddes  öfversättningen  åt  landsekrete- 
raren i  Åbo  Samuel  Forseen.  Men  äfven  denna  öfversättning 
var  nära  att  blifva  otryckt,  såsom  händelsen  hade  varit  med 
de  förra  landslagarne.  De  tvenne  riksdagarne  syntes  åtmin- 
stone hafva  åstadkommit  en  hel  hop  förbättringar  i  det  finska 
språkets  ställning.  Men  i  verkligheten  hade  saken  till  största 
delen  stannat  vid  goda  löften;  ty  vid  näst  påföljande  riksdag 
1738  förnams  åter  en  bitter  klagan  om  de  finska  embets- 
männens  bristande  kännedom  af  landets  språk.  Från  Finland 
hade  till  denna  riksdag  infunnit  sig  ett  ovanligt  stort  antal 
representanter,  nämligen  7  prester,  15  borgare  och  20  bönder, 
bland  hvilka  sistnämnde  nu  för  första  gången  sågos  represen- 
tanter äfven  för  öfra  Karelen.  Vi  skola  snart  komma  att 
tala  om  denna  märkeliga  riksdags  politiska  spekulationer,  huru- 
som då  ett  nytt  krigsparti  bemägtigade  sig  regeringstyglarne 
och  för  Finland  den  fredliga  utvecklingstiden  började  luta  mot 
sitt  slut.  Det  är  sjelffallet,  att  under  dessa  omständigheter 
Finlands  politiska  ställning  skulle  komma  tilf  tals;  å  ena 
sidan  hade  finnarnes  fordringar  stegrats,  å  andra  sidan  åter 
hade  det  parti,  som  för  tillfället  kommit  till  väldet,  ånyo  upp- 
rest den  svenska  storhetens  fana  och  var  ej  benäget  för  några 
eftergifter.  I  sekreta- utskottet,  der  de  hemligaste  politiska 
planerna  behandlades,  eller  rätteligen  i  stora  sekreta-deputa- 
tionen,  uppstod  en  häftig  debatt  om  saken  med  anledning  af 
den  paragraf  i  regeringsformen,  som  handlade  om  tjensters 
besättande.  Handlanden  i  Åbo  Esaias  Wechter  uttalade 
såsom  oundgängligen  nödvändigt,  att  i  Finland  ej  skulle 
tillsättas  andra  embetsmän,  högre  eller  lägre,  än  sådana  som 
förstodo  finska  språket,  emedan  i  annan  händelse  "den  finska 
nationen"  skulle  lida  allt  slags  skada  och  orätt.  Men  detta 
förslag,  som  främst  skulle  uteslutit  flertalet  af  de  i  Sverige 
infödde  embetsmännen,  mötte  ett  hårdnackadt  motstånd.  Den 
insigtsfulle  Samuel  Åkerhjelm,  sjelf  svensk,  men  för  det  när- 
varande president  vid  Åbo  hofrätt,  påminte  om,  hurusom  det 
ständigt  varit  den  svenska  regeringens  grundsats  att  samman- 
smälta finnarne  med  det  svenska  elementet  såväl  genom  kolo- 
nisation, som  isynnerhet  genom  svenska  embetsverk  och  lagar; 
om  denna  dess  sträfvan  förhindrades,  så  trodde  man  sig  kunna 


FINLANDS    ATERFÖRKOFRAN    EFTER    STORA    OFREDEN.  385 

hafva  att  frukta,  att  af  Finlands  skulle  uppstå  ett  särskildt 
rike,  och  kanhända  till  och  med  af  hvarje  landskap  en  skild 
republik.  I  allmänhet  understödde  de  öfriga  finska  utskotts- 
medlemmarne  tämligen  svagt  Wechters  förslag;  endast  hofrätts- 
rådet  i  Åbo  Olof  Wallenstjerna  och  prosten  i  Tammela  Johan 
Amnell  stodo  på  Wechters  sida.  Efter  mycket  trassel  förföll 
slutligen  frågan  inom  deputationen ;  men  på  besvären  gaf 
regeringen  ett  lugnande  svar.  En  kunglig  förordning  af  den 
16  Mars  1739  bestämde,  att  "domare-embeten  och  andra 
tjenster  i  Finland  skulle  besättas  med  sådane  personer,  som 
äro  det  finska  språket  mägtiga;"  men  det  dertill  fogade  tillägget: 
"så  vida  omständigheterna  samt  vederbörandes  skicklighet  och 
tjensteår  det  kunna  medgifva"  —  förminskade  åter  ansenligt 
denna  förordnings  praktiska  inflytande.  Den  märkligaste  om- 
ständigheten vid  denna  språkstrid  är  den  politiska  vigt,  som 
redan  på  denna  tid  tilldelades  saken.  Sålunda  yttrades  det 
t.  ex.  i  deputationen,  hurusom  "några  rötägg  bland  finnarne" 
hade  hotat  att,  om  de  skulle  behandlas  så  och  så,  förena  sig 
med  ryssarne  och  låta  svenskarne  få  erfara  deras  magt ;  likaså 
hänvisade  Akerhjelm  med  fasa  till  Piikkis  härads  petition  om 
en  särskild  generalguvernör  och  skildt  kammarkollegium  för 
Finland.  Dessa  och  andra  omständigheter  visa,  att  finnarnes 
politiska  synkrets  icke  längre  var  den  samma  som  förr,  utan 
att  deras  ställning  till  Sverige  var  i  begrepp  att  förändra  sig. 
Sjelfständighet  såväl  i  de  administrativa  som  öfriga  nationella 
förhållanden  begynte  blifva  för  finnarne  ett  kännbart  behof, 
och  hos  en  och  annan  synes  äfven  den  tanke  hafva  uppstått, 
att  dessa  förmoner  allra  bäst  kunde  vinnas  med  Rysslands 
bistånd.  På  denna  fot  stodo  sakerna,  då  partihätskheten 
i  Sverige  ånyo  slungade  krigsfacklan  emot  Kyssland  och 
Finland  åter  blef  fältet  för  de  båda  rikenas  strider.  Vi  skola 
i  nästa  kapitel  betrakta  partiernas  uppkomst  i  Sverige  och  de 
följder  deras  ränker  inom  kort  förde  med  sig.  Men  dessför- 
innan måste  vi  egna  en  hastig  blick  åt  den  del  af  Finland, 
som  förenad  med  det  ryska  riket  hade  ingått  på  helt  och 
hållet  olika  utvecklingsvägar.  Detta  från  moderlandet  lösryckta 
stycke  upphörde  likväl  icke  att  vara  finskt,  och  äfven  dess 
pånyttfödelse  efter  stora  ofreden  förtjenar  derför  att  blifva 
föremål  för  vår  uppmärksamhet. 

Finland*  historia.  25 


386  FINLANDS    HISTORIA. 

Vi  hafva  i  det  föregående  sett,  att  Peter  den  store 
redan  i  första  början  af  sin  eröfring  afskilde  sydöstra  delen 
af  Finland  från  det  öfriga  landet,  så  att  den  i  Åbo  tillsatta 
interims-regeringen  var  inskränkt  till  vestra  sidan  om  Kymmene- 
elf.  Det  är  troligt,  att  czarens  första  afsigt  hade  varit  att 
dittills  utsträcka  förposterna  för  sin  hufvudstad  och  sålunda 
införlifva  med  det  ryska  riket  ej  blott  östra  stranden  afKym- 
mene-elf,  utan  äfven  norra  Karelen  och  Savolaks.  Men  behofvet 
af  fred  nödgade  honom  att  inskränka  dessa  fordringar,  och 
år  1720  återtog  han  alla  andra  åt  ryska  herrar  bortskänkta 
jorddonationer,  förutom  dem,  som  lågo  söder  om  den  från 
Viborg  till  Kexholm  ledande  allmänna  landsvägen.  Endast 
detta  område  synes  han  sålunda  hafva  ansett  oundgängligen 
nödvändigt  för  Ryssland,  ehuru  han  sedermera  vid  fredslutet 
erhöll  något  mera.  För  öfrigt  började  man  på  denna  tid  åter 
ordna  landets  förvaltning.  Ar  1720  återstäldes  den  kyrkliga 
administrationen  på  dessa  trakter  i  någorlunda  godt  skick: 
kyrkoherden  i  Viborg  Kristian  Melartopceus  erhöll  under  namn 
af  domprost  rättighet  att  viga  lutherska  prester,  och  till  hans 
biträde  vid  församlingarnas  öfvervakande  förordnades  ett  dom- 
kapitel, sammansatt  af  grannsocknarnes  kyrkoherdar.  Ett  år 
tidigare  hade  den  grekiska  kyrkan  i  kejsardömet  fått  en  ny 
öfverstyrelse,  nämligen  den  i  St.  Petersburg  inrättade  "heliga 
synoden",  åt  hvilken  den  förra  patriarkens  myndighet  då  öfver- 
lemnades.  Under  detta  embetsverk  stäldes  nu  till  en  början 
äfven  den  lutherska  kyrkoförvaltningen  såväl  i  Viborg  som 
Östersjöprovinserna.  Men  senare  (år  1735)  öfverlemnades  vården 
om  den  lutherska  kyrkans  angelägenheter  åt  Justitiekollegium 
i  St.  Petersburg,  hvilket  i  allmänhet  handhade  vården  om  lag- 
skipningen  i  de  nyss  eröfrade  landskapen.  Endast  de  grekiska 
församlingarna  i  ryska  Finland  förblefvo  naturligtvis  såsom 
förr  under  heliga  synoden  och  åtnjöto  i  öfrigt  alla  statskyrkans 
förmoner.  Såväl  Walamo,  som  Konevits  kloster,  hvilka  under 
ett  helt  århundrade  varit  på  förfall,  upprättades  redan  innan 
fredsslutet.  Men  för  öfrigt  gjordes  inga  försök  till  den  gre- 
kiska religionens  utbredande,  utan  den  lutherska  befolkningen 
fick  åtnjuta  ostörd  samvetsfrihet.  Detta  förtjenar  så  mycket 
mer  beröm,  som  freden  i  Nystad  icke  innehöll  någon  paragraf, 
som  skulle  tillförsäkrat  dessa  trakters  innevånare  deras  forna 
sociala    och   religiösa  rättigheter.     Men  Peter  den  stores  egna 


FINLANDS     VTEKFÖRKOFKA.N1    EFTER    STOBA   OFREDEN.  387 

böjelser  i  detta  hänseende  voro  de  mest  frisinnade.  Sjelf  hade 
han  under  slutet  af  krigstiden  blifvit  bekant  med  och  fattat 
ett  stort  behag  för  de  svenska  lagarne  och  institutionerna,  så 
att  han  till  och  med  försökte  tillämpa  dem  i  sitt  eget  rike. 
Det  var  således  naturligt,  att  i  den  eröfrade  finska  landsdelen 
den  gamla  landslagen  samt  de  flesta  andra  svenska  förordningar 
bibehöllos  vid  magt,  hvarjämte  rättegångsväsendet  och  förvalt- 
ningen ordnades  nästan  i  öfverensstämmelse  med  det  gamla, 
ehuru  naturligtvis  den  högsta  ledningen  tillföll  de  centrala 
embetsverken  i  St.  Petersburg,  Justitiekollegium,  Dirigerande 
Senaten  och  Ministeriet.  En  sådan  undantagsställning  i  för- 
hållande till  det  öfriga  riket  skulle  otvifvelaktigt  under  tidernas 
lopp  varit  omöjlig  att  bibehålla,  om  ej  ryska  Finlands  förvalt- 
ning i  många  afseenden  hade  varit  förenad  med  de  estländska 
och  liffländska  förhållandena,  hvilka  åtminstone  icke  kunde 
sammansmältas  med  de  ryska  formerna.  En  följd  af  denna 
gemenskap  var  för  öfrigt  den  egendomliga  omständighet,  att 
tyskan  äfven  i  Viborgs  distrikt  blef  kurialspråket,  hvarjämte 
äfven  svenskan  ännu  bibehölls  på  de  lägre  embetsområdena. 
För  det  finska  språket  lemnades  naturligtvis  icke  desto  större 
rum  här  än  i  svenska  Finland,  och  det  fans  ej  ens  det  minsta 
hopp,  att  denna  fåtaliga  befolkning  skulle  kunna  förskaffa  åt 
sitt  nationella  språk  något  anseende  eller  några  förmoner. 
Man  bör  ihogkomma,  att  föreningen  med  det  ryska 
kejsardömet  hade  beröfvat  dessa  trakter  alla  politiska  rättig- 
heter, nämligen  ständerrepresentationen  och  sjelfbeskattnings- 
rätten.  Kejsardömets  regenter  voro  sjelfherskare  i  ännu  vid- 
sträcktare bemärkelse,  än  de  svenska  konungarne  eft:r  reduk- 
tionen, och  befolkningen  hade  intet  ordnadt  tillträde  till  regeringen 
för  sina  böner  eller  klagomål.  Sjelfva  ständerna  hade  nästan 
helt  och  hållet  upphört  att  existera.  Nästan  alla  traktens 
adelsmän  hade  qvarstannat  i  svensk  tjenst.  Presterskapet 
arbetade  fortfarande  med  samma  berömvärda  nit  för  folkets 
andliga  undervisning,  men  hade  för  öfrigt  förlorat  allt  sitt  in- 
flytande i  verldsliga  saker.  Viborg,  landskapets  enda  större 
stad,  hade  från  en  medelpunkt  för  en  vidsträckt  landsdels  hela 
handel  blifvit  förvandlad  till  en  rysk  gränsfästning,  hvars 
borgerskap  allt  mer  och  mer  uppblandades  med  främmande 
element.  Slutligen  hade  väl  allmogen  fått  bibehålla  sin  frihet 
och  åtnjöt  i  någon  mon   lagens  skydd  liksom  förut,  i  alla  fall 


388  FINLANDS    HISTORIA. 

till  den  grad,  att  ryssarne  åsågo  det  med  undran.  Men  be- 
folkningens eganderätt  till  jorden  hade  råkat  i  betänklig  fara 
och  dess  ställning  som  riksstånd  hade  helt  och  hållet  upphört, 
i  det  att  styrelsen  hopvis  bortgaf  skatteinkomsterna  och  sålunda 
lade  grunden  till  de  "donationsgods",  hvaraf  olägenheterna  ännu 
i  denna  dag  äro  ganska  kännbara  på  i  fråga  varande  orter. 
Till  några  öde  gårdar  i  Kyyrölä  i  Mohla  socken  hade  trak- 
tens donationsegare,  grefve  Tschermisheff,  låtit  hemta  12  familjer 
ryska  lifegna,  ifrån  hvilka  den  derboende  lilla  ryska  befolk- 
ningen fått  sitt  ursprung.  Men  detta  är  det  enda  exemplet 
på  en  främmande  kolonisation  och  slafveri.  De  finska  bön- 
derna åter  blefvo  för  det  mesta  underhafvande,  och  skatterna 
bestämdes  vid  revisionen  år  1728  och  hafva  sedan  dess  för- 
blifvit  på  denna  grundval.  —  Under  det  alla  stånd  sjunkit  i 
anseende  och  inflytande,  hade  endast  embetsmannaklassen  stigit 
i  magt.  Den  utgjorde  landskapets  s.  k.  "herrskap",  dels  födda 
på  orten,  dels  nykomlingar  från  St.  Petersburgs  högre  tyska 
embetsverk.  Deremot  var  krigsbefälet  naturligtvis  ryskt,  ehuru 
dock  många  utländska  officerare  voro  antagna  i  rikets  armé. 
Det  är  att  märka,  att  det  finska  landskapet  på  denna  tid  ej 
sjelft  uppstälde  något  slags  militär.  Viborgs  läns  forna  rote- 
indelning var  upphäfd  och  någon  utskrifning  verkstäldes  ej 
heller  förrän  i  slutet  af  detta  århundrade.  Denna  stora  lättnad 
äfvensom  skatternas  nedsättande  i  början  torde  snart  nog  hafva 
återupprättat  befolkningens  krafter  efter  det  långa  kriget.  Men 
ett  större  ekonomiskt  välstånd  kunde  ej  uppstå  under  dylika 
förhållanden.  Den  enda  industriella  inrättningen  i  hela  land- 
skapet var  det  af  regeringen  grundlagda  gevärsfaktoriet  vid 
Systerbäck,  till  hvilket  dagsverk  uttogos  från  hela  länet. 

Denna  allmänna  bild  af  förhållandena  i  Ryska  Finland 
passar  nästan  utan  förändring  in  på  hela  detta  tidsskifte,  och 
ej  ens  de  politiska  tilldragelserna  i  Ryssland  förmådde  mycket 
inverka  på  en  befolkning,  hvars  enda  uppgift  var  en  stilla 
hörsamhet  för  hvarje  befallning.  Man  måste  likväl  medgifva, 
att  regentombytena  i  Ryssland  lätt  hade  kunnat  beröra  de 
nationella  förhållandena  äfven  i  de  eröfrade  länderna,  om  näm- 
ligen något  ultra  ryskt  parti  hade  uteslutande  kommit  till 
väldet.  Af  denna  orsak  torde  en  blick  på  regementsförändrin- 
garne i  Ryssland  här  vara  på  sin  plats.  Peter  den  store  hade 
velat    med  ens  förvandla  Ryssland  till  ett  europeiskt  rike  och 


FINLANDS    ATERFÖRKOFRAN    EFTER    STORA    OFREDEN.  389 

fördenskull  antagit  en  mängd  utländingar,  isynnerhet  tyskar,  i 
sin  tjenst.  Men  i  ryssarnes  sinnen  rådde  mycket  missnöje 
såväl  emot  czarens  nya  institutioner  som  emot  hans  utländska 
tjenare.  Under  sådana  omständigheter  gaf  tronföljdens  osäkerhet 
anledning  till  politiska  omstörtningar,  som  under  de  följande 
tiderna  oupphörligt  oroade  tronen.  Czarens  egna  familjeför- 
hållanden voro  i  många  afseenden  sorgliga.  Hans  första  gemål, 
Eudoxia  Lapuchin,  försköts  redan  tidigt  och  lefde  i  ett  kloster. 
Den  i  detta  äktenskap  födde  sonen  Alexej  blef  ertappad  för 
hemliga  stämplingar  emot  fadrens  nya  institutioner,  dömdes 
år  1718  till  döden  och  dog  i  fängelse.  I  sitt  andra  äkten- 
skap hade  Peter  gift  sig  med  en  qvinna  af  lågt  stånd,  vid 
namn  Katarina,  som  vid  Marienburgs  eröfring  i  Liffland  år 
1702  hade  fallit  i  ryssarnes  händer  och  slutligen  genom  sina 
utomordentliga  själsgåfvor  hade  vunnit  den  mägtige  herskarens 
ynnest.  Men  de  söner,  som  föddes  i  detta  äktenskap,  dogo  i 
späd  ålder,  och  endast  tvenne  döttrar  blefvo  vid  lif,  nämligen 
Anna,  som  år  1625  blef  gift  med  den  från  Sverige  flyktade 
hertigen  af  Holstein,  Karl  Fredrik,  och  Elisabet,  om  hvilken 
vi  längre  fram  komma  att  tala.  Ar  1722  hade  Peter  ut- 
färdat en  lag,  som  gaf  åt  herskaren  rättighet  att  hvarje  gång 
sjelf  bestämma  sin  efterträdare.  Härigenom  infördes  en  högst 
förderflig  osäkerhet,  som  gaf  tillfälle  till  plötsliga  förändringar. 
Sedan  czaren  dött  år  1725,  uppsteg  hans  gemål  medMenschi- 
koffs  tillhjelp  på  tronen  och  regerade  under  namn  af  Katarina  1 
från  år  1725  till  1727.  Efter  henne  uppsattes  den  olycklige 
Alexejs  son  Peter  II  på  tronen,  och  regeringen  förblef  till  en 
början  i  Menschikoifs  händer,  hvilken  hade  för  afsigt  att  för- 
mäla kejsaren  med  sin  egen  dotter.  Men  inom  kort  vann  den 
mägtiga  slägten  Dolgoruki  kejsarens  ynnest,  och  Menschikoff 
skickades  med  hela  sin  familj  till  Sibirien,  hvarest  han  ett  år 
senare  dog.  Kort  derefter  afled  Peter  H  endast  fjorton  år 
gammal.  Dolgorukiska  slägten  såg  sig  nu  om  efter  en  herskare, 
hvilken  skulle  lemna  all  magt  i  den  högre  adelns  händer. 
De  kallade  derför  enkehertiginnan  af  Kurland,  Anna  Ivanovna, 
som  var  dotter  till  Peter  den  stores  halfbror,  till  Moskva. 
Denna  underskref  allt,  hvad  man  fordrade  af  henne,  och  kröntes 
derefter  till  kejsarinna.  Men  med  tillhjelp  af  den  lägre  adeln 
fick  äfven  hon  tillfälle  att  slita  de  band,  man  sålunda  hade 
velat  lägga  på  hennes  magt,  och  Dolgorukerna  fingo  ändtligen 


390  FINLANDS    HISTORIA. 

i  Sibirien  ångra  sin  ärelystnad.  Annas  gunstling  Biron  be- 
mägtigade  sig  nu  den  egentliga  regeringsniagten ;  denne  var  en 
man  af  ringa  stånd  från  Kurland  och  upphöjdes  sedermera  på 
Annas  föranstaltande  till  hertig  af  detta  land.  I  allmänhet 
var  denna  regeringsperiod  (1730 — 1740),  ehuru  i  många  af- 
seenden  sträng  och  skoningslös,  ingalunda  utan  förtjenster. 
Rikskanslern  Ostermann,  en  prestson  från  Tyskland,  som  på 
den  store  czarens  tid  ingått  i  rysk  tjenst,  ledde  de  utländska 
angelägenheterna  med  skicklig  hand,  och  en  annan  tysk  man, 
fältmarskalken  Miinnich,  förde  den  ryska  hären  till  segerrika 
strider  såväl  i  Polen  (1733,  1734),  som  emot  turkarne  (1736 
— 1739).  Det  bör  nämnas,  att  på  kejsarinnan  Annas  tid 
Siikaniemi  förstad  i  Viborg  befästes  år  1738  och  efter  herskar- 
innan  erhöll  namnet  Crone  S:te  Anne.  Äfven  detta  intygar, 
att  man  hade  vård  om  rikets  försvar.  Men  vid  Annas  död 
år  1740  uppstodo  åter  strider  om  Rysslands  tron.  Kejsarinnan 
hade  till  tronarfving  utsett  sin  systerdotterson,  den  kort  förut 
födde  Ivan,  och  tillika  förordnat  Biron  till  riksföreståndare. 
Men  med  Munnichs  bistånd  lyckades  den  unge  kejsarens  för- 
äldrar, prinsessan  Anna  och  hennes  gemål,  prins  Anton  Ulrich 
af  Braunschweig,  undantränga  Biron  och  öfvertogo  sjelfva  för- 
mynderskapet.  Ej  ens  denna  styrelse  kom  i  åtnjutande  af 
något  allmännare  förtroende,  ty  i  mångens  tycke  var  Peter  den 
stores  enda  ännu  lefvande  dotter,  den  ogifta  Elisabet,  mera 
berättigad,  än  alla  de  tyska  främlingarne.  Sålunda  förbereddes 
en  ny  omstörtning,  h  vilken  genom  sina  följder  på  det  närmaste 
berör  äfven  Finland  och  leder  vår  uppmärksamhet  tillbaka  till 
de  politiska  förhållandena  i  Sverige.  Från  ryska  Finland  och 
dess  herskare  återvända  vi  derför  nu  för  att  betrakta  den 
svenska  politikens  skiften  efter  freden  i  Nystad. 


2.    Svenska  politiken  nnder  Arvid  Horns  ledning:,  1721—1738, 
och  Hattarnes  krigsplaner,  1738—1741. 

Sveriges  rikes  försvagade  tillstånd  efter  freden  i  Nystad 
erfordrade  en  större  försigtighet  i  ledningen  af  den  utländska 
politiken,    än   förut,  och  statsmännen  hade  ett  så  mycket  svå- 


SVENSKA    POLITIKEN    UNDEE    AEVID    HOKNS    LEDNING.  391 

rare  värf  att  fylla,  som  på  samma  gång  den  nya  regerings- 
formen borde  skyddas  såväl  emot  konungamagtens  inkräktningar, 
som  emot  utländska  magters  inflytande.  Den  skicklighet  och 
lycka,  hvarmed  statsskeppet  fördes  emellan  dessa  klippor  under 
nära  tvenne  årtionden,  bör  i  främsta  rummet  räknas  den  man 
till  förtjenst,  som  i  egenskap  af  kanslipresident  ledde  den  ut- 
ländska politiken  och  på  samma  gång  utöfvade  ett  mägtigt 
inflytande  älven  på  andra  områden  af  regeringen:  den  finska 
statsmannen,  grefve  Arvid  Bernhard  Horn.  Samma  parti, 
som  efter  Karl  XILs  död  velat  hafva  hertig  Karl  Fredrik  af 
Holstein  på  tronen,  hoppades  allt  ännu  att  få  honom  till  tron- 
arfvinge  och  erhöll  häri  ett  kraftigt  understöd  från  ryska 
hofvet.  Äfven  Horn  hade  å  sin  sida  i  början  gynnat  hertigens 
anspråk,  isynnerhet  då  konung  Fredriks  envåldsplaner  begynte 
framkalla  bekymmer  hos  alla  frihetens  vänner.  Med  Ryssland 
lefde  man  i  sjelfva  verket  på  denna  tid  i  god  sämja  och  år 
1724  afslöts  en  särskild  traktat  mellan  dessa  bägge  riken  i 
den  höga  norden.  Men  då  år  1725  den  ryska  kejsarinnan 
visade  benägenhet  att  med  vapenmagt  befordra  sin  mågs  sak, 
drog  sig  Horn  helt  och  hållet  bort  från  det  holsteinska  partiet 
och  sökte  nya  bundsförvandter  till  Sveriges  beskydd.  Vid 
denna  tid  hade  de  europeiska  magterna  söndrat  sig  till  tvenne 
förbund.  Förbundet  i  Wien  hade  för  ett  ögonblick  förenat 
Spaniens  och  Österrikes  hof  i  och  för  gemensamma  planer,  och 
till  dessa  sällade  sig  nu  Ryssland  och  fordrade,  att  äfven 
Sverige  skulle  följa  samma  politik.  Men  samtidigt  hade 
Frankrike  och  England  ingått  ett  motförbund  i  Hannover  och 
inbjödo  äfven  Sverige  att  deltaga  i  det  samma.  Detta  senare 
förslag  segrade  vid  1726  års  riksdag,  och  sålunda  hade  riket 
åter  erhållit  en  tryggad  ställning  gentemot  sin  östra  granne. 
Härefter  förlorade  det  holsteinska  partiet  sin  betydelse  och 
Horn  kunde  nu  i  flere  års  tid  herska  i  lugn.  Han  fick  vid 
1731  års  riksdag,  likasom  äfven  vid  de  föregående,  de  flesta 
rösterna  till  landtmarskalksvärdigheten,  och  vänner  likasom 
fiender  prisade  hans  lugna  och  visa  uppträdande. 

Men  snart  mörknade  åter  den  politiska  horisonten.  Då 
konung  August  II  i  Polen  hade  dött  är  1733,  uppkom  ett 
europeiskt  krig  om  den  lediga  tronen.  Den  gamle  Stanislaus 
Leczinski,  som  för  tillfället  uppehöll  sig  i  Frankrike,  hvars 
konung    var    förmäld    med   hans  dotter,  skyndade  tillbaka  till 


392  FINLANDS    HISTOBIA. 

sitt  forna  fädernesland  och  blef  i  vanlig  ordning  vald  till 
konung.  Men  Ryssland  och  Österrike  understödde  Augusts 
son,  August  III,  och  läto  sina  härar  inrycka  på  det  polska 
området.  Frankrike,  som  skröt  af  att  skydda  Stanislai  rätt, 
var  färdigt  att  begynna  ett  krig  mot  Österrike  vid  Rhen  och 
i  Italien,  men  ville  uppegga  svenskarne  att  söka  hämnd  pä 
Ryssland  för  sina  forna  förluster.  Det  är  i  sjelfva  verket 
sant,  att  Horn,  likasom  de  svenska  statsmännen  öfver  hufvud, 
endast  afvaktade  tillfället,  då  det  kunde  vara  tid  att  åter- 
eröfra  de  afträdda  landskapen.  Men  då  man  tydligt  insåg, 
att  Frankrike  mera  afsåg  sin  egen  fördel,  än  den  polska  kro- 
nans sjelfständighet  eller  Rysslands  försvagande,  ansåg  sekreta- 
utskottet vid  1734  års  riksdag  det  vara  nödvändigt  att  iakt- 
taga den  största  försigtighet.  Subsidieförbundet  med  Frank- 
rike afslöts  sålunda,  att  Sverige  ej  behöfde  inblanda  sig  i  det 
polska  kriget,  och  samtidigt  förnyades  1724  års  traktat  med 
Ryssland.  Under  dessa  förvecklade  förhållanden  hade  Horn 
samvetsgrant  bevakat  rikets  sanna  fördelar,  och  händelsernas 
gång  vitna  om  visheten  af  hans  rådslag.  Frankrike  hade 
nämligen  snart  lemnat  Stanislaus  åt  sig  sjelf.  Den  ryska 
armén  under  Munnich  intog  slutligen  Danzig,  derifrån  den 
olyckliga  konungen  med  knapp  nöd  flydde  tillbaka  till  Frank- 
rike. I  söder  pågick  kriget  emellan  Frankrike  och  Österrike, 
och  äfven  en  rysk  armé  under  tvenne  utländingar,  grefve 
Peter  de  Lacy  och  general  Jakob  Keith,  visade  sig  redan  vid 
Rhen.  I  den  slutliga  freden  erhöll  Frankrike  Lothringen,  som 
det  länge  hade  efterfikat.  Men  i  ledningen  af  de  polska 
angelägenheterna  var  från  denna  tid  Rysslands  inflytande  störst, 
och  Sverige  kunde  i  sanning  prisa  sin  lycka,  att  det  vänskap- 
liga förhållandet  emellan  de  båda  grannrikena  blifvit  bibehållet. 
Dessa  omständigheter  hade  likväl  åter  uppväckt  sven- 
skarnes krigiska  sinne,  och  det  parti,  som  var  afundsjukt  på 
Horns  magt,  beslöt  begagna  sig  af  den  i  sinnena  rådande 
jäsningen  för  att  bemägtiga  sig  regeringstyglarne.  Grefve 
Karl  Gyllenborg,  en  i  de  djerfvaste  ränker  förfaren  man, 
hvilken  några  år  förut  tillhört  det  holsteinska  partiet,  men  nu 
låtsade  den  oförsonligaste  fiendskap  emot  Ryssland,  var  hufvud- 
man  för  detta  nya  parti,  och  bland  hans  vänner  förtjena 
nämnas  den  finkänslige  och  vältalige  grefve  Karl  Gustaf 
Tessin,    friherre    D.    N.   von  Höpken,  samt  grefve  Karl  Emil 


HATTARNES    KRIGSPLANER.  393 

Lewenhaupt,  som  var  utsedd  till  partiets  fältherre,  m.  fl. 
Med  tillhjelp  af  den  yngre  adeln  lyckades  man  upptända  en 
någorlunda  allmän  krigsifver,  och  det  parti,  som  uppmanade 
till  stora  hjeltebragder,  gaf  åt  sig  sjelf  hedersnamnet  "Hattar", 
men  kallade  hånande  de  andra,  som  ej  instämde  i  deras  rop, 
för  sömniga  "Nattmössor".  På  detta  sätt  uppkommo  vid  1738 
års  riksdag  för  första  gången  partinamnen  Hattar  och  Mössor, 
hvilka  sedan  blefvo  så  sorgligt  ryktbara  i  Sveriges  historia. 
Vid  denna  riksdag,  då  Tessin  blef  landtmarskalk,  fingo  Hat- 
tarne fullständig  öfvervigt.  Den  gamle  Horn  begärde  sitt  af- 
sked,  fem  andra  riksråd  (Bonde,  Bjelke,  Barck,  Hård  och 
Creutz),  som  hyllat  sig  till  hans  åsigter,  tvungos  äfven  att 
afgå,  och  rådet  besattes  med  män  ur  det  andra  partiet,  hvar- 
vid  Gyllenborg  blef  kanslipresident. 

Denna  förändring  i  riksrådet  betecknar  på  samma  gång 
en  stor  omkastning  i  Sveriges  inre  och  yttre  politik.  Den 
långsamma  förkofran  och  utveckling,  som  Horn  hade  afsett, 
tillfredsstälde  ej  längre,  utan  man  ville  att  riket  på  en  gång 
skulle  uppsvinga  sig  till  såväl  sin  forna  magt,  som  till 
höjderna  af  ett  nytt  välstånd.  Man  sträfvade  derför  att  med 
penningehjelp  och  förmoner  på  bästa  sätt  upplifva  handeln 
och  industrien.  Fördenskull  inrättade  man  ett  särskildt  Ma- 
nufakturkontor, som  öfvervakades  af  ständernas  fullmägtige; 
för  de  industriella  angelägenheterna  inrättades  äfven  särskilda 
s.  k.  Hallrätter,  banken  beviljade  lån  i  allt  vidsträcktare  om- 
fång, och,  underbart  nog,  belöningar  bestämdes  åt  dem,  som 
åtogo  sig  att  föra  kopparplåtar,  d.  v.  s.  rikets  vanliga  hårda 
mynt,  ur  landet.  Sistnämnda  förordning  saknade  allt  förnuft 
och  återtogs  fyra  år  senare,  men  hann  under  denna  tid  åstad- 
komma en  ansenlig  minskning  af  kapitalet,  så  att  bankens 
sedlar  härefter  begynte  falla  i  värde.  Öfver  hufvud  var  Hat- 
tarnes finansiella  förvaltning  från  början  slösaktig,  och  det 
värsta  var,  att  det  herskande  partiet  begynte  med  allmänna 
medel  belöna  sina  anhängare  på  samma  gång  det  tämligen 
våldsamt  undertryckte  och  förföljde  sina  motståndare.  I  dessa 
och  andra  afseenden  hade  Sekreta-utskottet  under  tiden  för 
riksdagen  tillvällat  sig  nästan  den  högsta  regeringsmagten,  och 
från  samma  håll  utgick  dertill  ännu  äfven  den  instruktion, 
hvilken  efter  riksdagens  upplösning  borde  följas  beträffande 
den   utrikes   politiken.     Att  vid  första  lägliga  tillfälle  ett  krig 


394  FIXLAKDS     HISTORIA. 

skulle  börjas  med  Ryssland,  var  alldeles  klart  af  det  herskande 
partiets  hela  uppförande.  Sekreta-utskottet  hade  redan  o  ni 
hösten  år  1738  beslutat  och  om  våren  1739  äfven  åstadkommit, 
att  två  värfvade  regementen  fördes  till  Finland.'  Likaså  hade 
samma  utskott  ibland  sina  medlemmar  valt  en  komité  af  12 
personer,  som  skulle  öfverlägga  om  rikets  försvar  och  säkerhet. 
Denna  komité,  i  hvilken  man  finner  äfven  tvenne  finnar,  pro-, 
sten  Johan  Amnéll  och  borgmästaren  i  Helsingfors  Bidenius 
Renhorn,  utarbetade  ett  särskildt  sekret-tillägg,  om  hvars  inne- 
håll hvarken  ständerna  eller  regeringen  hade  någon  kunskap, 
utan  skulle  det  öppnas  i  rådet  först  då  någon  fördelaktig 
konjunktur  skulle  yppa  sig  i  de  politiska  förhållandena.  I 
fråga  varande  tillägg  påbjöd  rådet  att  börja  krig  med  Ryss- 
land så  fort  ett  lägligt  tillfälle  skulle  erbjuda  sig  och  derjämte 
genast  sammankalla  ständerna.  Sedan  allt  sålunda  var  för- 
beredt,  åtskildes  riksdagen  om  våren  1739.  Samtidigt  hade 
man  äfven  redan  begynt  underhandla  om  förbund  med  Turkiet, 
som  för  tillfället  förde  ett  mödosamt  krig  med  ryssarne,  och 
grefve  Tessin  sändes  med  obegränsad  fullmagt  till  Paris  för 
att  utverka  Frankrikes  hjelp  och  bistånd. 

Men  politiken  antog  icke  den  gynsamma  ställning,  man 
väntade  uppå.  Det  svenska  folkets  krigslystnad  steg  väl  till 
sin  höjd,  då  det  svenska  sändebudet,  major  Sinclair,  på  åter- 
vägen från  Turkiet  i  Schlesien  föll  i  händerna  på  ryska  lönn- 
mördare. Men  å  andra  sidan  slogo  förhoppningarna  om  under- 
stöd fel.  Turkiet  slöt  fred  med  Ryssland  och  erhöll  någor- 
lunda förmonliga  vilkor  just  af  den  orsak,  att  sistnämnda  magt 
hade  kunskap  om  Sveriges  hotande  planer.  Den  franska  rege- 
ringen åter  rådde  till  tålamod  och  var  ej  på  långt  när  så 
benägen  att  ingå  på  Hattarnes  planer,  som  Tessin  i  sina  bref 
från  Paris  ville  låta  påskina.  Inom  sjelfva  rådet  började  några 
medlemmar  —  deribland  främst  Samuel  Åkerhjelm,  hvilken 
nyss  såsom  hörande  till  Hattarne  hade  fått  ett  riksrådsembete  — 
luta  åt  freden,  ådagaläggande  rikets  brist  på  tillgångar  och 
otillräckliga  rustningar.  Gyllenborg  och  hans  vänner  hade 
bragt  sig  sjelfva  i  en  högst  obehaglig  och  farlig  ställning, 
som  ej  tillät  dem  gå  hvarken  framåt  eller  tillbaka.  Till  Fin- 
land hade  redan  ytterligare  6,000  man  blifvit  sända,  och 
Hattarne  hade  intalat  sig  sjelfva  och  andra,  att  Ryssland  af 
blotta    skrämseln    skulle   förmås  till  eftergifter.     Men  i  stället 


HATTAKNES    KBIGSPLANER.  395 

rustade  sig  Ryssland  nu,  och  den  svenska  regeringen  saknade 
medel  att  underhålla  ens  den  ringa  krigsstyrka,  som  redan  var 
samlad.  Då  beslöt  man  att  åter  sammankalla  ständerna  i 
slutet  af  år  1740  och  genom  nya  uppeggelser  förskaffa  nytt 
stöd  åt  krigsplanerna.  Kriget  var  nämligen  redan  oundgäng- 
ligen nödvändigt  för  Hattarnes  regering,  om  denna  regering 
skulle  kunna  bibehålla  sin  ställning,  och  för  partiintresset  fick 
rikets  bästa  träda  åt  sidan. 

Innan  riksdagen  började  hade  tvenne  dödsfall  åvägabragt 
stora  förändringar  i  den  europeiska  politiken,  hvaraf  verknin- 
garna snart  sträckte  sig  äfven  till  de  svenska  förhållandena. 
I  Oktober  1740  afledo  kejsar  Kari  VI  i  Österrike  och  kej- 
sarinnan Anna  i  Ryssland.  Karl  VI  hade  velat  tillförsäkra 
en  odelad  arfsrätt  åt  sin  dotter  Maria  Theresia  och  alla  de 
europeiska  magterna  hade  redan  gifvit  sitt  bifall  dertill.  Men 
sedan  kejsaren  dött,  voro  Frankrike  och  flere  andra  af  gran- 
narne  genast  färdiga  att  plundra  den  unga  furstinnans  arf. 
Fruktande  att  Ryssland  i  sådant  fall  skulle  bistå  Österrike, 
ville  Frankrike,  att  ett  krig  skulle  uppflamma  äfven  i  norden, 
och  begynte  nu  på  allvar  uppegga  svenskarne  till  anfall.  Sjelfva 
den  ryska  regeringens  tillfälliga  svaghet  syntes  för  öfrigt  upp- 
mana Sverige  att  nu  om  någonsin  försöka  sin  lycka.  Kejsar 
Ivar  Antonovitsch  var  först  några  månader  gammal,  och  sedan 
Biron  blifvit  störtad,  tillföll  interims-regeringen  kejsarens  moder, 
den  lättsinniga  och  svaga  prinsessan  Anna.  Man  hade  skäl 
att  förutse,  att  ryssarnes  hat  mot  främlingarne  i  förening  med 
furstinnan  Elisabets  hersklystnad  snart  skulle  framkalla  en  ny 
revolution,  hvilket  äfven  svenske  ministern  i  St.  Petersburg, 
Nolcken,  likasom  ock  franska  ambassadören  Chetardie  i  hem- 
lighet på  allt  sätt  bemödade  sig  att  befordra.  Dessa  om- 
ständigheter upplifvade  Hattarnes  mod  och  uppeggade  äfven 
i  allmänhet  svenskarnes  krigslystnad.  Då  ständerna  i  December 
1740  sammankommo,  voro  sympatierna  för  kriget  ögonskenligen 
öfvervägande.  Det  är  att  märka,  att  det  på  denna  tid  började 
blifva  vanligt,  att  riksdagsmännens  röster  köptes  än  för  det 
ena  än  för  det  andra  ändamålet.  De  främmande  magternas 
ministrar,  som  anskaffade  penningarna,  fingo  sålunda  tillfälle 
att  inverka  på  sakernas  gång,  och  partierna  sjelfva  blefvo  medel 
för  de  utländska  intressena,  så  att  de  äfven  vanligen  benämndes 
derefter,  Hattarne  det  franska  och  Mössorna  det  ryska  partiet. 


396  FINLANDS    HISTOKIA. 

Men  i  verkligheten  voro  endast  Hattarne  ännu  ordnade  till  ett 
egentligt  parti,  och  de  franska  penningarne  beherskade  enväl- 
digt riksdagsmarknaden.  Med  deras  bistånd  valdes  Karl  Emil 
Lewenhaupt  nästan  enhälligt  till  landtmarskalk,  och  med  deras 
bistånd  kom  äfven  pluraliteten  inom  Sekreta-utskottet  i  hän- 
derna på  krigspartiet.  Deremot  saknade  Hattarnes  motstån- 
dare, de  så  kallade  Mössorna,  enighet  och  ledning,  och  under- 
höllo  ej  heller  några  förbindelser  med  utländska  magter.  Endast 
i  djupaste  hemlighet  förmådde  ryska  sändebudet  i  Stockholm, 
Michael  Bestuscheff-Riumin,  genom  några  enskilda  inverka  på 
händelsernas  gång. 

Riksdagen  år  1740 — 1741  är  synnerligen  märkvärdig  i 
ständerregeringens  historia,  ej  blott  för  sina  parti-intriger  och 
de  derigenom  åvägabragta  besluten,  utan  äfven  genom  riksdags- 
institutionens egendomliga  gestaltning.  Krigsplanernas  afsedda 
hemlighetsfullhet  hade  nämligen  till  följd,  att  strax  från  riksda- 
gens början  nästan  hela  magten  tillföll  Sekreta-utskottet,  som  valde 
inom  sig  fyra  medlemmar,  hvilka  jämte  kanslipresidenten  och 
tvenne  andra  riksråd  fingo  granska  alla  hemliga  underrättelser 
och  diskussioner  rörande  de  främmande  magterna.  Detta  sju- 
manna u Sekretissimo"  gjorde  derpå  sina  framställningar  till 
sjelfva  utskottet,  hvilket  vanligen  infordrade  utlåtande  af  sin 
"Mindre  Sekreta-afdelning"  och  slutligen  i  sin  helhet  fattade 
besluten.  Men  ej  ens  på  detta  sätt  kunde  man  länge  bevara 
hemligheten;  ty  utskottets  åtgärder  yppade  ganska  snart  dess 
krigiska  planer,  ehuru  man  allt  fortfarande  endast  låtsade  tala 
om  landets  försvar  mot  ryssarnes  öfverfall.  I  Februari  1741 
fick  general-löjtnant  von  Buddenbrock,  som  tills  vidare  förde 
befälet  i  Finland,  befallning  att  draga  trupperna  närmare 
gränsen.  Då  detta  beslut  delgafs  ständerna,  framkallade  det 
missnöje  på  flere  håll.  Bondeståndet  bestred  Sekreta-utskottets 
rätt  att  utan  riksdagens  hörande  befalla  öfver  rikets  krigsstyrka. 
Likaså  uppstod  inom  ridderskapet  och  adeln  en  het  debatt  om 
saken.  Karelska  lagmannen  Lilljesrjerna  framstälde  i  lifliga 
drag  Finlands  nödstälda  belägenhet,  som  redan  äfven  utan 
kriget  var  högst  betänklig.  Ty  efter  flere  dåliga  år  hade  år 
1740  frosten  åstadkommit  en  allmän  missväxt,  och  till  hungern 
sällade  sig  en  härjande  rödsot.  Äfven  flere  andra  från  Fin- 
land anlända  adelsmän,  t.  ex.  presidenten  vid  Åbo  hofrätt 
Frolich    och    hofrättsrådet    Adam    Fredenstjerna,    understödde 


HATTARNES    KRIGSPLANER.  397 

samma  åsigt.  Men  pluraliteten  af  ståndet,  i  hvilket  de  väl- 
digaste talarne  voro  öfverste  Lagercrantz  och  major  Karl  Gustaf 
Boije  från  Östergötland,  undertryckte  nästan  med  våld  mino- 
ritetens opposition.  Det  är  att  märka,  att  äfven  flere  finska 
riksdagsmän  ifrigt  hade  anslutit  sig  till  krigspartiet ;  sådana  voro 
t.  ex.  bröderne  frih.  Fabian  och  Henrik  Wrede,  hvilka  synas 
hafva  åtnjutit  stort  anseende  bland  sina  landsmän,  friherre 
Karl  Johan  Stjernstedt,  hvilken  innan  riksdagens  slut  förord- 
nades till  landshöfding  öfver  Savolaks  och  Kymmenegårds  län, 
slutligen  inom  borgareståndet  den  ifrige  partimannen  borg- 
mästaren Renhorn,  hvilken,  likasom  Henrik  Wrede  och  Stjern- 
stedt,  hade  fått  säte  i  Sekreta-utskottet.  Likväl  hörde  större 
delen  af  representanterna  för  Finland  till  krigets  motståndare, 
och  i  sjelfva  Finland  synes,  i  samma  mon  som  Hattarnes 
planer  derstädes  började  komma  i  dagen,  hatet  emot  dem 
blifvit  ganska  allmänt.  Finnarne  klagade  på  goda  skäl,  att 
fäderneslandets  säkerhet  offrades  för  torna  hugskott  och  parti- 
intressen, och  deras  förtroende  till  Sveriges  rikes  styrka  och 
krigiska  lycka  var  ej  mera  synnerligt  stort.  "Blodiga  hufvuden 
och  hela  Finlands  förlust  under  en  enda  sommar"  förespåddes 
redan  som  den  enda  vinsten  af  kriget,  och  dertill  tillade  mången : 
"ske  alltså,  eftersom  herrarne  i  Stockholm  intet  bättre  önska!" 
Det  är  naturligt  att  under  en  dylik  sinnesstämning  Finlands 
lösryckande  från  Sverige  ansågs  möjligt,  kanske  också  önskligt; 
ty  såsom  ett  sjelfständigt,  neutralt  rike,  tyckte  man,  skulle 
Finland  bäst  kunna  befordra  sin  egen  lycka  och  odling.  I 
hvad  mon  dylika  tankar  hade  utbredt  sig  och  om  möjligen 
de,  som  hyllade  sådana,  redan  begynt  underhandla-  med  Ryss- 
land, är  ej  fullt  klart.  Ett  och  annat  spår  synes  antyda,  att 
vid  sjelfva  riksdagen  några  finnar  stodo  i  förstånd  med  ryska 
ministern.  Men  den  hätskhet,  hvarmed  det  herskande  partiet 
ville  störta  alla  sina  motståndare  i  samma  fördömelse,  har  helt 
och  hållet  bortblandat  sakens  rätta  sammanhang. 

Vid  denna  tid  inträffade  nämligen  i  Stockholm  en  hän- 
delse, som  på  en  gång  beröfvade  fredspartiet  allt  förtroende. 
Lagercrantz  och  hans  vänner  grepo  en  natt  en  ung  Johan 
Gyllenstjerna,  då  han  just  kom  ut  från  Bestuscheffs  bostad. 
Denne  yngling,  som  var  presidentsekreterare  i  kanslikollegium, 
befans  hafva  upptäckt  statens  hemligheter  åt  det  främmande 
rikets  minister,  och  hans  brottslighet  var  sålunda  alldeles  tydlig. 


398  FINLANDS    HISTORIA. 

Men  den  omständighet,  att  han  råkade  vara  nära  slägt  med 
Arvid  Horns  grefvinna  och  att  äfven  hans  fader,  landshöfdingen 
öfver  Tavast-Nylands  län,  Axel  Gyllenstjerna,  hörde  till  Mös- 
sornas parti,  användes  mycket  listigt  till  befrämjande  af  Hat- 
tarnes afsigt.  Ett  rykte  utspreds,  att  alla  Horns  vänner  hade 
förenat  sig  om  att  bringa  Sverige  i  slafveri  under  Kyssland, 
och  för  att  afvärja  denna  förskräckliga  fara  tillsatte  Sekreta- 
utskottet genast  den  s.  k.  "förrädarekommissionen",  hvilken 
dömde  Johan  Gyllenstjerna  till  det  högsta  straff,  men  derjämte 
underkastade  äfven  flere  andra  misstänkta  en  sträng  ransak- 
ning.  De  förra  riksråden  Bonde,  Bjelke  och  Creutz  sluppo 
för  någorlunda  billigt  pris;  men  tvenne  andra  finnar  af  lägre 
rang,  den  lärde  Johan  Arckenholtz  och  finske  translatorn 
i  kanslikollegium  Jolian  Mathesius,  hvilka  båda  representerade 
de  finska  nationella  åsigterna  och  isynnerhet  hade  ådagalagt 
en  outtröttlig  verksamhet  till  förmon  för  fredspartiet,  under- 
kastades ett  svårt  pinligt  förhör  och  dömdes  slutligen  utan 
bevisning  till  fängelse  på  obestämd  tid.  Följden  af  detta  tyran- 
niska förfarande  var  en  allmän  bestörtning  och  tystnad  hos 
motpartiet.  Sekreta-utskottet  regerade  härefter  med  så  obe- 
gränsad höghet,  att  hvarken  rådet  eller  ständerna  mera  fingo 
närmare  kännedom  om  dess  planer,  och  allmänheten  tillfreds- 
stäldes  af  öfverdrifna  rykten  om  Frankrikes  och  andra  magters 
löften  om  bistånd,  om  ett  i  Ryssland  förberedt  uppror  m.  m.  d. 
som  ansågs  lämpligt  att  uppegga  nationens  krigiska  entusiasm. 
Flere  omständigheter  fördröjde  likväl  ännu  krigsförkla- 
ringen. Det  hufvudsakligaste  hindret  var  rustningarnas  Otill- 
räcklighet och  oduglighet  samt  de  ännu  oafslutade  underhand- 
lingarne med  de  främmande  magterna.  Men  då  våren  sålunda 
hade  förspilts  och  sommaren  redan  till  hälften  förlidit,  nöd- 
gades slutligen  det  herrskande  partiet  skrida  till  afgörande 
åtgärder.  Sålunda  begynte  man  nu  i  medlet  af  Juli  1741 
förbereda  den  slutliga  krigsförklaringen.  Först  afgaf  Mindre 
Sekreta-utskottet  ett  skriftligt  utlåtande,  i  hvilket  man  med 
det  gröfsta  lättsinne  försökte  ådagalägga  krigets  nytta  och 
nödvändighet.  Om  också  ett  nederlag  skulle  blifva  följden, 
menade  man,  hvilket  man  dock  ej  ansåg  vara  det  ringaste 
troligt,  så  hade  ju  sådant  händt  äfven  de  tappraste  nationer, 
och  den  enda  möjliga  skadan  skulle  då  blifva  Finlands  för- 
härjande   eller    förlust,  men  det  egentliga  Sveriges  fara  skulle 


IIATTARNES    KRIGSPLANER.  399 

dock  tvinga  de  andra  magterna  att  skynda  till  bistånd.  Der- 
efter  fordrade  man  äfven  rådets  utlåtande.  Förgäfves  försökte 
Åkerhjelm  med  klara  skäl  ådagalägga,  att  Sveriges  egna  till- 
gångar voro  alltför  otillräckliga  till  en  ordentlig  krigföring, 
och  att  de  öfriga  gynnsamma  omständigheterna,  som  togos 
med  i  beräkningen,  voro  af  den  allra  osäkraste  beskaffenhet. 
Hattarn  inom  rådet  lockade  den  svage  och  i  njutningar  för- 
sjunkne  konung  Fredrik  på  sin  sida  och  erhöllo  sålunda  äfven 
här  pluralitet.  Nu  hänsköts  till  ständerna  ett  förslag,  att 
Sekreta-utskottet,  förstärkt  med  25  medlemmar  ur  bondeståndet, 
skulle  få  full  myndighet  att  skrida  "till  verkligheter",  om  man 
nämligen  skulle  finna  att  "rikets  trygghet  och  välfärd,  heder 
och  uppkomst"  så  fordrade.  Inom  en  half  timme  hade  alla 
stånden  i  största  hast  bifallit  dertill,  och  ännu  samma  dag, 
den  21  Juli  1741,  fick  man  beslutet  om  krig  afgjordt  inom 
Sekreta-utskottet.  Ännu  i  sista  stunden  hade  röster  höjt  sig, 
hvilka  uppmanade  till  sans  och  derjämte  påminde  om  Finlands 
beklagansvärda  belägenhet,  om  det  nu  skulle  falla  ett  offer  för 
kriget.  Men  Lewenhaupt  försäkrade,  att  Finland  ej  kunde 
hafva  annat  än  fördel  deraf,  alldenstund  genom  krigshären 
penningar  och  lifsmedel  skulle  strömma  till  landet.  Sålunda 
åstadkome  man  inom  utskottet  ett  nästan  enhälligt  beslut,  och 
en  vecka  senare,  den  28  Juli.,  blef  kriget  högtidligen  förklaradt. 
Förrän  ständerna  härefter  åtskildes,  öfverlemnades  åt  en 
särskild  nämnd  af  Sekreta-utskottet  (i  hvilken  likväl  icke  satt 
en  enda  finne)  till  slutligt  uppdrag  att  uppsätta  de  instruk- 
tioner, hvilka  regeringen  borde  följa  i  afseende  å  fredsvilkoren. 
Dessa  sekreta-tillägg  ådagalägga  bäst,  till  hvilken  öfvermodig 
dårskap  Hattarnes  förhoppningar  hade  vuxit.  N:o  1  bestämde, 
att  om  Kyssland  begärde  fred,  så  skulle  det  samma  för  erhål- 
lande af  vapenhvila  genast  före  underhandlingarnas  början  af- 
träda  "hela  Karelen,  Kexholm,  Viborg,  St.  Petersburg,  Nöte- 
borg och  Kronstadt  samt  hela  Nevafloden",  och  vid  fredsslutet 
skulle  derutöfver  fordras  Estland  och  Liffland  med  öarne  samt 
Ladogasjön,  hvarifrån  gränsen  skulle  dragas  längs  Swirr  och 
Onega  till  Hvita  hafvet.  N:o  2  faststälde,  att  om  någon 
olycka  skulle  hota  de  svenska  vapnen,  eller  grannrikenas  afund 
förhindra  deras  framgång,  skulle  man  visserligen  qvarstå  vid 
den  förra  delen  af  vilkoren,  men  sedan  vid  fredsslutet  nöja 
sig    med    endast    Ösel    och    Dagö,    Estland  och  Ingermanland 


400  FINLANDS    HISTORIA. 

samt  Karelen  enligt  gränsen  från  år  1700.  Slutligen  innehöll 
N:o  3  en  bestämuing  om  hvad  som  skulle  göras,  om  "tvert- 
emot  all  sannolikhet"  den  svenska  armén  skulle  komma  att 
lida  ett  svårare  nederlag;  då  vore  nämligen  ej  annat  råd,  än 
att  vid  fredsslutet  nöja  sig  med  det,  som  i  den  första  punkten 
var  preliminärt  faststäldt.  Alla  dessa  tillägg  förseglades  och 
skulle  först  vid  behof  öppnas. 

På  detta  sätt  hade  nu  Hattarne  uppnått  målet  för  sina 
sträfvanden  och  tviflade  ej  det  minsta,  att  en  ny  tid  af  ära 
och  magt  hade  uppgått  för  Sverige.  På  hvad  sätt  de  i  sjelfva 
kriget  förstodo  att  förverkliga  dessa  vidtutseende  planer,  skola 
vi  snart  af  händelsernas  gång  få  erfara. 


3.    Hattarnes  krig:  1741—1742  och  ryssarnes  välde  i  Finland 
1742—1743. 

Ehuru  man  redan  på  tredje  året  hade  hotat  med  krig, 
så  voro  dock  krigsrustningarna  vid  fredsbrottet  på  långt  när 
icke  fullständiga.  Finlands  egen  indelta  militär  utgjorde  in- 
emot 10,000  man,  och  dertill  hade  omkring  7,500  man  svenskt 
krigsfolk  de  föregående  åren  blifvit  öfverförda  till  Finland. 
Men  bristen  på  lifsmedel  hade  gjort  det  omöjligt  att  i  tid 
samla  ens  denna  styrka  vid  gränsen,  så  att  regementena  först 
i  medlet  af  Augusti,  d.  v.  s.  vidpass  tre  veckor  efter  krigs- 
förklaringen småningom  begynte  anlända  till  sina  positioner. 
Öfverbefälhafvaren,  Karl  Emil  Lewenhaupt,  dröjde  allt  ännu  i 
Stockholm  till  följd  af  sitt  landtmarskalksuppdrag,  och  högsta 
befälet  var  derför  öfverlemnadt  åt  en  interims-chef,  Henrik 
Magnus  von  Buddenbroch,  hvilken  äfven  tillhörde  Hattarnes 
parti.  Ändamålet  med  detta  krig  var  eröfring,  och  det  hade 
derför  varit  naturligast,  att  den  svenska  armén  genast  skulle 
tågat  öfver  gränsen  emot  Viborg  och  St.  Petersburg.  Men 
under  nu  varande  omständigheter  kunde  man  ej  tänka  på 
något  annat  än  gränsens  försvar,  till  dess  en  större  och  bättre 
utrustad  armé  hunnit  blifva  samlad.  Buddenbrock  inrättade 
derför  tvenne  läger,  för  att  bevaka  de  båda  från  ryska  sidan 
ledande    allmänna    landsvägarne:    det    ena  i  Myllykylä  by,  ett 


HATTARNES   KRIG,    1741  — 1742.  401 

stycke  norr  om  Fredrikshamn,  försvarar  stora  strandvägen  och 
var  Buddenbrocks  högqvarter;  det  andra  i  Marttila  (det 
nuvarande  Davidsstad)  midt  emellan  Fredrikshamn  och  Will- 
manstrand,  stod  under  generalmajor  Karl  Henrik  Wrangels 
befäl  och  afsåg  den  öfre  vägens  försvar.  En  biväg,  som  går 
i  nordostlig  riktning  från  strandvägen  till  Willmanstrand,  för- 
enade de  båda  lägren  med  hvarandra  och  tillät  armén  beqvämt 
samla  sig,  på  hvilken  punkt  än  faran  hotade.  De  båda,  någor- 
lunda svaga  fästningarna  Fredrikshamn  och  Willmanstrand, 
voro  hvar  på  sitt  håll  försvarsliniens  stödjepunkter;  i  den  senare 
fördes  befälet  af  öfverste  von  Willebrand,  hvars  styrka  likväl 
icke  uppgick  till  mer  än  500  man  fotfolk  och  600  karelska 
dragoner.  Slutligen  skulle  flottan  betäcka  försvarsliniens  högra 
flank.  Skärgårdsflottan,  under  befäl  af  major  Falkengren,  hade 
uppstält  sig  vid  Kuorsalo,  på  gränsen  emellan  Wekkelaks  och 
Vederlaks  socknar,  och  sjö-eskadern,  som  hade  till  befälhafvare 
den  gamle  finske  hjelten,  vice  amiralen  Thomas  Bajalin,  tog 
sin  ankarplats  i  skärgården  emellan  Högland  och  fasta  landet. 
Men  dåliga  lifsmedel  och  brist  på  dricksvatten  hade  redan  på 
flottan  framkallat  en  ohygglig  farsot,  hvilken  snart  bortryckte 
två  tredjedelar  af  flottans  manskap,  så  att  man  ifrån  landt- 
armén  nödgades  sända  hjelpfolk  i  och  för  skeppens  manövre- 
ring. Rajalin  sjelf  föll  ett  offer  för  farsoten,  och  den  svenska 
sjöstyrkan  förmådde  ej  mera  uträtta  något. 

På  ryska  sidan  hade  svenskarnes  krigsplaner  redan  länge 
väckt  uppmärksamhet,  och  rustningarna  voro  derför  redan  på- 
började. General  Jakob  Keith,  en  skotte  som  inträdt  i  rysk 
tjenst,  hade  samlat  mer  än  10,000  man  i  Mohla  socken,  hvar- 
ifrån  han  i  medlet  af  Augusti  ryckte  emot  gränsen  i  rikt- 
ningen åt  Willmanstrand.  Strax  derpå  öfvertog  fältmarskalken 
grefve  Peter  de  Lacy  befälet.  Denne  gamle  krigare,  till  börden 
en  irländare,  hvilken  efter  att  först  hafva  tjenat  Frankrike  och 
derefter  Österrike,  redan  på  Peter  den  stores  tid  kommit  till 
ryska  armén,  var  sedan  gammalt  ej  alldeles  obekant  för  Finland. 
Han  hade  nämligen  ett  par  årtionden  tidigare,  eller  omkring 
år  1720,  varit  en  af  furst  Galitzins  underbefälhafvare  i  Hel- 
singfors. Han  hade  således  redan  lärt  sig,  på  hvad  sätt  de 
ryska  vapnen  lättast  kunde  eröfra  detta  land,  och  torde  kanske 
äfven  just  till  följd  häraf  erhållit  öfverbefälet  i  detta  nya  krig. 
Till    en   början   kunde  dock  någon  eröfring  ej  komma  i. fråga, 

Finlands   historia.  26 


402  FINLANDS    HISTOK1A. 

ty  ryska  armén  var  ännu  någorlunda  svag.  Men  då  man  kom 
underfund  med  uselheten  i  den  svenska  krigsledningen,  beslöt 
de  Lacy  att  illustrera  "krigets  början  med  något  känbart  slag 
och  förde  derför  den  21  Augusti  sin  armé  öfver  gränsen  i 
trakten  af  Willmanstrand.  Han  hade  med  sig  öfver  11,500 
man ;  men  för  de  dåliga  vägarne  blefvo  de  största  fältstyckena 
efter  på  halfva  vägen  äfvensom  några  mindre  truppafdelningar 
till  deras  försvar.  De  öfriga,  omkring  11,000  man,  visade  sig 
följande  dag  på  aftonen  utanför   Willmanstrand. 

Detta  anfall  var  alldeles  oväntadt  för  det  svenska  befälet. 
Wrangel  som  först  erhöll  kunskap  härom,  skyndade  från  Marttila 
till  Willmanstrands  undsättning  och  ankom  dit  samtidigt  som 
ryssarne.  Men  hela  hans  styrka,  slottsbesättningen  inberäknad, 
uppgick  endast  till  omkring  4,000  man.  Buddenbrock  erhöll 
underrättelse  om  anfallet  mycket  senare,  så  att  han  först  den 
23  Augusti  om  morgonen  kunde  uppbryta  emot  Marttila  för 
att  följa  Wrangels  spår  till  Willmanstrand.  Han  hade  likväl 
tillsändt  denne  order  att  ej  skrida  till  drabbning,  förrän  bägge 
härarne  hunnit  förena  sig.  Men  utan  att  bry  sig  derom  upp- 
stälde  Wrangel  sin  lilla  styrka  på  det  näs,  som  förenar  fäst- 
ningen med  fasta  landet,  och  den  23  Augusti  1741,  kl.  2  på 
dagen  begynte  drabbningen.  Under  general  Keiths  ledning 
gjorde  ryssarne  sitt  anfall  i  två  linier  emot  den  höjd,  på 
hvilken  den  svenska  härens  slagtordning  var  uppstäld,  och 
efter  tre  timmars  strid  var  denna  slagen  och  skingrad.  Det 
är  naturligt,  att  fiendernas  stora  öfvermagt  var  en  af  orsakerna 
till  denna  olycka.  Men  äfven  hvad  tapperheten  vidkom,  fläc- 
kade den  svenska  hären  nu  för  första  gången  sin  ära,  och  det 
är  beklagligt,  att  det  säges  varit  finska  afdelningar,  nämligen 
Savolaks  och  Tavastlands  infanteri  samt  Karelens  dragoner, 
som  allra  först  vände  sig  till  flykt.  Detta  skamliga  uppförande 
ådagalägger  äfven  på  sitt  sätt,  att  missnöjet  med  det  af  Hat- 
tarne väckta  kriget  var  ganska  allmänt  i  Finland.  Likväl 
funnos  det  många,  som  modigt  gjorde  sin  pligt;  till  och  med 
befälhafvaren  Wrangel,  ehuru  i  åsigter  hörande  till  Mössornas 
parti,  försökte  till  det  yttersta  upprätthålla  slagtordningen  och 
drog  sig  slutligen  med  qvarlefvorna  af  sin  här  till  fästningen. 
Men  längre  fram  på  aftonen  intogo  ryssarne  staden  med  storm ; 
Wrangel  och  flere  andra  af  befälet  råkade  i  fångenskap,  och 
hela    Willmanstrand,    och   på   samma  gång  äfven  länets  lands- 


HATTAKNES  KRIG,  1741 174  2.  403 

kansli,  förstördes  och  brändes.  Manfallet  utgjorde  på  svenska 
sidan  1,300  döda,  hvarjemte  1,000  blefvo  fångar.  På  ryska 
sidan  voro  döde  och  sårade  2,400  man. 

Efter  denna  seger  framträngde  likväl  icke  den  ryska 
armén  längre  in  i  landet,  utan  återvände  efter  ett  par  dagar 
till  Viborgs-trakten.  Buddenbrock  åter,  som  under  dagen  för 
slaget  hade  varit  stadd  i  full  marsch  emot  Marttila,  återvände 
till  sitt  läger,  då  underrättelsen  om  den  timade  olyckan  in- 
löpte. Öfver  hufvud  voro  dock  icke  de  direkta  följderna  af  slaget 
vid  Willmanstrand  betydande,  men  dess  större  var  den  mora- 
liska verkan  af  detta  nederlag.  Den  i  landet  redan  förut 
allmänna  åsigten,  att  Sverige  ej  förmådde  bibehålla  och  för- 
svara Finland,  erhöll  härigenom  ny  bekräftelse,  och  en 
allmän  nedstämning  bemägtigade  sig  sinnena.  I  början  af 
September  kom  Lewenhaupt  till  Fredrikshamn  och  öfvertog 
befälet.  Men  ett  par  månader  fingo  ännu  förflyta,  innan  det 
från  Sverige  ankommande  krigsfolket  var  framskaffadt,  och 
äfven  då  gjorde  bristen  på  foder  och  lifsmedel  hvarje  verk- 
sammare krigföring  omöjlig.  Yttermera  inträffade  detta  år  en 
tidig  vinter,  nämligen  redan  i  början  af  November,  och  derför 
återstod  intet  annat,  än  att  sprida  armén  i  vinterqvarter  i  de 
angränsande  landskapen.  Likaså  skingrade  ryssarne  sitt  läger 
i  Ykspää  utanför  Viborg  för  den  annalkande  vinterns  skull,  och 
årets  krigshändelser  syntes  hafva  afstannat.  Endast  i  Savolaks 
spred  ännu  några  skaror  kosacker  mord  och  brand  kring  de 
försvarslösa  bygderna. 

Men  plötsligt  fick  Lewenhaupt  i  sitt  hufvud,  att  tiden 
nu  var  kommen  att  förverkliga  Hattarnes  djerfva  planer. 
Fördenskull  samlade  han  i  största  hast  6,500  man  och  ryckte 
oförmodadt  den  19 — 24  November  med  tio  kanoner  öfver 
gränsen  till  Säkkjärvi,  derifrån  förtruppen  under  Lagercrantz1 
befäl  framträngde  till  Wilajoki.  Derjämte  förde  öfverstlöjtnant 
Sprengtport  300  karelska  dragoner  samt  en  hop  beväpnad  all- 
moge genom  Willmanstrand  till  Kexholms  län,  jagande  framför 
sig  den  kosackhop,  som  härjat  i  Savolaks.  Af  Lewenhaupt 
utspridda  proklamationer  uppmanade  Kysslands  finska  undersåtar 
att  i  ro  förblifva  i  sina  hem,  men  försökte  öfvertyga  ryssarne, 
att  den  enda  afsigten  med  kriget  var  att  befria  det  ryska 
folket  från  den  främmande  dynastiens  tyranni.  Likasom  man 
hoppats    från    början,   så  hoppades  man  äfven  nu,  att  en  om- 


404  FINLANDS    HISTOKIA. 

störtning  i  Ryssland  skulle  bringa  i  svenskarnes  händer  de 
slott  och  landskap,  som  stora  ofredens  motgångar  hade  be- 
röfvat  riket,  och  Lewenhaupt  ville  genom  att  injaga  fruktan 
påskynda  händelsernas  gång  i  St.  Petersburg. 

Denna  afsigt  uppnåddes  i  sjelfva  verket  till  en  början 
fullständigt.  I  den  ryska  hufvudstaden  väckte  svenskarnes 
annalkande  en  allmän  förskräckelse,  och  regeringen,  som  bör- 
jade märka  Elisabets  hemliga  ränker,  var  redan  betänkt  uppå 
att  bringa  henne  i  säkert  förvar.  Men  då  afvände  Peter  den 
stores  dotter  med  ett  djerft  grepp  den  hotande  faran.  Natten 
emot  den  25  November  samlade  hon  i  samråd  med  sin  läkare 
Lestocq  omkring  sig  en  skara  af  gardet  och  lät  i  tysthet  till- 
fångataga den  i  sin  vagga  slumrande  czaren  samt  hans  för- 
äldrar och  de  öfriga  ledande  personerna,  såsom  Munnich  och 
Ostermann,  hvilka  sedermera  dömdes  till  döden  och  skickades 
till  Sibirien.  Utan  det  ringaste  motstånd  var  revolutionen 
verkstäld,  och  följande  morgon  proklamerades  Elisabet  såsom 
kejsarinna  öfver  hela  ryska  riket;  hennes  regeringstid  räckte  i 
mer  än  tjugu  år  (1741  —  1762). 

Men  svenskarnes  förhoppningar,  att  Rysslands  nya  her- 
skarinna  skulle  vara  benägen  till  stora  eftergifter,  gingo  ej  i 
fullbordan.  Elisabet,  som  i  stöd  af  ryssarnes  nationalkänsla 
hade  uppsvingat  sig  på  sin  faders  tron,  insåg  ganska  väl,  att 
det  ej  gick  an  för  henne  att  för  intet  bortskänka  de  affadren 
eröfrade  länder  och  borgar.  Hon  försökte  derföre  med  goda 
ord  uppehålla  det  svenska  öfverbefälet,  men  undvek  alla  direkta 
löften.  Likväl  var  kejsarinnans  ställning  i  början  ganska  be- 
trängd och  farlig,  arméns  trohet  ännu  oviss  och  Viborg  svårt 
att  försvaras  för  köldens  skull,  som  slog  sina  isbryggor  öfver 
vallgrafvarna  och  vikarna.  Om  Lewenhaupt  nu  med  en  till- 
räcklig styrka  hade  ryckt  emot  Viborg  och  under  den  herskande 
inre  förvirringen  fått  denna  vigtiga  plats  i  sitt  våld  eller  eljes 
närmat  sig  St.  Petersburg,  så  är  det  nog  troligt,  att  ryska 
regeringen,  för  att  erhålla  fred,  skulle  gjort  betydliga  uppoffringar. 
Men  den  svenska  armén  var  ej  alls  utrustad  för  ett  dylikt 
företag.  Lewenhaupt  förblef  i  Säkkjärvi,  och  då  hans  for- 
dringar afslogos  med  de  granna  orden,  att  kejsarinnans  "med- 
födda rättskänsla  och  redbara  sinnelag"  voro  en  bättre  borgen 
för  freden,  än  Viborg  och  Kexholm,  lät  han  slutligen  förleda 
sig  till  vapenhvila   för  obestämd  tid  och  drog  sig  den  6  Dec. 


HATTABNE8    KKIG,    1741 1742.  405 

tillbaka  emot  Fredrikshamn.  Franska  ambassadören  Chetardie, 
som  på  allt  sätt  önskade  vinna  Elisabets  ynnest,  hade  ifrigt 
befordrat  vapenhvilans  afslutande  och  bär  till  stor  del  skulden 
för  Hattarnes  lättrogenhet.  Men  största  felet  låg  i  deras  egna 
usla  krigsrustningar,  hvilka  från  första  början  mera  afsågo  ett 
hotande  sken,  än  verkligt  allvar.  Hela  expeditionen  hade  så- 
ledes ingen  annan  följd,  än  Elisabets  uppsättande  på  tronen, 
och  den  svenska  armén  hade  i  onödan  fått  utstå  svåra  lidanden 
af  snön  och  kölden.  Hvad  sjelfva  landskapet  led,  kan  knapt 
sägas  med  ord.  Inom  tiotals  mil  hopsamlades  alla  dragare, 
och  om  hästarne  stupade,  spändes  allmogen  och  kronobetjen- 
te;-  la  för  trossvagnarna.  Till  och  med  i  vinterqvarteren  var 
disciplinen  dålig,  och  manskapets  sjelfsvåld  tilltog  i  samma  mon 
som  bristen  och  lidandena.  En  farsot  härjade  grufligt,  isyn- 
nerhet inom  den  del  af  krigshären,  som  var  lägrad  i  trakten 
af*»  Fredrikshamn  och  af  brist  på  bostäder  för  det  mesta  fick 
vistas  i  jordkulor.  Innan  utgången  af  Februari  hade  ett  par 
tusen  man  omkommit  genom  detta  elände,  och  armén  var  nu 
mera  än  någonsin  oförmögen  att  förverkliga  Hattpartiets  stora 
eröfringsplaner. 

Under  tiden  hade  arméns  officerare  fått  ett  nytt  föremål 
för  sitt  intresse,  hvilket  helt  och  hållet  vände  deras  sinnen  från 
kriget.  I  Stockholm  hade  nämligen  den  gamla  Ulrika  Eleonora 
dött  den  24  Nov.  1741,  och  denna  händelse  gaf  anledning 
att  tänka  på  det  förestående  tronföljarevalet,  likasom  äfven  på 
en  ny  riksdag,  vid  hvilken  de  adliga  officerarne  hoppades  finna 
ett  ärorikare  verksamhetsfält,  än  i  det  olyckliga  Finland.  De 
allmänna  sympatierna  egnades  nu  den  tillbakasatta  holsteinska 
ätten,  och  sinnena  upprördes  endast  så  mycket  mera,  då  man 
fick  höra,  att  den  unge  hertigen  af  Holstein,  Karl  Peter  Ulrik, 
hvilken  var  Karl  XILs  äldre  systers  sonson,  men  derjämte 
Elisabets  systerson,  på  kejsarinnans  befallning  begifvit  sig  till 
Ryssland.  Prinsens  val  till  svenska  kronan  och  en  snar  fred  med 
Ryssland  var  nu  den  tanke,  som  i  officerarnes  debatter  undan- 
trängde alla  tankar  på  kriget.  Äfven  regeringen  i  Stockholm 
bygde  sina  förhoppningar  på  den  af  Frankrike  utlofvade  freds- 
bemedlingen,  men  försummade  att  vidtaga  kraftiga  försvars- 
åtgärder. Det  tycktes  som  om  någon  förtrollning  hade  slagit 
det  herskande  partiet  med  en  blindhet,  som  hindrade  det  samma 
att  se  sakerna  i  deras  rätta  ljus. 


406  FIKLANDS    HISTOKIA. 

Men  man  väcktes  ur  dessa  drömmar  på  ett  högst  obe- 
hagligt sätt,  då  Keith  i  slutet  af  Februari  1742  uppsade  vapen- 
hvilan.  I  högqvarteret  i  Fredrikshamn  uppstod  häpnad  och 
förvirring,  och  befälhafvarnes  nöd  och  rådlöshet  var  stor;  ty 
man  trodde  redan  fullt  och  fast  att  fienderna  voro  i  full  an- 
marsch.  Öfverste  Lagercrantz,  krigspartiets  ifrigaste  ledare 
vid  riksdagen,  såg  denna  gång  ej  något  annat  medel  till  rädd- 
ning, än  att  uppbränna  alla  byar  i  omnejden,  antända  krigs- 
skeppen, sänka  galererna,  spränga  alla  grofva  kanoner  och  för- 
störa staden  Fredrikshamn  jämte  fästningen,  samt  draga  sig 
tillbaka  öfver  Kymmene-elf,  hvars  broar  derpå  borde  förstöras. 
Men  innan  man  skred  till  dessa  åtgärder,  beslöt  man  dock 
att  sända  samme  Lagercrantz  till  ryssarne,  för  att  begära 
vapenhvilans  förlängning.  Man  fann  väl  snart,  att  ryktet  om 
ryssarnes  antag  var  grundlöst;  men  likafullt  fortsatte  Lager- 
crantz sin  färd  ända  till  Moskva,  dit  ryska  hofvet  för  tillfället 
hade  begifvit  sig  i  och  för  kröningen.  Der  begagnade  han 
sig  af  tillfället  att  komma  till  tals  med  hertigen  af  Holstein, 
hvars  rätt  till  svenska  kronan  äfven  han  understödde,  och  dess- 
utom gjorde  han  på  eget  bevåg  ryska  kronan  fredsförslag, 
hvilka  stodo  i  skarpaste  motsats  till  de  vilkor,  dem  han  sjelf 
i  samråd  med  de  öfriga  medlemmarne  af  nämnden  sju  månader 
tidigare  hade  faststält.  Men  i  afseende  å  vapenhvilan  för- 
mådde han  ingenting  uträtta.  Vid  sin  återkomst  medbragte 
han  till  Fredrikshamn  nya  rykten  om  fiendens  annalkande  och 
framkallade  derigenom  ny  förvirring  till  dess  slutligen  Lewen- 
haupt  fattade  mod  och  lät  häkta  uppviglaren.  Detta  toma  allarm 
hade  likväl  åstadkommit  mycken  oro  och  skada.  De  utsvultna 
regementena  hade  fått  marschera  fram  och  åter  i  det  utarmade 
landet  och  de  obetydliga  förråd,  som  för  krigets  räkning  blifvit 
hopbragta,  hade  sålunda  blifvit  ansenligt  medtagna.  I  sjelfva 
landet  var  eländet  stort.  Folket  åt  bark  och  halm,  och  de 
hungern  åtföljande  sjukdomarne  ökade  fasorna. 

Till  all  lycka  företog  likväl  icke  den  ryska  hären  ännu  det 
anfall,  hvarom  blotta  ryktet  varit  nära  att  kullstörta  Fredriks- 
hamns svaga  murar  och  jaga  den  svenska  krigsstyrkan  öfver 
Kymmene-elf.  Endast  något  tusental  ryssar  under  general 
Fermor  inföllo  i  Savolaks'  och  Karelens  bygder,  hvilkas  ordi- 
narie trupper  voro  borta  vid  hufvudhären  och  försvaret  sålunda 
nästan    uteslutande    anförtrodt   åt  bönderna.     Men  här  förstod 


HATTARNES    KKIG,     17  41  —  17  4  2.  407 

den  företagsame  landshöfdingen  Stjemstedt  med  allmogens 
och  reservens  bistånd  ordna  länets  försvar.  Redan  den  4  Mars 
fördrefs  en  rysk  styrka  vid  Kerimäki,  hvarefter  kapten  Niklas 
von  Ercemer  gjorde  ett  framgångsrikt  tåg  till  Kexholms  län. 
Deremot  leds  i  norra  Karelen  ett  kännbart  nederlag  vid  Kides 
prestgård.  Tvenne  officerare  hvilka  hade  bort  leda  försvaret 
gåfvo  sig  fegt  tillfånga,  och  största  delen  af  bondehären  stu- 
pade eller  tillfångatogs.  Men  ej  ens  här  fingo  fienderna  länge 
fröjda  sig  af  sin  seger,  ty  Karelens  modiga  skidlöpare  under 
sina  sjelfvalda  anförare  Sattvnen,  Boivas  och  Bäty,  satte  snart 
en  gräns  för  ryssarnes  härjningar. 

Att  likväl  en  hotande  fara  nalkades,  intygas  mer  än  nog 
af  rustningarna  i  Byssland.  Kejsarinnan  hade  nu  sagt  rent  ut 
åt  Chetardie,  att  det  ej  anstod  henne  att  göra  några  eftergifter ; 
om  hon  äfven  sjelf  vore  benägen  dertill,  så  vågade  hon  det 
icke  för  ryssarnes  skull,  hos  hvilka  Sveriges  fordringar  begynte 
uppväcka  mycken  ovilja.  Sveriges  hätskaste  fiender,  bröderna 
Alexej  och  Michael  Bestuscheff-Riumin,  af  hvilka  den  senare 
nämnde  hade  varit  Rysslands  ambassadör  i  Stockholm  och  den 
förre  nu  blef  kejsarinnans  vice  kansler,  begynte  vinna  inflytande 
på  sakernas  högsta  ledning  och  motarbetade  alla  till  mötes 
gående  förslag.  Det  var  synbarligen  på  dessas  inrådan,  som 
kejsarinnan  lät  utgå  ett  särskildt  öppet  bref  till  Finlands  be- 
folkning. Saken  synes  hafva  förhållit  sig  sålunda,  att  Michael 
Bestuscheff  under  sin  vistelse  i  Sverige  hade  lärt  känna  det  i 
Finland  rådande  missnöjet  likasom  ock  några  finnars  hemliga 
förhoppningar,  att  af  storfurstendömet  Finland  kunna  bilda  något 
slags  sjelfständig  stat  under  Rysslands  beskydd.  Denna  tanke 
uttalades  nu  för  första  gången  öppet  och  tydligt  i  Elisabets 
offentliga  manifest  till  Finlands  inbyggare,  gifvet  i  Moskva 
den  18  Mars  1742.  Kejsarinnan  påminte  deruti,  hurusom 
redan  från  krigets  början  de  ryska  vapnen  genom  Guds  väl- 
signelse erhållit  segern,  hvilket  ju  bekräftade  "att  Gud  aldrig 
befordrar  orättmätiga  företag";  men  då  det  var  bekant,  att 
kriget  ej  hade  blifvit  begynt  med  alla  de  svenska  ständernas 
gemensamma  bifall,  och  till  dem,  som  ej  voro  benägna  för 
kriget,  naturligtvis  hörde  Finlands  inbyggare,  hvilka  till  allra 
först  måste  bära  krigets  bördor,  så  hade  kejsarinnan  hejdat 
sina  segrande  vapen  för  att  gifva  den  svenska  regeringen  tid 
att    betänka  sig.     Kejsarinnan  hade  nämligen  ej  för  afeigt  att 


408  FINLANDS    HISTORIA. 

göra  eröfringar  och  utvidga  sitt  rikes  gränser,  och  hon  hade 
ej  heller  någonsin  fordrat  af  Sverige  annat  än  god  grannsämja 
och  vänskap.  Men  om  finnarne  ville  förblifva  lugne,  och  om 
de  hade  för  afsigt  att  afskilja  storfurstendömet  Finland  från 
Sveriges  rike  till  ett  fritt  och  sjelfständigt  land,  och  sjelfve  sins- 
emellan fastställa  dess  regeringsform,  så  lofvade  kejsarinnan 
gifva  sin  medverkan  dertill,  att  Finland  skulle  blifva  ett  fritt 
gränsrike  emellan  Sverige  och  Ryssland.  —  Detta  manifest 
trycktes  på  svenska,  finska  och  tyska  och  kringspreds  genast 
genom  ryska  ströfkårer  på  andra  sidan  gränsen.  Att  det 
samma  i  viss  mon  inverkade  på  sinnena,  kunna  vi  anse  såsom 
säkert.  Den  i  manifestet  uttalade  tanken  om  Finlands  afskil- 
jande  från  Sverige  till  större  sjelfständighet,  var  likväl  icke 
uppkommen  först  i  Moskva,  utan  synes  redan  någon  tid  hafva 
i  tysthet  närts  af  finske  män. 

Till  detta  lockande  förslag  svarade  svenska  regeringen  i 
konungens  namn  den  27  April  med  en  '■'•Nådig  Framställning 
till  de  trogne  undersåtarne,  såväl  i  allmänhet,  som  särskildt  i 
Storfurstendömet  Finland".  Det  var  en  lång  kungörelse,  som 
skulle  uppläsas  i  kyrkorna,  i  hvilken  såsom  hufvudsak  uttalades 
den  säkra  tillförsigt,  att  finnarne  säkert  icke  önskade  utbyta 
den  frihet,  de  nu  likasom  alla  den  svenska  kronans  undersåtar 
åtnjöto,  emot  det  ok,  som  snart  i  enlighet  med  den  ryska 
seden  skulle  påläggas  dem,  som  litade  på  dess  svekfulla  löften. 
Man  påstod  djerft,  att  ständerna  hade  varit  fullt  enstämmiga 
om  krigets  förklarande,  och  till  slut  uttalades  den  förhoppning, 
att  så  snart  blott  årstiden  tillät  att  uppsöka  fienden  i  hans 
eget  land,  så  skulle  svenskarne  och  finnarne  "efter  deras  med 
skäl  beprisade  förfäders  exempel  låta  den  öfvermodiga  fienden 
veta,  att  endrägt,  mod  och  tapperhet  ännu  ingjuta  mandom  i 
deras  bröst  att  mägtigt  hämnas  deras  kära  fosterlands  lidna 
kränkning  och  orättvisa,  äfvensom  återbringa  rikets  gränser 
till  det  läge  och  den  kraft,  att  de  skulle  kunna  vara  tryggade 
för  fiendernas  framtida  öfverfall  och  sedan  få  i  en  behaglig 
fred  egna  sin  omsorg  åt  sin  lycka  och  förkofran." 

Såsom  äfven  af  denna  proklamation  synes,  ville  Hattarnes 
regering  allt  fortfarande  upprätthålla  befolkningens  goda  för- 
hoppningar. Men  i  sjelfva  verket  begynte  den  redan  märka, 
att  sakerna  ej  längre  stodo  på  en  synnerligen  förhoppningsfull 
fot.     Alla  de  förutsagda  gynnsamma  omständigheter,  på  hvilka 


HATTABNES    KBIG,     1741 174  2.  409 

man  hade  bygt  krigets  framgång,  hade  fullständigt  slagit  felt. 
Tillgångarne  voro  uttömda  och  folkets  ovilja  bröt  till  och  med 
i  sjelfva  Sverige  ofta  ut  i  öppet  motstånd,  så  att  t.  ex.  de 
till  Finland  beordrade  rekryterna  från  Dalarne  med  våld  måste 
föras  till  skeppen.  Då  man  derjämte  fann  det  vara  omöjligt 
att  få  fred  på  något  så  när  ens  de  vilkor,  den  senaste  riks- 
dags Sekreta-utskott  hade  faststäit,  så  återstod  intet  annat  för 
rådet,  än  att  åter  sammankalla  ständerna.  Beslutet  härom 
fattades  i  medlet  af  Maj  och  riksdagen  skulle  öppnas  den  20 
Augusti.  Men  äfven  denna  omständighet,  så  nödvändig  den 
samma  än  var,  ökade  den  i  hären  rådande  oredan.  Partisinnet 
vaknade  nämligen  åter  till  nytt  lif,  och  den  skugga  af  disciplin 
som  hittills  blifvit  upprätthållen,  försvann  nu  nästan  helt  och 
hållet.  Öfverbefälhafvarens  ställning  var  i  sanning  beklagans- 
värd. De  underordnades  halsstarrighet  och  den  af  regeringen 
visade  misstro,  som  gick  så  långt,  att  befälet  på  flottan 
genom  särskilda  order  befriades  från  att  lyda  Lewenhaupts 
befallningar,  hämmade  alla  hans  åtgärder  och  gjorde  hvarje 
plan  omöjlig  att  utföras.  Sålunda  förkunnade  alla  förebud, 
att  man  ej  ens  detta  år  kunde  vänta  några  lysande  krigs- 
bedrifter. I  början  af  Juni  sammankallades  regementena. 
Men  den  enda  fråga,  som  nu  mera  kunde  förekomma,  var 
huru  man  på  bästa  sätt  kunde  försvara  sina  egna  gränser  för 
fienderna. 

Den  13  Juni  tågade  ryssarne  öfver  gränsen  med  en  armé 
om  22,000  man  under  De  Lacy  och  Keith.  Den  armé,  Lewen- 
haupt  kunde  förfoga  öfver,  säges  utgjort  omkring  14,000  man, 
hvaraf  de  svenska  regementena  voro  samlade  vid  Kymmene- 
gård  och  finnarne  nära  Fredrikshamn.  Den  svenska  härens 
ställning  var  på  intet  sätt  dålig,  och  flottan  betäckte  likasom 
föregående  år  hafssidan.  Fredrikshamn,  ehuru  något  skralt  i 
anseende  till  sina  fästningsverk,  gaf  likväl  stöd  åt  arméns 
rörelser  och  var  ett  säkert  förvaringsställe  för  allehanda  för- 
nödenheter. Slutligen  erbjödo  passen  vid  Mäntylahti,  ett  stycke 
fram  på  vägen  till  Viborg,  en  fast  position,  hvarest  äfven  en 
mindre  truppstyrka  kunde  hindra  fiendens  framryckande.  Till 
detta  pass  sändes  öfverste  Fröberg  med  2,000  man,  och  stället 
befästades  ytterligare  med  förhuggningar.  Deremot  leinnades 
likväl  den  öfre  vägen  utan  försvar,  så  att  först  vid  Kymmene- 
elfs    öfre    färjställe,    vid  Keltis  och  Anjala,  funnos  vaktposter. 


410  FINLANDS    HISTORIA. 

Men  landet  var  på  dessa  ställen  så  förhärjadt  och  vägarne  i 
så  dåligt  skick,  att  ej  någon  större  fiendtlig  styrka  der  kunde 
framtränga.  Svårare  var  för  den  svenska  armén  uselheten  och 
oförmågan  hos  sjelfva  befälet,  hvars  like  man  sällan  påträffar 
i  krigshistorien.  Då  budskap  kom  om  fiendernas  anryckande, 
hölls  krigsråd  gång  på  gång.  Först  beslöt  man  gå  fienden 
till  mötes  emot  Mäntylähti;  men  då  en  svärm  kosacker  hade 
genom  Marttila  kommit  till  trakterna  kring  Fredrikshamn,  ansåg 
pluraliteten  vid  ett  följande  rådslag  det  vara  klokast  att  retirera 
ett  stycke  bakom  staden  till  Summajoki.  Endast  Buddenbrock 
och  öfverste  Kristoffer  Freudenfelt  samt  den  gamle  general- 
major Bousquet,  en  krigare  från  Karl  XILs  tider,  hvilken  såsom 
tysk  krigsfånge  fordom  kommit  i  svensk  tjenst,  motsatte  sig 
alla  förslag  om  återtåg.  Strax  derefter  inspekterade  Lewen- 
haupt  befästningarna  vid  Mäntylähti  och  befalte  Fröberg  öfverge 
dem  vid  fiendens  anfall.  Redan  innan  den  fiendtliga  hären 
hunnit  anlända,  begaf  sig  Fröberg  derifrån  på  midsommardagen, 
och  samma  qväll  togo  ryssarne  stället  i  besittning,  på  det 
högsta  förvånade  öfver,  att  ej  finna  någon  försvarare  der.  På 
denna  skamfulla  bragd  följde  en  ännu  nesligare.  I  krigsrådet 
öfverlades,  huruvida  Fredrikshamn  skulle  försvaras  eller  ej. 
Buddenbrock  fordrade,  att  man  skulle  uppställa  sig  framför 
fästningen  och  genast  göra  fienden  motstånd,  då  man  likväl  ej 
mer  hade  att  vänta  någon  förstärkning.  Men  pluraliteten  be- 
slöt förstöra  staden  med  alla  dess  förråd  och  retirera  till 
Kymmene-elf.  Planen  var,  att  vid  detta  tillfälle  för  syns  skull 
qvarlemna  på  fästningen  500  finnar,  hvilka  skulle  få  verkställa 
kapitulationen,  så  snart  den  fiendtliga  hufvudstyrkan  inträffade ; 
men  dessa  vägrade  att  qvardröja  längre  än  svenskarne.  Så- 
lunda brändes  och  sprängdes  nu  Fredrikshamn  den  28  Juni. 
Några  fältstycken  i  staden  räddades  till  flottan,  men  alla  andra 
för  armén  samlade  förråd  gingo  förlorade.  Samtidigt  drog  sig 
hären  tillbaka  öfver  Högfors  till  Kymmene-gård  och  sedan 
öfver  Suttula  bro  till  Kaukola.  Slutligen,  då  man  fruktade, 
att  fienden  genom  Anjala  eller  Keltis  kunde  taga  vägen  till 
Borgå  och  Helsingfors,  der  armén  hade  sina  sista  magasiner, 
och  dessutom  ett  rykte  spred  sig,  att  befolkningen  ärnade 
upprifva  bron  vid  Abborfors  för  att  derigenom  förhindra  arméns 
beständiga  reträtter,  drog  man  sig  den  6  Juli  öfver  Kymmene- 
elfs  vestligaste  gren. 


HATTARNES    KBIG,     1741 1742.  411 

Den  första  följden  af  detta  obetänksamma  återtåg  var 
förlusten  af  hela  Savolaks  och  Karelen.  Ty  De  Lacy  hade 
beslutat  att  åt  detta  håll,  innan  han  framträngde  längre  strand- 
vägen, sända  en  tillräcklig  ockupationshär  under  generalerna 
Löwendal  och  Bruce.  Stjernstedt  och  hans  bondehär  jämte 
reserven  voro  nu  här  öfverlemnade  åt  sig  sjelfva,  och  kunde  ej 
mera  hålla  stånd  mot  öfvermagten.  Nyslott,  hvarest  överste- 
löjtnant Gyllenecker  förde  befälet,  blef  omringadt  och  uppgafs 
slutligen  den  8  Augusti.  —  Men  dessa  tilldragelser  bemärktes 
knapt  för  de  öden,  som  träffade  hufvudhären.  Då  man  kommit 
öfver  Abborfors,  var  det  Lewenhaupts  fulla  afsigt  att  göra 
halt,  och  ställningen  var  ej  heller  att  förakta,  ty  elfven  bildade 
en  naturlig  försvarslinie.  Men  nu  öfvergåfvo  flottorna  siD  ställ- 
ning och  blottade  armén  åt  sjösidan.  Sjöstjerna  förde  sin 
flotta  till  Hangöudd,  och  Falkengren  sina  galerer  till  Pellinge. 
Af  denna  orsak  och  då  lifsmedlen  voro  högst  knappa,  öfvergaf 
man  åter  efter  tio  dagar  Kymmene-linien  och  retirerade  till 
Forsby.  Armén  var  redan  nästan  i  upplösningstillstånd,  all 
disciplin  var  försvunnen  och  likgiltigheten  och  misströstan  voro 
allmänna.  De  högre  officerarne  begynte  begifva  sig  af  till 
riksdagen  och  bemötte  generalerna  med  öppet  förakt.  Solda- 
terna följde  sina  förmäns  exempel,  nämligen  sålunda  att  de 
hoptals  deserterade.  Isynnerhet  var  det  ej  mer  möjligt  att 
qvarhålla  under  fanorna  de  finska  soldaterna,  som  nu  sågo  sitt 
fädernesland  utan  motstånd  öfverlemnas  åt  fiendens  våld  och 
trodde  att  befälet  hade  beslutat  föra  dem  öfver  till  Sverige, 
så  att  endast  en  ringa  del  af  Karelens  och  Savolaks'  bataljoner 
ännu  var  qvar.  Befälet  åter  fortsatte  med  sitt  blinda  återtåg. 
Ehuru  den  ryska  hufvudstyrkan  ännu  ej  hade  gått  öfver  Kym- 
mene-elf,  begaf  sig  den  svenska  hären  åter  på  väg  till  Borgå 
och  derifrån  åter  snart  till  Helsinge  malm,  som  ligger  en  mil 
från  Helsingfors  stad. 

Hittills  hade  armén  ej  sett  andra  fiender,  än  ryssarnes 
lätta  kavalleri.  Men  då  man  nu  låg  på  samma  ställe  i  mer 
än  en  veckas  tid,  visade  sig  slutligen  den  fiendtliga  hufvud- 
hären den  8  Augusti.  Lewenhaupts  styrka  var  ej  ännu  så 
liten,  att  han  icke  hade  kunnat  försvara  stora  landsvägen  till 
Helsingfors  på  någon  lämplig  punkt,  isynnerhet  som  just  i 
dessa  dagar  ett  antal  hjelptrupper  hade  anländt  från  Sverige. 
Men    i    sin    obeslutsamhet    drog  han  sig  åt  sidan  från  lands- 


41 2  FINLANDS    HISTORIA. 

vägen  bakom  Wanda  å  och  råkade  i  en  mindre  fördelaktig 
position  än  förut.  Åter  uppstod  fruktan  att  fienden  kunde 
tränga  förbi  armén  till  Helsingfors,  och  derför  togs  nu  det 
sista  steget  bakåt  och  hären  aulände  den  11  Augusti  efter  en 
besvärlig  marsch  till  den  s.  k.  Kampen.  Dagen  derpå  sändes 
den  finska  majoren  Schauman  med  en  liten  hop  lifdragoner 
(af  Åbo  och  Björneborgs  läns  kavalleri)  på  rekognoscering  och 
förskingrade  dervid  en  stark  afdelning  kosacker,  hvars  anförare, 
general  Krasnoschoff,  stupade.  Det  var  dylika  enstaka  bragder, 
som  ännu  upprätthöllo  krigsäran;  men  på  sakernas  gång  in- 
verkade de  naturligtvis  ej.  Sjelfva  hufvudarmén  hade  nämligen 
nu  blifvit  helt  och  hållet  instängd  på  en  från  fasta  landet 
utskjutande  udde,  och  ryssarne  hade  redan  bemägtigat  sig 
vägen  till  Åbo  och  uppslagit  sitt  högqvarter  i  Hoplaks. 

Vid  denna  tidpunkt  ankom  underrättelsen  om  Nyslotts 
kapitulation,  hvilken  afslutats  på  de  vilkor,  att  besättningen 
erhållit  fritt  aftåg  med  vapen  och  tross.  Samma  vilkor  er- 
bjödos  nu  åt  den  vid  Helsingfors  stående  armén.  Detta  var 
nästan  mer,  än  man  kunde  fordra.  Ty  officerskårens  gensträf- 
vighet  och  folkets  modfäldhet  gjorde  hvarje  motstånd  omöjligt. 
Samma  ögonblick,  som  frågan  om  kapitulationen  upptogs  i 
krigsrådet,  ankom  från  Stockholm  en  befallning,  som  kallade 
Lewenhaupt  och  Buddenbrock  till  Stockholm  att  stå  till  svars 
för  sina  åtgärder  och  anförtrodde  befälet  åt  den  gamle  Bousquet. 
Men  då  återstod  ej  mer  något  annat  än  att  verkställa  kapitu- 
lationen, hvilken  underskrefs  den  2å  Augusti.  Alla  svenska 
regementen  fingo  med  vapen  och  tross  återvända  till  Sverige, 
hvartill  galerflottan  skulle  användas ;  men  rytteriet  skulle  lemna 
Finland  landvägen  genom  Åbo  och  Österbotten.  Deremot  öfver- 
lemnades  åt  finnarnes  eget  val,  .antingen  de  ville  följa  med 
svenskarne  eller  lemna  sina  fanor  och  vapen  åt  de  Lacy  och 
sjelfva  återvända  till  sina  hemorter.  Den  25  Augusti  tågade 
hela  finska  rytteriet  och  hälften  af  fotfolket  till  ryska  lägret, 
utlemnade  sina  vapen  och  svor  trohetsed  åt  kejsarinnan.  Föl- 
jande dag  gjorde  äfven  de  öfriga  finska  regementena  på  samma 
sätt;  endast  några  från  Sverige  bördiga  officerare  begagnade 
sig  af  kapitulationens  förra  vilkor.  Hela  den  armé,  som  så- 
lunda öfverlemnades  vid  Helsingfors,  säges  utgjort  omkring 
16,000  man,  af  hvilka  dock  åtminstone  fjerdedelen  var  sjuk. 
De    finska   regementena    utgjorde    nu  mera  endast  3,300  man. 


HATTARNES  KRIG,  174  1 174  2.  413 

Detta  var  sålunda  den  beklagansvärda  följden  af  det 
krig,  Hattarne  med  så  stora  förhoppningar  hade  begynt.  Den 
svenska  armén  hade  nästan  utan  svärdslag  blifvit  utdrifven 
ur  Finland,  och  hela  storfurstendömet  hade  blifvit  fullständigt 
eröfradt  under  loppet  af  tio  veckor;  ty  äfven  Tavastehus,  som 
alls  ej  var  i  sådant  skick,  att  det  kunnat  göra  något  motstånd, 
hade  gifvit  sig  under  samma  dagar,  och  någon  annan  be- 
fästad  plats  eller  stridsfärdig  här  fans  ej  i  landet.  Och  det 
var  ej  nog  med,  att  Sverige  sålunda  hade  bortkastat  Finland; 
dess  eget  anseende  och  krigiska  ära  hade  äfven  fått  en  stöt, 
som  kunde  blifva  mycket  farligare  för  nationens  sjelfständighet, 
än  Finlands  förlust.  Hvad  åter  detta  sistnämnda  land  be- 
träffar, så  medförde  ej  heller  krigshändelserna  synnerlig  ära 
eller  fördel  åt  finnarne.  Tvertom  hade  den  finska  nationen 
vid  detta  tillfälle  ådagalagt  mycken  politisk  svaghet,  men  ej 
någon  kraft  att  sjelf  styra  sina  öden.  Af  de  tvenne  vilkor, 
som  stodo  till  buds:  att  antingen  manligt  försvara  sitt  foster- 
land och  dess  enhet  med  Sverige,  eller  på  ett  afgörande  sätt 
skrida  till  dess  skiljande  från  det  svenska  väldet,  —  af  dessa 
tvenne  vilkor  valdes  intetdera,  utan  händelsernas  gång  öfver- 
lemnades  med  feg  obeslutsamhet  åt  slumpen.  Orsaken  härtill 
var  att  hos  nationen  ej  på  denna  tid  fans  någon  stadgad 
och  allmänt  utbredd  åsigt  rörande  landets  framtid,  likasom  ej 
heller  någon  tillit  till  egen  kraft  och  förmåga.  Följden  var 
också  den,  att  landet  som  en  bytesvara  gick  ur  hand  och  i 
hand.  Den  sjelfständiga  regeringsform,  hvarom  kejsarinnans 
manifest  på  våren  hade  talat,  kom  ej  mera  på  allvar  i  fråga, 
utan  den  ryska  regeringen  öfvertog  ledningen  af  de  finska 
angelägenheterna  såsom  i  ett  eröfradt  land.  I  många  afseenden 
förnyades  således  åter  förhållandena  under  stora  ofreden,  och 
det  har  äfven  varit  brukligt  att  kalla  denna  ryssarnes  andra 
ockupation  af  landet  lilla  ofreden,  likasom  för  att  beteckna 
samma  sak  efter  en  kortare  måttstock.  Likväl  var  det  en 
stor  skilnad  på  dessa  båda  perioder.  Den  ryska  armé,  som 
nu  inföll  i  landet,  iakttog  redan  från  början  en  någorlunda 
sträng  krigstukt,  så  att  landets  befolkning  på  många  ställen 
hade  mindre  orsak  att  klaga  öfver  fienden,  än  öfver  sina  egna 
försvarares  uppförande.  Likaså  var  den  främmande  regeringen 
äfven  efteråt  mild  och  välvillig,  och  öfver  hufvud  taget  är  det 
minne,  som  qvarblifvit  efter  ryssarnes  herravälde   på  Elisabets 


414  FINLANDS    HISTORIA. 

tid,  likaså  mildt  och  vänligt,  som  minnena  från  stora  ofreden 
äro  upprörande  och  grymma.  Det  är  väl  möjligt,  att  skug- 
gorna från  det  förra  tidskiftet  i  någon  mon  hafva  förökat 
de  ljusa  sidorna  af  det  senare.  Men  att  det  nyss  uttalade 
berömmet  ej  är  ogrundadt,  skall  bäst  framgå  ur  en  kort  blick 
på  Finlands  förvaltning  efter  eröfringen. 

Till  allra  först  nedsatte  sig  det  främmande  herraväldet  i 
Savolaks,  dit  redan  i  början  af  Augusti  sändes  en  förval tnings- 
embetsman  och  en  prest  från  Viborg,  för  att  taga  trohetsed 
af  befolkningen.  I  samma  mon  som  de  ryska  vapnen  framrykte, 
vidtog  man  äfven  i  de  vestliga  landskapen  samma  försigtighets- 
mått.  Landets  förre  högre  embetsmän  och  äfven  en  mängd 
öfrige  ståndspersoner  hade  begifvit  sig  bort  till  Sverige,  hvar- 
jämte  flere  rest  dit  äfven  för  riksdagens  skull,  som  just  vid 
denna  tid  öppnades.  Men  flykten  var  långt  ifrån  allmän,  och 
ett  skildt  beslut  af  konungen  från  den  12  Augusti  befalte 
presterskapet  att  förblifva  på  sina  platser  och  vårda  försam- 
lingarna. Krigets  oförmodade  och  hastiga  utgång  gaf  ej  heller 
stort  tillfälle  till  flykt.  Då  de  ryska  generalerna  utanför  Hel- 
singfors fingo  kunskap  om,  att  en  myckenhet  folk  ifrån  Åbo 
var  i  beråd  att  begifva  sig  öfver  till  Sverige,  sändes  dit  ett 
par  kompanier  dragoner,  hvilka  hunno  fram  om  söndagen  den 
29  Augusti,  just  då  klockorna  ringde  samman  till  aftonsång. 
Någon  gudstjenst  blef  denna  gång  ej  af,  utan  befolkningen 
kallades  till  rådstugan,  der  kejsarinnans  manifest  upplästes  och 
trohetseden  togs.  Något  mer  än  en  vecka  senare,  den  7  Sept, 
inträffade  der  general  Keith  och  med  honom  generalerna  von 
Stoffeln  och  Bruce  med  en  större  afdelning  dragoner.  Hof- 
rättens  och  de  flesta  af  universitetets  medlemmar  voro  redan 
borta;  men  finska  församlingens  kyrkoherde,  professor  Johan 
Wallenius,  och  med  honom  presterskapet  och  magistraten  gingo 
de  kommande  till  mötes  till  Pemar.  I  Finlands  gamla  hufvud- 
stad  tog  nu  general  Keith  tills  vidare  landets  styrelse  om  händer 
och  begynte  åter  ordna  de  skingrade  embetsverken.  Deremot 
förblef  det  högsta  militärbefälet  i  början  i  Helsingfors,  och  då 
fältmarskalk  de  Lacy  efter  någon  tid  återvände  till  St.  Peters- 
burg, blef  Alexander  Rumantsoff  högsta  befälhafvare  i  Finland. 
För  landets  fattigdoms  skull  fördes  de  flesta  trupperna  till 
vintern  tillbaka  till  Ryssland,  så  att  i  Finland  ej  qvarblefmer 
än    vidpass  9,000  man,  hvilka  inqvarterades  i  de  skilda  land- 


HATTARNES    KRIG,     1741 174  2.  415 

skapen.  Kymmene-gårds  län,  hvilket  hade  lidit  mest  af  kriget, 
blef  dock  helt  och  hållet  befriadt  från  inqvartering.  Till 
Tavastland  sändes  ej  heller  mer  än  ett  enda  regemente  dra- 
goner, hvars  chef,  öfverste  Resanoff,  under  tiden  öfvertog  land- 
skapets förvaltning.  Deremot  blefvo  de  trakter,  der  man  kunde 
frukta  ett  anfall  från  Sverige,  nämligen  vestra  Nyland,  Åbo 
och  Björneborgs  län  samt  Österbotten,  försedda  med  större 
styrkor.  Till  det  sistnämnda  landskapet  sändes  till  kommendör 
och  chef  för  förvaltningen  generalmajor  Kristoffer  Teof&us  von 
Kindermann  och  med  honom  fem  regementen.  Han  mötte 
redan  i  Satakunta,  i  Birkala  socken,  en  deputation  från  Öster- 
botten, hvilken  anfördes  af  kyrkoherden  i  Ilmola  Gabriel  Peldan, 
en  man  som  under  stora  ofredens  tider  genomgått  många  öden 
och  bland  annat  varit  sekreterare  hos  furst  Galitzin.  Öster- 
bottningarne  framstälde  sitt  landskaps  nödstälda  belägenhet  och 
generalen  lofvade  all  möjlig  lindring.  En  kurir  sändes  genast 
med  böneskriften  till  Helsingfors,  och  derifrån  erhölls  de  Lacys 
bifall  dertill,  att  landskapets  ständer  fingo  sammanträda  i  Vasa 
för  att  med  von  Kindermann  rådpläga  om  sättet  för  det 
främmande  krigsfolkets  underhåll  samt  länets  förvaltning.  Denna 
ständerförsamling,  den  enda  i  sitt  slag  på  denna  tid,  egde  rum 
i  Vasa  rådhus  under  första  veckan  i  Oktober,  sedan  trohetsed 
blifvit  tagen  af  de  närvarande  och  generalen  i  kejsarinnans 
namn  lofvat  styra  landskapet  efter  svenska  lagar  och  förord- 
ningar. I  andra  landskap  rådfrågade  man  väl  ej  befolkningen 
på  detta  ordnade  sätt;  men  billighet  och  gällande  lag  försökte 
man  öfverallt  följa.  Keith  i  Åbo  tillkännagaf  genom  en  sär- 
skild kungörelse,  att  han  tvenne  gånger  i  veckan  på  bestämda 
tider  emottog  befolkningens  böneskrifter  och  klagomål. 

Såsom  af  ofvan  anförda  exempel  synes,  hade  förvaltningen 
först  blifvit  öfverlemnad  åt  krigsbefälet.  Men  häruti  gjordes 
under  loppet  af  hösten  och  vintern  den  förändring,  att  sär- 
skilda civila  landshöfdingar  tillsattes  för  den  vanliga  länsvården. 
En  kejserlig  ukas  af  den  26  September  tillsatte  en  högsta  lands- 
höfding  eller  generalguvernör  öfver  hela  det  nyss  eröfrade 
landet;  denne  man  var  general-löjtnant  Balthasar  von  Campen- 
hausen,  född  i  Finland  på  Tottesunds  öfversteboställe  i  Wörå  i 
<  Österbotten,  hvilken  i  sin  ungdom  hade  tjenat  vid  stora  kansliet 
i  Stockholm,  men  efter  freden  i  Nystad  flyttat  till  sina  familje- 
gods   vid    Riga,  derifrån  han  nu  på  kejsarinnans  kallelse  kom 


416  FINLANDS    HISTORIA. 

att  öfvertaga  högsta  styrelsen  af  sitt  fädernesland.  Redan  i 
medlet  af  Oktober  kom  Campenhausen  till  Kymmene-gårds 
län  och  skred  derifrån  småningom  åt  vester,  under  vägen  ord- 
nande landets  förvaltningsangelägenheter.  Slutligen  inträffade 
han  den  2  Januari  1743  i  Åbo,  hvarefter  Keith  af  trädde  från 
sin  förvaltning,  erhållande  i  dess  ställe  högsta  krigsbefälet, 
alldenstund  Rumantsoff  var  utsedd  till  ombud  vid  fredskongressen. 
Likasom  under  st  >ra  ofreden  hade  man  nu  tänkt  tillsätta  "lag- 
män", hvilka  borde  vara  på  en  gång  landshöfdingar  och  domare. 
Men  då  Campenhausen  hade  påmint  om  nödvändigheten  att 
skilja  förvaltningsangelägenheterna  och  lagskipningen  från  hvar- 
andra,  tillsattes  i  ett  par  län  jämte  lagmännen  s.  k.  "öfver- 
kommissarier"  i  stället  för  de  förra  landshöfdingarne.  Dessa 
nya  embetsmän  togos  dels  från  Estland,  dels  bland  Finlands 
egna  inbyggare.  Till  lagman  och  chef  för  förvaltningen  i  Tavast- 
Nylands  län  tillsattes  först  marskalk  de  Lacys  sekreterare 
Arvid  Zimmerman;  men  hans  verksamhet  begränsades  senare 
till  den  egentliga  lagskipningen  och  till  öfverkommissarie  i 
Helsingfors  förordnades  en  viss  Tunzélmann  Edler  von  Adler- 
flug,  som  var  hemma  från  trakten  af  Dorpat.  Till  öfverkom- 
missarie i  Kymmene-gårds  län  förordnades  landskamreraren  i 
Viborg  Karl  Krompein,  som  tog  sitt  residens  i  Walkiala  gård, 
emedan  staden  Willmanstrand  låg  i  ruiner;  men  äfven  hit  för- 
ordnades följande  vår  en  skild  lagman  för  rättsvården.  Öfver 
Åbo  och  Björneborgs  län  var  Campenhausen  sjelf  landshöfding. 
Deremot  förblef  Österbotten  hela  vintern  lemnadt  åt  Kinder- 
manns  förvaltning;  först  vid  vårens  annalkande,  då  krigsange- 
lägenheterna åter  togo  generalens  uppmärksamhet  i  anspråk, 
sändes  dit  till  lagman  en  viss  Jakob  Hougberg,  förut  major 
vid  de  finska  regementena.  I  de  öfriga  grenarne  af  förvalt- 
ningen användes  endast  finnar,  och  genom  en  ukas  var  det 
särskildt  förordnadt,  att  tjensterna  ej  fingo  besättas  "med 
svenskar  såsom  förr".  Isynnerhet  höll  man  noga  vård  om, 
att  i  alla  ärender,  som  rörde  allmogen,  användes  sådane  män, 
hvilka  kände  landets  egendomliga  inrättningar,  seder  och  språk. 
Dertill  voro  synnerligen  lämpliga  den  förra  finska  arméns 
officerare,  hvilka  i  stöd  af  kapitulationen  vid  Helsingfors  åtnjöto 
fulla  löneförmoner  samt  frihet  från  krigstjenst;  dessa  män  an- 
vändes nu  i  mångfaldiga  uppdrag,  såsom  att  besigtiga  vägar  och 
broar,  att  ordna  postväsendet,  till  befordrandet  af  transporter  m.  m. 


HATTAKNES  KRIG,  174  1  —  1742.  417 

Sålunda  ordnades  t.  ex.  de  stora  proviant-transporterna,  som 
under  loppet  af  vintern  afsändes  från  Helsingfors,  Åbo  och 
Kexholm  till  Österbotten,  på  det  sätt,  att  en  finsk  öfverofficer 
ledde  hvarje  transport,  och  jämte  honom  var  en  underofficer 
tillsatt  för  hvar  hundrade  häst,  och  för  hvar  tjugonde  en 
nämndeman  eller  någon  annan  pålitlig  man  af  allmogen. 

Det  är  sjelffallet,  att  ej  alla  inrättningar  under  loppet  af 
ett  år  hunno  ordnas  på  fullständig  och  enahanda  fot,  utan 
mycket  blef  ännu  halfgjordt.  Likväl  fick  man  landets  högsta 
domstol,  som  nu  kallades  "Kejserliga  Åbo  hofrätt",  någorlunda  i 
skick;  i  stället  för  de  flyktade  medlemmarne  tillsattes  nya, 
dels  af  de  lägre  tjenstemännen  vid  samma  embetsverk,  dels 
åter  af  domarekåren  i  landsorterna.  Derutöfver  söktes  ännu 
några  herrar  från  Viborgska  sidan,  hvilka  voro  födda  i  Fin- 
land, men  efter  stora  ofreden  hade  gifvit  sig  till  undersåtar 
under  Kyssland,  såsom  en  Gyllenhof,  en  Budberg  m.  fl.;  men 
af  dessa  hann  knapt  någon  enda  infinna  sig.  Svårare  var  det 
att  återupprätta  universitetet.  Likväl  hade  några  professorer 
qvarstannat,  och  Keith  utnämnde  redan  om  hösten  några  andra 
af  till  hands  varande  lämpliga  personer,  så  att  åtminstone  de 
för  prestbildningen  nödvändiga  lärostolarne  blefvo  besatta.  I 
den  kyrkliga  förvaltningen  hade  i  början  uppstått  någon  oreda, 
emedan  de  båda  biskoparne,  P"ahlenius  i  Åbo  och  Daniel 
Juslenius  i  Borgå,  samt  flere  ledamöter  af  konsistorierna  be- 
funno  sig  i  Sverige.  Detta  sakernas  läge  försökte  Viborgs 
konsistorium,  hvars  forman  den  gamle  Melartopaeus  ännu  var, 
begagna  till  sin  fördel,  i  det  att  det  fordrade,  att  Viborgs 
stift  skulle  erhålla  sin  forna  utsträckning,  eller  äfven  det  om- 
råde till,  som  Borgå  domkapitel  nu  i  ett  årtionde  hade  styrt. 
Men  detta  förslag  vann  ej  kejsarinnans  bifall,  utan  Campen- 
hausen  erhöll  i  uppdrag  att  ordna  den  kyrkliga  förvaltningen 
i  hela  det  eröfrade  storfurstendömet  på  sjelfständig  fot.  Så- 
lunda inrättades  nu  i  Åbo  ett  gemensamt  konsistorium  för  de 
bägge  stiften,  till  hvars  förman  den  förut  omnämnde  professor 
Wallenius  utsågs.  Den  egentliga  chefen  för  förvaltningen, 
såväl  den  andliga,  som  verldsliga,  var  likväl  Campenhausen, 
som  i  sin  fullmagt  hade  fått  högsta  magten  i  alla  såväl  rätts- 
liga, som  ekonomiska  angelägenheter.  Han  var  sålunda  ej 
allenast  hela  landets  generalguvernör,  landshöfding  öfver  Åbo 
och  Björneborgs  län  och  president  i  hofrätten,  utan  förrättade, 

Finlandi  historia.  27 


418  FINLANDS    HISTORIA. 

derjämte  på  sätt  öch  vis  biskops-  och  akademie  kanslers- 
erabetet  samt  öfverborgmästaretjensten  i  Åbo.  Det  var  natur- 
ligtvis det  fortfarande  krigstillståndet,  som  fordrade  en  dylik 
stark  och  allmän  centralisation. 

I  allmänhet  ådagalade  alla  regeringens  åtgärder,  att  man 
ej  mer  ernade  afstå  från  det  eröfrade  landet.  Af  alla  inne- 
vanarne,  till  och  med  af  halfvuxna  gossar,  hade  man  tagit 
trohetsed  åt  kejsarinnan,  och  då  förenämnde  hertig  af  Holstein 
den  7  November  1742  förklarades  för  Rysslands  tronföljare 
under  namn  af  Peter  Feodorovitsch,  fingo  finnarne  svära  trohet 
äfven  åt  honom.  Strax  derpå  hemförlofvades  de  krigsfångar, 
hvilka  förklarade  sig  för  finnar  och  ville  på  samma  vilkor 
som  de,  hvilka  gifvit  sig  vid  Helsingfors,  blifva  kejsarinnans 
undersåtar.  De  finnar  åter,  som  hade  begifvit  sig  till  Sverige, 
antingen  till  riksdagen  eller  ock  eljes,  underrättades  genom  en 
kungörelse,  att  de  inom  ett  hälft  år  skulle  återvända  och  svära 
kejsarinnan  trohet,  om  de  önskade  bibehålla  sin  egendom.  På 
ett  särdeles  berömvärdt  sätt  sörjde  man  för  helandet  af  krigets 
sår,  samt  för  allmogens  fortkomst.  Förfallna  kyrkor  och  all- 
männa byggnader  återstäldes,  broar  och  vägar  bygdes  ånyo, 
och  hvarest  folket  genom  kriget  eller  missväxterna  råkat  i  nöd, 
försträcktes  åt  de  behöfvande  säd  från  arméns  magasiner. 
Äfven  i  de  minsta  saker  försökte  man  tillfredsställa  den  all- 
männa meningen,  så  att  man  kan  säga,  att  den  främmande 
regeringen  ville  fortsätta  sin  eröfring  på  sympatiernas  område. 
Då  de  föregående  riksdagarne  i  Stockholm  mycket  hade  be- 
gränsat halfhelgdagarnes  och  apostladagarnes  firande,  men 
denna  inskränkning  sårade  folkets  gamla  bruk  och  tänkesätt, 
så  återstäldes  på  kejsarinnans  befallning  allt  detta  i  sitt  förra 
skick.  Den  största  välgerningen  för  landet  var  likväl  den 
stränga  krigstukt,  hvari  det  främmande  krigsfolket  hölls,  så 
att  hvarje  öfvervåld  förhindrades  eller  straffades.  Isynnerhet 
hafva  generalerna  Keith  och  Kindermann  förvärfvat  ett  tack- 
samt minne  i  Finland;  den  senare  kallades  på  skämt  af  sina 
dragoner  "österbottningarnes  gud",  och  öfver  Keith  klagade 
soldaterna,  att  de  här  höllos  i  strängare  tygel,  än  i  sitt  eget 
land.  Äfven  om  Campenhausen  är  i  allmänhet  ingenting  annat 
än  godt  att  säga,  och  hans  styrelse  visar  åtminstone,  att  det 
var  det  främmande  väldets  afsigt  att  bibehålla  lagens  skydd 
för   alla  förhållanden.     Endast  några  enstaka  fall  hafva  blifvit 


HATTAKNES    KRIG,     1741 1742.  419 

omnämnda,  då  politiska  misstankar  förledde  vederbörande  att 
missbruka  sin  magt.  Den  svåraste  medfart  fick  kapellanen  i 
Malaks,  Jakob  Wikar,  utstå,  i  det  han  oskyldigt  fördes  till 
hårdt  fängelse  på  Åbo  slott,  af  den  orsak  att  en  österbottnisk 
landtmätare  med  samma  namn  hade  i  bref  till  sin  dotter  i 
Sverige  meddelat  underrättelser  om  ryssarnes  ringa  antal.  Men 
äfven  denna  sak  upplöste  sig  till  allas  belåtenhet,  och  de  främ- 
mande herrarne  visade  i  allmänhet  ej  någon  trångbröstad  miss- 
tänksamhet. Folket  och  soldaterne  kommo  någorlunda  väl 
öfverens,  och  i  Åbo  fördrefvo  officerarne  vintern  med  att  an- 
ställa lysande  baler,  hvilka  naturligtvis  traktens  unga  damer 
illustrerade  med  sin  närvaro.  Mycket  talade  man  på  denna 
tid  om  den  sköna  Eva  Merthen,  som  vann  den  ädle  Keiths 
hjerta  och  sedan  följde  generalen  till  främmande  land.  Hon 
var  dotter  till  borgmästaren  i  Åbo,  Karl  Merthen ;  men  fadren, 
som  på  denna  tid  på  Campenhausens  förordnande  hade  blifvit 
assessor  vid  hofrätten,  dog  längre  fram  på  våren,  och  den 
värnlösa  flickan  kunde  äfven  af  detta  skäl  innerligare  ansluta  sig 
till  sitt  nya  öde.  För  öfrigt  funno  sig  menniskorna  ganska 
snart  hemmastadde  i  de  nya  förhållanden,  som  eröfringen  med- 
förde, och  det  vissa  är,  att  den  ryska  regeringen  under  denna 
korta  tid  förvärfvade  många  vänner  i  Finland. 

Det  är  likväl  lätt  att  förstå,  att  ej  de  gamla  band,  som 
så  många  århundraden  hade  förenat  Sveriges  och  Finlands 
folk,  med  ens  kunde  sönderslitas,  och  å  andra  sidan  saknade 
ej  heller  det  nya  tillståndet  sina  bördor,  om  det  också  var 
mycket  lindrigare,  än  man  kunnat  vänta.  Folket  led  isynnerhet 
af  krigsfolkets  underhåll,  som  på  sina  ställen  var  ganska  be- 
tungande, ehuru  dock  ansenliga  lättnader  bereddes  allt  efter 
omständigheterna.  Skatterna  voro  öfver  hufvud  bibehållna  på 
samma  fot,  som  under  svenska  tiden,  likväl  med  den  skilnad, 
att  bevillningarna  upphörde.  I  Österbotten  användes  de  egent- 
liga jordskatterna  till  krigshärens  underhåll,  hvilket  sålunda 
kändes  lättare  för  allmogen.  Men  på  många  orter  fick 
folket  i  proviant,  foder  och  transporter  utbetala  mycket 
mer,  än  det  sammanlagda  beloppet  af  alla  skatterna.  En 
stor  lättnad  var  dock,  att  rotesoldaterna,  i  enlighet  med  det 
ingångna  fördraget,  fingo  qvarstanna  hemma.  Men  då  flottans 
manskap  var  inberäknadt  häri,  påbjöd  ryska  regeringen  om 
våren    1743  en  utskrifning  för  de  ryska  galerernas  räkning  af 


420  FINLANDS     HISTOK1A. 

sjöfolk  från  skärgårdsrotarne  i  södra  Finland.  Under  vintern 
hade  man  begynt  bygga  nya  galerer  i  Åbo;  allmogen  tvangs 
att  hugga  dertill  nödigt  virke  från  de  angränsande  skogarne, 
och  timmermän  uttogos  med  våld  från  Österbottens  redan  pa 
denna  tid  berömda  skeppsbyggerier.  Dessa  åtgärder  framkal- 
lade mycken  ovilja  och  motspänstighet,  så  att  ett  stort  antal 
af  de  utskrifna  rymde  öfver  till  svenska  flottan,  då  denna  be- 
gynte  visa  sig  i  skärgården.  Samtidigt  upptäckte  man  en 
upprorisk  rörelse  i  trakterna  kring  Åbo.  I  Bjerno  greps 
kronofogden  Nikoletius  och  fördes  till  de  svenska  galererna, 
och  i  sjelfva  Åbo  stad  likasom  bland  traktens  dragoner  synes 
funnits  personer,  som  voro  medvetna  om  detta  företag,  så  att 
från  St.  Petersburg  utfärdades  en  befallning  om  deras  åtalande 
inför  hofrätten.  Men  freden  afbröt  kort  derpå  alla  närmare 
undersökningar  i  denna  sak,  och  det  verkliga  sammanhanget 
rörande  den  samma  har  förblifvit  outredt.  Endast  det  vet 
man,  att  en  adjunkt  vid  Åbo  universitet,  Isak  Boss,  hade  upp- 
gjort en  hemlig  plan  att  uppresa  allmogen  öfver  hela  Finland, 
om  någon  svensk  truppstyrka  skulle  landstiga.  Men  då  inga 
svenskar  hördes  af,  förföll  planen  af  sig  sjelf,  och  det  är  ej 
heller  troligt,  att  den  samma  i  någon  händelse  skulle  förmått 
väcka  någon  allmännare  entusiasm.  Samtidigt  synas  äfven  de 
finska  sjelfständighetsifrarne  varit  i  verksamhet,  och  en  viss 
Tandefelt  säges  hafva  framstält  ett  förslag  till  regeringsform 
för  Finland  under  en  särskild  regent.  Men  äfven  dessa  planer 
trängdes  åt  sidan  af  de  vigtigare  politiska  frågor,  som  emel- 
lertid begynte  närma  sig  sitt  slutliga  afgörande. 

Vi  hafva  nämnt  i  det  föregående,  att  något  tidigare  än 
ryssarnes  infall  i  landet  de  finska  ständernas  representanter 
hade  begifvit  sig  till  riksdagen  i  Stockholm,  der  de  nu  voro  i 
tillfälle  att  inverka  på  de  politiska  angelägenheterna  i  detta 
land  och  sålunda  äfven  på  sitt  fäderneslands  blifvande  öde. 
Denna  riksdag,  som  öppnades  den  20  Augusti  1742  och  der- 
efter  fortvarade  i  öfver  tolf  månader,  är  bland  de  bullersam- 
maste i  Sveriges  historia.  Den  allmänna  opinionen  fordrade 
räkenskap  för  den  usla  krigföringen,  och  Hattarnes  motståndare 
hade  sålunda  kommit  till  seger  i  nästan  alla  stånd.  Den 
första  följden  häraf  var  den,  att  Lewenhaupt  och  Buddenbrock, 
hvilka  just  nu  kommo  från  Finland  till  Stockholm,  strax  vid 
sin  landstigning  fängslades.     Men  för  öfrigt  hemtade  sig  snart 


HATTAKNES    KRIG,     174  1  —  17  42.  421 

Hattarne  i  regeringen  och  adeln  från  sin  första  förvirring  och 
beslöto  att  till  stridsäple  upptaga  frågan  om  tronföljarevalet, 
hvilket  allt  ifrån  Ulrika  Eleonoras  död  sysselsatt  allmänhetens 
tankar.  Enligt  regeringsformen  skulle  det  ej  varit  tillåtet  att 
skrida  till  ett  dylikt  val  under  konungens  lifstid;  men  den 
tanken  var  allmän,  att  kejsarinnan  på  billigare  vilkor  skulle 
samtycka  till  fred,  om  det  svenska  folket  i  sitt  val  skulle 
stanna  vid  hennes  systerson,  hertigen  af  Holstein.  Utan 
att  närmare  höra  sig  före  skred  man  derför  till  saken;  vid 
adelns  plenum  den  13  Oktober  väckte  friherre  Henrik  Jakob 
Wrede  först  fråga  derom,  och  med  otålig  skyndsamhet 
undanstökade  samtliga  stånden  valet,  hvarefter  trenne  sändebud 
fingo  i  uppdrag  att  framföra  anbudet  till  St.  Petersburg.  Men 
just  vid  samma  tid  hade  hertigen  öfvergått  till  grekiska  reli- 
gionen och  blifvit  utnämnd  till  tronföljare  i  Kyssland,  såsom 
redan  i  det  föregående  är  nämndt.  Svenskarnes  anbud  mot- 
togs derför  ganska  kallt.  Men  kejsarinnan  gaf  tillika  det  svar, 
att  hon  ville  mildra  fredsvilkoren,  om  de  svenska  ständerna 
nu  skulle  taga  till  tronföljare  en  annan  holsteinsk  prins,  Adolf 
Fredrik,  som  var  den  nyss  nämnde  hertigens  faders  kusin  och 
furstbiskop  i  Lybecks  stift.  Detta  val  gick  ej  så  lätt,  som 
det  förra,  ty  nu  hade  äfven  tvenne  andra  medtäflare  infunnit 
sig.  Frankrike  understödde  nämligen  en  ung  pfalzgrefve  af 
Zweibriicken-Birkenfeld,  och  största  delen  af  Hattarne  stälde 
sig  i  början  på  denna  sida.  Men  ett  starkt  parti  med  det 
svenska  bondeståndet  i  spetsen  ville  välja  danska  kronprinsen, 
hvilken  sålunda  med  tiden  på  sitt  hufvud  skulle  förena  Skan- 
dinaviens trenne  kronor.  Då  öfvergåfvo  Hattarne  till  största 
delen  pfalzgrefven  och  begynte  arbeta  för  Adolf  Fredrik. 
Frågan  var  vigtig:  af  valet  berodde  krig  och  fred,  berodde 
Sveriges  och  Finlands  framtida  ställning.  '  Om  den  danska 
prinsen  blefve  vald,  hade  man  att  från  Danmarks  sida  för- 
vänta fred,  vänskap  och  bistånd,  men  Finland  skulle  antagligen 
varit  förloradt,  eller  åtminstone  först  efter  en  hård  strid  kunnat 
återvinnas.  Å  andra  sidan  hade  Elisabet  låtit  veta,  att  om 
Adolf  Fredrik  blefve  vald,  skulle  största  delen  af  Finland  åter- 
lemnas.  Det  är  sjelffallet,  att  de  finska  riksdagsmännen,  hvilka 
fruktade  att  deras  fädernesland  åter  skulle  förvandlas  till  en 
blodig  skådeplats  för  kriget,  enstämmigt  slöto  sig  till  detta 
parti.     Derjämte  ryggade  de  flesta  för  det  i  Danmark  rådande 


422  FINLANDS    HISTORIA. 

enväldet,  hvilket  ej  kunde  undgå  att  inverka  på  den  svenska 
regeringsformen,  i  händelse  de  båda  rikena  en  gång  komme 
att  lyda  under  samma  regent.  Anmärkningsvärda  äro  de  ord, 
dem  Henrik  Wrede,  efter  att  i  saken  hafva  rådfört  sig  med 
sina  landsmän,  å  alla  deras  vägnar  yttrade  i  adelns  plenum 
den  16  Mars  1743.  "Vi  finnar,"  sade  han,  "såsom  ett  friboret 
folk,  kasta  oss  hellre  under  Ryssland,  än  under  det  danska 
oket."  Men  i  de  svenska  landsorterna  hade  man  för  det 
mesta  vunnit  sinnena  för  det  danska  partiet,  och  bondeståndet, 
nämligen  dess  svenska  pluralitet  vid  landtdagen,  fordrade  hård- 
nackadt, '  att  arfprinsen  genast  skulle  förklaras  för  Sveriges 
tronföljare.  Man  var  derför  tvungen  att  med  allehanda  efter- 
gifter söka  lugna  detta  stånd;  bland  annat  intogos  för  denna 
gång  äfven  medlemmar  af  det  samma  i  Sekreta-utskottet.  Hufvud- 
saken  var  nämligen  att  få  tronföljarevalet  så  mycket  uppskjutet, 
att  man  kunde  få  fullständigare  visshet  om  de  ryska  freds- 
vilkoren;  ty  om  ej  Ryssland  skulle  gå  in  på  en  förmonlig 
fred,  så  hade  ej  heller  Hattarne  lust  att  skjuta  ifrån  sig 
Danmarks  förbund  och  bistånd. 

Under  tiden  hade  i  Åbo  Sveriges  och  Rysslands  ombud 
sammankommit  i  och  för  uppgörandet  af  fredsvilkoren ,  å 
Sveriges  vägnar  riksrådet  Cedercreutz  och  ambassadören  von 
Nolcken,  å  Rysslands  vägnar  generalerna  Rumantsoff  och  Luberas. 
Kongressen  tog  sin  början  den  7  Februari  1743.  Men  inom 
det  ryska  hofvet  herskade  ganska  olika  åsigter  om  de  vilkor, 
som  borde  föreläggas  Sverige.  Endast  kejsarinnans  dåraktiga 
önskan  att  få  det  svenska  tronföljårevalet  att  gå  efter  sin 
vilja,  tvang  de  ryska  statsmännen  att  samtycka,  att  en  del  af 
Finland  skulle  återlemnas;  men  äfven  i  denna  händelse  ville 
man  draga  en  ny  gräns  itrån  Hangöudd  norrut,  så  att  endast 
Åbo  och  Björneborgs  län  samt  Österbotten  skulle  blifvit  Sveriges 
tillhörighet.  Om  åter  de  svenska  ständerna  icke  valde  Adolf 
Fredrik,  —  och  detta  hoppades  ännu  några  af  de  ledande  i 
St.  Petersburg  —  då  fans  det  tvenne  alternativ:  antingen  att 
införlifva  hela  storfurstendömet  med  det  ryska  riket  och,  för 
att  tillfredsställa  finnarne,  förunna  dem  jämte  sina  förra  föi- 
moner  någon  lindring  i  skatterna;  eller  också  förvandla  Fin- 
land till  ett  särskildt  rike  i  enlighet  med  Manifestet  och 
insätta  Adolf  Fredrik  till  regent  i  det  samma.  Af  dessa 
alternativ  ansågs  det  senare  vara  lättare  att  utföra,  samt  tack- 


HATTA.RNES    KRIG,     1741 1742.  423 

manligare  såväl  för  finnarne,  som  äfven  för  främmande  magter, 
hvilka  eljes  kunde  afundas  det  ryska  rikets  förstorande.  Brö- 
derna Bestuscheff,  hvilka  isynnerhet  understödde  denna  plan, 
IVanihöllo  ett  nytt  finskt  rike  såsom  en  nödvändig  skiljemur, 
som  skulle  afhålla  Ryssland  och  Sverige  från  ömsesidiga  strider, 
och  ansågo  det  vara  lämpligt  att  förskaffa  det  samma  ett  starkt 
beskydd  äfven  af  öfriga  magter.  Sålunda  framträdde  åter  en 
gång  sjelfständighetsplanen,  men  blott  för  ett  ögonblick;  redan 
i  slutet  af  Mars  förklarade  sig  nämligen  ständerna  beredda 
att  foga  sig  efter  kejsarinnans  vilja,  om  de  på  detta  sätt 
kunde  vinna  fred  och  återfå  hela  det  eröfrade  Finland.  Här- 
efter var  det  nu  mera  endast  fråga  om,  huru  stor  del  af 
detta  land  skulle  lemnas  som  mellangift,  och  jämkningarna 
härom  räckte  ett  par*  tre  månader,  efter  hvilkas  förlopp  kriget 
på  våren  åter  uppflammade. 

Under  vintern  hade  vapnen  nästan  helt  och  hållet  hvilat ; 
endast  Freudenfelt,  som  efter  sin  ankomst  från  Finland  för- 
ordnades till  befälhafvare  i  Westerbotten,  hade  i  slutet  af 
November  framryckt  från  Torneå  till  Kemi  och  förjagat  den 
ryska  förposten  derifrån.  Men  i  slutet  af  Mars  kom  öfverste 
Marks  von  Wurtemberg  med  1,000  man  till  Åland,  tillfångatog 
den  dervarande  ryska  besättningen  och  bortförde  allt  det  byte, 
som  styrelsen  i  Åbo  under  vinterns  lopp  hade  sammanfört. 
Samtidigt  begynte  äfven  den  svenska  skärgårdsflottan  under 
Falkengren  röra  sig  i  skärgården  vid  Åbo,  och  något  senare 
posterade  sig  marinflottan  under  amiral  Utfalls  befäl  vid 
Hangöudd,  för  att  förhindra  de  ryska  galerernas  framryckande. 
I  norr  trängde  Freudenfelt  under  April  månad  åter  ifrån  Torneå 
öfver  gränsen,  förjagade  ryssarne  ifrån  Ijå  och  framryckte  ända 
till  Kello.  Planen  synes  varit  den,  att  Freudenfelt  från  Uleå- 
borgs-trakten  skulle  anrycka  emot  Savolaks  och  en  annan  svensk 
här  landstiga  i  sydvestra  Finland.  Men  hoppet  på  framgången 
häraf  var  bygdt  på  den  tro,  att  den  finska  allmogen  och  den 
hemförlofvade  indelta  militären  skulle  vara  beredda  att  gripa 
till  vapen,  så  snart  man  med  säkerhet  kunde  påräkna  hjelp 
från  moderlandet.  Såsom  vi  i  det  föregående  hafva  sett,  fans 
det  icke  mycken  grund  för  denna  tro;  ty  endast  i  söder  för- 
märkas de  förut  omnämnda  obetydliga  rörelserna,  till  hvilka 
några  Åboboar  och  delvis  till  och  med  sjelfva  de  svenska 
fredsunderhandlarne    synas    skänkt    sin  uppmuntran.     Men  det 


424  »INLANDS    HISTORIA. 

är  älven  å  andra  sidan  sant  nog,  att  den  svenska  krigslyckan 
ej  ingaf  något  synnerligt  förtroende.  Falkengren  mötte  den 
20  Maj  de  ryska  galererna  i  Korpo  ström,  men  tvangs  att 
draga  sig  tillbaka,  så  att  ryssarne  ånyo  framryckte  till  Sottunge. 
I  norr  försvarade  Kindermann  med  framgång  sin  ställning  i 
Uleåborg,  ehuru  de  svenska  ströfkårerna  då  och  då  vunno 
några  smärre  fördelar,  t.  ex.  då  Stefan  Löfving  den  27  Maj 
fördref  ryssarne  från  Karlö.  Så  snart  det  blifvit  sommar 
började  ryska  undsättningstrupper  ankomma  i  stort  antal,  så 
att  det  syntes  allt  mer  och  mer  omöjligt  att  förjaga  inkräk- 
tarne  från  landet.  Dertill  begynte  faran  redan  hota  Sveriges 
egna  kuster;  de  Lacy,  som  hemtat  en  ny  galerflotta  ifrån 
Kronstadt,  lyckades  med  tillhjelp  af  dimman  smyga  sig  förbi 
den  svenska  flottan  vid  Hangöudd  och  förenade  sig  derpå  med 
Keith  i  Sottunge.  Den  svenska  befolkningen  hade  ännu  i 
färskt  minne,  hvilken  skada  de  ryska  galererna  hade  åstad- 
kommit åren  1719 — 1721,  då  äfven  samma  de  Lacy  hade 
varit  med,  och  behofvet  af  fred  gjorde  sig  nu  mera  kännbart 
än  någonsin. 

Rätteligen  fans  det  i  sjelfva  verket  intet  allvarsammare 
hinder  för  fredens  afslutande,  ty  Elisabet  hade  inskränkt 
Rysslands  fordringar  till  det  minsta  möjliga.  Händelserna  i 
krigets  början  hade  ådagalagt,  att  Rysslands  hufvudstad  be- 
höfde  en  bredare  förmur,  än  den  erhållit  genom  freden  i 
Nystad,  och  derför  borde  nu  ett  nytt  stycke  af  Finland  fogas 
dertill.  Det  var  först  påtänkt  att  taga  Kymmenegårds  län  med 
hela  Savolaks,  eller  lemna  sistnämnda  landskap  och  taga  Nyland  i 
stället,  der  isynnerhet  hamnen  vid  Helsingfors  ansågs  vara  en 
vigtig  station  för  flottan.  Men  slutligen  beslöt  kejsarinnan  att 
afstå  från  Nyland,  för  att  ändtligen  få  Adolf  Fredriks  val  afgjordt. 
Nu  återstod  såsom  det  enda  hinder  för  freden  tumultet  hemma 
i  Sverige,  der  kampen  som  bäst  hade  stigit  till  sin  höjd. 
Frågan  om  de  anklagade  generalernas  dömande  och  tronföljar- 
valet  hade  i  flere  landskap  framkallat  oro  bland  befolkningen, 
och  vid  sjelfva  landtdagen  var  bondeståndet  ännu  i  den  het- 
sigaste sinnesstämning.  Hvad  generalernas  sak  angick,  så  var 
det  lätt  att  komma  på  det  klara  dermed.  Fastän  Lewenhaupts 
enda  brott  bestod  i  hans  oförmåga  och  Buddenbrock  ej  hade 
gjort  sig  skyldig  till  något  felsteg,  hade  Hattarne  likväl  be- 
slutat   öfverlemna    dessa    bägge   till  försoningsoffer,  och  en  af 


iiAiTAK.Ms    KHI6,    L 74 1  — 1742.  42ä 

ständerna  tillsatt  donistolskommission  dömde  dem  båda  till 
döden.  Endast  några  medlemmar,  såsom  biskopen  i  Borgå, 
Daniel  Juslenius,  uppmanade  att  skona  Buddenbrocks  lif;  men 
ständerna  stadfästade  dödsdomen.  Men  innan  detta  blodiga 
beslut  hann  verkställas,  voro  redan  landsbygderna  i  fullt  uppror. 
Omkring  5,000  beväpnade  Dala-män  samlade  sig  i  början  af 
Juni  i  Fahlun,  hvarifrån  de  tågade  emot  Stockholm,  tvingande 
landshöfdingen  och  flere  embetsmän  att  göra  dem  följe.  Deras 
afsigt  var  att  yrka  på  de  fångne  generalernas  bestraffning  och 
danska  prinsens  val ;  isynnerhet  var  den  senare  fordran  hufvud- 
målet  för  de  hemliga  ledarne  af  rörelsen,  men  lände  för  ögon- 
blicket till  mycken  skada,  emedan  just  nu  budskap  anländt 
från  Åbo,  att  man  ändtligen  hade  blifvit  ense  om  fredsvilkoren. 
Utan  att  akta  på  ständernas  och  regeringens  varningar,  fram- 
trängde de  upproriske  slutligen  till  hufvudstaden  och  läto  icke 
genom  någon  öfvertalning  beveka  sig  att  återvända  hem.  Då 
beslöt  styrelsen  att  gripa  till  strängare  åtgärder,  och  den  22 
Juni  angrepo  trupperna  de  upproriske  på  Stockholms  norra 
torg;  mer  än  hundra  af  dem  stupade  eller  sårades  och  de 
öfriga  togos  till  fånga.  Dagen  derpå  anstäldes  tronföljarval  i 
all  stånden,  och  furstbiskopen  af  Lybeck,  Adolf  Fredrik  af 
Holstein-Gottorpska  ätten,  utsågs  till  Sveriges  rikes  artfurste. 
Nu  var  freden  lätt  afslutad.  Redan  den  29  Juni  utbyttes 
fredsratifikationerna  i  Åbo,  och  det  ryska  krigsfolket  började 
utrymma  landet.  Sjelfva  fredsfördraget  underskrefs  den  7 
Augusti  1743.  Freden  i  Åbo  bekräftade  öfver  hufvud  de 
afträdelser,  Sverige  redan  22  år  tidigare  genom  freden  i  Nystad 
hade  gjort;  men  derutöfver  öfverlemnades  nu  åt  Ryssland  det 
egentliga  Kymmenegårds  län  ända  till  Kymmene-elf  med  stä- 
derna Fredrikshamn  och  Willmanstrand  jämte  den  del  af 
Pyttis  socken,  som  ligger  öster  om  elfvens  vestligaste  gren, 
samt  dertill  ännu  Nyslotts  stad  och  fästning  med  en  omnejd 
af  en  mils  utsträckning  åt  hvarje  håll.  Hela  det  öfriga  Fin- 
land återlemnades  åt  Sverige.  Finland  hade  denna  gång  för- 
lorat endast  ett  litet  stycke  af  sitt  område,  tillsammans  226 
geografiska  qvadratmil,  på  de  trakter,  der  kriget  äfven  förut 
hade  härjat  mest.  Men  den  omständigheten  i  och  för  sig, 
att  den  finska  nationens  område  sålunda  för  andra  gången 
blifvit    klyfdt   och  splittradt  för  att  betala  Sveriges  missgrepp, 


426  FINLANDS     HISTOKIA. 

bevisade    på    en    gång    Finlands  usla  ställning  och  den  finska 
nationalkänslans  svaghet. 

För  Sveriges  rike  i  sin  helhet  var  denna  fred  mera  för- 
ödmjukande än  förderflig,  ty  förbund  och  vänskap  med  den 
mägtige  grannen  i  öster  ersatte  i  början  fullständigt  de  trenne 
små  fästningar,  som  gingo  förlorade.  Äfven  Adolf  Fredriks 
val  och  den  omständigheten,  att  konungavärdigheten  derigenom 
äter  gjordes  ärftlig,  lände  ej  riket  till  någon  skada.  Men  det 
låg  den  största  förödmjukelse  deri,  att  samma  regering,  som 
hade  hotat  att  intaga  St.  Petersburg  och  träuga  czarens  välde 
tillbaka  till  Moskva,  nu  såsom  priset  för  freden  fick  emottaga 
sin  blifvande  konung  ur  kejsarinnans  hand.  Ingenting  vans 
dermed,  att  Lewenhaupt  och  Buddenbrock,  likasom  om  all 
olycka  hade  kommit  genom  deras  förvållande,  fördes  till 
schavotten.  Sverige  hade  i  Europas  ögon  blifvit  förbytt  till 
ett  vasallrike  under  Ryssland,  och  Hattarnes  regering  hade  för 
sina  enskilda  fördelar  uppoffrat  sitt  lands  sjelfständighet.  En 
månad  efter  fredsslutet  afslöts  den  svenska  riksdagen,  innan 
den  nyvalde  tronföljaren  ännu  hunnit  infinna  sig.  Undersök- 
ningen om  krigets  öppnande,  hvilken  Mössorna  vid  riksdagens 
början  hade  bragt  till  stånd,  lyckades  man  efter  generalernas 
afrättning  åter  få  nedlagd,  och  Hattarne  qvarstannade  fort- 
farande vid  regeringen.  Men  denna  regering  behöfde  nu  Ryss- 
lands beskydd  såväl  emot  sina  egna  undersåtar,  som  emot 
danskarnes  hotande  anfall.  Danmark,  som  blifvit  sviket  i  sina 
förhoppningar  om  tronföljarevalet  och  derjämte  kunde  förlita 
sig  på  missnöjet  bland  den  svenska  allmogen,  samlade  näm- 
ligen tvenne  arméer,  af  hvilka  den  ena  skulle  landstiga  i 
Skåne,  den  andra  åter  från  norska  sidan  infalla  i  landet.  Till 
afvärjande  af  denna  fara  visste  man  intet  annat  råd,  än  att 
begära  hjelptrupper  af  kejsarinnan,  och  general  Keith  fick  ännu 
samma  höst  1743  från  Finland  öfverföra  12,000  man  ryskt 
krigsfolk  till  Sverige,  der  de  voro  inqvarterade  ända  till  följande 
sommar.  Genom  dessas  borttagande  synes  Finland  med  ens 
blifvit  af  med  dessa  gäster,  som  under  ett  års  tid  hade  herskat 
i  landet.  Endast  en  mindre  afdelning  krigs-  och  sjöfolk,  som 
blifvit  instängde  af  isen  i  Björneborgs  hamn,  qvardröjde  på 
sin  stationsort  ända  till  sommaren. 


DET    EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTEK   KRIGET.         427 


4.    Det  ekonomiska  oeh  politiska  tillståndet  efter  kriget, 
1743—1751. 

Efter  freden  begynte  förhållandena  i  Finland  åter  komma 
i  sitt  förra  skick.  De  bortflyttade  embetsverken  och  famil- 
jerna återvände,  hofrätten,  universitetet  och  domkapitlet  vid- 
togo  sina  förra  förrättningar  och  de  interimsförordnanden,  som 
den  ryska  styrelsen  hade  gjort, .  upphörde  af  sig  sjelfva.  Men 
likväl  hade  de  tvenne  årens  händelser  qvarlemnat  djupa  spår 
såväl  uti  landets  förmögenhetsförhållanden  som  isynnerhet  uti 
dess  politiska  ställning,  och  frågan  gälde  nu,  huru  man  skulle 
kunna  afhjelpa  dessa  olyckor  eller  åtminstone  förekomma  dylika 
för  framtiden.  Rättast  gälde  dock  frågan,  genom  hvilka  medel 
den  återlemnade  delen  af  Finland  framdeles  skulle  kunna  bibe- 
hållas under  Sverige,  något  som  i  sanning  såg  mycket  betänk- 
ligt ut.  Det  ryska  väldet  hade  nämligen  åter  ryckt  ett  steg 
framåt,  och  man  kunde  ej  veta,  hvilken  stund  det  ernade 
ånyo  och  kanske  för  alla  tider  jaga  svenskarne  öfver  hafvet. 
Finlands  blifvande  öde  kändes  sålunda  osäkrare  än  någonsin 
förr,  och  i  dess  innevånares  bröst  herskade  i  sjelfva  verket 
antingen  en  svigtande  misströstan  eller  fullständig  hopplöshet. 
Den  åsigt  hade  nu  ytterligare  befästadt  sig,  att  Sverige  ej 
längre  förmådde  försvara  detta  sitt  östra  gränsland,  och  för 
den  skull  nedsatte  sig  ett  stort  antal  personer,  isynnerhet  ur 
embetsmannaklassen,  på  andra  mera  trygga  orter.  Sålunda  flyt- 
tade några  öfver  den  nya  gränsen  till  det  ryska  området ;  dessa 
utgjordes  dock  till  största  delen  af  sådana,  som  under  ockupa- 
tionen hade  stått  i  förtroligare  förhållande  till  ryssarne,  än  de 
trodde  sig  kunna  försvara  nu,  då  bladet  åter  hade  vändt  sig. 
Andra  åter  hade  under  den  tid,  de  som  flyktingar  uppehöllo 
sig  i  Sverige,  förskaffat  sig  stadigvarande  tjenster  derstädes, 
och  ville  ej  mera  återvända  till  sitt  af  olyckor  så  ofta  hem- 
sökta fädernesland;  bland  dessa  förtjenar  särskildt  omnämnas 
biskopen  i  Borgå,  Daniel  Juslenius,  en  bland  finskhetens  ifri- 
gaste  förkämpar,  som  nu  i  sin  misströstan  öfvergaf  sitt  eget 
land  och  emottog  biskopsembetet  i  Skara.  Men  äfven  bland 
dem,  hvilka  qvarstannade  i  sina  hem,  fick  man  nu  mera  för- 
gäfves    söka    samma    känslor  af  trohet  och  broderligbet  emot 


428  FINLANDS     HISTORIA. 

Sverige,  som  fordom.  Det  missnöje,  som  redan  före  krigets 
utbrott  gäst  i  sinnena,  trädde  nu  mer  osminkadt  än  någonsin 
förr  i  dagen.  Detta  kunde  redan  märkas  på  alla  de  till 
senaste  riksdag  inlemnade  besvärsskrifterna,  hvilka  alla  en- 
stämmigt upprepade  finnarnes  skuldfrihet  till  kriget,  äfvensom 
de  lidanden,  de  nu  för  Sveriges  skull  fått  utstå.  Vid  samma 
riksdag  hade  de  finska  representanterna,  utan  att  fråga  efter 
de  olika  partinamnen,  stått  eniga  som  en  enda  man  och  hållit 
gemensamma  öfverläggningar,  för  att  på  så  mycket  kraftfullare 
sätt  kunna  uppträda  i  bredd  med  svenskarne.  Medvetandet 
om,  att  de  bägge  folkens  intressen  ej  längre  voro  de  samma, 
var  den  närmaste  lärdomen  af  de  utståndna  olyckorna. 

Men  å  andra  sidan  åter  var  det  äfven  ögonskenligt,  att 
den  svenska  regeringen  för  tillfället  hade  liksom  några  sam- 
vetsqval  för  Finlands  skull,  och  att  man  derför  försökte  såvidt 
möjligt  blidka  finnarnes  kränkta  sinnen.  Redan  vid  riksdagens 
början  hade  en  särskild  s.  k.  Flyktings-kommission  blifvit  nedsatt, 
hvilken  skulle  taga  i  sitt  skydd  de  fattiga  och  medellösa,  hvilka 
för  fiendens  skull  hade  öfvergifvit  sina  hemorter,  och  på  Sekreta- 
utskottets begäran  lät  man  i  alla  Sveriges  län  landshöfdingarne 
insamla  penningar  till  flyktingarnes  understödande.  Dessa 
nådegåfvor  förslogo  väl  ej  långt,  tvertom  förnams  från  flyktin- 
garnes sida  en  bitter  klagan  öfver  svenskarnes  hårdhjertenhet; 
men  under  rikets  stora  nöd  hade  regeringen  derigenom  likväl 
gjort  åtminstone  något  för  att  mildra  de  enskildes  lidanden. 
Äfven  det  de  finska  representanterna  tillkommande  riksdags- 
underhållet betaltes  från  statskassan,  emedan  man  ej  hade 
att  vänta  något  från  valdistrikten,  der  fienden  innehade  väldet. 
Förutom  dessa  åtgärder  hade  ständerna  tillsatt  ett  särskildt 
utskott  för  de  från  Finland  inkomna  besvären,  och  då  freden 
i  Åbo  slutligen  blef  afgjord,  nedsattes  i  Juli  1743  ett  nytt 
utskott,  hvilket  skulle  föreslå  lämpliga  medel  till  Finlands 
upphjelpande  efter  de  öfverståndna  hemsökelserna.  Man  märkte 
dock  snart,  att  det  ännu  fattades  noggrannare  uppgifter  om 
den  verkliga  ställningen  i  detta  land,  och  för  att  afhjelpa 
detta  yrkade  man,  att  regeringen  skulle  tillsätta  en  undersök- 
ningskommission, hvilken  till  nästa  riksdag  skulle  kunna  lemna 
en  sanningsenlig  berättelse  om  landets  ekonomi  och  föreslå 
de  utvägar,  som  till  dess  upphjelpande  borde  tillgripas.  Under 
tiden  inskränkte  sig  ständernas  åtgöranden  till  några  allmänna 


OKI     KKONOM1SKA     0.     POLITISKA     TILLSTÅ  MIKT     KITKK     KBIOET.         429 

förordningar.  Uti  riksdagsbeslutet  yttrades  hurusom  "Kungl. 
majestät  med  missnöje  förnummit  den  medfart  och  hårdhet, 
som  emot  dess  trogne  undersåtare  i  Finland  så  af  fienden 
under  sista  kampagne  som  af  dess  egen  milice  skall  varaför- 
öfvad",  till  följd  hvaraf  utlofvades  en  undersökning  af  en  hvars 
lidanden,  för  att  sedan  godtgöra  de  samma  genom  motsvarande 
friar.  Beträffande  dessa  friar  hade  ständerna  redan  på  för- 
hand meddelat  några  bestämmelser,  i  stöd  af  hvilka  tvenne 
kungl.  bref  af  den  3  Oktober  och  den  9  November  1743  till- 
försäkrade Finlands  innebyggare  af  alla  stånd,  embeten  och 
näringar,  ej  allenast  alla  kronoresters  efterskänkande,  utan 
ännu  derutöfver  tre  allmänna  frihetsår,  1744 — 1746,  då  de 
skulle  förskonas  från  alla  direkta  och  indirekta  skatteutskylder, 
likväl  så  att  de,  hvilka  ej  voro  alldeles  ruinerade,  utan  ännu 
hade  några  spår  af  välstånd  q  var,  ålades  att  betala  krono- 
tiondena,  mantalspenningarne,  lagmans-  och  domarekapparne, 
tingskapparne  samt  presternas  rättigheter.  Dessutom  erhöllo 
städerna  rättighet  att  under  frihetsåren  sjelfva  uppbära  och 
behålla  lilla  tullen  samt  några  konsumtionsskatter  till  hjelp  åt 
de  borgare,  hvilka  hade  lidit  mest  af  kriget.  Dessa  förord- 
ningar åtföljdes  af  en  mängd  andra,  hvilka  alla  afsågo  att 
lindra  det  finska  folkets  nödstälda  belägenhet.  Under  frihets- 
åren fick  t.  ex.  tullfritt  införas  från  Estland  och  Liffland 
spannmål,  kreatur,  hampa  och  lin.  Åt  dem,  som  åtogo  sig 
att  odla  ödehemman,  förunnades  särskilda  rättigheter,  och  då 
den  gamla  klagovisan  öfver  bristande  arbetskrafter  åter  för- 
nams från  de  jordegandes  sida,  drog  man  försorg  om,  att  det 
till  Sverige  utvandrade  finska  tjenstefolket  återsändes  till  sina 
hemorter.  Alla  dessa  mått  och  steg  bevisa  svenska  regerin- 
gens goda  vilja  att  gifva  Finland  godtgörelse  för  dess  lidanden. 
Men  rätteligen  voro  de  tre  utlofvade  friåren  mera  än  rikets 
finanser  tilläto  och  mera  än  det  öfverståndna  kriget  ens  skulle 
såsom  ersättning  hafva  fordrat.  Styrelsen,  som  sålunda  häruti 
hade  förhastat  sig,  ansåg  redan  året  derpå  nödigt  att  utsända 
vice  landshöfdingen  i  Åbo  Ehrenmalm  på  en  rundresa  genom 
alla  städer  och  härader,  för  att  med  allmänheten  öfverens- 
komma  om  ett  godvilligt  afstående  af  någon  del  af  det,  som 
blifvit  den  samma  utlofvadt.  Då  träffades  i  allmänhet  den 
öfverenskommelse,  att  de  skattedragande  nöjde  sig  med  half 
skattefrihet,    hvilken    likväl    för    de  fattigare  skulle  utsträckas 


4.')0  FINLANDS    HISTOKIA. 

till  sex  eller  fyra  år;  för  de  allra  mest  utblottade  lofvade  man 
qvarstå  vid  det  ursprungliga  medgifvandet  i  minst  tre  år.  Men 
äfven  dessa  löften  inskränkte  man  sedan  betydligt  vid  verk- 
ställandet. En  dylik  ombytlighet  kunde  ej  framkalla  mycket 
förtroende  till  styrelsens  åtgärder,  och  derjemte  förbittrades 
sinnena  ytterligare,  då  af  1743  års  utskylder  en  fjerdedel  sko- 
ningslöst utkräfdes,  ehuru  det  främmande  oket  just  under  detta 
år  allra  hårdast  hade  tryckt  landet  och  året  derpå  en  ganska 
svår  missväxt  hade  inträffat.  Till  följd  af  allt  detta  inkommo 
ånyo  en  mängd  klagomål  till  den  riksdag,  som  enligt  regerings- 
formen öppnades  om  hösten  1746. 

Under  tiden  hade  likväl  förhällande  i  Finland  så  till  vida 
hunnit  reda  sig,  att  de  närmaste  följderna  af  kriget  med  nå- 
gorlunda visshet  kunde  beräknas.  Redan  i  början  af  år  1744 
hade  regeringen  i  enlighet  med  ständernas  begäran  i  Stockholm 
tillsatt  en  särskild  kommission,  hvilken  genom  landshöfdingarne 
och  andra  lämpliga  personer  borde  insamla  alla  nödiga  upp- 
lysningar. Ordförande  i  denna  kommission  var  presidenten  i 
Svea  hofrätt,  grefve  Karl  Frölich,  hvilken  före  kriget  någon 
tid  varit  president  i  Åbo;  de  öfriga  sju  medlemmarne  synas 
varit  alldeles  främmande  för  de  finska  förhållandena,  men  bland 
dem  fans  dock  en,  hvars  insigt  i  ekonomiska  frågor  stod 
långt  öfver  vanligt  embetsmannaförstånd,  nämligen  landtmäteri- 
direktören  Jakob  Faggot,  grundläggaren  af  storskiftet  i  Sverige. 
Sedan  landshöfdingarne  till  kommissionen  insändt  mer  eller 
mindre  fullständiga  upplysningar  rörande  deras  län,  och  äfven 
flere  enskilda,  såsom  t.  ex.  öfverstlöjtnanten  Anders  Johan  Nor- 
denberg (adlad  till  Nordenskjöld)  och  kapellanen  i  Laihela, 
Israel  Reinius,  afgifvit  sina  utlåtanden  om  deras  fäderneslands 
ekonomiska  angelägenheter,  kunde  kommissionen  redan  följande 
år  inlemna  sin  berättelse  till  regeringen.  Öfver  hufvud  taget 
hade  man  funnit,  att  krigets  förödelser  ej  voro  på  långt  när 
så  stora,  som  man  i  början  hade  trott,  och  hoppades  man 
derför  att  den  ekonomiska  ställningen  snart  nog  åter  skulle 
höja  sig  till  samma  ståndpunkt,  som  den  före  kriget  innehaft. 
Men  derjemte  blef  man  äfven  gjord  uppmärksam  på  det  be- 
tänkliga förfall,  hvari  detta  vidsträckta  och  af  naturen  så  mång- 
faldigt gynnade  land  redan  länge  hade  fått  förblifva.  Till 
afhjelpande  häraf  föreslog  nu  kommissionen  några  lämpliga 
åtgärder,    såsom    allmän    uppmätning   och  storskifte  af  jorden, 


DET    EKONOMISKA    <».    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTER    KBIGBT.       431 

inrättandet  af  spannmålsmagasin,  befordrandet  af  städernas 
trafik  m.  m.  Större  delen  af  dessa  framställningar  hänskötos 
derpå  till  ständernas  öfvervägande ;  men  i  de  fall,  der  omstän- 
digheterna fordrade  en  hastigare  mellankomst,  vidtog  regerin- 
gen sjelf  på  förhand  de  åtgärder,  som  ansågos  nödiga. 

Det  var  framför  allt  Savolaks,  hvars  ställning  genom  det 
sista  fredsslutet  blifvit  helt  och  hållet  rubbad  och  derför  på- 
kallade skyndsam  omvårdnad  och  hjelp.  Man  bör  komma  ihog, 
att  detta  vidsträckta  landskap,  som  jämte  Karelen  förut  hade 
hört  under  landshöfdingens  i  Willmanstrand  administration,  eller 
Kymmenegårds  län,  nu  hade  förlorat  hela  sitt  kustområde  samt 
alla  de  platser,  hvilka  hittills  hade  utgjort  förmedlingspunkterna 
för  dess  handel,  förvaltning  och  försvar.  Det  gamla  Olofsborg 
(Nyslott),  uppbygdt  i  forna  tider  just  till  detta  landskaps  för- 
svar mot  ryssarne,  var  nu  i  denna  främmande  magts  våld,  och 
en  här  stationerad  rysk  galerflotta  skulle  lätt  kunnat  beherska 
hela  Saimas  vattenområde.  Sjelfva  den  nya  riksgränsen,  hvilken 
landshöfdingen  Stjernstedt  som  bäst  uppgick  med  ryska  full- 
mägtige,  medförde  egendomliga  missförhållanden,  alldenstund 
den  samma,  fortgående  i  räta  linier,  afskar  socknar  och  försam- 
lingar, ja  till  och  med  byalag  och  enskilda  egor.  På  ett  par 
ställen  i  Sääminge  och  Kerimäki  socknar  kom  man  ej  alls  till 
någon  slutlig  öfverenskommelse,  så  att  tvenne  neutrala  områden 
(omkring  tjugu  gårdar)  uppstodo,  hvilka  ej  betaide  skatt  till 
någondera  kronan.  Till  största  skada  för  landskapets  befolk- 
ning var  likväl  det  missförhållande,  att  deras  handelsväg  genom 
Willmanstrand  och  Fredrikshamn  nu  var  afskuren  och  i  hela 
länet  numera  ej  fans  någon  enda  stad.  Saken  skulle  dock  i 
någon  mon  varit  hjelpt  dermed,  att  de  erhållit  tillåtelse  till 
liandel  på  de  österbottniska  städerna,  såsom  de  redan  före 
kriget  en  gång  hade  begärt.  Men  den  gällande  handelsstadgan 
kunde  ej  tillåta  en  dylik  frihet,  och  då  efter  krigets  slut  stä- 
derna Uleåborg  i  norr  och  Borgå  i  söder  anhöllo  om  tillstånd 
att  utrusta  skepp  till  Spanien  för  att  hemta  salt  för  Savolaks 
och  Karelens  behof,  ansåg  regeringen  icke  lämpligt  att  gifva 
sitt  bifall  dertill.  Deremot  beslöt  man  att  öfverflytta  Fredriks- 
hamns förra  stapelrättigheter  på  en  annan  ort  vester  om 
Iwimneneelf,  och  sålunda  grundlades  nu  år  1745  i  Perno 
socken  staden  Degerby,  som  några  år  senare  erhöll  namnet 
Lovisa.     Det    var   i   främsta   rummet  en  före  detta  borgare  i 


432  FINLANDs     ÉI8T0BIA. 

Fredriksham,  Jakob  Forsell  (sedermera  adlad  med  namnet  af 
Forselles),  som  ifrade  för  grundläggandet  af  denna  nya  handels- 
plats. Men  befolkningen  i  Savolaks  och  Karelen  var  höge- 
ligen missnöjd  med  denna  åtgärd  och  petitionerade  vid  nästa 
riksdag  om  rättighet  att  föra  sina  produkter  till  de  förra,  nu 
i  fiendens  våld  befintliga  försäljningsplatserna,  hvilken  begäran 
likväl,  såsom  man  kunde  förutse,  blef  afslagen.  Af  allt  detta 
ser  man,  i  hvilken  svår  belägenhet  de  östra  landskapen  hade 
råkat  genom  det  sista  fredsslutet.  Alla  dessa  missförhållanden 
kunde  endast  småningom  i  någon  mon  afhjelpas.  Ortens 
trivialskola,  hvilken  förut  varit  i  Willmanstrand,  flyttades  först 
till  St.  Michels  socken  och  strax  derpå  till  Rantasalmi,  men 
kom  ej  till  någon  blomstring,  alldenstund  en  vanlig  bondby  ej 
kunde  erbjuda  tillräckligt  utrymme  för  något  större  antal  elever. 
Nyslotts  postkontor  flyttades  till  St.  Michels  kyrkoby,  och  sätet 
för  länsstyrelsen  förlades  till  en  början  till  Brahelinna  gård  i 
Kristina  socken.  Men  om  sommaren  1747  ombildades  detta 
östliga  län  ånyo;  några  socknar  från  Tavast-Nylands  län  fördes 
dit  såsom  tillskott,  och  landshöfdingen  tog  sitt  säte  i  Degerby 
(Lovisa).  Namnet  "Kymmenegårds  län"  bibehölls  allt  fort- 
farande, fastän  sjelfva  Kymmenegård  nu  låg  på  ryska  sidan 
om  riksgränsen. 

På  hvad  sätt  den  del  af  länet,  som  i  fredsslutet  kommit 
att  tillhöra  Ryssland,  samtidigt  organiserades,  vilja  vi  i  sam- 
manhang härmed  i  korthet  framställa.  Det  bör  märkas,  att 
fredsfördraget  denna  gång  tillförsäkrade  befolkningen  fullständig 
religionsfrihet  samt  ett  oqvaldt  bibehållande  vid  dess  förra 
rättigheter  och  förmoner.  Sålunda  förblefvo  äfven  ortens  in- 
rättningar och  förhållanden  på  nästan  samma  fot,  som  före 
kriget;  allenast  indelningsverket  upphäfdes  här  fullständigt, 
såsom  äfven  förhållandet  varit  i  det  öfriga  ryska  Finland. 
Det  eröfrade  landskapet  lades  under  generalguvernörens  i  Viborg 
förvaltning;  men  föreningen  med  Yiborgs  län  biet  ej  så  full- 
ständig, som  man  haft  skäl  att  förmoda,  utan  ett  särskildt 
landskansli  och  en  särskild  "ståthållare"  tillsattes  i  Willman- 
strand, likasom  ock  särskildt  konsistorium  och  egen  domprost 
i  Fredrikshamn.  Det  märkvärdigaste  är,  att  äfven  svenska 
tidens  inskränkningar  i  handel  och  samfärdsel  bibehöllos.  sa 
att  t.  ex.  Willmanstrands  handel  fortfarande  hölls  under  Fredriks- 
hamns   stapelrätt  och  sålunda  undanhölls  Yiborgs  handelsmän. 


DET    EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTER    KRIGET.       433 

Genom  lampliga  medel  försökte  man  befordra  landskapets  åter- 
förkofran  efter  kriget,  och  då  ödeläggeisen  isynnerhet  hade 
träffat  städerna  Willmanstrand  och  Fredrikshamn,  så  använde 
man  till  deras  återuppbyggande  alla  de  medel  (omkring  11,000 
daler  silfvermynt),  som  blifvit  inbesparade  på  de  finska  finan- 
serna under  ryska  ockupationen.  Men  dessa  hade  likväl  nu 
förlorat  största  delen  af  sin  betydelse,  då  de  savolaksiska  och 
karelska  uppländerna  ej  mera  fingo  bedrifva  sin  handel  denna 
väg.  I  detta  likasom  äfven  i  många  andra  afseenden  hade 
den  nya  riksgränsen  tillfogat  kännbara  skador  åt  hvardera 
sidans  befolkning. 

Midt  under  dessa  ansträngningar,  genom  hvilka  man  ville 
läka  de  af  kriget  efterlemnade  såren,  nalkades  på  denna  tid 
åter  faran  af  ett  nytt  krig,  hvilket  i  många  år  åstadkom  för- 
virring och  oro  i  Finland.  Strax  efter  freden  hade  nämligen 
förhållandet  emellan  de  båda  rikena  antagit  en  mindre  vänlig 
karaktär,  h vartill  orsaken  var  kejsarinnans  missnöje  med  den 
nyvalde  svenske  tronföljarens  handlingssätt.  Elisabet  hade 
naturligtvis  hoppats,  att  Adolf  Fredrik  genast  vid  sin  ankomst 
till  Sverige  skulle  ställa  sig  på  deras  sida,  hvilka  arbetade 
för  fred  och  vänskap  med  Ryssland,  och  att  Hattarne  sålunda 
skulle  utträngas  från  regeringen.  Men  arfprinsen,  som  ej  ville 
blifva  endast  en  vasall  under  Ryssland,  satte  tvertom  hela  sin 
lit  till  Hattarne,  och  dessa  å  sin  sida  emottogo  med  glädje 
detta  fördelaktiga  tillbud.  Denna  partiernas  nya  ställning  fick 
sin  fulla  fasthet,  då  om  sommaren  1744  preussiska  prinsessan 
Lovisa  Ulrika,  Fredrik  den  stores  syster,  hemfördes  till  Sverige 
såsom  Adolf  Fredriks  gemål.  Skön  och  snillrik,  men  på  samma 
gång  kraftfull  och  hersklysten,  fick  Lovisa  Ulrika  snart  full- 
ständigt magt  öfver  sin  svage  gemål  och  började  nu  med  större 
intresse,  än  den  svenska  regeringsformen  rätteligen  skulle  med- 
gifvit,  blanda  sig  i  statens  angelägenheter.  Den  gamle  konung 
Fredrik,  hvars  lättsinniga  och  smutsiga  böjelser  aldrig  fram- 
kallat någon  aktning,  trängdes  allt  mer  och  mer  åt  sidan,  men 
det  unga  hofvet,  der  man  genast  från  början  begynte  uppgöra 
planer  till  konungamagtens  utvidgande,  tillvann  sig  deremot  en 
vidsträckt  krets  af  vänner.  Isynnerhet  förvärfvade  sig  den 
utmärkte  och  vältalige  grefve  Tessin,  för  tillfället  Hattarnes 
förnämsta  man  och  som  något  senare,  efter  Gyllenborgs  död, 
äfven  blef  kanslipresident,  den  unga  prinsessans  fulla  förtroende 

Finlands  historia.  28 


434  FINLANDS    HISTORIA. 

och  befästade  ytterligare  bandet  emellan  Hattpartiet  och  hofvet. 
Hattarne,  som  allt  fortfarande  nödgades  frukta  efterräkningar 
för  sina  ränker,  sågo  i  detta  förbund  den  enda  utvägen  att 
befästa  sin  ställning  och  synas  för  detta  pris  lofvat  befordra 
det  unga  hofvets  hersklystna  planer.  Men  hos  ryska  hofvet 
kunde  naturligtvis  alla  dessa  omständigheter  ej  undgå  att  fram- 
kalla misstro  och  förbittring.  Kejsarinnan  började  ångra,  att 
hon  för  Adolf  Fredriks  val  hade  återskänkt  Finland,  och  de 
planer  rörande  Sverige  och  Finland,  hvilka  i  bröderna  Bestu- 
scheff  hade  sina  ifrigaste  förespråkare,  tillvunno  sig  allt  större 
och  större  uppmärksamhet,  isynnerhet  då  Alexej  Bestuscheff 
vid  denna  tid  blef  storkansler  och  nära  nog  hufvudledaren  af 
Rysslands  politik.  Redan  om  sommaren  1745  skref  Elisabet 
till  Sveriges  arfprins  ett  enskildt  förmaningsbref  och  förebrådde 
honom  för  den  ynnest,  han  visade  Hattarne.  Adolf  Fredrik 
afgaf  härpå  på  inrådan  af  rådet  ett  med  hans  värdighet  över- 
ensstämmande svar,  och  ställningen  förvärrades  allt  mera. 
Slutligan  hotade  äfven  den  politiska  ställningen  i  Europa  att 
på  nytt  framkalla  öppen  fiendtlighet.  Preussen  och  Frankrike 
fortsatte  allt  ännu  kriget  med  Österrike;  men  Rysslands  kej- 
sarinna förband  sig  med  sistnämnde  magt  och  England  och 
tog  mycket  illa  upp,  att  arfprinsessan  i  Sverige  visade  glädje 
öfver  sin  broders,  Fredrik  den  stores,  seger.  Samtidigt  var 
den  svenska  regeringen  i  spändt  förhållande  äfven  till  England, 
och  äfven  Danmark,  som  fruktade  Adolf  Fredriks  holsteinska 
anspråk,  slöt  sig  åter  till  Sveriges  fiender.  Sveriges  statsmän, 
som  nödgades  helst  på  något  håll  söka  bundsförvandter,  bör- 
jade då  att  knyta  en  närmare  vänskap  med  Fredrik  den  store. 
Men  Elisabet  tog  högeligen  illa  vid  sig  häraf,  och  Hit  öfver- 
modigt  förkunna,  att  ett  sådant  förbund  ej  var  gagneligt  för 
Sverige.  Denna  gång  vågade  man  ej  trotsa  kejsarinnans  vilja, 
och  förbundet  med  Preussen  stannade  således  dervid.  Men 
Rysslands  handlingssätt  begynte  framkalla  en  allmän  ovilja  i 
Sverige,  och  Hattarne  förstodo  att  skickligt  begagna  sig  häraf 
till  sin  fördel. 

På  denna  fot  stod  Sveriges  utrikes  politik,  då  rikets 
ständer  åter  sammanträdde  om  hösten  1746.  Partisinnet  hade 
sedan  senaste  riksdag  allt  mer  upphetsats,  och  Mössorna  ville 
nu  ändtligen  hålla  efterräkning  rörande  såväl  öppnandet  af 
det     olyckliga    kriget,    som   ock    Hattarnes    öfriga    missgrepp. 


DET    EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTEB    KRIGET.       435 

Den  ömmaste  punkten  i  den  inre  förvaltningen  var  otvivel- 
aktigt finansernas  dåliga  skick,  ty  regeringen  hade  användt 
hankens  medel  och  kredit  såväl  till  sina  krigsplaner,  som  ock 
till  sina  industriella  företag,  hvaraf  följden  blef,  att  pappers- 
myntets värde  nedgick  och  det  klingande  myntet  begynte 
strömma  ut  ur  banken  och  landet.  Om  hösten  1745  nödgades 
banken  slutligen  upphöra  att  inlösa  sina  sedlar  och  i  dess 
ställe  börja  för  den  dagliga  rörelsens  behof  utgifva  mindre 
pappersmynt,  hvilket  snart  helt  och  hållet  utträngde  det  metal- 
liska myntet.  Följderna  af  denna  åtgärd,  nämligen  penninge- 
värdets osäkerhet  och  prisens  stegring,  förorsakade  kännbara 
förluster  för  alla  samhällsklasser  och  framkallade  ett  allmänt 
missnöje  i  alla  delar  af  riket.  I  Finland  undanträngdes  dock 
bankfrågan  af  andra  angelägenheter.  De  af  kriget  tillfogade 
förlusterna  och  ersättningens  ojämna  fördelning  utgjorde  allt 
ännu  den  förnämsta  klagopunkten.  Man  misstyckte  deröfver, 
att  den  utlofvade  skattefriheten  på  mångfaldigt  sätt  inskränktes, 
att  de  af  svenska  hären  uttagna  proviantförråden  ännu  delvis 
voro  obetalade,  och  att  riksdagsarfvodet  för  senaste  riksdag, 
hvilket  kronan  då  hade  godtgjort  de  finska  representanterna, 
nu  efteråt  utkräfdes  från  landets  innevånare.  Slutligen  klagade 
man  öfver  uppbördsmännens  oredlighet  och  domarnes  dåliga 
rättsvård;  de  gamla  fordringarna,  att  stadgarne  och  uppbörds- 
sedlame  skulle  tryckas  på  finska  språket  och  itt  de  lediga 
tjensterna  ej  skulle  besättas  med  andra  än  infödde  finske  män, 
återträffas  också  bland  de  petitioner,  hvilka  de  finska  repre- 
sentanterna förde  med  sig  till  Stockholm.  Missnöjet  i  Finland 
och  i  bredd  dermed  den  ryska  politikens  ränker,  hvarom  vi 
snart  komma  att  utförligare  tala,  syntes  vid  denna  tid  så  be- 
tänkliga, att  regeringen  ej  gaf  sig  tid  att  afvakta  riksdagens 
åtgöranden  i  saken,  utan  tillsatte  en  särskild  komité  af  tre 
medlemmar,  för  att  afgifva  ett  betänkande  öfver,  genom 
hvilka  medel  finnarne  skulle  kunna  lugnas.  Denna  komité, 
hvars  märkligaste  medlem  var  den  stränga  Mössmannen,  prosten 
Serenius  från  Nyköping,  uppmanade  regeringen  att  genom  efter- 
gifter och  nödiga  åtgärder  till  det  öfverklagade  ondas  afhjel- 
pande  tillfredsställa  befolkningen  i  Finland,  och  det  är  äfven 
sannolikt,  att  dylika  löften  vid  riksdagens  början  i  någon  mon 
bidrogo  att  lugna  de  finska  representanternas  förbittrade  sinnen. 


436  FINLANDS    HISTOBIA. 

I  allmänhet  lutade  de  från  Finland  ankomne  riksdags- 
männen nu  likasom  vid  föregående  rikadagar  åt  Mössornas 
parti;  till  detta  parti  räknades  t.  ex.  alla  de  finska  medlem- 
marne  af  bondeståndet,  och  äfven  i  de  öfriga  stånden  påträffas 
ifriga  Mössor,  såsom  t.  ex.  hofrättsrådet  Adam  Iredenstjerna, 
Borgå-biskopen  Johan  Nyländer  samt  prosten  i  Nerpes  Henrik 
Carlborg.  Men  äfven  några  synnerligen  framstående  Hattar 
hade  infunnit  sig  från  Finland  och  främst  förtjenar  bland  detta 
parti  omnämnas  bröderna  Wrede,  friherrar  till  Elimä,  borg- 
mästaren Forsell  från  Degerby  och  den  lika  skicklige  som 
ränkfulle  Åbo-professorn  Johan  Brovallius,  hvilken  väl  till  sin 
härkomst  var  svensk,  men  redan  fullt  hemmastadd  i  de  finska 
förhållandena.  De  svenska  riksdagsmännen  voro  någorlunda 
jämnt  fördelade  emellan  de  bägge  partien,  och  i  sjelfva  rådet 
hade  omkring  Åkerhjelm  samlat  sig  en  stark  minoritet  af 
Mössor,  hvilken  tycktes  förebåda  hattpartiets  fall.  Åtminstone 
syntes  det  af  allt,  att  striden  skulle  blifva  allvarsammare  än 
någonsin  förr,  och  hvartdera  partiet  gjorde  ihärdiga  ansträng- 
ningar hvar  på  sitt  håll. 

Men  denna  partiernas  kamp  erhöll  en  egendomlig  prägel 
derigenom,  att  äfven  de  främmande  magterna  med  ovanlig 
djerfhet  nu  blandade  sig  i  den  samma,  begagnande  sig  af 
både  lofliga  och  olofliga  medel  till  vinnandet  af  sina  afsigter. 
Såväl  Rysslands  som  Englands  hof  hade  beslutat  göra  sitt 
bästa  för  att  störta  Hattarnes  regering,  och  deras  ministrar  i 
Stockholm  fingo  strax  i  början  använda  omätliga  summor  till 
köp  af  röster.  Å  andra  sidan  arbetade  äfven  den  franska 
ministern  med  samma  medel  till  förmon  för  Hattarne.  Vi 
kunna  i  någon  mon  fatta  utsträckningen  af  denna  skamliga 
handel,  då  man  t.  ex.  vet,  att  Ryssland  och  England  i  och 
för  landtmarskalksvalet  utgåfvo  nära  200,000  daler  koppar- 
mynt (omkring  110,000  mark  finskt  mynt)  och  Frankrike  syn- 
barligen en  ännu  större  summa.  Denna  gång  segrade  Mös- 
sorna med  en  ringa  majoritet,  så  att  deras  man,  friherre  von 
Ungern- Sternberg,  blef  landtmarskalk.  Men  valen  till  Sekreta- 
utskotten aflöpo  mera  till  Hattarnes  förmon,  hvarjämte  bonde- 
ståndet nu  uteslöts  från  denna  riksdagsinstitutionens  kärna. 
Vid  alla  dylika  tillfällen  voro  de  främmande  magternas  pen- 
ningar det  afgörande  medlet  i  partiernas  händer,  och  deras 
fördelning    var    ordnad    till   en  verklig  handel  genom  hemliga 


DET    EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTER    KRIGET.       437 

agenter.  Mössornas  penningeutdelare  voro  t.  ex.  kaptenen 
Hans  Henrik  Boije,  general  Staél  von  Holstein,  direktören 
Hedman  samt  bondeståndets  talman,  Olof  Håkansson,  m.  fl.; 
de  franska  penningarne  åter  gingo  genom  Fredrik  Gyllenborgs, 
de  bägge  Wredarnes  samt  stockholmsborgarne  Kjermaus  och 
Plomgrens  händer.  Tillsammantaget  synes  Frankrike  under 
riksdagen  hafva  till  detta  ändamål  användt  mer  än  en  million 
daler  kopparmynt  (eller  efter  medelkurs  omkring  500,000  finska 
mark).  Rysslands  och  Englands  gemensamma  utgifter  voro 
något  mindre,  nämligen  844,000  daler.  Men  derjämte  begag- 
nade sig  Ryssland  af  andra  medel,  åt  hvilkas  ändamål  och 
verkningar  vi  måste  egna  en  särskild  uppmärksamhet. 

Såsom  redan  i  det  föregående  är  framhållet,  hade  kej- 
sarinnan ansett  det  vara  en  naturlig  fordran,  att  de  billiga 
fredsvilkor,  som  blifvit  Sverige  medgifna,  från  deras  sida  skulle 
återgäldas  genom  ett  närmare  anslutande  till  den  ryska  politi- 
kens ledning,  hvartill  Hattarnes  fördrifvande  från  regeringen 
skulle  varit  första  steget.  Då  dessa  förhoppningar  likväl  icke 
förverkligades  och  det  unga  hofvet  tvertom  slöt  sig  till  Hat- 
tarne, beslöt  ryska  regeringen  att  tillgripa  hotelser  och  hade 
kort  innan  riksdagens  öppnande  till  minister  i  Stockholm  skickat 
en  friherre  Johan  Albrekt  von  Korff,  hvilken  var  Tessins 
personliga  fiende  och  i  öfrigt  känd  för  sitt  öfvermodiga  väsende. 
Genast  från  början  tog  sig  von  Korff  en  befallande  ton  i  allt, 
som  rörde  Sveriges  angelägenheter,  utdelade  förebråelser  såväl 
åt  kronprinsen  som  åt  enskilde  och  trodde  sig  genom  att  in- 
jaga fruktan  kunna  befordra  sitt  hofs  afsigter.  Samtidigt  af- 
seglade  den  ryska  galerflottan  från  Kronstadt  till  Fredrikshamn 
och  tillkännagaf  sin  afsigt  vara  att  genom  svenska  skärgården 
segla  till  Reval;  ryska  trupper  samlades  vid  gränsen  och  allt 
tycktes  häntyda  på  ett  fredsbrott.  Men  dessa  grofva  demon- 
strationer verkade  raka  motsatsen  mot  det,  som  man  med  de 
samma  afsett.  Hattarne,  till  hvilkas  hufvudfel  man  hade  räknat, 
att  de  skulle  eftersträfvat  det  kungliga  enväldets  återinförande 
till  Adolf  Fredriks  förmon,  kunde  nu  till  sitt  eget  rättfärdi- 
gande utbreda  den  tron,  att  motpartiet  genom  ryssarnes  hjelp 
ville  förändra  sjelfva  tronföljden,  hvars  upprätthållande  Hattarne 
sålunda  föregåfvo  sig  försvara.  Denna  beskyllning  upprörde  så 
mycket  mer  allmänhetens  känslor,  som  kronprinsessan  just  i 
början  af  året  hade  nedkommit  med  en  son,  sedermera  Gustaf  III, 


438  FINLANDS    HISTORIA. 

och  det  svenska  folket  sålunda  för  första  gången  under  detta 
århundrade  såg  sin  regerande  ätt  välsignad  med  en  manlig 
afkomling.  Men  äfven  hos  dem,  hvilka  ej  fruktade  någon  fara 
för  tronföljden,  uppväckte  den  främmande  magtens  öfvermodiga 
uppträdande  bitterhet  och  vrede,  så  att  till  och  med  mången 
ur  Mössornas  led  med  afsky  drog  sig  undan  från  ett  dylikt 
parti,  hvilket  vore  i  stånd  att  fullständigt  tillintetgöra  Sveriges 
sjelfständighet  och  anseende.  Denna  nationalkänslans  naturliga 
ovilja  frambröt  slutligen  öppet,  då  von  Korff  vid  en  offentlig 
audiens  den  15  November  1746  hemtade  åt  arfprinsen  ett 
bref,  hvaruti  kejsarinnan  tillrättavisade  honom  derför,  att 
Tessin  allt  fortfarande  bibehölls  vid  sakernas  ledning,  samt 
tillika  förkunnade  det  vara  hennes  fasta  beslut  att  försvara 
och  upprätthålla  Sveriges  fria  regeringsform.  Saken  hade  nu 
gått  så  långt,  att  rådet  och  ständerna  ej  kunde  undgå  att  in- 
gripa deri.  Den  unge  friherre  Anders  Johan  von  Höpken 
väckte  i  Sekreta-utskottet  fråga,  att  ständerna  borde  genom 
en  särskild  "nationel  deklaration"  bekräfta  sin  trohet  emot 
Adolf  Fredrik  och  på  samma  gång  protestera  mot  kejsarinnans 
sjelftagna  förmyndarerätt  öfver  Sveriges  angelägenheter;  för- 
slaget godkändes  såväl  i  utskottet  som  i  Stora  Sekreta-deputa- 
tionen,  och  ständerna  framburo  åt  arffursten  en  enhällig  till- 
gifvenhetsadress.  Härefter  begynte  segern  helt  och  hållet  luta 
åt  Hattarnes  sida.  Inom  Sekreta-utskottet,  hvarest  de  hade 
pluralitet,  valdes  äfven  nu,  likasom  1740,  ett  Sekretissimo  för 
de  hemligaste  angelägenheterna,  och  äfven  inom  rådet,  der 
deras  ställning  ända  hittills  hade  varit  någorlunda  svag,  för- 
stodo  de  att  genom  ett  listigt  konstgrepp  befästa  sin  plura- 
litet. Det  fans  nämligen  för  tillfället  sex  riksrådsbefattningar 
lediga,  dem  det  tillkom  ständerna  att  besätta  genom  nya  val. 
Just  vid  jultiden,  då  en  stor  mängd  riksdagsmän  utan  att 
ana  något  försåt  hade  begifvit  sig  till  sina  hemorter  för  att 
fira  helgen,  yrkade  Henrik  Wrede  plötsligen  uppå,  att  valet 
skulle  ske,  och  sålunda  fick  man  rådet  förstärkt  genom  för 
det  mesta  män,  som  hörde  till  Hattpartiet,  bland  hvilka  må 
nämnas  finnarne  Fabian  Wrede  och  Karl  Johan  Stjernstedt, 
samt  svenskarne  grefve  Ekeblad  och  nyss  nämnde  von  Höpken. 
Efter  detta  lyckade  tilltag  beslöt  Hattpartiet  att  skrida 
till  politisk  förföljelse  och  med  uppdiktade  anklagelser  om 
högförräderi    hålla    den  allmänna  sinnesstämningen  i  beständig 


DET     EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTER    KRIGET.        439 

oro.  En  af  von  Kortis  umgängesvänner,  handlanden  Springer 
i  Stockholm,  drogs  inför  en  hemlig  domstol,  pinades  och  dömdes 
till  lifstidsfängelse.  Likaså  drogs  direktören  Hedman,  hvilken 
äfven  hade  gått  den  ryske  ministerns  ärenden,  inför  rätta. 
Slutligen  undergick  en  engelsk  läkare  Blackwell,  som  beskyldes 
för  att  hafva  stämplat  emot  arfsföljden,  pinligt  förhör  och 
halshöggs.  Det  mest  afgörande  slaget  var  likväl  den  rätte- 
gång, som  om  sommaren  1747  väcktes  emot  de  Mössor,  hvilka 
ännu  sutto  i  rådet.  Detta  anfall  afsåg  i  främsta  rummet 
Samuel  Åkerhjelm,  hvilken  genom  sin  skicklighet  och  det  an- 
seende han  åtnjöt,  var  Mösspartiets  förnämsta  stödjepelare  och 
för  sitt  betänksamma  och  försigtiga  uppträdande  ej  var  lätt 
att  snärja.  Likväl  bedrefs  striden  med  en  sådan  partihätskhet, 
att  Akerhjelm  och  hans  likasinnade  embetsbröder  tvungos  att 
taga  sfsked.  Det  är  väl  sant,  att  äfven  ryska  hofvet  och 
dess  ombud  i  Stockholm  gemensamt  hade  dragit  försorg  derom, 
att  den  allmänna  meningen  fick  lugna  sig  i  afseende  å  rikets 
säkerhet.  Huru  obetänksamma  von  Korffs  planer  voro,  kunna 
vi  t.  ex.  sluta  deraf,  att  han  en  gång. på  fullt  allvar  föreslog 
för  sin  regering,  att  den  i  det  föregående  omnämnde  Jakob 
Forsell,  hvilken  verkade  som  ifrig  Hatt  i  borgareståndet  och 
Sekreta-utskottet,  skulle  såsom  rysk  undersåte  återkallas,  emedan 
han  var  hemma  från  Fredrikshamn  och  fortfarande  hördes 
bedrifva  handelsaffärer  på  ryska  sidan  om  gränsen.  Hofvet  i 
St.  Petersburg  torde  dock  hafva  funnit  mannen  vara  alltför 
obetydlig  för  att  göras  till  föremål  för  så  mycken  uppmärk- 
samhet, men  fortsatte  för  öfrigt  allt  ännu  sina  hotelser  och 
intriger.  Vid  midsommar  1747  kom  ryska  galérflottan  från 
Fredrikshamn  till  finska  skärgården  och  uppehöll  sig  utanför 
Helsingfors  i  tio  dagar,  innan  den  slutligen  styrde  sin  färd 
till  Reval.  Äfven  emot  Tessin  gjordes  ett  nytt  angrepp,  natur- 
ligtvis med  lika  dålig  framgång  som  förr.  Alla  ryssarnes 
försök  gjorde  Hattarnes  ställning  endast  så  mycket  starkare 
och  framdrefvo  Sveriges  politik  i  samma  riktning  som  före 
det  sista  kriget.  Om  våren  1747  ingick  Sverige  förbund  först 
med  Preussen  och  sedan  äfven  med  Frankrike,  och  Tessin. 
som  nu  blef  kanslipresident,  var  från  detta  ögonblick  rikets 
inflytelserikaste  man  samt  föremål  för  allmänhetens  sympatier 
—  det  unga  hofvets  öfvermarskalk,  prins  Gustafs  guvernör  och 
Åbo    akademis    kansler  (från  år  1745).     Äfven  partiets  öfriga 


440  FINLANDS    HISTORIA. 

mest  framstående  män  erhöllo  rikliga  belöningar,  några  ur 
bankens  och  statens  fonder,  andra  åter  uti  passande  embeten. 
Bland  embetsutnämningarna  förtjenar  nämnas,  att  Henrik  Wrede 
förordnades  till  landshöfding  öfver  Savolaks  och  Kymmene- 
gårds  län  och  Brovallius  utsågs  till  biskop  i  Åbo  i  stället  för 
Fahlenius,  som  för  sin  sjuklighets  skull  hade  fått  afsked. 
Men  ej  blott  egna  anhängares  belöning,  äfven  motståndarnes 
förödmjukande  låg  det  segrande  partiet  om  hjertat.  Derför 
inskränktes  tryckfriheten  inom  trängre  gränser  än  förr  och  en 
hvar  opinion,  som  ej  var  behaglig  för  det  herskande  partiet, 
stämplades  såsom  riksfarlig,  ja  till  och  med  riksförrädisk.  Så- 
lunda grundades  under  namn  af  frihet  ett  fullständigt  skräck- 
välde, genom  hvilket  man  i  sjelfva  verket  for  lång  tid  lyckades 
bringa  allt  motstånd  till  tystnad.  Isynnerhet  fick  Finland,  emot 
hvars  innevånare  Hattarnes  regering  hyste  ganska  grundade 
misstankar,  snart  erfara  att  Sveriges  spira  svingades  med  för- 
nyadt  eftertryck. 

Det  är  att  märka,  att  de  finska  angelägenheterna  vid 
denna  riksdag  förbereddes  i  ej  mindre  än  tre  särskilda  utskott, 
innan  de  hänskötos  till  ständernas  åtgörande.  Först  tillsattes 
genast  vid  riksdagens  öppnande  en  särskild  "Riksens  Ständers 
Deputation  öfver  ärenderna  som  angå  Finland",  till  hvars 
granskning  öfverlemnades  såväl  den  förut  omtalade  kommissio- 
nens utlåtande  som  äfven  alla  från  Finland  inkomna  petitioner 
och  besvär.  Medlemmar  i  Deputationen  voro  12  adelsmän  och 
6  från  hvarje  af  de  ofrälse  stånden,  alla  synbarligen  valda 
utan  åtskilnad  ur  hvardera  partierna  och  från  hvardera  län- 
derna. De  finska  medlemmarne  utgjorde  likväl  mer  än  halfva 
antalet  och  af  dem  voro  de  mest  framstående,  baronerna  Fabian 
Wrede  och  Berndt  Otto  Stackelberg,  biskop  Nyländer  och  de 
förut  omtalade  Brovallius  och  Carlborg,  borgmästarne  Forsell 
från  Degerby,  Mollin  från  Uleåborg  och  Hagert  från  Borgå, 
samt  bland  bönderna  Benjamin  Busk  från  Orimattila.  Men 
det  är  att  märka,  att  många  af  dessa  finnar  voro  lika  goda 
svenskar,  som  någon  i  Sverige  infödd  man,  oeh  såsom  exempel 
kan  anföras,  att  bland  de  fyra  bönder,  hvilka  sutto  i  deputa- 
tionen, var  Busk  den  enda,  som  var  hemma  från  en  finsk- 
talande ort.  Bland  de  svenska  medlemmarne  må  nämnas 
endast  prosten  Serenius,  om  hvars  mot  Finland  välvilligt 
stämda  sinne  vi  redan  förut  hafva  talat.    Detta  utskott  skulle 


DET    EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET     EFTER     KIUGET.        441 

i  allmänhet  undersöka,  genom  hvilka  medel  Finlands  ekono- 
miska  ställning  kunde  förbättras;  men  då  första  vilkoret  för 
hvarje  förkofran  syntes  vara  en  tryggare  ställning  gentemot 
utländska  fiender,  var  regeringens  och  ständernas  omsorg  natur- 
ligtvis riktad  på  Finlands  försvarsväsende,  och  alla  dithörande 
omständigheter  öfverlemnades  till  granskning  åt  " Försvarsde- 
putationen",  bland  hvars  medlemmar  den  snillrike  Augustin 
Ehrensvärd,  finne  till  börden  och  för  tillfället  öfverstlöjtnant 
vid  artilleriet,  särskildt  förtjenar  omnämnas.  Men  jämte  dessa 
överläggningspunkter  förekommo  äfven  andra  Finland  rörande 
ärenden,  hvilka  fordrade  en  hemligare  handläggning  och  snab- 
bare expedition,  än  genom  deputationen  kunde  åstadkommas, 
och  derför  synes  Sekreta-utskottet  vid  denna  riksdag  tid  efter 
annan  hållit  rådslag  såväl  om  Finlands  försvar,  som  om  be- 
folkningens derstädes  politiska  opinioner.  Redan  om  hösten 
1746,  då  Rysslands  uppträdande  syntes  förebåda  ett  fredsbrott, 
beslöt  Sekreta-utskottet  sända  gevär  och  ammunition  till  de 
finska  regementena,  hvilka  alltsedan  kapitulationen  i  Helsing- 
fors ännu  voro  vapenlösa.  Men  ej  allenast  landets  försvar, 
utan  äfven  befolkningens  öfvervakande  i  politiskt  hänseende 
tog  Sekreta-utskottet  till  sin  uppgift.  Det  var  i  sjelfVa  verket 
ingen  hemlighet,  att  mycken  oro  och  missnöje  rådde  bland 
finnarne;  denna  afvoga  sinnesstämning  framgick  klarligen  deraf, 
iitt  de  flesta  från  Finland  anlända  representanterna  voro  Mössor 
och  att  flere  af  dem  stodo  i  umgänge  med  såväl  ryska  mini- 
stern som  hans  sekreterare,  Johan  Simolin.  Denne  sistnämnde 
—  hvilken  på  sätt  och  vis  var  af  finsk  börd,  emedan  hans 
fader,  som  var  kyrkoherde  vid  svensk-finska  församlingen  i 
Reval,  var  bördig  från  Åbo,  —  synes  redan  pä  denna  tid 
formerat  bekantskap  med  finnarne  och  gjort  dem  intresserade  för 
en  sjelfständig  politisk  ställning  under  Rysslands  beskydd.  Om 
dessa  stämplingar  kunde  likväl  Hattarne  ej  hafva  annat  än  en 
ganska  dunkel  kunskap.  Men  man  insåg  i  alla  fall,  att  största 
vaksamhet  var  af  nöden,  och  derför  beslöto  Hattarne,  så  snart 
deras  egen  ställning  var  betryggad,  att  på  ett  verksamt  sätt 
egna  sin  omsorg  åt  Finlands  förvaltning.  Redan  i  slutet  af 
Januari  1747  framlade  Sekreta-utskottet  för  ständerna  ett  för- 
slag om  de  åtgärder,  Finlands  nu  varande  tillstånd  syntes 
kräfva.  Hufvudsaken  var,  att  dit  skulle  förordnas  en  särskild 
generalguvernör,    hvilken    på  närmare  håll  skulle  kunna  öfver- 


44'2  FIKLANDS    HISIOKIA. 

vaka  landets  försvar  och  dess  inre  angelägenheter.  Då  vi 
draga  oss  till  minnes,  att  inånga  årtionden  hade  förgått,  sedan 
Finland  hade  fått  åtnjuta  vården  af  en  sådan  högsta  styresman, 
och  att  finnarne  ofta  hade  klagat  öfver  centralförvaltningens 
aflägsenhet,  så  måste  man  anse  det  gjorda  förslaget  synner- 
ligen välkommet  för  Finlands  befolkning.  Men  under  sakernas 
då  varande  läge  var  hufvudafsigten  att  hålla  ögonen  fastade 
såväl  på  den  farliga  grannen  i  öster,  som  äfven  på  de  gäsande 
element,  hvilka  förefunnos  inom  sjelfva  landet,  och  sålunda 
återföra  finnarne  till  en  helsosam  lydnad.  Detta  förslag  vann 
genast  ständernas  bifall,  och  i  Februari  utsågs  till  general- 
guvernör öfver  Finland  riksrådet,  grefve  Gustaf  Fredrik  von 
Rosen,  en  gammal  veteran  från  Karl  XILs  tider,  för  öfrigt  en 
ifrig  Hatt  och  benägen  för  våldsamma  åtgärder.  Uti  sina 
instruktioner  erhöll  generalguvernören  i  uppdrag  att  efterspana 
alla  spioner  och  utspridare  af  osanna  rykten,  antingen  de 
voro  utsända  af  fienden  eller  af  illasinnade  partimän,  sjelf 
sända  pålitliga  personer  till  gränsen  för  att  utforska  ryssarnes 
tillgöranden  och  sedan  månadtligen  derom  till  regeringen  afgifva 
berättelse,  använda  landets  krigsfolk  till  fästningarnas  reparation 
och  uppbyggande,  samt  genom  vänliga  medel  låta  förmå  be- 
folkningen att  sockenvis  öfva  sig  i  vapens  bruk.  1  slutet  af 
Maj  seglade  von  Rosen  till  Finland,  förande  med  sig  ett 
ansenligt  förråd  af  gevär  och  andra  vapen,  som  han  efter 
eget  godtfinnande  skulle  få  utdela  äfven  bland  allmogen. 
Afsigten  härmed  synes  hafva  varit  att  ordna  en  allmän  upp- 
båds- eller  värnepligt,  så  att  (såsom  ett  från  Karelen  till  riks- 
dagen inlemnadt  förslag  lydde)  "hela  landet  skulle  vara  bebodt 
af  öfvadt  krigsfolk".  Detta  förslag  lemnades  dock  helt  och 
hållet  derhän,  synbarligen  af  det  skäl,  att  folkets  sinnesstäm- 
ning för  tillfället  syntes  vara  alltför  opålitlig.  Deremot  sam- 
lade von  Rosen  genast  landets  reguliera  trupper  vid  gränsen 
och  åstadkom  sålunda  en  lämplig  motvigt  mot  Rysslands  hotelser. 
Men  det  herskande  partiets  djupa  misstro  mot  finnarne  framgår 
bland  annat  äfven  derutaf,  att  fråga  förljudes  hafva  uppstått 
inom  Sekreta-utskottet  att  förflytta  de  finska  regementena  till 
skånska  eller  norska  gränsen,  och  i  deras  ställe  sända  svenska 
truppei-  till  Finland.  Men  denna  tyranniska  plan  blef  likväl 
ej  utförd.  Ett  annat  medel  hvarigenom  man  ville  upptända 
och  befästa  finnarnes  trohet,  var  af  mildare  natur;    man  före- 


DET    EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTER   KKIGET.       44ii 

slog  nämligen  att  arfprinsen  om  sommaren  skulle  göra  ett 
besök  i  Finland,  och  man  hoppades  på  goda  skäl,  att  detta 
besök  ånyo  skulle  upptända  de  undersåtliga  känslorna.  Men 
af  brist  på  tillgångar  eller  ock  till  följd  af  andra  orsaker 
lemnades  äfven  detta  förslag  slutligen  derhän. 

Under  tiden  hade  de  båda  deputationerna  om  sommaren 
1747  fått  sina  betänkanden  färdiga  och  af  ständerna  godkända. 
Enligt  försvarsdeputationens  förslag  hade  man  redan  begynt 
befästa  Degerby,  hvilket  värf  uppdrogs  åt  konduktören  Fredrik 
Jakob  Nordencreutz.  Men  derjämte  hade  Ehrensvärd  uppgjort 
ett  fullständigt  förslag,  huru  Finland  härefter  borde  försvaras 
mot  Rysslands  öfvermagt.  Förslagets  hufvudsakliga  innehåll 
var,  att  finska  gränsen  skulle  befästas  med  lämpliga  försvars- 
anstalter, så  att  man  skulle  kunna  uppehålla  fiendens  anfall 
så  länge,  till  dess  hjelp  från  Sverige  hann  ankomma.  För 
detta  ändamål  skulle  utanför  Helsingfors  uppföras  en  stark 
sjöfästning  till  en  säker  nederlagsort  för  krigsförnödenheterna, 
och  en  del  af  den  svenska  skärgårdsflottan  stationeras  der- 
sammastädes.  Sålunda  skulle  vid  Finska  vikens  strand  för 
det  svenska  väldet  en  ny  och  fast  hörnsten  uppresas,  hvars 
namn  skulle  blifva  Sveaborg.  Derjämte  skulle  vid  gränsen, 
utanför  Degerby,  en  annan  mindre  sjöfästning  byggas  på  ön 
Svartholm,  Degerby  sjelf  göras  till  en  gränsfästning  vid  strand- 
vägen, och  till  öfre  vägens  försvar  äfven  Lahtis  by  i  Hollola 
befästas.  I  Savolaks  och  Karelen  ansågos  särskilda  försvars- 
anstalter ännu  på  denna  tid  vara  mindre  af  nöden,  emedan 
i  alla  fall  ej  någon  större  fiendtlig  styrka  kunde  framtränga  i 
dessa  vidsträckta  ödemarker.  Finlands  reguliera  trupper  skulle 
ökas  till  22,000  man,  och  vid  inträffande  fara  skulle  från 
Sverige  öfverföras  ytterligare  14,000  man  hjelptrupper.  Detta 
Ehrensvärds  förslag,  som  deputationen  upptog  såsom  sitt  eget, 
vann  i  sina  flesta  delar  riksdagens  bifall,  och  till  dess  verk- 
ställare utsågs  samme  man,  från  hvilken  det  hade  utgått. 
Från  denna  tid  fick  Augustin  Ehrensvärd  i  många  år  använda 
sitt  snille  och  sina  kunskaper  till  fäderneslandets  krigiska  ut- 
rustning. År  1749  påbörjades  på  Wargskärs  sju  holmar  de 
befästningar,  som  bilda  det  nu  varande  Sveaborg,  och  på  det 
angränsaude  fastlandet  uppfördes  mindre  utanverk,  genom  hvilka 
staden    Helsingfors    skulle  försvaras   från   lands-   och  sjösidan. 


444  FINLANDS    HISTORIA. 

Äfven  den  andra  deputationen,  som  hade  i  uppdrag  att 
öfverlägga  om  Finlands  ekonomiska  återförkofran,  uttalade  som 
sin  första  fordran,  att  landets  försvarsväsende  skulle  försättas 
i  ett  tryggande  skick;  detta  ansågs  vara  det  första  vilkoret, 
hvarförutan  man  ej  ens  kunde  hoppas,  att  befolkningen  skulle 
sätta  kapitaler  och  arbetskrafter  i  rörelse  för  att  göra  sig  till 
godo  landets  rika  naturliga  hjelpkällor.  För  öfrigt  afsåg  de- 
putationens  betänkande  folkstockens  förökande,  hungersårens 
förekommande,  jordbrukets,  handelns  och  näringarnes  förbätt- 
rande samt  lämpliga  förändringar  i  landets  förvaltning,  skol- 
väsende bl  m.  De  flesta  punkterna  voro  framstälda  i  öfver- 
ensstämmelse  med  Faggots  betänkande  i  kungliga  komissionen; 
men  det  vigtigaste  af  allt  var,  att  det  nu  tydligen  kom  i 
dagen,  på  hvilket  beklagliga  sätt  Finlands  ekonomi  hittills  af 
regeringen  blifvit  åsidosatt.  Sålunda  erinrades  t.  ex.  om,  att 
Finland  hittills  ej  det  minsta  kommit  i  åtnjutande  af  manu- 
fakturfondens tillgångar,  och  man  fordrade  derför,  att  hädan- 
efter allt,  som  för  detta  ändamål  uppbars  i  Finland,  skulle 
användas  endast  till  detta  lands  fromma.  Äfven  i  afseende  å 
handeln  insåg  man  nu  först  det  obilliga  förmyndarskap,  hvari 
Finland  så  länge  blifvit  hållet:  det  fans  nämligen  i  Sverige 
21  stapelstäder,  men  i  Finland  endast  de  trenne,  Åbo,  Hel- 
singfors och  Degerby,  hvarjämte  Kristinestad,  Björneborg,  Raumo 
och  Nystad  fingo  utskeppa  trävaror  till  några  inom  Öresund 
belägna  hamnar;  men  de  öfriga  kuststädernas  handel  var  in- 
skränkt allenast  till  Stockholm.  Detta  missförhållande  borde 
enligt  deputationens  åsigt  afhjelpas,  och  man  ansåg  det  vara 
oundgängligen  nödvändigt,  att  helst  en  af  de  österbottniska 
städerna  skulle  erhålla  stapelrätt  och  de  ötriga  finska  kust- 
städerna obegränsad  frihet  att  drifva  handel  på  hvilken  af 
rikets  större  städer  som  helst.  Äfven  framhölls  vigten  af  att 
underkasta  farlederna  och  hamnarna  en  noggrannare  under- 
sökning samt  genom  uppmuntran  framkalla  en  ökad  lifaktighet 
på  alla  stadsnäringars  område;  men  landthandeln  ansåg  depu- 
tationen på  allt  sätt  böra  förhindras.  Genom  vattensystemens 
upprensande  borde  upplandets  förening  med  hafskusten  under- 
lättas, och  i  Savolaks  och  Karelen  borde  nya  handelsplatser  in- 
rättas, hvilka  ej  borde  underordnas  någon  särskild  stad.  För 
att  befordra  jordbruket  yrkade  man  på  allmän  uppmätning  af 
jorden    samt    en    jämnare    skattläggning    och  mantalsindelning, 


DET     EKONOMISKA     O.     POLITISKA     TILLSTÅNDET    EFTKK     KKIGKT.        445 

hvarjemte  styrelsen  borde  vaka  såväl  öfver  åkerbruksmetodernas 
förbättrande,  som  skogens  omsorgsfullare  vård.  Äfven  bergs- 
bruket och  jagten  voro  i  behof  af  uppmuntran:  i  hela  det 
vidsträckta  landet  fans  allenast  en  bergmästare  och  en  malm- 
letare;  folkets  bössor  och  bågar  hade  fienden  under  de  båda 
krigen  bortfört,  så  att  till  Finland  borde  sändas  kronans  gamla 
musköter  till  försäljning.  Fisket  borde  ordnas  genom  lag,  od- 
lingen af  lin,  hampa,  humle,  tobak  och  potäter  befordras,  och 
på  svenska  och  finska  språken  tryckta  anvisningar  härom  bland 
allmogen  utdelas.  Till  nödårens  mildrande  föreslogs,  att  folket  i 
hvarje  socken  skulle  inrätta  lånemagasin.  Men  då  sådana  spann- 
målsförråd först  med  tiden  kunde  åstadkommas  och  det  var 
att  frukta,  att  befolkningen  under  tiden  kunde  råka  i  nöd  (af 
Finlands  30,000  gårdar  voro  vid  denna  tid  500  öde),  så  borde 
all  kronans  öfverblifna  skattespannmål  qvarstanna  i  landet; 
derutöfver  borde  kronan  uppköpa -säd,  hvarje  gång  priset  för 
tunnan  understeg  15  daler  k.  m.?  och  åter  sälja  den  samma, 
så  snart  priset  skulle  stiga  öfver  18 — 20  daler.  De  till  denna 
handel  nödiga  penningmedlen  trodde  man  lätt  kunna  hop- 
bringas, om  öfverskottet  af  de  ordinarie  skatterna,  som  eljes 
plägade  öfverföras  till  Sverige,  skulle  helst  för  två  år  användas 
till  Finlands  egen  fromma.  Men  om  man  ej  för  de  medgifna 
friårens  skull  på  detta  sätt  kunde  erhålla  nödigt  kapital,  före- 
slogs, att  från  banken  skulle  för  detta  behof  utanordnas  100,000 
daler  s.  m.,  och  man  hoppades  med  så  mycket  större  skäl 
erhålla  bifall  härtill,  som  Finland  så  länge  hade  lemnat  sin 
andel  i  flera  bevillningar,  af  hvilka  det  sjelft  dragit  ganska 
liten  nytta.  Det  var  på  denna  tid  en  obestridd  åsigt,  att 
Finland,  hvad  dess  naturliga  hjelpkällor  vidkom,  lätt  skulle 
kunnat  föda  en  många  gånger  större  befolkning,  än  som  då 
bodde  inom  dess  gränser.  Olyckligtvis  hade  man  ej  någon 
säkrare  uppgift  om  folkmängden,  och  Faggot  hade  derför  före- 
slagit, att  en  ordentlig  af  presterskapet  verkstäld  folkräkning 
skulle  förrättas  öfver  hela  riket.  Endast  så  mycket  hade 
man  sig  bekant,  att  före  senaste  krig  de  mantalsskrifnes  antal 
i  det  svenska  Finland  ej  uppgått  till  mer  än  143,606  personer, 
och  nu  hade  efter  kriget  denna  summa  naturligtvis  betydligt 
nedgått.  Till  folkbristens  afhjelpande  föreslog  deputationen  flere 
medel:  den  tjenande  klassens  utflyttning  till  Sverige  och  Estland 
skulle  förbjudas,  och  det  i  Sverige  qvarstannade  tjenstfolket  och 


446  FINLANDS     HISTORIA. 

soldaterna  återsändas ;  de  vid  norska  gränsen  redan  af  gammalt 
bosatte  finnarne  borde  på  kronans  bekostnad  återflyttas  till 
Finland,  och  å  andra  sidan  borde  man  genom  friar  och  andra 
lockelser  förmå  svenska  kolonier  att  nedsätta  sig  i  landet,  till 
förmon  för  hvilka  man  tillika  föreslog  en  allmän  penningein- 
samling öfver  hela  riket  eller  ock  en  årlig  bevillning  ända 
till  nästa  riksdag.  Derjämte  skulle  man  öfvervaka,  att  ej  lan- 
dets arbetskrafter  skulle  förspillas;  fördenskull  borde  man  taga 
vård  om  värnlösa  barn,  begränsa  inhysingarnes  antal,  och  äfven 
från  skolorna  utesluta  alla  oläraktiga  elever.  Hvad  beträffar 
skolväsendet  i  öfrigt,  ansåg  man  det  vara  skadligt,  att  ung- 
domen "besvärades  med  ett  mödosamt  inläsande  af  mångfaldiga 
gamla  språk"  hvaremot  mera  utrymme  borde  beredas  åt  natur- 
vetenskaperna och  de  praktiska  läroämnena.  I  samma  afsigt 
påyrkade  man  äfven,  att  vid  Åbo  akademi  skulle  inrättas  en 
särskild  lärostol  i  praktisk  ekonomi.  Slutligen  kunde  deputa- 
tionen  icke  undgå  att  finna,  att  i  Finlands  förvaltning  och  na- 
tionela  angelägenheter  herskade  många  missförhållanden,  hvilka 
menligt  inverkade  på  befolkningens  ekonomiska  förkofran.  En 
jämnare  och  beqvämare  fördelning  af  förvaltningsdistrikten,  lika- 
som äfven  af  biskopsstiften,  länen,  häraderne  och  socknarne, 
ansågs  särdeles  önskvärd.  Den  ofta  uttalade  fordran,  att  Fin- 
lands tjenstemän  skulle  utses  bland  landets  egna  infödingar, 
hade  deputationen  äfven  nu  i  minnet.  Men  man  talade  derom 
med  största  försigtighet,  och  man  framhöll  på  intet  sätt  såsom 
en  grundprincip,  att  inga  andra  einbetsmän  skulle  få  i  landet 
tillsättas.  Just  i  denna  sak  kan  man  allra  bäst  varseblifva, 
att  Hattarnes  seger  förorsakat  en  stor  förändring  äfven  i  an- 
seende till  Finland.  Den  förut  omtalade  tremanna  nämnden, 
som  hösten  förut  afgaf  sitt  betänkande  rörande  sättet  för 
Finlands  lugnande,  hade  föreslagit:  att  alla  i  landet  tillsatte 
tjenstemän  skulle  vara  derstädes  infödde,  eller  åtminstone  hem- 
mastadde  i  landets  språk,  och  att  dessutom  äfven  i  alla  kol- 
legierna alltid  skulle  finnas  någon  medlem,  som  kunde  finska. 
Men  Hattarnes  åsigt  var  af  gammalt  en  annan,  och  Faggot 
hade  redan  år  1745  i  kungliga  komissionen  sagt  rent  ut,  att 
finnarne  ändtligen  borde  lära  sig  det  svenska  riksspråket.  Denna 
princip  kom  äfven  nu  till  seger,  ehuru  iklädd  mildare  ord. 
Deputationen  erinrade  om,  hvilken  fördel  det  skulle  vara  för 
staten,    om    den    svenska    och    den    finska  befolkningen  skulle 


DET    EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTER    KHIGET.       447 

förstå  hvarandras  språk,  huru  häraf  det  ömsesidiga  förtroendet 
de  båda  folken  emellan  skulle  befästas  och  huru  derigenom 
äfven  inflyttningen  af  svenska  familjer  skulle  befordras,  då  ej 
mera  det  olika  språket  och  den  helt  och  hållet  finska  guds- 
tjensten  skulle  vara  dem  till  olägenhet.  Fördenskull  och 
på  det  att  det  svenska  språket  småningom  skulle  vinna  fot- 
fäste i  landet,  föreslog  nu  deputationen,  huruvida  det  icke  vore 
lämpligt  att  uppmana  den  finska  befolkningen  på  de  orter,  der 
tillfälle  fans  till  umgänge  med  svenskar,  att  låta  sina  barn 
lära  sig  svenska,  för  hvilket  ändamål  man  på  statens  bekost- 
nad skulle  utdela  ibland  dem  svenska  abc-böcker,  katekeser 
och  psalmböcker.  Att  äfven  denna  angelägenhet  helt  och  hållet 
betraktades  ur  ekonomisk  och  materiel  synpunkt,  var  en  na- 
turlig följd  af  tidens  praktiska  riktning,  hvilken  äfven  i  öfrigt 
lyste  igenom  uti  hvarje  rad  af  deputationens  betänkande.  Öfver 
hufvud  synes  hela  detta  betänkande  hafva  framgått  ur  någon 
försoning  imellan  de  olika  partierna  och  opinionerna.  Såsom 
grund  härför  hade  man  synbarligen  faststält  ömsesidiga  efter- 
gifter: för  det  första,  att  Finlands  ekonomiska  tillstånd  borde 
förbättras,  och  för  det  andra  att  landet  i  nationelt  hänseende 
skulle  närmare  förenas  med  Sverige. 

Flere  af  dessa  föreslagna  åtgärder  blefvo  genast  verk- 
stälda,  så  att  ännu  under  ständernas  sammanvaro  dertill  nödiga 
förordningar  utfärdades.  Sålunda  erhöll  redan  år  1747  landt- 
mäterikontoret  i  uppdrag  att  skicka  20  landtmätare  till  Finland 
i  och  för  storskiftet.  Dessa  infunno  sig  äfven  derstädes  föl- 
jande år,  och  derjämte  tillsattes  en  särskild  landtmäteridirektör 
för  landet.  Ännu  större  ifver  visade  man  i  befordrandet  af 
de  ekonomiska  vetenskaperna  vid  Åbo  akademi.  Redan  året 
förut  hade,  på  landshöfding  Ehrenmalms  framställning,  akademi- 
adjunkten Karl  Fredrik  Mennander  erhållit  tillstånd  att  hålla 
särskilda  föreläsningar  i  detta  ämne.  Men  nu  inrättades  en 
ordinarie  profession  i  ekonomi  och  till  den  första  professoren 
i  denna  vetenskapsgren  utnämndes  redan  i  Augusi  1747  finnen 
Per  Kalm,  hvilken  samma  höst  fick  göra  sin  ryktbara  resa 
till  Nord-Amerika,  för  att  inhemta  till  ämnet  hörande  kun- 
skaper samt  göra  sig  bekant  med  nya  kulturväxter.  A  andra 
sidan  märker  man  likväl,  att  ganska  många  af  deputationens 
förslag  mötte  lifligt  hinder  vid  deras  verkställande;  bland  annat 
kunde  den  åt  de  finska  städerna  påtänkta  vidsträcktare  handels- 


448  FINLANDS    HISTORIA. 

friheten  ej  ens  nu  genomdrifvas ,  och  i  allmänhet  gjorde 
statens  brist  på  tillgångar  och  Hattarnes  dåliga  finansiella  för- 
valtning det  omöjligt,  att  för  Finland  göra  allt,  hvad  landets 
tillstånd  nu  hade  kraft.  Men  det  var  dock  redan  i  och  för 
sig  en  god  sak,  att  Finlands  särskilda  behof  hade  kommit 
till  tals,  och  i  de  flesta  fall  blefvo  de  äfven,  om  också  endast 
småningom,  afhulpna.  Derför  börjar  äfven  Finska  Ekonomie- 
deputationen  af  år  1747  ett  nytt  tidskifte  i  Finlands  kultur- 
historia och  har  med  fullt  skäl  erfordrat  den  utförligare  fram- 
ställning, vi  här  egnat  den  samma. 

Äfven  i  Sveriges  och  Finlands  politiska  historia  var 
ständerförsamlingen  1746 — 1747  af  afgörande  betydelse,  emedan 
den  samma  för  en  lång  tidsföljd  bestämde  såväl  partiernas 
ställning  som  riktningen  af  den  utländska  politiken.  Då  stän- 
derna i  December  1747  åtskildes,  beslöto  de  tvärtemot  regerings- 
formens stadgande  att  man  åter  skulle  sammanträda  först  efter 
fyra  år,  eller  om  hösten  1751,  och  öfverlemnade  åt  regeringen 
full  frihet  att  vidtaga  de  åtgärder,  hvilka  genom  ett  fiendtligt 
öfverfall  kunde  af  behofvet  påkallas.  Men  denna  regering 
var  i  sjelfva  verket  nu  mycket  starkare  och  solidare,  än  den 
på  lång  tid  hade  varit;  det  var  en  oblandad  Hattstyrelse, 
hvars  anseende  blifvit  stadgadt  genom  den  energiska  fasthet, 
hvarmed  Rysslands  anspråk  blifvit  tillbaka  visade.  Just  vid 
denna  tid  synes  i  sjelfva  verket  Ryssland  något  nedstämt  sin 
ton  gentemot  Sverige ;  kejsarinnan  hade  nämligen  ändtligen  be- 
slutat att  med  härsmagt  komma  Österrike  till  hjelp,  i  fall  icke 
Maria  Theresias  fiender  skulle  påskynda  de  började  fredsunder- 
handlingarna. Af  denna  orsak  lemnades  de  svenska  angelä- 
genheterna tills  vidare  åsido;  von  Korff  kallades  om  våren 
1748  från  sin  befattning,  och  till  rysk  minister  i  Sverige  ut- 
nämndes Nikita  Panin,  hvilken  åtminstone  i  sitt  yttre  upp- 
förande ådagalade  ett  skickligare  och  mindre  stötande  upp- 
trädande. Detta  var  naturligtvis  en  glänsande  seger  för  Tessin 
och  Hattarne,  och  deras  ställning  befästades  sålunda  ytterligare 
på  alla  håll. 

Men  ännu  en  gång  måste  Hattarnes  regering  utstå  ett 
förnyadt  anfall  af  den  ryska  politiken.  Rysslands  uppträdande 
på  det  europeiska  slagfältet  hade  påskyndat  det  allmänna  freds- 
slutet i  Aachen  år  1748,  och  hofvet  i  S:t  Petersburg,  hvars 
öfvermod    härigenom    ytterligare   stegrades,  begynte  ånyo  upp- 


DET    EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTER   KKIGET.        449 

taga  sina  tvistefrågor  med  Sverige.    Det  var  isynnerhet  konung 
Fredriks  annalkande  död,    som  gaf  anledning  till  oro  och  för- 
vecklingar.    Kykten  voro  nämligen  i  omlopp,  att  det  herskande 
partiet   ämnade  i  förtid  skilja  den  gamle  konungen  från  rege- 
ringen   och    i    alla    händelser,  så  snart  Adolf  Fredrik  bestigit 
tronen,    utvidga   konungamagten.     Det  är  visserligen  sant,  att, 
såsom  sakerna  nu  hade  gestaltat  sig,   dessa  beskyllningar  sak- 
nade all  grund :  tvertom  begynte  redan  Hattarne  i  rådet,  hvilka 
ej  längre  voro  i  behof  af  det  unga  bofvets  hjelp,  med  misstro 
öfvervaka  Lovisa  Ulrikas  envåldsplaner.   Men  Hattarnes  tidigare 
handlingssätt    ingat   ej  stort  förtroende  i  detta  hänseende,  och 
ryska    politiken    å  sin  sida  sökte  endast  en  lämplig  förevänd- 
ning   att    blanda    sig  i  Sveriges   angelägenheter.     I  början  af 
år    1749    lät    kejsarinnan    derför   Panin  förkunna,  att  det  var 
Rysslands  allvarliga  föresats  att  i  stöd  af  freden  i  Nystad  för- 
hindra   hvarje     förändring    af    den    svenska    regeringsformen. 
Genom    detta    steg    hade    den    ryska   ministern  åter  uppträdt 
såsom    det    förödmjukade    mösspartiets    ledare,    och   i   största 
hemlighet    lade    partiets    hufvudmän,    bland  dem  äfven  sjelfva 
Åkerhjelm,  råd  med  Panin,  huru  man  genom  vapenmagt  skulle 
kunna  krossa  Hattarnes  välde.     För  detta  ändamål  kunde  man 
äfven  hoppas  på  hjelp  från  Danmarks  sida;  ty  hofvet  i  Köpen- 
hamn,   h vilket    förgäfves  hade  fordrat,    att  Adolf  Fredrik  mot 
skälig  ersättning  skulle  afstå  från  sina  rättigheter  på  Holstein, 
lutade    för    tillfället  åt  Rysslands  sida.     Sveriges  ställning  var 
i  sanning  mörkare  än  någonsin.     Mössorna,  bragta  i  raseri  af 
den  förföljelse,  för  hvilken  de  voro  föremål,  synas  icke  sjelfve 
hafva  anat,  i  hvilket   farligt  förbund  de  hade  inlåtit  sig,  utan 
trodde    sig    endast    försvara   Sveriges  regeringsform.     Men  de 
främmande    magternas    egentliga   afsigt  var  denna  gång  ingen 
mindre,  än  att  frånskilja  och  sig  emellan  dela  en  betydlig  del 
af    Sveriges  område.     I  största  hemlighet  förbereddes  saken  i 
Köpenhamn,   hvarest  von  Korff  för  tillfället  var  rysk  minister. 
Den  5  Augusti    1749   ingicks   ett  hemligt  förbund,  hvarigenom 
åt  Danmark  lofvades  Skåne,  Halland  och  Bohuslän.     Att  Fin- 
land   var    utsedt    till   Rysslands  byte,  behöfver  knapt  nämnas. 
Likväl    är    det   svårt   att  med  visshet  afgöra,  i  livad  mon  de 
finska    Mössorna    voro   underrättade   om  dessa  planer  och  del- 
aktiga   i    dem.     Den  förnämsta  bland  dem,  hofrättsrådet  Fre- 
</cnstjerna,  synes  vid  denna  tid  hafva  föreslagit  för  Panin,  att 

Finland»   historia.  29 


450  FINLANDS     HISTORIA. 

finnarne  såsom  ett  folk  för  sig  skulle  erhålla  skilda  landtdagar. 
Men  ehuru  detta  förslag  ej  rentut  afsåg  Finlands  skiljande 
från  Sverige,  synes  Panm  likväl  hyst  goda  förhoppningar  att 
få  finnarne  att  ingå  äfven  häruppå.  Uti  denna  labyrint  af 
hemliga  ränker  har  forskningen  ej  ännu  lyckats  finna  någon 
ledtråd;  endast  några  tilldragelser,  hvilka  vi  här  skola  omtala, 
gifva  oss  en  vink  om,  huru  vi  skola  uppfatta  den  allmänna 
sinnesstämningen  i  Finland. 

Man  kan  af  allt  finna,  att  finnarnes  missnöje  ingalunda 
var  i  aftagande  efter  riksdagens  slut,  utan  att  tvertom  de  af 
Hattarne  uppväckta  partiförföljelserna  samt  det  från  Rysslands 
sida  hotande  kriget  uppfylde  befolkningen  med  ny  oro.  Den 
utlofvade  förlängningen  af  friåren  hade  ej  blifvit  utaf,  och  i 
dess  ställe  hade  man  påfört  nya  skatter  och  bördor,  af  hvilka 
kanske  den  mest  betungande  var  det  indelta  krigsfolkets  be- 
ständiga sammankallande  till  tjenstgöring  och  arbete  vid  de 
nya  fästningsarbetena  äfvensom  den  fordran,  att  alla  landskapen 
skulle  uppställa  reservtrupper  till  de  ordinarie  truppernas  hjelp. 
Flere  i  sig  sjelfva  till  och  med  gagneliga  åtgärder,  hvilka  i 
öfverensstämmelse  med  riksdagens  förordnande  vidtogos,  t.  ex. 
jordmätningarna,  en  förbättrad  skogsskötsel,  inrättandet  af  låne- 
magasin m.  fl.,  och  hvarom  landshöfdingarne  länsvis  höllo 
sammankomster  med  allmogen,  ingrepo  störande  i  folkets  vanor 
och  fördomar.  Men  förderfligast  verkade  von  Rosens  stränga 
och  tyranniska  styrelsesätt,  som  förstörde  det  ömsesidiga  för- 
troendet i  samfundslifvet  och  ej  ens  lät  nationen  bibehålla  det 
lagarnes  skydd,  som  är  den  sociala  ordningens  dyrbaraste  frukt. 
Hemliga  spioner,  hvilka  utspanade  enskilda  personers  tänkesätt 
och  sedan  derom  afgåfvo  rapport,  användes  såsom  verktyg  för 
statspolitiken,  och  hvarest  man  trodde  sig  finna  skäl  till  miss- 
tankar, der  tillgrepos  regeringsmagtens  strängaste  mått  och 
steg.  Om  hösten  1748  fängslades  midt  om  natten  kyrkoherden 
i  Wanaja,  TJwmas  Pacchalenius,  och  fördes  till  Tavastehus, 
hvarifrån  von  Rosen  derpå  sände  honom  till  Stockholm  under 
uppsigt  af  sin  egen  adjutant  och  åtta  dragoner.  Den  arme 
mannen,  som  beskyldes  för  hemlig  brefvexling  med  någon  i 
Ryssland  vistande  slägting,  var  synbarligen  alldeles  oskyldig, 
men  erhöll  först  efter  ett  par  års  undersökning  åter  friheten. 
Samtidigt  hölls  i  Helsingfors  krigsrätt  med  några  officerare, 
hvilka    man    anklagade    för    Tavastehus    slotts    öfverlemnande 


DET   EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET   EFTER    KRIGET.        451 

under  senaste   krig;    men  äfven  med  denna  rättegång,  hvilken 
räckte  ett   par  års  tid,  torde  hufvudändamålet  hafva  varit  att 
komma    hemliga    stämplingar    på    spåren.     Genom    ett   dylikt 
förfarande,    hvarmed    man    likväl    ej    lyckades  uppdaga  något 
nämnvärdt,  spred  man  fruktan  och  förvirring  öfver  hela  landet ; 
men    några    känslor    af   sympati    och    trohet    framkallades  ej 
deraf.     En    hvar    väntade   med  oro  den  stund,  då  den  gamle 
konungen  skulle  nedstiga  i  grafven;    man  fruktade,  med  dessa 
förebud    för    ögonen,    det  värsta  af  den  nya  regeringen.     Det 
är  ögonskenligt  att  många  funnos,  hvilka  i  sådan  händelse  för- 
litade   sig    på    hjelp   af  de  ryska  vapnen.     Simolin  som  fort- 
farande var  den  ryska  ministerns  biträde  i  Stockholm,  plägade 
fördenskull    umgänge    med    flere.  finnar,    ehuru    han   ej   synes 
funnit    synnerligen    dugliga,   eller  synnerligen  pålitliga  agenter. 
En  viss  Henrik  Johan   Wijkman,  f.  d.  borgmästare  i  Brahestad 
och    representant  för  denna  stad   vid  1738  års  riksdag,  seder- 
mera   domare  i  Savolaks,    från   hvilket  embete  han  dock  med 
eller  utan  skäl  afsattes,  användes  såsom  befordrare  af  de  ryska 
planerna,    men    torde  ej  hafva  lyckats  ingifva  något  stort  för- 
troende.    Mera    framstående    var  Hans  Henrik  Boije,  hvilken 
vid    senaste    riksdag    hade  varit  en  bland  Mössornas  värfvare 
och    äfven    nu    syntes  tjena  samma  intressen.     Men  af  försig- 
tighet  hade  han  meddelat  åt  Tessin  en  del  af  det,  som  Panin 
anförtrott    honom,    och    ingick  sålunda  en  försoning  med  Hat- 
tarne,   ehuru    det   likväl  är  troligt,  att  han  bedrog  båda  par- 
tierna.    För    att    spionera    på  dessa  bägge  använde  man  von 
Rosens  sekreterare,  hvilken  med  regeringens  medgifvande  låtsade 
börja    gå    i    Panins    ärender.     Med    ovilja  vända  vi  oss  bort 
från  dessa  ränker,  lemnande  åt  den  kommande  forskningen  att 
utreda,    i    hvilken    utsträckning    Rysslands  planer  hade  vunnit 
de    finska    Mössornas   bifall.     Sjelfva  saken,  sådan  den  genom 
de    anförda    intrigerna    förbereddes,    skulle  först  efter  konung 
Fredriks    död    sättas  i  verket:    då    skulle   man  nämligen  låta 
en  representant  från  hvarje  af  Finlands  fyra  stånd  infinna  sig 
i  St.  Petersburg    för   att  begära  kejsarinnans  hjelp,  och  i  an- 
ledning   deraf    skulle    ryska    armén    ofördröjligen   rycka  öfver 
gränsen,  i  och  med  det  samma  enahanda  proklamationer,  som 
under    senaste    krig,    skulle    kringspridas    i   landet.     Ej  heller 
gjorde   Ryssland  längre  någon  hemlighet  af  sin  afsigt  att  med 
vapenmagt    ingripa  i  Sveriges    angelägenheter.     Redan  i  Aug. 


452  FINLANDS    HISTORIA. 

1749,    omedelbart    efter    förbundets    afslu tände  med  Danmark, 
fick    Panin  offentligen  förkunna  för  svenska  hofvet,  att  kejsar- 
innan   ernade,    så    snart   den  gamle  konungen  skulle  dö,  i  all 
vänskap  låta  sina  trupper  inrycka  i  Finland,  för  att  förhindra 
införandet    af    enväldet.     Härtill  svarade  rådet,  att  den  ryska 
härens  öfvergång  öfver  gränsen  skulle  betraktas  såsom  en  krigs- 
förklaring, och  att  man  var  beredd  att  med  Guds  hjelp  sätta 
sig  till  motvärn.     Den  oförtäckta  hotelsen  ökade  nu  Hattarnes 
vaksamhet.     Rosen  begärde  hjelptrupper  till  Finland,  och  fastän 
Tessin    länge  visade  sig  motsträfvig  af  fruktan  att  krigets  ut- 
brott  just    derigenom    kunde  påskyndas,  så  beslöt  dock  rege- 
ringen på  Frankrikes  uppmaning  att  sända  dit  en  förstärkning 
af  8,000  man. 

Detta  hotande  oväder,  som  så  länge  hade  oroat  den 
svenska  politiken  och  rätteligen  var  en  direkt  följd  af  Hat- 
tarnes obetänksamma  krig,  lyckades  man  likväl  slutligen  för- 
underligen  lätt  åter  förskingra.  Hufvudsaken  härvid  var,  att 
man  först  bevekte  Danmark  till  försoning;  för  vinnande  af 
detta  mål  tvungo  Hattarne  Adolf  Fredrik  att  beträffande  Hol- 
stein  göra  de  eftergifter,  hofvet  i  Köpenhamn  fordrade.  Häraf 
begynte  väl  vänskapen  emellan  dem  och  det  unga  hofvet  att 
svalna.  Men  å  andra  sidan  hade  man  vunnit  förbund  med 
Danmark,  och  Rysslands  inflytande  i  Köpenhamn  upphörde. 
Sålunda  uppkom  nu  en  ny  och  oförmodad  omkastning  i  den 
politiska  atmosferen.  Den  holsteinska  frågan,  hvilken  under 
dessa  år  hade  stört  förhållandet  emellan  Sverige  och  Danmark, 
vände  nu  det  danska  hofvets  misstankar  i  främsta  rummet 
emot  Ryssland;  ty  arffursten  Peter  var  för  tillfället  regent  i 
hertigdömet  Holstein,  och  det  var  att  frukta,  att  han,  sedan 
han  en  gång  uppstigit  på  Rysslands  tron,  skulle  nyttja  detta 
rikes  magt  vid  ordnandet  af  de  holsteinska  angelägenheterna. 
Storkanslern  Bestuscheff  sökte  förgäfves  beveka  honom  till  en 
billig  öfverenskommelse  med  danska  hofvet;  tvertom  spred  sig 
det  ryktet,  att  Peter  såsom  sin  första  regeringsåtgärd  ämnade 
afsluta  ett  förbund  med  Adolf  Fredrik  i  Sverige,  återlemna  åt 
honom  en  del  af  de  eröfrade  landskapen  och  sålunda  vinna 
hans  bistånd  mot  Danmark.  Ett  sådant  omslag  i  politiken 
syntes  så  mycket  naturligare,  som  den  ryska  arffurstens  unga 
maka,  Katarina  af  Anhalt-Zerbst,  var  systerdotter  till  arf- 
prinsen    af    Sverige,    så    att   en  dubbel  slägtskap  förenade  de 


DET    EKONOMISKA    O.    POLITISKA    TILLSTÅNDET    EFTEE   KKIGET.       453 

bägge  tronföljarne.  Väl  behöfde  man  ej  under  Elisabets  lifstid 
frukta  dessa  planer;  men  kejsarinnans  lättfärdiga  seder  och 
svaga  helsa  gåfvo  anledning  att  emotse  en  ganska  snar  rege- 
mentsförändring i  Ryssland. 

Dessa  förhoppningar  och  misstankar  hade  ansenligt  om- 
gestaltat den  politiska  ställningen  i  norden,  då  slutligen  den 
25  Mars  1751  Fredrik  I  dog.  Hattarnes  regering  ådagalade 
vid  detta  tillfälle  både  skyndsamhet  och  kraft.  Genast  följande 
morgon  lät  man  Adolf  Fredrik  aflägga  inför  rådet  ed,  att 
regera  efter  Sveriges  lag  och  1720  års  regeringsform,  samt 
anse  såsom  fiende  och  fäderneslandets  förrädare  en  hvar, 
hvilken  skulle  arbeta  "på  återinförandet  af  envåldsmagten  eller 
den  så  kallade  suveräniteten."  Denna  försäkran,  som  trycktes 
på  svenska  och  finska,  kringspreds  i  riket  på  samma  gång 
som  underrättelsen  om  Fredriks  död  och  lyckades  i  sjelfva 
verket  lugna  sinnena  beträffande  regeringsformen,  så  att  Ryss- 
land ej  kunde  finna  någon  orsak  eller  förevändning  till  inbland- 
ning. På  samma  gång  beslöt  rådet  att  med  lagens  stränghet 
göra  ett  slut  på  de  upproriska  stämplingarna  i  Finland. 
Domaren  Wijkman  hemtades  i  början  af  Maj  1751  fängslad 
till  Stockholm ;  hans  brottslighet  blef  snart  bevisad,  och  följande 
höst  afrättades  han  i  Åbo.  Äfven  Hans  Henrik  Boije  blef 
dragen  inför  rätta,  men  förstod  att  rättfärdiga  sig  till  regerin- 
gens belåtenhet  och  förblef  derefter  under  Hattarnes  fana. 
Åtskilliga  andra,  mindre  betydande  personer  blefvo  vid  samma 
tillfälle  föremål  för  misstankar.  Men  öfver  hufvud  taget  bör- 
jade nu  Hattarnes  regering  afstå  från  de  politiska  förföljelserna 
och  visa  sig  mildare  äfven  i  sitt  förhållande  till  Finland.  Om 
sommaren  1752  verkstäldes  slutligen  Adolf  Fredriks  länge  på- 
tänkta resa  till  Finland,  såsom  vi  längre  fram  bli  i  tillfälle 
att  omtala.  Samtidigt  kallades  von  Rosen  bort  från  sitt 
embete  som  generalguvernör,  och  sjelfva  embetet  indrogs. 
Slutligen  vände  sig  äfven  den  ryska  politiken  småningom  åt 
andra  håll,  och  Finland  upphörde  att  vara  ett  föremål  för  de 
politiska  intrigerna.  En  ny  fredligare  period  hade  sålunda 
börjat  i  detta  lands  historia. 

Förrän  vi  inträda  bland  dessa  nya  förhållanden,  åt  hvilka 
vi  egnat  nästa  kapitel,  må  här  omnämnas  tvenne  vigtiga 
reformer,  hvilka  lända  Hattarnes  regering  till  heder.  I  det 
föregående  hafva  vi  sett,  att  Finlands  likasom  hela  rikets  folk- 


454  FINLANDS     HISTORIA. 

mängdsförhållanden  hittills  varit  kända  endast  genom  ganska 
osäkra  approximativa  beräkningar.  Men  i  enlighet  med  Svenska 
Vetenskapsakademiens  förslag  hade  ständerna  vid  senaste  riks- 
dag uppmanat  regeringen  att  uppdraga  åt  presterskapet  att 
årligen  uppgöra  tabeller  öfver  födde  och  döde  inom  hvarje 
församling  och  derjämte  folkmängdsförteckningar,  uppstälda  efter 
ålder  och  kön.  Denna  inrättning  begyntes  1749  och  är  den 
tidigaste  i  sitt  slag  uti  hela  Europa.  Först  från  denna  tid 
hafva  vi  någorlunda  säkra  uppgifter  om  folkmängdsförhållan- 
dena i  Finland  och  i  de  samma  inträffade  förändringar.  År 
1750  uppgick  Sveriges  befolkning  till  1,763,000  personer;  men 
i  det  svenska  Finland  steg  befolkningen  endast  till  omkring 
420,000,  hvilket  ej  var  fullt  £:del  af  Sveriges  befolkning.  Om 
ryska  Finlands  folkmängd  på  denna  tid  har  man  ej  några 
säkca  uppgifter;  men  antagligen  steg  den  icke  till  fullt  100,000, 
så  att  hela  Finlands  befolkning  i  medlet  af  lörra  seklet  synes 
hafva  utgjort  något  mer  än  en  half  million. 

Nästan  samtidigt  reviderade  Sverige  äfven  sin  tideräk- 
ning, i  det  att  i  öfverensstämmelse  med  de  öfriga  europeiska 
folken  den  nya  eller  s.  k.  Gregorianska  kalendern,  hvilken  var 
11  dagar  före  den  gamla  Julianska,  nu  antogs  i  riket.  För- 
ändringen verkstäldes  i  Februari  1753,  då  man  med  ens  hop- 
pade öfver  från  den  17  Februari  till  1  Mars.  Men  i  Byss- 
land bibehölls  fortfarande  den  gamla  tideräkningen,  och  sålunda 
lefde  man  på  andra  sidan  Kymmene-elf  11  dagar  efter  det 
öfriga  Finland. 


5.    Adolf  Fredriks  regering-,  1751—1771,  samt  en  blick  på  tidens 
kulturförhållanden. 

Vid  Fredrik  I:s  död  hade  ständer-regeringens  missbruk 
redan  till  den  grad  tilltagit,  att  en  stor  del  af  befolkningen  i 
landsorterna,  och  isynnerhet  allmogen,  endast  motvilligt  under- 
kastade sig  ständernas  och  rådets  välde.  Äfven  Adolf  Fredrik 
och  hans  energiska  gemål,  Lovisa  Ulrika,  hade  strax  vid  sin 
ankomst  till  Sverige  närt  inom  sig  förhoppningar  om  konunga- 
magtens  utvidgande  och  blefvo  derför  högeligen  förbittrade,  då 


ADOLF    FKEDHIKS    KEGEEIXG,     1751 1771.  455 

Hattarne,  sedan  de  befästat  sin  egen  ställning,  ej  längre  ville 
befordra  hofvets  planer,  utan  tvertom  ännu  trängre  begränsade 
den  nya  konungens  verkningskrets.  Då  ständerna  om  hösten 
1751  åter  sammankom mo  och  det  kungliga  parets  kröning  nu 
skulle  verkställas,  var  till  följd  deraf  partiställningen  mycket 
förändrad  emot  förr.  Om  Mössorna  i  ordets  gamla  betydelse 
visste  man  nu  mera  ej  stort  mycket,  och  i  deras  ställe  hade 
såsom  Hattarnes  motståndare  bildat  sig  ett  så  kalladt  kungligt 
parti,  hvilket  hade  uppkommit  dels  af  forna  medlemmar  af 
Mössornas  läger,  dels  af  hvarjehanda  andra  element.  Men 
snart  fick  man  märka,  att  konungamagtens  anspråk  ännu  sak- 
nade nödigt  understöd.  En  vid  riksdagen  med  anledning 
af  den  paragraf  i  regeringsformen,  hvilken  bestämde,  att 
"rådet  skulle  råda  men  icke  regera,"  väckt  fråga  afgjordes 
sålunda,  att  alla  beslut  först  skulle  fattas  i  rådet,  och  endast 
deras  verkställande  var  konungens  sak.  Några  andra  inskränk- 
ningar tillades  i  den  kungliga  försäkran,  hvilken  Adolf  Fredrik 
fick  underskrifva  före  kröningen,  och  då  Tessin  våren  1752  tog 
afsked  från  sin  befattning  som  kanslipresident,  uppförde  ej  stän- 
derna mera,  såsom  i  regeringsformen  var  faststäldt,  trenne  på 
förslag,  utan  Sekreta-utskottet  fick  föreslå  en  enda,  och  konun- 
gens rätt  att  välja  emellan  flere  gick  sålunda  förlorad.  Sålunda 
blef  Anders  JoJian  von  Höpken  kanslipresident  och  ledare  af 
den  svenska  politiken.  Men  striden  emellan  konungamagten 
och  rådet  blef  likväl  ännu  i  några  hänseenden  oafgjord,  och 
den  försonliga  ton,  hvarmed  riksdagen  afslöts,  dolde  blott  för 
en  kort  tid  den  uppkomna  tvedrägten. 

Strax  efter  riksdagens  slut  gjorde  Adolf  Fredrik  det  länge 
omtalade  besöket  i  Finland,  der  sedan  Gustaf  Adolfs  tider 
ingen  svensk  konung  hade  rest.  Planen  med  detta  besök  hade 
från  början  varit  att  upptända  finnarnes  trohet  och  tillgifvenhet, 
och  i  detta  hopp  hade  Hattarnes  regering  under  de  sist  för- 
flutna åren  uppmanat  dertill.  Nu  var  likväl  rådet  mindre 
ifrigt  derför,  än  konungen  sjelf  och  hofpartiet,  ty  man  fruktade, 
att  konungens  besök  skulle  uppväcka  finnarnes  gamla  tillgif- 
venhet för  suveräniteten  sjelf.  Å  rådets  sida  gafs  nu  åt 
konungen  till  följeslagare  riksrådet  grefve  Ekeblad;  för  öfrigt 
medföljde  äfven  ett  annat  riksråd,  friherre  Löwenhjelm,  som 
räknades  till  hofpartiet,  samt  den  forna  Mössan  Ungern-Stern- 
berg,  som  äfven  på  de  sista  tiderna  hade  öfvergått  till  konun- 


456  FINLANDS    HISTORIA. 

I 

gens  fana.  Den  12  Juni  1752  utlöpte  galeren  Seraphim  med 
det  kungliga  ressällskapet  från  Stockholm.  Drottningen  följde 
sin  gemål  ett  stycke  inom  skärgården  och  återvände  derpå  till 
hufvudstaden,  hvarefter  resan  fortsattes  genom  åländska  och 
finska  skärgårdarne,  till  dess  man  den  19  Juni  ankom  till 
Sveaborg.  Sedan  konungen  besett  Ehrensvärds  befästnings- 
arbeten såväl  derstädes  som  i  Helsingfors,  begaf  han  sig  efter 
en  veckas  uppehåll  landvägen  till  Borgå  och  derifrån  åt  gränsen, 
hvarest  befästningsarbetena  vid  Degerby  och  på  Svartholm  äfven 
togo  hans  uppmärksamhet  i  anspråk.  På  förenämde  ort  gaf 
konungen  åt  den  derstädes  anlagda  staden  namnet  Lovisa,  till 
minne  af  sin  gemål,  och  reste  sedan  längs  Kymmene-elfs 
vestra  arm  till  Keltis,  derifrån  till  Tavastehus,  och  slutligen 
till  Åbo.  Här  i  Finlands  hufvudstad  blef  han  emottagen  med 
stor  högtidlighet.  Tre  dagar  efter  konungens  ankomst,  eller 
den  13  Juli  gamla  stilen,  inträffade  drottningens  födelsedag, 
och  universitetet  valde  detta  tillfälle  för  att  fira  konungens  fröjd- 
fulla  närvaro.  Sedan  lniversitetets  rektor  Henrik  Hassel  uti 
ett  tryckt  program  på  förhand  tolkat  dagens  betydelse,  begynte 
den  akademiska  högtidligheten  förenämnde  dag  klockan  ^11 
förmiddagen,  då  konungen  under  klockringning  och  kanonskott 
inträdde  inom  akademiens  murar.  Festtalet  hölls  på  latin  af 
jurisprofessorn  Olof  Pryss,  å  den  akademiska  ungdomens  vägnar 
framsade  docenten  Petter  Adrian  Gadd  "underdåniga  glädje- 
och  lyckönskningsord",  och  slutligen  försvarade  studeranden 
Anders  Planman  (sedermera  professor  vid  samma  universitet) 
under  professor  Gadolins  presidium  en  svensk  disputation  "om 
vetenskapernas  nytta  för  krigskonsten".  Det  är  att  förmoda, 
att  äfven  borgerskapet  samt  landets  hofrätt  och  generalguvernör 
för  sin  del  förökade  glansen  af  det  kungliga  besöket,  och  denna 
gång  kunde  man  ingalunda  märka,  att  den  kungliga  värdig- 
heten i  Sveriges  rike  endast  var  ett  tomt  namn,  eller  att  i 
finnarnes  sinne  för  icke  längesedan  hade  herskat  ett  starkt 
politiskt  missnöje.  Alla  festtalen  andades  endast  den  djupaste 
underdånighet,  den  största  enighet  och  kärlek,  och  gåfvo  icke 
mycken  föreställning  om  rätta  förhållandet.  Sålunda  helsade 
t.  ex.  Hassel  konungen  såsom  "Finlands  upprätthållare  och 
skyddsgud"  *,  och  försäkrade  derjämte,  att  under  den  förflutna 
krigstiden,    "då    folket    på    andra    sidan    hafvet   var  upprördt 

*  »Salve  Fennorum  Stator  et  Deus   Tutelaris  benignissime !» 


ADOLF  FREDRIKS  REGERING,  1751 1771.        457 

likasom  ett  stormigt  haf,  från  finnarne  ej  förnams  ens  en 
hviskning,  som  skulle  häntydt  på  något  missnöje  mot  det 
svenska  väldet".  Pryss  åter  kallade  Finland,  sedan  han  prisat 
dess  storlek  och  herliga  natur,  der  "Neptunus  och  Flora  evigt 
omfamna  hvarandra",  Sveriges  kornbod,  men  trodde  tillika, 
att  det  "utan  skada  för  Sverige"  lätt  kunde  föda  en  tre  gånger 
så  stor  folkmängd,  om  landets  ekonomi  blefve  stäld  på  bättre 
fot,  och  att  det  sålunda  skulle  bli  i  tillfälle  att  till  Sveriges 
tjenst  uppställa  en  tre  gånger  så  stor  krigshär.  Hvarje  hän- 
syftning på,  att  den  gemensamma  regeringsformen  nästan  var 
republikansk  och  att  finnarne  kunde  hafva  sina  särskilda 
nationella  sträfvanden,  syntes  helt  och  hållet  fördunstat  i  sol- 
skenet af  det  kungliga  besöket. 

Ett  par  dagar  efter  den  akademiska  högtidligheten  begaf  sig 
Adolf  Fredrik  och  hans  följe  från  Åbo  till  öfre  Satakunta  och 
derifrån  öfver  den  12  mil  långa  Tavastmon  till  Österbotten, 
derifrån  färden  med  skyndsamhet  fortsattes  strandvägen  från 
Vasa  till  Torneå,  och  derifrån  genom  Sveriges  nordliga  land- 
skap till  Stockholm.  Redan  den  24  Juli  hade  konungen  pas- 
serat gränsen  i  norr,  och  färden  genom  de  finska  landskapen 
hade  varit  så  brådstörtad,  att  den  ingalunda  kunde  bidraga 
till  kännedomen  om  folk  och  land.  Den  berättelse,  som  sedan 
i  konungens  namn  upplästes  i  rådet,  innehöll  likväl  flere  för- 
tjenstfulla  anmärkningar  rörande  folkmängd  och  helsovård, 
ekonomi  och  näringar ;  men  dessa  förhållanden  voro  tillräckligt 
belysta  redan  genom  de  förra  komitéerna.  Större  uppmärk- 
samhet väckte  det  deremot,  att  konungen,  synbarligen  för  att 
förtreta  Hattarne,  gjorde  flere  svåra  anmärkningar  mot  Ehren- 
svärds  befästningsarbeten.  Ehrensvärd  nödgades  för  denna 
orsaks  skull  sjelf  begifva  sig  till  Stockholm  för  att  försvara 
sitt  verk,  och  äfven  von  Rosen,  som  just  vid  denna  tid  hem- 
kallades  från  Finland,  fick  afgifva  sitt  utlåtande  i  saken.  Men 
von  Rosen,  ehuru  för  öfrigt  icke  någon  vän  till  Ehrensvärd, 
tog  likväl  vid  detta  tillfälle  den  snillrike  mannen  i  försvar, 
och  arbetena  på  Sveaborgs  fästning  fingo  sålunda  ostördt  fortgå. 
Då  generalguvernörsembetet  i  Finland  nu  indrogs  och  ej  mera 
under  hela  svenska  tiden  åter  upprättades,  blefvo  kommendan- 
terna på  Sveaborg  härefter  i  några  afseenden  likasom  landets 
högsta  styresmän.  Augustin  Ehrensvärd,  den  första  på  denna 
plats,    erhöll    redan    vid  följande  riksdag  i   uppdrag  att  hafva 


158  FINLANDS    IIISTOEIA. 

högsta  uppsigten  öfver  de  påtänkta  kanalarbetena  i  Finland, 
äfveusoni  öfver  de  köpingar,  man  beslutat  anlägga  i  landet, 
och  befinnes  för  öfrigt  ständigt  vara  främsta  mannen  i  den 
ekonomiska  rörelse,  som  nu  hade  begynt  i  Finland. 

Rikets  yttre  tillstånd  var  på  denna  tid  fredligt,  och  rege- 
ringen hade  med  berömvärdt  nit  begynt  egna  sin  omvårdnad 
åt  bildningens  och  kulturens  befordrande  i  Finland.  Men  den 
allmänna  harmonien  i  sinnena  stördes  snart  på  ett  beklagligt 
sätt  af  den  ånyo  uppväckta  striden  emellan  konungamagten  och 
rådet,  samt  de  blodiga  tilldragelser,  hvilka  voro  en  följd  deraf. 
Största  felet  till  denna  oenighet  låg  otvifvelaktigt  hos  drott- 
ningen, hvilken  endast  motvilligt  fördrog  regeringsformens  tvång 
och  beständigt  grubblade  öfver  utvägar  till  konungamagtens 
utvidgande.  Under  ett  dylikt  sakernas  läge  kunde  lätt  äfven 
ur  de  minsta  orsaker  förvecklingar  uppstå.  Tessin,  hvilken 
allt  fortfarande  var  kronprinsens  guvernör,  råkade  år  17.">4 
ohjelpligt  i  tvist  med  hofvet,  och  nästan  samtidigt  uppstod  en 
häftig  strid  emellan  hofvet  och  hela  rådet,  då  man  hade  för- 
bjudit några  riksråds  vagnar  att  köra  in  på  borggården  och 
rädet  i  anledning  häraf  ernade  bestraffa  gardesvakten,  hvaremot 
konungen  förklarade,  att  gardet  stod  under  hans  uteslutande 
befäl.  Till  dessa  tvistefrön  sällade  sig  konungens  och  rådets 
beständiga  oenighet  vid  tjensters  besättande ;  Adolf  Fredrik  ville 
nämligen  i  denna  sak  endast  följa  sin  egen  öfvertygelse,  men 
rådet  yrkade  på  pluralitetens  afgörande.  Då  om  hösten  1755 
riksdagen  åter  sammanträdde,  hänsköts  denna  vigtiga  fråga  till 
ständerna.  Liksom  vid  en  vanlig  rättegång  afgåfvo  hvardera 
parterna  skriftliga  förklaringar,  derefter  öfverlemnades  saken 
åt  Sekreta  utskottets  behandling,  och  slutligen  sleto  ständerna 
i  sin  helhet  tvisten.  Såsom  man  kunde  förmoda,  föll  utslaget 
helt  och  hållet  till  förmon  för  rådet.  Den  29  Nov.  1755 
hemtade  landtmarskalken  grefve  Axel  von  Fersen,  åtföljd  af  de 
öfriga  talmännen  samt  en  talrik  skara  deputerade  från  alla 
stånd,  åt  konungen  inför  sittande  råd  ständernas  skriftliga  svar. 
hvilket  Fersen  lemnade  med  ett  kort,  i  underdåniga  uttryck  klädt 
tal.  Sjelfva  skrifvelsen  uttalade  i  oförblommerade  ordalag  den 
gällande  regeringsformens  grundsatser.  "Riksens  ständer  som 
magten  hafva",  rådslå,  hette  det,  om  rikets  behof  i  allmänhet ; 
riksråden  äro  ständernas  befullmägtigade  ombud;  konungens 
åliggande    är    att    öfvervaka    rådets    arbeten    och  verksamhet, 


ADOLF  FREDRIK*  REGERING,  17.")!  — 177  1.         459 

lindra  deras  möda  och  genom  sin  höghet  gifva  deras  beslut 
eftertryck  och  kraft;  men  pluralitetens  inom  rådet  åsigt  vore 
att  betrakta  såsom  konungens  eget  nådiga  beslut,  och  dess 
verkställighet  skulle  ej  vidare  få  hindras  af  bristande  kunglig 
underskrift.  På  detta  sätt  var  nu  ständerregeringens  idé  driften 
till  sina  yttersta  konklusioner.  För  att  sätta  kronan  på  verket 
läto  ständerna  några  månader  senare  förfärdiga  en  kunglig 
namnstämpel,  hvarmed  namnet  skulle  tryckas  under  regeringens 
beslut,  i  händelse  konungen,  en  eller  två  gånger  uppfordrad, 
ytterligare  skulle  vägra  sin  egenhändiga  underskrift.  En  sådan 
namnstämpel  hade  redan  under  Fredrik  I:s  senaste  år  någon 
gång  blifvit  begagnad,  men  då  endast  för  att  bespara  den  sjuke 
konungens  besvär:  nu  hade  man  deremot  deraf  gjort  ett  stän- 
digt konstitutionelt  redskap.  Slutligen  bör  nämnas,  att  proto- 
kollerna  rörande  konungens  och  rådets  process  omedelbarligen 
på  ständernas  föranstaltande  blefvo  tryckta  såväl  på  finska  som 
svenska  och  kringsändes  till  alla  församlingar  i  riket;  man 
ansåg  nämligen  nödigt  att  hos  alla  samhällsmedlemmar  inskärpa 
en  noggrannare  uppfattning  om  rikets  rätta  regeringsform. 

Det  är  äfven  visst  och  sant,  att  rikets  allmoge  hade  svårt 
att  fatta  ett  sådant  styrelsesätt,  der  konungen  endast  var  en  docka 
i  det  herskande  partiets  händer;  detta  folkets  tänkesätt  fram- 
gick äfven  tydligt  ur  bondeståndets  förhållande  vid  i  fråga  va- 
rande tillfälle.  Dels  genom  påtryckning ,  från  hofvets  sida,  men 
ännu  mera  af  egen  naturlig  drift,  voro  flere  af  bondeståndets 
representanter  vid  riksdagen  varmt  stämda  för  konungamagten, 
och  vid  ståndets  sammanträde  uppstod  en  blodig  knytnäfve- 
kamp,  då  talmannen  skulle  gå  att  jämte  de  öfriga  deputerade 
meddela  konungen  ofvan  omtalade  tillrättavisning.  Men  det 
herskande  partiet  förstod  att  enligt  sin  vana  med  stark  arm 
undertrycka  hvarje  motstånd.  En  särskild  ständernas  under- 
sökningskommission, bland  hvars  ■  medlemmar  må  nämnas  Henrik 
Wrede,  Lorentz  Creutz  och  professor  Gadolin,  nedsattes  för  att 
döma  dem,  hvilka  voro  hufvudmännen  för  detta  tumult,  och 
ehuru  hofvets  delaktighet  häri  denna  gång  icke  kom  under 
någon  strängare  ransakning,  fick  dock  den  kungliga  familjen  på 
många  sätt  erfara  representationens  misstro  och  förbittring. 
Sålunda  togs  t.  ex.  kronprinsens  uppfostran  under  uppeigt, 
hvarvid  ständerna  förordnade  åt  honom  lärare  och  uppfostrare 
tveitemot  de  kungliga  föräldrarnes  egen  önskan.    Lovisa  Ulrika 


460  FINLANDS   HISTORIA. 

ville  i  sin  förbittring  häröfver  pantsätta  de  ädelstenar,  som  på 
statens  bekostnad  hade  blifvit  köpta  åt  henne  till  brudskänk; 
med  tillhjelp  af  de  sålunda  anskaffade  medlen  skulle  nämligen 
sedan  en  revolution  åstadkommas.  Men  Sekreta  utskottet,  som 
fått  spaning  om  saken,  yrkade  att  blifva  försatt  i  tillfälle  att 
besigtiga  dessa  kronjuveler,  för  att  efterse,  huruvida  de  alla 
f  un  nos  i  behåll.  Slutligen  togo  alla  dessa  strider  ett  blodigt 
slut.  Drottningen  och  hofpartiet  beslöto  att  vid  midsommar 
1756  verkställa  en  våldsam  revolution.  Med  bistånd  af  gardet 
och  Stockholms  lägre  befolkning  skulle  konungen  taga  hutvud- 
staden  i  besittning,  låta  fängsla  rådet  och  de  förnämsta  riks- 
dagsmännen, samt  derefter  sammankalla  en  ny  riksdag.  Men 
just  dagen  innan  revolutionen  skulle  sättas  i  verket,  den  22 
Juni,  blef  saken  bekant  och  kunde  sålunda  lätt  förhindras. 
Samma  ständerkommission,  hvilken  just  som  bäst  var  sysselsatt 
med  handläggningen  af  de  ofvan  omtalade  tilldragelserna  i 
bondeståndet,  fick  sig  äfven  uppdragen  undersökningen  af  denna 
sak  och  förfor  med  sådan  ifver  och  skyndsamhet,  att  redan 
inom  förloppet  af  en  månad  hufvudmännen  för  företaget  voro 
dömda  till  döden,  hvilken  dom  blef  af  ständerna  stadfäst. 
Några  af  de  brottslige  hade  likväl  flytt  till  utlandet  och  und- 
gingo  sålunda  lagens  straffande  arm.  Men  åtta  af  de  med- 
skyldige, bland  dem  grefve  Erik  Brahe  och  friherre  Jakob 
Horn  (af  ätten  Rantzien)  halshöggos  utanför  Riddarholmskyrkan 
i  Stockholm.  Den  kungliga  familjen  sjelf  var  vid  detta  tillfälle 
nära  att  förlora  kronan.  Endast  de  ledande  männens  kloka 
besinning  hindrade  en  slik  stränghet,  och  saken  aflopp  med 
hotande  föreställningar,  som  af  tvenne  biskopar  å  deras  stånds 
vägnar  meddelades  drottningen,  men  af  ståndens  talmän  och 
hela  rådet  åt  konungen.  I  sjelfva  verket  var  likväl  konunga- 
värdigheten nu  förvandlad  till  en  skugga  allenast,  och  en  mängd 
förordningar  inskränkte  konungens  myndighet  inom  allt  trängre 
gränser.  Anmärkningsvärdast  var  förordningen  om  tjensters 
besättande,  hvars  upphofsman  anföres  hafva  varit  hofrättsrådet 
Åbo  Kristoffer  Johan  Rappe,  en  af  Hattpartiets  ifrigaste 
och  skickligaste  medlemmar.  En  tadelfri  tjenstgöring  och 
tjensteåren  faststäldes  såsom  den  enda  grunden  för  embets- 
mannabefordran ;  men  en  hvar,  som  ansåg  sig  derutinnan  hafva 
lidit  orättvisa  (préjudice),  erhöll  rätt  att  besvära  sig  hos  rik- 
sens  ständer.     Sistnämnda  bestämning  gjorde,  att  alla  de  föl- 


ADOLF    FREDRIKS   REGERING,     1751 1771.  461 

jande  riksdagarne  öfversvämmades  af  oupphörliga  klagomål 
och  stridigheter  rörande  enskilda  tjensteangelägenheter  och 
bidrog  sålunda  äfven  i  sin  mon  att  påskynda  ständerregerin- 
gens  annalkande  fall. 

Ständerförsamlingen    1755 — 1756  hade  ytterligare  förökat 
Hattpartiets    magt.     Den    hade    drifvit    ständerregeringens  idé 
till  sin  yttersta  spets  och  tillvällat  åt  representationen  all  magt 
ej  blott  från  konungen,  utan  äfven  frän  rådet.    Den  sist  nämda 
institutionen  var  ingenting  annat  än  ständernas  befullmägtigade 
bestyrelse  emellan  riksdagarne.     Under  sjelfva  riksdagarne  åter 
var   magten    helt    och   hållet  i  ständernas  händer,  och  vid  de 
tillfällen,  vi  nyss  hafva  omtalat,  hade  landtmarskalken  vid  riks- 
dagen,   den    försigtige    och    snillrike   grefve  Axel  von  Fersen, 
varit  det  helas  ledare  och  medelpunkt.   Men  ständerregeringens 
magt  var"  uteslutande  i  händerna  på  det  parti,   som  hade  fått 
pluralitet  vid  riksdagarne,    och  den  vunna  segern  var  sålunda 
helt  och  hållet  Hattarnes.    Segrare  i  alla  de  inhemska  striderna, 
lemnadt  i  ro  från  Rysslands    sida    och   dertill  ännu  understödt 
med  franska  penningar,  syntes  detta  parti  slutligen  hafva  upp- 
svingat   sig   till  en  beståndande  magt  och  trodde  sig  i  sjelfva 
verket    förmå   att  godtyckligt  leda  rikets  såväl  inre  som  yttre 
angelägenheter.     Men    Hattarnes  regerings  svagaste  punkt  var 
dess    begär    att    genom    krigisk  ära  befästa  sin  ställning,  och 
äfven  nu  likasom  för  femton  år  sedan  skulle  den  på  ett  dylikt 
företag  bortslumpa  rikets  krafter  och  sitt  eget  anseende.    Just 
vid    denna   tid  hade  nämligen  det  stora  europeiska  krig  upp- 
flammat,   som    efter    sin    långvarighet    fått  namn  af  Sjuåriga 
kriget.     De  båda  kejsarinnorna,  Elisabet  i  Ryssland  och  Maria 
Theresia  i  Österrike,  hade  ingått  ett  förbund  mot  Fredrik  den 
store  för  att  qväfva  Preussens  växande  magt.    Frankrike,  som 
redan    året    förut    hade    råkat  i  ett  häftigt  sjökrig  med  Eng- 
land, förenade  sig  denna  gång  tvertemot  sin  förra  politik  med 
Österrike  och  Ryssland   och  drog  nu  äfven  Hattames  regering 
i  Sverige  med  sig.    Redan  under  riksdagen  hade  det  herskande 
partiets  hufvudmän  beslutat  att  deltaga  i  kriget  emot  Preussen. 
Orsaken  härtill  var  dels  Frankrikes  påtryckning,  dels  Hattarnes 
egen  önskan  att  återeröfra  Vor-Pommern,  hvartill  tillfället  syntes 
vara  så  mycket  lägligare,  som  Ryssland  härvid  var  att  påräkna 
såsom    medhjelpare   och   vän.     Men  i  någon  mon  medverkade 
äfven  begäret  att  nedstämma  Lovisa  Ulrikas  hersklystna  sträf- 


tt)",'  FINLANDS    HISTORIA. 

van  den,  hvilka  man  ansåg  hafva  sitt  förnämsta  stöd  i  brödrens, 
den  preussiska  konungens,  anseende  och  magt.  Hattarnes 
regering  förfor  denna  gång  med  så  djerf  tillförsigt,  att  de 
ansågo  ständernas  uttryckliga  bifall  öfverflödigt.  Utan  att  höra 
riksdagen  och  tvertemot  den  kungliga  familjens  önskan  börjades 
sålunda  det  s.  k.  Pommerska  kriget,  hösten  1757. 

Tilldragelserna  i  detta  krig,  hvilka  högst  obetydligt  åter- 
verkade på  det  finska  folket,  förtjena  äfven  eljes  föga  att  om- 
nämnas. Den  svenska  hären,  dit  äfven  ett  antal  finska  soldater 
hörde,  försökte  en  och  annan  gång  ifrån  svenska  Pommern  oroa 
det  preussiska  området,  men  drefs  hvarje  gång  tillbaka  till 
trakten  af  Stralsund,  så  att  under  fyra  och  ett  hälft  års  fälttag 
ingenting  af  vigt  kunde  uträttas.  Till  detta  dåliga  resultat 
var  orsaken  delvis  den  samma,  som  under  det  sista  finska 
kriget,  nämligen  bristande  lydnad  hos  det  lägre  befälet  och 
svaghet  och  likgiltighet  hos  <öfverbefälet.  Till  och  med  Augustin 
Ehrensvärd,  som  vid  slutet  af  kriget  erhöll  högsta  befälet, 
ådagalade  ej  såsom  öfverbefälhafvare  samma  duglighet  och  för- 
måga, som  i  egenskap  af  vetenskaplig  organisatör  af  försvars- 
verken. Endast  i  de  mindre  skärmytslingarna  ådagalades  såväl 
skicklighet  som  mannamod,  och  ett  synnerligt  beröm  förvärf- 
vade  sig  t.  ex.  den  friskara,  som  finnen  Jakob  Magnus  Sprengt- 
porten  hade  organiserat  och  i  hvilken  hans  unga  halfbroder, 
Georg  Magnus  Sprengtporten,  gjorde  sina  krigiska  lärospån. 
Äfven  från  Eysslands  sida  fördes  kriget  öfver  hufvud  matt  och 
planlöst,  ty  man  väntade  i  hvarje  ögonblick  kejsarinnans  död, 
och  arffursten  Peter  var  känd  såsom  entusiastisk  beundrare  af 
Fredrik  den  store.  I  Januari  1762  inträffade  slutligen  Elisa- 
bets död,  och  Eysslands  nya  herskare,  Peter  III,  afslöt  omedel- 
bart fred  och  förbund  med  Preussen.  Äfven  i  Sverige  insåg 
man  samtidigt  omöjligheten  af  att  fortsätta  det  ändamålslösa 
kriget,  oeh  genom  drottningens  bemedling  afslöts  om  våren  1762 
fred  i  Hamburg.  Samma  och  följande  år  följde  Frankrike  och 
Österrike  sina  nordliga  bundsförvandters  exempel.  Efter  den 
lyckligt  och  ärofullt  utståndna  kampen  hade  Preussen  nu  höjt 
sig  till  en  europeisk  stormagt.  Men  Sveriges  anseende  inom 
den  politiska  verlden  hade  åter  gått  ett  steg  nedåt. 

Den  usla  krigföringen  och  de  deraf  följande  dåliga  finan- 
serna, uppväckte  slutligen  ett  allmänt  missnöje  emot  Hattarnes 
regering.     Redan  vid  den  riksdag,  som  vidtog  1760  och  hvars 


A  1)01  K    FREDRIKS    KEGERING,     1761 — 1771.  t63 

arbeten  räckte  till  våren  1762,  var  partiets  ställning  s4  be- 
tänklig, att  von  Höpken  frivilligt  afgick  från  sin  befattning 
såsom  kanslipresident,  hvarjämte  ständerna  nu  slutligen  åter- 
insatte i  rådet  de  år  1738  afskedade  riksråden  Bjelke  och 
Bonde.  Likväl  förstod  grefve  Axel  Fersen,  som  äfven  nu  var 
landtmarskalk,  genom  sitt  försigtiga  uppträdande  för  denna 
-ang  undvika  alla  svårare  efterräkningar.  Men  Hattpartiets 
undergång  hade  endast  blifvit  uppskjuten  för  en  tid,  och'  då 
ständerna  i  Januari  1765  åter  sammanträdde,  förestod  en  full- 
ständig omstörtning.  Från  Finland  hade  flere  representanter 
än  vanligt  infunnit  sig  till  denna  riksdag,  nämligen,  adels- 
ståndet oräknadt,  7  prester,  18  borgare  och  19  bönder.  Inom 
alla  stånd  hade  Hattarnes  motståndare  öfvervigten.  Detta 
kunde  man  märka  genast  vid  landtmarskalksvalet,  ty  till  denna 
plats  utsågs  en  ifrig  Mössa,  öfverste  Rudbeck,  och  inom  bonde- 
ståndet togs  ej  mer  till  talman  den  hale  blekingsbonden  Olof 
Håkansson,  som  ifrån  år  1738  oafbrutet  hade  ledt  ståndet, 
utan  han  uteslöts  till  på  köpet  genom  omröstning  helt  och 
hållet  ur  ståndet.  Äfven  Sekreta-utskottet  kom  i  Mössornas 
händer,  och  nu  skyndade  man  sig  att  utan  försköning  fram- 
draga i  ljuset  alla  Hattregeringens  mångfaldiga  gamla  och  nya 
synder.  Så  stark  var  opinionens  ström,  att  jämte  den  förra 
ordningen  till  och  med  sjelfva  regeringsformens  hittills  stad- 
fästade  grundvalar  skakades.  Blodsdomarne  från  år  1756 
återkallades,  Sekreta-utskottets  magt  inskränktes,  och  den 
hemlighetsslöja,  hvarmed  det  herskande  partiet  hittills  hade 
höljt  sina  företag  såväl  för  allmänheten  som  äfven  för  sjelfva 
ständerna,  sönderslets  nu  ined  ens.  Slutligen  inträifade  om 
hösten  1765  Hattregeringens  fullständiga  fall.  Sju  medlemmar 
af  riksrådet  afskedades,  och  det  nya  Mösspartiet  tog  tyglarne 
i  sina  händer. 

Tjugusju  år  hade  Hattarne  ledt  Sveriges  rikes  inre  och 
yttre  angelägenheter.  Deras  regerings  mångfaldiga  missgrepp, 
dess  ofta  nog  förderfliga  utrikes  politik  och  dess  tyranniska 
förfarande  emot  sina  motståndare,  är  tillräckligt  ådagalagdt  ge- 
nom föregående  framställning.  Men  att  denna  regering  likväl 
i  några  afseenden  hade  varit  högeligen  förtjenstfull,  bör  ej  här 
helt  och  hållet  förgätas.  Man  måste  medgifva,  att  tidehvarf- 
vets  snillrikaste  män  tillhörde  Hattpartiet,  och  den  vetenskapliga 
glans,    som    bestrålar   detta  partis  regering,  är  ingalunda  obe- 


464  FINLANDS    HISTORIA. 

tydlig.  Svenska  Vetenskapsakademien,  grundlagd  år  1739,  er- 
höll väl  sin  största  ryktbarhet  genom  sin  stiftares,  Karl  Lin- 
nceus'  (von  Linné)  namn,  hvilket  med  den  nya  botaniska  ve- 
tenskapen utbreddes  kring  hela  den  civiliserade  verlden.  Men 
äfven  Hattarnes  regering  befordrade  ifrigt  akademiens  verk- 
samhet och  tog  dess  bistånd  i  anspråk  vid  flere  af  sina  företag, 
t.  ex.  vid  ordnandet  af  folkräkningen  och  förändringen  af  ka- 
lendern, hvarom  redan  i  det  föregående  är  taladt.  Detta  in- 
flytande sträckte  sig  äfven  till  de  vetenskapliga  förhållandena 
i  vårt  land.  Tvenne  af  Hattpartiets  mest  framstående  män, 
Tessin  och  Ekeblad,  voro  efter  hvarandra  kanslerer  vid  Åbo 
akademi;  biskopen  och  prokanslern  Brovallius,  presteståndets 
ifrigaste  Hatt,  var  äfven  sjelf  en  mycket  framstående  veten- 
skapsman, och  genom  sådana  mäns  omsorger  fick  månget  ve- 
tenskapligt företag  nödig  uppmuntran,  t.  ex.  Peter  Kalms  resor 
i  Amerika  (1747 — 1751)  samt  anläggandet  af  en  botanisk  träd- 
gård på  Hirvisalo  ö  nära  Åbo  (1752).  I  nära  förvandtskap 
med  de  vetenskapliga  sträfvandena  stod  omsorgen  om  landets 
ekonomi,  dess  näringar  och  kommunikationer.  I  Finland  började 
man  t.  ex.  vid  denna  tid  med  de  s.  k.  forsrensningarna,  och 
planer  uppgjordes  att  förena  vattendragen  i  Savolaks  och  Ka- 
relen med  Uleåtraktens  vattenområde,  så  att  dessa  landskap 
skulle  få  en  lättare  förbindelse  med  hafskusten.  I  dessa  upp- 
drag användes  ifrån  år  1754  en  ung  finne,  docenten  vid  uni- 
versitetet Samuel  Chydenius,  och  sedan,  efter  det  Chydenius 
vådligen  omkommit  i  Niskakoski  fors  i  Kumo  socken  om  som- 
maren 1757;  en  annan  ung  finne,  Jakob  Stenius  d.  y.,  (till 
slut  kyrkoherde  i  Pielis  efter  sin  fader  med  samma  namn). 
Hurusom  enligt  Faggots  förslag  storskiftet  begyntes  1747,  är 
redan  i  det  föregående  omtaladt;  ärendet  företogs  ånyo  vid 
1756  års  riksdag,  tio  landtmätare  sändes  ytterligare  till  hvarje 
af  de  finska  länen,  och  för  Finlands  räkning  tillsattes  en  sär- 
skild ständer-deputation,  hvilken  skulle  vara  högsta  domstolen 
i  alla  genom  jordskiftet  uppkomna  stridigheter.  Ej  heller  var 
det  på  denna  tid  ovanligt,  att  ständerna  med  stora  gratifika- 
tioner uppmuntrade  enskilda  odlingsföretag.  Sålunda  erhöll 
t.  ex.  bonden  Lars  Knuuttinen  i  Uomants,  som  hade  torrlagt 
Sarvinki  träsk  år  1743,  af  ständerna  hela  det  derigenom  vunna 
området  till  skatte-ego  samt  3,000  daler  k.  m.,  såsom  gåfva, 
och  ofta  utdelades  silfverbägare  eller  andra  uppmuntringar  för 


ADOLF    FREDRIKS    REGERING,     175  1 1771.  465 

linodling  och  annan  företagsamhet  af  samma  slag.  Vid  1762 
års  riksdag  beslöts,  att  på  statens  bekostnad  sända  personer 
trån  Finland  till  Wadstena,  för  att  lära  sig  linets  odling  och 
beredning,  och  samma  år  utsågs  professorn  i  Åbo  Peter  Adrian 
Gadd  att  vara  plantagedirektör  i  Finland.  Bland  de  växter, 
som  på  denna  tid  begynte  odlas  i  landet,  förtjena  potäterna 
och  tobaksplantan  särskildt  omnämnas.  Odlingen  af  tobak 
var  ålagd  städerna  såsom  en  skyldighet;  potatisodlingen  åter 
säges  först  efter  pommerska  kriget  blifvit  utbredd,  i  det  att 
de  hemkommande  soldaterna  medförde  dessa  rotfrukter  i  sina 
ränslar.  Det  är  att  märka,  att  Hattarnes  omsorg  om  landt- 
bruket  äfven  gaf  upphof  åt  de  första  lagstadgandena  rörande 
bränvinsbränningen.  Redan  år  1741  begränsades  bränvinsbrän- 
ningen  något,  och  år  1756  förbjöds  tillverkningen  deraf  helt 
och  hållet,  emedan  man  ansåg  den  samma  uppsluka  landets 
nödvändiga  sädesförråd  och  sålunda  förhindra  folkökningen. 
Öfver  hufvud  gjorde  sig  under  detta  tidehvarf  den  åsigt  gäl- 
lande, att  ett  lands  egentliga  styrka  bestod  i  en  talrik  befolk- 
ning, och  derför  gingo  alla  bemödanden  ut  på  att  föröka 
folkstocken  och  förekomma  dess  minskning.  Sålunda  var  det 
t.  ex.  en  följd  af  regeringens  omtanke,  att  omkring  år  1750 
befolkningen  på  många  orter  förmåddes  grundlägga  spannmåls- 
lånemagasin  till  förekommande  af  hungersnöd  och  deraf  följande 
dödlighet.  En  frukt  af  samma  omtanke  var  den  förbättrade 
helsovård,  som  man  försökte  införa  i  Finland.  Redan  omkring 
år  1730  fans  i  Österbotten  en  särskild  "landtfältskär" ;  men 
först  under  Hattarnes  regering  fingo  alla  Finlands  län  ordent- 
liga läneläkare,  nämligen  Österbotten  1749,  Tavast-Nyland  1751, 
Åbo  län  1754,  Kymmenegårds  län  och  Savolaks  1755  och 
Satakunta  1760.  Äfven  det  första  länesjukhuset  i  Finland 
öppnades  på  denna  tid  (1759)  i  Åbo  stad. 

Öfver  hufvud  taget  kan  man  säga,  att  Finland  från  1747 
års  riksdag  och  i  enlighet  med  de  förslag,  som  då  framstäldes 
inom  Finska  Deputationen,  kom  att  från  regeringens  sida  åt- 
njuta en  omsorgsfullare  vård  än  förut.  Likväl  bör  man  till- 
lägga,  att  mycket  af  det,  som  Deputationen  hade  föreslagit, 
af  Hattarne  lemnades  ofullbordadt.  Sålunda  är  det  t.  ex. 
kändt,  att  Hattarne  högligen  vårdade  sig  om  allt  slags  indu- 
striel verksamhet  och  till  befordrandet  deraf  använde  stora 
summor.     Men  det  är  lika  så  visst,  att  ganska  litet  deraf  kom 

Finland*  hiitoria.  30 


466  FINLANDS    HISTORIA. 

Finland  till  godo ;  ty  Stockholm  och  dess  omnejd  ansågs  såsom 
den  industriella  verksamhetens  medelpunkt,  och  dessutom  ut- 
delades manufakturfondens  medel  ganska  ofta  endast  som  parti- 
understöd åt  Hattarnes  vänner.  Derför  stod  industrien  i  Fin- 
land på  en  ganska  låg  ståndpunkt,  ehuru  väl  några  nya  fabriker 
uppstodo,  t.  ex.  Juvankoski  jernbruk  i  Nilsiä  1746  och  AviWs 
glasbruk  i  Somero  1748.  Slutligen  beslöts  vid  1762  års  riksdag, 
då  Mössornas  inflytande  åter  började  visa  sig,  att  förflytta  de 
industriella  inrättningarna  äfven  till  aflägsnare  landskap,  isyn- 
nerhet Finland,  h  vilket  ansågs  dittills  blott  alltför  litet  hafva 
fått  draga  nytta  af  ständernas  omsorg  om  industriens  höjande ; 
fabriksegarne  i  Finland  fingo  rättighet  att  på  manufakturfondens 
bekostnad  införskrifva  åt  sig  utländska  arbetare,  och  belöningar 
utfästes  åt  en  hvar,  som  ville  flytta  sina  industriella  inrätt- 
ningar från  Stockholm  till  Finland.  Men  sedan  Mössorna 
kommit  till  väldet,  år  1765,  uppmuntrade  de  öfver  hufvud 
inga  industriella  företag,  och  Finland  gick  således  miste  om 
de  i  detta  afseende  utlofvade  fördelarne. 

Särdeles  anmärkningsvärd  är  den  strid,  som  den  finska 
handeln  under  denna  tid  bestod,  för  att  undandraga  sig  Stock- 
holms öfverherskap.  Vi  hafva  redan  sett  i  det  föregående, 
att  ständernas  deputation  år  1747  fordrade  nya  köpingar  åt 
Savolaks  och  Karelen,  samt  utvidgade  seglationsrättigheter  åt 
alla  de  finska  sjöstäderna.  Men  dessa  önskningar  blefvo  till 
ingen  del  uppfylda  af  Hattarnes  regering,  emedan  de  just  i 
Stockholms  borgerskap  hade  sina  bästa  bundsförvandter.  För- 
gäfves  uppbjödo  derför  Bottniska  vikens  kuststäder  såväl  på 
den  svenska  som  finska  sidan  alla  sina  krafter  vid  de  följande 
riksdagarne;  det  var  af  Hattarne  orubbligt  beslutadt,  att  Savo- 
laks och  Karelen  skulle  föra  sina  produkter  till  Lovisa  och 
att  Bottniska  vikens  handel  skulle  inskränkas  till  Stockholm. 
Först  sedan  Hattarnes  magt  började  luta  till  sitt  fall,  grydde 
en  lyckligare  tid  för  de  finska  städerna,  och  vid  riksdagen  år 
1762  framstäldes  ett  förslag,  att  den  finska  sidan  af  Bottniska 
viken  skulle  erhålla  tre  stapelstäder  och  den  svenska  tvenue. 
Visserligen  fick  det  äfven  denna  gång  blifva  vid  det  gamla; 
men  till  följande  riksdag  bereddes  en  desto  starkare  storm- 
löpning. Under  tiden  synes  redan  Savolaks'  och  Karelens 
handel  på  eget  bevåg  begynt  vända  sig  till  de  österbottniska 
kuststäderna,  hvilka  derigenom  betydligt   förkofrats.     Till  riks- 


ADOLF    FREDRIKS    REGERING,     1751 1771.  467 

dagen    år    1765    iD  funno    sig    derför  de  finska  borgarne  i  en 
stark  kohort;    alla  österbottniska  städer,  till  och  med  Kajana, 
skickade   en  särskild  representant,  Uleåborg  tvenne,  och  bland 
dessa  representanter  märktes  landskapets  mest  framstående  män, 
såsom    handlanden   Nils  Tölberg  från  Vasa  och  rådman  Jonas 
Peldan    från    Uleåborg.     Men    sin   skickligaste  förkämpe  hade 
Finland    inom    presteståndet,     till    hvilket    de    österbottniska 
kapellanerna    denna   gång  hade  sändt  en  särskild  representant, 
den    snillrike   magister   Anders    Chydenius.     Uti    en    särskild 
skrift,    som    trycktes    i    Stockholm  under  riksdagen,  vederlade 
Chydenius    de    svepskäl,   i   stöd   af  hvilka  man  förvägrade  de 
österbottniska    städerna  fri  seglats,  och  med  bitande  ironi  an- 
grep   han    det  politiska  åskådningssätt,  som  hittills  hade  varit 
gällande  i  afsende  å  Finland.     Österbotten,   föregaf  man,  vore 
nämligen    blott  en  gränsmark,  som  när  som  helst  kunde  råka 
i  fiendens  händer  och  borde  derför  ej  förhjelpas  till  ekonomisk 
blomstring.     Men    det   samma  är  äfven  förhållandet  med  hela 
Finland,   och    då    skulle    man  ju  komma  till  den  slutsats,  att 
dess    mera    det    liknade   en    arabisk  öken,  dess  mindre  skulle 
ryssen    fika    efter    det    och   dess  svårare  hade  han  att  nalkas 
rikets    verkliga    gräns,    då    han   först  vore  nödsakad  att  tåga 
genom    ett    öde   land.     "Se  detta  var  ett  kraftigt  argument!" 
utropar    författaren,    och    gendrifver    i    detta  likasom  i  andra 
afseenden     motståndarnes    bevisföring.      Denna    skrift    väckte, 
såsom  man  kan  förstå,   mycket  uppseende,  och  då  tidsomstän- 
digheterna   äfven    eljes    voro    gynsamma,  så  öfverändakastades 
vid    första  angreppet  hela  det  gamla  handelsväsendet.     Redan 
den    3    December    1765  utkom  en  kunglig  förordning,  hvilken 
upphäfde    de    halftannat   sekel   gamla  inskränkningarna.     Alla 
städer    erhöllo    fri    seglats  inom  rikets  eget  område.     Björne- 
borg, Nystad,   Raumo,  Nådendal,  Ekenäs  och  Borgå  fingo  rät- 
tighet   att    äfven  besöka  utlandet  inom  Östersjön  och  derifrån 
införa    några    oundgängliga    förnödenhetsartiklar.      Men    Vasa, 
Gamla  Karleby  och  Uleåborg  erhöllo  fullständiga  "stapelrättig- 
heter   för   egna  och  inländska  fartyg",  hvarjämte  borgerskapet 
i  Kristinestad,  Nykarleby,  Jakobstad  och  Brahestad  blefvo  del- 
aktiga uti  grannstädernas  stapelrätt.     Sålunda  hade  man  slut- 
ligen hunnit  till  det  efterlängtade  målet.     Detta  var  en  seger, 
som    förtjenar    ett    framstående    rum    i    Finlands  historia;  ty 


468  FINLANDS    HISTORIA. 

först    från    denna  tidpunkt  har  landets  handel  och  sjöfart  be- 
gynt höja  sig. 

Såsom  man  kan  finna  äfven  af  detta  exempel,  medförde 
Mösspartiets  seger  1765  en  fullständig  förändring  uti  det  tidi- 
gare regeringssystemet.  Men  vid  många  tillfällen  slogo  Mös- 
sorna in  på  en  annan  väg  allenast  af  det  skäl,  att  Hattarne 
hade  gått  i  en  motsatt  riktning.  I  utrikes  politiken  hade 
Hattarne  följt  Frankrikes  ledning,  hvaraf  följden  hade  blifvit 
två  olyckliga  krig,  det  ena  i  Finland,  det  andra  i  Pommern. 
Den  nya  Mössregeringen  drog  sig  derför  ifrån  förbundet  med 
Frankrike,  men  gaf  sig  i  stället  under  en  ännu  mer  slafvisk 
och  mycket  farligare  träldom,  nämligen  under  Rysslands  led- 
ning. I  de  inre  regeringsärenderna  skedde  lika  brådstörtade 
förändringar.  Ehrensvärds  plan  till  Finlands  försvar  hade 
ådagalagt  Hattpartiets  goda  vilja  att  godtgöra  det,  som  genom 
finska  kriget  1741 — 1743  gått  förloradt.  Sveaborgs  befästande 
fortsattes  sålunda  oafbrutet,  och  då  Ehrensvärd  efter  Pom- 
merska kriget  återvände  till  Finland,  hade  han  derstädes  begynt 
organisera  den  s.  k.  "arméns  flotta",  i  det  han  lät  bygga  ett 
nytt  slags  kanonbåtar  för  skärgården,  hvilkas  finska  namn 
"Turunmaa",  "Uudenmaa",  "Pohjanmaa"  (Åbo-land,  Nyland, 
Österbotten)  angaf  deras  bestämmelse  att  uteslutande  skydda 
Finlands  kuster.  Men  den  nya  regeringen  afbröt  genast  dessa 
arbeten  och  bortkallade  Ehrensvärd  från  Finland.  Det  är 
likväl  utom  allt  tvifvel,  att  i  sjelfva  verket  flere  af  de  af 
Mössorna  vidtagna  förändringarna  afsågo  sådana  missbruks 
utrotande,  hvilka  hittills  hade  fläckat  den  fria  regeringsformen; 
man  ville  låta  en  ny  tid  af  rättvisa  och  billighet  gry  för 
folket,  och  särskildt  förtjenar  nämnas,  att  en  allmän  yttrande- 
och  tryckfrihet  nu  år  1766  fästs täldes  såsom  en  bestående 
grundlag.  Men  öfverhufvud  synes  Mössorna  på  denna  tid  hafva 
saknat  en  mera  framstående  regeringsförmåga  samt  klara,  prak- 
tiska syftemål.  Under  sådana  omständigheter  fann  man  snart 
äfven  Mössregeringen  vara  endast  en  partiregering,  hvilken  ej 
kunde    försona    folkets    sinnen    och    ej   heller  läka  rikets  sår. 

Bland  de  missförhållanden,  som  i  första  rummet  togo  den 
nya  regeringens  uppmärksamhet  i  anspråk,  var  det  dåliga 
penningeväsendet  otvifvelaktigt  det  kännbaraste.  Genom  sina 
tvenne  lättsinniga  krig  samt  sina  öfverdrifna  industriella  planer 
och  slösaktiga  partiunderstöd   hade  Hattarne  ökat  rikets  skuld 


ADOLF    FREDRIKS    REGERING,      175  1 1771.  4C9 

till    60    millioner    daler    silfvermynt,    hvilket   efter  denna  tids 
kurs    utgör    48    millioner  finska  mark.     Men  förderfligare,  än 
rikets    skuldsättning   i   och  för  sig  var,  var  den  omständighet, 
att    man    hade  tillgripit  bankens  medel  till  fyllande  af  statens 
behof.     Deraf    följde    nämligen,    att    banken   redan  1745  upp- 
hörde   att    inlösa    sina    sedlar,    allt  metalliskt  mynt  sökte  sig 
väg  till  utlandet,  och  i  den  inhemska  rörelsen  syntes  nu  mera 
endast  pappersmynt,    hvars    värde  i  förhållande  till  silfret  dag 
från    dag    var  i  sjunkande.     Redan  år  1746  var  sedelmyntets 
kurs    endast  £   af  nominella    värdet.     Men  det  var  egentligen 
pommerska  kriget,  som  helt  och  hållet  ruinerade  bankens  ställ- 
ning.    Då    efter  al  pari    9   daler    kopparmynt    motsvarade  en 
silfver-riksdaler,  betalades  redan  år  1746  för  riksdalern  12  daler 
kopparmynt  i  bankens  sedlar,   och  år   1762  slutligen  27  daler, 
så  att  pappersmyntets  gångbara  värde  endast  utgjorde  J  af  det 
nominella.     Efter  fredsslutet  fingo  väl  sakerna  ett  något  ljusare 
utseende,  i  det  man  år  1765  endast  räknade  21  daler  koppar- 
mynt på  riksdalern.     Men  just  denna  föränderlighet  i  penninge- 
värdet   var  en  olycka,  som  med  det  snaraste  måste  afhjelpas. 
Tyvärr    voro    Mössorna    alldeles    oförmögna    att  utföra  ett  så 
ömtåligt  värf.     Förgäfves  sökte  Anders  Chydenius  såväl  munt- 
ligen  i  presteståndet,  som  äfven  inför  allmänheten  genom  flyg- 
skrifter   framhålla    "huru   riket    skulle    upphjelpas    genom   ett 
naturligt    finanssystem".     Hans    förslag    förkastades,    och    för- 
fattaren   fick    en  tillrättavisning  af  Sekreta-utskottet  samt  ute- 
slöts slutligen  genom  omröstning  helt  och  hållet  från  sitt  stånd. 
Och    likväl    var    det    förfarande,    som  Chydenius  föreslog,  det 
enda    förnuftiga    och    möjliga.     Enligt    hans    åsigt    var  sedel- 
myntets   sjunkande    värde   ej  en  tillfällighet,  utan  allt  från  år 
1757  ett  stående  faktum,  så  att  i  sjelfva  verket  största  delen 
af  bankens  sedelmynt  var  utgifven  just  efter  denna  lägre  kurs. 
Fördenskull  borde  äfven  banken  inlösa  dem  endast  efter  hälften 
af    deras    nominella    värde,  men  denna  inlösning  borde  genast 
begynna.     Enskildas    förbindelser    före    år   1757  borde  inlösas 
enligt    fulla  silfvervärdet,  men  de  af  senare  datum  efter  olika 
kurs  för  olika  år.     Men  Sekreta-utskottet  bestämde  ett  alldeles 
motsatt    förfarande.     Kursen    skulle  nämligen  småningom  upp- 
drifvas,    ända    till    dess    det    slutligen    åter  blefve  möjligt  att 
öppna  banken  till  sedlarnes  inlösande  för  fulla  värdet.    Denna 
plans    framgång    berodde   deruppå,  att  kapitalisterna  ej  skulle 


•470  FIXLAXDS    HISTORIA. 

komma  underfund  med  dess  syfte;  men  detta  var  naturligtvis 
en  omöjlighet.  Följden  var  den,  att  de  enskilda  drogo  sina 
kapital  ur  rörelsen  och  afbidade  den  stund,  då  banken  skulle 
begynna  inlösandet.  Då  banken  derjämte  upphörde  att  utgifva 
lån,  för  att  sålunda  samla  krafter  och  medel  för  den  före- 
stående inlösningen,  så  följde  nu  en  oerhörd  penningenöd, 
hvilken  kändes  i  alla  stånd  och  förhållanden,  men  i  främsta 
rummet  drabbade  den  förut  öfverdrifvet  gynnade  fabriksrörelsen. 
Detta  oförståndiga  förfarande  i  afseende  å  bankväsendet  för- 
derfvade  alla  frukter  af  Mössregeringens  eljes  berömvärda  spar- 
samhet, och  knapt  hade  ständerna  upplöst  sig  om  hösten  1766, 
förrän  man  redan  kunde  förutse  Mössregeringens  fall. 

Men  partiernas  ömsesidiga  missgrepp  hegynte  vid  denna 
tid  verka  derhän,  att  den  allmänna  opinionen  började  luta  åt 
konungens  sida.  Mössorna,  som  under  sin  magtlöshetsperiod 
sjelfva  sökt  hofvets  skydd  mot  sina  fiender,  voro  nu,  sedan  de 
kommit  till  väldet,  lika  ifriga  försvarare  af  ständernas  magt, 
som  någonsin  Hattarne  dessförinnan ;  sålunda  hördes  den  gamle 
Adam  Fredenstjerna  med  fullt  allvar  försäkra  att  "vår  regerings- 
form ej  af  englar  synes  bättre  kunna  författas".  Hos  allmän- 
heten deremot  hade  förtroendet  till  rådets  styrelse  ansenligt 
förminskats,  och  å  andra  sidan  hade  den  kungliga  familjen 
begynt  vinna  folkets  hjertan,  isynnerhet  sedan  kronprinsen 
Gustaf  genom  sitt  giftermål  år  1766  med  danska  prinsessan 
Sofia  Magdalena  syntes  gifva  förnyad  trygghet  åt  rikets  framtid. 
I  samma  mon  som  den  allmänna  nöden  tilltog,  framträdde 
denna  omkastning  i  sinnesstämningen  allt  tydligare.  Det  af 
banken  följda  strypningssystemet,  de  deraf  förorsakade  oerhörda 
konkurserna  samt  det  i  bredd  med  det  stigande  penningevärdet 
ständigt  ökade  skattebeloppet  hade  redan  i  början  af  år  1768 
framkallat  ett  så  allmänt  missnöje,  att  konungen  ansåg  till- 
fället lämpligt  för  att  fordra  en  urtima  riksdag.  Eådet  gick 
likväl  icke  in  derpå,  och  då  Adolf  Fredrik  åtföljd  af  kron- 
prinsen den  12  December  förnyade  denna  fordran  och  förklarade 
sin  afsigt  vara  att,  i  händelse  rådet  allt  fortfarande  satte  sig 
på  tvären,  helt  och  hållet  afsäga  sig  regeringen,  så  skredo 
riksråden  likväl  icke  alls  till  hufvudsaken,  utan  företogo  sig  i 
dess  ställe  att  bevisa,  att  konungen  alldeles  icke  egde  rätt  att 
under  ständernas  frånvaro  öfvergifva  sin  plats.  Då  tog  konungen 
på  kronprinsens  uppmaning  det  afgörande  steget:  den  15  Dec. 


ÅDOLV     FKKDKIKs     RE6EBI1T6,     1751 177  1.  471 

förkunnade  han  för  rådet,  att  han  ej  längre  kunde  qvarstanna 
vid  regeringen,  och  kronprinsen  framförde  detta  budskap  till 
alla  hufvudstadens  kollegier  och  embetsverk.  I  början  trodde 
rådet  att  konungens  motsträfvighet  lika  lätt  kunde  besegras, 
som  tretton  år  tidigare  ;  men  de  fingo  snart  inse  sitt  misstag. 
Kollegierna  och  embetsverken  upphörde  genast  med  sina  arbeten, 
då  det  ej  längre  fans  någon  laglig  öfverhet,  och  rådet,  som 
med  skäl  fruktade  ett  allmänt  uppror,  var  slutligen  tvunget 
att  gifva  efter  för  hofvets  fordringar.  Efter  en  sex  dagars 
mellantid  inträdde  Adolf  Fredrik  åter  i  sin  kungliga  värdighet, 
och  nu  sammankallades  ständerna,  likväl  ej,  såsom  det  eljes 
var  vanligt,  till  Stockholm,  utan  till  Norrköping,  emedan  man 
fruktade  hufvudstadens  upproriska  sinnesstämning. 

Men  alla  försigtighetsmått  från  Mössornas  sida  voro  förgäfves. 
Fastän  England,  Danmark  och  Ryssland  rundligare  än  någonsin 
utöste  sina  penningar  för  att  köpa  röster  och  derjämte  genom 
krigiska  rustningar  försökte  skrämma  Mössornas  motståndare, 
vunno  likväl  Hattarne  en  fullständig  seger,  då  ständerna  i 
April  1769  sammankommo  i  Norrköping.  Till  landtmarskalk 
valdes  åter  grefve  Axel  von  Fersen  och  till  talman  för  bonde- 
ståndet likaså  Olof  Håkansson ;  men  hela  Mössregeringen  stäldes 
till  räkenskap,  tio  riksråd  afsattes  från  sina  embeten  och  deras 
platser  besattes  med  Hattar.  Derefter  flyttades  riksdagen  till 
Stockholm  och  pågick  ända  till  Januari  följande  år.  Mössornas 
hela  ekonomiska  system  upphäfdes,  bankens  lånerörelse  öpp- 
nades åter,  penningekursen  frigafs  och  den  kungliga  familjens 
enskilda  skulder  öfverfordes  på  staten,  hvarjämte  medel  an- 
slogos  till  kronprinsens  utländska  resor.  Men  några  andra 
eftergifter  till  kunglighetens  fromma  kunde  ej  heller  nu  åstad- 
kommas. Fråga  väcktes  väl  om,  att  regeringsformen  skulle 
återställas  till  sin  "ursprungliga  renhet",  hvarmed  Fersen  och 
några  hans  vänner  menade,  att  man  skulle  återgifva  kunglig- 
heten den  mon  af  anseende,  som  regeringsformen  af  år  1720 
medgaf.  Men  i  sjelfva  verket  skulle  ett  sådant  hälft  steg  icke 
gagnat  till  mycket,  och  förslaget  gick  ej  heller  igenom  hos 
ständerna;  det  gamla  klädet  tålde  ej  mera  några  nya  klutar, 
men  ständerväldet  i  sin  helhet  närmade  sig  vid  denna  tid 
sitt  slut. 

Genom  de  senaste  tilldragelserna  hade  nämligen  parti- 
raseriet i  landet    mera    till-  än  aftagit,  och  Mössorna  samlade 


472  FINLANDS    HISTORIA. 

åter  krafter  till  den  stundande  riksdagen,  Då  dog  helt  oför- 
modadt  konung  Adolf  Fredrik  den  12  Februari  1771,  och 
hans  son,  prins  Gustaf,  som  var  stadd  på  resa  och  för  till- 
fället uppehöll  sig  i  Paris,  ärfde  kronan  under  namn  af 
Gustaf  III.  Redan  långt  tidigare  hade  man  förutsagt,  att 
en  förändring  i  regeringsformen  skulle  ske,  så  snart  en  inom 
landet  född  och  uppvuxen  regent  skulle  stiga  på  tronen. 
Denna  dag  hade  nu  randats,  och  med  Gustaf  den  tredje 
börjar  i  sjelfva  verket  ett  nytt  tidsskifte  såväl  inom  Sveriges 
yttre,  som  inre  politik.  I  huru  farlig  belägenhet  Sverige  vid 
denna  tidpunkt  hade  råkat,  och  huru  nödvändig  en  förändring 
i  dess  regeringsform  i  sanning  var,  bekräftas  bäst  af  en  kort 
blick  på  Rysslands  dåvarande  politik. 

Vi  hafva  i  det  föregående  nämnt,  att  kejsarinnan  Elisabet 
af  Ryssland  dog  mot  slutet  af  pommerska  kriget,  och  att  hon 
efterträddes  i  regeringen  af  hertig  Karl  Peter  Ulrik  af  Holstein, 
såsom  kejsare  känd  under  namnet  Peter  III.  Men  hans  rege- 
ringstid blef  ganska  kortvarig.  Peters  obändiga  sinne  och  det 
förakt  han  visade  för  allt  ryskt,  afvände  undersåtarnes  till- 
gifvenhet  ifrån  honom  och  beredde  hans  förderf.  Redan  sex 
månader  efter  Elisabets  död,  i  Juli  1762,  utbröt  i  St.  Peters- 
burg en  djerf  sammansvärjning,  hvars  medelpunkt  var  kejsarens 
egen  gemål,  tyska  prinsessan  Katharina.  Den  9  Juli  (nya 
stilen)  flydde  Katharina  från  Peterhof  till  hufvudstaden,  vann 
gardena  för  sig  och  tågade  med  dem  tillbaka  till  Peterhof, 
der  kejsaren  tvangs  att  gifva  sig  till  fånga  och  afstå  från 
regeringen.  En  vecka  senare  fick  den  afsatte  regenten,  som 
blifvit  förd  till  det  närbelägna  godset  Ropscha,  ett  våldsamt 
slut  genom  mördarehand.  Sålunda  begynte  Katharina  Il:s 
märkeliga  regeringsperiod  (1762  — 1796). 

Allt  ifrån  Peter  den  stores  tider  hade  kejsardömet  hit- 
tills saknat  den  kraftfulla  ledning,  som  skulle  kunnat  fortsätta 
och  bringa  till  fulländning  grundläggarens  stora  planer.  Men 
Katharina,  ehuru  en  främling  till  börden,  förstod  att  från 
början  ställa  sig  på  en  helt  och  hållet  rysk  ståndpunkt  och 
öfvertog  med  snille  och  kraft  ledningen  af  den  utländska 
politiken.  Alla  det  ryska  rikets  grannar,  Turkiet,  Polen  och 
Sverige,  fingo  snart  erfara,  att  Peter  den  stores  ande  åter 
ledde  kejsardömets  angelägenheter ;  men  hvad  Katharinas  syfte- 
mål var,  framgick  ingenstädes  så  tydligt,  som  i  Polen,  hvarest 


ADOLF    FREDRIKS    REGERING,     175  1 177  1.  473 

den  inre  splittringen  redan  länge  hade  erbjudit  ett  förträffligt 
tillfälle  till  främmande  magters  inblandning.  Redan  år  1764 
hade  kejsarinnan  utverkat,  att  hennes  skydsling,  Stanislaus 
Poniatovsky,  blef  vald  till  konung  i  Polen;  men  i  och  med 
det  samma  tillsatte  hon  sina  egna  män  till  högsta  befallnings- 
hafvande  i  detta  oeniga  rike  och  hindrade  dels  genom  intrigerj 
dels  med  våld  alla  bemödanden  från  polackarnes  sida,  att 
sjelfva  förbättra  sin  olyckliga  regeringsform.  Det  slutliga 
ändamålet  härmed  var  ej  svårt  att  inse.  På  Fredrik  den 
stores  förslag  beslöto  Polens  grannar,  Ryssland,  Preussen  och 
Österrike,  att  afskilja  åt  sig  ansenliga  områden  af  det  åt  för- 
derfvet  hemfallna  landet,  och  sålunda  egde  ändtligen  år  1772 
Polens  första  delning  rum.  Turkiet,  som  för  Polens  skull 
begynt  krig  mot  Ryssland,  fick  pröfva  de  ryska  vapnens  öfver- 
magt  såväl*  till  lands  som  vatten  och  förlorade  halfön  Krim, 
hvars  tartarkhan  blef  förklarad  sjelfständig  under  Rysslands 
öfverherskap. 

Dessa  tilldragelser  visade  tydligt,  hvad  äfven  Sverige  hade 
att  vänta  af  Katharinas  ärelystnad  och  magt.  Ehuru  Ryss- 
lands kejsarinna  stod  i  närmaste  skyldskap  med  konungen  af 
Sverige,  i  det  hon  var  Adolf  Fredriks  systerdotter,  ville  hon 
lika  litet  som  Lovisa  Ulrikas  broder  i  Preussen  befordra  kung- 
lighetens magt  i  Sverige;  tvertom  ville  hon  der  likasom  i 
Polen  bibehålla  den  s.  k.  fria  regeringsformen,  hvilken  under- 
höll den  inre  oenigheten  och  försvagade  det  svenska  folkets 
kraft.  Redan  år  1764,  då  det  första  förbundet  rörande  Polen 
kom  till  stånd  emellan  Fredrik  den  store  och  Katharina,  öfver- 
enskommo  dessa  bägge  magter  om  att  motsätta  sig  hvarje 
förändring  af  Sveriges  regeringsform.  Året  derpå  ingick  äfven 
Danmark  ett  förbund  med  kejsarinnan  i  samma  syfte,  och  då 
just  samtidigt  Mössorna  kommo  till  väldet  inom  regeringen, 
syntes  det  ryska  inflytandet  redan  fått  ett  bestående  fotfäste 
inom  Sveriges  angelägenheter.  Sålunda  var  det  t.  ex.  genom 
rysk  påtryckning,  som  ständerna  vid  samma  riksdag  (1766) 
bestämde,  att  en  grundlag  ej  på  annat  sätt  finge  ändras  än 
genom  alla  ståndens  samtycke  vid  trenne  riksdagar  efter  hvar- 
andra;  på  detta  sätt  ville  man  nämligen  äfven  i  Sverige  för- 
hindra hvarje  revision  af  regeringsformen.  Mössornas  fall  år 
1769  var  visserligen  för  kejsarinnan  en  obehaglig  motgång, 
isynnerhet    som    Rysslands    stridskrafter    för  tillfället  behöfdes 


17  4  FINLANDS    H1ST0UIA. 

vid  Weichsel  och  Donau.  Men  äfven  den  omständighet,  att 
Hattarne  afslogo  förslaget  om  den  kungliga  magiens  förökande, 
visar  huru  enstämmiga  de  bägge  partierna  voro  i  en  enda 
sak:  upprätthållandet  af  partisjelfsvåldet.  Frankrike,  som  nu 
först  hade  insett,  att  ständerregeringen  endast  försvagade 
Sveriges  nationella  kraft  att  motstå  Rysslands  planer,  upphörde 
vid  denna  tid  att  understödja  ens  sitt  eget  parti  och  beslöt 
att  i  stället  vid  lägligt  tillfälle  använda  sina  hjelpmedel  till 
kunglighetens  fromma.  Katharina  deremot  band  en  ny  maska 
i  det  nät,  hvari  Sverige  skulle  snärjas.  I  Oktober  1769  för- 
nyades förbundet  emellan  Ryssland  och  Preussen  med  det 
märkliga  tillägg,  att  om  Sverige  skulle  upplösa  1720  års  rege- 
ringsform, de  båda  magterna  skulle  låta  sina  härar  inrycka  på 
dess  område.  En  likadan  öfverenskommelse  ingick  Katharina 
ett  par  månader  senare  äfven  med  Danmark.  Då  .året  derpå, 
om  hösten  1770,  Fredrik  den  stores  broder,  prins  Henrik, 
reste  till  St.  Petersburg  öfver  Stockholm  och  Åbo,  hade  han 
väl  till  hufvudsyfte  för  sin  färd  att  öfverenskomma  med  kej- 
sarinnan om  Polens  delning.  Men  äfven  möjligheten  af  Sveriges 
delning  och  Finlands  eröfrande  under  Ryssland  synes  varit 
föremål  för  deras  hemliga  öfverläggningar,  ehuru  ännu  ej  någon 
egentlig  öfverenskommelse  derom  blef  aftalad. 

Sålunda  hade  partistriderna  inom  Sverige  bragt  detta  förr 
så  mägtiga  folk  på  förderfvets  brant,  och  äfven  det  finska 
folket  syntes  redan  närma  sig  det  öde,  som  ända  sedan  stora 
ofredens  tider  hade  hotat  det  samma.  Det  är  väl  sant,  att 
egentligen  Karl  XII:s  egenmägtiga  regering  hade  grundlagt  det 
politiska  tillstånd,  hvars  frukter  nu  efter  förloppet  af  ett  hälft 
sekel  tycktes  börja  mogna.  Men  ständerregeringen  hade  till 
den  öfriga  svagheten  äfven  framkallat  inre  oenighet  och  split, 
som  visade  sig  än  mer  förderflig  än  enväldets  förvillelser. 
Då  begynte  folkets  sinnen  söka  skydd  och  enighet  i  en  starkt 
grundad  konungamagt,  och  de  fosterländska  sträfvandena  för- 
enade sig    >mkring  den  unge  konung  Gustafs  person. 

Äfven  i  Finland  voro  förhoppningarna  riktade  åt  konunga- 
magten.  Såsom  i  det  föregående  är  framstäldt,  hade  de  goda 
frukterna  af  den  fria  regeringsformen  endast  i  ringa  mon  till- 
fallit detta  land;  ständerregeringen  hade  väl  framkallat,  men 
låigt  ifrån  tillf  redsstält  finnarnes  nationella  behof.  Det  miss- 
nöje,   som    härigenom    uppkom,   hade    gång  efter  annat  väckt 


ADOLF    FKEMUKs    BEGEBIHG,     175  1  — 1771.  475 

tanken  på  Finlands  afskiljande  till  ett  särskildt  rike.  Men 
vid  slutet  af  ständerregeringens  tid  synes  denna  plan  åter  fått 
förfalla  och  i  dess  ställe  den  förhoppning  begynt  göra  sig 
gällande,  att  den  nya  kungliga  magten  skulle  ställa  Finland  i 
större  jämnlikhet  med  Sverige.  Just  derför  hade  äfven  kung- 
ligheten i  Finland  sina  ifrigaste  och  kanske  äfven  talrikaste 
vänner. 

Och  likväl  nödga  rätt  och  billighet  oss  att  medgifva,  att 
det  femtioåriga  tidskifte,  som  nu  förflutit,  nog  äfven  det  hade 
befordrat  Finlands  kultur  och  odling.  Tidens  praktiska  sträfvan 
och  till  och  med  de  af  regeringsformen  framkallade  partistri- 
derna uppväckte  på  alla  håll  en  lefvande  verksamhet,  som  gaf 
sig  tillkänna  såväl  i  samlefnaden,  som  uti  näringarna  och  veten- 
skaperna. Sålunda  är  det  t.  ex.  utom  allt  tvifvel,  att  åker- 
bruket under  denna  tid  tog  ett  ansenligt  steg  framåt;  kärr- 
odlingen blef  på  många  orter,  till  exempel  i  Österbotten, 
allmän  sed,  och  äfven  den  vetenskapliga  forskningen  gaf  sig  i 
tjenst  åt  landets  hufvudnäringar.  Bland  de  män,  hvilka  verkade 
i  denna  riktning,  förtjena  några  att  bevaras  i  efterverldens 
tacksamma  hogkomst.  Prosten  Jakob  Stenius  d.  ä.,  född  i 
Ulfsby  och  sedermera  kyrkoherde  i  Pielis  åren  1740 — 1766, 
befordrade  på  ett  utomordentligt  sätt  Karelens  ekonomi  och 
jordbruk.  Man  gaf  honom  derför  binamnet  "Korpi- Jaakko" 
(Moras-Jakob),  likasom  hans  förut  omnämnde  son  med  samma 
namn,  hvilken  efterträdde  honom  såväl  i  embetet  som  i  de 
ekonomiska  sträfvandena ,  vanligen  kallades  "Koski- Jaakko" 
(Fors-Jakob).  En  annan  man,  förtjent  att  nämnas,  är  pro- 
fessor Johan  Kraftman,  hvilken  först  genom  sina  vetenskapliga 
föreläsningar  i  Åbo  1746  och  sedan  genom  flere  skrifter  på 
svenska  språket  samt  genom  eget  föredöme  på  Koivisto  gård 
i  Ulfsby  befordrade  åkerbruket  och  ekonomien.  Öfver  hufvud 
erhöllo  de  vetenskapliga  sträfvandena  på  denna  tid  en  helt 
och  hållet  praktisk  karaktär;  naturvetenskaperna  trängde  Ari- 
stoteles'  filosofi  åt  sidan,  och  i  de  teologiska  disputationernas 
ställe  trädde  nu  sockenbeskrifningar  och  "erfarenhetsrön"  i 
ekonomiska  ämnen,  hvarjämte  äfven  den  lokala  historieforsk- 
ningen nu  började  uppstå.  Bland  mängden  af  de  synnerligen 
talrika  ortbeskrifningarna  förtjenar  särskildt  omnämnas  Peter 
Niklas  Mathesius'  verk  "Om  Österbotten"  (De  Ostrobothnia, 
Fpsala    1734).      Historiens    egentliga    representant    i    Finland 


476  FINLAMDS    HISTORIA. 

under  hela  detta  tidskifte  (1722 — 1771)  var  svensken  Algot 
Scarin,  hvilken  i  några  mindre  dissertationer  äfven  har  be- 
handlat Finlands  historia;  men  äfven  på  detta  område  var  en 
ny  tid  förestående,  då  den  utmärkte  finnen  Henrik  Gabriel 
Porthan  just  nyss  hade  begynt  sin  verksamhet.  Ett  europeiskt 
rykte  ernådde  redan  vid  seklets  midt  den  äfven  eljes  från  den 
politiska  skådeplatsen  bekanta  Jolian  Arckenholts  (född  i  Hel- 
singfors 1695,  död  i  Stockholm  1777),  isynnerhet  genom  sitt 
stora  verk  om  drottning  Kristina  (Mémoires  de  Christine,  reine 
de  Suéde,  Amsterdam  1751 — 1760).  Äfven  biskop  Karl  Fre- 
drik Mennander  (född  i  Ilmola,  biskop  i'  Åbo  1757 — 1775, 
derefter  erkebiskop  i  Upsala  1775 — 1786)  är  att  räknas  till 
antalet  af  dem,  hvilka  sträfvade  för  fosterländsk  fornforskning. 
Men  tidehvarfvets  förnämsta  forskning  var  dock  riktad  åt  natur- 
vetenskaperna, åt  hvilka  den  store  Linné  i  Sverige  hade  gifvit 
nytt  lif.  Linnés  inflytande  nådde  äfven  till  Finland.  Bland 
hans  närmaste  vänner  var  biskopen  i  Åbo,  Johan  Brovallius 
(död  år  1755),  ryktbar  ifrån  tidehvarfvets  partistrider,  men 
äfven  inom  det  vetenskapliga  området  väl  bekant  på  sin  tid. 
Likaså  hade  den  nyss  nämnde  Mennander,  Brovallii  efterträdare 
på  biskopsstolen,  varit  Linnés  lärjunge,  då  denne  1732  på 
återfärden  från  sin  lapska  resa  någon  tid  uppehöll  sig  i  Åbo. 
Men  den  största  ryktbarheten  nådde  Peter  Kalm  (hemma  från 
Nerpes,  professor  i  ekonomi  vid  Åbo  universitet  1747 — 1779), 
hvars  på  svenska  författade  "Kesa  i  Norra  Amerika"  blef 
öfversatt  till  Europas  förnämsta  språk.  Efter  sin  hemkomst 
grundade  han  Åbo  universitets  botaniska  trädgård  och  vårdade 
derstädes  de  utländska  växter,  hvilka  han  hade  hemtat  med 
sig  från  Amerika.  Mindre  utländsk  ryktbarhet,  men  likväl 
sina  landsmäns  utomordentliga  erkännande  ernådde  Peter  Adrian 
Gadd  (hemma  från  Birkkala,  professor  i  kemi  i  Åbo  1761 — 
1797,  död  1797),  som  genom  oräkneliga  dissertationer  och  andra 
skrifter  befordrade  kännedomen  om  fosterlandet  och  dess  eko- 
nomiska förkofran.  Genom  hans  omtanke  utvecklades  t.  ex. 
tillverkningen  af  salpeter  i  en  anmärkningsvärd  grad,  isynnerhet 
i  Österbotten,  och  såsom  plantagedirektör  i  Finland  gjorde  han 
försök  med  odlingen  af  färgväxter  och  andra  nyttiga  växtslag. 
Äfven  i  allmän  statsekonomi  frambragte  Finland  under  detta 
tidehvarf  en  synnerligen  framstående  man,  om  hvars  verk- 
samhet   vid    1765    års    riksdag   vi   redan  tidigare  talat.     Det 


ADOLF    FREIHUKS    REGEKING,     175  1 177  1.  477 

var  dåvarande  kapellanen  i  Neder-Vetil,  Anders  Chydenius 
(född  i  Sotkamo  1729,  kyrkoherde  i  Gamla  Karleby  1770 — 
1803),  h vilken  ett  årtionde  tidigare  än  Adam  Smith  i  England 
bröt  väg  för  en  friare  uppfattning  rörande  handeln  och  närin- 
garna. I  de  öfriga  vetenskaperna,  hvilkas  syften  ej  voro  prak- 
tiska, träffar  man  just  inga  anmärkningsvärda  namn.  Inom 
språkvetenskapen  tog  endast  den  finska  språkforskningen  ett 
ansenligt  steg  framåt  såväl  i  grammatikaliskt  som  lexicogra- 
fiskt  hänseende,  och  äfven  detta  i  och  för  praktiska  ändamål. 
I  den  förstnämnda  vetenskapsgrenen  bör  ett  utmärkt  rum 
gifvas  åt  Barthold  Vhael  (född  i  Uleåborg  1667,  kyrkoherde  i 
Ilmola  1699 — 1723),  hvars  "Grammatica  Fen  ni  ca",  utgifven 
1733  af  hans  enka,  Margreta  Fordell,  har  lagt  grunden  till 
den  finska  språkläran.  Samtidigt  företog  den  bekanta  Daniel 
Juslenius  (född  i  Wirmo  1676,  professor  vid  Åbo  akademi 
1712—1734,  biskop  i  Borgå  1735—1744,  slutligen  biskop  i 
Skara  1744 — 1752)  att  samla  och  ordna  finska  språkets  ord- 
förråd, och  frukten  af  detta  arbete,  "Suomalaisen  Sana-lugun 
Coetus",  utkom  i  Stockholm  1745.  Småningom  begynte  man 
äfven  få  en  aning  om  den  finska  folkpoesins  egendomlighet, 
och  slutligen  begynte  Porthan  år  1766  sin  undersökning  "De 
poesi  Fennica".  Deremot  herskade  ännu  inom  den  kompa- 
rativa språkforskningen  den  åsigt,  att  det  finska  språket  var 
nära  beslägtadt  med  hebräiskan  och  att  Finnarne  sjelfva  utgått 
ur  Israels  tio  slägten  —  en  villfarelse,  som  dock  snart  fick 
vika  för  den  grundligare  forskning,  hvilken  var  Porthans  tide- 
hvarf  förbehållen. 

Om  vi  ifrån  det  vetenskapliga  området  gå  att  undersöka 
litteraturens  inflytande  på  samlefnaden,  så  är  det  först  att 
märka,  att  svenska  språket  under  detta  tidehvarf  kom  till  allt 
större  välde  inom  de  bildade  stånden.  Orsakerna  till  denna 
beklagansvärda  omständighet  voro  mångahanda:  först  flere 
familjers  långa  vistelse  i  Sverige  på  flykt  undan  Stora  ofreden, 
vidare  sjelfva  regeringens  sträfvan  att  befästa  det  svenska 
riksspråkets  allmänna  öfvervälde,  och  slutligen  detta  språks  nu 
allt  mera  fortskridande  odling.  Från  denna  tid  begynner  äfven 
Finland  på  ett  anmärkningsvärdt  sätt  taga  del  uti  den  svenska 
litteraturens  sträfvanden,  och  tvenne  finska  män  hafva  redan 
på  denna  tid  förvärfvat  sig  ett  varaktigt  namn  i  den  svenska 
poesiens    historia.     Den    ena    af   dem,    Jakob    Frese    (född  i 


478  FINLANDS     HISTOKIA. 

Viborg  1691,  död  i  Stockholm  1729)  sjöng  sina  känslofulla, 
klagande  sånger  vid  ingången  af  detta  tidehvarf;  den  andra 
åter,  grefve  Gustaf  Filip  Creutz  (född  1729,  död  1785)  har 
genom  sina  varma  naturmålningar  ("Atis  och  Camilla"  1761) 
varit  vårens  budbärare  inom  den  svenska  poesin.  Naturligtvis 
kan  ej  något  stort  rum  tilldelas  de  tillfällighetsdikter,  som 
publicerades  i  de  akademiska  dissertationerna  till  auctors  ära, 
eller  vid  andra  högtidligheter  hopsmiddes.  Vid  dessa  begag- 
nades än  svenska  eller  finska,  än  latin,  allt  efter  tillfället  eller 
slumpen,  och  vid  officiella  tillfällen  hände  det  stundom,  att 
samma  poem  skrefs  både  på  finska  och  svenska,  t.  ex.  då  år 
1748  hos  grefve  Rosen  i  Åbo  kronprinsens  födelsedag  firades. 
Men  vid  de  tillfällen,  der  förut  latinet  uteslutande  hade  herskat, 
begyhte  nu  svenskan  småningom  träda  i  stället  (de  första 
svenska  dissertationerna  i  Åbo  äro  från  år  1749),  och  finskan 
erhöll  vid  dylika  tillfällen  ingen  rätt  till  täflan.  Latinets  stora 
betydelse  för  kulturen  på  denna  tid  framgår  bland  annat  af 
den  omständighet,  att  latinsk  skaldekonst  understundom  idkades 
äfven  utom  akademiens  lärosalar.  Fänriken  Gustaf  LitJiou 
(född  i  Österbotten  1692,  död  i  Stockholm  1753)  var  en  ganska 
lycklig  latinsk  poet.  På  finska  poeter  synes  väl  icke  varit 
någon  brist;  men  endast  få  af  dem  äro  förtjenta  att  nämnas. 
Den  förnämsta  synes  hafva  varit  Gabriel  Calamnius  ifrån 
Kalajoki  (dog  1774  såsom  adjunkt  i  Limingo);  men  hans  dikt- 
samling, som  trycktes  1755,  har  tyvärr  helt  och  hållet  för- 
kommit. På  den  andliga  poesins  område  förtjenar  omnämnas 
Abraham  Achrenius  (dog  1769  såsom  kyrkoherde  i  Nousis) 
som  genom  inflytelsen  af  religiös  väckelse  författade  fromma 
och  af  folket  omtyckta  sånger.  En  dylik  asketisk  riktning 
visade  äfven  Johan  Wegelius  d.  y.  (dog  1764  såsom  kyrko- 
herde i  Uleåborg),  som  år  1747  och  1749  utgaf  den  ännu  i 
våra  dagar  omtyckta  finska  postillan.  Men  äfven  detta  verk 
ådagalägger,  huru  det  finska  språkets  odling  blifvit  försummad, 
nämligen  genom  den  mängd  af  svenska  talesätt  och  ordställ- 
ningar, som  fått  öfvervigten  inom  det  samma.  Det  är  för 
öfrigt  underbart,  att  tvenne  till  börden  svenska  män,  biskop 
Brovallius  och  professorn  i  österländska  språken,  Clewberg, 
ombesörjde  den  förbättrade  finska  bibelöfversättning,  som  ut- 
kom år  1758.  Detta  exempel  visar  tydligt,  att  om  äfven  en 
mängd  svenskar  alltjämnt  inströmmade  till  landets  tjenster  och 


ADOLF  FREDKIKS  REGERING,  1761 177  1.         479 

embeten,  likväl  flertalet  af  dem  gäfvo  sig  mödan  att  lära  sig 
landets  eget  språk.  Men  hela  den  finska  litteraturen  afsåg 
egentligen  endast  fyllandet  af  det  lägre  folkets  behof,  och 
detta  folks  "fattigdom  och  låga  lefnadsvilkor"  (såsom  Juslenius 
klagar)  förlamade  de  litterära  sträfvandena  på  detta  område. 
Sålunda  måste  man  t.  ex.  med  förvåning  finna,  att  under  de 
ekonomiska  sträfvandenas  tid  endast  ett  par  eller  tre  små 
böcker  erbjödo  åt  den  finska  talande  allmänheten  råd  och 
undervisning  i  dessa  dagens  brännande  frågor.  Dessa  böcker 
voro :  ett  par  skrifter  om  bränvinets  förderflighet,  en  till  finskan 
öfversatt  "färgbok",  och  professor  Gadd's  "Lyhykäinen  neuvo" 
(kort  undervisning)  om  trädgårdsskötseln.  Äfven  i  den  officiella 
litteraturen  begynte  finskan  först  mot  slutet  af  detta  tidehvarf 
komma  i  fråga.  Då  började  regeringens  och  ständernas  kun- 
görelser mera  ordentligt  utkomma  äfven  i  finsk  drägt.  Ar 
1759  trycktes  slutligen  den  länge  påtänkta  finska  översätt- 
ningen af  Sveriges  Rikes  Lag,  och  några  år  derefter,  eller 
1765,  utgåfvos  äfven  rikets  grundlagar  på  finska.  Men  de 
enskilda  partiskrifterna  vände  sig  sällan  till  den  finska  all- 
mänheten; först  vid  den  kamp  och  äflan,  hvarmed  1769  års 
riksdag  förbereddes,  publicerades  några  stridsskrifter  äfven  på 
finska.  I  Sverige  hade  det  politiska  lifvet  småningom  gifvit 
upphof  åt  ett  slags  tidningslitteratur,  med  hvars  tillhjelp  all- 
mänheten kunde  följa  med  dagens  händelser;  men  i  Finland 
synes  det  politiska  intresset  äfven  inom  de  bildade  klasserna 
hafva  varit  ganska  svagt.  Först  1771  åstadkoms  i  Åbo  den 
första  tidning  på  svenska  språket  ("Tidningar  utgifne  af  et 
Sällskap  i  Åbo");  men  afsigten  med  detta  företag  var  egent- 
ligen vetenskaplig,  såsom  äfven  det  sällskap  {Aurora-sällskapet, 
stiftadt  år   1770),  som  gifvit  upphof  deråt. 

Af  den  finska  nationalkänslans  sträfvanden  i  början  af 
detta  tidehvarf  och  ända  till  år  1747  hafva  vi  i  det  före- 
gående sett  flere  exempel.  Att  den  samma  derefter  var  kufvad 
och  kraftlös,  torde  knapt  kunna  förnekas.  Men  likaså  visst 
är  det  äfven,  att  hos  Finlands  ädlaste  söner  fortfarande  fans 
ett  klart  medvetande  om  detta  lands  och  detta  folks  sär- 
skild het,  likasom  ock  en  speciel  kärlek  till  det  finska  foster- 
landet. Den  öfriga  verlden  hade  nästan  glömt,  att  en  finsk 
nation  ännu  fans  till.  Men  detta  förbiseende  framkallade 
stundom    kraftiga  protester.     En  tilldragelse  från  år  1756  ger 


480  FINLANDS    HISTORIA. 

belysning  åt  denna  egendomliga  sak.  En  i  Luttich  utgifvon 
tidskrift  (Journal  Encyclopédique)  innehöll  en  uppsats  om 
finnarne,  hvilken  beskylde  dem  för  vidskepelse,  ett  vidrigt  ut- 
seende och  bristande  mannamod.  Arckenholtz,  som  för  till- 
fället uppehöll  sig  i  Kassel  såsom  vårdare  af  landtgrefvens  af 
Hessen  bibliotek,  publicerade  genast  ett  skarpt  svar  häruppå. 
Han  påminte  om  finnames  tapperhet  under  den  store  Gustaf 
Adolf,  framdrog  exempel  på  vidskepelsen  i  de  katolska  län- 
derna, i  bredd  hvarmed  man  måste  anse  de  finska  bönderna 
vara  synnerligen  upplysta,  och  framhöll  för  öfrigt  de  store 
män  (Hornar,  Kurckar  m.  fl.)  hvilka  framgått  ur  det  finska 
folkets  led.  Tidskriftens  utgifvare  svarade  hånande:  att  han 
alltid  hade  hört,  att  desse  föregifna  finska  storheter  voro  rena 
svenskar,  och  hvad  finnarnes  tapperhet  beträffar,  så  visste 
statsmännen  mer  än  väl,  att  ryssarne  när  som  heist  kunde 
eröfra  deras  hufvudstad,  såsom  de  redan  tvenne  gånger,  1713 
och  1742,  hade  gjort.  Slutligen  publicerade  en  vän  till  Arcken- 
holtz, franska  emigranten  Rousset,  en  särskild  broschyr  till 
finnarnes  försvar.  Frågan  om  den  finska  nationens  ställning 
hade  sålunda  första  gången  varit  föremål  för  diskurs  inför  den 
europeiska  publiciteten. 

I  det  från  moderlandet  lösryckta  Ryska  Finland  låg 
naturligtvis  nationalkänslan  än  mera  nere;  men  kulturförhål- 
landena upprätthöllo  ännu  dessa  trakters  gemenskap  med  det 
öfriga  Finland.  Universitetet  i  Åbo  var  allt  fortfarande  den 
vetenskapliga  medelpunkt,  dit  finnarne  från  andra  sidan  Kym- 
mene-elf  kommo  för  att  söka  den  högre  bildningens  källådror, 
och  Finlands  historia  kan  med  stolthet  tillegna  sig  tvenne 
vetenskapsmän,  hvilkas  vaggor  stått  i  Ryska  Finland  och  hvilkas 
första  utbildning  skedde  vid  Åbo  universitet,  ehuru  sedermera 
det  ryska  kejsardömet  blef  skådeplatsen  för  deras  verksamhet. 
Den  ena  af  dem,  Erik  Laxman  (född  i  Kexholm  år  1737, 
död  i  närheten  af  Tobolsk  1796),  blef  ryktbar  genom  sina 
vidsträckta  resor  såsom  naturforskare.  Den  andra  åter,  Gustaf 
Orraeus  (född  i  Taipalsaari  1738,  död  i  St.  Petersburg  1811), 
vann  stor  ryktbarhet  genom  sina  undersökningar  om  pesten. 
Båda  voro  lärjungar  af  Kalm  och  fingo  sin  vetenskapliga  under- 
byggnad, såsom  redan  är  nämndt,  vid  universitetet  i  Åbo. 
Men  den  vanligaste  gången  var,  att  dessa  män  från  Ryska 
Finland,  efter  slutad  kurs  i  Åbo,  vigdes  till  Herrans  tjenare  i 


ADOLF  FREDRIKS  REGERING,  1751 1771.         481 

Viborg  eller  Fredrikshamn  och  sedan  verkade  bland  folket  på 
deras  hemorter,  hvars  andliga  föreningsband  med  det  öfriga 
fosterlandet  sålunda  bibehölls  oförslappadt.  Ett  anmärknings- 
värdt  bevis  för  denna  obrutna  förening  är  äfven  den  omstän- 
dighet, att  år  1763  Sveriges  nya  rikslag  faststäldes  till  efter- 
lefnad  i  brottmål  äfven  i  Ryska  Finland.  På  ömse  sidor  om 
riksgränsen  fans  blott  ett  folk,  hvars  frånskilda  delar  oveder- 
sägligen    voro    beredda    att    åter    sammausmälta   till  ett  helt. 


Finlands  historia.  31 


Senare  afdelningen. 

Konunga-väldets  period,  1771  —  1809. 

dCADo 

6.    Revolutionen  år  1772  och  början  af  Gustaf 'III:s  regering-, 

Adolf  Fredriks  äldste  son,  hvilken  strax  efter  fadrens 
död  (i  Februari  1771)  utropades  till  konung  under  namn  af 
Gustaf  III,  var  för  tillfället  stadd  på  sin  utländska  resa  och 
uppehöll  sig  som  bäst  i  Paris,  der  hans  upplysta  sinne  och 
fint  bildade  umgängessätt  tillvann  honom  allas  hjertan.  Då 
sorgebudskapet  nådde  honom,  underskref  han  utan  betänkande 
den  kungliga  försäkran,  som  rådet  hade  tillskickat  honom,  och 
förband  sig  deruti  att  obrottsligt  följa  Sveriges  lag  och  rege- 
ringsformen från  1720.  Men  den  unge  tjugufemårige  monarken 
hade  redan  vunnit  tillräcklig  erfarenhet  ifrån  den  föregående 
regeringsperioden,  för  att  inse,  att  endast  er.  utvidgad  konunga- 
magt  skulle  förmå  rycka  Sveriges  folk  andan  det  öde,  som 
just  samtidigt  bereddes  det  olyckliga  Polen.  Samma  insigt, 
att  partiernas  magt  endast  bidrog  att  försvaga  Sveriges  ställ- 
ning gentemot  Ryssland,  hade  redan  från  Pommerska  krigets 
tider  begynt  vinna  allt  mera  insteg  hos  de  franska  statsmännen, 
och  derför  understödde  ej  mera  den  franska  politiken  med 
samma  ifver  som  förut  Hattarnes  bemödanden,  utan  hade  i 
dess  ställe  vändt  sina  sympatier  åt  den  svenska  konungamagten. 
Under  sådana  omständigheter  var  det  ej  svårt  för  Gustaf  att 
öfverenskomma  med  det  franska  hofvet  om  en  förestående 
revolution  och  nödigt  penningeunderstöd  dertill.  Försedd  med 
goda    löften    begaf   han    sig   i  medlet   af  Mars  på  hemvägen 


KKVOLUTIONEN    AR     1772.  483 

ifrån  Paris  och  besökte  äfven  under  vägen  sin  morbroder, 
Fredrik  den  store  i  Preussen,  som  enkom  hade  kallat  honom 
till  sig.  Fredrik  den  store  rådde  för  sin  egen  del  honom  att 
i  utrikes  politiken  följa  en  sådan  väg,  att  han  ej  skulle  ådraga 
sig  Rysslands  fiendskap,  och  uti  de  inre  angelägenheterna 
endast  med  vänliga  medel  försöka  hejda  partiernas  inbördes 
oenighet.  Detta  förfarande  var  i  sjelfva  verket  det  första 
steget,  h varigenom  Gustaf  hade  för  afsigt  att  förbereda  sina 
planer.  Men  att  han  ej  stannade  dervid,  var  något  som  han 
förstod  att  skickligt  dölja  såväl  för  preussiska  konungen,  som 
för  de  partiledare,  hvilka  väntade  honom  der  hemma.  Endast 
tillmötesgående  och  försonlighet  ljöd  derför  från  den  unge 
konungens  läppar,  då  han  i  Juni  1771  öppnade  riksdagen  och 
i  sitt  tal  uppmanade  ständerna  att  afstå  från  allt  partihat  och 
endrägtigt  eftersträfva  fäderneslandets  gemensamma  väl.  Men 
just  detta  ädla  sinnelag,  som  Gustaf  sålunda  ådagalade,  höjde 
genast  från  början  hans  anseende  i  det  allmänna  tänkesättet 
och  upptände  ånyo  folkets  forna  tillgifvenhet  för  konunga- 
magten.  Gustafs  hela  personlighet  var  i  sjelfva  verket  sådan, 
att  den  förmådde  framkalla  känslor  af  tillgifvenhet  och  under- 
såtlig  trohet.  Han  hade  ett  vackert  yttre,  hans  sätt  var 
vänligt  och  tilldragande  och  hans  hog  brann  af  begär  efter 
den  ära,  som  fordom  kringstrålade  Sveriges  rike  och  dess 
store  konungar.  Att  med  allt  detta  äfven  några  ej  så  obe- 
tydliga fel  voro  förenade  —  en  viss  grad  af  ombytlighet  och 
mycken  ytlighet  och  flärd  —  kunde  man  då  ännu  icke  märka. 
De  kämpande  partiernas  ställning  var  i  detta  ögonblick 
mera  invecklad  än  någonsin.  Till  de  forna  tvisteämnena  hade 
nu  kommit  en  strid  mellan  de  frälse  och  ofrälse  stånden. 
Hattpartiet,  som  vid  senaste  riksdag  hade  fått  öfvermagten, 
företrädde  för  det  närvarande  de  aristokratiska  åsigter,  hvilka 
från  början  hade  betecknat  den  s.  k.  "frihetstiden".  Men 
inom  det  nya  Mösspartiet  hade  deremot  de  folkeliga  elementen 
trädt  i  förgrunden.  En  egendomlig  tilldragelse  förorsakade  en 
våldsam  kamp  emellan  dessa  båda  läger.  Då  vice  presidents- 
platsen i  Åbo  hofrätt  blifvit  ledig,  hade  riksrådet  föreslagit 
trenne  adliga  sökanden,  men  uteslutit  från  förslaget  två  mera 
förtjente  ofrälse  män,  af  hvilken  den  ena,  lagmannen  Erik 
Paleen,  hade  varit  bondeståndets  sekreterare  vid  de  tre  före- 
gående   riksdagarne    och    äfven  eljes  såsom  den  slutliga  verk- 


484  FINLANDS    HISTOKIA. 

ställaren  af  den  finska  lagöfversättningen  hade  förvärfvat  sig 
sina  landsmäns  aktning  och  förtroende.  Protokollen  i  denna 
sak  befordrades  till  tryck  under  titel:  "Ofrälsemäns  sentomsider 
tydligen  förkunnade  öde",  och  nu  följde  en  hel  öfversvämning 
af  stridskrifter  rörande  de  olika  ståndens  rättigheter.  Den 
bitterhet,  som  denna  sak  framkallade,  förskaffade  vid  de  stun- 
dande riksdagsvalen  segern  åt  Mössorna,  och  ryska  ministern 
Ostermann,  som  äfven  genom  rika  penningegåfvor  understödde 
Mössorna,  ville  nu  leda  ständerna  att  störta  Hattregeringen. 
Förgäfves  manade  förståndiga  män  från  hvardera  lägret  till 
nejd  och  måtta.  Ett  förlikningsförsök,  som  konungen  för- 
anstaltat, misslyckades  genast,  ehuru  Ostermann  gifvit  sitt 
samtycke  dertill;  inom  adeln  valdes  väl  landtmarskalk  efter 
hofvets  förslag,  men  de  öfriga  stånden  utsago  till  talmän  ifriga 
Mössor  och  uteslöto  under  allehanda  förevändningar  alla  mera 
framstående  Hattar.  Härefter  tilltog  partiraseriet  dag  från 
dag  och  underkastade  sig  ej  mera  någon  ledning.  I  sex 
månaders  tid  stred  man  om  den  nya  konungaförsäkran,  som 
före  kröningen  skulle  afläggas,  samt  om  adelns  privilegier 
äfvensom  andra  frågor  af  mindre  vigt.  Under  tiden  upp- 
manade konungen  än  en  gång  till  endrägt  och  försoning,  i  det 
han  kallade  ståndens  talmän  till  sig.  Men  allt  var  fåfängt. 
Det  tal,  Gustaf  vid  detta  tillfälle  hade  hållit,  erhöll  ej  ens 
ständernas  tillåtelse  till  tryckning.  Men  det  trycktes  det 
oaktadt  i  landsorterna  och  uppväckte  der  mycken  ovilja  mot 
det  ohejdade  partiraseri,  som  rådde  vid  riksdagen.  I  Maj 
1772  verkstäldes  slutligen  kröningen  med  vanlig  högtidlighet. 
Samtidigt  fördrefvos  alla  Hattar  från  rådet,  och  deras  platser 
besattes  ined  Mössor,  hvilka  helt  och  hållet  stodo  under  ryska 
ministerns  befäl.  Mössornas  magt  tycktes  nu  vara  säkert  och 
starkt  rotfästad  och  utöfvades  derför  med  skoningslös  hätskhet. 
Flere  landshöfdingar,  bland  dem  äfven  den  kraftfulle  Rappe  i 
Abo,  som  sedan  gammalt  hade  ådragit  sig  Mössornas  hat, 
stäldes  under  tilltal,  och  man  hade  för  afsigt  att  afsätta  dem 
från  deras  embeten.  Men  följden  af  allt  detta  blef  den,  att 
det  slagna  Hattpartiet  sökte  sin  tillflykt  hos  konungamagten, 
hvarförutom  öfver  hufvud  adeln  och  officerskåren  fruktade  för 
de  demokratiska  sträfvanden,  som  nu  kommit  till  väldet.  I 
landsorterna  tilltog  missnöjet  dag  för  dag  och  erhöll  en 
ytterligare  tillväxt  genom  den  inträffade  hungersnöden,  till  hvars 


REVOLUTION  EN    AR     1772.  485 

afhjelpande  ständerna  ej  kunde  finna  någon  verksam  utväg. 
En  år  1772  om  sommaren  tryckt  skrift,  "Mörksens  rike  och 
väldigheter,  tecknade  till  åminnelse  af  den  nu  varande  hunger 
och  dyra  tid",  ådagalade  den  allmänna  sinnesstämningens 
betänkliga  beskaffenhet  och  syntes  förebåda  våldsamma  om- 
störtningar. 

Då  framkastade  en  finsk  adelsman,  friherre  Jakob  Magnus 
Sprengtporten,  öfverste  vid  Tavast-Nylands  dragoner,  för  konungen 
tanken  på  en  revolution.  Sprengtporten  hade  hittills  vid  riks- 
dagen stått  i  spetsen  för  en  förening  af  unga  adelsmän,  för 
det  mesta  officerare,  hvilka  sammanhöllos  genom  franska  pen- 
ningar och  vid  riksdagen  försökte  befordra  konungens  sak. 
Då  nu  ej  längre  några  bemödanden  vid  riksdagen  kunde  ut- 
rätta någonting,  beslöt  Sprengtporten  att  åstadkomma  uppres- 
ningar i  landsorten,  först  i  Finland,  sedan  efter  någon  tid  i 
Skåne,  hvarefter  man  från  tvenne  håll  skulle  anrycka  emot 
Stockholm  och  der  göra  ett  slut  på  ständernas  och  rådets 
hatade  välde.  Till  denna  plan  gaf  konungen  sitt  samtycke  och 
utförandet  bestämdes  till  medlet  af  Augusti.  Sprengtportens 
yngre  halfbror,  Georg  Magnus  Sprengtporten,  skickades  redan 
i  Maj  på  förhand  till  Finland,  för  att  derstädes  vidtaga  nödiga 
förberedelser.  Rörelsen  i  Skåne  anförtroddes  åt  jägmästaren 
Toll,  hvarjämte  konungens  broder,  hertig  Karl,  äfven  begafsig 
till  södra  Sverige,  likasom  för  att  möta  enkedrottningen,  hvars 
hemkomst  från  sitt  besök  vid  preussiska  hofvet  man  väntade. 
Under  tiden  hade  likväl  rådet  begynt  fatta  misstankar,  att 
någon  revolution  var  under  förberedelse,  och  då  man  med  skäl 
ansåg  Sprengtporten  vara  hufvudmannen  för  företaget,  beslöt 
man  att  skilja  denne  modige  man  från  konungens'  närhet. 
Rådet  trodde  sig  derför  undanrödja  hvarje  fara,  då  det  upp- 
drog åt  honom  att  begifva  sig  till  Finland,  föregifvande  såsom 
skäl  dertill  nödvändigheten  att  rådgöra  med  borgerskapet  der- 
städes om  saltbristens  afhjelpande,  samt  äfven  eljes  för  att 
efterforska,  huruvida  broschyren  "Mörksens  rike  och  väldigheter" 
äfven  hade  hunnit  sprida  sig  dit.  Men  på  detta  sätt  fick 
just  Sprengtporten  en  välkommen  anledning  att  begifva  sig  till 
skådeplatsen  för  sitt  värf.  Den  4  Augusti  kom  han  sjöledes 
till  sitt  ötversteboställe  Raseborg,  der  Georg  Magnus  Sprengt- 
porten redan  inväntade  honom.  Ett  dunkelt  rykte  om  före- 
stående   förändringar    hade    redan    begynt    sprida   sig  äfven  i 


486  FINLANDS    HISTORIA. 

Finland,  och  mången  betraktade  Sprengtporten  med  misstro. 
Men  å  andra  sidan  åter  förenade  sig  flere  finska  officerare 
med  honom,  och  på  Sveaborg  hade  öfverstlöjtnant  af  Trolle 
förberedt  allt  för  revolutionen.  Sedan  han  besökt  Ekenäs  och 
Helsingfors  i  och  för  saltangelägenheten,  kom  Sprengtporten 
slutligen  till  Borgå,  hvarest  en  värfvad  trupp  lätta  dragoner 
var  inqvarterad,  stående  under  hans  särskilda  befäl.  Om 
morgonen  den  lå  Augusti  fördes  denna  lilla  trupp,  omkring 
60  man,  ur  staden  likasom  till  exercis;  den  fördes  derifrån 
till  Sprengtportens  gård,  Peipot,  der  ammunition  utdelades. 
Derefter  talade  befälhafvaren  med  dem  om  hvad  som  förestod, 
och  alla  bekräftade  sin  trohet.  Löjtnant  Lars  Glansenstjerna 
afsändes  såsom  kurir  till  konungen ;  en  mindre  kår  förlades  på 
vägen  till  Helsingfors,  för  att  hindra  underrättelsen  om  före- 
taget att  i  förtid  sprida  sig,  och  med  återstoden  af  sitt  folk 
steg  Sprengtporten  ombord,  i  afsigt  att  oförmodadt  bemägtiga 
sig  Sveaborg.  Genom  motvind  och  storm  fördröjdes  likväl  färden 
så  mycket,  att  man  först  klockan  3  om  morgonen  den  16 
Augusti  hann  fram.  Men  det  oaktadt  kröntes  företaget  med 
framgång.  Den  åldrige  kommendanten,  baron  Björnberg,  togs 
till  fånga,  och  garnisonen  svor  ny  trohetsed  åt  konungen.  För 
öfrigt  gjordes  i  hela  landet  intet  allvarsamt  motstånd,  utan  på 
hvarje  ort  samlade  sig  regementena  på  Sprengtportens  befall- 
ning och  svuro  trohet  åt  den  regeringsform,  konungen  skulle 
anse  för  godt  att  sjelf  bestämma.  Riksrådet  Reuterholm,  en 
af  Mössornas  hufvudmän,  hvilken  för  tillfället  vistades  på  sin 
egendom  Svidja  i  Sjundeå,  lockades  genom  ett  listigt  försåt 
på  ett  för  detta  ändamål  skickadt  fartyg,  hvarefter  fänrik 
Cosswa  (sedan  adlad  Anckarsvärd)  förde  honom  i  förvar  till 
Sveaborgs  fästning.  Posten  öfver  Åland  var  redan  dessförinnan 
afbruten,  för  att  ej  de  herskande  ständerna  i  Stockholm  i 
förtid  skulle  få  underrättelse  om  det  som  skett.  Till  Åbo, 
hvars  borgerskap  syntes  vara  mindre  pålitligt,  sändes  en  mindre 
afdelning  dragoner,  och  vid  gränsfloden  Kymmene-elf  vidtogos 
nödiga  försvarsanstalter  emot  ryssarne. 

Sedan  han  utfört  allt  detta  i  Finland,  skulle  Sprengtporten 
med  krigshären  segla  öfver  till  Sverige,  för  att  i  enlighet  med 
öfverenskommelsen  kunna  bistå  konungen.  Men  der  hade  saken 
under  tiden  kommit  till  ett  afgörande  slut.  Uppresningen  i 
Skåne  var  bestämd  att  företagas  först  åtta  dagar  efter  revolu- 


REVOLUTIONEN    ÄR     1772.  487 

tionen  i  Finland,  så  att  underrättelsen  om  detta  nya  tumult 
ej  skulle  hinna  till  Stockholm  innan  Sprengtporten  med  sin 
finska  här  redan  vore  i  närheten.  Men  till  följd  af  något 
misstag  hade  hertig  Karl  utfärdat  sina  order  för  tidigt,  och 
den  12  Augusti  om  morgonen  hade  Toll  och  en  kapten  Helli- 
chius  väckt  uppresning  bland  garnisonen  i  Christianstad,  stängt 
stadens  portar,  och  återkallat  sin  åt  ständerregeringen  svurna 
trohetsed.  Herfig  Karl  samlade  genast  de  till  hands  varande 
regementena  och  låtsade  tåga  emot  de  upproriska.  Men  då 
underrättelsen  härom  kom  till  Stockholm,  och  Mössorna  nu 
beredde  sig  att  kraftigt  undertrycka  uppresningen,  befann  sig 
Gustaf  i  en  verkligen  stor  fara,  ehuru  han  genom  sitt  visade 
lugn  till  någon  del  lyckades  stilla  de  mot.  honom  riktade  miss- 
tankarne. Fråga  väcktes  redan  att  hålla  honom  under  vakt  i 
palatset.  Då  nödgades  han  genom  ett  djerft  steg  sjelf  verk- 
ställa revolutionen  i  hufvudstaden. 

Onsdagen  den  19  Augusti  kl.  10  f.  m.  red  konungen 
enligt  vanligheten  till  Arsenalgården,  för  att  åse  gardets  parad. 
En  mängd  officerare  från  alla  regementen  hade  samlat  sig  dit 
och  följde  konungen,  då  han  till  fots  återvände  till  slottet. 
Derpå  begaf  sig  Gustaf  till  högvakten,  befalte  stänga  portarne 
och  uppmanade  de  församlade  officerarne  att  följa  sig  till 
fäderneslandets  räddning.  Nästan  alla,  vidpass  200  personer, 
svuro  honom  ny  trohet,  och  då  Gustaf,  trädande  ut  på  borg- 
gården, på  samma  sätt  tilltalade  gardesvakten,  skållade  från 
soldaterna  ett  enstämmigt:  lefve  konungen!  En  afdelning  gre- 
nadierer  sändes  att  bevaka  rådet,  hvilket  som  bäst  var  för- 
samladt;  slottsportarne  stängdes  och  konungen  red  med  talrikt 
följe  genom  staden,  hvars  befolkning  öfverallt  emottog  honom 
med  entusiastiska  lefverop.  Det  hittills  så  mägtiga  Sekreta- 
utskottet upplöste  sig;  men  några  af  de  hätskaste  riksdags- 
männen, bland  dem  Åbo-professorn  Jakob  Gadolin,  häktades 
tills  vidare.  Inom  två  timmar  var  revolutionen  verkstäld, 
utan  att  en  enda  blodsdroppe  flutit  till  den  regeringsforms 
försvar,  hvilken  nu  i  mera  än  50  år  ledt  Sveriges  rikes  öden. 
Endast  den  ränkfulle  general  Pechlin  slapp  på  flykt  och  för- 
sökte, ehuru  utan  framgång,  organisera  ett  motstånd  i  lands- 
orterna. Konungens  manliga  beslutsamhet  och  allmänhetens  öfver- 
mättnad  vid  partistriderna  hade  en  gång  för  alla  afgjort  saken. 


188  FINLANDS    HISTORIA. 

Den  12  Augusti  1772  sammankallades  alla  stånden  till 
rikssalen.  Gustaf  III,  i  full  kunglig  skrud,  satt  på  tronen  och 
höll  till  de  församlade  representanterna  ett  mästerligt  tal,  i 
h vilket  han  framstälde  rikets  förnedring  genom  partistriderna 
och  lofvade  ånyo  återställa  Sveriges  rikes  gamla  regeringssätt, 
sådant  det  hade  varit  på  den  store  Gustaf  Adolfs  tid.  Der- 
efter  upplästes  den  af  konungen  utarbetade  regeringsformen, 
som  af  ständerna  enstämmigt  godkändes,  hvarefter  presterskapet 
uppstämde  psalmen:  "Nu  lofvar  Gud  allt  folk".  Allt  det  för- 
flutna skulle  öfverlemnas  åt  glömskan,  och  konungen,  som  nu 
tillsatte  ett  nytt  riksråd,  sammansatt  af  alla  partiskiftningar, 
förbjöd  genom  en  särskild  förordning  att  framdeles  begagna 
de  gamla  partibenämniugarna  "Hattar"  och  "Mössor".  Der- 
efter  hade  ständerna  intet  vidare  att  uträtta,  än  att  ordna 
bankens  och  finansernas  tillstånd,  hvarefter  riksdagen  afslöts 
den  9  September. 

Ett  par  dagar  tidigare  hade  Jakob  Magnus  Sprengtporten 
ändtligen  hunnit  anlända.  Han  hade  redan  innan  sin  affärd 
från  Sveaborg  erhållit  underrättelse  om  konungens  framgångs- 
rika företag,  men  ansåg  likväl  nödigt  att  skynda  öfver  till 
Sverige,  alldenstund  det  ännu  var  osäkert,  huruvida  ej  på 
något  håll  ett  möjligt  motstånd  kunde  yppa  sig.  Den  28 
Augusti  seglade  han  från  Sveaborg  med  fyra  fartyg ;  men  storm 
och  motvind  fördröjde  derefter  hans  resa.  Konungen  gaf  likväl 
ett  storsinnadt  erkännande  åt  den  andel,  Sprengtporten  hade  i 
den  skedda  regementsförändringen.  "Eder,  näst  Gud,  har  jag 
att  tacka  för  mitt  rikes  räddning",  skref  Gustaf  till  den  finske 
öfversten,  då  denne  hade  landstigit  vid  Dalarö.  Den  7  Sept. 
emottog  konungen  den  finska  hären  utanför  staden,  omfamnade 
Sprengtporten  och  gaf  honom  svärdsordens  kommendörsinsignier. 
De  lätta  dragonerna  förenades  med  det  kungliga  gardet  och 
Sprengtporten  utnämndes  till  generallöjtnant  och  chef  för  gardet. 
Då  en  tid  derefter,  den  4  Oktober,  Sveaborgs  grundläggare 
Ehrensvärd  dog  på  Saaris  boställe  i  Wirmo,  öfverlemnades 
äfven  ledningen  af  de  finska  fästningsarbetena  åt  Sprengtporten, 
som  nu  var  den  mägtigaste  undersåten  i  Sveriges  rike. 

I  hela  Europa,  men  isynnerhet  i  grannrikena,  väckte 
revolutionen  i  Sverige  mycken  uppmärksamhet.  Fredrik  den 
store  i  Preussen  varnade,  Rysslands  kejsarinna  samlade  trupper 
vid  gränsen,  och  äfven  Danmark,   som  följde  den  ryska  politi- 


.REVOLUTIONEN    AR     1772.  489 

kens  ledning,  syntes  bereda  sig  till  krig.  Men  lyckligtvis  var 
Katharina  för  tillfället  upptagen  såväl  af  Polens  delning,  som 
af  kriget  med  Turkiet.  England,  som  önskade  bibehålla  freden 
i  norden,  förenade  sig  med  Frankrike  om  att  förhindra  utbrottet 
af  ett  krig,  och  sålunda  var  inom  kort  Gustafs  ställning  tryggad 
äfven  med  afseende  å  de  utländska  magterna.  Han  kunde  nu 
vända  sin  uppmärksamhet  åt  rikets  inre  angelägenheter  och 
sjelf  genom  sina  regeringsåtgärder  ådagalägga  fördelarne  af  den 
nya  tingens  ordning,  han  med  mandom  och  lycka  hade  grundlagt. 

Den  regeringsform,  som  år  1772  antogs,  lemnade  i  konun- 
gens händer  en  ansenligt  utvidgad,  ehuru  af  grundlagarne  be- 
gränsad magt.  Konungen  skulle  härefter  regera,  och  rådets 
utlåtande  var  nu  mera  endast  en  formsak;  äfven  ständernas 
sammankallande  berodde  helt  och  hållet  på  konungen.  Men 
införa  nya  lagar  eller  upphäfva  en  gammal  kunde  endast  konung 
och  ständer  gemensamt,  och  lagförslag  fingo  äfven  af  ständerna 
vid  riksdagarne  framläggas;  likaså  bibehölls  i  sin  fulla  kraft 
folkets  urgamla  rätt  att  genom  egen  bevillning  bestämma  nya 
skatter,  krigshjelp  och  soldatutskrifning.  Uttryckligen  erfor- 
drades ständernas  bifall  till  hvarje  anfallskrig  —  en  begräns- 
ning, som  sedermera  befans  högst  obeqväm.  Banken  bibehölls 
fortfarande  under  ständernas  (nämligen  de  tre  högre)  vård  och 
uppsigt,  och  äfven  riksfinansernas  tillstånd  skulle  framläggas 
för  ett  ständerutskott,  "på  det  att  de  mage  inhemta  att  pen- 
ningarne bliivit  brukade  till  rikets  gagn  och  bästa." 

Man  måste  medgifva,  att  denna  nya  grundlag  egde  några 
synnerligen  framstående  förtjenster.  Den  föregående  "frihets- 
tidens" politiska  erfarenhet  var  tagen  till  godo,  och  den  envålds- 
magt,  som  i  Karl  XILs  händer  hade  fört  riket  till  branten  af 
dess  undergång,  hade  högtidligen  blifvit  öfvergifven;  men  åt 
konungamagten  hade  i  alla  fall  blifvit  förlänadt  nödigt  an- 
seende och  tillfälle  till  verksamhet.  Det  största  felet  hos  den 
nya  regeringsformen  var  kanhända  osäkerheten  i  uttryck  och 
bestämningar,  som  kunde  framkalla,  såsom  sedan  i  sjelfva 
verket  blef  fallet,  stridiga  tolkningar;  ty  den  politiska  syn- 
kretsen hade  likväl  under  de  senaste  femtio  åren  alltför  mycket 
vidgats,  för  att  man  skulle  kunnat  återgå  till  förhållandena  på 
den  store  Gustaf  Adolfs  tid,  såsom  Gustaf  III  syntes  önska. 
Vi  kunna  visserligen  tro  på  konungens  allvarliga  afsigt,  att 
redligen  iakttaga  de  begränsningar  för  sin  magt,  dem  den  nya 


490  FINLANDS    HISTOEIA. 

regeringsformen  ålade  honom,  och  att  han  i  sjelfva  verket 
trodde  sig  kunna  förblifva  allenast  "den  förste  medborgaren 
bland  ett  fritt  folk".  Men  å  andra  sidan  bodde  i  hans  bröst 
en  rotfästad  misstro  till  ständerinstitutionen,  hvilken  han  hade 
lärt  känna  endast  i  dess  förnedringstillstånd.  Af  denna  orsak 
begynte  han  ganska  snart  afvika  från  den  grundlagsenliga  väg, 
han  först  hade  faststält,  och  mången,  som  i  början  med  glädje 
hade  helsat  tingens  nya  ordning,  började  snart  med  ovilja  be- 
trakta Gustafs  böjelse  för  enväldet.  Den  allra  första,  som 
oåterkalleligen  bröt  med  konungen,  var  revolutionens  upphofs- 
man,  Jakob  Magnus  Sprengtporten.  Denne  redbare  och  kraf- 
tige, men  derjämte  likväl  äfven  hersklystne  och  äregirige  man 
synes  redan  från  början  blifvit  förbittrad  deröfver,  att  folkets 
deltagande  i  regeringen  blifvit  alltför  trångt  begränsadt,  och 
han  trifdes  äfven  för  öfrigt  icke  länge  bland  de  unge  gunst- 
lingar, hvarmed  konungen  omgaf  sig.  I  anledning  af  någon 
liten  misshällighet  drog  han  sig  derför  redan  om  våren  1774 
ifrån  det  offentliga  lifvet  och  tillbragte  sin  återstående  lefnad 
(f  1786)  i  dyster  enslighet  nära  Stockholm,  då  och  då  an- 
sättande konungen  med  bittra  och  förebrående  skrifvelser. 
Men  i  allmänhet  visade  likväl  de  första  åren  af  Gustafs  rege- 
ring fortfarande  ett  ömsesidigt  förtroende  emellan  regent  och 
folk;  folket  gladde  sig  åt  den  länge  efterlängtade  hvilan  efter 
de  långvariga  partistriderna,  och  konungen  ådagalade  för  det 
mesta  en  vis  och  betänksam  återhållsamhet  vid  utöfvandet  af 
regeringsmagten. 

Bland  mängden  af  de  förtjenstfulla  förordningar,  hvilka 
smycka  början  af  Gustaf  III:s  regering,  förtjenar  särskildt 
nämnas,  att  det  pinliga  förhöret,  hvilket  såsom  en  hemsk 
qvarlefva  af  medeltidens  mörker  ända  hittills  varit  bibehållet, 
nu  ändtligen  afskaffades,  och  att  tryckfrihetslagen  af  år  1766 
med  några  begränsningar  förnyades  år  1774.  Den  anmärk- 
ningsvärdaste åtgärden  var  likväl  penningeväsendets  ordnande 
(Realisationen),  som  ändtligen  år  1776  blef  slutfördt,  till  stor 
lättnad  för  alla  affärsmän.  Såsom  rikets  enda  hufvudmynt 
faststäldes  nu  silfver-riksdalern,  eller  den  s.  k.  Specie-riJcsdalern, 
indelad  i  48  skillingar,  och  dalerräkningen,  så  i  silfver-  som 
kopparmynt,  afskaffades.  Men  bankens-  gamla  sedlar  inlöstes 
blott  till  halfva  nominella  värdet,  så  att  18  daler  (72  mark 
då   gällande   mynt)  kopparmynt  i  sedlar  inlöstes  med  en  riks- 


REVOLUTIONEN    AK     177  2.  491 

daler.  Det  var  samma  förfaringssätt,  som  Anders  Chydenius 
redan  tio  år  tidigare  hade  föreslagit  såsom  det  enda  billiga 
och  möjliga.  Den  goda  framgången  af  denna  åtgärd  och  det 
tillägg,  att  tjenstemännens  löner  beräknades  efter  den  ursprung- 
liga kursen  (en  riksdaler  =  9  daler  kopparmynt),  hvarigenom 
de  rätteligen  fördubblades  i  jämnförelse  med  det  då  gällande 
penningevärdet,  förskaffade  konungen  allmän  tillgifvenhet,  och 
man  kände  ingen  ovilja  ens  deröfver,  att  äfven  skatterna  på 
samma  sätt  beräknades  efter  den  ursprungliga  kursen,  allden- 
stund  man  på  detta  sätt  endast  återgick  till  deras  förra  belopp. 
Deremot  började  Gustafs  förordnanden  rörande  bränvinet  redan 
uppväcka  missnöje.  1772  års  ständer  hade  åtagit  sig  brän- 
vinsbränningsafgift  äfven  för  de  fall,  då  regeringen  i  anseende 
till  sädesbrist  skulle  anse  nödvändigt  att  förbjuda  bränningen. 
Med  anledningen  häraf  tillvällade  sig  Gustaf  nu  bränvinsbrän- 
ningen  såsom  en  kunglig  företrädesrättighet  (regale)  och  be- 
gynte  begagna  sig  deraf  till  statsinkomsternas  ökande.  Ar 
1775  utbjöds  bränvinsbränningen  på  arrende;  men  då  endast 
få  spekulanter  anmälde  sig,  grundlades  ordentliga  kronobrän- 
nerier  och  den  förra  bränvinsskatten  upphäfdes.  De  förderf- 
liga  följderna  häraf  läto  ej  länge  vänta  på  sig.  Kronobrän- 
nerierna  medförde  ej  för  staten  den  påräknade  vinsten,  och 
allmogen,  som  ansåg  bränvinsbränningen  för  en  lika  naturlig 
husbehofsangelägenhet  som  svagdricksbrygd  och  brödbakning, 
råkade  genom  lönnbränning  i  förvecklingar,  som  förderfligt 
inverkade  både  på  sederna  och  förmögenheten.  Då  ständerna 
år  1778  åter  sammanträdde,  petitionerade  bondeståndet  om  att 
återfå  den  s.  k.  "husbehofsbränningen";  men  konungen  gaf  ej 
dertill  sitt  bifall.  Hundra  års  erfarenhet  har  sedermera  till- 
räckligt bevisat,  att  Gustaf  hade  rätt,  då  han  ville  afskilja 
bränvinsbränningen  från  jordbruket.  Men  då  för  tiden  väckte 
redan  sjelfva  försöket  i  och  för  sig  ovilja,  och  det  sätt,  hvar- 
uppå  förändringen  verkstäldes,  gaf  anledning  till  skarpt  klander. 
Med  tacksamhet  böra  vi  framhålla,  att  Finland  på  denna 
tid  fick  åtnjuta  en  synnerligen  omtänksam  vård  såväl  i  af- 
seende  å  landets  förvaltning  som  ock  dess  odling.  Flere  af 
de  åtgärder,  hvilka  ständerregeringen  efter  Hattarnes  krig 
hade  föreslagit,  blefvo  först  genom  Gustafs  försorg  utförda, 
och  den  omständighet,  att  konungen  sjelf  flere  gånger  besökte 
Finland,    gjorde    honom    älskad    af  dess  befolkning,  om  också 


492  FINLANDS    HISTOBIA. 

han  af  dess  språk  ej  förstod  mera  än  några  enstaka  ord. 
Hans  första  besök  skedde  om  sommaren  1775,  då  Gustaf  ville 
äfven  i  Finland  göra-  sin  eriksgata,  såsom  forna  regenter  hade 
gjort  i  de  svenska  landskapen,  men  ännu  ingen  före  honom  i 
Finland.  Med  Hämeenmaa-fartyget  "Oden"  kom  han  öfver 
från  Stockholm  till  Åbo,  åtföljd  af  riksråden  Liewen  och  Ulrik 
Scheffer,  och  begaf  sig  derifrån  öfver  Tavastehus  till  Helsing- 
fors och  Sveaborg,  der  han  vid  detta  tillfälle  förordnade,  att 
en  minnesvård  skulle  uppsättas  på  denna  fästnings  grundläg- 
gares  graf.  Härifrån  fortsattes  färden  öfver  Borgå  och  Lovisa 
till  gränsen  vid  Kymmene-elf,  hvarefter  konungen  återvände 
till  Sverige.  Men  såsom  frukter  af  detta  korta  besök  utkommo 
snart  flere  förordningar,  hvilka  för  långa  tider  omgestaltade 
förhållandena  i  Finland.  En  kunglig  förordning,  gifven  i  Ta- 
vastehus den  20  Juni  1775.  grundlade  en  ny  hofrätt  i  Vasa, 
under  hvars  lagskipning  lades  hela  Karelen,  de  nordliga  delarne 
af  Savolaks  och  Tavastland  samt  Österbotten  med  Kuusamo 
lappmark.  Af  landets  tre  lagsagor  gjordes  nu  fem,  nämligen 
två  under  Vasa  hofrätt  och  tre  under  hofrätten  i  Åbo,  och  i 
stället  för  de  forna  fyra  länen  upprättades  nu  sex,  hvilkas 
landshöfdingar  fingo  sina  säten  i  Åbo,  Tavastehus,  Heinola, 
Kuopio,  Vasa  och  Uleåborg.  En  mängd  anordningar  följde 
häruppå.  Den  28  Juni  1776  invigdes  Vasa  hofrätt  högtidligen 
å  Stockholms  slott,  och  till  dess  första  president  förordnades 
friherre  Arvid  Fredrik  Kur  ek  af  den  gamla  finska  slägten. 
Samma  år  anlades  i  Kuopio  kyrkoby  en  ny  stad,  hvilken  först 
senare  erhöll  sina  privilegier.  Några  näringsförmoner  medgåfvos 
äfven  åt  Tommola  by  af  Heinola  kapell,  hvarest  sedermera  en 
stad  har  uppstått,  och  staden  Tavastehus  flyttades  till  den 
plats  vid  slottet,  hvilken  den  nu  innehar.  Dessutom  anlades 
ännu  tvenne  städer,  nämligen  Tammerfors  i  Satakunta  år  1779 
och  Kaskö  i  Österbotten  år  1785;  några  nya  vägar  anlades 
till  de  aflägsnare  trakterna,  och  en  kanal  påbörjades  i 
Lempälä,  hvilken  skulle  förbinda  Tammerfors  och  Tavastehus, 
ehuru  arbetet  sedermera  afstannade.  Men  den  måhända  vig- 
tigaste  af  Gustafs  åtgärder  beträffande  Finland  voro  de  i  Åbo 
utfärdade  förordningarna  från  den  27  och  28  Juni  1775,  genom 
hvilka  en  ny  skatteläggning  i  Savolaks  och  Karelen  påbjöds, 
äfvensom  verkställandet  af  storskifte  i  Finlands  alla  län.  Det 
påbjudna  storskiftet  afsåg  i  början  intet  annat  än  skogsallmän- 


REVOLUTIONEN    AR     1772.  493 

ningarnas  och  utmarkernas  fördelning  emellan  hemmanen.  Men 
saken  erhöll  sin  egentliga  betydelse,  då  den  bestämning  någon 
tid  derefter  tillades,  att  åt  hvarje  hemman  skulle  gifvas  i  för- 
hållande till  dess  mantal  en  motsvarande  areal  åker,  äng,  betes- 
mark och  skog,  men  de  öfverblifna  utmarkerna  skulle  om  händer 
tagas  af  kronan  och  upplåtas  åt  nybyggare  till  odling.  Detta 
storskifte,  till  hvilket  ansenliga  summor  af  statsmedlen  användes, 
gagnade  på  dubbelt  sätt  landets  odling:  för  det  första  fingo 
de  gamla  hemmanen  sina  egor  noga  afskilda  från  det  forna 
sambruket  af  betesmark  och  skog,  så  att  de  kunde  egna  större 
omvårdnad  åt  sitt  eget;  och  för  det  andra  togo  nyodlingarna 
en  sådan  fart,  som  man  allt  sedan  Gustaf  Vasas  tider  ej  hade 
skådat  i  Finland,  så  att  under  loppet  af  ett  årtionde  hundra- 
tals nya  gårdar  uppstodo  i  alla  län,  i  synnerhet  i  Österbotten, 
Tavastehus-  och  Kuopio  län.  Likväl  synes  storskiftet  äfven 
hafva  framkallat  mycket  missnöje,  och  skattebönderna  klagade 
icke  utan  skäl,  att  konungen  egenmägtigt  förgrep  sig  på  deras 
eganderätt,  isynnerhet  som  man  samtidigt  genom  förordningar 
om  svedjandet  försökte  förekomma  dess  missbruk.  Men  Gustaf 
bemödade  sig  att  med  mildhet  undanrödja  folkets  fördomar  i 
denna  sak  och  medgaf  skälig  eftergift,  der  sådant  ansågs  nödigt. 
Synnerligen  anmärkningsvärdt  är  bland  annat  det  öppna  bref, 
hvilket  han  under  sin  utländska  resa  år  1784  den  8  Juni  ifrån 
Versailles  utfärdade  till  det  finska  folket,  sägande  att  "han 
ville  för  ett  redligt,  tappert  och  troget  folk  utlägga  dess  egen 
fördel",  hvarmed  han  åsyftade  storskiftet.  Detta  bref  förtjenar 
uppmärksamhet  äfven  derför,  att  man  deraf  kan  se,  att  Gustaf  III 
noggrant  hade  uppfattat  det  förhållande  af  ömsesidigt  förtroende, 
som  allt  ifrån  gamla  tider  rådde  emellan  Sveriges  konungar 
och  deras  undersåtar.  Men  sällan  hade  någon  af  Sveriges 
föregående  konungar  uttryckligen  vändt  sig  till  det  finska 
folket;  Gustaf  III  erkände  deremot  mera  än  någon  af  hans 
företrädare  den  Finska  nationen  såsom  särskildt  existerande 
i  bredd  med  rikets  öfriga  befolkning  och  gaf  åt  den  samma 
en  någorlunda  berättigad  ställning  i  förhållande  till  Sveriges 
innevånare. 

Det  är  troligt,  att  Gustaf  kände  sig  af  tacksamhet  bunden 
vid  finnarne  för  deras  deltagande  och  trohet  vid  revolutionen, 
och  att  han  åt  Sprengtporten  hade  gifvit  löften  i  allmänna 
ordalag  att  i  någon  mon  likställa  Finland  med  Sverige.    Dessa 


494  FINLANDS    HISTORIA. 

förpligtelser  afsågo  utan  tvifvel  i  främsta  rummet  Finlands 
krigsväsende,  som  af  den  förra  regeringen  ofta  nog  blifvit  för- 
summadt,  samt  den  finska  adeln,  hvilken  under  ständerrege- 
ringen  känt  sig  tillbakasatt.  Gustaf  skred  nu,  äfven  hvad 
dessa  omständigheter  beträffar,  med  berömvärd  omsorg  till 
verket.  Fästningsarbetena  i  Finland  fortsattes  med  ifver  såväl 
på '  Sveaborg  som  Svartholm,  den  s.  k.  "arméns  flotta"  gjordes 
fulltalig  och  försorg  drogs  såväl  om  de  finska  truppernas  öfning 
som  den  finska  officerskårens  bildning.  I  sistnämnde  värf  fick 
nu  den  yngre  Sprengtporten,  Georg  Magnus,  ett  lämpligt  verk- 
samhetsfält, der  hans  kraftfulla  personlighet  och  upplysta  för- 
stånd snart  gjorde  sig  gällande.  Han  utnämndes  nämligen  i 
Mars  1775,  eller  kort  innan  konungens  besök  i  Finland,  till 
militärchef  i  Savolaks,  hvars  olämpliga  gräns  erfordrade  ett 
synnerligt  omsorgsfullt  försvarsväsende,  och  fick  under  sitt  befäl 
alla  trupper,  som  funnos  i  närheten,  d.  v.  s.  Savolaks'  infan- 
teri, Savolaks'  fotjägare,  Karelens  och  Kymmenegårds  läns  dra- 
goner samt  Elimä  och  Rautalampi-bataljonerna.  På  denna  post 
utvecklade  nu  Sprengtporten  nära  fyra  år  en  trägen  och  ifrig 
verksamhet  i  och  för  "Savolaks-brigadens"  öfning  och  under- 
visning, använde  somrarne  till  öfningsläger  och  upprättande  af 
kartor  och  vinnlade  sig  under  vintrarne  om  de  yngre  office- 
rarnes undervisning  och  bildning.  Hans  bostad,  Brähélinna 
öfversteboställe  i  Kristina  socken,  inrättades  till  ett  slags  krigs- 
skola, till  hvilken  konungen  skänkte  2,000  riksdaler.  Sprengt- 
porten sjelf  synes  på  dessa  fosterländska  företag  hafva  offrat 
hela  sin  enskilda,  icke  så  alldeles  obetydliga  förmögenhet,  men 
höjde  i  sjelfva  verket  på  kort  tid  krigsväsendet  i  dessa  nejder 
till  en  ståndpunkt,  som  väckte  uppmärksamhet  och  förvåning 
äfven  utom  landet.  Till  det  öfriga  krigsfolket  upprättades  i 
Karelen  år  1776  en  ny  trupp  jägare  om  600  man,  till  hvilkas 
bekostande  denna  nejds  manhaftiga  befolkning  åtog  sig  att 
betala  en  årlig  jägareskatt.  För  öfrigt  stäldes  krigsfolkets  be- 
väpning och  manövrering  på  en  alldeles  ny  fot;  de  s.  k.  "Sprengt- 
portens  stussare",  hvarmed  den  äldre  brödren  redan  hade  för- 
sett Savolaks'  jägare,  begynte  nu  genom  den  skicklighet, 
hvarmed  de  handterades,  erhålla  en  skräckinjagande  ryktbarhet, 
och  hela  brigaden  uppbragtes  till  en  krigsduglighet,  som  den 
hvarken  förr  eller  senare  har  innehaft.  Men  främst  förtjent 
af  omnämnande  är  Sprengtportens  inflytande  på  sin  officerskår. 


REVOLUTIONEN    ÄR     177  2.  495 

Hans  krigsskola,  sedermera  flyttad  till  Haapaniemi  kungsgård 
i  Rantasalmi  och  inrättad  till  egentlig  kadettskola,  erbjöd  åt 
tinska  adelns  söner  ett  länge  saknadt  tillfälle  till  inhemtande 
af  vetenskapliga  fackkunskaper.  Ännu  verksammare  synes 
Sprengtportens  personliga  inflytande  hafva  varit;  den  utmärkte 
chefens  föredöme  och  råd  väckte  officerarnes  patriotiska  en- 
tusiasm, och  den  hängifvenhet,  hvarmed  de  sedermera  i  alla 
öden  voro  fastade  vid  honom,  äro  det  bästa  beviset  på  denne 
mans  öfverlägsna  egenskaper. 

Sprengtportens  åtgöranden  i  Savolaks  äro  ovedersägligt 
äfven  de  att  räknas  konungen  till  förtjenst,  emedan  de  under- 
stöddes och  uppburos  af  konungens  ynnest  och  medverkan. 
Men  alltför  snart  grumlades  likväl  det  ömsesidiga  förhållandet 
emellan  kung  Gustaf  och  Sprengtporten,  tilldess  slutligen  en 
öppen  brytning  inträffade,  som  drog  denne  bort  från  sin  förra 
verkningskrets  och  ledde  hans  fosterländska  sträfvanden  in  på 
en  annan  bana.  Orsaken  till  denna  beklagansvärda  förändring 
var  synbarligen  till  största  delen  att  sökas  hos  konungen, 
hvilken  i  någon  mon  synes  ärft  Hattregeringens  misstro  mot 
finnarne.  Å  andra  sidan  åter  var  Sprengtporten  sjelf  af  ett 
häftigt  och  pockande  sinnelag,  och  Gustaf,  som  redan  fått 
erfara  tillräckligt  obehag  af  den  gamle  Sprengtportens  oför- 
dragsamhet, började  synbarligen  frukta  den  yngre  halfbrodrens 
växande  fordringar.  Dertill  kom  enskilda  omständigheter,  hvilka 
vi  här  endast  i  korthet  kunna  antyda.  Inom  den  kungliga 
familjen  hade  på  denna  tid  beklagliga  förvecklingar  uppstått, 
alldenstund  enkedrottning  Lovisa  Ulrika  med  sitt  vanliga  oro- 
liga sinne  stämplade  emot  sin  äldste  son,  hvaremot  hon  gyn- 
nade sin  gunstling,  Fredrik,  Gustafs  yngre  broder,  åt  hvilken 
modren  säges  önskat  förskaffa  Finland  till  sjelfständigt  hertig- 
döme.  Sprengtporten,  som  ofta  besökte  Stockholm,  synes  stått 
i  vänskapsförhållande  till  hertigen ;  derjämte  säges  ryska  sände- 
budet Simolin,  den  samme  som  tidigare  i  egenskap  af  von 
Korffs  och  Panins  sekreterare  hade  uppeggat  finnarnes  politiska 
missnöje,  ofta  hafva  sökt  hans  sällskap,  ehuru  Sprengtporten 
då  ännu  icke  var  angelägen  om  en  dylik  bekantskap.  Dylika 
omständigheter  gåfvo  likväl  anledning  till  misstro,  och  Gustaf 
beslöt  att  sända  honom  utomlands,  i  det  han  gaf  honom  i 
uppdrag  att  studera  Rysslands  och  andra  staters  militärväsende. 
Ordern    om    denna  resa  utfärdades  om  hösten   1778,  samtidigt 


496  FINLANDS    HISTORIA. 

som  den  nya  riksdagskallelsen  utfärdades,  och  man  kunde 
klarligen  märka,  att  konungen  äfven  hade  till  biafsigt  att 
hindra  Sprengtporten  från  deltagande  i  riksdagen.  I  början 
af  år  1779  begaf  sig  Sprengtporten  i  sällskap  med  ett  stort 
antal  finska  officerare  öfver  St.  Petersburg  till  Berlin,  och  tog 
derifrån  vägen  till  Paris;  men  bragt  i  trångmål  genom  konun- 
gens njugghet  i  afseende  å  resemedlen,  begärde  han  redan 
följande  år  afsked  från  konungens  tjenst,  och  han  erhöll  i 
sjelfva  verket  detta  afsked  beredvilligare,  än  han  kanske  sjelf 
ens  hade  önskat.  Sedan  han  förgäfves  sökt  att  få  medfölja 
franska  armén  till  amerikanska  kriget,  återvände  han  år  1781 
till  Finland.  Men  hans  verksamhet  såsom  statens  tjensteman 
var  slutad,  och  i  dess  ställe  begynte  han  nu  på  eget  bevåg1 
uppgöra  politiska  planer,  om  hvilkas  beskaffenhet  och  följder 
vi  framdeles  blifva  i  tillfälle  att  tala. 

Under  tiden  hade  Gustaf  III  med  framgång  befästat  den 
genom  revolutionen  grundlagda  regeringsformen.  I  början  fort- 
satte det  besegrade  Mösspartiet  ännu  sina  stämplingar,  och  det 
var  att  frukta,  att  kejsarinnan,  som  ansåg  sig  som  den  förra 
regeringsformens  beskyddarinna,  skulle  vara  benägen  att  vid 
passligt  tillfälle  inblanda  sig  i  saken.  Men  Gustaf  gjorde  sina 
fienders  förhoppningar  om  intet,  då  han  om  sommaren  1777 
helt  oförmodat  reste  till  St.  Petersburg  och  der  genom  sitt 
intagande  sätt  förmådde  sin  anförvandt  Katharina  att  följa  en 
vänligare  politik.  Detta  var  så  mycket  vigtigare,  som  tiden 
för  ständernas  sammanträdande  var  nära  och  den  nya  regerings- 
formen sålunda  hade  att  bestå  sin  första  pröfning.  Gustaf 
hade  nämligen  lofvat  den  gamle  Sprengtporten,  att  allt  det, 
som  då  faststäldes,  skulle  anses  såsom  endast  ett  försök  för 
sex  år;  han  hade  äfven  i  sitt  afskedstal  till  ständerna  år  1772 
yttrat  den  "förhoppning",  att  åter  få  helsa  dem  välkomna 
efter  sex  år.  Samma  dag,  då  den  bestämda  tiden  hade  gått 
till  ända,  eller  den  9  September  1778,  utfärdades  d erfor  ny 
kallelse  till  riksdag,  och  den  19  Oktober  begynte  ständermötet. 
Gustafs  ställning  till  Ryssland  var  vid  denna  tid  så  fördelaktig, 
att  kejsarinnan  kort  innan  riksdagens  öppnande  återkallade 
Simolin  från  Stockholm,  och  sände,  så  länge  riksdagen  varade, 
ingen  annan  minister  i  stället,  så  att  det  ej  skulle  se  ut,  som 
om  Ryssland  ville  fortfara  med  sin  forna  inblandning.  A  andra 
sidan  hade  äfven  Gustaf  på  allt  sätt  velat  visa  åt  de  utländska 


REVOLUTIONEN    AR     1772.  497 

magterna,  att  fullständig  enighet  och  tillit  rådde  emellan  regenten 
och  folkets  representanter.  Detta  mål  hade  han  äfven  lyckats 
uppnå.  Nästan  all  split  och  motsträfvighet  hade  upphört,  eller 
förbytt  sig  till  känslor  af  tacksamhet  och  undersåtlig  trohet. 
Gustaf  utsåg  landtmarskalk  åt  adeln  och  ledde  sjelf  ett  par 
gånger  förhandlingarna  inom  detta  stånd.  Erkebiskop  Mennander 
blef  i  enlighet  med  riksdagsordningen  af  år  1617  talman  för 
presteståndet.  Men  borgare-  och  bondestånden  anhöllo  särskildt 
hos  konungen,  att  han  ville  utse  talmän  åt  dem,  och  detta 
förfaringssätt  bestämdes  såsom  lag  för  framtiden.  Äfven  några 
andra  anordningar  bestämdes  enligt  konungens  önskan.  Klass- 
indelningen inom  adeln  hade  under  hela  den  sist  förflutna 
tiden  varit  upphäfd,  men  återstäldes  nu,  i  stöd  af  Gustaf  Adolfs 
riddarhusordning;  300  ätter  flyttades  från  svenne-  till  riddare- 
klassen, hvilken  under  tidernas  lopp  hade  blifvit  allt  för  få- 
talig, och  några  närmare  bestämningar  gjordes  om  sättet,  huru 
ätterna  borde  representeras. 

Rörande  riksdagsarbetet  i  allmänhet  är  att  märka,  att 
intet  sekret  utskott  tillsattes ;  men  åt  banko-utskottet  gafs  delvis 
en  slöja  af  hemlighet.  Den  förra  bevillningen  bibehölls  äfven 
nu  —  icke,  såsom  några  riksdagsmän  fordrade  (t.  ex.  den 
bekante  Anders  Chydenius)  tills  vidare,  utan  ända  till  nästa, 
af  konungens  kallelse  beroende  riksdag.  Äfven  på  ännu  ett 
annat  sätt  voro  ständerna  i  tillfälle  att  visa  sin  undersåtliga 
hängifvenhet.  Den  1  November  föddes  åt  riket  en  tronarfvinge ; 
han  erhöll  namnet  Gustaf  Adolf  och  ständerna  kallades  att 
genom  ombud  närvara  såsom  dopvitnen.  På  denna  artighet 
svarade  ständerna  genom  att  anslå  300,000  riksdaler  till  fadder- 
gåfva  åt  den  unge  prinsen,  hvarjämte  ät  konungen,  drottningen 
och  hertig  Karl  betydliga  gratifikationer  anslogos;  men  Gustaf 
efterskänkte  tredjedelen  af  faddergåfvan,  till  lindring  för  de 
fattigaste  skattdragarne.  Det  ömsesidiga  förhållandet  vitnade 
sålunda  endast  om  förtroende  och  kärlek:  å  konungens  sida 
en  huld  omvårdnad,  å  ständernas  åter  undersåtlig  tacksamhet 
och  trohet.  Särskildt  förtjenar  omnämnas,  att  representanterna 
för  finska  allmogen  i  början  af  November  framburo  till  konungen 
sina  tacksägelser  för  de  välgerningar,  hvilka  Finland  af  honom 
fått  åtnjuta,  likasom  för  de  milda  ord,  genom  hvilka  han  "för 
everdelig  tid  åter  hade  upprättat  det  finska  folkets  ära".  De 
flesta    af   konungens  propositioner  antogos;  de  rörde  sig  kring 

Finlands  historia.  32 


498  FINLANDS    HISTORIA. 

förmildringar  i  dödsstraffet  och  andra  bestämningar  i  lagen 
om  brottmål.  Äfven  ständerna  å  sin  sida  begagnade  sig  af 
den  rättighet,  regeringsformen  gaf  åt  dem,  och  föreslog  fri 
religionsöfning  åt  alla  inflyttade  främmande  trosförvandter.  Detta 
förslag  gick  igenom  hos  tre  stånd,  men  föll  i  prestestånclet,  der 
Anders  Chydenius  förgäfves  kämpade  för  det  samma;  men 
konungen  gaf  sin  stadfästelse  i  enlighet  med  de  tre  ståndens 
beslut.  Slutligen  bör  nämnas,  att  vid  riksdagens  slut  fråga 
väcktes,  huru  man  skulle  förfara,  då  två  stånd  i  sitt  beslut 
stannade  emot  två.  Under  ständerregeringens  tid  hade  i  sådan 
händelse  saken  fått  förfalla,  och  samma  förfaringssätt  ansåg 
man  äfven  nu  böra  följas,  fastän  riksdagsordningen  från  år 
1723  hade  upphört  att  gälla.  Men  konungen,  som  hade  önskat 
afgörande  magten  åt  sig,  om  ständernas  röster  skulle  utfalla 
jämnt,  lät  ej  frågan  komma  till  afgörande,  utan  afslutade  i 
största  hast  riksdagen  den  26  Januari  1779. 

Öfver  hufvud  visade  denna  första  riksdag  efter  revolu- 
tionen redan  många  groende  tvistefrön,  hvilka  allenast  konun- 
gens och  hans  mäns  nästan  ängsliga  omsorger  förmådde  hindra 
att  framträda.  Men  dessa  förökade  sig  ansenligt  under 
de  sju  år,  som  nu  följde.  Gustaf,  som  trodde  sin  ställning 
nu  vara  tillräckligt  betryggad,  iakttog  ej  längre  den  försigtiga 
hofsamhet  i  den  inre  och  yttre  politiken,  som  så  fördelaktigt 
betecknade  hans  första  regeringstid,  utan  började  allt  mer  och 
mer  förvilla  sig  uti  enväldets  slingrande  labyrint.  De  olyck- 
saliga kronobrännerierna  framkallade  allt  större  missnöje,  isyn- 
nerhet då  man  till  förhindrande  af  lönnbränningen  grep  till 
våldsamma  och  de  enskildes  frihet  kränkande  medel.  Den 
offentliga  yttringen  af  detta  växande  missnöje  försökte  man 
förekomma  derigenom,  att  tryckfriheten  redan  år  1780  in- 
skränktes, och  ytterligare  ännu  mer  år  1785,  då  ansvaret 
lades  på  boktryckarne  och  desse  erhöllo  uteslutande  rätt  att 
utgifva  tidningar  och  tidskrifter.  Härtill  kom  ännu  en  mängd 
smärre  afvikelser  från  regeringsformens  föreskrifter  och  den 
grundlagsenliga  häfden,  äfvensom  ytterligare  konungens  glän- 
sande och  slösaktiga  hofhållning  och  täta  utländska  resor. 
Medel  anskaffades  än  på  ett,  än  på  ett  annat  sätt,  bland 
annat  äfven  genom  sådana  allmän  ovilja  framkallande  utvägar, 
som  försäljningen  af  lediga  kyrkoherdetjenster,  hvilken  handel 
å  konungens  vägnar  bedrefs  af  statssekreteraren  Schröderheim. 


BKVOLUTIONEN    AR     17  72.  499 

Alla  dessa  omständigheter  kunde  ej  undgå  att  uppväcka  knöt 
och  missnöje,  och  det  var  ej  heller  någon  brist  på  sådana, 
hvilka  försökte  framställa  alla  konungens  handlingar  i  den 
sämsta  dager.  Trenne  hårda  missväxtår,  hvilka  efter  hvar- 
andra  öfvergingo  landet  åren  1783—1785  gjorde  äfven  allmogen 
nedstämd,  isynnerhet  som  konungen  samtidigt  företog  krigiska 
rustningar  och  sjelf  begaf  sig  på  sin  långa  resa  till  Italien 
och  Frankrike  (från  hösten  1783  till  sommaren  1784).  Men 
äfven  detta  tidskifte  saknade  ingalunda  glänsande  ljussidor. 
Då  de  amerikanska  kolonierna  på  denna  tid  hade  begynt  upp- 
roret mot  England  och  med  anledning  deraf  ett  "häftigt  sjö- 
krig hade  uppstått  emellan  sistnämnda  land  och  Frankrike, 
så  förbundo  sig  de  tre  nordliga  länderna,  Danmark,  Sverige 
och  Ryssland,  år  1780  till  en  s.  k.  "leväpnad  neutralitet"  i 
och  för  sina  handelsflaggors  skydd.  Följden  häraf  var  den, 
att  rikets  skeppsfart  ansenligt  förökades;  den  finska  tjäran  steg 
till  oerhördt  pris,  och  stapelstäderna  i  Österbotten  riktade  sig. 
Äfven  storskiftet  i  Finland  begynte  småningom  visa  sina  goda 
följder,  och  i  förhållande  till  omständigheterna  gjorde  konungen 
nödiga  eftergifter  och  lindringar  vid  dess  verkställande.  Svedje- 
bruket, som  var  bestämdt  att  upphöra  1784,  fick  för  miss- 
växtårens skull  bedrifvas  ännu  en  tid  framåt,  och  i  Juni  föl- 
jande år  höll  konungen  i  Åbo  en  sammankomst  med  Finlands 
samtliga  landshöfdingar  rörande  storskiftet,  hvarvid  bland  annat 
bestämdes,  att  de  hemman,  hvilka  redan  voro  köpta  till  skatte, 
skulle  få  behålla  en  ansenlig  areal  af  öfverloppsjorden,  med 
vilkor  att  de  skulle  upptaga  den  till  odling.  Den  mest  lysande 
sidan  af  Gustaf  IILs  verksamhet  var.  likväl  hans  varma  om- 
sorg om  konsten  och  litteraturen,  hvilka  nu  hade  sitt  Augusti- 
anska  tidehvarf  i  Sverige.  Den  svenska  teatern  höjde  sig  till 
en  nationel  institution,  hvilken  konungen  sjelf  riktade  med 
litterära  produkter.  Svenska  akademien,  stiftad  år  1786,  fick 
till  sitt  värf  att  öfvervaka  svenska  språkets  renhet  och  vård, 
och  i  strålarne  af  konungens  ynnest  slog  skaldekonsten  ut  i 
herlig  blomstring,  hvarom  namnen  Kellgren,  BeUman,  Lidner, 
Thorild,  Leopold,  fru  Lenngren  m.  fl.  bära  vitne.  På  de 
litterära  förhållandena  i  Finland  kan  man  deremot  icke  spåra 
någon  direkt  inverkan  af  detta  "Gustavianska  tidehvarf";  ty 
den  jämnförelsevis  obetydliga  svenska  poesi,  som  Aurorasäll- 
skapet i  Åbo  publicerade,    var  en  produkt  af  den  gamla  tids- 


500  FINLANDS    HISTORIA. 

andan,  och  den  i  finsk  drägt  klädda  poesin,  hvars  värde  var 
ännu  ringare,  hade  synbarligen  alls  icke  tilldragit  sig  konun- 
gens uppmärksamhet. 

Konungens  sträfvanden  för  konst  och  litteratur  gjorde 
hans  hof  till  det  gladaste  och  mest  lysande,  Sverige  ännu 
någonsin  hade  sett,  men  förminskade  likväl  på  intet  sätt  hans 
verksamhet  i  förvaltningen  af  sitt  rike.  Det  är  att  märka, 
att  rådet  strax  efter  revolutionen  hade  förlorat  nästan  hela 
sin  betydelse,  hvaremot  konungen  sjelf  allt  mer  och  mer  öfvertog 
sakernas  ledning.  I  sin  egenskap  af  kanslipresident  utöfvade 
Ulrik  Scheffer  (1772 — 1783),  hvars  arbetsamhet  och  skarpsinne 
konungen  värderade,  ännu  mycket  inflytande  på  den  utrikes 
politiken.  Efter  honom  blef  väl  grefve  Gustaf  Filip  Creutz, 
—  skalden,  som  ända  hittills  hade  varit  ambassadör  vid  franska 
hofvet  —  till  namnet  premier-minister;  men  sedan  Creutz  dött 
år  1785,  lemnades  detta  embete  obesatt,  och  Gustaf  skötte  sjelf 
alla  ärender,  som  rörde  de  utländska  magterna.  Hans  politik  hade 
vid  denna  tid  börjat  taga  en  krigisk  riktning;  synbarligen  var 
det  hans  afsigt  att  genom  eröfringar  betrygga  sitt  rikes  sjelfstän- 
dighet  och  ånyo  upplifva  det  svenska  namnets  glans.  Hans  första 
afsigt  var  att  bibehålla  det  vänskapliga  förhållandet  till  Ryssland, 
samt  att  med  kejsarinnans  bifall  öfverfalla  Danmark  och  eröfra 
Norge.  Derför  sammanträffade  Gustaf,  om  sommaren  1783, 
med  Katharina  i  Fredrikshamn,  dit  hon  enkom  fördenskull 
infunnit  sig.  Då  han  derförinnan  besökte  lägren  vid  Parola 
eller  Luolaja,  der  den  finska  militären  höll  sina  öfningar,  föll 
han  af  hästryggen  och  bröt  sin  venstra  arm  (den  12  Juni), 
så  att  han  först  efter  tvenne  veckor  kunde  fortsätta  resan  ifrån 
Tavastehus.  Den  29  Juni  inträtFade  han  i  Fredrikshamn  och 
var  der  i  tre  dagars  tid  kejsarinnans  gäst.  Katharina,  som 
nyss  hade  förenat  khanatet  Krim  med  sitt  rike  och  af  denna 
anledning  väntade  en  krigsförklaring  ifrån  Turkiet,  ville  bibe- 
hålla freden  och  det  vänskapliga  förhållandet  med  Sverige, 
men  var  tillika  alltför  klok  att  gifva  några  bestämda  löften 
rörande  Danmark,  som  var  Rysslands  gamla  bundsförvahdt. 
Under  det  Gustaf  väntade,  att  de  politiska  förhållandena  skulle 
reda  sig,  beslöt  han  då  att  göra  en  resa  till  södra  Europa 
och  tillbragte  hösten,  vintern  och  våren  (1783 — 1784)  uti 
Italien,  under  det  han  skriftligen  fortsatte  sina  underhandlingar 
med    Katharina.     Men    då    kejsarinnan    slutligen    rent   ut  för- 


SLUTET    AF    GUSTAF    1II:S    KEGERING,     17  86 179  2.  501 

klarade  sig  ämna  förhindra  alla  planer  emot  Danmark,  begaf 
sig  Gustaf  till  Paris,  förnyade  der  sitt  förbund  med  Frankrike 
och  väntade  härefter  endast  på  lägligt  tillfälle  att  oförmodadt 
öfverfalla  sin  östra  granne.  Ett  sådant  tillfälle  yppade  sig 
likväl  icke  i  hast;  ty  Turkiet  hejdade  ännu,  ehuru  väl  det 
kände  sig  uppbragdt,  sina  hämndplaner.  Men  inom  Sverige 
tilltog  under  tiden  missnöjet  dag  från  dag,  och  Gustafs  ställ- 
ning blef  sålunda  allt  svårare.  På  hvad  sätt  hans  i  början 
så  lugna  regering  sålunda  småningom  öfvergick  till  strid  och 
split  med  inre  och  yttre  fiender,  vilja  vi  i  följande  kapitel 
närmare  utlägga. 


7.    Slutet  af  Gustaf  III:s  regering  1786—1792;  Anjala-förbundet 
och  Treåriga  kriget  (1788—1790). 

De  oppositionella  element,  som  på  denna  tid  begynte 
träda  i  dagen  inom  Sveriges  rike,  hade  rätteligen  samlat  sig 
från  många  olika  håll.  Tidehvarfvets  s.*k.  "upplysningsfilosofi", 
hvilken  från  Frankrike  som  utgångspunkt  hade  utbredt  sig  till 
hela  Europas  bildade  folkklasser  och  åsyftade  frisinnade  för- 
bättringar af  alla  slag  i  de  politiska,  sociala  och  kyrkliga  för- 
hållandena, kunde  så  mycket  lättare  inverka  på  de  högre  sam- 
hällslagren äfven  i  Sverige,  som  det  var  ganska  vanligt,  att 
de  unga  adelsmännen  från  Sverige  och  Finland  någon  tid  tje- 
nade  vid  den  franska  armén  och  der  fullbordade  sin  uppfostran. 
Men  då  dessa  åsigter  blifvit  införda  till  Sverige,  upplifvade  de 
åter  minnet  af  ständerregeringens  tider,  och  följden  blef  den, 
att  de  forna  partimännen  och  de  nya  frihetsvännerna  små- 
ningom bildade  sig  till  ett  gemensamt  oppositionsparti.  Det 
är  att  märka,  att  denna  frihetslåga,  som  i  främsta  rummet 
hade  utbredt  sig  bland  adeln,  först  sökte  gripa  omkring  sig 
inom  de  hemliga  eller  slutna  sällskap,  hvilka  under  detta 
tidehvarf  voro  en  modesak  i  hela  Europa.  Äfven  Finland, 
ehuru  det  låg  något  åt  sidan  från  den  europeiska  idéströmmen, 
erfor  likväl  i  detta  afseende  tidsandans  inflytande,  och  alla 
tidens  mystiska  svärmerier  funno  framstående  representanter 
äfven    i    finska   män,  bland  hvilka  må  såsom  exempel  nämnas 


502  FINLANDS    HISTORIA. 

I 

andeskådaren  Gustaf  Björnram  och  guldmakaren  August  Nor- 
densköld. Men  i  politiskt  hänseende  vigtigast  voro  denna  tids 
/Wmwrar-samfund,  hvilket  äfven  hade  sina  loger  i  Finland, 
såväl  på  Sveaborg  som  annorstädes,  och  som  synes  bland  sina 
medlemmar  hafva  räknat  de  flesta  i  Finland  bosatte  officerare. 
Förutom  utöfvandet  af  allmän  hienniskokärlek,  som  dessa  för- 
eningar afsågo,  gåfvo  de  tillfälle  äfven  till  politiska  öfverlägg- 
ningar,  hvilka  allt  efter  omständigheterna  kunde  öfvergå  till 
ordentliga  sammansvärjningar.  På  sådant  sätt  begynte  otvifvel- 
aktigt  den  politiska  oppositionen  i  Finland  ganska  snart  gestalta 
sig;  men  i  spetsen  för  den  samma  trädde  här  ett  särskildt 
nationelt  sträfvande,  hvilket  ej  hade  något  mindre  syftemål, 
än  Finlands  sjelfständighet  i  bredd  med  Sverige  eller  dess 
skiljande  från  svenska  väldet. 

Såsom  hufvudman  för  detta  sträfvande  framträdde  vid 
denna  tid  Georg  Magnus  Sprengtporten,  hvilken,  sedan  han 
återvändt  från  Frankrike,  nu  i  flera  år  (1781 — 1784)  vistades 
på  sin  gård  i  Nastola  och  i  samråd  med  närboende  adelsmän 
i  Tavastland  och  Nyland  uppgjorde  planer  rörande  Finlands 
politiska  ställning.  När  dessa  planer  hade  uppstått  hos  honom, 
kunna  vi  ej  med  säkerhet  afgöra.  Det  är  möjligt,  att  han 
under  sin  vistelse  i  Paris,  hvarest  han  blef  bekant  med  den 
store  Franklin,  hade  tagit  det  amerikanska  frihetskriget  till 
förebild  för  dylika  spekulationer  beträffande  Finland.  Men 
ännu  troligare  är  det,  att  hans  egna  fosterländska  sträfvanden 
slutligen  ledde  honom  till  den  öfvertygelse,  att  Finland  endast 
såsom  en  särskild  stat  skulle  kunna  tillkämpa  sig  en  nationel 
framtid.  Denna  tanke,  som  redan  flere  årtionden  hade  rört 
sig  inom  de  finska  Mössorna,  synes  denna  gång  vunnit  många 
anhängare,  och  den  fosterländska  entusiasm,  som  Sprengtporten 
redan  genom  sin  förra  embetsmannaverksamhet  hade  uppväckt, 
drog  äfven  nu  de  unga  adelsmännens  sinnen  inom  hans  tanke- 
krets. På  detta  sätt  bildade  sig  nu  inom  det  allmänna  oppo- 
sitionspartiet ett  särskildt  sjelfständighetsparti,  bland  hvars  med- 
lemmar må  nämnas  friherre  Robert  Vilhelm  de  Geer  (från  år 
1783  vice  landshöfding  öfver  Kymmenegårds  län),  kaptenen, 
sedermera  majoren,  Johan  Anders  Jägerhorn,  major  Karl  Henrik 
Klick  och  öfversten  vid  Åbo  infanteriregemente  Johan  Henrik 
Hästesko  af  Mohla-slägten.  Men  sättet,  huru  dessa  planer 
skulle    verkställas,    synes    ännu   ej  varit  klart  ens  för  partiets 


SLUTET    AF    OISTAF    Ili:s    REGERING,    1786 — 1792.  503 

hufvudmän.  Pingstdagen  1784  (under  det  Gustaf  var  i  Italien) 
säges  Sprengtporten  hafva  besökt  hertig  Karl  och  i  en  mängd 
finska  adelsmäns  namn  erbjudit  honom  den  finska  storfurstliga 
kronan.  Men  då  hertigen  på  detta  anbud  gaf  ett  obestämdt 
svar,  synes  hela  planen  åter  stannat  dervid,  och  Sprengtporten 
ingick  följande  år  i  Nederländernas  tjenst.  Under  tiden  bör- 
jade det  emellertid  blifva  tydligt,  att  förhållandet  emellan 
Sverige  och  Kyssland  icke  mera  var  så  vänskapligt,  som  sam- 
mankomsten i  Fredrikshamn  hade  låtit  förmoda.  Sprengtporten, 
som  på  grund  häraf  kunde  hoppas  på  Rysslands  bistånd  till 
förverkligandet  af  hans  planer,  gjorde  på  nyåret  1786  en  fram- 
ställning derom  till  ryska  ministern  i  Haag  och  hänvisade  till 
kejsarinnan  Elisabets  manifest  af  år  1742.  Derefter  begaf  han 
sig  tillbaka  till  Sverige,  hvarest  just  för  tillfället  den  af  konungen 
sammankallade  riksdagen  bragte  alla  oppositionella  ämnen  i 
jäsning.  Riksdagen  var  redan  nära  sitt  slut,  då  Sprengtporten 
anlände;  men  han  slöt  sig  genast  till  den  skarpaste  opposi- 
tionen. Sedan  riksdagen  afslutats,  ingick  han  i  rysk  tjenst 
och  flyttade  till  St.  Petersburg,  der  kejsarinnan  emottog  honom 
med  utomordentlig  ynnest.  Finlands  afskiljande  från  Sveriges 
rike  var  naturligtvis  den  egentliga  afsigten  med  detta  steg; 
endast  med  Rysslands  hjelp  och  under  dess  beskydd  ansågs 
Finlands  sjelfständiga  politiska  ställning  vara  möjlig. 

Det  är  ögonskenligt,  att  Gustaf  III,  då  han  sammankal- 
lade ständerna  om  våren  1786,  hade  hoppats  med  samma  fram- 
gång som  åtta  år  tidigare  leda  dess  beslut  efter  sitt  sinne. 
Riksdagen  tog  sin  början  den  1  Maj.  I  kallelsen  till  riksdag 
hade  inga  andra  skäl  blifvit  nämnda,  än  behofvet  att  uttänka 
åtgärder  emot  hungersnöd,  i  händelse  äfven  framdeles  sådana 
missväxtår  skulle  inträffa,  som  de  tre  senaste.  I  och  för  detta 
ändamål  begärdes  af  banken  ett  räntefritt  lån  å  1,000,000  riks- 
daler silfver  till  grundläggande  af  spanmålsmagasin.  Saken 
hade  äfven  under  denna  form  sin  politiska  sida;  ty  Gustaf 
hade  nyss  varit  tvungen  att  vända  sig  till  kejsarinnan  för  att 
begära  säd  för  Finland  ifrån  de  ryska  magasinerna,  och  Ka- 
tharina,  ehuru  hon  biföll  hans  begäran,  hade  vid  detta  tillfälle 
bemött  svenska  konungen  med  högdragenhet.  Men  hans  biafsigt 
var  otvifvelaktigt  att  samla  nödiga  spanmålsförråd  för  ett  kom- 
mande krig.  Äfven  en  annan  riksdagsproposition,  nämligen 
passevolansafgiften  från  rotarne  och  rusthållen  till  arméns  öfnings- 


504  FINLANDS    HISTOKIA. 

läger,  åsyftade  dennas  iordningställande  för  den  stundande 
striden.  Slutligen  förmodar  man,  att  det  var  Gustafs  afsigt 
att  begära  ständernas  samtycke  till  sjelfva  kriget,  ehuru  det 
motstånd,  han  mötte,  sedan  ändrade  hans  plan.  Öfver  hufvud 
visade  ej  ständerna  denna  gång  samma  beredvillighet  och  för- 
troende, som  år  1778.  Bankutskottet  lofvade  väl  en  betydlig 
summa  till  grundandet  af  spanmålsnederlag,  men  emot  ränta 
och  med  det  vilkor,  att  banken  hädanefter  skulle  vara  fritagen 
från  hvarje  hjelpftamhet  emot  kronan.  Alla  de  öfriga  proposi- 
tionerna afslogos,  och  de  petitioner,  som  framlemnades  af 
ständerna,  vitna  om  det  i  landet  rådande  missnöjet.  Af  sär- 
skild vigt  var,  att  det  nu  slutligen,  enligt  ständernas  petition, 
bestämdes,  att  de  frågor  skulle  förfalla,  i  hvilka  två  stånd 
stannade  emot  två;  ty  endast  på  detta  sätt  kunde  representa- 
tionen stadga  sig  till  en  verklig  statsmagt.  En  annan  petition, 
som  äfven  erhöll  konungens  bifall,  afsåg  embetenas  skyddande 
emot  styrelsens  godtycke;  då  regeringsformen  i  allmänhet  be- 
stämde, att  konungen  "icke  finge  förnärma  någons  lif  och  ära, 
kropp  och  välfärd,  om  han  ej  lagligen  hade  blifvit  öfverbevisad 
om  brott",  så  tillades  dertill  nu  den  förklaring,  att  till  "väl- 
färd" äfven  hörde  erhållet  embete,  undantagande  förtroende- 
embeten.  Körande  pressärenderna  framstäldes  den  petition,  att 
man  skulle  återgå  till  1774  års  förordning;  men  konungen  gaf 
ej  dertill  sitt  samtycke.  Högeligen  anmärkningsvärd,  ur  grund- 
lags-synpunkt betraktad,  var  ständernas  diskussion  om  bevill- 
ningsskattens  förlängning;  oppositionspartiet  dref  nämligen 
igenom  sin  fordran,  att  bevillningen  endast  skulle  medgifvas 
för  fyra  år  (hvaraf  konungen  likväl,  då  han  afslutade  riks- 
dagen, efterskänkte  det  fjerde).  Men  den  häftigaste  spliten 
emellan  statsmagterna  framkallade  bränvinsfrågan.  Adeln  be- 
stred öppet,  att  bränvinsbränningen  vore  ett  kungligt  privile- 
gium; äfven  bondeståndet  förenade  sig  häruti,  och  konungen 
afslöt,  förbittrad  häröfver,  riksdagen  helt  plötsligt  den  23  Juni. 
Om  finnarnes  uppträdande  vid  denna  riksdag  vilja  vi  särskildt 
tillägga  några  ord.  Just  dagen  innan  riksdagens  slut  hade 
Sprengtporten  i  adelsståndet  uppläst  ett  långt  besvärsmemorial, 
i  hvilket  han  yttrade,  att  storskiftet  kränkte  eganderättens 
trygghet  i  Finland,  och  att  detta  lands  befolkning  skulle  dött 
i  hunger,  om  ej  kejsarinnan  hade  kommit  till  bistånd.  Äfven 
Gustaf  Adolf  Tigerstedt  ifrån  Savolaks  gjorde  vid  samma  till- 


SLUTET    ÅF    GUSTAF    IIKS    REGERING,     1786 1792.  f)05 

fälle  häftiga  anmärkningar  emot  passevolansen,  hvilken  redan 
till  följd  af  särskilda  begifvanden  hade  blifvit  införd  i  Finland. 
Äfven  sådana  män,  som  öfver  hufvud  hörde  till  konungens 
beundrare,  syntes  denna  gång  hafva  öfvergått  till  motpartiet, 
t.  ex.  borgmästaren  i  Vasa  Fagerström,  hvilken  i  bränvins- 
frågan  uttalade  sitt  skarpa  ogillande  af  regeringens  förfarande. 
Bland  ständernas  gemensamma  besvär  anträffas  äfven  ett  me- 
morial öfver  nödvändigheten  af  forsrensningar  i  Tavastland, 
hvilket  Tigerstedt  hade  framlagt  i  adelsståndet  och  hvarom 
äfven  presterskapet  och  bönderna  hade  förenat  sig.  Af  dessa 
och  andra  omständigheter  framgår  tydligt,  att  missnöjet  hos 
finnarne  var  åtminstone  lika  stort  och  lika  allmänt  som  hos 
svenskarne.  Det  framträdde  äfven  nästan  på  samma  sätt  i 
de  olika  stånden.  Men  i  allmänhet  gick  adeln,  under  den 
gamle  partichefen  Axel  Fersens  ledning,  i  spetsen  för  opposi- 
tionen, och  endast  i  detta  stånd  kan  man  i  sjelfva  verket 
iakttaga  tydliga  politiska  afsigter. 

Ständernas  visade  motsträfvighet  kunde  likväl  icke  förmå 
konungen  att  afstå  ifrån  sina  krigiska  planer ;  den  lärde  honom 
blott  att  i  några  ärender  gå  sina  undersåtars  önskningar  till 
mötes  och  för  öfrigt  begagna  den  personliga  tjusningskraft, 
hvarmed  han  vanligen  förstod  att  vinna  allas  hjertan.  Med 
anledning  af  de  besvär,  som  blifvit  anförda  emot  det  i  Fin- 
land pågående  storskiftet,  förordnade  konungen  kort  efter  riks- 
dagens slut,  att  en  större  summa  än  härförinnan,  nämligen 
15,000  riksdaler  specie,  skulle  dertill  af  statsmedlen  användas, 
på  det  hemmansegarnes  kostnader  derigenom  skulle  lättas. 
Sommaren  1787  utgaf  han  äfvenså  en  förordning,  hvarigenom 
bränvinsbränningen  på  en  tid  af  tio  är  lemnades  på  arrende 
åt  gårdsegarne  och  städerna.  Samma  dag  denna  förordning 
underskrefs,  eller  den  14  Juni,  begaf  sig  Gustaf  med  den  unge 
kronprinsen  till  Finland  och  for  från  Åbo  till  Parola  malm, 
hvarest  de  flesta  finska  regementena  voro  församlade.  Den  för- 
hoppning, som  ofta  blifvit  yttrad  ifrån  Finland,  att  kronprinsen 
skulle  lära  sig  finska,  i  hvilken  afsigt  kyrkoherden  i  Kronoby, 
Juvelius,  redan  år  1781  lät  trycka  en  barnabok  med  svenska 
och  finska  hvarannan  rad,  syntes  i  finnarnes  ögon  nu  hafva 
blifvit  förverkligad,  alldenstund  den  åttaårige  prinsen  något 
litet  kunde  uttrycka  sig  på  finska.  Denna  omständighet  samt 
konungens    vänliga    uppträdande    säges    hafva   i   betydlig  mon 


506  FINLANDS    HISTORIA. 

utplånat  finnarnes  missnöje.  Hvad  den  finska  adeln  beträffar, 
synes  Gustaf  velat  praktiskt  bevisa,  att  finnarne  ingalunda 
voro  tillbakusatta  i  hans  ynnest.  I  konungens  följe  befunno 
sig  denna  gång  tvenne  finnar,  Gustaf  Maurits  Armfelt,  ''nor- 
dens Alcibiades",  för  tillfället  konungens  kammarherre  ock  vän, 
och  den  ridderlige  Johan  Fredrik  Aminoff,  kapten  vid  konun- 
gens garde.  För  öfrigt  bemöttes  den  finska  officerskåren  med 
talrika  ynnestbevisuingar,  hvilka  ej  undgingo  att  inverka  på 
sinnesstämningen.  Då  Gustaf  i  början  af  Juli  återvände  till 
Stockholm,  hade  han  obestridligt  i  väsendtlig  mon  återvunnit 
finnarnes  sympatier.  Men  de  djupare  orsakerna  till  missämjan, 
hvilka  fått  samla  sig  under  tidernas  lopp,  kunde  naturligtvis 
ej  genom  dessa  yttre  medel  undanrödjas;  de  inväntade  blott 
sin  tid  för  att  framträda  och  verka. 

Sålunda  stodo  sakerna,  då  om  hösten  1787  underrättelsen 
kom,  att  det  iunge  efterlängtade  kriget  emellan  Ryssland  och 
Turkiet  ändtligen  hade  utbrutit.  Gustafs  beslut  var  genast 
fattadt.  Sjelf  begaf  han  sig  till  Köpenhamn,  för  att  förmå 
Danmark  att  utträda  från  sitt  förbund  med  Ryssland.  Detta 
lyckades  visserligen  icke;  men  lika  fullt  syntes  tillfället  att 
angripa  Ryssland  nu  vara  lämpligare  än  någonsin,  och  Gustaf 
beslöt  derför  att  vid  vårens  ankomst  begynna  kriget.  Enligt 
regeringsformens  bestämmelser  skulle  väl  härtill  behöfts  stän- 
dernas bifall,  och  Gustaf  försökte  derför  öfvertyga  allmänheten 
om,  att  kejsarinnan  förberedde  ett  anfall  emot  Sverige,  hvilket 
man  af  alla  krafter  borde  afvärja.  Detta  föregifvande  var 
naturligtvis  för  tillfället  alldeles  grundlöst;  ty  så  länge  turkiska 
kriget  pågick,  önskade  Katharina  utan  tvifvel  att  vara  i  godt 
förstånd  med  Sverige.  Men  ehuru  Sverige  sålunda  i  sjelfva 
verket  saknade  direkt  anledning  till  kriget,  så  måste  man  dock 
medgifva,  att  Sverige  ur  den  högre  politikens  synpunkt  hade 
rätt  att  för  sin  egen  säkerhet  gripa  till  vapen.  Allt  från 
freden  i  Nystad  hade  Ryssland  fordrat  åt  sig  rätt  att  garan- 
tera Sveriges  regeringsform,  och  ehuru  revolutionen  af  år  1772 
hade  gjort  slut  på  Rysslands  inblandning  i  Sveriges  inre  ange- 
lägenheter, så  hade  kejsarinnan  likväl  icke  helt  och  hållet  af- 
stått  från  sina  anspråk,  utan  tvertom  just  på  de  sista  tiderna 
åter  begynt  underhandlingar  med  oppositionspartiet  såväl  i 
Sverige,  som  i  Finland.  Dertill  kom  riksgränsens  olämplighet 
och  Finlands  klufna  tillstånd,  hvilket  länge  hade  varit  för  fin- 


SI.CTET    AF    GUSTAF    IIIIS    liKGEKING,     1  7  8  G 17  92.  507 

narne  en  orsak  till  bekymmer  och  hos  dem  framkallat  benä- 
genhet att  fullständigt  skilja  sig  från  det  svenska  väldet.  Gustaf 
kunde  således  med  fullt  skäl  hoppas,  att  då  Ryssland  hade 
blifvit  besegradt  och  Finland  återfått  sina  gamla  gränser  längs 
Systerbäck  eller  ännu  sydligare,  finnarne  med  ny  tillgifvenhet 
och  trohet  skulle  sluta  sig  till  Sveriges  rike,  hvars  anseende 
och  sjelfständighet  derigenom  åter  skulle  höja  sig  till  sin  forna 
ståndpunkt.  Väl  var  äfven  nu,  likasom  vid  Hattarnes  ena- 
handa företag  år  1741,  de  utländska  magternas  bistånd  obe- 
tydligt, rikets  egna  penningetillgångar  ganska  ringa  och  rust- 
ningarna bristfälliga,  samt  dertill  ännu  partiandan  genast  i 
början  i  full  verksamhet  att  förderfva  krigets  plan  och  fram- 
gång. Men  den  högsta  ledningen  var  likväl  i  händerna  på  en 
man,  hvilken  fullt  insåg,  hvad  hans  egen  och  Sveriges  ära 
fordrade  af  honom,  och  deri  låg  den  stora  skilnaden  emellan 
Hattarnes  krig  och  Gustaf  III:s  företag. 

I  början  syntes  dock  sakernas  gång  vilja  taga  samma 
olyckliga  riktning,  som  ett  hälft  sekel  tidigare.  Kriget  hade 
begynt  i  Savolaks,  der  natten  emot  den  20  Juni  1788  en 
mindre  rysk  afdelning  säges  gått  öfver  gränsen  vid  Wuolteen- 
salmi  (i  Puumala),  hvilken  händelse  anfördes  som  bevis,  att 
kejsarinnan  hade  varit  den  anfallande.  Gustafs  fiender  för- 
säkrade likväl,  att  den  fiendtliga  ströfkåren  ej  varit  annat  än 
till  ryssar  utklädde  bönder,  hvilka  befälhafvaren  i  Savolaks, 
friherre  Hastfer,  på  konungens  befallning  hade  satt  i  rörelse. 
Huru  förhållandet  än  må  hafva  varit,  samlade  emellertid 
Hastfer  strax  derpå  sina  trupper,  omkring  1,300  man,  emot 
Nyslott,  som  han  begynte  belägra  den  2  Juli.  Men  dervid 
förblef  företaget  för  en  längre  tid.  Öfverstlöjtnant  Ehrenroth, 
som  med  en  liten  trupp  var  posterad  vid  Kärnäkoski  nära 
Willmanstrand,  tvangs  den  21  Juli  efter  ett  manligt  motstånd 
att  draga  sig  tillbaka  till  Kyyrö,  men  intog  strax  derpå  åter 
sin  förra  ställning.  Under  tiden  hade  konungen  den  2  i  samma 
månad  anländt  till  Helsingfors  och  derifrån  begifvit  sig  till 
gränsen  vid  Kymmene-elf,  dit  de  finska  regementena  som  bäst 
samlade  sig  under  general  Karl  Gustaf  Armfelts  (farbror  till 
Gustaf  Mauritz)  befäl.  Äfven  stora  flottan,  som  under  hertig 
Karls  befäl  redan  tidigare  seglade  ifrån  Karlskrona  och  nära 
Ösel  hade  mött  några  ryska  skepp,  som  voro  stadde  på  resa 
till    Medelhafvet,  —  hvilka    man    dock  nödgades  låta  passera, 


508  FINLANDS     HISTORIA. 

emedan  kriget  då  ännu  icke  var  börjadt  —  erhöll  nu  befall- 
ning att  fördrifva  ryssarne  från  Finska  vikens  farvatten.  Gustafs 
afsigt  var  ingen  mindre,  än  att  landsätta  de  svenska  regemen- 
tena på  Ingermanlands  kust  och  derefter  låta  dem  anrycka 
direkte  emot  St.  Petersburg.  Men  denna  plan  omintetgjordes 
helt  och  hållet,  då  de  ryska  och  svenska  flottorna  d.  17  Ang. 
sammandrabbade  vid  Högland.  Den  ryska  flottan,  hvaröfver 
engelsmannen  Greigh  förde  befälet,  var  till  antalet  kanoner  något 
starkare,  och  å  hvardera  sidan  streds  med  utomordentlig  tap- 
perhet i  sex  timmars  tid ;  men  segern  räknade  hvardera  parten 
sig  till  godo,  och  den  svenska  flottan  drog  sig  tillbaka  till 
Sveaborg  der  den  äfven  sedan  blef  liggande.  Efter  denna  till- 
dragelse var  det  intet  annat  råd,  än  att  göra  hufvudanfallet 
från  Finland. 

I  denna  afsigt  landsattes  de  svenska  trupperna  i  Hel- 
singfors eller  sändes  med  skärgårdsflottan  emot  gränsen.  Af 
de  finska  regementena  hade  redan  en  del  öfvergått  Kymmene- 
elf  och  inträngt  på  det  ryska  området.  Öfverste  Armfelt, 
konungens  gunstling,  gick  redan  den  12  Juli  vid  Strömfors 
öfver  elfven  och  an  ryckte  derifrån  småningom  till  Summa.  En 
större  afdelning  åter  fördes  af  general  Armfelt  den  18  Juli 
vid  Anjala  öfver  gränsen  och  kom  efter  ett  par  dagars  marsch 
till  Husula.  Konungen,  som  under  tiden  flere  gånger  färdats 
emellan  Helsingfors  och  gränsen,  inträffade  slutligen  den  28 
Juli  vid  Husula  och  öfvertog  befälet.  Det  var  hans  afsigt  att 
intaga  Fredrikshamns  fästning,  hvars  svaga  garnison  ej  skulle 
förmått  göra  något  verksammare  motstånd.  Men  nu  visade 
sig  med  ens  den  bristande  fältherreförmågan  hos  konungen  och 
den  bristande  lydnaden  hos  officerskåren.  Redan  i  Helsingfors 
hade  en  stor  mängd  af  de  svenska  •officerarne  tagit  afsked  ur 
tjensten  af  ovilja  deröfver,  att  kriget  blifvit  börjadt  emot  grund- 
lagen. Samma  motsträfvighet  hade  äfven  spridt  sig  till  de 
finska  regementenas  officerare,  men  bland  dem  tagit  en  ännu 
farligare  form.  Proviantens  och  krigsförnödenheternas  otill- 
räcklighet samt  öfverdrifna  rykten  om  den  annalkande  ryska 
hären  begagnades  såsom  skräckmedel,  hvarmed  man  försökte 
undergräfva  soldaternas  pålitlighet,  och  konungen,  förvirrad  af 
detta  motstånd,  visade  hvarken  fasthet  eller  krigisk  förmåga. 
Anfallet  mot  Fredrikshamn  stannade  vid  några  små  och  spridda 
försök.     Den    1    Augusti    anmälte  öfverste  Hästesko  från  Åbo 


SLUTET    AF    GUSTAF    IIl:s    HKfiKKING,     1  7  X  6 1  7  (»  2 .  509 

regemente  och  öfverste  von  Otter  från  Björneborgs  regemente 
för  konungen,  att  soldaterna  på  eget  bevåg  begynte  nedtaga 
sina  tält  och  bereda  sig  till  affärd;  de  fordrade  derför  all- 
varligt, att  man  skulle  draga  sig  tillbaka  öfver  gränsen.  Gustaf 
gick  då  sjelf  att  tala  med  folket  och  fann  hos  dem  vida  mer 
hörsamhet,  än  officerarna  hade  låtit  påskina.  Men  ett  par  dagar 
derefter  beslöt  konungen  likväl  att  draga  hären  något  tillbaka 
mot  gränsen,  begaf  sig  sjelf  till  Summa  och  derifrån  öfver 
Högfors  till  Kymmenegård.  Husula-armén  drog  sig  genom 
Liikala  emot  Anjala.  Gustafs  hela  krigsplan  syntes  gjord  om 
intet,  och  till  och  med  förbindelsen  med  Sverige  var  afbruten, 
emedan  den  ryska  flottan,  ansenligt  förstärkt,  posterade  sig  vid 
Porkkala  udde  och  innestängde  den  svenska  flottan  vid  Svea- 
borg. Flere  af  befälet  uppmanade  redan  konungen  att  söka 
fred.  Men  detta  råd  ville  och  kunde  Gustaf  ej  mera  lyssna 
till;  krigets  fortsättande  hade  nu  mera  blifvit  en  hederssak 
såväl  för  honom  som  för  riket. 

Under  tiden  hade  inom  Husula-armén  en  ovanlig  rörelse 
begynt.  Denna  afdelning  bestod  för  tillfället  endast  af  finska 
trupper,  nämligen  Åbo  och  Björneborgs  infanteri,  Tavast-Nylands 
och  Kymmenegårds  dragoner,  samt  Tavastlands  och  Kymmene- 
gårds  infanteri,  tillsammans  något  öfver  tvåtusen  man,  och  bland 
officerarne  befunnos  flere  af  de  finska  sjelfständighetsifrarne,  af 
hvilka  den  verksammaste  var  major  Johan  Anders  Jägarhorn, 
för  tillfället  general  Armfelts  adjutant.  Desse  män  beslöto  nu 
att  på  eget  bevåg  och  i  hela  den  finska  arméns  namn  be- 
gynna underhandla  med  ryska  regeringen.  Genast  efter  konun- 
gens afresa  från  Husula  sände  de  underrättelse  härom  till  ryska 
kommendanten  i  Viborg  och  bådo,  att  denne  skulle  underrätta 
kejsarinnan  om  deras  vänskapliga  afsigter.  Dessförinnan  hade 
de  redan  afsändt  bref  och  uppmaningar  till  Hastfer  och  hans 
trupp,  som  belägrade  Nyslott.  Men  det  afgörande  steget  togo 
de  först  efter  ankomsten  till  Liikala,  den  8  Augusti.  Rege- 
mentsbefälet  samlade  sig  i  Armfelts  tält,  intalade  den  åldrige 
generalen,  att  konungen  sjelf  skulle  vara  belåten,  om  genom 
deras  åtgärd  fred  ånyo  kunde  vinnas,  och  uppsatte  sålunda  en 
skrift  till  kejsarinnan,  med  hvilken  Jägerhorn  om  morgonen 
den  9  Augusti  begaf  sig  till  St.  Petersburg.  I  denna  skrif- 
velse  tillkännagafs,  att  det  var  såväl  Sveriges,  som  isynnerhet 
Finlands    önskan    att    förblifva   i    beständig   endrägt    och  fred 


510  FINLANDS     1LISTOKIA. 

med  det  ryska  riket,  men  anhölls  tillika,  att  kejsarinnan  ynnest- 
fullt  ville  återlemna  de  landsträckor,  som  Finland  hade  förlorat 
genom  freden  i  Abo.  Denna  skrift  var  undertecknad  af  hela 
det  närvarande  befälet,  nämligen  general  Armfélt,  öfverstarne 
Hästesko  och  von  Otter,  öfverstlöjtnanterna  Otto  Klingspor  och 
Peter  af  Enehjelm,  samt  majorerna  Gustaf  von  Kothen  och 
Karl  Henrik  Klick  (general  Armfelts  måg).  Skrifvelsen  hän- 
syftade  ej  oförtäckt  på  finnarnes  sjelfständighetsplaner,  hvilka 
man  ej  ansåg  lämpligt  att  ännu  offentliggöra.  Men  den  munt- 
liga utläggningen  af  saken  anförtroddes  åt  Jägerhorn,  som  i 
skrifvelsen  befullmägtigades  att  närmare  öfverenskomma  med 
den  ryska  regeringen. 

Denna  från  Liikala  gjorda  framställning  synes  varit  någor- 
lunda oväntad  i  St.  Petersburg.  Till  och  med  Sprengtporten, 
som  nog  hoppades,  att  det  utbrustna  kriget  skulle  bringa  sjelf- 
ständighetsplanen  till  förverkligande,  hade  uttänkt  andra  medel 
härför  och  kort  förut  begifvit  sig  till  Olonets,  derifrån  han 
med  en  krigshär  skulle  framtränga  genom  Karelen  och  Savo- 
laks  till  Österbotten,  under  det  ryska  hufvudarmén  i  söder, 
under  grefve  Musin-Puschkins  befäl,  skulle  anrycka  strandvägen 
emot  Åbo.  Först  efter  det  att  Finland  ånyo  blifvit  eröfradt 
likasom  år  1742,  skulle  de  finska  ständerna  sammankallas  och 
sjelfständigheten  derpå  proklameras.  Men  skrifvelsen  från 
Liikala  och  Jägerhorns  ankomst  till  St.  Petersburg  väckte  hopp 
om  en  hastigare  uppgörelse,  och  Sprengtporten  återkallades 
ofördröjligen  från  Olonets.  Under  tiden  inlemnade  Jägerhorn, 
som  blifvit  synnerligen  väl  emottagen,  ett  särskildt  memorial, 
i  hvilket  sjelfständighetspartiets  planer  och  förhoppningar  oför- 
täckt framhöllos,  och  för  det  nya  Finland  begärdes  åtminstone 
de  gränser,  som  freden  i  Nystad  hade  faststält.  Derefter  fick 
han  audiens  hos  kejsarinnan,  hvilken  i  allmänna  ordalag  lofvade 
hjelpa  finnarne.  Likväl  visade  ej  de  ryska  statsmännen,  med 
hvilka  Jägerhorn  fick  fortsätta  underhandlingen,  fullt  till- 
mötesgående, utan  förkastade  förslaget  om  gränsförändringen 
och  fordrade,  att  de  finska  ständerna  skulle  sammanträda,  innan 
Ryssland  kunde  inlåta  sig  på  några  närmare  öfverenskommelser. 
Slutligen  afgafs  den  20  Augusti  kejsarinnans  skriftliga  svar,  i 
hvilket  Rysslands  vänskapliga  tänkesätt  såväl  mot  Sverige  som 
Finland  bekräftades,  men  tillika  den  fordran  framstäldes,  att 
Finska    nationen    skulle  låta  en  laglig  representation  sam- 


SLFTKT    AF    GUSTAF    IIl:S    REGERING,     17  86 1792;  511 

manträda,  för  att  gifva  åt  dess  önskningar  en  giltig  bekräftelse. 
Med  detta  svar  begaf  sig  Jägerhorn  oförtöfvadt  tillbaka  och 
med  honom  följde  allt  till  gränsen  Sprengtporten,  som  å  kej- 
sarinnans vägnar  muntligen  skulle  fortsätta  underhandlingarna 
med  det  finska  befälet. 

Under  tiden  hade  några  nya  omständigheter  inträffat  vid 
hären.  På  konungens  order  hade  man  från  Liikala  åter 
marscherat  öfver  strömmen  till  Anjala,  dit  nu  äfven  flere  kårer 
samlade  sig.  Konungen  sjelf  med  den  andra  afdelningen  stod 
ännu  vid  Kymmenegård.  Här  fick  han  ganska  snart  under- 
rättelse om  det,  som  hade  tilldragit  sig  i  Liikala,  och  sände 
att  begära  förklaring  af  general  Armfelt.  Men  då  underteck- 
narne  af  Liikalabrefvet  häraf  märkte,  att  deras  djerfva  företag 
redan  var  kändt,  beslöto  de  upprätta  ett  vidsträcktare  förbund, 
för  att  sålunda  tvinga  konungen  att  sluta  fred  och  samman- 
kalla riksdagen.  Genast  uppsattes  och  underskrefs  i  Anjala 
den  12  Augusti  1788  en  skrift,  i  hvilken  de  förbundne  edligen 
och  i  treenighetens  namn  antogo  följande  beslut:  l:o  fred  med 
Ryssland  skulle  sökas;  2:o  riksdagen  skulle  sammankallas;  3:o 
en  hvar  skulle  bibehållas  vid  sina  af  regeringsformen  faststälda 
rättigheter;  4:o  vapenhvila  skulle  ingås;  och  5:o  regementena 
återföras  till  sina  vanliga  stationsorter  och  landskap  (de  svenska 
sålunda  till  Sverige),  förrän  den  sena  årstiden  skulle  förhindra 
det;  samt  6:0  att  offra  sina  krafter  till  sista  blodsdroppan  för 
rikets  lagliga  försvar.  De  närvarande  officerarne,  fyratio  till 
antalet,  underskrefvo  genast  sina  namn,  och  Armfelt  sände 
skrifvelsen  till  konungen,  i  det  han  å  egna  vägnar  bifogade 
ett  bref,  hvari  lian  prisade  förbundets  redliga  och  fosterländska 
syfte.  Men  derjämte  drog  man  försorg  om,  att  äfven  af  de 
andra  afdelningarnas  officerare,  såväl  svenska  som  finska,  allt 
flere  och  flere  förenade  sig  med  de  förbundne.  Inom  kort 
hade  företaget  gripit  omkring  sig  åt  alla  håll.  Äfven  Hastfer 
i  Savolaks  upphäfde  belägringen  af  Ny  slott  den  20  Augusti 
och  drog  sig  till  Rantasalmi.  Konungens  egen  person  var  i 
ögonskenlig  fara;  man  beslöt  redan  i  hemlighet  i  Anjala  att 
taga  Gustaf  till  fånga,  och  den  dystre  och  djerfve  Hästesko 
säges  åtagit  sig  detta  uppdrag.  Men  ställningen  förändrade 
sig,  då  plötsligt  underrättelse  anlände,  att  Danmark  hade  i 
egenskap  af  Mysslands  bundsförvandt  förklarat  krig.  Sålunda 
fick  nämligen  Gustaf  en  passande  förevändning  att  begifva  sig 


512  FINLANDS     HISTORIA. 

till  Sverige.  Den  25  Augusti  afreste  han  i  största  hast  från 
Kymmenegård,  leranade  i  Helsingfors  öfverbefälet  öfver  de  finska 
trupperna  åt  hertig  Karl  och  begaf  sig  derefter  öfver  Åbo  till 
Stockholm,  der  han  inträffade  den   1   September. 

Kort  innan  Gustafs  affärd  hade  Jägerhorn  hemtat  till 
Anjala  kejsarinnans  svar,  och  i  enlighet  med  general  Armfelts 
tillrådan  sändes  detta  nu  till  konungen,  jämte  en  förnyad  upp- 
maning att  sammankalla  ständerna.  Öfverstlöjtnant  Leijon- 
hufvud  af  Tavast-Nylands  dragoner,  hvilken  sändes  att  fram- 
föra brefvet,  träffade  konungen  i  Lovisa;  men  Gustaf  lemnade 
brefven  oöppnade,  vägrade  att  inlåta  sig  i  underhandlingar 
med  "upprorsstiftare"  och  lät  öfverbringaren  föra  tillbaka  formu- 
läret till  afbön.  För  öfrigt  begynte  äfven  de  förbundnes 
enighet  och  inbördes  förtroende  redan  förslappas.  Det  är  att 
märka,  att  de  svenska  officerarne,  till  hvilken  klass  man  äfven 
måste  räkna  ett  stort  antal  af  de  finska  regementenas 
officerare,  endast  i  de  politiska  rättigheternas  namn  hade  del- 
tagit i  detta  brottsliga  företag,  visserligen  dervid  förgätande, 
att  en  krigares  pligter  äro  af  annan  art  än  en  riksdagsmans; 
men  Finlands  frånskiljande  från  Sveriges  rike  var  naturligtvis 
för  dem  en  helt  och  hållet  främmande  och  motbjudande  tanke, 
och  med  häpnad  förnummo  de  derför  af  kejsarinnans  svar,  att 
saken  hade  utgått  just  från  denna  synpunkt.  Sprengtporten, 
som  nu  begynte  underhandla  med  de  förbundne,  fick  i  sjelfva 
verket  snart  erfara,  att  sjelfständighetspartiet  var  alltför  fåtaligt; 
han  nödgades  derför  delvis  dölja  detta  hufvudsyfte,  för  att  tills 
vidare  sammanhålla  förbundets  stridiga  element.  Sedan  han 
insett  sakernas  verkliga  läge,  skulle  Sprengtporten  gerna  velat 
göra  ett  afgörande  slag,  föra  den  ryska  styrkan  öfver  gränsen 
och  sålunda  tvinga  svenskarne  till  aftåg  och  finnarne  till  kraf- 
tigare åtgärder.  I  detta  syfte  voro  sjelfständighetsmännen 
träget  i  rörelse.  Flere  finska  godsherrar,  såsom  Lars  Glansen- 
stjerna  till  Jokela,  Ramsay  till  Nynäs,  Stackelberg  till  Ratula, 
von  Essen  till  Paaso,  samt  vice  landshöfdingen  De  Geer  och 
i  främsta  rummet  naturligtvis  Johan  Anders  Jägerhorn,  hvilken 
låtsade  vara  frigifven  ur  rysk  fångenskap  och  derför  ej  mera 
gjorde  krigstjenst,  sägas  hafva  hållit  täta  sammankomster; 
äfven  Hastfer  var  flere  gånger  till  tals  med  Sprengtporten,  och 
de  politiska  formerna  afhandlades  och  uppgjordes.  Planen 
säges    varit,    att  så  fort  ryssarne  hade  infallit  i  Savolaks  och 


SLUTET    AF    GUSTAF    III:S    REGERING,     17  86 1792.  513 

Hastfers  afdelning  gifvit  sig  fången,  skulle  de  finska  ständerna 
sammankallas  till  St.  Mickel,  hvarvid  De  Geer  såsom  landt- 
marskalk  sedan  skulle  leda  förhandlingarna  till  det  eftersträfvade 
målet.  Men  denna  plan  stötte  på  mångfaldiga  hinder.  För 
det  första  voro  kejsarinnans  stridskrafter  i  dessa  trakter  så 
svaga,  att  man  ansåg  det  .vara  omöjligt  att  tänka  på  en 
eröfring.  Derjämte  kunde  ej  heller  någon  fullständig  överens- 
kommelse åstadkommas  emellan  de  ryska  statsmännen  och  de 
finska  ledarne ;  de  förre  tviflade  på  sjelfständighetssträfvandenas 
verkliga  grund  och  lifskraft;  de  senare  åter  fruktade  den  ryska 
politikens  svekfullhet,  hvaruppå  Krims  öde  var  för  dem  ett 
alldeles  färskt  exempel,  och  fordrade  garantier,  hvilka  den 
andra  parten  åter  ej  beviljade.  Sålunda  voro  alla  Sprengt- 
portens  bemedlingar  förspild  uiöda.  Det  största  hindret  var 
likväl,  att  sjelfständighetsplanen  ej  på  långt  när  var  mogen 
bland  finnarne  sjelfva.  Största  delen  af  befolkningen  inom  de 
ofrälse  stånden  hade  visserligen  med  missnöje  sett,  att  freden 
blef  bruten,  och  ehuru  Te  Deum  sjöngs  med  anledning  af 
slaget  vid  Högland,  så  kunde  man  likväl  icke  dölja  för  all- 
mänheten, att  krigets  början  var  dålig.  Men  allt  efter  som 
faran  tilltog,  fingo  öfver  hufvud  den  undersåtliga  troheten  och 
pligtkänslan  öfvervigten ;  till  och  med  inom  officerskåren  funnos 
flere,  hvilka  ståndaktigt  vägrade  att  underskrifva  Anjala  för- 
bundsskriften, och  de  öfriga  samhällsklasserna  ogillade  för  det 
mesta  hela  detta  myteri.  Hvad  slutligen  sjelfständighetsplanen 
angår,  så  var  denna  tanke  visserligen  icke  ny  för  finnarne. 
Men  nu,  då  dess  sättande  i  verket  förestod,  framkallade  den 
tvekan  och  räddhoga.  Sålunda  kämpade  nu  vid  höstens  an- 
komst stridiga  känslor  i  allas  sinnen;  men  inom  kort  hade 
troheten  segrat. 

På  denna  utgång  inverkade  till  en  del  äfven  underrät- 
telserna från  Sverige,  der  konungen  under  tiden  hade  kallat 
dalkarlarne  till  vapen  och  derefter  räddat  Göteborg  från 
danskarnes  anfall,  Äfven  hertig  Karl,  hvilken  i  början  hade 
tyckts  ingå  på  de  förbundnes  fordringar,  begynte  slutligen  föra 
befälet  med  mera  kraft.  Under  loppet  af  Oktober  fördes 
regementena  från  gränsen  inåt  landet,  och  den  27  Oktober 
aflät  hertigen  från  Lovisa  ett  cirkulär  till  samtliga  Finlands 
landshöfdingar,  hvari  han  befalte  dem  varna  landets  innevånare 
för    falska    rykten    och    hemliga   stämplingar.      Vid  denna  tid 

Finlands  historia.  33 


514  FINLANDS    HISTORIA. 

afmålade  flere  flygskrifter  i  mörka  färger  Anjalaförbundels  lands- 
förrädiska afsigter.  En  broschyr:  "Aftryck  af  ett  bref  från 
Finland  angående  åtskilliga  stämplingar  samt  hvad  som  händt 
vid  Fredrikshamns  belägring"  —  som  på  konungens  befallning 
trycktes  i  Stockholm,  öfversattes  här  till  finskan  och  erhöll 
innan  årets  slut  tre  upplagor.  Af  allt  kunde  man  märka,  att 
en  förändring  hade  inträdt  i  det  allmänna  tänkesättet,  och 
allra  minst  kunde  det  parti,  som  eftersträfvade  Finlands  sjelf- 
ständighet  under  kejsarinnans  beskydd,  mera  hoppas  på  något 
medhåll.  Jägerhorn,  som  någon  tid  hade  vistats  på  Brahelinna 
gård,  flydde  slutligen  i  början  af  December  öfver  gränsen  till 
St.  Petersburg.  En  månad  senare  togo  Klick,  Glansenstjerna 
och  Gustaf  Ladau  samma  väg.  Det  var  ej  heller  för  tidigt; 
man  hade  redan  begynt  försäkra  sig  om  Anjala-hufvudraännens 
personer.  General  Armfelt,  Hästesko,  von  Otter  och  flere 
andra  höllos  arresterade  i  Åbo  och  fördes,  sedan  sjön  tillfrusit, 
till  Stockholm,  der  en  krigsrätt  nedsattes  på  Fredrikshof  för 
att  ransaka  och  döma  dem.  Anjala-förbundet  med  alla  sina 
olika  syftemål  hade  sålunda  ohjelpligen  gått  i  qvaf. 

Så  snart  Gustaf  af  alla  omständigheter  fann,  att  den 
allmänna  meningen  lutade  till  hans  förmon,  beslöt  han  nu  äfven 
sjelf  att  sammankalla  ständerna  till  Stockholm  till  den  26 
Januari  1789.  En  vecka  senare  öppnade  han  sjelf  riksdagen 
med  ett  glänsande  tal,  i  hvilket  krigets  oundviklighet,  rikets 
fara  och  fiendernas  planer  beträffande  Finland  i  lefvande  färger 
framhöllos.  Hufvudförslaget  var,  att  ett  af  alla  stånd  (äfven 
bönderna)  tillsatt  hemligt  utskott  skulle  få  i  uppdrag  att  med 
konungen  öfverlägga  om  de  utvägar  och  medel,  som  rikets 
säkerhet  kunde  fordra.  Pluraliteten  af  de  ofrälse  stånden 
visade  genast  stor  beredvillighet,  och  strax  i  början  beslöts 
ett  tacksägelsevotum  åt  konungen  för  hans  omtanke  om  rikets 
försvar.  Men  inom  adeln  var  oppositionspartiet  starkt;  dess 
ögonskenliga  afsigt  var  att  grundlagsenligt  försvara  ständernas 
rättigheter  i  öfverensstämmelse  med  regeringsformen,  och  ehuru 
ej  direkt  fråga  väcktes  om  lagligheten  af  det  pågående  kriget, 
visade  man  likväl  en  tydlig  benägenhet  att  skrida  till  stränga 
efterräkningar.  Men  tiden  var  •  illa  vald  för  dylika  förehaf- 
vanden  nu,  då  fienderna  hotade  från  tvenne  håll  och  adeln 
genom  myteriet  vid  Anjala  hade  kommit  i  dåligt  rykte.  Vis- 
serligen   märktes    äfven    inom  de  öfriga  stånden  oppositionella 


SLUTET   AF   GUSTAF  IIi:S    REGERING,    1  7  8  G  — 1792.  515 

sträfvanden,  isynnnrhet  inom  borgarståndet,  der  flere,  äfven 
finska  representanter  (Norrmeen  från  Raumo,  Bahm  från  Gamla 
Karleby  och  Bladh  från  Kaskö)  i  många  punkter  gjorde  ett* 
envist  motstånd.  I  nationelt  hänseende  är  bland  annat  anmärk- 
ningsvärd Norrmeens  fordran,  att  de  finska  städerna  vid  elek- 
torsvalet skulle  för  sin  del  få  utse  femtedelen.  Men  dessa 
och  andra  inom  borgarståndet  uppväckta  tvistefrågor  blefvo 
lätt  besegrade,  och  alla  de  ofrälse  stånden  hade  inom  kort 
tid  utsett  sina  representanter  i  det  af  konungen  fordrade 
utskottet.  Endast  inom  adeln  fördröjdes  elektorsvalet,  under 
tiden  man  ifrigt  diskuterade  om  en  instruktion  för  det  hemliga 
utskottet,  äfvensom  om  nedsättandet  af  ett  särskildt  statsutskott 
m.  m.  Landtmarskalken  grefve  Lewenhaupt,  som  under  dessa 
strider  hade  visat  en  synnerligen  vacklande  karaktär,  klagade 
slutligen  för  konungen,  att  man  hade  bemött  honom  illa  inom 
ståndet,  och  med  anledning  deraf  sammankallade  Gustaf  den  17 
Febr.  alla  stånden  till  rikssalen  och  tillrättavisade  uti  ett  strängt 
tal  adeln,  hvilken  ålades  att  genom  en  deputation  bedja  landt- 
marskalken om  tillgift.  Denna  befallning  blef  likväl  icke  åt- 
lydd. Den  20  Februari  tillstälde  de  tre  ofrälse  stånden  konugen 
en  anhållan,  att  han  skulle  skrida  till  sådana  mått  och  steg, 
som  kunde  försätta  ärenderna  i  orubbad  gång.  Följden  blef, 
att  hufvudmännen  för  oppositionen  inom  adeln,  den  gamle  grefve 
Fersen,  friherre  Karl  De  Geer,  direktör  Frietzky  m.  fl.,  till- 
sammans fjorton  personer,  häktades.  Följande  dag,  den  21 
Februari,  kallades  åter  alla  stånden  till  rikssalen.  Gustaf  till- 
talade denna  gång  adeln  mildt  likasom  äfven  de  öfriga  stånden, 
inskärpte  i  deras  sinnen  nödvändigheten  af  försoning  och 
enighet  och  lät  ständerna  stadfästa  en  ny  s.  k.  "förenings- 
och  säkerhetsakt",  hvarigenom  1772  års  regeringsform  i  några 
punkter  ändrades:  åt  konungen  meddelades  rätt  att  börja  krig 
och  afsluta  fred  samt  bestämma  om  alla  embeten;  en  Högsta 
domstol  till  hälften  af  adliga  och  till  hälften  af  ofrälse  leda- 
möter blef  besluten  att  inrättas;  åt  bönderna  bekräftades  rät- 
tigheten att  köpa  kronohemman  till  skatte ;  de  högsta  embetena 
tillförsäkrades  adeln;  folkets  bevillningsrätt  till  nya  skatter 
bekräftades,  men  ständerna  förlorade  rättigheten  att  företaga 
andra  ärender,  än  dem  konungen  föreslog.  Då  nu  konungen 
frågade,  om  ständerna  ville  godkänna  denna  föreningsakt,  så 
ropade  de  tre  ofrälse  stånden  nästan  enhälligt  bifall,  men  från 


516  FINLANDS    HISTORIA. 

adeln  hördes  blandade  röster,  och  flere  medlemmar  yrkade, 
att  ståndet  skulle  få  öfverlägga  derom  i  sitt  eget  rum. 
Konungen  svarade,  att  förslaget  nu  genom  tre  stånds  bifall 
var  antaget,  men  gaf  likväl  åt  adeln  tillfälle  att  särskildt 
öfverlägga  derom.  I  sjelfva  verket  vägrade  adeln  dock  äfven 
derefter  sitt  bifall.  Men  landtmarskalken  undertecknade  likväl, 
likasom  de  öfriga  talmännen,  den  nya  grundlagen  den  3  April, 
och  sålunda  hade  riket  erhållit  en  förändrad  regeringsform. 
Först  härefter  kunde  hufvudärenderna  ostördt  gå  sin  gång. 
Ständerna  åtogo  sig  garantier  för  statens  skulder,  21  miljoner 
riksdaler  silfver  (hvaraf  hälften  var  gammal  skuld  och  hälften 
ny,  som  för  krigets  skull  redan  var  gjord  eller  skulle  göras). 
Härvid  gjorde  likväl  adeln  länge  ett  hårdnackadt  motstånd, 
så  att  först  en  särskild  skrifvelse  från  konungen  förmådde  dem 
att  bifalla.  Till  dessa  skulder  erfordrades,  förutom  den  förra 
bevillningen,  hvilken  utgjorde  12  tunnor  guld  (d.  v.  s.  200,000 
riksdaler  silfver),  ytterligare  70  tunnor  guld  årligen.  Sjelfva 
saken  var  oundviklig;  men  adeln,  som  ville  bevara  ständernas 
sjelfbeskattningsrätt,  beslöt  att  begränsa  sin  bevillning  till 
tvenne  år.  Men  den  27  April  infann  sig  konungen  sjelf  på 
riddarhuset  och  ledde  adelns  fö. handlingar  och  fordrade,  att 
adeln  skulle  förena  sig  i  de  öfrida  ståndens  beslut,  hvilka 
hade  åtagit  sig  bevillningen  ända  till  nästa  riksdag.  På  detta 
sätt  nödgades  adeln,  nästan  tvungen,  gifva  efter,  och  följande 
dag  afslöts  riksdagen. 

1789  års  riksdag  var  likasom  en  fortgående  revolution, 
och  Gustaf  IILs  uppträdande  dervid  kan  ej  af  efterverlden  få 
samma  erkännande  för  högsinnad  sjelfbeherskning,  som  till- 
dragelserna af  år  1772  hafva  gjort  sig  förtjenta  af.  Konungen 
var  ej  längre  en  medlare  i  striden  emellan  partierna,  utan 
han  var  sjelf  en  deltagare  deri;  han  var  ej  längre  en  räddare 
af  folkfriheten,  utan  han  snarare  förtrampade  den  samma. 
Ständernas  diskussionsfrihet  var  inskränkt  nästan  nog  till  alle- 
nast en  tom  skugga,  och  ett  lindrigare  eller  eftertryckligare 
tvång  hade  dikterat  besluten.  Vi  hafva  redan  nämnt,  att 
adelns  modigaste  talare  hade  blifvit  förda  i  fängelse;  först 
efter  riksdagens  slut  återvunno  de  sin  frihet.  Assessoren  vid 
Vasa  hofrätt,  Georg  Vilhelm  Lode,  hvilken  tvertemot  konun- 
gens vilja  invaldes  till  hemliga  utskottet,  fick  befallning  att 
begifva    sig    hem    till    sitt    embete.     I    hvarje    ärende    rådde 


SLUTET    AF    GUSTAF   HIIS    KEGERLNG,    178  6 1792.  517 

konungens  godtycke.  Likväl  måste  man  medgifva,  att  rikets 
räddning  syntes  fordra  och  gifva  helgd  åt  hvilka  medel  som 
helst;  hvarje  motstånd  syntes  under  dåvarande  förhållanden 
nästan  lika  brottsligt,  som  Anjala-männens  företag,  hvarom  som 
bäst  laglig  undersökning  inför  krigsdomstol  påbegyntes,  och 
den  allmänna  meningen,  isynnerhet  inom  allmogen,  gaf  ett 
kraftigt  medhåll  åt  alla  konungens  åtgärder.  De  finska  med- 
leramarne  af  bondeståndet  hade  särskildt  den  2  Mars  öfver- 
lemnat  åt  konungen  en  underdånig  tillgifvenhetsadress,  hvaruti 
de  fritogo  sig  från  hvarje  delaktighet  i  sjelfständighetspartiets 
stämplingar.  "I  hela  Finland  finnes  ej  en  enda  bonde,  som 
skulle  tänka  förrädiskt  emot  konung  och  fosterland",  så  lydde 
deras  ord ;  "bistå  oss  emot  våra  hemliga  och  uppenbara  fiender, 
så  vilja  vi  in  i  döden  försvara  Eders  Majestät  och  riket". 
Dessa  yttranden  voro  ej  tomma  fraser.  De  felslagna  stämp- 
lingarna  hade  förorsakat  en  omkastning  inom  sinnena,  och 
Gustaf  kunde  med  ny  tillit  åter  begynna  kriget  emot  Ryssland. 
I  Finland  hade  under  tiden  endast  smärre  skärmytslingar 
vid  gränsen  förefallit;  men  rustningarna  för  den  kommande 
striden  hade  utan  af  brott  blifvit  bedrifna.  Emedan  det  var 
att  frukta,  att  den  gamla  gränsfreden  i  Kajana-trakten  skulle 
blifva  bruten  från  ryssarnes  sida,  hade  landshöfdingen  öfver 
Uleåborgs  län,  Johan  Fredrik  Carpelan,  redan  hösten  förut 
begynt  öfverenskomma  med  befolkningen  om  upprättandet  af 
frikårer.  Det  forna  Kajana  län  (Paldamo,  Sotkamo  och  Hy- 
rynsalmi)  erhöll  frihet  från  storskiftet,  emedan  det  åtog  sig 
att  uppställa  en  särskild,  på  rotar  fördelad  jägarbataljon,  om- 
kring 300  man,  samt  en  lika  stor  trupp  landtbåd.  De  öfriga 
socknarne  i  Uleåborgs  län  uppstälde  öfver  2,000  frivilliga,  och 
Kuusamo-boerna  lofvade  man  ur  huset  gripa  till  vapen,  hvar- 
förutom  innevånarne  i  Kuusamo,  Kemijärvi  och  Kuolajärvi 
(hvilka  såsom  innevånare  i  Lappmarken  hade  varit  befriade 
från  uppställandet  af  krigsfolk)  sommaren  derpå  åtogo  sig  att 
uppställa  100  man  rotesoldater  till  Kajana  bataljon.  Äfven 
några  socknar  i  södra  Finland  (Hartola,  Syssmä,  Janakkala  och 
Hausjärvi)  erbjödo  sig  att  upppställa  frikårer;  befolkningen  i 
Öfra  Karelen  hade  redan  året  förut  organiserat  sig  till  landt- 
storm  i  och  för  gränsens  försvar,  och  äfven  för  öfrigt  inrät- 
tades aflönade  trupper.  Deremot  kunde  från  Sverige  inga  nya 
trupper  föras  till  Finland,  emedan  fredsunderhandlingarna  med 


518  Ä      FINLANDS    HISTORIA. 

Danmark  först  senare  på  sommaren  skredo  till  ett  önskadt 
resultat.  Af  synnerlig  vigt  var  det  dock,  att  landets  försvars- 
anstalter hade  ökats  med  några  nya  befästningar;  utanför 
Hangöudd  bygdes  på  öarne  fästena  Gustafsvärn  och  Gustaf 
Adolfs  fäste,  och  äfven  Puumala  sund  i  Savolaks  förseddes 
med  befästningar  och  kanon  båtar. 

På  denna  fot  stodo  sakerna,  då  konungen  den  3  Juni 
1789  lemnade  Stockholm.  Med  skjutshäst  red  han  öfver 
Åland  och  kom  den  5  Juni  i  en  liten  båt  till  Åbo,  derifrån 
han  genast  fortsatte  sin  resa  till  gränsen  och  tog  sitt  hög- 
qvarter  i  Borgå.  Arméns  numerär  synes  nu  hafva  utgjort: 
vid  Kymmene-elf  omkring  13,000  man,  i  Savolaks-brigaden 
under  öfverste  Kurt  von  Stedinghs  befäl  5,000  man  och  på 
finska  skärgårdsflottan  omkring  5,500  man.  Äfven  ryssarne 
hade  under  vintern  samlat  nya  stridskrafter  och  vände  nu  sitt 
första  anfall  emot  Savolaks.  Mindre  afdelningar  sändes  emot 
Puumala  och  Sulkava;  men  hufvudstyrkan,  omkring  8,000  man, 
ryckte  under  general  Michelson  ifrån  Willmanstrand  emot  St. 
Mickel,  der  Savolaks-brigadens  magasiner  befunno  sig.  Bland 
underbefälet  märktes  äfven  Georg  Magnus  Sprengtporten,  för 
tillfället  generalmajor  i  kejsarinnans  tjenst,  och  afsigten  var 
att  nu  med  vapenmagt  bringa  till  stånd,  hvad  man  hösten 
förut  genom  svek  hade  försökt  uträtta.  Snart  blef  det 
likväl  tydligt,  att  man  hade  att  vänta  ett  kraftigt  motstånd. 
Uti  Kyyrö,  vid  södra  gränsen  af  Kristina  socken,  stod  den 
finska  förposten,  430  man  stark,  hvilken  först  efter  fem  tim- 
mars blodig  strid  tvangs  att  vika,  den  11  Juni.  Ett  ännu 
kraftigare  motstånd  mötte  vid  Porrassalmi,  en  half  mil  från 
St.  Mickel,  den  13  Juni.  Hit  hade  Stedingk  hunnit  samla 
700  man  af  Björneborgs  och  Savolaks  infanteri  samt  Karelens 
och  Nylands  dragoner,  hvarjämte  tvenne  små  kanoner  beher- 
skade  den  öfver  sundet  ledande  bron.  Ryssarne,  hvilka  hade 
uppfört  sina  batterier  söder  om  sundet,  slungade  en  häftig 
eld  emot  finnarnes  ställning  och  gjorde  klockan  6  om  morgonen 
sitt  första  anfall,  men  vräktes  med  bajonetten  ned  i  sundets 
böljor.  Klockan  11  förmiddagen  gjordes  ett  andra  anfall  under 
Sprengtportens  egen  ledning,  men  kastades  äfven  nu  med  stor 
blodsutgjutelse  tillbaka;  Sprengtporten  sjelf  sårades  och  kunde 
endast  med  möda  räddas  från  slagfältet.  Slutligen  inträttäde 
på  eftermiddagen  Österbottens  regemente  med  flere  kanoner  till 


SLUTET    AF    GUSTAF    HUS    REGERING,     17  8G 17  92.  519 

finnarnes  undsättning,  hvarefter  ryssarne  begynte  draga  sig  till- 
baka emot  Kristina,  sedan  de  förlorat  nära  900  man.  Denna 
seger,  som  kan  ställas  i  bredd  med  forntidens  mest  lysande 
hjeltebragder,  gaf  ny  glans  åt  den  finska  tapperheten,  men 
kunde  ej  länge  förhindra  fiendens  framträngande.  Den  19  Juni 
ryckte  ryssarne  för  andra  gången  emot  Porrassalmi,  kringgingo 
i  vester  finnarnes  ställning  och  nödgade  Stedingk  att  draga 
sig  tillbaka  genom  St.  Mickel  och  Juva  till  Jorois.  I  Juva 
var  han  nära  att  blifva  helt  och  hållet  kringränd,  emedan  en 
annan  fiendtlig  afdelning  redan  hade  framträngt  dit  ifrån  Ny- 
slott.  Hela  den  förra  försvarslinien  var  nu  förlorad;  såväl 
Sulkava  som  Puumala  råkade  i  fiendens  händer,  och  ryssarne 
posterade  sig  i  Rantasalmi.  Återstoden  af  Savolaks-brigaden, 
omkring  3,500  man,  samlade  sig  i  Jorois,  hvarest  Stedingk 
bakom  Marinkoski  fors  befästade  sin  ställning. 

För  att  hejda  ryssarnes  djerfva  framryckande  i  Savolaks 
beslöt  konungen  nu  att  föra  hären  öfver  Kymmene-elf  och 
bakom  Michelsons  rygg  framtränga  till  Willmanstrand.  Den 
25  Juni  öfvergicks  floden  vid  Wärälä,  och  tre  dagar  derefter 
slog  Gustaf  ryssarne  på  Uttis  malm.  Men  frukterna  af  denna 
seger  gingo  helt  och  hållet  förlorade,  dä  Gustaf  härifrån  vände 
sig  söderut  emot  Fredrikshamn  och  sedan  blef  stående  vid 
Liikala.  Den  enda  nyttan  af  konungens  expedition  var  den, 
att  Mickelson  i  sjelfva  verket  drog  sin  hufvudstyrka  tillbaka 
från  mellersta  Savolaks,  för  att  kunna  försvara  Willmanstrand 
och  Viborg.  Då  nu  den  svenske  majoren  Kaulbars  för  andra 
gången  skickades  emot  Willmanstrand,  blef  han  den  15  Juli 
tillbakaslagen  vid  Kaipiais  och  trängdes  derefter  öfver  Kym- 
mene-elf, hvaraf  följden  blef,  att  äfven  de  öfriga  afdelningarna 
af  hären  nödgades  draga  sig  tillbaka  till  Aujala  och  Kymmene- 
gård.  Deremot  fick  Stedingk  i  Savolaks  genom  dessa  hän- 
delser tillfälle  att  åter  framrycka  åt  söder.  Juva,  Sulkava  och 
slutligen  äfven  St.  Mickel  kommo  åter  i  finnarnes  händer,  och 
den  21  Juli  gjordes  ett  större  anfall  emot  ryssarnes  hufvud- 
styrka, som  under  generalmajor  Schultz'  befäl  hade  slagit  läger 
bakom  Puikko  ström  och  vid  ParJcunmäki  (i  Kantasalmi  socken). 
Efter  en  tre  timmars  strid,  hvarvid  isynnerhet  öfverstlöjtnant 
JEhrenroth  med  sina  björneborgare  visade  en  utomordentlig 
tapperhet,  tvangs  en  afdelning  af  fienderna  att  gifva  sig  till- 
fånga,  och   finnarne  framryckte  till  närheten  af  Nyslott.     Men 


520  FINLANDS    HISTORIA. 

försöken  emot  Puumala  voro  utan  framgång,  och  detta  vigtiga 
sund  blef  sålunda  i  ryssarnes  händer.  Vid  Kymmene  inträf- 
fade ej  heller  vid  denna  tid  något,  som  vore  värdt  att  nämnas. 
Till  stor  skada  var  under  detta  års  fälttåg  flottornas  svaghet, 
hvarigenom  hafvet  nästan  helt  och  hållet  förblef  i  ryssarnes 
våld.  Den  svenska  stora  flottan,  hvilken  sent  lemnade  Karls- 
krona, mötte  fienden  söder  om  Öland,  men  drog  sig  efter  en 
oafgörande  strid  åter  tillbaka  i  hamnen.  De  ryska  skeppen 
deremot  herskade  på  finska  viken  och  bemägtigade  sig  Pork- 
kala  udde,  hvarigenom  de  afbröto  svenskarnes  kommunikationer 
i  skärgården.  Slutligen  utkämpades  den  24  Augusti  vid  Svensk- 
sund (utanför  Kymmene-elfs  mynning)  ett  häftigt  sjöslag  emellan 
skärgårdsflottorna.  Den  finska  flottan,  hvars  befälhafvare  var 
amiral  Karl  Gustaf  JEhrensvärd  (son  till  uppbyggaren  af  Svea- 
borg), segrade  först  öfver  Kruses  afdelning,  men  led  ett  känn- 
bart nederlag  mot  prinsen  af  Nassäu.  Snart  derefter  trängdes 
den  svenska  landtarmén  öfver  Abborfors,  och  detta  års  an- 
strängningar hade  sålunda  icke  medfört  någon  fördel  för  de 
svenska  vapnen.  Gustaf  III  hade  redan  blifvit  trött  vid  kri- 
gets lek  och  skulle  gerna  varit  benägen  till  fred ;  men  nu 
kunde  en  sådan  ej  mera  erhållas  på  hederliga  vilkor.  Striden 
skulle- sålunda  förnyas  följande  vår.  I  senare  hälften  af  Oktober 
gjorde  konungen  ett  besök  i  Savolaks  ända  till  Kantasalmi  och 
for  en  månad  senare  till  Sverige,  för  att  der  med  allvarlig  ifver 
bedrifva  krigsrustningarna. 

Hans  afsigt  var  att  denna  gång  förflytta  hufvudanfallet 
till  sjösidan,  hvarför  större  delen  af  rikets  krigsstyrka  flyttades 
till  flottorna  och  isynnerhet  skärgårdsflottan  ansenligt  förökades. 
I  alla  kuststäder  bygdes  under  vinterns  lopp  nya  fartyg,  på 
många  orter,  t.  ex.  Åbo,  Helsingfors  och  Ekenäs,  täflade  bor- 
gerskapet  om  att  skänka  åt  kronan  fullt  utrustade  krigsfartyg, 
och  särskildt  namnes,  att  till  och  med  de  ofrälse  fruntimren  i 
Åbo  utrustade  en  kanonbåt,  hvaröfver  befälet  anförtroddes  åt 
en  löjtnant  Eskolin.  Genom  dessa  ifriga  ansträngningar  fick 
man  skärgårdsflottan  att  uppgå  till  3,000  kanoners  styrka,  och 
man  hade  för  afsigt  att  på  en  gång  sätta  båda  flottorna  i 
rörelse,  innan  den  fiendtliga  sjöstyrkan,  som  låg  spridd  i  Reval, 
Kronstadt,  Viborg  och  Fredrikshamn,  ännu  skulle  hinna  utlöpa 
och  förena  sig.  För  att  likväl  draga  fiendens  uppmärksamhet 
åt  annat  håll,  beslöt  konungen  att  tidigt  på  våren  göra  några 


SLUTET    AF    GUSTAF  •  III:S    KEGEKING,    17  8G 17  92.  521 

anfall  på  Savolaks-sidan.  Den  28  Mars  1790  for  kung  Gustaf 
derför  från  Stockholm,  tagande  post  vägen  öfver  Åland  till  Åbo, 
der  han  inträffade  den  30  i  samma  månad.  Genom  Helsing- 
fors och  Borgå  begaf  han  sig  sedan  till  gränsen  och  inträffade 
den  7  April  i  St.  Mickel. 

På  dessa  trakter  voro  samlade  under  Gustaf  Maurits 
Armfelts  befäl  omkring  3,000  man,  med  hvilka  konungen  be- 
slöt göra  ett  plötsligt  anfall  emot  ryssarne  på  vägen  till  Will- 
manstrand.  Den  15  April  bemägtigade  sig  derför  öfverst- 
löjtnant  Georg  Henrik  Jägerhorn  fiendernas  ställning  vid  Par- 
takoski  och  Kärnäkoski  och  dref  dem  tillbaka  till  Taipalsaari. 
Efter  denna  seger  återvände  konungen  genast  till  Kymmene- 
elf,  derifrån  han  gjorde  en  mindre  expedition  öfver  strömmen 
till  Walkiala.  Ryssarne,  sålunda  uppdrifna  ur  sin  vinterhvila, 
försökte  dock  hämnas  sina  lidna  förluster  och  vände  sig  först 
emot  Armfelts  afdelning  i  södra  Savolaks.  Ben  30  April 
gjorde  de  längs  isen  på  Saimen  ett  häftigt  anfall  emot  Par- 
takoski  och  Kärnäkoski.  Men  Jägerhorns  vaksamhet  och  hans 
folks  tapperhet  gjorde  fiendernas  planer  om  intet,  och  anfallet 
blef  lyckligen  tillbakakastadt.  Äfven  ett  annat  anfall,  som 
ifrån  Puumala  gjordes  emot  Stedingk  vid  Pirttimäki  den  5 
Maj,  blef  framgångsrikt  afslaget.  Deremot  framträngde  rys- 
sarne samtidigt  vid  Anjala  och  Hirvenkoski  öfver  Kynnnene-elf, 
och  heta  strider  pågingo  i  dessa  trakter,  till  dess  svenskarne 
i  slutet  af  Maj  återtogo  nästan  hela  sitt  förra  område.  Slut- 
ligen medförde  dock  Armfelts  försök  att  bemägtiga  sig  rys- 
sarnes ställning  i  Savitaipale,  den  4  Juni,  ett  stort  manfall 
för  Savolaks-brigaden.  Sålunda  höll' sig  krigslyckan  längs  hela 
gränsen   någorlunda  jämnt  fördelad. 

Men  under  tiden  hade  tilldragelserna  till  sjös  börjat 
nästan  uteslutande  tilldraga  sig  den  allmänna  uppmärksamheten. 
Redan  i  Mars  hade  tvenne  svenska  fregatter  visat  sig  utanför 
Baltischport  på  kusten  af  Estland,  intagit  slottet  och  förstört 
derstädes  befintliga  förråd.  I  slutet  af  April  utlöpte  den 
svenska  stora  flottan,  under  hertig  Karls  och  finnen,  amiral 
Nordenskölds  befäl,  från  Karlskrona  och  försökte  den  13  Maj 
förstöra  en  afdelning  af  ryska  flottan  i  Revals  hamn,  hvilket 
likväl  icke  lyckadas.  Vid  samma  tid  hade  konungen  sjelf 
stigit  ombord  på  skärgårdsflottan  och  framträngde  den  1~>  Maj 
till    viken  vid   Fredrikshamn,    der  ett  stort  antal  ryska  fartyg 


522  FINLANDS     HISTORIA, 

förstördes.  Härifrån  framrykte  han  småningom  ända  till  Björkö 
sund,  utanför  hvilket  samtidigt  (i  början  af  Juni)  äfven  stora 
flottan  infann  sig.  De  ryska  flottorna,  hvilka  hade  utlupit 
från  Kronstadt  och  Reval,  jagades  under  flere  dagar  både  åt 
öster  och  vester,  men  fingo  slutligen  tillfälle  att  förena  sig, 
hverefter  hertig  Karl  drog  sig  till  Viborgska  vikens  utlopp. 
Hit  hemtade  äfven  konungen  sin  skärgårdsflotta  och  hade  för 
afsigt  att  eröfra  Trångsund,  hvarest  en  afdelning  af  den  ryska 
skärgårdsflottan  låg  för  ankar.  Men  då  man  märkte,  att  detta 
var  omöjligt,  och  då  de  ryska  flottorna  under  tiden  lagt  sig 
utanför  Viborgska  viken,  blef  den  svenska  flottan  helt  och 
hållet  instängd  och  begynte  lida  svår  brist  såväl  på  lifsmedel. 
som  dricksvatten.  Största  delen  af  rikets  krigsmagt  (14,000 
man  på  marinflottan  och  13,000  på  skärgårdsflottan)  hade 
sålunda  genom  konungens  obetänksamhet  råkat  ut  för  ett 
nästan  säkert  förderf.  Konungen  sjelf  och  hans  broder  syntes 
knappast  mera  kunna  undgå  fångenskapen;  man  säger,  att 
ryske  amiralen  Tschitsehagow  redan  lät  på  sitt  fartyg  iordning- 
ställa den  hytt,  hvilken  skulle  emottaga  den  kunglige  fången. 
Under  dylika  omständigheter  var  det  intet  annat  råd,  än  att 
till  hvad  pris  som  helst  genombryta  fiendernes  linie.  Ben  3 
Juli  företogs  detta  djerfva  försök  emot  ryssarnes  venstra  flygel 
förbi  Ristiniemi  udde.  Vinden  var  nordostlig.  I  spetsen  seg- 
lade sida  vid  sida  linieskeppen  "Dristigheten"  och  hämeenmaa 
Styrbjörn;  derefter  följde  hela  den  öfriga  marinflottan  och  i 
bredd  med  den  samma  äfven  skärgårdsflottan,  i  hvars  midt 
äfven  konungen  på  sin  jala,  med  den  kungliga  flaggan  hissad, 
delade  dagens  faror.  Den  djerfva  planen  skulle  fullständigt 
hafva  lyckats,  om  ej  en  oskickligt  styrd  svensk  brännare  hade 
antändt  de  sista  fartygen  i  svenskarnes  egen  linie,  hvarvid  uti 
den  täta  krutröken  en  mängd  fartyg  råkade  på  grund.  Sedan 
man  hunnit  öppna  sjön  råkade  flere  fartyg  i  den  förföljande 
fiendens  händer.  Men  de  öfriga  räddades  dock,  marinflottan 
till  Sveaborg  och  skärgårdsflottan  med  konungen  till  Svensk- 
sund. Hela  manfallet  säges  utgjort  omkring  6,000  man.  Men 
de  svenska  vapnen  hade  ärofullt  bestått  den  olika  och  farliga 
striden. 

Några  dagar  senare  vann  konungen  med  sin  skärgårds- 
flotta en  lysande  seger,  hvilken  fullständigt  godtgjorde  den 
senaste  förlusten  och  påskyndade  fredsslutet.    Prinsen  af  Nassau 


SLUTET    AF    GUSTAF    HES    EEGORING,     178G 17  92.  523 

hade  gått  till  ankar  med  ryska  skärgårdsflottan  vid  Haapsaari 
och  ernade  den  9  Juli  i  grund   förstöra  Sveriges  sjömagt  vid 
Svensksund.     Men   striden,    som    varade   ett   helt   dygn,  vände 
sig    till    ryssarnes    förderf.     De   förlorade   tredjedelen   af  sina 
fartyg  och  deras  förlust  af  folk  uppgick  till  3,000  stupade  och 
sårade  samt  6,500  fångar.    Denna  tilldragelse  gjorde  kejsarinnan 
benägen    för    fred,    och    underhandlingarna   i   Wärälä   by   vid 
Kymmene-elf,  hvarest  å  Sveriges  vägnar  Gustaf  Mauritz  Arm- 
felt  och  å  Rysslands  generallöjtnanten  Igelström  sammankommo. 
Den  svenska  konungen,  hvilken  redan  nog  hade  pröfvat  krigs- 
lyckans både  gynnsamma  och  olyckliga  vexlingar  och  nu  hade 
gjort  slut  på  alla  sina  tillgångar,  nedstämde  äfven  sina  anspråk 
och    sålunda  kom  till  stånd  freden  i   Wärälä  den  19  Augusti 
1790.     Gränserna  förblefvo  de  gamla,  och  Gustaf  erhöll  endast 
osäkra  löften  om  kommande  gränsregleringar  och  subsidier  m.  m. 
Denna    fred    återstälde    sålunda    allt  på  samma  fot  som 
före    kriget,    och    på    detta   sätt  bar  detta  treåriga  krig,  som 
hade    kostat  riket  24  millioner  riksdaler  specie  (134  millioner 
finska    mark)   samt  flere  tiotusende  man,  inga  direkta  frukter. 
Men    den    moraliska    vinsten   af   kriget  bör  likväl  icke  anslås 
lågt.     Efter    månget    olyckligt    krig    var    detta  första  gången, 
Sveriges    rike    åter    framträdde  med  fruktan  ingifvande  magt; 
arméns    disciplin    och  sjelfförtroende  hade  åter  upprättats,  och 
ehuru    krigets    allmänna    ledning  hade  varit  nog  bristfällig,  så 
hade    dock  i  enskilda    drabbningar  krigisk  duglighet  och  för- 
måga   ådagalagts.     Men    kung    Gustafs  ursprungliga  plan,  att 
få    ryska  Finland  återförenadt  med  Sveriges  rike,  hade  blifvit 
ofullbordad,  och  hans  lifliga  sinne  vände  sig  snart  åt  nya  håll. 
För  honom,    liksom  för  mången  svensk  på  denna  tid,  var  det 
i    sjelfva    verket    af    ingen    synnerlig    vigt,  "om  Sverige  egde 
några    ödemarker   mer  eller  mindre  i  Finland".     Men  för  fin- 
narne    kunde    denna  sak  icke  vara  likgiltig,  och  mången  finsk 
man    förutsåg    redan,    att    den    återförening   af   de  frånskilda 
styckena,    hvilken    Sverige    icke    mägtade    åstadkomma,  skulle 
genom  Ryssland  sättas  i  verket. 

För  denna  gång  hade  likväl  det  sträfvande  för  Finlands 
sjelfständighet,  som  trädde  i  dagen  genom  Anjala-förbundet, 
åter  afbrutits  och  qväfts.  Sprengtporten,  som  af  hofrätten  i 
Åbo  den  9  Februari  1790  blifvit  dömd  till  döden  såsom  riks- 
förrädare   och    bärare  af  afvog  sköld  mot  fäderneslandet,  fick 


524  FINLANDS    HISTORIA. 

ej  läugre  vistas  ens  inom  ryska  rikets  område,  alldenstund 
kejsarinnan  ej  för  hans  skull  ville  grumla  det  förnyade  vän- 
skapsförhållandet till  Sverige;  han  var  tvungen  att  uppehålla 
sig  i  utlandet,  försedd  med  underhåll  från  Ryssland.  Hans 
följeslagare,  Jägerhorn,  Klick,  Glansenstjerna  och  andra,  hade 
redan  om  hösten  1789  fått  sin  dom,  i  kraft  hvaraf  deras 
namn  hade  blifvit  uppspikade  på  skampåle  i  Stockholm,  Åbo 
och  Vasa;  men  emedan  de  voro  jämförelsevis  obetydliga  per- 
soner, fingo  de  äfven  efter  freden  vistas  i  Ryssland.  Slutligen 
hade  den  19  April  1790  krigsrättens  dom  fallit  rörande  de 
Anjala-förbundets  män,  hvilka  nollos  i  fängelse  på  Fredrikshof. 
Nio  af  de  brottsligaste,  bland  dem  Karl  Gustaf  Armfelt,  Hästesko, 
von  Otter  och  Hastfer,  dömdes  till  döden,  men  endast  Hästesko 
blef  i  sjelfva  verket  afrättad,  i  Stockholm  den  8  September 
1790;  de  öfriga  benådades  med  strängare  eller  lindrigare  fän- 
gelse. P^örutom  dessa  offer  för  politiska  förvillelser  må  ännu 
nämnas  en  afskedad  och  i  Savolaks  bosatt  öfverstlöjtnant, 
Georg  Fredrik  Tiger stedt,  hvilken  om  sommaren  1789,  då  den 
ryska  hären  framryckte  till  Rantasalmi,  hade  gifvit  sig  till 
agent  för  fienden,  men  i  slaget  vid  Parkunmäki  råkat  i  fån- 
genskap hos  sina  landsmän.  Han  dömdes  derefter  af  Vasa 
b  ofrätt  till  döden,  den  4  Mars  1790,  och  halshöggs  i  Ranta- 
salmi. Alla  de  öfriga  brottsliga  och  misstänkte  hade  sluppit 
för  i  sanning  billigt  pris;  —  t.  ex.  Robert  Wilhelm  de  Geer, 
som  vid  krigets  utbrott  hade  varit  vice  landshöfding  öfver 
Kymmenegårds  län  och  utan  tvifvel  hade  tagit  del  i  sjelfstän- 
dighetsplanerna,  blef  allenast  afsatt  från  sitt  embete.  Men 
hurudana  planer  än  på  denna  tid  må  hafva  grott  uti  de  en- 
skildes sinnen,  så  var  det  ej  mera  tid  att  förbreda  eller  verk- 
ställa dem.  Känslan  af  undersåtlig  pligt  och  trohet  hade  åter 
slagit  fasta  rötter  i  det  allmänna  tänkesättet,  och  det  finska 
folket  syntes  vara  starkare  än  någonsin  förenadt  med  Sveriges 
rike  och  dess  konung. 

Men  kung  Gustaf  sjelf  hade  vid  denna  tid  råkat  in  i 
den  europeiska  politikens  hvirfvel,  och  hade  ej  mera  tid  att 
tänka  på  det  afsides  belägna  Finlands  angelägenheter.  Frank- 
orike hade  nämligen  redan  begynt  undergå  de  stormiga  m- 
rhvälfningar,  hvilka  gjorde  slut  på  monarkien  i  detta  landoch 
hotade  med  ett  dylikt  öde  äfven  Europas  öfriga  troner.  De 
flyktade    franska    prinsarne    och    aristokraterna    begärde    som 


SLUTET    AF    GUSTAF    III:S    REGERING,     1786 1792.  525 

bäst  främlingars  hjelp  emot  eget  fädernesland,  och  Europas 
furstar  förenade  sig  till  ett  gemensamt  anfall  till  revolutionens 
qväfvande.  Gustafs  gamla  vänskap  med  franska  hofvet,  hans 
egna  monarkiska  tänkesätt  och  slutligen  äfven  hans  äregirighet 
—  allt  uppfordrade  honom  att  på  något  framstående  sätt  in- 
gripa i  händelsernas  gång.  Om  sommaren  1791  vistades  han 
i  Aachen,  för  att  vara  närmare  det  helas  utveckling.  Sam- 
tidigt underhandlade  han  om  förbund  med  kejsarinnan  af 
Ryssland,  hvilken  med  tillfredsställelse  såg,  att  Gustafs  sinne 
var  upptaget  af  Frankrikes  angelägenheter.  Men  emellertid 
rörde  sig  äfven  andra  planer  inom  honom.  Än  ville  han  blifva 
vald  till  konung  uti  Polen,  för  att  nämligen  frälsa  detta  land 
från  dess  giriga  grannars  gap,  än  åter  ville  han  uppegga 
norrmännen  emot  Danmark  och  förena  deras  land  med  Sverige. 
Slutligen  blef  förbundet  med  Ryssland  afslitat  på  Drottning- 
holm den  19  Oktober  1791;  detta  förbund  afsåg  ömsesidigt 
försvar  under  åtta  år,  under  loppet  af  hvilken  tid  kejsarinnan 
lofvade  erlägga  300,000  rubel  årligen. 

Konungens  penningebehof  var  i  sjelva  verket  den  gna- 
gande mask,  som  ej  förunnade  honom  någon  ro,  utan  förledde 
honom  till  de  besynnerligaste  företag  och  planer.  Bland  de 
sämsta  af  dessa  var  t,  ex.  försöket  att  tillverkn  falska  ryska 
sedlar;  fabriken  var  på  Drottningholm,  hvarest  några  år  tidi- 
gare finnen  August  Nordenskjöld  på  konungeös  bekostnad  hade 
försökt  finna  den  hemliga  konsten  att  göra  guld.  Men  en 
annan  finne,  grefve  Munck,  konungens  gunstling,  hvilken  ledde 
myntförfalskningsindustrien,  blef  slutligen  sjelf  ertappad,  då  han 
för  egen  räkning  lät  förfärdiga  svenska  krigskommissariatets 
sedlar.  Slutligen  beslöt  Gustaf  sammankalla  ständerna,  för  att 
få  rikets  penningeställning  på  ordnad  fot.  I  slutet  af  Januari 
1792  sammanträdde  riksdagen  i  Gefle  och  varade  fyra  veckor. 
Motpartiet,  likasom  äfven  regeringen,  iakttog  en  undvikande 
hållning,  och  sakerna  gingo  ganska  fredligt  sin  gång.  Den 
skuld  af  8^  millioner  riksdaler  specie,  som  ytterligare  sedan 
sista  riksdagen  hade  samlat  sig,  blef  af  ständerna  garanterad; 
endast  riksgäldskontorets  sedlar  löpte  med  allt  sämre  kurs, 
hvilken  man  förgäfves  genom  påbud  och  förordningar  försökte 
upphjelpa. 

I  stället  för  den  offentliga  oppositionen  hade  på  denna 
tid  trädt  en  hemlig,  hvars  ledande  ande  var  den  gamla  rank- 


526  FINLANDS    HISTORIA. 

smidaren  general  Pechlin.  Afsigten  var  att  genom  mord  undan- 
rödja  Gustaf  III  och  under  den  förvirring  och  uppståndelse, 
som  skulle  följa  deruppå,  åter  förändra  regeringsformen.  Xågra 
förryckta  frihetsfantaster,  en  kapten  Anckarström,  en  grefve 
Bibbing,  en  grefve  Horn  (af  Aminne-ätten)  m.  fl.,  erbjödo  sig 
till  verkställare  af  denna  plan,  och  man  väntade  blott  på  läg- 
ligt tillfälle  redan  från  den  tid,  då  konungen  uppehöll  sig  i 
Aachen.  Slutligen  fick  Anckarström  den  16  Mars  1792,  då 
konungen  efter  sin  återkomst  från  riksdagen  i  Gefle  gaf  en 
offentlig  maskerad  i  Operahuset  i  Stockholm,  tillfälle  att  såra 
honom  med  ett  pistolskott  i  ryggen.  Men  den  omständighet, 
att  mördarens  skott  ej  var  ögonblickligt  dödande,  gjorde  de 
sammansvurnes  flesta  planer  om  intet.  Gustaf  hann  tillsätta 
en  ordnad  förmyndareregering,  och  mördarne  blefvo  gripna  och 
bragta  under  ransakning.  Först  den  29  Mars  slutade  tredje 
Gustaf  sitt  oroliga  lif.     Han  var  då  46  år  gammal. 

Gustaf  den  tredjes  karaktär  likasom  ock  hans  verk  hafva 
blifvit  på  så  olika  sätt  bedömda,  att  historieskrifvaren  måste 
vara  tveksam,  hvilket  slutliga  omdöme  han  skall  fälla  om 
denne  märkeliga  regent.  Det  framgår  likväl  tydligen,  att 
slutet  af  hans  regeringstid  ej  uppfylde  de  förhoppningar,  den 
sammas  början  hade  väckt.  Gustaf  IH:s  regering  var  — 
såsom  en  finsk  memoirförfattare  har  yttrat  —  först  en  herlig 
morgon,  sedan  en'  strålande  men  qvalmig  dag,  och  slutligen  en 
blodig,  stormbebådande  aftonrodnad.  Vi  tillägga:  derpå  följde 
en  dyster  natt  och  en  mödosam  gryning  till  ny  dag. 


8.    Förmyndareregeringen  1792—1796  och  Gustaf  IV  Adolfs  egen 
regering,  1796—1809.    Finska  kriget  1808,  1809. 

Den  mördade  konungens  ende  son,  Gustaf  IV  Adolf, 
var  vid  fadrens  död  endast  på  sitt  fjortonde  år,  och  enligt 
den  aflidnes  testamente  kom  regeringen  att  vara  i  hertig  Karls 
händer,  ända  till  dess  den  unge  konungen  hade  fylt  sitt  ader- 
tonde  år.  Hertigen  var  utan  tvifvel  en  välvillig  och  samvetsgrann 
man  och  hade  under  Gustafs  regering  i  alla  vexlingar  motstått 
partiernas  lockelser,  likasom  han  äfven  nu  troget  sträfvade  att 


FÖRMTNDAKEKEGEKINGEN,     L792 1796.  &27 

uppfylla  de  pligter,  hans  ställning  ålade  honom.  Men  denna 
ställning  var  någorlunda  svår  och  hertigens  karaktär  åter  i 
några  afseenden  nog  svag;  isynnerhet  var  han  benägen  för 
tidens  vidskepliga  mysticism,  andeskåderier  och  frimureri.  Hans 
närmaste  vän  och  medbroder  i  dessa  hemliga  vetenskaper,  den 
från  Finland  bördige  friherre  Gustaf  Adolf  Reuterholm,  hvilken 
frun  djupet  af  sitt  hjerta  hade  hatat  Gustaf  III  och  hans 
regering  och  ständigt  förbidat  den  förutsagda  stund,  då  hertigen 
skulle  blifva  regent,  skyndade  nu  hem  från  sin  utländska  resa 
och  förskaffade  sig  genast  en  sådan  magt  öfver  hertigen,  att 
de  följande  åren  (1792 — 1796)  rättare  borde  kallas  Reuterholms 
regering.  Reuterholm  var  visserligen  en  redlig  och  tadelfri 
embetsman,  men  till  sitt  sinnelag  högmodig  och  hämndlysten, 
samt  saknade  all  högre  förmåga  såsom  statsman.  Derjämte 
trodde  han  sig  vara  en  representant  för  den  moderna  friheten 
samt  kallad  att  göra  ett  slut  på  det  envälde,  som  Gustaf  III 
hade  upprättat.  Följderna  af  dessa  idéer  märktes  snart  uti 
den  nya  regeringens  åtgärder.  Af  alla  dem,  hvilka  varit  del- 
aktiga i  konungamordet,  afrättades  endast  Ankarstöm,  men  de 
öfriga  benådades,  visserligen  dock  i  enlighet  med  den  aflidnes 
önskan,  antingen  med  landsflykt  eller  fängelse.  Samtidigt  af- 
skedades  alla  den  förra  regeringens  förtroendemän  osh  sändes 
den  ena  hit  och  den  andra  dit.  Gustaf  Mauritz  Armfelt, 
hvilken  man  mest  fruktade,  fick  ambassadörsplatsen  i  det  af- 
lägsna  Neapel.  Derjämte  erkände  nu  den  nya  tryckfrihetslagen 
"menniskans  rättigheter"  och  syntes  lofva  äfven  åt  Sverige  ett 
nytt  frihetens  och  upplysningens  tidehvarf.  Äfven  i  den  ut- 
ländska politiken  inträffade  en  fullständig  omkastning.  Förhållan- 
det till  Ryssland  blef  allt  mera  ljumt,  och  samtidigt  som  de  europei- 
ska stormagterna  förenade  sig  till  ett  gemensamt  hämndekrig  mot 
Frankrike,  hvilket  nyss  hade  proklamerat  sig  såsom  republik 
och  i  början  af  år  1793  halshuggit  sin  konung,  hade  det  svenska 
sändebudet  i  Paris,  friherre  Stael,  öfverenskoinmit  om  ett  förbund 
med  den  franska  republiken.  Denna  öfverenskommelse  blef  likväl 
icke  stadfäst  af  regeringen,  och  sålunda  undveks  ett  krig  med 
Ryssland.  Men  å  andra  sidan  vägrade  Sverige  att  af  bryta  sin 
handel  med  Frankrike,  hvilket  kejsarinnan  fordrade,  utan  förenade 
sig  med  Danmark  om  en  beväpnad  neutralitet  till  skyddande  af 
sin  handel.  I  allt  afvek  sålunda  förmyndareregeringen  från 
den    föregående  tidens  sträfvanden;    men  man  kan  likväl  icke 


528  FINLANDS     HISTORIA. 

förneka,  att  den  samma  i  början  visade  såväl  fasthet,  som  ock 
omsorg  om  rikets   fördelar  och  dess  sjelfständighet. 

Men  det  dröjde  ej  länge  förrän  förmyndareregeringens 
politik  tog  en  annan  riktning,  först  beträffande  de  inre  ange- 
lägenheterna och  sedermera  äfven  i  förhållande  till  de  främ- 
mande magterna.  Det  raseri,  hvari  republiken  i  Frankrike  på 
denna  tid  urartade,  slog  med  bestörtning  alla  regeringar  i 
Europa,  och  Reuterholm,  som  af  sina  fiender  beskyldes  för 
jakobinism,  började  till  och  med  sjelf  redan  frukta  de  resultat, 
till  hvilka  den  moderna  friheten  hade  kommit.  Ett  mindre 
gatutumult  i  Stockholm  i  slutet  af  år  1793  samt  några  häftiga 
uppsatser  i  tidningarna  väckte  hos  regeringen  en  tom  fruktan, 
hvaraf  följde  förföljelser  mot  enskilda  personer  och  öfver  hufvud 
inskränkningar  i  folkfriheten.  Under  tiden  ingingo  Armfelt 
och  hans  hemmavarande  vänner,  hvilka  voro  uteslutna  från 
regeringen  och  fruktade  onda  afsigter  från  förmyndareregerin- 
gens sida  emot  den  unge  konungens  tron,  en  farlig  samman- 
svärjning, för  att  göra  slut  på  Reuterholms  inflytande  och 
magt.  Enligt  Armfelts  plan  borde  den  unge  konungen  skiifva 
till  kejsarinnan  af  Ryssland  ett  bref,  i  hvilket  han  skulle  ut- 
tala sitt  förtroende  till  Armfelt  och  hans  åtgärder;  genom 
ryska  ministerns  inflytande  skulle  hertigens  tvingas  att  aflägsna 
Reuterholm ;  ryska  flottan  i  närheten  af  Stockholm  skulle  gifva 
mera  eftertryck  åt  dessa  fordringar,  och  i  händelse  af  behof 
skulle  man  till  och  med  kalla  dalkarlarne  till  hjelp.  Denna 
lättsinniga  plan  blef  likväl  snart  afslöjad;  Armfelts  och  hans 
medförbundnes  skriftvexling  blef  nämligen  på  svenska  regerin- 
gens föranstaltande  öppnad  och  kopierad  i  Hamburg.  I  De- 
cember 1793  fängslades  i  Stockholm  den  förbundne,  nämligen 
Armfelts  älskarinna,  hoffröken  Rudensköld,  sekreteraren  Elw •en- 
ström  och  flere  andra  misstänkta,  och  rättegång  väcktes  mot  dem 
vid  Svea  hofrätt.  Förgäfves  försökte  man  komma  åt  Armfelt  sjelf ; 
han  skyddades  af  neapolitanska  hofvets  synnerliga  vänskap,  och 
slutligen  flydde  han  genom  Wien  till  Ryssland.  Men  hans  hemli- 
gaste papper  öfverkommos  i  Neapel  och  sändes  till  Stockholm,  der 
de  gåfvo  laglig  bevisning  emot  de  anklagade.  Nu  fängslades  äfven 
öfverste  Johan  Fredrik  Aminoff,  och  alla  de  anklagade  dömdes 
enligt  lagen  till  döden  eller  hårda  straff.  Dock  blef  ingen 
afrättad ;  men  bestraffningarna  erhöllo  likväl  en  högeligen  sträng 
och  hämndlysten  form.     Fröken  Rudensköld  fick  stå  vid  skam- 


FÖUMYNDAKKRKGKIUNfiKN,     1792 1796.  529 

påle  och  insattes  på  spinnhuset,  Ehrenström  benådades  med 
schavott  och  fästning,  och  Aminoff,  hvars  delaktighet  ej  kunde 
bevisas,  dömdes  till  fängelse.  Äfven  Armfelts  namn:  "Gustaf 
Mauritz,  fäderneslandets  förrädare,"  sattes  på  skampålen.  Sjelf 
hade  han  med  sin  familj  lyckligen  undkommit  till  Ryssland, 
men  fick  derstädes  snart  erfara,  huru  mycket  han  hade  bedragit 
sig  i  afseende  å  kejsarinnans  afsigter.  Det  aflägsna  Kaluga 
anvisades  nämligen  åt  honom  till  uppehållsort,  och  det  enda 
förslag,  som  de  ryska  statsmännen  gjorde  beträffande  de  svenska 
förhållandena,  gälde  förnyandet  af  1720  års  regeringsform,  men 
ingalunda  konungamagtens  förstärkande. 

Det  är  klart,  att  dessa  tilldragelser  ingalunda  förbättrade 
förhållandet  emellan  Ryssland  och  Sverige.  Tvertom  begynte 
förmyndareregeringen  ånyo  underhandlingar  med  Frankrike, 
hvarest  Robespierre  nyligen  hade  blifvit  störtad  och  mildare 
tänkesätt  småningom  begynt  göra  sig  gällande.  Sverige 
erkände  den  franska  republiken  och  erhöll  fyratio  tunnor  guld. 
Vänskapen  med  Danmark  befästades  och  krigsrustningar  mot 
Ryssland  begynte  redan  vidtagas.  Om  våren  1796  syntes  kriget 
oundvikligt.  Kejsarinnan,  som  just  nyligen  hade  lyckligt  verk- 
stält Fölens  slutliga  delning  och  för  öfrigt  var  högeligen  för- 
bittrad öfver,  att  nian  hade  förlofvat  den  unge  konungen  med 
en  mecklenburgisk  prinsessa,  och  att  Sverige  helt  och  hållet 
undandrog  sig  hennes  inflytande,  uppstälde  såsom  första  vilkoret 
för  en  förlikning,  att  Reuterholm  skulle  aflägsnas  från  rege- 
ringen. Detta  medel  hjelpte,  och  då  den  unge  konungens 
egen  motvilja  äfven  eljes  gjorde  slut  på  det  påtänkta  äkten- 
skapet och  Sveriges  ställning  till  Frankrike  åter  hade  blifvit 
mindre  vänlig,  beslöt  man  att  så  vidt  möjligt  aflägsna  den 
gamla  Katharinas  vrede.  Kejsarinnan  inbjöd  den  unge  konungen 
och  hans  förmyndare  till  St.  Petersburg,  och  i  Augusti  1796 
begåfvo  sig  båda  (under  namn  af  "grefvarne  af  Haga  och 
Vasa")  med  ett  lysande  följe  genom  Åbo  och  Viborg  till 
kejsarrikets  hufvudstad,  der  de  dröjde  i  fem  veckor.  Gustaf 
Adolf  visade  i  början  all  beredvillighet  för  ett  af  kejsarinnan 
föreslaget  äktenskap  med  storfurstinnan  Alexandra  och  vid 
hofvet  hade  man  redan  förberedt  en  stor  förlofningsfest  till 
den  22  September.  Men  då  den  unge  konungen  orubbligt 
vägrade  att  tillförsäkra  sin  gemål  offentlig  utöfning  af  den 
grekiska  religionen,  så  förföll  hela  öfverenskommelsen.  Konungen 

Finland*  historia.  34 


530  FI.NLAM)S     HISTOKIA. 

återvände  genom  Finland  till  Stockholm,  och  alldenstund  han 
strax  derpå,  den  1  November,  fylde  18  år,  upphörde  nu  för- 
myndareregeringen. Reuterholm  hade  förgäfves  hoppats  att 
äfven  nu  få  qvarstanna  vid  ledningen  af  regeringsärendena. 
Han  afskedades  med  fullständig  onåd,  vistades  följande  sommar 
en  tid  på  Svidja  i  Nyland,  men  tillbragte  återstoden  af  sitt 
lif  utrikes  och  dog  år  1813  i  staden  Slesvig. 

Den  jämnförelsevis  korta  tid,  under  hvilken  Reuterholm 
och  hertig  Karl  innehade  regeringen  i  Sverige,  gaf  ej  tillfälle 
till  någon  nämnvärd  verksamhet  rörande  Finlands  inre  ekonomi. 
År  1793  nedsattes  likväl  en  komité  för  upphjelpande  af  landets 
ekonomiska  förhållanden,  och  i  allmänhet  synes  Reuterholm 
med  en  viss  värme  hafva  tänkt  på  sitt  fosterlands  förkofran. 
Det  är  äfven  utom  tvifvel,  att  de  sparsamhetsprinciper,  som 
nu  hade  begynt  göra  sig  gällande,  verkade  helsosamt  äfven 
på  förhållandena  i  Finland,  ehuru  de  af  styrelsen  begagnade 
medlen  icke  alltid  voro  de  förståndigaste.  Nyårsdagen  1794 
utgafs  t.  ex.  en  förordning  emot  lyx  och  ötverflöd,  i  hvilken 
bruket  af  kaffe  och  siden  helt  och  hållet  förbjöds.  Detta 
förbud  gaf  anledning  till  mångfaldigt  gyckel  och  öfverträddes 
sedermera  genom  hvarjehanda  slingervägar.  Vigtigare  var  det 
beslut,  som  fattades  år  1793  vid  firandet  af  Upsala  mötes 
tvåhundraåriga  jubelfest,  rörande  en  förbättrad  undervisnings 
åstadkommande  åt  lapparne,  isynnerhet  i  Kuusamo  lappmark. 
Det  synes  tydligen,  att  förmyndareregeringen  icke  saknade  god 
vilja,  och  vid  granskningen  af  dess  åtgärder  bör  man  ej  för- 
gäta, hvilken  svår  ställning  den  efter  Gustaf  III  hade  fått  på 
sin  del. 

Gustaf  IV  Adolf,  som  nu  sjelf  öfvertog  regeringen,  ådaga- 
lade många  ganska  berömvärda  anlag,  hvilka  syntes  lofva  åt 
hans  undersåtar  lycka  och  välgång.  Renhet  i '  seder,  en  sträng 
sparsamhet  samt  fasthet  i  löften  och  beslut  voro  de  goda 
sidorna  af  hans  karaktär.  Men  denna  karaktär  led  på  samma 
gång  af  några  förderfliga  fel,  hvilka  med  tiden  gjorde  sig  allt 
mera  märkbara.  Gustaf  III  hade  en  gång  yttrat:  min  son 
kommer  att  sluta  illa,  ty  han  är  dum  och  envis.  Det  är 
möjligt,  att  dessa  brister  skulle  åstadkommit  mindre  skada. 
om  Gustaf  IV  Adolfs  regering  hade  inträffat  under  ett  mindre 
stormigt  tidehvarf.  Men  den  lid  var  kommen,  då  Napoleon 
Bonaparte,  buren  af  den  franska  nationalandan,  begynte  gestalta 


GUSTAF    IT    ADOLFS    KKGERING,     17  96 1809.  531 

Europas  förhållanden,  och  hvarje  stat  nödgades  på  ett  eller 
annat  sätt  inrätta  sin  ställning  efter  denna  nya  företeelse. 
Gustaf  IV  Adolf,  hvilken  hade  de  öfverdrifnaste  föreställningar 
om  den  ärfda  konungamagtens  helighet  och  äfven  af  detta 
skäl  afskydde  den  franska  revolutionen,  hade  ännu  dertill  fått 
i  sitt  hufvud,  att  han  skulle  följa  Karl  XH:s  handlingssätt, 
och  ville  efter  denna  sin  förebilds  exempel  vara  rättvisans 
skipare  i  verldens  förvecklingar  och  tumult.  Men  den  svenska 
konungens  oförstånd  och  bristande  förmåga  bragte  förakt  öfver 
honom  sjelf  och  förderf  öfver  hans  rike,  samt  afgjorde  äfven 
Finlands  slutliga  öde.  Likasom  Karl  XII  först  hade  bragt 
seklernas  band  emellan  Finland  och  Sverige  att  lossna,  så 
skulle  nu  hans  svaga  skuggbild  helt  och  hållet  afslita  dem. 
De  åtta  första  åren  af  Gustaf  Adolfs  egen  regering  för- 
flöto  likväl  någorlunda  i  lugn,  fastän  den  politiska  ställningen 
ofta  syntes  osäker  och  hotande.  Med  Ryssland  förblef  förhål- 
landet i  början  någorlunda  vänskapligt,  ehuru  det  påtänkta 
äktenskapet  med  storfurstinnan  nu  helt  och  hållet  uppslogs. 
I  dess  ställe  förmälde  sig  Gustaf  Adolf  år  1797  med  prin- 
sessan Fredrika  af  Baden,  hvars  äldre  syster,  Elisabeth,  var 
förmäld  med  tronföljaren  Alexander  i  Ryssland.  Förutom  denna 
sålunda  uppkomna  slägtskap,  funnos  äfven  andra  omständigheter, 
hvilka  på  denna  tid  närmade  de  bägge  regenthusen  till  hvar- 
andra.  Den  gamla  kejsarinnan  Katharina  II  hade  dött  den 
17  November  1796,  och  på  tronen  hade  uppstigit  hennes  son 
Paul  J,  som  till  sin  karaktär  och  sina  böjelser  i  många  af- 
seenden  liknade  den  svenske  konungen.  En  mindre  samman- 
drabbning emellan  tullbetjeningen  om  hösten  1797  hade  väl 
framkallat  en  plötslig  hotelse  från  Rysslands  sida;  men  denna 
sak  blef  snart  bilagd.  Året  derpå  försökte  kejsaren  indraga 
Sverige  i  det  krigsförbund,  hvilket  då  under  Englands  led- 
ning ingicks  emot  Frankrike;  men  den  våldsamhet,  hvarmed 
England  på  denna  tid  behandlat  svenska  handelsfartyg,  afhöll 
konungen  från  att  förena  sig  i  detta  företag.  Snart  ändrade 
likväl  äfven  Rysslands  politik  riktning.  Den  ryska  arméns 
tillfångatagande  i  Holland  och  Englands  visade  vinningslystnad 
förbittrade  Paul  så,  att  äfven  han  öfvergaf  sin  förra  plan  och 
beslöt  att  ånyo  upplifva  den  beväpnade  neutraliteten  på 
samma  fot  som  20  år  tidigare.  Detta  förslag  behagade  höge- 
ligen   den   svenske  konungen;  sent  om  hösten  1800  reste  han 


53*2  FINLANDS    HISTORIA. 

sjelf  öfver  Finland  till  St.  Petersburg  och  afslöt  förbundet, 
hvari  kort  derpå  äfven  Danmark  och  Preussen  förenade  sig. 
Detta  förbund  var  på  väg  att  upptända  ett  allmänt  krig  på 
de  nordliga  hafven.  Englands  flotta  visade  sig  om  våren  1801 
utanför  Köpenhamn  och  tvang  danska  regeringen  att  utträda 
ur  förbundet.  Derpå  skulle  kanhända  turen  kommit  till 
Sverige.  Men  just  samtidigt  hade  kejsar  Paul  den  23  Mars 
1801  fallit  offer  för  en  sammansvärjning,  och  hans  20-årige 
son  Alexander  Z,  som  nu  hade  stigit  på  tronen,  ingick  på 
egna  och  de  förbundna  staternas  vägnar  förlikning  med  England. 
Förändringen  i  Rysslands  regering  hotade  i  början  att 
förstöra  det  vänskapliga  förhållandet  rikena  emellan,  och  att 
freden  det  oaktadt  förblef  obruten,  var  ingalunda  Gustaf  Adolfs 
förtjenst;  ty  tvertemot  alla  förståndiga  mäns  råd  retade  han 
oupphörligt  genom  allehanda  små  förolämpningar  sin  mägtiga 
granne.  Förgäfves  bemödade  sig  Armfelt,  som  om  våren  1801 
fick  återvända  från  sin  landsflykt,  att  återknyta  neutralitetsför- 
bundet. Kallsinnigheten  svågrarne  emellan  tilltog  allt  mera 
och  kunde  ej  ens  afhjelpas  derigenom,  att  de  båda  höga 
gemålerna,  Elisabeth  och  Fredrika,  höllo  en  fyra  dagars  sam- 
mankomst vid  Abborfors,  på  ryska  sidan  om  gränsen.  Just 
på  denna  tid  hade  i  fråga  om  gränsen  ett  nytt  tvisteämne 
uppstått.  Ända  ifrån  freden  i  Åbo  hade  gränsen  i  många 
afseenden  förblifvit  obestämd;  freden  i  Wärälä  hade  lemnat 
detta  missförhållande  oafhjelpt,  och  ehuru  sedermera  1791  och 
1798  fråga  hade  varit  om  ett  noggrannare  uppgående  af 
riksgränsen,  var  frågan  likväl  allt  ännu  på  samma  oordnade  fot. 
Saken  blef  föremål  för  konungens  uppmärksamhet,  då  den 
kungliga  familjen  sommaren  1802  gjorde  en  längre  resa  i 
Finland.  Ben  11  Juni  inträffade  majestäten  i  Åbo,  voro 
närvarande  vid  en  magister-  och  doktorspromotion  och  lade 
äfven  vid  samma  tillfälle  grundstenen  till  ett  nytt,  präktigt 
akademihus.  Från  Åbo  stäldes  färden  till  Parola  malm,  der 
flere  finska  regementen  voro  samlade  till  öfning.  Derefter  be- 
söktes Helsingfors,  Lovisa  och  gränsen  vid  Kymmene-elf,  hvar- 
ifrån  färden  fortsattes  genom  Savolaks  till  Uleåborg  och  åter 
genom  Vasa  till  Åbo.  Sedan  den  kungliga  familjen  än  en 
gång  besökt  Helsingfors,  derifrån  drottningen  begaf  sig  till 
Stor-Abborfors  för  att  råka  sin  syster,  stäldes  återfärden  i 
början    af   Augusti  till  Sverige.     Konungens  vistelse  i  Finland 


GUSTAF    IV    ADOLFS    REGERING,     1796 180  9.  533 

hade  sålunda  varat  i  två  månader.  Vid  Abborfors  lät  konungen 
måla  hela  bron  öfver  den  vestra  grenen  med  de  svenska  färgerna, 
ehuru  Ryssland  hittills  hade  innehaft  ena  hälften  af  den  samma. 
Saken  väckte  mycken  förbittring  i  St.  Petersburg,  och  denna 
förbittring  ökades  än  mer,  då  i  slutet  af  samma  år  konungen 
fick  sin  andra  son,  Karl  Gustaf,  och  åt  honom  gafs  titeln  af 
"Finlands  storfurste"1,  ehuru  efter  Karl  XII  ingen  svensk  konung 
hade  begagnat  den  samma.  Till  följd  af  dessa  och  andra 
obetydliga  orsaker  började  Ryssland  tidigt  år  1803  göra  väl- 
diga krigsrustningar,  emot  hvilka  äfven  i  Finland  försvars- 
anstalter vidtogos.  Men  äfven  denna  gång  kom  en  förlikning 
åter  till  stånd,  och  snart  derefter  inträffade  den  olyckliga  för- 
ändringen i  Gustaf  Adolfs  sinne,  då  Napoleons  störtande  upp- 
fylde  alla  hans  tankar  och  bragte  honom  att  glömma  såväl 
sina  grannar  som  äfven  sina  egna  undersåtar.  Men  innan  vi 
fortgå  till  detta  sista  drama,  nödgas  vi  kasta  en  blick  på  de 
inre  regeringsåtgärderna. 

Redan  konungens  första  regeringstid  visade,  att  det  poli- 
tiska lifvets  friare  former  voro  en  skräck  för  honom.  Redan 
det  väckte  en  ledsam  uppmärksamhet,  att  den  unge  konungen 
ej  vid  sitt  tillträde  till  regeringen  enligt  gammal  sed  sammankallat 
rikets  ständer,  och  missnöjet  tilltog  ytterligare,  då  tryckfriheten  dag 
från  dag  inskränktes.  Visserligen  vunno  konungens  sparsamhet, 
ordningssinne  och  rättskänsla  ett  tacksamt  erkännande;  men 
flere  olyckliga  tilldragelser  förminskade  det  goda  intrycket  af 
dessa  konungens  förtjenster.  Hårda  missväxtår  gjorde  jord- 
brukarens ställning  högst  beklagansvärd,  och  engelsmännens 
kaperier  till  sjös  förstörde  rikets  handel.  Det  hjelpte  ej  stort 
att  inan  försökte  genom  nya  förordningar  hämma  öfverflödet, 
att  t.  ex.  kaffet,  som  först  blifvit  frigifvet,  åter  förbjöds,  och 
att  husbohofsbränningen,  hvaraf  arrendet  år  1797  hade  blifvit 
bortgifvet  för  tio  år,  sedan  upphäfdes.  Den  ekonomiska  krisen 
tilltog  ändock  i  en  betänklig  grad,  hvartill  isynnerhet  bidrog 
Riksgäldskontorets  trångmål  och  riksgäldssedlarnes  af  denna 
orsak  allt  mera  sjunkande  värde.  Dessa  omständigheter  nöd- 
gade slutligen  konungen  att  sammankalla  ständerna  om  våren 
1800;  men  riksdagen  förlades  till  Norrköping,  der  man  trodde 
de  frisinnade  stämplingarna  hafva  mindre  kraft  att  verka,  än 
i  Stockholm.  Följden  blef  i  sjelfva  verket,  att  adeln  öfver 
liufvud  ganska  fåtaligt  infann  sig;  flere  uteblefvo  äfven  af  don 


534  FINLANDS     HISTORIA. 

orsak,  att  de  ej  genom  sin  närvaro  ville  gifva  sitt  godkän- 
nande åt  Förenings-  och  Säkerhetsakten,  och  för  fiunarne  var 
dessutom  den  tidiga  årstiden  ett  hinder.  Att  sinnesstämningen 
föröfrigt  inom  finska  adeln  var  högeligen  uppretad  och  att 
man  vid  denna  tid  talade  om  säkerhetsaktens  upphäfvande,  var 
äfven  i  St.  Petersburg  en  känd  sak,  och  kejsar  Paul  erbjöd  åt 
svenska  sändebudet  beväpnad  hjelp,  om  under  riksdagen  upp- 
roriska rörelser  skulle  uppstå  i  Finland.  Sjelfva  riksdagen  fick 
en  något  stormig  karaktär.  Sedan  konungens  kröning  i  vanlig 
ordning  hade  försiggått,  skred  man  till  hufvudfrågan,  på  hvad 
sätt  riksgäldssedlarne  med  bankens  bistånd  skulle  inlösas,  och 
för  huru  lång  tid  den  i  och  för  detta  behof  nödvändiga  be- 
villningen  skulle  upptagas.  Det  yngre  frisinnade  partiet  inom 
adeln  motsade  med  häftighet  bevillningens  medgifvande  på 
obestämd  tid,  och  då  den  gamle,  kraftfulle  Toll  likväl  med 
våld  dref  saken  igenom,  afsade  sig  flere  riksdagsmedlemmar 
sitt  adelskap.  Äfven  inom  bondeståndet  förmärktes  en  mot- 
sträfvighet,  h vilken  likväl  Toll  med  föga  möda  lyckades  af- 
lägsna.  På  detta  sätt  erhöll  regeringen  de  nödiga  medel, 
hvarmed  riksgäldssedlarne  kunde  inlösas;  en  del  skulle  inlösas 
af  banken,  och  de  öfriga  betalas  med  de  nya  bevillningsmedlen. 
Uti  bevillningen  af  år  1800  skattlades  i  sjelfva  verket  många 
förnödenhetsartiklar,  såväl  öfverflödiga  som  af  dagliga  behofvet 
påkallade,  hvilkas  begagnande  hittills  varit  en  hvar  fritt  med- 
gifvet.  Sålunda  kommo  under  bevillningen  icke  allenast  nju- 
tandet af  utländska  drycker  och  tobaksrökande,  tuggande  och 
snusande,  samt  rättigheten  att  begagna  siden  och  annat  dylikt 
öfverflöd,  utan  äfven  såsom  öfverflödige  ansedda  tjenare,  hundar, 
husgeråd,  fickur  och  fönsterlufter.  Anmärkningsvärdt  är  för 
öfrigt,  att  just  vid  denna  riksdag  bondeståndet  erhöll  delaktighet 
med  de  öfriga  stånden  i  Bankens  förvaltning,  hvilken  dittills 
uteslutande  hade  varit  öfverlemnad  åt  de  tre  högre  ståndens 
garanti  och  vård.  Men  hufvudsaken,  hvarför  riksdagen  var 
sammankallad,  nämligen  Riksgäldskontorets  upphjelpande,  blef 
ej  ens  nu  genast  på  det  klara.  Först  år  1803  vidtog  man 
slutligen  den  utväg,  att  riksgäldssedlarne  inlöstes  med  afdrag 
af  en  tredjedel,  hvarigenom  en  bankens  riksdaler  kom  att  ut- 
göra 1£  riksdaler  riksgäld.  Förutom  denna  sålunda  verkstälda 
myntförändring,  är  bland  gagneliga  åtgärder  särskildt  värd  att 
nämnas  förordningen  om  enskiftet,   hvilket  år   1803  först  verk- 


<.  t  STA  F    IT    ADOLFS    REGERING,     1796 1809.  535 

stäldes  i  Skåne,  men  sedan  år  1807  bestämdes  för  hela  riket. 
Genom  denna  förständiga  åtgärd  skildes  hvarje  hemmans  egor 
från  byalaget  och  sammanfördes  så  vidt  möjligt,  hvarigenom 
lägenheternas  skötsel  blef  vida  beqvämare  och  bättre.  Särskildt 
i  Finlands  ekonomiska  förhållanden  inträffade  under  Gustaf 
Adolfs  tid  mången  nyttig  förändring.  Den  anmärkningsvärdaste 
tilldragelsen  var,  då  ett  antal  fosterländskt  sinnade  män  på 
konungens  födelsedag  den  1  November  1797  stiftade  Finska 
Hushållningssällskapet,  hvars  första  ordförande  blef  dåvarande 
biskopen  i  Åbo  Jakob  Gadolin.  Detta  fosterländska  sällskap 
togs  strax  året  derpå  under  konungens  särskilda  beskydd  och 
fick  från  regeringen  emottaga  flere  penningeunderstöd  för  sär- 
skilda ändamål.  Sålunda  anförtroddes  åt  sällskapet  koppymp- 
ningens befordran,  och  år  1801  anslogs  1,000  riksdaler  årligen 
åt  sällskapet  till  potatisodlingens  utbredande,  hvarjämte  hvarje 
hemmansegare  och  torpare  ålades  att  odla  5 — 10  kappland  med 
potäter.  Äfven  kommunikationernas  förbättrande  var  föremål 
för  regeringens  omtanke.  I  Sverige  fullbordades  år  1800 
Trollhätte  kanal,  och  en  förordning  utfärdades,  hvaraf  sedan 
Göta  kanal  fick  sitt  upphof.  I  Finland  nedsattes  år  1799  en 
särskild  komité  för  forsrensningarna,  till  hvilket  ändamål  6,000 
riksdaler  årligen  anslogos  samt  500  man  soldater  till  arbets- 
kommando, och  åren  1803 — 1807  arbetades  på  en  kanal  vid 
Kumo  elf,  ehuru  arbetet  sedan  afstannade.  Öfver  hufvud  synes 
Gustaf  Adolf  med  en  viss  välvilja  hafva  betraktat  Finland  och 
dess  innebyggare,  bland  hvilka  tidens  revolutionära  sträfvanden, 
till  följd  af  landets  aflägsna  belägenhet,  fått  föga  fotfäste. 
Samtidigt  som  Upsala  universitet,  hvars  ungdom  beskyldes  för 
jakobinism,  blef  föremål  för  konungens  onåd,  fick  Åbo  akademi 
emottaga  flerfaldiga  ynnestbevis.  Ett  nytt  akademihus  upp- 
fördes midt  emot  domkyrkan,  och  år  1803  tillkännagaf  konungen 
sin  afsigt  vara,  att  låta  "Finlands  storfurste"  göra  sina  studier 
vid  denna  ryktbara  institution,  hvarest  Porthan,  Calonius,  Teng- 
ström,  Hellström,  Franzén  och  Gabriel  Israel  Hartman  som 
bäst  verkade  såsom  lärare.  En  bataljon  af  lifregementet  för- 
flyttades redan  då  till  Finland  och  erhöll  titel  af  "Finska 
gardet",  för  att  nämligen  framdeles  blifva  prinsens  lifvakt. 
Men  den  lilla  storfursten  dog  redan  1805  och  kom  sålunda 
icke  att  pröfva  ödets  ofta  nog  hårda  vexlingar. 


536  FINLAND*     HISTOKIA. 

Just  vid  denna  tid  hade  konungen  till  sin  egen  och 
rikets  olycka  begynt  inblanda  sig  i  Europas  allmänna  stats- 
angelägenheter, följande  dervid  samma  emot  den  franska  revo- 
lutionen fiendtliga  politik,  som  Gustaf  III  under  sina  sista  år. 
Sommaren  1803  reste  Gustaf  Adolf  med  sin  gemål  till  Tysk- 
land, der  han  dröjde  halftannat  år,  för  der  mesta  i  Baden, 
drottningens  fädernesland.  Under  hans  vistelse  der  inträffade, 
att  en  bourbonsk  prins,  hertigen  af  Enghien,  i  Mars  1804 
våldsamt  bortfördes  från  Tysklands  område  till  Paris,  der  han 
blef  dömd  till  döden  och  skjuten.  Kort  derefter  lät  Napoleon 
utropa  sig  till  Frankrikes  kejsare  med  ärftlig  värdighet.  Dessa 
tilldragelser  fylde  konungens  sinne  med  oförsonligt  hat  emot 
detta  "korsikanska  vilddjur",  som  han  på  fullt  allvar  trodde 
vara  Uppenbarelsebokens  odjur.  Han  försökte  på  allt  sätt 
uppegga  de  tyska  hofven  till  hämnd  emot  Frankrike  och 
erbjöd  åt  de  emigrerade  bourbonerna  en  tillflyktsort  i  sitt 
rike,  i  anledning  hvaraf  de  franska  prinsarne  i  sjelfva  verket 
höllo  ett  familjemöte  i  Kalmar  om  hösten  1804.  Men  de 
europeiska  magterna  visade  i  början  alltför  liten  benägenhet 
att  bryta  freden;  Armfelt,  som  i  Wien  använde  alla  medel 
för  att  förmå  Österrike  till  krig,  blef  nästan  direkt  utvisad 
derifrån,  och  hans  besök  vid  preussiska  hofvet  lyckades 
ännu  mindre.  Först  då  England  och  Ryssland  hade  förenat 
sig  med  Sverige  till  ett  krigsförbund  och  äfven  Österrike  efter 
mycken  tvekan  slöt  sig  till  dem,  syntes  Gustaf  Adolfs  förhopp- 
ning förverkligas.  I  November  1805  kom  han  åter  till  Pom- 
mern och  fick  under  sitt  befäl  äfven  den  ryska  styrka,  som 
hade  anländt  dit.  Men  innan  ännu  den  svenska  konungen  i 
sin  obeslutsamhet  hade  hunnit  ens  börja  sin  krigiska  stråt, 
hade  Napoleon  i  söder  besegrat  Österrikes  stridskrafter  och 
vid  Austerlitz  (den  2  December  1805)  slagit  såväl  Österrikes 
som  Rysslands  kejsare.  Den  svenska  armén,  som  hade  fram- 
ryckt ända  till  Elbe,  mötte  derstädes  preussarne,  och  nödgades 
åter  draga  sig  tillbaka.  Gustaf  Adolf,  som  för  denna  gång 
hade  fått  nog  af  krigiska  företag,  begaf  sig  om  hösten  1806 
tillbaka  till  Sverige,  och  man  hade  nu  skäl  att  emotse  fred- 
liga tider. 

Men  just  då  hade  hofvet  i  Berlin  slutligen  råkat  i  krig 
med  Frankrike  och  blef  sålunda  nu  svenska  konungens  bunds- 
förvandt.     Lyckan   var   likväl  icke  blidare  mot  preussarne,  än 


(HSTAF    IV    ADOLFS    UKGKIUNG,     1796 — 1809.  f).*57 

den  hade  varit  emot  Österrike.  Slagen  vid  Jena  och  Auerstädt 
(den  14  Oktober  1806)  tillintetgjorde  på  en  dag  Preussens 
krigiska  rykte  och  lade  hela  den  preussiska  monarkien  för 
Napoleons  fötter.  I  början  af  år  1807  inträngde  fransmännen 
redan  i  svenska  Pommern,  hvilket  blott  genom  en  ingången 
vapenhvila  räddades.  Men  nu  uppflammade  Gustaf  Adolfs 
krigiska  ifver  ånyo.  I  Maj  kom  han  för  tredje  gången  till 
Stralsund,  hemtade  med  sig  dit  nya  trupper  (bland  annat  äfven 
ett  par  tusen  man  från  de  finska  regementena)  och  uppsade 
vapenhvilan.  Olyckligtvis  hade  det  egentliga  kriget  då  redan 
upphört.  Napoleon  hade  slagit  ryssarne  vid  Weicjisel  i  flere 
drabbningar,  och  kejsar  Alexander  hade  i  Tilsit  begynt  freds- 
underhandlingar med  Frankrike.  Under  sådana  omständigheter 
fördrefvos  svenskarne  med  ringa  möda,  först  inom  Stralsunds 
murar  och  sedan  till  Rugen,  derifrån  de  om  hösten  genom  en 
särskild  öfverenskommelse  tillätos  att  återvända  till  Sverige. 
På  hela  det  europeiska  fastlandet  vågade  ingen  mera  motstå 
Napoleons  magt;  endast  England,  hafvens  beherskare,  stod 
fortfarande  upprätt  och  hade  dessa  dagar  (den  7  September) 
med  våld  fört  danska  flottan  från  Köpenhamn,  för  att  den 
nämligen  ej  skulle  tagas  i  beslag  af  Napoleon.  Men  svenska 
konungen,  som  ännu  genom  Rysslands  bemedling  hade  kunnat 
ingå  förlikning  med  Frankrike,  förblef  envist  vid  förbundet  med 
England,  men  vidtog  likväl  icke  de  rustningar,  hvilka  detta 
öfvermodiga  uppträdande  skulle  hafva  fordrat.  Och  likväl 
skulle  det  redan  varit  hög  tid  att  rusta  sig;  ty  Napoleons 
hämnd  dröjde  ej  mer.  Verldens  beherskare  ville  icke  lemna 
en  obetydlig  småkonungs  envishet  ostraffad,  utan  beslöt  slutligen 
störta  Gustaf  Adolf  från  tronen  och  söndersplittra  hans  rike. 
Vi  hafva  nödgats  i  korthet  beröra  dessa  allmänna  till- 
dragelser i  Europa,  för  att  förstå  den  ödesdigra  skickelse,  som 
nu  med  anledning  deraf*  bereddes  Finland.  I  Tilsit,  hvarest 
Napoleon  och  Alexander  gjorde  sitt  fördrag  och  delade  emellan 
sig  herraväldet  öfver  verlden,  hade  den  förstnämnde  fordrat, 
att  Alexander  skulle  taga  svenska  konungen  under  sin  upp- 
tuktelse och  bedt  honom  såsom  lön  för  sin  möda  hålla  till 
godo  med  Finland.  Alexander  var  likväl  föga.  benägen  för 
detta  förslag;  den  svenska  konungen  var  hans  svåger  och 
bundsförvandt,  och  det  land,  som  genom  ett  dylikt  lömskt 
öfverfall    skulle    förvärfvas,    syntes    knapt    löna    mödan  af  en 


538  FINLANDS     HISTORIA. 

sådan  eröfring;  deremot  väckte  Donaufurstendömena,  Moldau 
och  Walachier,  för  ögonblicket  Alexanders  lystnad.  Men  Na- 
poleon å  sin  sida  var  ihärdig  i  sina  hämndplaner  och  gjorde 
allt  för  att  uppegga  Alexander  till  detta  steg:  Sverige  var  ju 
Rysslands  "geografiska  fiende";  finska  gränsen  var  alltför  nära 
St.  Petersburg,  hvars  sköna  qvinnor  borde  befrias  från  att  i 
sina  palats  lyssna  till  de  svenska  kanonerna.  Med  anledning 
af  dessa  underhandlingar  åtog  sig  likväl  Alexander,  att  åtmin- 
stone skilja  sin  svåger  från  förbundet  med  England.  I  Oktober 
1807  öfverlemnade  ryska  ministern  i  Sverige,  David  Alopceus, 
en  infödd  finne  från  ryska  Finland,  åt  Gustaf  Adolf  ett  skrift- 
ligt tillkännagifvande  af  kejsarens  fordringar;  dessa  voro,  att  i 
stöd  af  den  "beväpnade  neutraliteten",  Östersjön  skulle  stängas 
för  den  engelska  krigsflottan.  Samtidigt  förklarade  likväl  redan 
Ryssland  krig  emot  engelsmännen  och  hade  sålunda  sjelf  öfver- 
gifvit  den  neutrala  ståndpunkten.  Af  allt  syntes,  att  Alexander 
för  tillfället  helt  och  hållet  följde  Napoleons  idéer,  och  dessutom 
fick  man  äfven  säkra  underrättelser  om,  att  en  rysk  eröfrings- 
armé  sammandrogs  vid  finska  gränsen.  Men  det  oaktadt  förblef 
Gustaf  Adolf  likasom  slagen  med  blindhet;  han  biföll  icke  till 
Rysslands  fordringar,  och  skred  ej  heller  till  något  slags  försvars- 
åtgärder på  finska  sidan.  Tvertom  var  han  betänkt  uppå  att 
lemna  finnarne  att  sköta  sig  sjelfva  och  under  tiden  med  Eng- 
lands hjelp  eröfra  Norge,  på  hvilket  land  Sveriges  regenter  redan 
länge  hade  kastat  begärliga  blickar.  Fastän  kriget  hade  hotat  i 
ett  hälft  års  tid,  var  Finlands  försvar  sålunda  på  intet  vis  ordnadt, 
då  i  Februari  1808  de  ryska  härarne  närmade  sig  dess  gränser. 
Orsakerna  till  Alexanders  dröjsmål  med  angreppet  voro 
synbarligen  mångahanda.  För  det  första  synes  han  ännu  någon 
tid  hafva  hoppats,  att  kriget  på  ett  eller  annat  sätt  skulle 
kunna  undvikas;  ty  till  och  med  i  Ryssland  ogillades  af  den 
allmänna  opinionen  ett  dylikt  öfverfall,  hvilket  skulle  ske  mindre 
för  Rysslands  egen  fördel,  än  för  att  tillfredsställa  Frankrikes 
önskan.  Men  då  Napoleon  oupphörligt  förnyade  sitt  yrkande, 
ansågs  likväl  vintertiden  lämpligare  för  ett  anfall,  ty  då  voro 
Finlands  vidsträckta  vattendrag  frusna  och  erbjödo  ej  försva- 
rarne samma  fördel,  som  om  sommaren ;  föreningen  med  Sverige 
var  äfven  då  afbruten,  och  Englands  flotta  hindrades  af  isen 
att  komma  till  hjelp.  Detta  tillfälle  ville  Rysslands  marin- 
minister   Tschitschagow    begagna,    för    att    bemägtiga  sig  den 


f™ska   kriget,    1808,   1809.  539 

svenska  skärgårdsflottan,  hvilken  låg  infrusen  i  hamnen  vid 
Sveaborg.  För  öfrigt  voro  åsigterna  om  krigets  ändamål  ganska 
olika  inom  den  ryska  regeringen.  Några,  bland  dem  i  främsta 
rummet  krigsministern,  den  hårde  Araktschejew,  ville  nu  med 
ens  förflytta  kejsardömets  gräns  ända  till  Bottniska  viken  och 
sålunda  förvandla  Finland  till  en  rysk  provins.  Men  Alexanders 
ädla  och  storsinnade  tänkesätt  och  högre  politiska  vyer  upp- 
reste sig  emot  en  dylik  våldsbragd.  Deremot  kom  det  gamla 
förslaget  om  Finlands  sjelfständighet  åter  i  fråga,  och  Georg 
Magnus  Sprengtporten,  nu  en  66  års  gubbe,  kallades  den  12 
Januari  till  samtal  med  kejsaren.  Man  hade  först  ämnat  åt 
honom  något  underbefäl  vid  eröfringshären,  men  man  afstod 
derifrån  på  bans  egen  begäran.  Till  öfverbefälhafvare  förord- 
nades en  estländsk  adelsman,  grefve  Buxhöwden,  och  till  chefer 
för  de  skilda  afdelningarna  generallöjtnanterna,  grefve  Tutschkow, 
grefve  Kamenski  och  furst  Bagration,  hvilka  alla  likasom  ock 
deras  soldater  nyss  fått  öfva  sig  i  kriget  emot  Napoleon. 
Sprengtporten  deremot  medföljde  utan  något  befäl,  uteslutande 
i  politiska  uppdrag,  hären  till  sitt  forna  fädernesland.  Sålunda 
syntes  de  länge  förgätna  planerna  från  år  1788  åter  hafva 
vaknat  till  lif,  och  det  är  utom  allt  tvifvel,  att  i  Finland  allt 
ännu  funnos  flere,  som  ansågo  landets  frånskiljande  från  Sverige 
ej  allenast  oundvikligt,  utan  äfven  gagneligt.  Men  å  andra 
sidan  hade  pligtkänslan  starka  rötter  hos  folket,  och  de,  hvilka 
hade  trott  att  finnarne  skulle  gifva  sig  utan  motstånd,  fingo 
snart  erfara  sitt  misstag-  En  strid  begynte,  livars  olyckliga 
vexlingar  likväl  räddade  det  finska  folkets  ära :  det  evigt  minnes- 
värda, af  m  sången  förherligade  1808  års  krig  tog  sin  början. 
Så  snart  man  i  Finland  erhöll  siiker  kunskap  om,  att 
den  ryska  hären  sammandrogs  vid  gränsen,  hade  generallöjtnant 
af  Klercker,  hvilken  förde  interimsbefälet  i  Finland,  gifvit  de 
finska  trupperna  befallning  att  skynda  till  sina  samlingsorter. 
Den  finska  hären,  de  indelta  och  de  värfvade  bataljonerna 
sammanräknade,  uppgick  på  denna  tid  till  omkring  19,000 
man,  en  till  antalet  nog  liten  styrka,  men  i  anseende  till 
krigsduglighet  och  dess  officerskårs  skicklighet  kanske  den  för- 
nämsta delen  af  rikets  armé.  Häraf  förlades  tredjedelen  i 
Sveaborg  samt  några  truppafdelningar  till  Svartholm,  Hangöudd 
och  Nord-Karelen ;  de  öfriga  ordnades  till  en  rörlig  armé  i  tre 
afdelningar.     Den  första  och  andra  afdelningen,  under  befäl  af 


540  FISLANDS    HISTORIA. 

Öfverstarne  Palmfelt  och  Karl  Johan  Adlercreutz,  stego  till 
nära  7,000  man  och  samlade  sig  vester  om  Kymmene-elf 
emellan  Perno  och  Nybo.  Savolaksarmén  åter,  hvilken  med 
reserven  uppgick  till  3,000  man,  förenade  sig  till  största  delen 
i  St.  Mickel  under  grefve  Cronstedts  befäl.  Äfven  ryssarnes 
anfall  delade  sig  åt  tvenne  håll.  Tvenne  afdelningar,  Ka- 
menskis  och  Bagrations,  utgörande  tillsammans  vidpass  16,000 
man,  skulle  vid  Abborfors,  Anjala  och  Keltis  föras  öfver  Kym- 
mene-elf mot  vester,  och  samtidigt  skulle  Tutschkows  afdelning, 
nära  8,000  man  stark,  på  två  vägar,  nämligen  ifrån  Nyslott 
och  Willmanstrand,  intränga  i  Savolaks  oeh  derifrån  norrut. 
Tidigt  om  morgonen  den  21  Februari  gick  Buxhöwden  sjelf 
vid  Abborfors  öfver  gränsen  och  tog  samma  afton  sitt  hög- 
qvarter  i  Lovisa.  Någon  krigsförklaring  hade  ännu  ej  skett; 
endast  tvenne  af  Buxhöwden  utfärdade  proklamationer  förkun- 
nade den  ryska  härens  ankomst.  I  den  ena  af  dessa  upp- 
manade den  ryska  befälhafvaren  Finlands  innevånare  till  under- 
gifvenhet,  i  det  han  tillförsäkrade  dem  vidmagthållandet  af 
landets  lagar  och  uppfordrade  dem  att  sända  lagenligt  valda 
representanter  till  landtdag  i  Åbo*);  i  den  andra  åter  upp- 
fordrades de  finska  soldaterna  att  öfverge  de  svenska  fanorna. 
Men  dessa  proklamationer  eggade  blott  till  ett  kraftigare  mot- 
värn, och  den  finska  hären,  som  drog  sig  tillbaka  för  öfver- 
magten  emot  Tavastehus,  bestod  på  fiere  ställen  heta  strider. 
I  Elimä  försvarade  Nylands  jägare  ett  helt  dygn  sin  ställning, 
till  dess  magasinerna  hunnit  bergås.  Vid  Artsjö  slog  öfverste 
Fleming  med  Åbo  regemente  fienderna  tillbaka  och  retirerade 
derefter  emot  Orimattila.  I  sistnämnde  socken  öfverfölls  Adler- 
creutz  af  Bagration  nattetid  och  i  36  graders  köld,  då  man 
ej  väntade  någon  fiende;  men  Åbo  och  Björneborgs  bataljoner 
kastade  med  bajonetten  de  anfallande  tillbaka.  Följande  dag 
kämpade  Tavastehus  regemente  med  samma  tapperhet  men  med 

*  Såsom  språkprof  vilja  vi  här  aftrycka  ett  stycke  ur  Buxhöwdens  prokla- 
mation, daterad  Fredrikshamn  ^  Februari  1808: 

»Kå-ska  må-nänkalltasja  assjå-ja  vojpi  tapahtua,  ja  tojmituxäxi  Naborin- 
såvinnolla,  muolämminpuolän-piilänluotamus,  ja  yximjelisys  Pätöxissa  tarpäl- 
linen  on,  nin  Pydätan  täjtä  tämän  kautta,  mahdollisässa  Ajassa,  läbätä  täjdan 
Fullmächtilöita  Laellisästi,  jokaisesta  Provinsista,  nin  kuin  Härrojn-päivissa 
tavallinän  on,  jotka  Turun  Kaupungissa  neuvå-tälävät  kajkesta,  kuin  Maan 
hyödytyxi  on  mahdollinän  tähdä.» 


FINSKA    KKIGKT,     1808 — 1809.  541 

mindre  framgång  vid  Okerois  emot  den  påträngande  fiendtiiga 
styrkan.  Slutligen  hade  i  början  af  Mars  största  delen  af  den 
vestra  armén  förenat  sig  omkring  Tavastehus,  hvarest  Klercker 
hade  beslutat  tillfredsställa  sitt  folks  brinnande  begär  att  strida, 
och  i  en  ordnad  slagtlinie  hindra  fiendens  framträngande.  Men 
den  1  Mars  infann  sig  den  nya  öfverbefälhafvaren,  generalen 
grefve  Mauritz  Klingspor,  och  nu  fingo  sakerna  genast  en 
annan  vändning.  Klingspor  var  en  ålderstigen  och  feghjertad 
man,  hvilken  konungens  besynnerliga  nyck  hade  satt  att  leda 
landets  försvar.  Den  instruktion,  han  hade  fått,  innehöll,  att 
"den  förnämsta  uppmärksamheten  borde  användas  att  rädda 
hvad  af  armén  räddas  kunde,  och  att  man  derför  skulle  draga 
sig  åt  Österbotten,  intilldess  vid  första  öppet  vatten  andra  an- 
stalter till  landets  återvinnande  kunde  vidtagas".  Likväl  var 
det  tillagdt,  att  Klingspor  såvidt  möjligt  skulle  förhindra  fien- 
dens framryckande  och  ej  taga  till  reträtt,  innan  nöden  tvang 
dertill.  I  krigsrådet  försökte  nu  Klercker  på  allt  sätt  ådaga- 
lägga, att  en  strid  borde  försökas,  och  satte  sitt  sjuttioåriga 
hufvud  i  pant  för  sakens  lyckliga  utgång.  Men  Klingspor 
lånade  ej  sitt  öra  för  några  skäl,  utan  lät  hela  armén  den  6 
Mars  tåga  emot  norden.  Med  sorg  i  hjertat  tvungos  sålunda 
de  finska  krigarne  att  utan  sviirdsslag  lemna  den  förnämsta 
delen  af  sitt  land  åt  fiendernas  välde.  Hvar  Klingspor  slut- 
ligen ämnade  stanna,  visste  ingen. 

Då  hufvudarmén  drog  sig  tillbaka,  hade  ryssarne  strand- 
vägen framträngt  ända  till  Helsingfors,  der  ett  ganska  ansen- 
ligt förråd  af  krigsförnödenheter,  som  man  försummat  att  föra 
öfver  till  Sveaborg,  råkade  i  deras  händer.  Kort  derpå  bör- 
jade Sveaborgs  belägring  från  landssidan.  Men  fästningens  in- 
tagande syntes  någorlunda  omöjligt,  ty  detta  "Nordens  Gibraltar" 
var  på  denna  tid  en  af  de  starkaste  fästningar  i  verlden;  den 
var  nu  försedd  med  lifsmedel  for  fyra  månader,  och  dess 
kommendant,  amiral  Karl  Olof  Cronstedt,  var  från  Gustaf  III:s 
krig  känd  som  en  tapper  man.  Ett  dåligt  förebud  gaf  likväl 
det  lilla  Svartholm  utanför  Lovisa,  hvilket  samtidigt  begynt 
belägras  och  redan  den  18  Mars  fegt  uppgafs,  innan  ännu  en 
enda  man  stupat.  Platsens  kommendant,  major  Karl  Magnus 
Gripenberg,  hade  likväl  fått  order  att  försvara  den  samma  ända 
till  sista  man.  Äfven  Cronstedt  på  Sveaborg  visade  genast  i 
början    mycken    svaghet,    i    det   han  ingick  på  anförarens  för 


542  FINLANDS    HISTORIA. 

belägringshären,  van  Suchtelens,  förslag,  att  fästningens  kanoner 
ej  skulle  riktas  emot  staden  Helsingfors.  Genom  denna  öfver- 
enskommelse  njöto  ryssarne  ett  säkert  qvarter  i  sjelfva  staden, 
men  kunde  likväl  från  Skatudds  och  Ulrikasborgs  bergen  be- 
qvämt  beskjuta  fästningen.  Men  den  fiendtliga  elden  gjorde 
föga  skada,  och  man  hade  godt  hopp  om  fästningens  räddande. 
Endast  den  allmänna  nedslagenhet,  som  arméns  hastiga  flykt 
mot  norden  framkallade,  synes  redan  begynt  rubba  tillförsigten 
hos  fästningens  försvarare. 

I  Savolaks  hade  striden  begynt  en  vecka  senare  än  vid 
Kymmene-elf;  först  den  28  Februari  ryckte  nämligen  Tutschkow 
i  Rantasalmi  och  Sulkava  öfver  gränsen,  och  samtidigt  tågade 
generalmajor  Bulatow  med  en  mindre  trupp  från  Willmanstrand 
till  Kristina.  Grefve  Cronstedt,  som  förgäfves  hade  inväntat 
order  från  hufvudarmén,  var  nu  tvungen  att  draga  sig  genom 
Pieksämäki  norrut  och  kom  genom  denna  omväg  lyckligen  till 
Leppävirta,  hvarest  Savolaksreserven,  kommande  från  Warkaus, 
förenade  sig  med  hans  trupper.  På  isen  utanför  Leppävirta 
kyrka  uppstälde  sig  Savolaksbrigaden  redan  en  gång  i  slagt- 
ordning;  men  affären  aflopp  med  endast  artillerield.  Befall- 
ning hade  äfven  redan  kommit  åt  Cronstedt,  att  så  fort  som 
möjligt  draga  sina  trupper  tillbaka  genom  Kuopio  och  Iden- 
salmi  emot  Uleåborg.  Sålunda  kom  man  till  Kuopio,  och  den 
15  Mars  tågade  hären  öfver  Kallavesi  sjö  till  Toivala.  Kapten 
Duncker,  som  med  300  man  blifvit  qvarlemnad  i  Jynkkä,  ut- 
stod med  beundransvärd  tapperhet  hela  den  fiendtliga  styrkans 
anfall,  under  det  han  tågade  öfver  isen  från' Jynkkä  till  Kuopio 
och  derifrån  till  Toivala,  hvarifrån  sedan  hela  brigaden  gemen- 
samt fortsatte  sitt  tåg  mot  norden.  Men  ryssarne  fortsatte  ej 
längre  förföljelsen  på  detta  håll;  Tutschkow  hade  nämligen  fått 
befallning  att  vända  sig  åt  vester  för  att  genom  Rsutalampi 
och  Jyväskylä  skynda  till  strandvägen,  i  ändamål  att  afskära 
Klingspors  reträtt.  Buxhöwden,  hvars  första  plan  endast  synes 
afsett  södra  Finlands  eröfring,  hade  nämligen  genom  sin  lätta 
seger  blifvit  allt  djerfvare  och  trodde  sig  redan  kunna  till- 
fångataga hela  den  finska  hufvudarmén.  Äfven  i  St.  Peters- 
burg synas  planerna  rörande  Finland  på  denna  tid  fått  en 
annan  gestaltning.  Den  så  lätt  förvärfvade  fångsten  ansågs 
redan  såsom  en  med  Ryssland  införlifvad  provins;  den  till  Åbo 


FINSKA    KRIGET,     1808,     1809.  543 

sammankallade    landtdagen    uppskots  tills  vidare,  och  Sprengt- 
porten  återkallades  från  hären  till  St.  Petersburg. 

Det    var    Klingspors    brådstör  tade    och    skamliga  reträtt, 
som    åstadkom    dessa   förändringar  i  politiken.     Denna  reträtt 
stäldes  nu  i  två  olika   riktningar  emot  Syd-Österbotten:  Kling- 
spor  sjelf  med  den    större   afdelningen  af  hären  tågade  genom 
Akkas,  Tyrvis  och  Kumo  till  stora  strandvägen,  men  Adlercreutz 
förde  den  andra  afdelningen  genom  Tammerfors,  Tavastkyrö  och 
Parkano   till  Lappo,    till  dess  de  båda  afdelningarna  äter  för- 
enade sig  i  Nykarleby-trakten  den  28  Mars.    Under  hela  denna 
väg  hade  man  endast  på  ett  par  eller  tre  ställen  sammanstött 
med  fienden.     Men  redan  i  Björneborgs-trakten  hade  Bagration 
upphört    att   förfölja   och  i  dess  ställe  vändt  med  sin  hufvud- 
styrka    om    till    Åbo.     Denna   Finlands   dåvarande  hufvudstad 
kom    den  22   Mars  i  ryssarnes  våld  och  blef  äfven  kort  der- 
efter     Buxhöwdens    högqvarter.      I    Raumo    och     Nystad    in- 
sattes   garnisoner,    en    mindre    afdelning  sändes  öfver  isen  till 
Åland,  och  hela  sydvestra  delen  af  Finland  var  sålunda  eröfrad 
af   fienden.     Deremot  följde  endast  en  mindre  afdelning  under 
Rajewski,    Klingspors    tåg   emot  Österbotten.     Klingspor  skulle 
nu  med  lätthet  kunnat  genom  sin  öfvermagt  krossa  Tutschkows 
afdelning,  innan  den  förenade  sig  med  Rajewskis  trupp.     Men 
den  svenske  generalen,  i  hvars  uppskrämda  inbillning  fiendernas 
styrka    växte    till    mångdubbel,  var  nöjd  att  fienden  ej  hunnit 
afskära  hans  återtåg,  och  fortsatte  färden  emot  Uleåborg.  Rys- 
sarne åter,  hvilka  nu  hade  förenat  sig  under  Tutschkows  befäl, 
förföljde  ifrigt  den  retirerande  hären  längs  strandvägen  och  på 
isen  längs  Bottniska  viken,   och  deras  kosackhopar,  hvilka  an- 
fördes  af  öfverste  Kulneff,    voro  oupphörligt  i  finnarnes  rygg. 
Påskaftonen,    den    16    April,  bestodo  de  finska  eftertrupperna 
häftiga  attacker    under    hela    vägen    från  Yppärilä  bro  genom 
Pyhäjoki  ända  till  Pattijoki;  på  hafsisen  utanför  Pyhäjoki  blef 
öfverste  Löwenhjelm,  Klingspors  öfveradjutant,  fången  och  chefen 
för    Åbo    regemente,    Fleming,    fick   sitt  banesår.     Men  under 
dessa  strider  kom  man  att  märka,  att  fienden  i  sjelfva  verket 
icke  hade  en  sådan  öfvermagt,  som  man  hittills  hade  förmodat. 
Här  uppe  i  den  höga  norden  skulle  slutligen  den  långa  flykten 
halva  en  ända  och  krigslyckan  blifva  de  finska  vapnen  bevågnare. 
I  stället   för   den   tillfånga  tagna   Löwenhjelm  blef  Adler- 
creutz öfveradjutant  och   kom  snart  i  tillfälle  att  visa  sin  dug- 


544  FINLANDS    HISTORIA. 

lighet.  Ben  18  April,  som  var  annandag  påsk,  tänkte  man 
uppställa  armén  på  ömse  sidor  om  SiikajoJci-eU.  Men  då  rys- 
sarne åter  vid  middagstiden  anryckte,  gaf  Klingspor  order  om 
reträtt  till  Uleåborg;  endast  för  undanskaffandet  af  trossen 
hade  man  uppehållit  fiendernas  framryckande,  och  von  Döbebi 
med  Björneborgarne  utstod  i  sjelfva  verket  en  tre  timmars 
strid  vid  Siikajoki  kyrka,  söder  om  elfven.  Härifrån  drog 
han  sig  till  elfvens  norra  strand,  och  armén  borde  nu  i  god 
ordning  draga  sig  tillbaka  mot  Uleåborg.  Men  då  fienderna 
både  från  lands-  och  hafssidan  försökte  kringgå  arméns  flanker, 
märkte  Adlercreutz,  att  deras  center  var  försvagad,  och  beslöt 
att  på  detta  ställe  genombryta  deras  slagtlinie.  Klockan  6  i 
aftonskymningen  stormade  Nylands  jägare,  Tavastländingarne 
och  en  del  af  Aboländingarne  tillbaka  öfver  elfven,  intogo 
kyrkbyn  och  drefvo  fienderna  på  flykten.  Sålunda  var  första 
hugget  gjordt,  och  finnarnes  hjertan  lifvades  åter  af  glad  för- 
tröstan. Likväl  gafs  ännu  order  att  retirera,  och  armén  tog 
sitt  qvarter  i  Lumijoki  och  vid  kusten  af  Uleå-bugten.  Men 
ryssarne  hade  förlorat  lusten  att  framtränga  längre;  Tutschkow 
nedslog  sig  i  Brahestad,  och  Bulatow,  som  följt  Savolaks-bri- 
gadens  spår,  stod  ensam  för  sig  i  Revolaks.  Då  fattade 
Adlercreutz  planen  att  förstöra  den  sist  nämndes  till  2,000  man 
uppgående  styrka,  innan  den  hann  förena  sig  med  Tutschkows 
armé.  I  denna  afsigt  sändes  grefve  Cronstedt  och  1,000  man 
af  Savolaks-brigaden  till  Paavola,  med  order  att  sedan  der- 
ifrån  göra  sitt  anfall  emot  Revolaks  tidigt  om  morgonen  den 
27  April.  Samtidigt  framförde  Adlercreutz  sjelf  150  Björne- 
borgare från  Lumijoki-sidan  och  angrep  klockan  3  om  mor- 
gonen ryssarnes  förpost  ett  litet  stycke  norr  om  Revolaks  kyrka. 
Men  då  Cronstedts  trupp  genom  de  dåliga  vägarne  hade  blifvit 
fördröjd,  nödgades  Björneborgarne  efter  tre  timmars  strid  draga 
sig  tillbaka.  En  timme  senare  inträffade  likväl  Cronstedt,  som 
nu  trängde  modigt  fram  och  med  storm  intog  Revolaks  prest- 
gård,  hvarest  Bulatow  hade  befästat  sin  ställning.  Klockan  10 
förmiddagen  var  striden  slutad.  Finnarnes  seger  var  synner- 
ligen lysande  och  utomordentligt  vigtig  till  sina  följder.  Den 
ryske  generalen  sjelf  jämte  440  man  togs  till  fånga,  hans 
öfriga  trupp  stupade  eller  skingrades,  och  bestörtning  och  för- 
skräckelse grep  Tutschkows  hela  här,  hvilken  genast  bröt  upp 
från   Brahestad  och  retirerade  ända  till  Gamla  Karleby.     Den 


FINSKA    KRIGET,     1808,     180  9.  545 

finska  hären  följde  efter  i  hans  spår  till  Kalajoki  och  Himanko, 
der  man  dock  nödgades  dröja  för  vårflödet.  Men  på  den  till 
Savolaks  ledande  vägen  upphörde  likväl  icke  krigsoperationerna. 
Åt  detta  håll  hade  nu  en  ny  afdelning  blifvit  sänd,  omkring 
1,500  man,  till  hvars  befälhafvare  utsågs  öfverste  Sandels. 
Den  2  Maj  visade  sig  Sandels  oförmodadt  i  PulJcJcila,  hvarest 
500  ryssar  under  öfverste  Obuchow  voro  posterade.  Öfverst- 
löjtnant  Fahlander  skickades  att  kringgå  fiendernas  position, 
och  hela  den  fiendtliga  styrkan  togs  efter  ett  hjeltemodigt 
motstånd  till  fånga.  Nu  var  vägen  öppen  ända  till  Kuopio; 
uti  Idensalmi  grep  befolkningen  till  vapen,  och  på  alla  håll 
föllo  fiendernas  magasiner  och  transporter  i  händerna  på  San- 
dels ströfkårer.  Kapten  Malm,  som  med  en  liten  trupp  sändes 
i  förväg,  intog  redan  den  12  Maj  Kuopio  stad,  och  åtta  dagar 
senare  hade  Sandels1  hela  afdelning  under  det  värsta  menföret 
äfven  inträffat  der.  Och  då  ryssarnes  stridskrafter  på  detta 
håll  voro  mycket  svaga,  framträngde  man  nu  utan  afbrott  — 
ända  till  Warkaus,  Jorois  och  Juva.  Under  loppet  af  en 
månad  hade  Sandels  ryckt  50  mil  framåt,  tillfångatagit  eller 
nedgjort  öfver  ett  tusen  man  och  bemägtigat  sig  ofantliga 
förråd  af  proviant. 

Men  under  tiden  hade  ryssarne  i  söder  vunnit  en  stor 
fördel,  som  fullständigt  godtgjorde  alla  nederlag  i  norden. 
Stödjepelaren  för  Finlands  försvar  var  Sveaborg,  som  med 
vårens  ankomst  skulle  kunna  emottaga  hjelpsändningar  ifrån 
Sverige  och  hvarje  stund  göra  eröfringen  osäker.  Kyssarne 
insågo  ganska  väl  betydelsen  af  denna  plats  och  försökte  der- 
för  påskynda  dess  fall.  Men  emot  Ehrensvärds  granitmurar 
skulle  hvarje  stormningsförsök  varit  fruktlöst;  fördenskull  nöd- 
gades man  gripa  till  andra  medel,  och  innan  kort  synes  van 
Suchtelen  bland  fästningens  egna  försvarare  funnit  medhjelpare, 
hvilka  dels  af  missnöje  med  det  svenska  väldet,  dels  af  eländig 
fruktan  eller  för  penningar  befordrade  hans  planer.  Amiral 
Cronstedt,  som  flere  gånger  sammanträffade  med  den  ryske 
generalen  på  holmen  Lonnan,  lät  inbilla  sig,  att  belägrings- 
hären var  tallös,  att  finska  hären  var  tillfångatagen,  att  en 
revolution  försiggått  i  Sverige  och  att  fransmännen  landstigit 
i  Skåne.  Fruktan  för  en  blodig  stormning  samt  den  mången- 
städes öfverhand  tagande  föreställningen,  att  hvarje  ansträng- 
ning var  förgäfves,    emedan*   Sverige  i  alla  fall  icke  i  längden 

Finlands  historia.  35 


546  FINLANDS    HISTOKIA. 

skulle  kunna  bibehålla  Finland,  synes  helt  och  hållet  hafva 
tillintetgjort  mannens  tillförsigt.  Till  och  med  i  krigsrådet, 
dit  alla  högre  officerare  hörde,  gjorde  sig  den  åsigt  nästan 
enhälligt  gällande,  att  de  af  ryssarne  erbjudna  kapitulations- 
vilkoren  borde  emottagas.  Bland  de  ifrigaste  åt  detta  håll 
var  öfverste  Fredrik  Adolf  Jägerhorn,  broder  till  den  Jäger- 
horn,  hvilken  tjugu  år  tidigare  hade  rest  till  St.  Petersburg 
såsom  ombud  för  de  finska  sjelfständighetsplanerna.  Att  der- 
jämte  äfven  penningar  användes  för  att  nedtysta  samvetena, 
vet  man  med  visshet  ur  ryska  källor;  men  åt  hvilka  dessa 
medel  fördelades,  har  ej  kunnat  utrönas.  Endast  det  är 
uppenbart,  att  amiral  Cronstedt  skamligt  bröt  emot  sin  pligt 
som  krigare,  då  han  den  6  April  på  Lonnan  ingick  följande 
fördrag:  vapenhvila  skulle  hållas  till  den  3  Maj;  om  ej  innan 
denna  dag  middagstiden  minst  5  svenska  linieskepp  skulle  in- 
löpa i  Sveaborgs  hamn,  skulle  fästningen  öfverlemnas  åt  rys- 
sarne. Det  är  att  märka,  att  Sveaborgs  hamn  ganska  sällan 
gått  upp  så  tidigt  på  våren  och  att  just  detta  år  vintern  varit 
utomordentligt  sträng.  Sålunda  var  det  ej  ens  det  minsta 
troligt,  att  den  såsom  vilkor  uppstälda  hjelpen  skulle  komma 
att  hindra  fästningens  öfverlemnande ;  det  anmärktes  till  och 
med  i  sjelfva  det  skriftliga  fördraget  såsom  möjligt,  att  isen 
då  ännu  skulle  vara  så  stark,  att  den  kunde  bära  den  aftå- 
gande  besättningen.  Men  till  råga  på  allt  öfverlemnades  genast 
de  trenne  nordligaste  befästningarna,  Långörn,  Vester-Svartö 
och  lilla  Öster-Svartö,  i  ryssarnes  våld;  de  två  sistnämnda 
skulle  med  godo  återlemnas,  i  fall  hjelpen  hann  komma,  men 
den  första  skulle  fienderna  äfven  i  denna  händelse  få  behålla. 
Om  denna  öfverenskommelse  sändes  med  trenne  kurirer  bud 
till  Stockholm;  men  dessa  uppehöllos  så  länge  på  vägen,  att 
de  hunno  fram  först  samma  dag,  då  det  slutliga  öfverlemnandet 
skulle  försiggå.  Hos  fästningens  besättning  framkallade  kapitu- 
lationen en  allmän  förbittring,  och  man  rådslog  om  att  till- 
fångataga befälet  och  fortsätta  med  försvaret ;  men  af  brist  på 
en  lämplig  ledare  blef  härutaf  intet.  De  sista  dagarne  var 
befälet  likväl  tvunget  att  låta  häkta  de  motsträfvigaste.  Slut- 
ligen hade  den  olyckliga  timmen  slagit.  Den  4,  o  och  6  Maj 
fördes  besättningen  småningom  bort  öfver  isen,  och  den  8 
hissades  den  ryska  fanan  på  " Sveas  borg".  Tillika  med  fäst- 
ningen   fingo    ryssarne    2,000    karfoner,   110  krigsfartyg,  8,680 


FINSKA    KRIGET,    180  8,     1809.  547 

gevär,  ett  ansenligt  antal  ammunition  samt  minst  6,000  fångar, 
hvaraf  finnarne  genast  tillätos  begifva  sig  till  sina  hemorter. 
Man  ansåg  i  sjelfva  verket  Finland  nu  vara  eröfradt.  I  St. 
Petersburg  sjöngs  redan  den  9  Maj  högtidligt  Te  Deum  med 
anledning  af  Finlands  eröfring;  uti  Isakskyrkan  hölls  guds- 
tjenst  och  omkring  Peter  den  stores  staty  parad.  Den  förste 
Peters  plan  och  tanke  ansågs  nämligen  nu  vara  förverkligad; 
hela  Finska  viken  med  dess  båda  stränder  hade  blifvit  lagd 
under  ryska  riket. 

Underrättelsen    om    slagen    vid    Siikajoki    och   Revolaks, 
som  samtidigt  anländt  till  St.  Petersburg,    störde  icke  mycket 
denna  segerglädje,   utan  den  ryska  regeringen  började  redan  i 
stöd    af   sitt  inkräktade  herskarevälde  en  gång  för  alla  ordna 
Finlands  förvaltning.     Redan  i  slutet  af  Mars  hade  Buxhöwden 
upphäft  alla  s.  k.  landttullar  samt  svenska  tidens  bevillningar. 
Samtidigt  hade  ryska  regeringen  ändtligen  förklarat  kriget  samt 
underrättat  de  europeiska  hofven  om,  att  det  eröfrade  svenska 
Finland  var  att  anse  såsom  en  med  det  ryska  riket  för  everldelig 
tid    införlifvad    provins.     En  af  den   ryska   utrikes  ministern, 
grefve  Rumantsow,  enligt  kejsarens  befallning  utfärdad  kungörelse 
af  den  ^  April  tillkännagaf  för  Finlands  innevånare  denna  märk- 
liga nyhet,   och  försökte  stilla  deras  fruktan  för  lifegenskapen, 
soldatutskrifningen  och  andra  med  bäfvan  emotsedda  omständig- 
heter.    I    slutet    af  Maj  utfärdades  nu  en  befallning,  att  alla 
landets    embetsverk   skulle  kallas  "kejserliga",  och  att  innevå- 
narne    skulle    vid    skeende    urtima    ting   aflägga  trohetsed  åt 
kejsaren.    Eden  togs  sedermera  dels  vid  tingen,  dels  i  kyrkorna 
under  hotelse  af  svåra  straff.     Slutligen  följde  den  -fr  Juni  ett 
kejserligt    manifest,    hvarigenom    "denna  provins"   införlifvades 
med  ryska  riket;  landets  gamla  lagar  lofvade  man  dock  heligt 
hålla  vid  magt,  Finlands  innevånare  uppmanades  att  vara  stånd- 
aktiga i  trohet  mot  Ryssland,   och  åt  de  finnar,  som  voro  vid 
den    svenska  hären,    gafs   ännu   en   nådens  tid  af  sex  veckor, 
inom  hvars  lopp  de  borde  gifva  sig  under  kejsaren.     "Må  de 
upphöra"  —  så    lyda   manifestets  ord  —  "att  lyda  och  tjena 
en    främmande    furste;    må    de    återvända    till   skötet   af  sitt 
fosterland!" 

Detta  ovanliga  förfarande,  hvarigenom  Rysslands  regent 
midt  under  brinnande  krig  tvang  ett  annat  rikes  undersåtar 
till    trohetsed    och    fordrade    en    laglig  öfverherres   rättigheter 


548  FINLANDS    HISTORIA. 

innan  något  lagligt  begifvande  från  sjelfva  folkets  eller  dess 
förra  regerings  sida  ännu  hade  skett,  sårade  finnarnes  heligaste 
känslor,  men  visade  derjämte,  huru  lågt  sjunket  man  redan 
ansåg  Sveriges  rike  vara.  Det  är  i  sjelfva  verket  en  känd 
sak,  att  sjelfva  Sverige  redan  var  bestämdt  att  delas  mellan 
Danmark  och  Ryssland ;  Danmark  hade  i  Mars  förklarat  krig,  en 
fransk  här  under  Bernadotte  tågade  redan  emot  Öresund  och  i 
St.  Petersburg  var  man  betänkt  att  skicka  10,000  man  öfver  Åland 
till  Sverige,  hvarjämte  en  från  Kurland  afsänd  rysk  ströfkår  redan 
äfven  intog  Gotland,  ehuru  denna  ö  snart  blef  åter  eröfrad.  Sålunda 
syntes  nu  den  gamla  verldsordningen  vara  helt  och  hållet  rubbad, 
och  det  var  ganska  ovisst,  hvad  det  lilla  finska  folket  skulle 
kunna  rädda  åt  sig  undan  denna  förödelsens  styggelse. 

Under  dessa  svåra  förhållanden  vandrade  finnarne  öfver 
hufvud  det  rättas  enkla  stråt,  och  de  behöfde  ej  heller  till 
slut  ångra  detta  sitt  handlingssätt.  På  de  orter,  hvarest 
fienden  herskade,  gicks  väl  den  af  tvungna  eden  med  få  undantag, 
och  detta  oroade  naturligtvis  samvetena,  ehuru  det  likväl  ej 
förmådde  binda  dem;  äfven  de  civila  embetsmännen  skötte 
sina  vanliga  åligganden  äfven  efter  det  främmande  väldets  bud, 
och  det  saknades  ej  heller  sådana,  hvilka  i  de  inträffade  för- 
ändringarna sågo  en  ny  framtid  för  Finland.  Men  hären  för- 
blef  fast  och  otillgänglig  för  alla  lockelser  och  hotelser,  och 
till  och  med  befolkningen  var  beredd  att  gripa  till  vapen,  så 
snart  tillfälle  dertill  erbjöd  sig.  Sålunda  hade  redan  i  början 
af  Maj  befolkningen  på  Åland  rest  sig  under  prestmannen 
Henrik  Jolian  Gummerus'  och  länsmannen  Arérts  ledning  och 
med  bistånd  af  en  från  Sverige  ankommen  ströfkår  tillfånga- 
tagit de  ryssar,  som  befunnos  inom  deras  område.  Äfven  i 
fredliga  värf  ådagalades  mandom  och  fasthet.  Då  Buxhöwden 
i  början  af  April  lät  kungöra,  att  de  finska  officerarne,  om  de 
ej  inom  tre  veckor  öfvergåfvo  de  svenska  fanorna,  skulle  för- 
lora sina  löner,  boställen  och  andra  dem  utlofvade  förmoner, 
ja  dessutom  ännu  förlora  all  sin  egendom  till  kronan,  —  så 
påminte  landshöfding  Wibelius  i  Kuopio  hans  excellens  i  en 
fast  och  allvarlig  skrifvelse,  att  detta  stred  emot  landets  lagar, 
dem  man  hade  lofvat  hålla  i  helgd.  Det  mest  storsinnade 
bevis  på  ädel  och  manlig  fasthet  gaf  den  store  finske  rätts- 
lärde professor  Matthias  Calonius  i  det  program,  hvilket  han 
den  21  Juni  1808,  vid  afslutandet  af  sitt  rektorat  vid  Åbo 
akademi,    i    tryck    utgaf.     I   det   han   prisade  fiendens  visade 


FINSKA   KRIGET,     180  8,    18  09.  549 

mildhet  och  storsinthet  vid  beskyddandet  af  de  enskildes  lif 
och  egendom,  beklagade  han  likväl  de  hårda  tiderna,  hvilka 
hade  ryckt  undersåtarne  undan  deras  rätta  öfverhets  styrelse, 
och  uttalade  sin  förhoppning,  att  Sveriges  konung  ännu  med 
fasthet  skulle  förstå  att  "åter  upprätta  sitt  Finlands  belägenhet". 
"Låt  vara",  lydde  den  sjuttioårige  vetenskapsmannens  manliga 
ord,  "att  krigslyckan  velat,  att  kropparne  skulle  falla  i  fien- 
dens våld  och  tvingas  att  gå  dit  dennes  väpnade  ordres  släpa 
dem;  själarne  fortfara  dock  att  vara  med  omutlig  tro  och 
orubblig  lydnad  sin  laglige  konung  undergifne;  ty  så  länge 
ännu  stridens  utgång  är  oviss  och  till  dess  ett  fördrag  mellan- 
kommer,  hvarigenom  regenten  sjelf  afsäger  sig  sin  rätt,  beror 
det  ej  på  undersåtens  godtfinnande  att  afskudda  sig  sina  pligter 
som  sådan,  om  han  ej  vill  befläcka  sig  med  förräderiets  äre- 
lösa  brott."  Sådana  ord  och  sådana  handlingar  representerade 
det  finska  folkets  högsta  rättsmedvetande  och  vitnade  om  dess 
oförderfvade  pligtkänsla.  Att  Rysslands  kejsare  å  sin  sida 
nogsamt  visste  att  uppskatta  detta  finnarnes  handlingssätt,  få 
vi  längre  fram  se  bekräftadt  af  händelsernas  gång. 

På  krigsskådeplatsen  hade  nu  vid  sommarns  ankomst  de 
strider  begynt,  hvilka  slutligen  skulle  afgöra  Finlands  öde. 
Sandels'  framryckande  i  Savolaks  hade  väckt  oro  i  St.  Peters- 
burg, hvarifrån  till  följd  deraf  ansenliga  förstärkningar  blifvit 
afsända  under  befäl  af  Barclay  de  Tolly.  Sandels,  som  genast 
insåg  omöjligheten  af  att  försvara  sin  vidsträckta  position  emot 
denna  öfvermagt,  befäste  under  tiden  åt  sig  en  fast  ställning 
bakom  Toivala  sund  (norr  om  Kuopio)  och  lät  hela  sin  styrka, 
omkring  2,300  man,  ständigt  kämpande  draga  sig  tillbaka  dit. 
Detta  skedde  i  medlet  af  Juni.  Så  snart  Barclay  på  detta 
sätt  fått  Kuopio  i  sitt  våld,  leranade  han  der  generalmajor 
Rahmanow  med  3,000  man  och  vände  sig  med  sin  öfriga 
här  åt  vester,  för  att  genom  Saarijärvi  kunna  komma 
Rajewski  till  hjelp.  Han  hade  likväl  ännu  ej  hunnit  långt, 
förrän  den  ihärdighet,  hvarmed  Sandels  oroade  ryssarnes  ställ- 
ning i  Kuopio  och  förstörde  deras  transporter  (Duncker  upp- 
brände i  Paukarlaks  200  vagnslaster),  tvang  honom  att  åter- 
vända till  Rahmanows  undsättning.  På  detta  sätt  lemnades 
Rajewski  ensam  emot  finska  hufvudarmén,  hvilken  nu  ändtligen 
hade  begynt  småningom  framrycka.  Då  öfverstelöjtnant  von 
Fieandt    i    början    af   Juni  hade  uppbränt  ryssarnes  proviant- 


550  FINLANDS    HISTORIA. 

förråd  i  Perho,  ansåg  Rajewski  sin  ställning  i  Gamla  Karleby 
ej    längre    vara    säker,   utan  flyttade  hufvudqvarteret  till  Lill- 
kyrö,    qvarlemnande   en   mindre  afdelning  under  Jankovitsch  i 
Nyharleby.     Finska    armén    följde    efter   och  fördref  fienderna 
från    sist    nämnde    ort    midsommardagen.      Samtidigt    gjordes 
äfven    från^  svensk    sida    tvenne  landstigningsförsök  vid  finska 
kusten,  ehuru  den  styrka,  som  dertill  användes,  var  alltför  liten 
för    det    afsedda    ändamålet.     Konungen   vidhöll  nämligen  allt 
ännu  sin   förra  plan  att  eröfra  Norge  eller  Seeland  från  dan- 
skarne och  hade  sålunda  ej  mer  än  omkring  4,500  man  öfver 
att  sända  till  hjelp  åt  finnarne.    Äfven  denna  lilla  styrka,  som 
skulle  gjort  största  nyttan,  om  den  fått  direkt  förena  sig  med 
Klingspors    armé,    fördelades  nu  på  tvenne  skilda  håll,  så  att 
3,000  man  under  generalmajor  von  Vegesack  sändes  emot  Åbo 
och  1,500  man  under  öfverste  Bergenstråle  till  Vasa.    Vegesack 
landsteg    vid    Lemo    udde    (söder   om  Åbo)  den  19  Juni  om 
aftonen    och    framträngde    om    natten    närmare    hufvudstaden, 
hvarest    Buxhöwden   just    för   tillfället  uppehöll  sig.     Men  då 
ryssarne  hunnit  få  en  större  styrka  samlad,  uppstod  vid  Kuppis 
en    skarp    strid,    som  tvang  svenskarne  att  åter  söka  sin  till- 
flykt på  skeppen.     Ännu  mindre  framgång  hade  Bergenstråles 
företag    mot     Vasa.      Midsommardagen    landsteg  han  i  Öster- 
hankmo    (norr  om  Vasa)    och    framryckte  följande  dag  genom 
Koivulaks   till   staden.     Äfven  300  beväpnade  bönder  förenade 
sig  med  honom,  och  staden  eröfrades  med  lätthet.    Men  plat- 
sens   kommendant,    generalmajor    Demidoff,    som  väntade,    att 
svenskarne    skulle    anrycka   från  andra  sidan  och  derför  hade 
uttågat    från    staden,    återvände   efter  några  timmar,    hvarvid 
svenskarne    tvungos   att  draga  sig  tillbaka.     Bergenstråle  sjelf 
och  flere  officerare  samt  200  man  råkade  i  fångenskap.    Expe- 
ditionens   qvarlefvor    förenade    sig    sedermera  med  Klingspors 
armé.     Men    i    Vasa  följde  efter  Demidoffs  seger  en  ohygglig 
tre  dagars  plundring,  hvarvid  stadens  innevånare  förlorade  sin 
förmögenhet    och    några    äfven    sina  lif.     Detta  var  ett  af  de 
ganska  få  tillfällen  i  detta  krig,  då  ryssarnes  vapen  befläckade 
sig  genom  grymhet.     För  öfrigt  drogo  sig  ryssarne  strax  der- 
efter  åter  tillbaka  från  dessa   trakter.     Ett  svenskt  krigsskepp 
hade    visat    sig  vester  om  Vasa,  hvaraf  följden  blef,  att  bön- 
derna   på    kusten    emellan  Sulva  och  Nerpes  grepo  till  vapen 
och    dödade    eller  tillfångatogo  de  på  dessa  orter  stationerade 


FINSKA   KRIGET,    180  8,    1809.  551 

kosackerna.  Rajewski,  som  till  följd  af  dessa  tilldragelser 
ansåg  nödvändigt  att  sammandraga  sin  styrka,  lät  sitt  folk 
uttåga  såväl  från  Vasa  som  Lillkyrö  och  flyttade  hären  till 
Lappo,  derifrån  han  ytterligare  drog  sig  tillbaka  till  Salmis. 
En  afgörande  strid  förestod  nu  på  denna  punkt. 

I  början  af  Juli  var  den  finska  arméns  ställning  följande : 
fältmarskalken  sjelf  hade  ej  kommit  längre  än  till  Nykarleby, 
men  Ehrenroth  och  en  del  af  Savolaks  infanteri  hade  fram- 
trängt till  Lappo.  På  högra  flygeln  framryckte  von  Otter 
ända  till  Storkyrö,  och  på  den  venstra  hade  von  Fieandt 
fattat  posto  vid  Lintulaks.  Den  sistnämnde  trängdes  likväl  af 
öfvermagten  tillbaka  till  Perho  och  Öfvervetil,  och  samtidigt 
besatte  äfven  Rajewskis  hufvudstyrka  åter  Lappo.  Men  Adler- 
creutz  ville  ej  lemna  denna  vigtiga  korsväg  i  fiendens  våld, 
och  derför  lät  han  nu  alla  till  hands  varande  trupper,  omkring 
3,500  man,  genom  Kauhava  rycka  fram  till  Lappo,  hvarest 
striden  begynte  den  lé  Juli  klockan  4  eftermiddagen.  Von 
Döbeln  och  hans  Björneborgare  bemägtigade  sig  med  utomor- 
dentlig tapperhet  Lappo  Storby,  och  ryssarne  trängdes  emot 
Liuhtarla  by,  i  skydd  af  hvars  brinnande  ruiner  de  drogo  sig 
undan  åt  Salmis.  Denna  blodiga  seger,  vid  hvilken  finnarna 
förlorade  180  man,  men  ryssarnes  manfall  var  öfver  fyrahundra, 
syntes  för  ett  ögonblick  ingifva  förhoppningar  om  landets  åter- 
eröfring,  i  det  att  fienden  på  alla  håll  var  tvungen  att  draga 
sig  tillbaka.  Von  Otter  framryckte  till  Kauhajoki,  der  bön- 
derna nyss  hade  gripit  till  vapen  och  kosackerna  af  denna 
orsak  farit  fram  med  vilda  härjningar.  På  venstra  flygeln 
framträngde  von  Fieandt  åter  till  Lintulaks.  Sjelfva  centern 
avancerade  till  Salmis  och  Ruona,  då  Rajewski  hade  retirerat 
ända  till  Alavo.  Men  äfven  här  begynte  ryssarnes  ställning 
redan  blifva  svår;  tvenne  underofficerare  Both  och  Spof  med 
40  man  af  Björneborgs  regemente  hade  nämligen  blifvit  skic- 
kade genom  skogarne  till  Ruovesi  i  den  fiendtliga  arméns  rygg, 
hvarest  de  borttogo  transporter,  förstörde  broar  och  hotade 
sjelfva  Tammerfors  stad.  Rajewski  tvangs  derför  att  åter  draga 
sig  tillbaka,  men  ej  mer  rakaste  vägen  åt  Tavastehus,  utan 
genom  Keuru  och  Jämsä.  Äfven  från  svenska  sidan  syntes 
slutligen  verksammare  undsättning  vara  att  förväntas.  Konungen 
sjelf,  som  hade  råkat  i  oenighet  med  engelsmännen  och  sålunda 
förlorat  en  till  Göteborg  anländ  undsättningsarmé,  lemnade  för 


552  FINLANDS    HISTORIA. 

ett  ögonblick  sina  eröfringsplaner  i  söder  och  kom  i  början  af 
Juli  med  en  flotta  utanför  Åbo,  hvarjämte  en  särskild  trupp- 
afdelning  samlades  på  Åland.  Genom  kungörelser  tillkännagafs, 
att  embetsverken  i  Åbo,  hvilka  hade  åtlydt  fiendens  befallningar, 
hade  förverkat  konungens  förtroende,  och  att  den  del  af  Åbo 
län,  som  ej  var  i  fiendernas  våld,  skulle  tills  vidare  räknas 
under  Svea  hofrätt  och  Upsala  konsistorium.  Men  detta  sven- 
skarnes välde  i  Åbo  skärgård  räckte  ej  länge.  Den  2  Aug. 
framträngde  de  ryska  galererna  genom  Sandöö  ström  längs 
norra  kusten  af  Kimitto  ö,  och  svenskarne  nödgades  draga  sig 
tillbaka  till  Åland,  hvarest  konungen  ännu  dröjde  till  sent  på  hösten. 

Under  hela  denna  tid  hade  Sandels  med  sin  lilla  styrka 
lyckligt  försvarat  sin  ställning  i  Toivala  emot  ryssarnes  stän- 
digt växande  öfvermagt.  Förgäfves  ansträngde  sig  Barclay 
och  efter  honom  Tutschkoff  att  med  sina  kanonbåtar  komma 
till  norra  stranden  af  Kallavesi;  Sandels  vaksamhet  och  hans 
folks  tapperhet  stälde  för  fienden  ett  oöfvervinneligt  hinder. 
Äfven  i  Karelen,  der  bönderna  mangrant  hade  gripit  till  vapen 
och  under  anförande  af  sin  af  dem  sjelfva  valde  chef,  Olof 
Tiainen,  försvarade  sina  gränser,  förmådde  ryssarne  ej  fram- 
tränga. Då  i  slutet  af  Juli  generalmajor  Alexejeff  från  Sorda- 
vala  framryckte  till  mynningen  af  Pielis  elf,  sände  Sandels  dit 
kapten  Malm  med  250  man,  hvilka  med  allmogens  bistånd 
drefvo  ryssarne  tillbaka  till  Sordavala.  Denna  expedition  är 
så  till  vida  anmärkningsvärd,  som  detta  var  den  enda  gången, 
en  finsk  styrka  under  detta  krig  inträngde  på  ryska  sidan  om 
gränsen.  Först  i  början  af  September  tågade  Dolgoruki,  som 
nu  på  denna  sida  hade  samlat  5,000  man,  åter  till  finska 
Karelen  och  framryckte  ända  till  mynningen  af  Pielis  elf. 
Men  i  sjelfva  Pielis  socken  försvarade  Tiainen  ännu  till  sena 
hösten  sin  afsides  ställning.  Sandels  åter,  som  med  utomor- 
dentlig skicklighet  under  tre  och  en  half  månader  hade  för- 
svarat sig  i  Toivala,  ansåg  slutligen  i  slutet  af  September 
rådligast  att  retirera  bakom  Palois  ström,  der  han  redan  på 
förhand  hade  låtit  starkt  befästa  sin  ställning. 

Krigslyckans  vexlingar  under  sommarens  lopp  äfvensom 
den  finska  allmogens  öfverallt  visade  benägenhet  att  sjelf  taga 
del  i  striden,  synes  slutligen  hafva  öfvertygat  den  ryska  rege- 
ringen, att  Finlands  eröfring  ännu  ej  på  långt  när  kunde  anses 
fullbordad.     Större   stridskrafter  måste  derför  skickas  till  Fin- 


FINSKA   KRIGET,     180  8,    180  9.  553 

land;  men  på  samma  gång  började  äfven  mildare  åsigter  be- 
träffande detta  lands  framtida  ställning  åter  göra  sig  gällande. 
Den  åldrige  Sprengtporten  anträffas  åter  såsom  rådgifvare  uti 
de  finska  angelägenheterna.  Jämte  honom  vistades  nu  i  St. 
Petersburg  några  från  Finland  ankomna  adelsmän,  bland  dem 
Robert  Wilhelm  de  Geer,  sedan  gammalt  nämnd  i  samman- 
hang med  de  finska  sjelfständighetsplanerna.  Man  var  på 
denna  tid  betänkt  uppå  att  sammankalla  en  representation  för 
det  finska  folket.  Kedan  i  Buxhöwdens  första  proklamation 
vid  krigets  utbrott  hade  en  landtdag  blifvit  sammankallad 
till  Åbo,  men  sedermera  hade  Rumantsow  i  sin  proklamation 
af  den  ^  April  tills  vidare  uppskjutit  dess  hållande.  Slut- 
ligen ankom  i  början  af  Juli  befallning  till  samtliga  landshöf- 
dingar,  domkapitel  och  andra  embetsverk  att  från  hvarje  län 
låta  utse  en  adelsman,  en  borgare  och  en  bonde,  samt  från 
hvarje  stift  en  prestman,  hvilke  borde  infinna  sig  i  St.  Peters- 
burg, för  att  för  landets  nya  beherskare  förkunna  folkets  behof 
och  önskningar.  Dessa  val  anstäldes  genast  såväl  i  Kymmene- 
gårds,  som  Tavast-Nylands  län;  men  i  Åbo  län  vägrade  adeln 
och  borgerskapet  att  anställa  valet,  påminnande  om  hvad  som 
i  grundlagarne  var  föreskrifvet  rörande  riksdagens  samman- 
sättning. Först  då  Buxhöwden  i  en  ny  skrifvelse  hade  för- 
säkrat, att  ej  någon  riksdagsverksamhet  härmed  afsågs,  blef 
valet  senare  förrättadt  på  alla  orter.  Såsom  naturligt  är,  för- 
märktes mycken  tvekan  i  denna  sak,  så  länge  krigslyckan  ännu 
var  oafgjord;  sålunda  ville  flere  af  de  utsedde  icke  ens  emot- 
taga  detta  förtroendeuppdrag.  Först  sent  på  hösten  inträffade 
slutligen  denna  s.  k.  Finska  deputation  i  St.  Petersburg,  och  blifva 
vi  längre  fram  i  tillfälle  att  tala  om  dess  verksamhet  derstädes. 
Allas  ögon  voro  under  tiden  riktade  på  Klingspors  armé, 
hvars  framryckande  till  Tavastehus  i  hvarje  ögonblick  emot- 
sågs. Men  Klingspor  och  Adlercreutz  läto  den  gynsamma 
tiden  gå  förlorad,  till  dess  att  ryssarne  åter  hunno  samla  sina 
krafter  och  sitt  mod.  I  slutet  af  Juli  hade  Rajewski,  hvars 
skuld  de  senaste  förlusterna  ansågos  vara,  förlorat  sitt  befäl, 
och  i  hans  ställe  sattes  den  unge  skicklige  grefve  Kamenski, 
hvars  armé  derjämte  ökades  till  11,000  man.  Kamenski  tog 
först  sitt  högqvarter  i  Jämsä,  men  beslöt  att  på  ett  eller 
annat  sätt  tränga  finnarne  tillbaka.  Olyckligtvis  hade  Kling- 
spor   alltför    mycket    spridt   sina   krafter,  i  det  att  han  hade 


554  FINLANDS    HISTORIA. 

sändt  ansenliga  styrkor  emot  kusten,  derifrån  man  fortfarande 
väntade  hjelpsändningar  ifrån  konungen.  Sålunda  hade  von 
Döbeln  tågat  till  Kauhajoki,  der  han  den  10  Augusti  kastade 
ryssarne  tillbaka  och  framträngde  till  Lappfjärd.  Strax  derpå 
framryckte  von  Fieandt  från  Lintulaks  till  Karstula,  och  den 
finska  hufvudstyrkan  förjagade  den  17  Augusti  ryssarne  från 
Alavo.  Men  nu  hade  Kamenski  fått  sin  plan  i  ordning  och 
började  anfallet.  Den  21  Augusti  angrep  Wlastoff  med  stor 
öfvermagt  von  Fieandt  vid  Karstula,  och  efter  ett  16  timmars 
tappert  motstånd  slogos  finnarne  på  flykt  emot  Gamla  Karleby. 
Denna  tilldragelse,  som  hotade  att  afskära  finska  arméDS  återtåg 
i  norr,  förskräckte  Klingspor  till  den  grad,  att  han  redan  be- 
gärde skepp  af  konungen  för  att  öfver  hafvet  föra  hären  till 
Sverige.  Likväl  försökte  man  ännu  att  bibehålla  sin  tillkäm- 
pade ställning.  Den  1  September  afslog  Adlercreutz  med  lycka 
och  tapperhet  Kamenskis  anfall  vid  Euona.  Men  efter  striden 
gjorde  han  ett  obetänksamt  återtåg  till  Salmis,  der  han  hoppades 
få  en  bättre  ställning.  Här  utstodo  finnarne  följande  dag  lika 
ärofullt  fiendernas  anfall.  Men  då  ankom  från  Klingspor  order 
att  retirera,  och  hufvudarmén  fördes  nu  genom  Lillkyrö  emot 
norden,  dragande  till  sig  äfven  de  mindre  afdelningar,  hvilka 
hittills  hade  kämpat  närmare  kusten.  Bland  dessa  voro  äfven 
2,000  man  svenskar,  hvilka  nyss  under  generalmajor  von  Vege- 
sack  hade  landstigit  vid  Kristinestad.  Men  denna  hjelp  kom 
redan  för  sent  och  kunde  ingenting  uträtta  emot  ryssarnes 
öfvermagt.  Om  Kamenski  nu  skulle  framryckt  rakaste  vägen 
genom  Kauhava  till  Nykarleby,  så  hade  finska  härens  återtåg 
med  lätthet  blifvit  afskuret;  men  i  dess  ställe  följde  han 
strandvägen  Klingspors  flykt,  och  Kauhava-vägen  sändes  endast 
Kosatschoffski  med  en  mindre  fördelning,  hvilken  blef  tillbaka 
kastad  af  von  Döbeln  vid  Juutas  den  13  September.  Följande 
dag  försökte  Adlercreutz  vid  Oravais  ett  sista  motstånd.  Han 
hade  till  hands  vidpass  4,000  man,  af  hvilka  hälften  svenskar; 
men  i  förtröstan  på  sin  goda  ställning  på  en  höjd  invid  sjelfva 
hafvet,  trodde  han  sig  likväl  kunna  af  värja  de  8,000  ryssar, 
som  följde  honom  i  spåren.  Från  klockan  5  till  klockan  11 
förmiddagen  stredo  förtrupperna  med  ihärdig  envishet,  till  dess 
den  ryska  hufvudstyrkan  hann  fram  och  svenskarne  sålunda 
tvungos  att  draga  sig  tillbaka  inom  slagtordningen.  Här  be- 
gynte  drabbningen  vid  middagstiden.    Segern  lutade  åt  finnarnes 


FINSKA    KKIGET,    1808,    1809.  555 

sida;  efter  en  två  timmars  strid  genombröto  Adlercreutz  och 
von  Vegesack  fiendernas  center  genom  ett  djerft  anfall  och 
fördrefvo  dem  ända  till  det  ställe,  hvarest  förtrupperna  på  mor- 
gonen hade  sammandrabbat.  Men  samtidigt  infunno  sig  Ka- 
menskis  eftertrupper,  omkring  2,000  man,  och  nu  trängdes 
Adlercreutz,  som  i  segerns  ifver  hade  lemnat  sin  fördelaktiga 
position,  af  öfvermagten  tillbaka.  Klockan  10  på  aftonen  lem- 
nade  finska  hären  under  mörkret  slagfältet,  sedan  den  förlorat 
omkring  1,200  man  i  stupade  och  fångar.  Ryssarnes  manfall 
var  ännu  större,  och  båda  arméerna  voro  efter  striden  i  full- 
ständigt upplösningstillstånd.  Men  för  den  svagare  kändes  det 
lidna  nederlaget  naturligtvis  dubbelt  svårare,  och  slaget  vid 
Oravais  hade  sålunda  egentligen  afgjort  kriget.  I  första  ögon- 
blicket tycktes  det,  som  skulle  arméns  återtåg  blifva  helt  och 
hållet  afskuret.  Samma  dag,  som  slaget  vid  Oravais  stod,  hade 
nämligen  Wlastoff  inryckt  i  Gamla  Karleby.  Men  han  blef 
likväl  åter  fördrifven  derifrån,  och  von  Döbeln  gjorde  för  sin 
del  det  förslag,  att  hufvudarmén  skulle  ifrån  Nykarleby  tränga 
förbi  Kamenski  genom  Lappo  till  Tavastehus,  då  de  af  konungen 
föranstaltade  landstigningarna  i  sydvestra  Finland  skulle  bringa 
fienderna  emellan  tvenne  eldar.  "Om  slutligen  allt  skall  för- 
loras," lydde  hans  åsigt,  "är  punkten  hvar  det  sker  indifferent, 
allenast  tiden  vinnes;  Petersburg  eller  Torneå,  det  gör  det- 
samma." Men  arméns  sjelfförtroende  hade  nu  försvunnit,  och 
denna  genialiska  plan  lemnades  utan  afseende.  Vid  denna  tid 
föranstaltade  konungen  ett  par  landstigningar  emellan  Åbo  och 
Nystad,  nämligen  den  17  September  vid  Lokalaks  i  Wehmo 
socken  och  den  26  September  vid  Helsinge  by  i  Töfsala  socken ; 
men  dessa  osammanhängande  försök  hade  inga  följder.  Hufvud- 
armén hade  dragit  sig  tillbaka  ända  till  Lochteå,  hvarest  den 
30  September  en  af  ryssarne  erbjuden  vapenhvila  med  begär- 
lighet antogs.  Enligt  denna  öfverenskommelse  skulle  finska 
hären  draga  sig  till  Himanko;  men  derjämte  bestämdes,  att 
äfven  Sandels  skulle  draga  sig  tillbaka  norr  om  Idensalmi 
kyrka,  och  sålunda  gick  hans  fasta  ställning  vid  Palois  förlorad. 
Detta  var  Klingspors  sista  åtgärd  såsom  öfverbefälhafvare ;  han 
hade  nu  ändtligen,  ehuru  alltför  sent,  fått  afsked,  och  i  hans 
ställe  trädde  ånyo  Klercker.  Men  allt  var  redan  ohjelpligt 
förloradt  och  hvarje  tillfälle  till  en  verksammare  krigföring 
oåterkalleligen  förbi. 


556  FINLANDS    HISTORIA. 

Den  i  Lochteå  ingångna  vapenhvilan  uppväckte  mycken 
förbittring  i  St.  Petersburg.  Kejsar  Alexander  vistades  för 
tillfället  i  Erfurt  i  Tyskland,  der  han  rådslog  med  Napoleon 
om  veiidens  stora  angelägenheter;  men  Araktschejew  samman- 
kallade alla  ministrarne,  och  till  Buxhöwden  sändes  befallning 
att  åter  börja  kriget.  Öfverbefälhafvaren  dröjde  dock  ännu; 
men  Tutschkoff,  som  stod  emot  Sandels  vid  Idensalmi  kyrka, 
uppsade  vapenhvilan,  så  att  striden  åter  skulle  börja  den  27 
Oktober  kl.  1  e.  m.  Sandels,  som  nu  ej  hade  flere  än  1,400 
man,  hade  befästat  sin  position  på  vestra  sidan  om  Köljovirta 
ström;  men  då  ryssarnes  anfall  begynte  en  timme  tidigare,  än 
man  hade  väntat,  hann  ej  bron  blifva  fullständigt  rifven,  och 
fienderna  trängde  sålunda  med  en  öfverlägsen  styrka  öfver 
strömmen,  fördrifvande  Savolaks  jägarne  från  en  närbelägen 
gård.  Men  då  de  härifrån  stormade  emot  Sandels  batterier, 
gjorde  Fahlander  med  en  liten  hop  ett  utfall  emot  dem  och 
vräkte  dem  med  bajonetten  tillbaka  i  ån.  Finnarnes  seger 
var  en  af  de  mest  lysande  i  detta  krig;  ryssarne,  hvilkas  hela 
styrka  synes  utgjort  minst  6,000,  hade  förlorat  nära  åttahundra 
man;  förutom  andra  högre  officerare  var  bland  de  stupade 
äfven  furst  Nikolai  Dolgoruki,  som  var  ämnad  till  Tutschkoffs 
efterföljare  vid  öfverbefälet.  Efter  striden  följde  halftannat 
dygns  hvila,  efter  hvars  förlopp  Sandels  likväl  ansåg  nödvändigt 
att  retirera  till  Salahmi.  Härifrån  gjorde  Duncker  den  10 
November  ett  djerft  försök  emot  Köljovirta  bro,  men  slogs  med 
förlust  tillbaka.  Detta  var  den  ryktbara  Savolaks-brigadens 
sista  hjeltebragd;  redan  ett  par  dagar  derefter  erhöll  den  be- 
fallning att  draga  sig  tillbaka  ända  till  Uleåborg.  Hufvud- 
armén  var  nämligen  nu  i  full  marsch  mot  norden,  gång  efter 
annan  uppställande  sig  för  att  hålla  stånd,  men  ständigt  åter 
öfvergifvande  sina  befästade  positioner.  Härens  tillstånd  var  i 
sjelfva  verket  beklagansvärdt :  beklädnaden  var  i  trasor,  lifs- 
medlen  i  det  närmaste  slut  och  de  sjukas  antal  fasaväckande. 
Då  Klercker  den  17  November  lemnade  Brahestad  och  drog 
sig  öfver  Siikajoki  elf,  nödgades  han  qvarlemna  1,500  sjuke, 
hvilka  man  ej  kunde  föra  med  sig.  Slutligen  kom  den  19 
November  en  konvention  i  Olkijoki  till  stånd  emellan  Adler- 
creutz  och  Kamenski.  Hela  den  finska  armén  skulle  draga 
sig  öfver  Kaakamajoki  och  hela  Finland  ända  till  Kemi  skulle 
öfverlemnas    åt    ryssarne.     Nu    skulle    den    sista   mödosamma 


FINSKA    KRIGET,    180  8,    180  9.  557 

färden  tillryggaläggas  —  20  mil  genom  en  endast  glest  be- 
folkad bygd  och  under  den  hårda  årstidens  inträde.  För 
färdens  svårighet  måste  åter  1,200  sjuke  qvarlemnas  i  Uleå- 
borg;  men  endast  få  öfvergåfvo  frivilligt  sina  fanor.  Den  ringa 
qvarlefvan  af  Finlands  hjeltemodige  försvarare  lemnade  nu  med 
förtviflan  i  hjertat  sitt  fädernesland  och  inqvarterades  så  godt 
sig  göra  lät  i  Torneå-trakten.  Den  13  December  gick  den 
sista  truppen  öfver  gränsen;  hela  det  finska  fastlandet  var  nu 
eröfradt  af  ryssarne. 

Krigets  slutliga  förlopp  kunna  vi  endast  i  korthet  om- 
nämna. I  finska  härens  vinterqvarter  rasade  en  smittosam 
feber,  som  bortryckte  omkring  hälften  af  folket.  Senare  på 
vintern  drogos  Savolaks  och  Karelens  samt  Österbottens  afdel- 
ningar  till  trakten  af  Umeå  under  befäl  af  grefve  Cronstedt; 
de  öfriga  förlades  i  trakterna  af  Torneå  och  Piteå  och  fingo 
till  befälhafvare  generalmajor  Hans  Henrik  Gripenberg,  emedan 
det  öfriga  befälet  (Adlercreutz,  Sandels,  von  Döbeln)  hade  be- 
gifvit  sig  till  Stockholm.  Åland  var  ännu  i  svenskarnes  besitt- 
ning, och  konungen  sände  von  Döbeln  som  befälhafvare  dit. 
Men  kejsar  Alexander,  som  så  fort  som  möjligt  ville  tvinga 
svenskarne  till  fred,  beslöt  att  ännu  under  vinterns  lopp  skicka 
en  här  öfver  till  sjelfva  Sverige  och  satte  derför  i  början  af 
Mars  tre  arméer  i  rörelse.  Buxhöwden,  som  hade  ansett  denna 
djerfva  plan  alltför  farlig,  hade  nu  blifvit  afsatt  från  befälet, 
och  i  hans  ställe  trädde  general  von  Knorring.  Då  äfven 
denne  visade  tvifvel  rörande  planens  verkställbarhet,  så  infann 
sig  Araktschejew  sjelf  i  Åbo  den  4  Mars,  och  först  hansjern- 
vilja  fick  saken  i  gång.  17,000  ryssar  tågade  under  Bagra- 
tions  befäl  den  10  Mars  från  trakten  af  Åbo  öfver  isen  till 
Åland,  och  på  denna  färd  medföljde  så  väl  Knorring  som 
Araktschejew.  Samtidigt  erhöll  Barclay,  som  var  kommendant 
i  Vasa,  befallning  att  föra  3,500  man  öfver  Qvarken  till  Umeå. 
Förgäfves  bemödade  han  sig  att  ådagalägga  det  rysliga  i  ett 
sådant  företag;  han  erhöll  till  svar  en  strängare  befallning 
och  satte  sig  den  17  Mars  i  rörelse.  Nästan  samtidigt  förde 
Schuvaloff  från  Uleåborg  en  tredje  armé  af  nära  5,000  man 
emot  Torneå.  Detta  tredubbla  anfall  var  för  svenskarne  helt 
och  hållet  oväntadt,  men  skulle  kunnat  blifva  förderfligt  för 
den  ryska  hären,  om  ej  flere  omständigheter  för  ögonblicket 
hade    vändt   sig  till  deras  fördel.     Döbeln,  som  insåg  omöjlig- 


558  FINLANDS    HISTORIA. 

heten  af  att  hålla  stånd  emot  denna  öfvermagt,  drog  sig  till- 
baka öfver  isen  till  svenska  kusten,  och  i  hans  spår  följde 
Kulneifs  rytteri,  som  under  en  natt  rastade  i  Grislehamn.  Om 
nu  den  öfriga  hären  hade  följt  efter,  och  hafvet  derpå  afkastat 
sitt  istäcke ;  så  kan  man  ej  ens  föreställa  sig,  huru  denna  sällsamma 
strid  skulle  hafva  slutat.  Men  i  samma  ögonblick  inträffade  en 
ny  vändning  inom  politiken ;  ty  några  dagar  förut  hade  en  revo- 
lution blifvit  verkstäld  i  Stockholm.  Den  tanken  hade  nämligen 
på  de  sista  tiderna  blifvit  allmän,  att  Gustaf  IV  Adolf  om 
han  fick  fortfara  att  regera,  inom  kort  skulle  föra  hela  sitt 
rike  i  förderfvet.  Då  uppstod  en  sammansvärjning,  och  den 
13  Mars  togo  Adlercreutz  och  några  andra  sin  regent  tillfånga 
i  sjelfva  det  kungliga  slottet,  hvarefter  interimsregeringen  an- 
förtroddes åt  hertig  Karl  och  ständerna  sammankallades.  För- 
hoppningarna om  fred  syntes  genom  denna  tilldragelse  bekräftas, 
och  Knorring,  som  med  skäl  fruktade  att  komma  öfver  hafvet, 
gick  in  uppå  att  afbryta  sin  påbörjade  marsch  och  sände  äfven 
åt  Barclay  order  att  återvända.  Barclay  å  sin  sida  hade  redan 
efter  ett  besvärligt  tåg  kommit  öfver  isen  till  Umeå,  derifrån 
Cronstedts  afdelning  drog  sig  tillbaka  åt  söder.  Nu  återvände 
ryssarne  äfven  på  detta  håll  och  ankommo  den  1  April  åter 
till  Vasa.  Men  uppe  i  den  höga  norden  medförde  ryssarnes 
vinterfälttåg  vigtiga  följder.  Gripenberg,  som  för  tillfället  synes 
haft  1,800  sjuke  och  2,000  friska,  hade  först  retirerat  ifrån 
Torneå  öfver  Kalix  elf,  der  han  tänkte  försöka  ett  motstånd. 
Men  då  han  här  fick  underrättelse  om,  att  Barclay  redan  stod 
i  hans  rygg,  ansåg  han  hvarje  bemödande  redan  vara  fruktlöst 
och  undertecknade  derför  den  25  Mars  kapitulationen  i  Seivis. 
Enligt  den  samma  fingo  de  finska  regementena  (Åbo  och  Björne- 
borgs, samt  Tavastlands  och  Nylands)  tåga  tillbaka  öfver  Kemi, 
hvarest  de  aflemnade  sina  vapen  och  tillätos  återvända  hem. 
Strax  efter  kapitulationen  kom  väl  bud,  att  Barclay  åter  hade 
aftågat;  men  saken  kunde  ej  mera  ändras.  De  hårdt  bepröf- 
vade  tappres  sorg  och  förbittring  var  outsäglig,  att  efter  så 
mången  ärofull  seger  allt  hade  fått  detta  eländiga  slut.  Men 
å  andra  sidan  hade  finnarne  ej  mera  mycket  skäl  att  fortsätta 
striden.  Allt  hopp  om  fäderneslandets  återeröfring  var  för- 
loradt,  då  i  Sverige  Gustaf  Adolf  var  störtad  från  tronen  och 
en  annan  regering  kommit  i  stället,  hvilken  var  benägen  att 
såsom    lösen    för    freden  öfverlemna  Finland.     Dessutom  sam- 


FINSKA   KRIGET,     180  8,    180  9.  559 

mankommo  i  sjelfva  Finland  just  som  bäst  landets  ständer  i 
Borgå,  för  att  öfverenskomma  om  fördrag  med  Rysslands  rnäg- 
tige  herskare.    Finlands  förestående  öde  var  sålunda  redan  visst. 

Den  slutliga  freden  dröjde  likväl  ännu  en  tid  och  kriget 
fortsattes  derför,  ehuru  med  mindre  stridskrafter.  Vid  vårens 
ankomst  trängde  Schuvaloff  småningom  söderut  i  Westerbotten 
ända  till  Umeå,  och  den  finska  afdelningen,  som  nu  erhöll 
Sandels  till  befälhafvare,  hade  dragit  sig  sex  mil  sydligare.  I 
början  af  Juli  framryckte  Sandels  till  Hörnefors  bruk,  hvar- 
ifrån  dock  ryssarne  den  5  Juli  fördrefvo  honom;  vid  detta 
tillfälle  stupade  efter  en  manlig  strid  den  tappre  Dunclcer, 
som  med  sina  Savolaksare  betäckte  de  öfriges  reträtt.  Under 
sommaren  hade  likväl  svenskarne  den  fördelen,  att  de  med 
engelska  flottans  bistånd  kunde  hålla  hafvet  i  sitt  våld.  Den 
engelska  amiralen  Saumarez  hade  nu  kommit  till  Finska  viken, 
hvarest  han  på  flere  ställen  oroade  ryssarne,  lät  uppbygga 
batterier  på  Porkkala  udde  och  gjorde  landstigningar  vid  Björkö 
och  Säkkijärvi.  Äfven  svenskarne  försökte  att  till  sin  fördel 
begagna  den  öppna  väg,  hafvet  erbjöd.  Sålunda  landsteg  en 
svensk  förstärkning  i  Vesterbotten  vid  Ratan  i  fiendernas  rygg; 
den  blef  dock  åter  förjagad  till  sina  skepp.  Detta  var  den 
sista  affären  under  kriget.  Kort  derpå  ingicks  vapenhvila, 
och  freden  gjorde  slut  på  alla  vidare  strider. 

Under  tiden  hade  nämligen  Sveriges  rikes  ständer  (till 
hvilka  Finlands  representanter  ej  längre  hörde)  den  1  Maj 
sammankommit  i  Stockholm;  hertig  Karl  hade  blifvit  vald  till 
konung  och  den  29  Juni  krönt  under  namn  af  Karl  XIII. 
Den  nye  regentens  ifrigaste  önskan  var  att  få  slut  på  kriget, 
och  sålunda  sammankommo  fredsunderhandlarne  den  9  Augusti 
i  Fredrikshamn.  Sverige  representerades  af  friherre  Kurt  von 
Stedingk,  förut  bekant  såsom  chef  i  Savolaks  under  Gustaf  III:s 
krig  och  sedermera  svensk  ambassadör  i  St.  Petersburg;  å 
Rysslands  sida  voro  utrikes  ministern  Rumantsoff  och  ambas- 
sadören David  Alopseus.  Redan  innan  Alexander  ingick  på 
fredsunderhandlingarna,  hade  han  fordrat  det  medgifvande,  att 
Sverige  skulle  afstå  hela  Finland  med  Åland  samt  den  del  af 
Vesterbotten,  som  sträckte  sig  emellan  Kaakama  och  Kalix 
elfvar.  Svenskarne  försökte  dock  i  det  längsta  att  få  bibe- 
hålla Åland  och  i  fråga  varande  del  af  Vesterbotten.  Slutligen 
nödgades    de    dock  gifva  efter  i  det  mesta,  och  den  17  Sept. 


560  FINLANDS    HISTOKIA. 

1809  undertecknades  freden  i  Fredrikshamn.  Sverige,  som 
lofvade  sluta  fred  äfven  med  Rysslands  bundsförvandter  och 
förena  sig  i  Napoleons  "kontinentalsystem"  emot  England,  öfver- 
lemnade  derjämte  åt  Ryssland  hela  Finland  samt  en  liten  del 
af  Vesterbotten  till  Torneå  och  Muonio  elfvar.  Det  är  att 
märka,  att  i  denna  afträdelse  ej  med  ett  enda  ord  nämndes 
Finland  eller  storfurstendömet,  utan  det  uppräknades 
blott  de  sex  länen:  Kymmenegårds  (eller  Heinola),  Tavast-Ny- 
lands,  Åbo  och  Björneborgs  med  Åland,  Savolaks  och  Karelen 
(eller  Kuopio  län),  Vasa  län  och  Uleåborgs  län.  Likaså  gjordes 
ej  heller  från  svenska  regeringens  sida  något  vilkor  beträffande 
Finlands  framtida  ställning  och  befolkningens  rättigheter.  Freds- 
slutets VI  artikel  säger  med  anledning  häraf:  "Sedan  Hans 
Maj:t  kejsaren  af  Ryssland  redan  gifvit  de  ojäfaktigaste  bevis 
af  den  rättvisa  och  mildhet,  hvarmed  Hans  Maj:  t  beslutit  regera 
öfver  innevånarne  af  det  land,  han  sig  nyligen  tillvunnit,  i  det 
han  ädelmodigt,  sjelfmant  och  af  egen  böjelse  försäkrat  dem  om 
en  fri  utöfning  af  deras  religion,  af  deras  egendomsrätt  och 
privilegier,  ser  Hans  Maj:t  konungen  af  Sverige  sig  dymedelst 
frikallad  ifrån  den  honom  annars  heliga  pligt  att  göra  förbe- 
håll härom  till  sine  forne  undersåtars  förmon."  Detta  var 
det  sätt,  hvarigenom  den  svenska  regeringen  löste  de  6 — 700- 
åriga  band,  som  förenat  det  finska  folket  med  Sveriges  rike. 
Saken  har  sin  förklaring  dels  i  Sveriges  svaghetstillstånd,  dels 
i  de  politiska  handlingar,  hvilka  nyss  blifvit  afslutade  inom 
sjelfva  Finland.  Det  finska  folket  hade  redan  då,  genom  sina 
i  Borgå  församlade  representanter,  på  egna  vägnar  afslutat 
öfverenskommelse  med  kejsar  Alexander,  och  sålunda  sjelf  grund- 
lagt sin  politiska  ställning. 

Vigten  af  den  skedda  förändringen  försto  do  då  ännu 
endast  få  att  uppskatta;  men  en  hvar  insåg,  att  en  ny  tid 
hade  begynt  i  de  nordliga  ländernas  lif.  I  Ryssland,  hvarest 
den  stora  allmänheten  ganska  litet  betänkte  den  undantagsställ- 
ning, hvilken  Alexander  gifvit  Finland  i  bredd  med  det  mägtiga 
kejsardömet,  fattade  man  likväl  det  eröfrade  områdets  geogra- 
fiska betydelse  för  ryska  riket,  som  nu  hade  undanträngt  Sverige 
ifrån  hela  Finska  viken  samt  Raumo-sjöns  och  Bottniska  vikens 
östra  kuster.  I  Sverige  uppfattades  naturligtvis  detta  ännu  klarare, 
ej  allenast  från  politikens,  utan  äfven  från  de  nationella  traditio- 
nernas synpunkt.    Då  efter  fredsslutet  von  Döbeln  i  Umeå  sade  sitt 


\ 

FINSKA     KRIGET,      1808,     1809.  561 

smärtsamma  farväl  åt  qvarlefvorna  af  den  finska  hären,  tac- 
kande dem  för  den  orubbliga  trohet,  hvarmed  de  ännu  på  den 
svenska  jorden  fortsatt  kampen,  uttalade  han  utan  tvifvel  äfven 
den  svenska  nationens  innersta  känslor,  i  det  ha'n  påminte  om 
att  Sverige,  då  det  förlorade  det  ädla  finska  folket,  hade  för- 
lorat sitt  starkaste  stöd,  och  att  den  svenska  hären  hade  för- 
lorat kärnan  och  hufvuddelen  af  sin  krigsstyrka.  Men  händel- 
sernas högre  historiska  fullbordan  och  den  nationella  vigten 
deraf  för  Finland  betänkte  man  ej  i  detta  ögonblick  i  Sverige. 
Likväl  hade  denna  förändring  redan  länge  blifvit  förberedd  lör 
Sveriges  rike.  Då  Sveriges  magtperiod  slutade  med  Karl  XII 
och  svenskarne  nödgades  draga  sig  tillbaka  till  sitt  eget 
nationella  område,  hade  i  sjelfva  verket  Finland  rätteligen 
förlorat  sin  förra  betydelse  för  riket.  Behofvet  af  en 
förening  med  Norge  och  möjligen  äfven  med  Danmark  började 
te  sig  allt  klarare  for  det  svenska  folket,  och  Finland  borde 
lemnas  till  pris  för  denna  sammanslutning.  Redan  Karl  XII 
lemnade  för  Norges  skull  Finland  i  fiendernas  händer;  äfven 
år  1743  skulle  mången  önskat  afstå  från  Finland  till  förmon 
för  samma  skandinaviska  idé;  slutligen  vacklade  såväl  Gustaf  III 
som  Gustaf  IV  Adolf  emellan  dessa  bägge  planer.  I  verklig- 
heten hade  redan  fredssluten  i  Nystad  och  Åbo  frånskilt  an- 
senliga stycken  af  detta  land,  och  den  återstående  delens  öde 
var  redan  länge  förutsedd.  Hos  finnarne  hade  äfven  i  sjelfva  verket 
under  detta  tidehvarf  småningom  vaknat  känslan  af  en  särskild 
politisk  ställnings  nödvändighet,  och  ehuru  en  förening  med 
Ryssland  och  en  skilsmässa  från  det  gamla  moderlandet  före- 
föll mången  motbjudande,  hade  likväl  sakens  oundviklighet  allt 
mer  och  mer  trädt  för  ögonen.  Då  derför  timmen  för  denna 
förändring  slog,  var  den  ej  mer  alldeles  oväntad;  folkets  poli- 
tiska medvetande  var  i  någon  mon  väckt,  och  det  fans  män, 
hvilka  förstodo  begagna  ödets  skickelser  till  fäderneslandets 
gagn.  Men  att  förändringens  hela  betydelse  ens  här  skulle 
blifvit  allmännare  insedd,  kunna  vi  likväl  ej  bekräfta.  Först 
under  tidernas  lopp  kom  man  att  tydligare  fatta  meningen 
af  kejsar  Alexanders  ord  till  de  finska  ständerna:  Att  det 
finska  folket  nu  politiskt  hade  "inträdt  bland  nationernas  antal". 


Finlands  historia.  36 


562  FINLANDS    HISTOKIA. 


9.    En  blick  på  kulturförhållandena  i  ryska  och  svenska  Finland. 

Innan  vi  härifrån  öfvergå  till  det  nya  tidehvarf,  som  nu 
hade  begynt  för  Finland,  måste  vi  ännu  med  några  ord  be- 
lysa kulturförhållandena  i  Finland  under  det  svenska  väldets 
sista  tider. 

Det  är  till  först  att  märka,  att  Finlands  folkmängd  ännu 
på  denna  tid  var  ganska  fåtalig,  ehuru  otvifvelaktigt  i  stark 
tillväxt.  År  1785  räknades  i  svenska  Finland  omkring  680,000 
innevånare  och  i  ryska  Finland  nära  177,000.  Under  de  sista 
åren  af  svenska  tiden  hade  befolkningen  i  den  förra  delen 
stigit  till  900,000,  under  det  att  det  ryska  området  då  räknade 
inemot  200,000  personer.  Dessa  siffror  visa,  att  folkmängden 
och  sålunda  otvifvelaktigt  äfven  förmögenheten  voro  i  vida 
starkare  tillväxt  under  den  svenska  styrelsen,  än  på  andra 
sidan  Kymmene-elf.  Det  synes  i  sjelfva  verket  tydligt,  att 
landets  alla  näringar  under  Gustaf  III:s  och  Gustaf  IV:s  rege- 
ringar gått  betydligt  framåt.  Storskiftet  hade  befordrat  åker- 
bruket, handeln  ^>ch  sjöfarten  hade  fått  ny  lyftning  isynnerhet 
i  de  Österbottniska  städerna,  och  städernas  handtverkerier  voro 
i  blomstrande  tillstånd.  Gustaf  Adolfs  obetänksamma  utrikes 
politik  hade  visserligen  sedermera  tillfogat  Finlands  affärsställ- 
ning betydlig  skada;  isynnerhet  hade  sjöfarten  lidit  genom  det 
allmänna  krigstillståndet  i  Europa.  Men  å  andra  sidan  är  att 
märka,  att  grunden  för  den  materiella  förkofringen  var  ej 
allenast  de  af  regeringen  vidtagna  förordnanden  och  inrättningar, 
utan  vida  mer  den  fosterländska  anda,  hvaraf  man  kunde  skönja 
de  första  rörelserna  redan  under  ständerregeringens  tid,  men 
som  först  senare  begynte  kraftigare  verka.  Det  egendomliga 
härvid  var,  att  denna  patriotism  nu  på  alla  områden  tog  gestalt 
af  ett  särskildt  finskt  sträfvande,  hvilket  vitnade  om  den  i 
detta  land  lefvande  nationalkänslan.  På  det  ekonomiska  om- 
rådet var  det  Finska  Hushållningssällskapet  (stiftadt  på  konun- 
gens födelsedag  den  1  November  1797  under  namn  af  "Kongl. 
Finska  Hushållningssällskapet"  och  på  finska  "Suomen  Huoneen- 
pidon  Seura"  =  det  n.  v.  " Suomen  Talous-seura"),  som  slut- 
ligen blef  medelpunkten  för  dessa  fosterländska  sträfvanden. 
Denna    märkliga    förening,    hvars    ändamål    var    att    befordra 


KN    blick    PÅ    KULTURFÖRHÅLLANDENA    I    FINLAND.  563 

Finlands  säregna  intressen  på  det  materiella  området,  sträckte 
snart  sitt  inflytande  till  alla  verksamhetsgrenar.  Genom  säll- 
skapets försorg  blef  potatisodlingen  spridd  i  landet;  kärrodlin- 
garna befordrades  genom  uppmuntringar  och  belöningar;  arti- 
hciel  koppympning  infördes,  och  genom  assessor  Gabriel  Ahl- 
mans  testamente  af  år  1798  kom  sällskapet  i  tillfälle  att 
inrätta  flere  högre  folkskolor  i  trakterna  omkring  Tammerfors. 
På  Hushållningssällskapets  uppmaning  stiftades  äfven  kort  derpå 
den  första  enskilda  banken  i  Finland.  Detta  s.  k.  Diskont- 
verk i  Åbo  erhöll  den  20  Juni  1805  kungl.  stadfästelse  och 
började  den  1  Augusti  1806  sin  bankrörelse  med  150,000 
riksdalers  aktiekapital,  hvartill  Riksens  Ständers  bank  i  Stock- 
holm lade  en  lika  stor  summa.  Till  slutet  af  följande  år 
hade  denna  rörelse  lemnat  aktionärerna  13 £  %\  men  till  följd 
af  kriget  upplöstes  sedan  hela  inrättningen.  Äfven  i  den 
aflägsnaste  landsorten  uppstodo  föreningar  till  befordrande  af 
ekonomien;  sålunda  verkade  Landtmanna-sällskapet  i  Ilmola 
(stiftadt  1803)  för  dessa  trakters  odling  och  upplysning.  Öfver 
hufvud  hade  man  redan  begynt  inse,  att  folkets  upplysning 
var  ett  oeftergifligt  vilkor  för  det  materiella  framåtskridandet; 
fördenskull  publicerades  allt  mera  äfven  på  finska  språket  alle- 
handa råd  och  anvisningar  i  hushållningens  alla  grenar  likasom 
ock  i  annat  för  allmogen  gagneligt  vetande,  och  början  gjordes 
till  en  egentlig  folklitteratur,  bland  hvars  alster  särskildt  må 
nämnas:  prosten  i  Sotkamo  Johan  Frosterus'  bok  i  naturkun- 
nighet (Hyödyllinen  huvitus  luomisen  töistä)  1791  och  Krist- 
frid Gananders  läkareböcker,  samt  den  år  1776  i  Åbo  utgifha 
första  finska  tidningen  "Suomalaiset  Tietosanomat" ,  hvilken  dock 
upphörde  med  sin  första  årgång. 

På  sjelfva  det  vetenskapliga  arbetets  fält  märkes  samma 
fosterländska  riktning,  och  Åbo  akademi  var  naturligtvis  den 
härd,  derifrån  upplysningens  strålar  spredo  sig  till  Finlands 
alla  bygder.  Flere  framstående  lärare  representerade  på  denna 
tid  den  finska  andens  sträfvande  till  kunskap.  Den  ryktbare 
Kalm  dog  redan  år  1779;  men  hans  vän  Gadd  lefde  till 
1797.  Båda  böra  de  dock  rättast  föras  till  föregående  period ; 
men  äfven  detta  tidehvarf  fostrade  flere  utomordentligt  fram- 
stående män  på  samma  vetenskapliga  område.  Bland  dessa 
må  nämnas  inom  botaniken  Karl  Niklas  HeUenius  (f  1820) 
och  inom  kemien  Johan   Gadolin  (f  1852),  jämte  hvilka  redan 


564  FINLANDS    HISTORIA. 

Gustaf  Gabriel  Hellström  (f  1844)  började  sin  verksamhet  på 
fysikens  område.  Äfven  till  andra  länder  flyttade  stundom 
män  från  Finland,  hvilka  på  ett  utmärkt  sätt  vitnade  om  den 
vetenskapliga  ståndpunkten  vid  universitetet  i  Åbo.  Sålunda 
förvärfvade  sig  t.  ex.  Anders  Johan  Lexell  (f  1784),  från 
Åbo,  såsom  medlem  af  akademien  i  St.  Petersburg  stort  an- 
seende i  matematiken,  och  en  annan  man  äfvenledes  ifrån  Åbo, 
Abraham  Niklas  Clewberg  (adlad  Edelcrantz,  slutligen  friherre, 
t  1821),  på  samma  gång  skald  och  vetenskapsman,  har  efter 
sin  öfverflyttning  till  Sverige  blifvit  uppfinnare  af  den  svenska 
telegrafen.  Naturvetenskaper  voro  likväl  ej  längre  det  finska 
universitetets  högsta  ära;  historien,  rättsvetenskapen  och  äfven 
filosofien  hade  redan  derstädes  svingat  sig  upp  till  betydenhet. 
I  filosofien  begynte  Gabriel  Israel  Hartman  (f  1809)  från  en 
sjelfständig  ståndpunkt  ordna  tankens  områden,  ehuru  döden 
alltför  tidigt  afbröt  hans  verksamhet.  Kyktbarare  än  någon 
af  de  ofvannämnda  var  likväl  inom  juridiken  Matthias  Calonius 
(född  i  Saarijärvi  1737,  professor  i  juridiken  vid  Åbo  akademi 
1778  -1815,  under  tiden  medlem  af  högsta  domstolen  i  Stock- 
holm 1793 — 1800,  dog  1817).  Han  var  den  förnämsta  juristen 
i  hela  Sveriges  rike,  och  hans  verk,  alla  affattade  på  latinska 
språket,  hafva  allt  fortfarande  ett  klassiskt  anseende.  Men 
universitetets  i  Åbo  mest  framstående  personlighet  och  den, 
kring  hvilken  hela  det  fosterländska  sträfvandet  på  denna  tid 
samlade  sig,  var  Henrik  Gabriel  Porthan  (född  i  Wiitasaari 
1739,  professor  i  romerska  litteraturen  i  Åbo  1777,  död  1804). 
Hans  vidsträckta  lärdom  i  alla  de  humanistiska  vetenskaps- 
grenarne och  den  ifver,  hvarmed  han  öfvervakade  den  akade- 
miska ungdomens  uppfostran  och  universitetets  vetenskapliga 
förkofran,  gjorde  honom  likasom  till  en  lärare  för  hela  landet; 
men  i  främsta  rummet  vände  han  sin  forskning  åt  sitt  eget 
folks  förhållanden,  dess  forntid,  dess  språk  och  etnografi,  och 
genom  detta  sitt  arbete  har  han  blifvit  den  finska  historiens 
fader  och  grundläggare.  Porthan  var  den  första,  som  upp- 
fattade Finlands  historia  såsom  ett  sjelfständigt,  från  den  svenska 
historien  afskildt  forskningsfält;  han  var  likaså  den  första, 
som  med  vetenskaplig  kritik  renade  den  finska  historien  från 
de  lösa  gissningar,  med  hvilka  man  dittills  hade  uppfylt  fin- 
narnes   forntid.     Hans  första  verk    "De  Poesi  Fennica"  (1766 


EN    BLICK    PÅ    KULTURFÖRHÅLLANDENA    I    EINLAND.  565 

— 1778)  berörde  Finlands  äldre  och  nyare  poesi;  men  det  för- 
nämsta af  hans  arbeten  var  hans  med  rikliga  urkunder  för- 
sedda förklaring  till  Paul  Juustens  biskopskrönika  (Chronicon 
Episcoporum  Finlandensium),  publicerad  i  akademiska  disserta- 
tioner 1784 — 1800.  Hans  öfriga  forskningar  på  detta  område 
publicerades  antingen  såsom  dissertationer  eller  i  de  i  Åbo  ut- 
kommande svenska  tidningar,  i  hvars  redaktion  Porthan  genast 
från  början  (1771)  var  medlem.  Äfven  till  Finlands  geografi 
samlade  Porthan  flitigt  material  och  en  ny  upplaga  af  Tunelds 
geografi  öfver  Sveriges  rike  erhöll  sålunda  rörande  Finland  en 
helt  ny  gestalt.  Genom  Porthans  forskningar  spred  sig  nu 
kännedomen  om  Finlands  land  och  folk  till  det  öfriga  Europa ; 
den  ryktbare  Schlözer  i  Göttingen  publicerade  redan  år  1779 
uppgifter  "om  Finland,  Europas  Canada",  och  år  1809  utgaf 
den  tyske  historieskrifvaren  Ruhs  sitt  arbete  "Finnland  und 
seine  Bewohner",  helt  och  hållet  efter  Porthans  och  hans  lärjun- 
gars forskningar.  Äfven  det  nya  kartverk  öfver  Finland,  som 
år  1799  utkom  i  sex  blad,  såsom  en  del  af  friherre  Hermelins 
kartverk,  fick  åtnjuta  Porthans  trägna  medverkan.  Det  fans,  med 
ett  ord  sagdt,  ej  något  fosterländskt  företag,  som  ej  Porthan  skulle 
befordrat  genom  sin  kunskap  och  sitt  intresse;  uti  honom  och 
genom  hans  arbeten  begynte  nu  finnarnes  patriotism  framgå 
till  klart  medvetande  om  en  egen  sjelfständig  nationalitet,  och 
d erfor  har  det  finska  folket,  med  erkännande  af  dessa  hans 
förtjenster,  upprest  (år  1864)  hans  staty  på  stranden  af  Aura- 
joki.  På  den  af  Porthan  anvisade  vägen  sträfvade  äfven  andra 
till  samma  mål.  Krist  frid  Ganander  (kapellan  i  Franzila,  död 
1790)  samlade  finska  ordförråd,  gåtor  och  myther  (Mythologia 
Fennica,  1789),  Erik  Lencqvist  (dog  som  kyrkoherde  i  Orihvesi 
1808)  skref  om  det  finska  folkets  vidskepelse,  och  många  andra 
publicerade  värdefulla  bidrag  till  lokalhistoriens  och  hembyg- 
dens kännedom.  Men  framför  andra  böra  vi  omnämna  tvenne 
män,  hvilka  på  den  fosterländska  historiens  område  följde  sin 
läromästares  spår.  Den  ena  var  Magnus  Jakob  Alopeeus 
(biskop  i  Borgå  1809—1818)  hvars  "Borgå  gymnasii  historia" 
(påbegynt  1804)  spred  ljus  öfver  östra  Finlands  kyrkliga  för- 
hållanden. Den  andre  var  den  fint  bildade  och  snillrike  Jakob 
Tengström  (född  i  Gamla  Karleby  1755,  professor  1790,  biskop 
i    Åbo    1803,    död    1832),    hvars    biografier    "Biskop   Terseri 


566  FINLANDS    HISTORIA. 

minne"  (1795)  och  "Biskop  Rothovii  lefverne"  (på  latin  1796 
— 1813)  gåfvo  belysning  åt  vigtiga  perioder  i  Finlands  historia. 
Tidehvarfvets  fosterländska  anda  hann  ännu  icke  utöfva 
sitt  inflytande  på  språkförhållandena  i  landet;  tvertom  vann 
svenska  språket  allt  större  terräng  i  samlefnaden  och  höjde 
sig  nu  äfven  inom  poesin  till  verklig  blomstring.  De  svenska 
skalderna  Kellgren  och  Lidner  vistades  någon  tid  i  Åbo; 
"Aurora-sällskapet"  i  Åbo  stämde  i  början  af  detta  tidehvarf 
finnarnes  svenska  lyra,  och  äfven  sådane  män  som  Porthan, 
Clewberg,  Tengström  m.  fl.  idkade  här  denna  konst.  Den 
förnämsta  af  svenska  skaldekonstens  representanter  i  Finland 
var  likväl  Frans  Michael  Franzén  (född  i  Uleåborg  1772, 
professor  i  Åbo  1798,  flyttade  till  Sverige  1811,  dog  som  biskop 
i  Hernösand  1847),  hvars  "Selma-sånger"  och  "Sång  öfver  grefve 
G.  F.  Creutz"  genast  höjde  sin  författare  till  de  högsta  plat- 
serna inom  den  svenska  poesien.  Äfven  Michael  Chorceus 
(född  1774,  död  1806)  förvärfvade  sig  ett  aktadt  namn  bland 
Sveriges  skalder.  En  egendomlig  lyrisk  naturton  i  dessa  skal- 
ders sånger  häntydde  på  deras  finska  nationalitet,  hvarjämte 
må  nämnas,  att  Franzén  äfven  har  författat  en  sång  på  finska 
("Eläköön  armias",  en  hymn  till  regenten,  1805).  Men  öfver 
hufvud  framalstrade  den  finska  poesin,  hvilken  ej  fick  sola  sig 
i  glansen  af  allmänhetens  gunst  och  ej  åtnjöt  en  högre  bild- 
nings befruktande  dagg,  endast  svaga  telningar.  Ganander, 
den  förut  omtalade  Jakob  Frosterus  (f  1809)  och  Karl  Gustaf 
Weman  (född  i  Libelitz  1740,  docent  i  finska  språket  i  Åbo 
1768,  de  kungl.  prinsarnes  lärare  i  finskan  1775,  död  som 
kyrkoherde  i  Kimitto  1803)  idkade  likväl  med  framgång  finsk 
skaldekonst  på  den  gamla  runometern.  En  liflig  diktare  var 
länsmannen  i  Kalajoki  Henrik  Achrenius  (f  1798).  För  öfrigt 
började  sångare  bland  allmogen  framträda  i  mängd,  vitnande 
om  folkbildningens  och  läslustens  stigande.  Särdeles  produktiv 
var  Thomas  Ragvaldsson  (född  i  Tyrvis,  dog  1804),  hvais 
talrika  sånger  andades  ett  varmt  gudfruktigt  sinnelag,  men  till 
sitt  poetiska  värde  ej  äro  af  lika  förtjenst.  Likväl  begynte 
äfven  ur  allmogens  krets  mera  framstående  sångare  framträda. 
Isynnerhet  förtjenar  Paavo  Korhonen  (född  i  Rautalampi  1775, 
död  1840)  nämnas,  hvars  förstlingar  publicerades  redan  1799. 
Af   allt   synes,    att  det  finska  språket  ingalunda  hade  förlorat 


EN    BLICK     PÅ     KCLTUKFÖKUALLANDENA    I    FINLAND.  567 

sin  skaldeförmåga,  fastän  dess  låga  plats  i  samhället  hindrade 
dess  skärare  blomster  att  utvecklas. 

Äfven  på  det  andliga  området,  inom  hvilket  dock  den 
finska  litteraturen  var  i  starkare  tillväxt,  voro  produkterna  på 
denna  tid  för  det  mesta  öfversättningar.  Det  största  original- 
arbetet var  kapellanens  i  Wehmo,  Anders  Björkqvists  (f  1809) 
postilla  ("Uskon  harjoitus  autuuteen"),  hvilken  utkom  1801  och 
sedermera  har  upplefvat  flere  upplagor.  Andliga  rörelser  hade 
under  loppet  af  seklet  uppstått  på  några  ställen  och  stundom 
antagit  ganska  originella  former.  Jakob  Böhme's  mysticism 
hade  redan  i  början  af  detta  tidehvarf  vunnit  insteg  i  Öster- 
botten. Aren  1783 — 1790  spred  sig  till  trakterna  af  Vasa  en 
likartad  andlig  väckelse ;  dess  upphofsman  var  en  strumpväfvare- 
gesäll  från  Stockholm,  Anders  Collin,  och  denne  mans  sände- 
bref  samt  andra  andliga  skrifter  öfversattes  till  finskan  och 
begagnades  mycket  i  manuskript.  Omkring  år  1775  hade 
bondedottren  Anna  Rogel  från  Sastmola  genom  sina  predik- 
ningar väckt  mycken  uppmärksamhet,  men  någon  egendomlighet 
i  läran  förmärktes  ej  hos  henne.  På  irrlärans  och  bedrägeriets 
af  vägar  råkade  deremot  glasmästaren  Jakob  Wallenberg  i  Lappo 
år  1798  samt  hans  lärjunge  Wasumåki  i  Kuortane  1799,  i 
det  de  båda  förkastade  äktenskapet  och  andra  kyrkliga  inrätt- 
ningar. En  ännu  oförsonligare  fiendtlighet  mot  samhällsord- 
ningen visade  Elias  Hänninen  i  Kangasniemi  1804 — 1808, 
hvilken  rentut  predikade  egendomsgemenskap  eller  öppen  kom- 
munism. Öfver  hufvud  var  tidsandan  på  denna  tid  icke  synner- 
ligen benägen  för  en  ifrigare  religiositet,  och  isynnerhet  inom  de 
högre  klasserna  förmärktes  mycket  inflytande  från  Gustaf  III:s 
glada  och  lättsinniga  hof.  Deremot  började  ett  angenämt 
sällskapslif  och  konstnjutningar  vinna  insteg  äfven  i  Finland. 
I  Åbo  spelade  stundom  någon  från  Sverige  kommen  teater- 
trupp, och  musikaliska  sällskap  bildade  sig  ej  allenast  i  Åbo, 
utan  äfven  till  och  med  i  den  aflägsnaste  landsorten,  t.  ex.  i 
Kuopio.  För  öfrigt  började  olikheten  i  bildning  och  språk 
redan  kännbart  verka  störande  på  umgänget  emellan  de  olika 
samhällsklasserna;  tjenstemannaklassen  hade  redan  i  anseende 
till  språket  blifvit  nästan  svensk,  och  ehuru  samhällsinrättnin- 
garna  lofvade  samma  skydd  åt  en  hvar,  fick  likväl  den  finska 
befolkningen,  som  ej  förstod  det  främmande  rättegångs-  och 
enibetsspråket,   lida  mycket  trångmål.     Porthan  skref  med  an- 


568  FINLANDS    HISTORIA. 

ledning  häraf  följande  anmärkningsvärda  ord:  "när  man  allt 
detta  förtryck,  prejerier  och  bedrägerier,  som  allmogen  af  embets- 
och  myndige  män  måste  utstå,  öfverväger,  bör  man  ej  undra, 
att  herre  och  fiende  anses  af  dem  för  synonyma."  Felet  här- 
till var  naturligtvis  icke  lagarnes,  utan  låg  i  tjenstemanna- 
klassens  onationella  ställning.  Den  fosterländska  anda,  som  nu 
vaknat,  hade  ännu  icke  hunnit  utbilda  sig  till  en  lefvande,  på 
alla  förhållanden  inverkande  nationalanda. 

I  ryska  Finland  hade  tidehvarfvets  senare  hälft  medfört 
förändringar,  hvilka  allt  mer  och  mer  begynte  göra  dess  be- 
folkning främmande  för  det  finska  moderlandet.  Katharina  II, 
som  hyllade  tidehvarfvets  upplysningsfilosofi  och  i  enlighet 
dermed  ville  i  kraft  af  sin  sjelfherskarrätt  ordna  sitt  vid- 
sträckta rikes  angelägenheter,  hade  år  1766  sammankallat  till 
Moskva  ett  slags  representation  för  alla  kejsardömets  nationer, 
för  att  reformera  Rysslands  lagväsende  och  förvaltning.  Till 
denna  Lagkommission  hade  äfven  bönder  från  de  finska  land- 
skapen blifvit  sände ;  men  denna  egendomliga  ständerförsamling 
upplöstes  snart  vid  turkiska  krigets  utbrott,  och  efter  krigets 
slut  påbjöd  kejsarinnan  sjelf  ett  nytt  förvaltningssystem  år  1775, 
den  s.  k.  StåthåUareinrättningen,  hvilket  likväl  först  från  år 
1784  infördes  på  det  finska  området.  Detta  nya  system,  som 
tillintetgjorde  alla  gamla  förvaltningssätt  och  rättegångsformer, 
åstadkom  mycken  förvirring  och  införde  till  landet  en  otalig 
skara  tjenstemän,  af  hvilka  för  det  mesta  var  mer  förargelse 
än  nytta.  Ståthållaren  eller  generalguvernören  var  chef  för 
trupperna  och  hade  att  öfvervaka  sakernas  allmänna  gång; 
under  honom  var  en  guvernör  och  en  vice  guvernör  samt  ett 
fullständigt  i  Viborg  förlagdt  embetsverk  för  förvaltningen, 
äfvensom  ett  i  samma  stad  förlagdt  "Kameralhof"  för  skatte- 
angelägenheterna. Det  förra  justitiekollegiet  samt  lagmans-  och 
häradsrätterna  indrogos,  och  i  deras  ställe  kom  ett  "Tribunal" 
i  Viborg,  tvenne  öfverdomstolar  äfvenså  i  Viborg  och  tre  slags 
underdomstolar  i  hvarje  stad.  Sålunda  hade  allt  blifvit  gjutet 
i  nya  och  för  befolkningen  helt  och  hållet  främmande  former. 
Men  sedan  Katharina  dött,  återkallade  Alexander  hela  denna 
invecklade  inrättning,  och  allt  stäldes  på  samma  fot  som  före 
år  1784.  Embetsspråket  var  i  de  lägre  graderna  fortfarande 
svenska,  ehuru  tyskan  och  delvis  ryskan  småningom  inkräktade 
åt  sig  rum.     De  högre  embetsmännen  voro  ryssar  eller  tyskar; 


EN    BLICK     FA    KULTURFORM ALLANDENA    I    FINLAND.  569 

bland  do  senare  må  nämnas  hertig  Fredrik  af  Wiirtemberg 
(kejsar  Pauls  svåger  och  senare  känd  som  den  första  konungen 
af  Wiirtemberg),  hvilken  från  1782  en  tid  var  generalguvernör 
i  ryska  Finland.  De  lägre  embetsmännen  voro  vanligen  af 
landskapets  egna  män;  men  embetsmannaväldet  i  alla  grader 
hade  ansenligt  tilltagit,  så  att  äfven  länsmännen,  brofogdarne 
och  deras  vederlikar  ansågo  sig  vara  stora  herrar. 

Öfver  hufvud  begynte  samhällsförhållandena  på  dessa 
trakter  småningom  erhålla  ett  allt  sämre  utseende.  Redan 
på  Elisabets  tid  hade  man  begynt  bortgifva  donationer  för 
everldelig  tid,  och  ehuru  böndernas  åborätt  likväl  föiblef  enligt 
lagen  orubbad,  begynte  dock  deras  ställning  härefter  blifva 
ganska  osäker.  Donationsegarne  och  deras  förvaltare  tvungo 
t.  ex.  sina  underhafvande  till  ökade  utskylder  och  dagsverken, 
och  då  dessa  gjorde  motstånd,  så  uppstodo  tätt  och  ofta  för- 
vecklingar, stundom  till  och  med  blodiga  uppträden.  Sålunda 
t.  ex.,  då  bönderna  på  Koitsanlaks  i  Parikkala  ej  med  godo 
gingo  in  på  dem  erbjudna  vilkor,  så  anskaffade  förvaltaren 
militär  till  sin  hjelp  och  en  strid  uppstod,  i  hvilken  bönderna 
naturligtvis  blefvo  de  besegrade.  Ar  1801  pålade  Dirigerande 
Senaten  underhafvandena  på  Taubila  i  Pyhäjärvi  socken  emot 
deras  begifvande  förhöjda  utskylder,  och  detta  s.  k.  Taubila 
kontrakt  togs  sedan  till  mönster  äfven  för  andra  donationsgods. 
Men  samma  kontrakt  ansågs  sedermera  vara  så  obilligt,  att 
kejsar  Alexander  I,  som  öfver  hufvud  med  större  omsorg  än 
förr  vårdade  detta  landskaps  angelägenheter,  slutligen  år  1811 
återkallade  det  samma.  Det  är  lätt  att  inse,  att  under  sådana 
omständigheter  donationsböndernas  personliga  frihet  ej  längre 
var  synnerligen  skyddad.  Emot  dem  höllo  vanligen  donations- 
egarne, embetsverken  och  äfven  domstolarne  tillhopa,  och  stundom 
utkommo  förordningar,  som  nästan  bundo  dem  i  slafveri;  sålunda 
t.  ex.  utkom  1784  en  förordning,  som  förbjöd  qvinnorna  att 
utan  donationsegarens  tillstånd  ingå  äktenskap  med  underhaf- 
vandena från  ett  annat  gods.  Men  geuom  kejsar  Alexander 
den  förste  begynte  äfven  i  dessa  förhållanden  hopp  om  bättre 
tider  gry.  Redan  år  1802  nedsattes  en  särskild  kommission 
under  senator  Theils'  ordförandeskap,  för  att  ordna  ryska  Fin- 
lands jord-  och  skatteförhållanden.  Under  Maj  och  Juni 
månader  1803  reste  kejsaren  sjelf  i  dessa  trakter,  ställande 
färden    ifrån    Viborg    till    Fredrikshamn    och    derifrån   genom 


570  FINLANDS    HISTORIA. 

Willmanstrand,  Nyslott,  Sordovala  och  Kexsholm,  d.  v.  s.  genom 
hela  landskapet,  hvars  ställningar  oeh  förhållanden  han  sålunda 
nicd  egna  ögon  fick  taga  i  betraktande.  Då  nämnda  kom- 
missions arbeten  ej  förde  till  målet,  så  nedsattes  åter  1810 
en  ny  kommission  för  samma  ändamål.  Men  hos  Alexander 
synes  derjämte  redan  nu  den  tanken  hafva  vaknat,  att  endast 
en  förening  med  det  finska  moderlandet  skulle  förmå  öppna 
för  dessa  trakter  vägen  till  en  lyckligare  framtid,  ock  sålunda 
förbereddes  den  stora  förändring,  hvarom  vi  längre  fram  blifva 
i  tillfälle  att  tala. 

Hvad  detta  landskaps  kulturförhållanden  i  öfrigt  angår, 
hade  Katharina  II  äfven  i  detta  afseende  begått  ett  beklagligt 
misstag,  då  hon  förvandlat  de  ursprungliga  elementarskolorna 
till  folkskolor,  hvilka  inrättades,  en  högre  eller  s.  k.  "normal- 
skola" i  Viborg  1788  och  en  annan  i  Fredrikshamn,  samt  lägre 
i  landskapets  öfriga  städer.  Sålunda  fans  ej  mera  i  hela  land- 
skapet någon  egentlig  lärd  skola;  ty  dessa  normalskolor  voro 
endast  högre  borgarskolor,  i  hvilka  hufvudsakligast  nyare  språk 
lärdes.  Då  dertill  kom  kejsar  Pauls  ukas  af  den  9  April 
1798,  i  hvilken  förbjöds  besökandet  af  utländska  skolor,  och 
innevänarne  i  ryska  Finland  sålunda  afstängdes  från  Åbo 
akademi,  så  kan  man  ej  förvåna  sig  öfver,  att  den  allmänna 
bildningen  gick  bakut  på  ett  märkbart  sätt.  Först  Alexander  I 
återstälde  läroinrättningarna  i  ett  bättre  skick,  i  det  han  år 
1805  lade  grunden  till  Viborgs  gymnasium.  För  folkets  under- 
visning hade  man  från  år  1781  begynt  tillsätta  skollärare  i 
hvarje  socken.  Men  sjelfva  presterskapet  försjönk  till  lära  och 
lefverne  i  allt  djupare  råhet,  och  Viborgs  konsistorium  klagade 
år  1791,  att  "flere  presters  själ  var  svartare  än  färgen  på 
deras  mörka  drägt". 

Landskapets  ställning  i  förhållande  till  kejsarriket  blef 
vid  slutet  af  detta  tidehvarf  förändradt  äfven  deruti,  att  nu 
slutligen  friheten  från  soldatutskrifning  upphörde,  och  rekryt- 
uttagningen  stäldes  på  samma  fot  som  i  Ryssland.  Såsom 
redan  förut  är  omtaladt,  hade  strax  efter  freden  i  Nystad  det 
svenska  indelningsverket  blifvit  upphäfdt  i  alla  de  trakter, 
som  lemnades  åt  Ryssland,  utan  att  några  andra  krigiska  skyl- 
digheter kommo  i  dess  ställe.  Under  Elisabets  regering  säges 
väl  kronprinsen,  sedermera  kejsar  Peter  III,  hafva  värfvat 
flere    finnar,    såväl    högre   som  lägre,  till  sin  s.  k.  holsteinska 


EN    KLICK    PÅ    KULTUKFÖKHALLANDKNA    1    FINLAND.  571 

kår,  hvilken  alltid  till  vintern  fördes  till  Holstein,  men  om 
sommaren  hemtades  till  öfningsläger  i  Peterhof.  Men  Peters 
hastiga  död  upplöste  hela  denna  institution  och  folket  fick, 
sedan  det  utstått  många  lidanden,  återvända  hem  år  1762. 
Under  Katharina  II:s  tid  började  man  dock  småningom  använda 
finnar  till  krigstjenst.  Ingermanland,  som  dessförinnan  äfven 
varit  befriadt  från  utskrifning,  synes  omkring  år  1785  kommit 
att  uppställa  rekryter;  men  Viborgs  läns  frihet  från  utskrif- 
ning stadfästes  fortfarande  af  kejsarinnan.  Likväl  värfvades 
frivilliga  för  fem  års  tid  till  garnisonen  i  Viborg,  och  då 
kriget  med  Sverige  bröt  ut,  upprättades  en  karelsk  frikår. 
Deremot  utfärdade  Paul  strax  vid  sin  troubestig  ring  en  kun- 
görelse, i  kraft  hvaraf  rekryteringen  skulle  försiggå  i  Viborgs 
län  likasom  i  hela  det  öfriga  riket.  Den  första  utskrifningen 
skedde  den  1  November  1797,  och  i  fjorton  års  tid  fick  sedan 
ryska  Finland  fördraga  denna  tunga,  som  var  så  mycket  svå- 
rare, som  rekryterna  fördes  till  främmande  landsdelar  och 
bland  främmande  folk.  Det  var  i  sjelfva  verket  ganska  van- 
ligt, att  folket  flydde  i  skogarne  och  öfver  gränsen,  för  att 
undgå  denna  fruktade  tvångstjenst.  Efter  Gustaf  IILs  krig 
hade  man  eljes  begynt  egna  mycken  uppmärksamhet  åt  detta 
landskaps  försvarsväsende.  Den  redan  1773  grundlagda  kö- 
pingen Davidsstad  försågs  nu  med  befästningar ;  nya  fästnings- 
verk uppfördes  vid  Svensksund  (Fort  Slava)  och  vid  Kymmene- 
gård  (Huuma),  samt  batterier  på  flere  ställen  längs  gränsen 
emot  svenska  Finland.  På  Saimen  hade  man  redan  under 
kriget  upprättat  en  liten  krigsflotta;  till  dess  hufvudstation 
bestämdes  Willmanstrand,  och  då  den  naturliga  farleden  till 
Nyslott  gick  igenom  svenska  området  (genom  Puumala  sund), 
gräfdes  nu  på  ryska  sidan  flere  kanaler  (Kutvantaipale,  Käyhkä, 
Kukontaipale  och  Telataipale).  Alla  dessa  åtgärder  visade  mer 
än  nog  ryska  Finlands  stora  betydelse  såsom  ett  utanverk  för 
kejsardömets  hufvudstad.  Men  för  sjelfva  landets  och  folkets 
förkofran  voro  de  ej  till  mycket  gagn;  tvertom  var  redan  den 
olämpliga  gränsen,  som  afskilde  från  hvarandra  delar  af  samma 
folk  och  på  många  orter  af  samma  församlingar,  i  och  för  sig 
en  stor  olycka,  hvilken  medförde  ansenligt  förfång  såväl  för 
den  materiella  förkofran,  som  för  bildningen.  Derför  låg  äfven 
allt  framåtskridande  nere  i  ryska  Finland,  och  kejsar  Alexander 
sade    sig    "med    smärta    funnit,    att  detta  landskap  allt  ännu 


572  FINLANDS    HISTORIA. 

befann  sig  nästan  i  samma  olyckliga  tillstånd,  som  på  eröfrin- 
gens  (d.  v.  s.  stora  cfredens)  tid."  Det  enda  medlet,  hvar- 
igenom  ny  lifskraft  kunde  ingjutas  i  detta  från  Finland  lös- 
ryckta stycke,  var  dess  återförenande  med  moderlandet.  Då 
svenska  Finland  nu  år  1809  hade  fått  gemensam  regent  med 
ryska  Finland,  återstod  endast  ett  steg  till  vinnandet  af  detta 
mål.  Och  äfven  detta  hopp  bragte  Alexander  I  genast  i 
början  af  följande  tidehvarf  till  fullbordan. 


VII.    Finlands  nyaste  tid. 

Från  år  1809. 

Finland  såsom  stat  i  förening  med  Ryssland. 

1.    Grundläggandet  af  Finlands  statsskick,  1809—1812. 

I  sex  och  ett  hälft  århundrade  hade  Sverige  ledt  det 
finska  folkets  öden  och  vårdat  dess  historiska  uppfostran. 
Sverige  hade  först  tillfört  det  samma  kristendomen  och  sålunda 
införlifvat  Finland  med  den  europeiska  civilisationen.  Genom 
Sverige  blefvo  först  de  finska  stammarne  i  Finland  förenade 
till  en  egentlig  nation,  i  det  de  emottogo  och  tillegnade  sig 
de  lagar  och  samhällsinrättningar,  som  det  svenska  folket  redan 
hade  hunnit  utbilda  åt  sig.  För  den  finska  nationen  var  det 
en  oskattbar  lycka,  att  dessa  utifrån  erhållna  institutioner  helt 
och  hållet  voro  bygda  på  bondefrihetens  grundval  och  att 
länsväsendet,  hvilket  samtidigt  började  utbreda  sig  mot  norden, 
aldrig  hade  fått  någon  fast  fot  i  Sveriges  rike.  Ty  häraf 
följde,  att  det  finska  folket,  ehuru  genom  vapnens  magt  under- 
kufvadt,  kom  i  åtnjutande  af  samma  politiska  förmoner,  som 
det  svenska  folket  sjelft.  Trofast  slutna  till  hvarandras  sida 
hafva  de  bägge  folken  sedan  gått  sin  bana  fram  på  historiens 
väg  genom  goda  och.  onda  skiften,  och  om  också  brorslotten 
af  äran  oftast  tillföll  det  svenska  folket  och  brorslotten  af 
lidandet  det  finska,  så  hade  det  sistnämnda  likväl  genom  denna 
förening    vunnit    fördelar,    som   det,  öfverlemnadt  åt  sig  sjelft, 


.">74  FINLANDS    HISTOKIA. 

ej  hade  förmått  i  lika  grad  och  lika  fort  ernå.  Men  nu  hade 
detta  till  historiens  skådeplats  sent  anlända  finska  folk  små- 
ningom hunnit  fram  till  jämnbredd  i  bildning  och  samhälls- 
utveckling med  den  öfriga  verlden,  dess  sjelfständighetskänsla 
hade  i  samma  mon  vaknat  och  den  utvecklade  nationalandan 
begynte  fordra  en  särskild  politisk  ställning.  Sålunda  förbe- 
reddes skilsmässan  från  Sveriges  rike  såsom  ett  naturligt 
utvecklingssteg  i  det  finska  folkets  historia.  Men  denna  skils- 
mässa skedde  ej  genom  ömsesidig  oenighet.  Det  gamla  brödra- 
bandet  afslets  likasom  genom  skickeisens  stränga  hand  och  har 
qvarlemnat  ett  minne,  som  för  det  finska  folket  alltid  skall 
forblifva  dyrbart  och  heligt. 

Det  yttre  medlet  för  verkställandet  af  denna  skilsmässa 
var  Ryssland,  hvilket  nu  under  loppet  af  seklet  hade  inträdt 
i  en  närmare  beröring  med  den  europeiska  kulturen  och  så- 
lunda ernått  en  ledande  ställning  i  förhållande  till  de  nordiska 
rikena.  Trenne.  gånger  under  förloppet  af  hundra  år  hade 
Ryssland  i  sjelfva  verket  med  vapen  magt  eröfrat  hela  Finland, 
och  det  var  ej  mera  något  tvifvel,  att  icke  det  finska  folket 
skulle  komma  att  underordna  sig  denna  nya  ledning.  Men 
finnarnes  redan  sjelfmedvetna  nationalkänsla  fordrade  åt  landet 
åtminstone  en  afskild  ställning  i  bredd  med  det  mägtiga 
kejsardömet  och  tilldragelserna  från  sjelfva  kriget  hade  till- 
räckligt ådagalagt,  att  Finlands  söner  voro  beredda  att  för 
sin  nationella  ära  offra  sitt  lif  och  sin  enskilda  lycka.  Lyck- 
ligtvis förstod  den  regent,  hvilken  denna  gång  genom  vapnens 
utslag  blifvit  Finlands  herskare,  fullt  uppfatta  det  finska  folkets 
ställning  och  historiska  behof.  Alexander  I  var  otvifvelaktigt 
vid  denna  tid  Europas  mest  storsinnade  regent,  hvilken  betrak- 
tade sitt  kalls  pligter  helt  och  hållet  från  synpunkten  af  en 
ädel  menniskokärlek  och  ett  upplyst  sinne  för  friheten.  Född 
år  1777,  hade  han  vid  sin  farmoders  hof  erhållit  en  omsorgs- 
full uppfostran  under  ledning  af  schweitzaren  César  Laharpe, 
en  ifrig  republikan  och  förkämpe  för  den  politiska  friheten. 
Dessa  genom  uppfostran  inplantade  idéer  buro  de  herligaste 
frukter  i  den  unge  furstens  milda  sinne.  Strax  vid  sitt  till- 
träde till  regeringen  år  1801  hade  Alexander  I  vidtagit  fler- 
faldiga  reformer  i  sitt  vidsträckta  rike,  och  det  tyckes  utgjort 
hans  djupaste  sorg,  att  Ryssland  ännu  ej  var  moget  för  ett 
friare  statsskick.     Men  med  dess  större  intresse  synes  han  nu 


gkuni>lä<;cani)i:t   ak   hni.aniis   statsskick,    1*0:1 — 1812.     575 

hafva  gripit  det  tillfälle,  som  händelsen  erbjöd  honom,  till  att 
upprätta  en  konstitutionel  monarki  i  det  eröfrade  Finland. 
Hans  medhjelpare  och  rådgifvare  vid  detta  ädla  företag  var 
den  lärde  och  snillrike  statssekreteraren  Mikael  Speranski,  en 
man,  som  från  en  ringa  början  hade  uppstigit  till  de  högsra 
platserna  i  staten.  Denna  man,  som  kort  förut  hade  fått  i 
uppdrag  att  ordna  Rysslands  lagväsende,  hade  intet  ringare 
mål  i  sigte,  än  att  förvandla  Ryssland  till  en  konstitutionel 
stat,  och  han  ansåg  i  detta  hänseende  det  lilla  Finland  lämpa 
sig  till  modell  för  det  stora  kejsarriket.  Hans  höga  och  på 
fast  öfvertygelse  grundade  idéer  vunno  bifall  hos  kejsaren,  hvars 
politiska  åsigter  äfven  eljes  lutade  åt  samma  håll.  Alexander 
ville  ej  allenast  förena  furstendömet  med  sitt  rike,  utan  han 
önskade  äfven  genom  tacksamhetens  och  den  egna  fördelens 
band  fästa  de  nya  undersåtarae  vid  deras  förändrade  politiska 
ställning  och  sålunda  försäkra  Rysslands  hufvudstad  om  ett 
säkrare  utanverk,  än  några  genom  vapenmagt  eröfrade  land- 
sträckor kunde  vara.  Detta  högre  betraktelsesätt  besegrade 
alla  de  hinder,  hvilka  statsmännen  af  den  gamla  stammen 
försökte  ställa  i  vägen  för  Alexanders  plan,  och  Finlands  upp- 
rättande till  ett  särskildt  rike  blef  sålunda  beslutet  och 
verkstäldt. 

Men  detta  märkeliga  skifte  i  Finlands  historia  var  i 
början  utsatt  för  många  vexlingar  och  mycket  motstånd.  Vi 
hafva  redan  i  det  föregående  omnämnt  de  löften  om  lagarnes 
och  privilegiernas  bibehållande,  hvilka  redan  vid  krigets  början 
å  kejsarens  vägnar  offentliggjordes.  Under  den  tid  sjelfva 
kriget  pågick,  var  likväl  krigets  rätt  den  högsta  lagen,  och 
fastän  grefve  Buxhöwden,  som  då  styrde  i  kejsarens  namn, 
med  berömvärd  moderation  handhade  sin  magt,  var  likväl 
denna  mellantid  full  af  faror  för  landets  framtid,  alldenstund 
den  högsta  regeringsmagten  nu  för  det  mesta  befann  sig  i 
händerna  på  främlingar.  Sålunda  förordnades  t.  ex.  civilgu- 
vernören öfver  Ryska  Finland,  N.  Emine,  till  ledare  af  den 
civila  förvaltningen  äfven  på  vestra  sidan  om  den  förra  riks- 
gränsen,  och  vid  högqvarteret  tillsattes  en  särskild  högsta 
domstol  eller  "komité",  till  hvilken  Åbo  hofrätt  väl  fick  ut- 
nämna en  medlem,  men  hvaraf  de  öfriga  fem  (bland  dem 
kejsarens  kammarjunkare  Lanskoj  och  några  embetsmän  från 
Wiborgska  sidan)  voro  mer  eller  mindre  främmande  för  Finland. 


576  FINLANDS     HISTORIA 

Den   dyrbaraste  bland  det  finska  folkets  rättigheter  var  natur- 
ligtvis ständernas  deltagande  i  lagstiftningen  och  beskattningen, 
hvilken    rättighet  i  enlighet    med    landets  grundlagar  fordrade 
författningsenligt     valda    representanters     sammanträdande    till 
riksdag.     Men    om    denna   'institution    synes    man    först  i  St. 
Petersburg  haft  en  mindre  redig  föreställning,  till  följd   hvaraf 
om    sommaren    1808    befallning    kom,    att    utvälja  ett  mindre 
antal  personer,  hvilka  skulle  begifva  sig  till  St.  Petersburg  för 
att    afgifva  råd  rörande  landets  förvaltniugsangelägenheter  och 
deras    ordnande.     Vi    hafva    redan    i   det    föregående    nämnt, 
hurusom    detta   olagliga  representationssätt  väckte  motsägelser, 
hvilka  dock  delvis  upphörde,  sedan  en  förklaring  offentliggjorts, 
att    endast  en  deputation,  men  ej  någon  representation  afsågs. 
Alexanders   vistelse  i  Erfurt   fördröjde  sedan  för  någon  tid  de 
deputerades  afresa  till  St.  Petersburg,  så  att  de  först  i  början 
af   November    voro    på    ort    och   ställe.     Men  äfven  då  hade 
endast    de    trenne    södra    länens  representanter  hunnit  infinna 
sig.     Dessa  voro:  af  adeln  förre  majoren,  friherre  Karl  Man- 
nerheim    för    Abo  och  Björneborgs  län,   förre  expeditionssekre- 
teraren   Karl    Fredrik    Rotkirch    för  Kymmenegårds  län,  och 
afskedade    krigsrådet    Peter    Kristian  Silfversköld  för  Tavast- 
Nylands  län.     Deputerade  för   presteståndet    voro   kyrkoherden 
i  Ulfsby,    doktor    Fr.   Lebell  för  Åbo  stift  och  kyrkoherden  i 
Hauho,    doktor    Ivar    Wallenius   för  Borgå  stift.     A  borgare- 
ståndets vägnar  hade  infunnit  sig  handlanden  Tjäder  från  Åbo, 
borgmästar  Carlstedt  från  Lovisa  och  handlanden  Lindert  från 
Borgå;    å    bondeståndets    åter   G-ustaf  Kavén  från  Åbotrakten, 
Jafet    Kaitala    från    Lampis    socken    och  Bengt  Laurikainen 
från   St  Mickel,  de  två  sistnämnde  f.  d.  riksdagsmän.     Något 
senare    sände    äfven    städerna    Helsingfors    och  Ekenäs  skilda 
representanter;    men    representanterna  för  Wasa  län,  äfven  de 
en    från    hvarje  stånd,   infunno  sig  först  vid  nästa  års  början, 
och    representanterna    för    Uleåborgs  län  och  Kuopio  län  syn- 
barligen   ännu  senare.     Ordförande  för  hela  denna  Deputation 
var  i  enlighet   med   Buxhöwdens  förordnande  friherre  Manner- 
heim,    som    var    bördig    från    Sverige,    men    redan  hade  till- 
bragt    större    delen    af    sitt    lif  i  Finland  och  för  delaktighet 
i    Anjalaförbundet     hade    blifvit    dömd    till    döden.      Utanför 
deputationen  åter  stodo  representanterna  för  några  embetsverk, 
hvilka  erhållit  befallning  att  infinna  sig.    Sålunda  kallades  t.  ex. 


GRUNDLÄGGANDET    AF    FINLANDS    STATSSKICK,     1809 1812.       577 

förra  guvernören  öfver  Åbo  län,  friherre  Ernst  Gustaf  von 
Willebrandt  till  St.  Petersburg  för  att  meddela  upplysningar 
om  fors-rensningarna  i  Finland,  hvilka  hade  stått  under  hans 
ledning.  A  universitetets  i  Åbo  vägnar  infann  sig  medicine 
professorn  Gabriel  Erik  Haartman,  och  å  Åbo  hofrätts  Robert 
limrik  Rehbinder.  Huru  en  hvar  af  dessa  skötte  sitt  värf, 
är  här  icke  utrymme  att  utförligare  omtala.  Endast  finska 
deputationens  åtgöranden  göra  anspråk  på  en  noggrannare  upp- 
märksamhet. 

Det  var  den  30  November  *,  deputationen  skulle  före- 
ställas för  kejsaren.  Redan  vid  förberedande  möten  hade  dess 
medlemmar  sinsemellan  öfverenskommit  om  de  grunder,  hvilka 
de  i  afseende  å  sin  mission  borde  följa,  samt  godkänt  det  tal, 
med  hvilket  friherre  Mannerheim  i  egenskap  af  deputationens 
ordförande  skulle  helsa  Hans  Majestät.  Beträffande  grunderna 
för  deras  uppträdande,  så  hade  man  i  enlighet  med  Manner- 
heims  förslag  kommit  öfverens  om,  att  deputationen  ej  skulle 
anses  såsom  nationens  fullmägtige  eller  representation;  endast 
handlanden  Lindert  inlade  reservation,  anseende  sig  såsom  laglig 
riksdagsman.  Äfven  rörande  Mannerheims  tal,  som  skulle  hållas 
på  franska  språket,  yttrades  några  betänkligheter.  Grefve  Sol- 
tikow,  som  begärt  att  få  se  det  på  förhand,  hade  på  ett  par 
ställen  föreslagit  förändringar :  yttrandet  om  minnet  af  de  band, 
hvilka  i  nära  sjuhundra  år  hade  förenat  Finland  med  Sverige, 
önskade  han  att  skulle  ändras,  och  några  uttryck  af  tacksamhet 
för  grefve  Buxhöwdens  mildhet  borde  utelenmas,  emedan  denne 
hade  fallit  i  kejsarens  onåd.  Efter  dessa  förberedelser  skedde 
sjolfva  företrädet  den  £#  November  klockan  4  eftermiddagen  i 
kejsarens  kabinett  i  vinterpalatset,  dit  deputationens  medlemmar 
hemtades  i  kejserliga  hofvagnar.  Innehållet  af  Mannerheims 
tal  var  följande: 

"Inför  Eders  Kejserliga  Majestäts  lysande  tron"  —  sålunda 
började  talet  —  "framträda  i  dag  en  del  af  Finlands  på  nådig 
befallning  utsedda  deputerade,  medlemmar  af  en  fri  men  lag- 
bunden nation,  mindre  känd  genom  förvånande  bedrifter,  än 
namnkunnig  för  den  trohet  och  tillgifvenhet,  den  i  alla  tid- 
skiften visat  dess  lagliga  öfverhet,  och  som  under  loppet  af 
m  århundraden,  som  Finland  varit  förenadt  med  Sverige, 
alltid    lemnat    vedermälen    deraf."      Att    nu,    då  Finlands  öde 

*  Då  ej   dubbelt   datum   utsattes,  menas  alltid  nya  stilen. 

Finlands  historia.  37 


578  FIKLANDS    HISTORIA. 

blifvit  förändradt  och  en  utsigt  till  ny  lycka  och  nya  förmoner 
genom  eröfrarens  ädelmod  öppnat  sig,  äfven  han  skulle  i  Fin- 
lands innevånare  finna  trogna  undersåtar,  ville  deputationen 
försäkra,  så  mycket  mer  som  den  nye  regenten,  hvilken  redan 
hunnit  förvärfva  sig  Europas  beundran  och  sina  förra  under- 
såtars kärlek,  nu  äfven  ville  bereda  det  finska  folkets  sällher. 
Å  egna  och  hemma  varande  landsmäns  vägnar  frambar  depu- 
tationen sin  tacksamhet  för  den  undfångna  nådiga  försäkran, 
att  religion,  lagar  och  alla  öfriga  fri-  och  rättigheter  som 
hvarje  stånd  af  gammalt  hade  åtnjutit,  skulle  hållas  i  helgd. 
"Genom  mildhet  och  nåd"  —  tillade  talaren  —  "skall  Eders 
Majestät  befästa  sitt  välde  öfver  det  folk,  som  Dess  vapens 
framgång  redan  kufvat;  minnet  af  en  älskad  monark  skall  till 
senaste  efterverld  bevaras."  —  Med  anledning  af  detta  tal 
behagade  Hans  Majestät  uttrycka  sin  synnerliga  tillfredsställelse 
öfver  deputationens  visade  underdåniga  tänkesätt,  försäkrande 
sig  vilja  taga  Finlands  väl  under  sitt  hägn  och  okränkt  vid 
magt  hålla  alla  de  fri-  och  rättigheter,  hvilka  Finlands  inne- 
vånare i  stöd  af  sin  förre  regeringsform  besitta  och  åtnjuta. 
—  Efter  slutadt  företräde  hemfördes  de  deputerade  åter  i 
hofvagnar. 

Följande  dag,  den  1  December,  underskrefvo  deputatio- 
nens medlemmar  ett  officielt  memorial,  hvilket  i  fransk  öfver- 
sättning  framlemnades  åt  kejsaren.  '  Deputationen  framstälde 
deri  den  rätta  beskaffenheten  af  riksdagsinstitutionen  enligt 
grundlagarne,  samt  den  lagvidriga  formen  i  deras  egen  beskick- 
ning. "Eldade  af  kärlek  till  fäderneslandet,  uppfylda  af  vördnad 
för  Eders  Kejserliga  Majestäts  höga  person,  skulle  de  deputerade 
icke  ett  ögonblick  tveka  att  efter  yttersta  förstånd  uppgifva  de 
medel,  som  de  tro  för  sitt  lands  framtida  väl  äro  nödiga  att 
vidtaga,  om  sättet,  hvarigenom  de  blifvit  utsedda,  vore  enligt 
med  förenämnde  våra  grundlagar  och  vi  således  kunde  anse 
oss  såsom  hela  nationens  fullmägtige."  Men  fastän  de  depu- 
terade icke  ansågo  sig  kunna  skrida  till  sådana  diskussioner, 
som  tillkomma  landets  lagligen  sammankallade  ständer,  erbjödo 
de  sig  likväl  att  gifva  upplysningar  rörande  landets  ekonomiska 
förhållanden  och  öfverlemnade  slutligen  till  Hans  Majestäts  be- 
dömande, huruvida  det  ej  vore  nödvändigt,  att  en  allmän 
ständersammankomst  skulle  hållas  inom  sjelfva  landet,  så  att 
nationen  finge  afge  sin  röst  i  de  frågor,  som  röra  allas  gemen- 


GRUNDLÄGGANDET    AF    FINLANDS    STATSKICK,     1809 1812.  579 

samma  bästa.  "Att  denna  röst  alltid  skall  finnas  enhällig  i 
vördnad  och  kärlek  för  Eders  Kejserliga  Majestäts  höga  person, 
undergifvenhet  för  Dess  befallningar  samt  erkänsla  för  Dess 
välgerningar,  derom  tilltro  de  deputerade  sig  i  underdånighet 
kunna  försäkra." 

Dessa  deputationens  ärliga  och  allvarliga  framställningar 
vunno  det  gunstiga  afseende  de  förtjenade.  Såsom  ett  ynnest- 
bevis blefvo  deputationens  samtlige  medlemmar  inbjudne  till 
kejsaren  till  middag;  men  det  klaraste  beviset  på  kejsarens 
afsigter  var  'den  omständighet,  att  den  gamle  förkämpen  för 
Finlands  sjelfständighet,  Georg  Magnus  Sprengtporten,  just 
samtidigt,  eller  den  1  December,  utnämndes  till  generalguvernör 
i  sitt  forna  fädernesland.  Det  var  Sprengtporten,  som  nu  erhöll 
i  uppdrag  att  meddela  Hans  Kejserliga  Majestäts  svar  på  depu- 
tationens memorial.  I  en  skrifvelse  till  deputationens  ordförande, 
den  11  December,  yttrade  han,  att  kejsaren  nogsamt  uppfattade, 
att  deputationen  icke  såsom  sådan  kunnat  så  fullständigt,  som 
han  hade  afsett,  motsvara  hans  faderliga  omsorger,  hvarför 
äfven  Hans  Kejserliga  Majestät  hade  beslutat,  att  en  allmän 
riksdag  skulle  hållas  så  fort  som  möjligt,  —  "ett  vedermäle 
af  nåd,  hvaraf  nationen  inom  sig  sjelf  i  flere  sekler  varit  i 
mistning".  Endast  de  mått  och  steg,  genom  hvilka  befolknin- 
gens tillstånd  under  krigets  börda  på  något  sätt  kunde  lindras, 
borde  deputationen  så  fort  som  möjligt  framställa  för  Hans 
Majestät.  Med  anledning  häraf  uppsattes  ett  nytt  memorial, 
hvari  jämte  tacksamhetsbetygelser  för  löftet  om  riksdag,  några 
önskningsmål  beträffande  lindrandet  af  krigstillståndet  uttalades. 
Sålunda  anhölls  om,  att  krigets  lag  skulle  upphöra  och  hvarje 
förbrytelse  dragas  inför  landets  egna  domstolar;  att  en  interims 
regering  af  infödde  män  skulle  tillsättas;  att  vid  högre  och 
lägre  domstolar  skulle  anställas  edsvurne  ryska  tolkar;  att 
det  ryska  pappersmyntets  värde  skulle  bestämmas  efter  kurs; 
att  skatteuppbörden  skulle  afstanna,  till  dess  saken  blefve  ordnad 
af  riksdagen;  att  skjutser  och  transporter  skulle  ställas  på 
sådan  fot,  att  de  skulle  blifva  mindre  betungande  för  allmogen, 
och  att  soldaterna  ej  skulle  tillåtas  vandra  i  byarna  utan 
befäl,  men  i  städerna  omsorgen  om  inqvarteringen  öfverlemnas 
åt  magistraten ;  att  de  af  den  ryska  armén  tillfogade  skadorna 
skulle  ersättas  efter  laglig  värdering ;  att  allmän  amnesti  skulle 
meddelas    alla    dem,    som    under    kriget    lemnat  understöd  åt 


580  FINLANDS    HISTORIA. 

svenska  armén,  de  fångna  finska  officerarne  och  soldaterna  till- 
låtas återvända  hem,  och  de  finska  soldathustrurna  och  barnen 
ända  till  fredsslutet  lemnas  i  besittning  af  sina  boställen;  att 
en  fond  för  pensioner  åt  dem,  hvilka  hittills  åtnjutit  sådana, 
skulle  bildas;  att  bristen  på  salt  och  säd  genom  Hans  Maj:ts 
nådiga  försorg  skulle  afhjelpas,  och  att  till  koppympningen  och 
potatisodlingen  framdeles  likasom  dittills  hjelp  af  allmänna 
medel  skulle  beviljas.  —  Hans  Majestäts  svar  på  dessa  punkter 
meddelades  den  T\  Januari  1809  och  tillstäldes  deputationen 
genom  Sprengtporten.  Rörande  flere  punkter  hade  man  redan 
skridit  till  samma  åtgärder,  som  deputationen  föreslagit;  flere 
andra  åter  lofvade  man  taga  under  behandling,  såsnart  den 
,  styrelse,  som  under  generalguvernörens  ordförandeskap  i  Fin- 
land var  beslutad  att  tillsättas,  skulle  hinna  träda  i  verksamhet; 
angående  några  andra  hade  man  för  afsigt  att  höra  ständernas 
tanke.  Särskildt  meddelades,  att  man  redan  hade  utfärdat 
befallning  om  såväl  tillsättandet  af  en  särskild  "Regerings-Tri- 
bunal", som  äfven  om  inrättandet  af  en  "Vexelbank"  i  Fin- 
land. Till  slut  uttalades  Hans  Majestäts  nådiga  välbehag  och 
meddelades  tillstånd  för  deputationen  att  återvända  hem.  Alle- 
handa nådebetygelser,  stjernor,;  ringar  m.  m.  utdelades  åt  de 
deputerade  till  minne  af  deras  lyckligt  genomförda  värf,  hvar- 
jämte  en  hvar  af  de  adliga  deputerade  erhöll  500  dukater  till 
ersättning  för  sina  utgifter. 

Sålunda  hade  dessa  män,  som  Finlands  folk  i  den  af- 
görande  stunden  hade  fått  till  ombud  hos  Rysslands  mägtige 
regent,  med  heder  fylt  sitt  ömtåliga  värf,  och  deras  förtjenst 
minskas  ej  deraf,  att  Alexanders  kända  mildhet  och  förut 
yttrade  afsigter  likasom  visade  dem  vägen.  Först  under  depu- 
tationens  vistelse  i  St.  Petersburg  fingo  dessa  planer  sin  prak- 
tiska gestaltning,  hvaraf  den  vigtigaste  delen  var  beslutet  om 
sammankallandet  af  en  finsk  riksdag.  Denna,  likasom  de  öfriga 
samtidiga  regeringsåtgärderna,  åsyftade  i  främsta  rummet  grun- 
dandet af  Finlands  afskilda  ställning,  ehuru  åsigterna  ännu  icke 
voro  på  det  klara  beträffande  de  skilda  specialiteterna.  De 
hufvudsakliga  åtgärderna  under  denna  mellantid  voro  följande. 
Så  snart  en  generalguvernör  för  den  civila  förvaltningen  i 
landet  var  tillsatt,  gafs  åt  denne  embetsman  till  instruktion  ett 
"Beslut  om  Finlands  organisation",  hvars  första  paragraf  inne- 
höll,   att    en    särskild    styrelse,    hvilken  pä  samma  gång  vore 


OKUNDLÄGGANDKT    AK    FINLANDS    STATSSKICK,     1809 1812.        581 

högsta  domstolen,  skulle  tillsättas  i  Tavastehus,  der  äfven 
generalguvernören  skulle  hafva  sitt  residens.  Samtidigt  fick 
statssekreteraren  Speranski  i  uppdrag  att  vara  föredragare  af 
de  finska  ärendena  hos  Hans  Majestät,  och  till  hans  biträde 
anstäldes  en  finsk  man,  nämligen  friherre  Robert  Henrik  Reh- 
binder,  den  samme,  som  i  egenskap  af  Åbo  hofrätts  ombud 
hade  kommit  till  St.  Petersburg.  Med  anledning  af  Rehbin- 
ders  ursprungliga  sändning  hade  äfven  några  interims-åtgärder 
blifvit  vidtagna.  Emedan  Åbo  hofrätt  hade  begärt  nådig  för- 
klaring, på  hvad  sätt  de  förhållanden  nu  skulle  ordnas,  hvilka 
förut  hade  hört  under  högsta  domstolen  i  Stockholm,  gafs  den 
-fe  Januari  1809  nödiga  instruktioner:  dels  "regeringstribunalen" 
i  Tavastehus,  dels  generalguvernören  förordnades r  att  besörja 
Stockholms  centralembetsverks  hithörande  åligganden,  och  de 
ärenden,  hvilka  hade  gått  till  svenska  konungens  personliga 
afgörande.  skulle  hänskjutas  till  kejsaren  sjelf;  hofrätten  bibe- 
hölls vid  sin  rättighet  att  upprätta  förslag  till  juridiska  tjen- 
sters  besättande;  officiella  kungörelser  skulle  publiceras  "i  de 
officiella  tidningar,  hvilka  utgifvas  i  St.  Petersburg  och  Åbo"; 
och  åt  den  kejserliga  finanschefen  skulle  gifvas  befallning  att 
i  samråd  med  generalguvernören  vidtaga  åtgärd  om  införandet 
af  ryskt  stämpelpapper.  Dessa  åtgärder  voro  likväl  blott  af- 
sedde  att  gälla  tills  vidare,  alldenstund  man  hade  beslutit  hän- 
skjuta  det  slutliga  ordnandet  af  landets  angelägenheter  åt  riks- 
dagen. Det  var  denna  ständersammankomst,  hvilken  skulle 
ändtligen  uppgöra  och  närmare  bestämma  landets  blifvande 
regeringsform,  samt  på  lagenlighetens  grund  fastställa  förhållandet 
emellan  segraren  och  de  besegrade. 

Den  utlofvade  riksdagskallelsen  utfärdades  nu  den  1 
Februari  1809.  Kejsaren  synes  sjelf  hafva  underskrifvit  det 
svenska  aktstycket,  hvilket  trycktes  i  St.  Petersburg  med 
Sprengtportens  vidimation;  något  finskt  dokument  synes  ej 
blifvit  tryckt.  Detta  märkliga  politiska  aktstycke,  i  hvilket 
Rysslands  regent  för  första  gången  tog  sig  titel  af  "Storfurste 
till  Finland",  är  af  följande  lydelse: 

"  Vi  Alexander  den  Förste,  med  Guds  nådc,  etc.  Då  genom 
Försynens  skickelse  och  våra  vapens  lyckliga  framgång  Stor- 
turstendömet  Finland  blifvit  för  alltid  förenadt  med  Vårt  Kej- 
sardöme, är  dess  Inbyggares  väl  ett  af  de  första  föremål  for 
Vår    omsorg.     Öfvertygade   att  till  vinnande  af  detta,  för  Vår 


582  FINLANDS      HISTORIA. 

ömhet  så  angelägna  ändamål,  alla  Finlands  Ständer  härutinnan 
ej  lära  underlåta  bemöda  sig  gå  Våra  Höga  afsigter  till  mötes, 
hafva  Vi,  till  följe  häraf  befallt  och  befalle  härmed,  att  lik- 
rnätigt  Landets  författningar,  en  allmän  Landtdag  skall  hållas  i 
Borgå  stad  till  den  10  Martii  detta  år.  I  anseende  härtill 
ega  alla  Ständernas  Fullmägtige,  att  sig  dit  begifva,  på  sätt 
Riksdagsordningarne  föreskrifva,  för  att  öfverlägga  om  de  äm- 
nen, Vi  finna  för  godt  att  till  deras  rådslag  öfverlemna." 

Härjämte  utfärdades  nu  den  nya  generalguvernörens  påbud 
till  vederbörande  embetsverk  att  föranstalta  de  förestående  valen. 
Det  är  lätt  att  inse,  att  åsigterna  i  landet  ännu  ej  på  långt 
när  voro  stadgade  rörande  den  stora  förändring,  som  nu  hade 
inträffat,  och  Sprengtporten,  som  synes  hafva  fruktat,  att  vid 
ständernas  förhandlingar  omständigheter  skulle  inträffa,  hvilka 
kunde  rubba  den  vunna  ställningen,  påminte  om  nödvändigheten 
att  sända  förståndiga  och  sansade  representanter.  Sjelfva  "landt- 
mötets"  hufvudändamål  var  nämligen  att  gifva  Finlands  inne- 
vånare det  säkraste  bevis,  att  man  i  alla  afseenden  ernade 
iakttaga  deras  lagliga  rättigheter.  Men  dessa  rättigheter  sak- 
nade ännu  den  slutliga  bekräftelsen,  och  derför  blef  nu  sär- 
skildt  adeln,  hos  hvilken  oppositionsandan  syntes  vara  en  ärfd 
plägsed,  erinrad  om,  att  "äfven  den  minsta  af  rättigheterna  var 
en  nådegåfva  af  en  huldrik  kejsare,  som  efter  krigslagens  bruk 
alltid  äger  magt  att  göra  hvad  han  behagar."  Sjelfva  benäm- 
ningen "landtdag,"  såsom  det  förestående  ständer  mötet  offrcielt 
kallades,  under  det  att  de  svenska  ständermötena  ständigt  blif- 
vit  kallade  "riksdagar,"  var  kanhända  äfven  afsedd  att  utgöra 
en  påminnelse  om  en  ödmjukare  ställning  och  nödvändigheten 
af  ett  ödmjukare  uppträdande.  Men  för  öfrigt  skulle  den  nog- 
grannaste omsorg  egnas  åt  iakttagandet  af  en  författningsenlig 
riksdags  alla  former,  och  man  vidtog  åtgärder  att  försätta  det 
lilla  Borgå,  hvarest  landtdagen,  emedan  Åbo  var  för  nära  krigs- 
skådeplatsen, var  bestämd  att  hållas,  i  ett  värdigt  skick  att 
emottaga  de  båda  statsmagterna.  Sålunda  erhöll  Borgå,  enligt 
Stockholms  förebild,  för  denna  gång  en  särskild  "överståt- 
hållare," hvilken  hade  bestyret  om  anskaffandet  af  lokaler  för 
landtdagens  behof.  Sålunda  användes  till  allehanda  förberedelser 
de    tvenne   månader,  som  förflöto  innan  landtdagens  öppnande. 

Landets  allmänna  tillstånd  fordrade  likväl  för  ögonblicket 
äfven    andra   omsorger.     I    medlet    af  Februari  kom  Sprengt- 


GRUNDLÄGGANDET    AF    FINLANDS    STATSSKICK,    180  9 1812.       583 

porten  från  St.  Petersburg  till  Finland  och  tog  sitt  residens  i 
Tavastehus,  derifrån  han  likväl  snart  nödgades  fara  till  Åbo, 
för  att  vara  ryska  hären  behjelplig  vid  dess  förestående  vin- 
terfättåg.  Den  tilltänkta  "Regeringstribunalen"  var  ännu  ej 
tillsatt,  och  hela  regeringsmagten  liksom  den  högsta  rättsvården 
var  sålunda  i  Sprengtportens  händer;  men  såsom  biträde  vid 
dessa  åligganden  hade  han  vid  sin  sida  en  af  landets  utmärk- 
taste  jurister,  borgmästaren  i  Borgå  och  extra-ordinarie  leda- 
moten af  Åbo  hofrätt,  lagmannen  Anders  Fabian  Orrosus,  som 
förordrades  till  sekreterare  åt  generalguvernören.  Äfven  låne- 
förvaltningen var  ännu  delvis  oorganiserad.  I  de  södra  länen 
qvarstoio  de  förra  svenska  landshöfdingarne :  Knut  von  Troil 
i  Åbo,  friherre  Johan  Henrik  Munck  i  Tavastehus  och  Herman 
Johan  Lode  i  Heinola.  I  Vasa  hade  Buxhöwden  föregående 
höst  tilsatt  friherre  Karl  Konstantin  de  Carnall;  men  genom 
Sprengtportens  försorg  tillsattes  nu  styresmän  äfven  i  de  nord- 
ligaste linen,  nämligen  i  Kuopio  friherre  Simon  Wilhelm  Car- 
pelan,  oci  i  Uleåborg  Karl  Henrik  Ehrenstolpe.  Landets  all- 
männa tJlstånd  var  naturligtvis  till  följd  af  kriget  högeligen 
olyckligt;  isynnerhet  påkallade  den  på  de  flesta  orter  rådande 
bristen  på  lifsmedel  den  civila  förvaltningens  mångsidigaste  om- 
sorg, hvilten  blef  så  mycket  mödosammare,  som  landets  finans- 
väsende ämu  ej  var  ordnadt.  Väl  hade  kejsaren  redan  tidigt 
från  hösten  så  snart  man  erhållit  kunskap  om,  att  kriget  i  före- 
ning med  nissväxt  hotade  framkalla  en  fruktansvärd  hungers- 
nöd i  det  eröfrade  landet,  med  sin  vanliga  mildhet  skyndat 
till  sina  nya  undersåtars  hjelp,  i  det  han  föranstaltade  om  salt 
och  spanmål  till  de  norra  länen,  dels  såsom  lån  och  dels  till 
försäljning,  tfen  det  oaktadt  hade  priset  på  dessa  förnöden- 
heter stigit  til  en  omåttlig  höjd,  så  att  för  rågtunnan  betala- 
des 24  rubei  papper,  hvilka  enligt  kursen  på  denna  tid  ut- 
gjorde 40 — 51  mark  nuvarande  finskt  mynt.  I  förening  med 
hungersnöden  härjade  farsoter  på  det  förskräckligaste ;  tabellerna 
öfver  dödligheen  under  dessa  två  år  (1808 — 1809)  upptaga 
105,260  döda  a  den  till  900,000  uppgående  befolkningen.  Be- 
dröfligast  var  niturligtvis  tillståndet  i  de  trakter,  hvilka  som- 
maren förut  had>.  legat  under  krigets  hofvar,  isynnerhet  Vasa 
läns  östra  härad  och  öfver  hufvud  hela  Syd-Österbotten,  samt 
norra  delen  af  Savolaks.  Staden  Vasas  förlust  genom  plun- 
dringen uppskatta  ensamt  till  nära  150,000  riksdaler  riksgälds 


584  FINLANDS    HISTORIA. 

(vidpass  560,000  mark  nuvarande  finskt  mynt).  Visserligen 
hade  man  lofvat  ersätta  dylika  förluster.  Men  för  det  första 
erfordrade  en  sådan  ersättning  laga  värderingar,  och  för  det 
andra  räknades  befolkningens  lidanden  på  flere  orter  till  dess 
egen  skuld.  A  andra  sidan  måste  man  likafullt  medgifvc,  att 
der  nöden  var  störst,  anskaffades  alltid  hjelp  efter  råd  och 
lägenhet.  Sålunda  erhöll  t.  ex.  befolkningen  i  Alavo  socken, 
hvilken  genom  kriget  hade  förlorat  250  hästar,  penningelan  till 
uppköp  af  nödiga  dragare.  Till  den  allmänna  nöden  sällade 
sig  enskilda  olyckshändelser.  Den  17  November  förstordes  i 
Helsingfors  77  gårdar,  förutom  skeppsbryggan,  magasinera  och 
brädupplagen,  af  vådeld.  Äfven  i  Tavastehus  inträffade  ett  par 
mindre  eldsvådor  just  samtidigt,  som  Sprengtporten  arkommit 
till  staden.  Tiden  bar  i  sanning  många  sorger  i  sitt  sköte.  Men 
de  lyckliga  utsigter,  under  hvilka  grunden  nu  lades  til  landets 
framtid,  trängde  stundens  lidanden  i  skuggan,  och  vår  berät- 
telse ilar  derför  emot  årets  vigtigaste  tilldragelse:  dei  i  Borgå 
sammanträdande  landtdagen. 

Ar  1809  den  en  5  mms™*"  na(ie  kejsaren  faststält  såväl  den 
ordning,  som  borde  följas  vid  landtdagens  öppnande  som  det 
ceremoniel,  enligt  hvilket  de  finska  ständerna  skulle  aflägga  sin 
trohetsed  åt  den  nye  herskaren.  Med  den  noggrannaste  om- 
sorg hade  man  härvid  iakttagit  den  svenska  tidens  häfd,  och 
Hans  Maj:t  ernade  infinna  sig  i  egen  person,  för  M  göra  sitt 
första  besök  i  storfurstendömet  Finland  och  unter  sin  per- 
sonliga närvaro  bekräfta  dess  rättigheter  och  privilegier.  Alla 
nödiga  förberedelser  vidtogos  nu  i  och  för  detta  tillfälle.  Re- 
dan i  god  tid  utsagos  talmännen  för  de  båda  högsta  stånden. 
Till  landtmarskalk  förordnades  friherre  'Robert  Wilwlm  De  Geer, 
hvilken  synes  hafva  varit  delaktig  redan  i  planer  af  år 
1788  och  då  var  ernad  till  sjelfständighetspartietf  landtmarskalk 
vid  den  påtänkta  riksdagen  i  St.  Mickel.  Nu  for  han  i  bör- 
jan af  Mars  till  St.  Petersburg  och  emottog  derlandtmarskalks- 
stafven  af  kejsarens  egen  hand.  Vid  samma  tid  återinsattes 
de  landsflyktiga  Anjala-förbundsmännen :  GeorgMagnus  Sprengt- 
porten, Johan  Anders  Jägerhorn,  Lars  Glansnstjerna,  Gustaf 
Wilhelm  Ladau  och  major  Klicks  son,  Karl  Hick,  åter  i  sina 
adels-  och  nationella  rättigheter,  ocr;  1790  års  dom  rörande 
dem  upphäfdes  genom  ett  särskildt  af  kejsaren  undertecknadt 
påbud.     Den  första  bland  dessa  var  nu  lanéts  högsta  styres- 


GRUNDLÄGGANDET    A  F    FINLANDS    STATSSKICK,     1809 1812.       585 

man,  och  alla  dessa  namn,  såsom  ock  De  Geers,  bevisa  huru 
ställningen  nu  hade  förändrat  sig.  Äfven  presteståndets  tal- 
man skulle  utses  genom  särskildt  förordnande,  alldenstund  Fin- 
land ej  hade  någon  erkebiskop,  hvilken  enligt  grundlagarne 
skulle  intagit  denna  plats.  Sålunda  kallades  biskopen  i  Åbo, 
Jakob  Tengström,  i  denna  angelägenhet  till  St.  Petersburg, 
hvarest  han  aflade  talmanseden.  Rikskanslerens  åliggande,  att 
granska  fullmagterna,  uppdrogs  åt  presidenten  vid  Åbo  hofrätt, 
Adolf  Tandefelt.  Sedan  ståndens  representanter  samlat  sig  i 
Borgå,  skreds  till  de  föreskrifna  förberedande  åtgärderna.  Den 
25  Mars  klockan  12  förkunnade  tvenne  härolder  på  den  lilla 
stadens  "torg  och  öppna  platser"  under  trumpetstötar  landt- 
dagens  börjande;  ridderskapet  och  adeln,  som  hade  fått  sig 
lokal  anvisad  i  rådhuset,  emottog  sin  landtmarskalk  och  inskref 
sina  medlemmar;  likaså  sammanträdde  presteståndet,  som  hade 
lokal  i  domkapitlets  hus,  med  sin  talman  och  alla  represen- 
tanternas fullmagter  granskades.  Följande  dag,  som  var  en 
söndag,  fingo  borgare-  och  bondestånden  sina  talmän  utsedde; 
de  voro  landtdagsmannen  för  Åbo  stad,  handlanden  Kristian 
Trapp  för  förstnämnda  stånd,  och  härads-domaren  Peter  Klockars 
från  Nykarleby  socken  för  bondeståndet.  Båda  hade  de  äfven 
under  svenska  tiden  varit  riksdagsmän,  och  Klockars  äfven  å 
Vasa  läns  vägnar  åtföljt  finska  Deputationen.  Till  sekreterare 
för  bondeståndet  utsågs  den  redan  förut  omtalade  lagman 
Orrceus,  och  ståndet  fick  sin  möteslokal  i  dennes  bostad.  Åt 
borgareståndet  hade  man  beredt  rum  i  rådhuset.  Antalet  af 
representanterna  var  jämnförelsevis  litet :  inom  ridderskapet  och 
adeln  i  början  omkring  60,  inom  presteståndet  endast  8,  borgare- 
ståndet 19  och  bondeståndet  30,  talmännen  deruti  inberäknade. 
Middagstiden  den  27  Mars  inträffade  Hans  Maj:t  Kejsaren, 
statssekreteraren  Speranski  och  det  öfriga  följet  i  Borgå,  som  i  och 
för  detta  tillfälle  hade  smyckat  sig  med  en  äreport.  Hans  Maj:t  hade 
dagen  förut  anländt  till  Lovisa,  hvarest  generalguvernören,  lands- 
liöfdingarne  och  några  ståndsmedlemmar  voro  honom  till  mötes, 
och  skyndade  nu  nit  sammanträffa  med  det  finska  folkets  lagliga 
representantförsamling  i  Borgå.  I  den  temligen  oansenliga 
boning,  hvilken  hade  blifvit  inredd  till  kejserligt  "slott,"  fingo  nu 
samtliga  stånden  korporationsvis  aflägga  besök  hos  Hans  Maj:t  och 
blefvo  förestälda  för  honom.  Dagen  derpå,  den  28  Mars,  försig- 
gick landtdagens  högtidliga  öppnande.    Sedan  gudstjenst  blifvit 


586  FINLANDS     HISTORIA. 

hållen  i  domkyrkan,  hvarvid  domprosten  i  Borgå,  Alopseus,  pre- 
dikade öfver  den  faststälda  texten  (Filipp.  2:  2—4),  begaf 
man  sig  till  "rikssalen,"  hvartill  gymnasiets  allmänna  läsesal 
begagnades.  Hans  Maj:t  helsade  ständerna  i  ett  trontal  på 
franska  språket,  h vilket  tal  Sprengtporten  återgaf  på  svenska. 
Derefter  uppläste  rikskanslern  med  hög  röst  Hans  Maj:ts  nådiga 
propositioner,  hvilka  voro  uppsatta  på  svenska  och  endast  fyra 
till  antalet.  De  rörde:  1.  Landets  krigsväsende;  2.  kronout- 
skyldernas  uppbörd ;  3.  mynt  och  finansväsendet ;  och  4.  landets 
styrelse.  Om  deras  innehåll  skola  vi  tala  längre  fram  i  sam- 
manhang med  ständernas  diskussioner. 

Onsdagen  den  29  Mars  var  ny  högtidlighet,  Under  trum- 
petstötar sammankallades  ständerna  åter  till  domkyrkan  för  att 
aflägga  trohetseden  och  klockan  half  11  förmiddagen  begynt e  i 
faststäld  ordning  den  akt,  hvarigenom  Alexander  I  och  Finlands 
ständer  ingingo  sin  ömsesidiga  förpligtelse.  Redan  strax  vid 
sin  ankomst  till  Borgå  hade  kejsaren  underskrifvit  sin  För- 
säkran till  storfurstendömet  Finlands  innevånare.  Nu  emottog 
han  på  tronen  hvarje  stånds  trohetsed,  som  förestafvades  af 
rikskanslern.     Derefter  yttrade  Hans  Maj:t: 

"Jag  emottager,  med  öm  rörelse,  de  Tro-  och  Huldhets- 
Eder,  som  Finlands  innevånare  nu  gifvit  Mig,  genom  deras 
lagligen  valde  Representanter.  De  band,  som  förena  Mig  med 
dem,  befästade  af  detta  frivilliga  bevis  af  deras  tillgifvenhet, 
och  helgade  af  denna  högtidliga  förenings-akt,  blifva  derigenom 
mer  dyrbara  för  Mitt  hjerta,  mer  öfverensstämmande  med  Mina 
grundsatser.  Då  Jag  lotyat  dem  att  bibehålla  deras  Religion 
och  deras  grundlagar,  har  jag  velat  ådagalägga  det  värde  Jag 
sätter  på  uppriktiga  uttryck  af  kärlek  och  förtroende.  Jag 
beder  den  Allsmäktige  Guden  gifva  Mig  styrka  och  vishet  att 
styra  detta  aktningsvärda  folk  efter  dess  lagar  och  den  eviga 
rättvisans  oryggeliga  ordning!" 

Derefter  uppläste  generalguvernören  med  hög  röst  en  finsk 
öfversättning  af  den  på  ryska  språket  aftättade  Försäkran,  hvil- 
ken  Alexander  två  dagar  tidigare  hade  undertecknat.  Denna 
Försäkran,  hvaraf  originalet  lemnades  åt  landtmarskalkens  vård, 
hade  följande  lydelse: 

Vi  Alexander  I  med  Guds  nåde  etc.  Göre  Veterligt:  Att 
sedan  Vi  efter  Försynens  skickelse,  tagit  Stor-Furstendömet 
Finland    i    besittning,   hafva  Vi  härmedelst  velat  bekräfta  och 


GRUNDLÄGGANDET    AF     FINLANDS    STATSSKICK,     1809 18  12.        587 

stadfästa  Landets  Religion  och  grundlagar  samt  de  privilegier 
och  rättigheter  hvart  och  ett  stånd  inom  berörde  Stor-Fursten- 
döme  isynnerhet,  och  alla  dess  Inbyggare  i  gemen,  så  högre 
som  lägre,  hittills,  enligt  Constitution,  åtnjutit:  Lof vandes  att 
bibehålla  alla  dessa  förmoner  och  författningar  fasta  och  oför- 
ryckte i  sin  fulla  kraft.u 

Då  försäkringsbrefvet  var  uppläst,  framträdde  i  ordning 
landtmarskalken  och  de  öfriga  talmännen  och  frambar  hvarje 
stånds  underdåniga  tacksägelse.  Derefter  trädde  en  herold  af 
ridderskapet  och  adeln  fram  till  tronen  och  utropade,  under 
kanonsalut,  med  hög  röst:  "Lefve  Alexander  I,  hela  Rysslands 
kejsare  och  Storfurste  till  Finlandlu  Till  slut  följde  bön  och 
afsjungandet  af  Ambrosianska  lofsången. 

Under  de  tre  dagar,  kejsaren  uppehöll  sig  i  Borgå,  voro 
alla  landtdagsmännen,  tredje  delen  hvarje  gång,  inbjudna  till 
middag  hos  honom,  Samma  dag  landtdagen  öppnades,  gåfvo 
ständerna  bal  i  gymnasii  sal.  Genom  sitt  naturliga  behag  vann 
Alexander  lätt  sina  nya  undersåtars  hjertan,  och  de  yttranden 
af  vördnad,  hvilka  på  denna  tid  i  ymnighet  lades  för  hans 
fötter,  voro  ingalunda  endast  officiella  talesätt.  '  Den  29  Mars 
på  eftermiddagen  begaf  sig  Hans  Maj: t  från  Borgå,  ställande  färden 
till  Åbo,  sedan  han  rastat  öfver  natten  i  Helsingfors.  Följande 
dag  tog  han  „  Sveaborgs  fästning  i  skärskådande,  och  sedan 
fortsattes  färden,  först  till  Svarta  i  Karis  socken,  och  derifrån 
till  Raadelmaa  i  Piikkis.  Den  1  April  vid  middagstiden  emot- 
tog  Finlands  gamla  hufvudstad  sin  nya  herskare,  som  genom 
Nylands  tull  under  en  äreport  red  in  i  staden  och  tog  sin 
bostad  i  då  varande  landshöfdingsgården.  Följande  dag  be- 
sökte Hans  Maj:t  Åbo  åldriga  slott,  besåg  fängelserna,  dem 
Sprengtporten  kort  förut  låtit  omsorgsfullt  reparera  och  putsa; 
sedan  han  återvändt  till  staden,  öfver  var  Hans  Maj:t  ett  sam- 
manträde af  hofrätten,  hvarvid  han  för  första  gången  begag- 
nade sin  rätt  att  benåda,  begaf  sig  derifrån  till  universitetet, 
hvarest  han  helsades  med  ett  latinskt  tal  och  franska  verser,  besåg 
äfven  det  under  byggnad  varande  nya  akademihuset,  och  in- 
fann sig  slutligen  om  aftonen  på  en  af  borgarskapet  anstäld 
bal.  Följande  morgon  klockan  4  begaf  sig  Hans  Maj:t  på  åter- 
resan, tagande  vägen  genom  Tavastehus.  Sedan  han  tillbragt  natten 
på  Mäntsälö  gård,  begaf  sig  kejsaren  den  4  April  genom  Borgå 
till  Lovisa  och  följande  dag  vidare  öfver  gränsen. 


588  1- IN  LANDS    HISTORIA. 

Under  denna  sin  återfärd  utfärdade  Alexander  ännu  en 
Kungörelse  till  alla  Finlands  inbyggare,  daterad  Borgå  den 
2:t  Mars  1709.     Deri    åberopas    den    "i    ständernas    närvaro  ut- 

4  April  r 

färdade  och  i  den  Högstes  helgedom  kungjorda"  försäkrings- 
akten samt  å  andra  sidan  den  ed,  som  "ständerna  i  allmänhet 
och  Bondeståndets  Deputerade  i  synnerhet,  å  egna  och  deras 
hemmavaraude  medbröders  vägnar,  frivilligt  och  otvunget  aflagt." 
Brefvets  slut  är  af  följande  lydelse:  "Fullkomligt  öfvertygade, 
att  detta  goda  och  redliga  folk  alltid  skall  för  oss  och  våra 
efterträdare  hysa  samma  trohet  och  oryggeliga  tillgifvenhet, 
hvarigenom  det  städse  utmärkt  sig,  vilja  vi  icke  underlåta,  att 
med  den  Högstes  bistånd  lemna  det  fortfarande  prof  af  vår 
beständiga  faderliga  omsorg  för  dess  sällhet  och  välgång." 
Dessa  hjertliga  ord  voro  Alexanders  slutliga  helsning  till  Fin- 
lands innevånare.  Hans  korta  besök  i  Finland  hade  förändrat 
deras  ställning  från  eröfringens  ståndpunkt  till  lagliga  under- 
såtar, och  hans  •  mildhet  hade  bundit  dessa  hans  nya  undersåtar 
vid  honom  genom  tacksamhetens  och  vördnadens  band. 

För  öfrigt  medförde  kejsarens  besök  i  Åbo  och  Tavaste- 
hus  äfven  några  andra  följder,  hvarom  vi  här  i  korthet  skola 
tala.  Öfverbefälhafvaren  von  Knorring  hade  vid  kejsarens  an- 
komst till  Åbo  nyss  återkommit  från  sitt  tåg  till  Åland  och 
fick  för  den  af  honom  ingångna  vapenhvilan  emottaga  kejsa- 
rens ogillande,  af  hvilkeu  orsak  han  äfven  genast  begärde  sitt 
afsked;  men  han  befaldes  qvarstå  till  dess  hans  efterträdare 
vore  utnämnd.  Men  inom  kort  inträffade  en  ny  förveckling, 
som  påskyndade  hans  afsked.  Vid  sin  resa  genom  Tavastehus 
hade  kejsaren  funnit  denna  stad  vara  alltför  liten  att  emot- 
taga landets  styrelse  och  derför  beslutat,  att  såväl  general- 
guvernören, som  den  blifvande  styrelsen  skulle  taga  sitt  säte 
i  Åbo.  Med  anledning  häraf  meddelade  Sprengtporten  redan 
den  9  April  från  Borgå  en  befallning  åt  landshöfdingen  i  Åbo 
att  iordningställa  stadens  bästa  gård  (Brehmerska  gården)  för 
generalguvernörens  räkning,  och  utse  åt  von  Knorring,  som  för 
tillfället  bodde  derstädes,  ett  "annat  beqvämt  qvarter."  Knor- 
ring, förolämpad  häraf,  förnyade  sin  af  skedsansökan,  och  fick 
till  efterträdare  Barclay  de  Tolly.  Men  Kejsaren  förbittrades 
i  och  med  det  samma  högeligen  öfver  Sprengtportens  beteende 
emot  den  ryska  öfverbefälhafvaren,  och  det  saknades  troligen 
icke  i  St.  Petersburg  sådana,  som  ansågo  det  vara  vådligt  att 


GKUNDLAGGANDET    AF    FINLANDS    STATSSKICK,      1809 1  8  1  i.  589 

skilja  den  militära  och  den  civila  förvaltningen  och  öfverlemna 
den  senare  åt  en  finsk  man.  På  många  sätt  försatt  i  trång- 
mål, nödgades  Sprengtporten  slutligen  begära  afsked,  hvilket  i 
medlet  af  Juni  1809  beviljades  honom  i  synnerligen  välvil- 
liga ordalag.  Han  qvarblef  likväl  på  sin  plats  till  början  af 
Juli.  Hans  efterträdare  som  generalguvernör,  blef  den  17  Juni 
Michael  Barclay  de  Tolly,  som  på  detta  sätt  förenade  i  samma 
hand  den  högsta  civila  och  högsta  militära  magten. 

Äfven  en  annan  anmärkningsvärd  utnämning  anknyter  sig 
till  kejsarens  besök  i  PMnland.  Under  sin  vistelse  i  Åbo  hade 
kejsaren  öfverlemnat  åt  universitetet,  att  sjelf  utse  sin  kansler 
bland  kejsardömets  högre  embetsmän,  likasom  i  enlighet  med 
universitetets  statuter  hittills  någon  af  Sveriges  store  hade 
blifvit  utsedd.  Men  universitetet,  som  ej  kunde  känna  de  män, 
hvilka  stodo  regenten  nära,  anhöll  i  underdånighet  att  kejsaren 
sjelf  ville  utnämna  dess  kansler.  I  anledning  häraf  gaf  kej- 
saren denna  värdighet  åt  Michael  Speranski,  i  det  han  dock 
tillika  lät  kungöra,  att  universitets  statuter  beträffande  rätt  att 
anställa  valet  fortfarande  vore  i  gällande  kraft.  Vid  prokan- 
slers-embetet  qvarstod  nu,  likasom  under  svenska  tiden,  biskopen 
i  Åbo.  Att  universitetet  äfven  framdeles  fick  åtnjuta  Alexanders 
synnerliga  beskydd,  få  vi  längre  fram  tillfälle  att  se  bekräftadt 
genom  talrika  exempel.  För  ögonblicket  var  ordnandet  af 
landets  allmänna  angelägenheter  det  närmaste  värfvet,  och  dessa 
utgjorde  som  bäst  föremål  för  öfverläggningarne  vid  Borgå 
landtdag. 

Så  snart  ofvan  nämnda  nådiga  propositioner  blifvit  öfver- 
lemnade  till  ständernas  handläggning,  beslöt  man  att  i  och  för 
deras  utredning  tillsätta  tvenne  utskott  af  15  medlemmar  hvarje, 
så  att  hvardera  klassen  af  ridderskapet  och  adeln  skulle  till- 
sätta två  medlemmar  och  hvart  och  ett  af  de  öfriga  stånden 
tre.  Det  sålunna  tillsatta  "Civil  och  ekonomie-utskottet"  till 
hvars  beredning  öfverlemnades  såväl  frågan  om  krigsväsendet 
som  frågan  om  beskattningen,  utsåg  till  sin  ordförande  den  68 
årige  veteranen  Reinhold  Johan  Rehbinder,  fader  till  den  Reh- 
binder,  som  nyss  hade  blifvit  förordnad  till  "tjenstgörande  hos 
Hans  Maj:t  Kejsarens  person  vid  finska  ärendena."  Det  an- 
dra, eller  "Finance-utskottet"  fick  till  handläggning  den  tredje 
propositionen,  rörande  landets  mynt  och  penningeväsende,  och 
utsåg    till    sin    ordförande    friherre    Karl    Mannerheim.     Den 


590  FINLANDS    HISTOKlA. 

fjerde  propositionen,  hvilken  berörde  tillsättandet  *  af  det  nya 
styrelseverket,  var  så  tillvida  ännu  ofullständig,  att  någon  färdig 
proposition  om  Regeringskonseljens  sammansättning  och  beskaffen- 
het ännu  ej  blifvit  ständerna  meddelad.  Till  utarbetandet  af 
en  dylik  proposition  biföll  Hans  Maj:t  derför,  att  en  särskild 
komité  skulle  nedsättas  i  Borgå,  och  blef  biskop  Tengström 
utsedd  till  ordförande  i  denna  komité,  samt  till  medlemmar  i 
den  samma  hofrättsrådet  Gyldenstolpe,  friherre  Karl  Manner- 
heim,  friherre  Rehbinder  d.  y.  (hvilken  ej  var  landtdagsman) 
och  teologie  professorn  Gustaf  Gadolin,  hvarjämte  den  ryktbare 
Calonius  fick  i  uppdrag  att  från  Åbo  afgifva  sitt  utlåtande  i 
denna  vigtiga  sak.  Det  af  komitén  utarbetade  förslaget,  hvilket 
sedan  skickades  till  St.  Petersburg  för  att  fastställas,  blef  först 
vid  slutet  af  landtdagen  färdigt  att  framläggas  för  ständerna. 
Under  tiden  hade  de  öfriga  landtdagsfrågorna,  hvilka  voro  af 
synnerligen  vidlyftig  och  svår  beskaffenhet,  tagit  ständernas 
sorgfälligaste  arbete  i  anspråk.  Det  torde  vara  nödvändigt 
att  här  gifva  en  kort  framställning  af  hvarje  af  dessa  frågor. 
Det  mödosammaste  arbetet  hade  utan  tvifvel  fallit  på 
civil  och  ekonomie-utskottets  lott,  och  då  det  var  nödvändigt 
att  till  ärendenas  utredning  genom  generalguvernören  låta  till- 
kalla flere  embetsmän  från  skilda  trakter  af  landet,  hann  ut- 
skottet ej  afgifva  sina  tvenne  betänkanden  förrän  i  början  af 
Juni.  Den  nådiga  propositionen  "Om  inrättningen  af  landets 
militär"  var  i  hufvudsak  af  följande  innehåll :  "Hans  Kejserliga 
Majestät  trogen  de  grundsatser  Han  fattat  för  Finlands  styrelse 
och  för  öfrigt  öfvertygad,  att  en  national  militär,  rätt  inrättad, 
är  den  fastaste  förmur  för  ett  lands  säkerhet,  samt  att  bland 
alla  försvarsanstalter  densamma  tillika  är  den  minst  betungande 
för  innevånarne  äfvensom  den  minst  menliga  för  folkökningen 
och  åkerbruket,  är  i  nåder  sinnad,  att  bibehålla  densamma  i 
det  hufvudsakligaste  på  redan  kända  och  antagna  grunder." 
Endast  beträffande  särskilda  missförhållanden  och  deras  afhjel- 
pande  fordrades  ständernas  utlåtande,  och  lofvade  kejsaren 
sedan  taga  dessa  omständigheter  i  skärskådande.  Men  emel- 
lertid skulle  den  indelta  militären  förblifva  upplöst,  såsom  den 
då  var,  och  de  för  den  samma  anslagna  kostnaderna  inbetalas 
till  kronan,  efter  den  billiga  beräkning,  som  ständerna  nu  fingo 
föreslå.  Slutligen  ville  Hans  Majestät  derjämte  (såsom  redan 
förut  under  krigstiden  hade  skett  i  flere  kungörelser)  gifva  åt 


GKUNDLÄGGANDET   AF    FINLANDS    STATSSKICK,     1809 1812.         591 

ständerna  "den  ovilkorliga  försäkran,  att  utom  National-milicen 
och  de  Linietrupper  Hans  Majestät  på  egen  bekostnad  vill 
underhålla  medelst  anvärfning,  dels  af  frivillige,  dels  af  sådane, 
som  enligt  landets  lagar  äro  förfallne  till  krigstjenst,  skall 
ingen  annan  med  tvång  förenad  recrutering  eller  militär-utskrif- 
ning  i  Finland  äga  rum." 

Med  anledning  af  denna  proposition  uttalade  ständerna 
först  å  nationens  vägnar  sin  undersåtliga  tacksamhet  för  Hans 
Majestäts  milda  försäkran  rörande  den  tvungna  rekrytutskrif- 
ningen,  och  anhöllo  der  jämte,  att  denna  försäkran  skulle  till 
efterlefnad  meddelas  åt  det  ryska  befälet  och  äfven  intagas  i 
det  rotekontrakt,  som  framdeles  komme  att  uppgöras  emellan 
vederbörande  och  kronan.  Frågan,  för  huru  lång  tid  den 
indelta  armén  skulle  vara  upplöst,  framkallade  mångahanda 
förslag.  Utskottet  för  sin  del  ansåg  den  finska  militären  hädan- 
efter vara  alldeles  öfverflödig  och  föreslog  en  underdånig  petition, 
att  Finland  för  everldeliga  tider  skulle  vara  befriadt  från  upp- 
ställandet af  en  nationel  trupp,  likasom  det  nu  genom  Hans 
Maj:ts  proposition  var  befriadt  från  tvångsrekrytering.  Men 
denna  besynnerliga  åsigt,  hvilken  endast  kan  förklaras  genom 
det  sista  krigets  olyckliga  vexlingar,  vann  ej  ständernas  bifall. 
Den  punkt  i  underdåniga  betänkandet,  i  hvilken  ständerna  be- 
gära, att  den  indelta  militären  skulle  hållas  upplöst  åtminstone 
i  50  år,  förtjenar  genom  sitt  värdiga  och  öppna  uttryckssätt 
här  anföras.  "Mod  och  åhåga  att  nitiskt  uppfylla  sina  skyl- 
digheter mot  öfverhet  och  fädernesland"  —  lyda  orden  — 
"hafva  alltid  utmärkt  finska  nationalmilitären.  Men  närmare 
förbindelser,  dem  vänskapen  eller  blodsbandet  knutit  med  forna 
medundersåtare  i  Sverige,  och  ett  tacksamt  minne  af  det  väl- 
görande hägn  nationen  af  sin  förra  dervarande  öfverhet  sekler 
igenom  njutit,  skola  otvifvelaktigt  länge  göra  stridsmannapligterna 
tunga  och  i  utöfningen  motbjudande,  om  de  mot  Sverige  skulle 
äskas.  Ständerna  frukta  så  mycket  mindre  att  omnämna  detta, 
som  just  detta  förhållande  till  Eders  Majestäts  höga  nöje  skall 
vitna  om  beskaffenheten  af  Eders  Majestäts  nyvundne  under- 
såtares  tänkesätt  mot  regent  och  fosterland."  —  För  öfrigt 
framstälde  Ränderna  några  vigtiga  omständigheter,  hvilka  borde 
iakttagas  vid  arméns  återupprättande.  Sålunda  borde  den  rote- 
jänmkning,  som  då  nödvändigt  komme  att  ske,  verkställas  i 
enlighet    med    de  ursprungliga  lagliga  kontrakten,  antingen  så, 


592  FINLANDS    HI.STOKIA. 

att  öfver  hela  landet  alla  roteförpligtade  lägenheter  skulle  få 
sig  emellan  fördeladt  det  antal  soldater  och  båtsmän,  hvilket 
alla  kontrakten  tillsamman  bestämma  för  innebyggarne  i  Fin- 
land, eller  sålunda  att  fördelningen  skulle  verkställas  regementsvis, 
och  äfven  i  detta  fall  med  bibehållandet  af  den  ursprungliga 
numerären  enligt  kontrakten.  Af  ännu  större  vigt  var  den  af 
ständerna  uttalade  åsigt,  att  vid  denna  nationella  militär,  som 
sålunda  framdeles  skulle  upprättas,  såväl  befäl  som  manskap 
skulle  tagas  bland  Finlands  egna  innebyggare,  hvilka  såväl 
genom  naturens  som  regeringsformens  band  voro  fastade  vid 
det  land,  hvilket  de  skulle  försvara,  och  att  denna  nationella 
armé  ej  skulle  kallas  till  några  expeditioner  eller  krigiska  värf 
utom  landets  egna  gränser.  Dcrjämte  anhöllo  ständerna,  att 
den  blifvande  uppsättningen  af  den  indelta  militären  ej  skulle 
ske  på  en  gång,  utan  till  lindrandet  af  kostnaderna  under 
loppet  af  fem  eller  flere  år.  —  Slutligen  hade  man  uppgjort 
förslag  öfver  de  kostnader  i  medeltal,  hvilka  militärens  under- 
håll hittills  hade  medfört  för  jordegendomen,  och  hvad  de  i 
dess  ställe  borde  i  "Vakausafgift"  betala  till  kronan.  Utskot- 
tets beräkning  gaf  följande  resultat:  af  soldatrotarne  2 §  tunnor 
spanmål  (d.  v.  s.  hälften  råg  och  hälften  korn)  och  1  tunna 
hafre;  af  rusthållen  8  tunnor  spanmål  och  2£  tunna  hafre; 
och  af  båtsmansrotarne  3£  tunnor  spanmål  och  1$  tunna 
hafre,  —  hvartill  kom  den  s.  k.  "Passevolansen"  (under 
Gustaf  III:s  tid  beviljad  afgift  för  öfningslägren) :  af  soldat- 
rotarne 3 1  riksdaler,  af  rusthållen  8£  riksdaler  och  af  båts- 
mansrotarne 2 1  riksdaler.  Dessa  beräkningar,  hvilka  ingalunda 
voro  alltför  höga,  ville  ständerna  än  vidare  afpruta ;  men  det 
manifest,  som  slutligen  den  1  Augusti  1810  utkom  rörande 
Vakansen,  faststälde  ofvan  meddelade  förslag.  En  följd  af  vakans- 
afgiften  var  naturligtvis,  att  soldattorpen  skulle  återlemnas  till 
gårdarne.  Militärboställena  åter  skulle  genom  auktion  utbjudas 
på  arrende  för  20  eller  30  år.  Adelsfanans  krigstjenstskyl- 
dighet,  hvilken  nu  var  inskränkt  till  24  man,  fick  förblifva  vid 
det  gamla  och  sålunda  under  krigstid,  om  sådant  yrkades,  ut- 
göras in  natura.  Men  de  inkomster,  som  genom  indelnings- 
verkets upphörande  kunde  inflyta  till  kronan,  skulle  förvaltas 
såsom  en  särskild  militiefond. 

På    detta    sätt    hade   nu  en  stor,  om  ock  endast  för  en 
mellantid  afsedd  förändring  blifvit  vidtagen ;  Finland,  som  under 


GRUNDLÄGGANDET    AF    FINLANDS    STATSSKICK,     1809 1812.       593 

århundraden  hade  burit  —  och  burit  med  heder  —  en  ganska 
tung  krigstjenstskyldighet,  ernådde  för  längre  tid  en  behöflig 
hvila  och  lindring,  som  satte  landet  i  tillfälle  att  förkofra  och 
stadga  sin  ekonomiska  ställning.  Lika  vigtig  i  statsekonomiskt 
hänseende  var  Hans  Majestäts  andra  proposition,  "Om  upp- 
börden af  Kronoutskylderna".  Hans  Majestät  tillkännagaf  der- 
uti,  att  han  redan  under  krigstiden  låtit  såväl  den  under  svenska 
tiden  uppburna  allmänna  bevillningen  som  landttullen  upphöra, 
emedan  de  i  väsendtlig  mon  hade  hindrat  den  inre  rörelsen, 
och  fordrade  nu  ständernas  betänkande,  på  hvad  sätt  de  många 
olika  skattepersedrarne  kunde  förvandlas  till  en  enklare  beräk- 
ning. Derjämte  var  det  meningen  att  få  något  allmänt  öfver- 
slag  af  Finlands  statsinkomster,  så  att  regeringsutgifterna  med 
ledning  deraf  skulle  kunna  beräknas  och  fastställas.  Kejsaren 
tillkännagaf  i  nåder,  att  han  för  sig  sjelf  ej  önskade  något 
anslag  af  Fiulands  allmänna  inkomster;  men  slutade  sin  fram- 
ställning med  den  helsosamma  påminnelsen,  att  intet  lands  inre 
förvaltning  kan  vara  fri  och  sjelfständig,  om  det  icke  äger 
tillräckliga  medel  och  utvägar  till  att  fylla  sina  egna  behof. 
Med  anledning  häraf  framlade  utskottet  och  ständerna 
först  förslag  om  skattepersedlarnes  förvandling,  hvilket  förslag 
likväl  ej  synes  varit  så  beskaöädt,  att  regeringen  skulle  kunnat 
stadfästa  det  samma.  Deremot  utfärdades  rörande  de  särskilda 
beskattningarna  likasom  ock  sättet  för  uppbörden,  noggrannare 
bestämning  af  måtten  m.  m.  förordningar,  som  alltsedan  varit 
gällande  lag.  Sålunda  afskaffädes  t.  ex.  det  rågade  måttet 
och  tunnan  beräknades  i  struket  mått  till  30  kappar,  i  stället 
för  att  man  förut  hade  räknat  32  kappar  på  tunnan.  Stäm- 
pelpappers-afgiften  bestämdes  att  tillfalla  den  finska  statskassan, 
och  skulle  härför  ett  skildt  Karta-sigillata-kontor  inrättas.  De 
allmänna  statsinkomsterna  från  Finland  beräknades  utgöra  litet 
mer  än  500,000  riksdaler  (2,800,000  nu  varande  finska  mark), 
sjötullen  beräknades  till  56,000  riksdaler  (2-13,600  finska  mark) 
och  postverket  6,000  riksdaler  (33,600  finska  mark).  De  förra 
statsutgifterna  för  Finland  gjorde  omkring  230,000  riksdaler 
(1,300,000  finska  mark).  Behållningen  af  statsmedlen  skulle 
nu  användas  dels  till  inrättandet  af  den  nya  styrelsen  och 
andra  nya  tjenster,  dels  till  bättre  aflöningar  för  de  redan 
existerande    tjensterna,    och    särskildt    uttalades   det  hopp,  att 

Finlands  historia.  38 


594  FINLANDS    HISTORIA. 

Åbo    akademies   mångfaldiga  behof  skulle  komma  i  åtnjutande 
af  Hans  Majestäts  upplysta  omtanke. 

Den    tredje    nådiga    propositionen    var,    såsom    redan  är 
nämndt,  "Om  Mynt-  och  Penninge- verket",  hvilket  till  följd  af 
den  nya  politiska  ställningen  fordrade  en  omorgauisering.    Hans 
Majestät  infordrade  ständernas  förslag,  på  hvad  sätt  denna  för- 
ändring borde  försiggå,  utan  att  den  enskildes  rätt  dervid  skulle 
kränkas.     Sedan  Finans-utskottet  den  27  April  och  6  Maj  af- 
gifvit  sitt  betänkande  i  saken,  kom  ständernas  underdåniga  svar 
att    innehålla    följande  omständigheter.     Till  myntenhet  i  Fin- 
land   bestämdes    ryska    metallrubeln    (=4  mark   nu  varande 
finskt    mynt),    indelad    i    hundra  kopek,    och  alla  kronoräken- 
skaper,   bötesbelopp    och    andra    lagliga    utskylder  skulle  för- 
vandlas   till    detta    myntslag.     Det   ryska   pappersmyntet  åter, 
hvilket   under   kriget    hade    gått    med    tvångskurs,    så   att  på 
silfverrubeln    först    räknades    1  rubel  60  kopek  banko-assigna- 
tioner    och    sedermera   2   rubel  samma  mynt,    skulle  i  krono- 
uppbörderna emottagas  efter  dessa  års  medelkurs.     Men  äfven 
det    svenska   myntet,  som  var  det  allmännaste  i  landet,  skulle 
bibehållas  i  rörelsen,  silfverriksdalern  efter  sitt  metalliska  värde 
och    sedlarne    i    förhållande    till    sitt    hufvudmynt.      Rörande 
enskilda    liqvider    borde  den  senaste  kursen  följas,  om  hvilken 
uppgift    skulle    meddelas    i    den   till   officiel  organ  förändrade 
"Åbo    Tidning",    och    alla    förordningar  om  silfverrubelns  och 
pappersrubelns   tvångskurs  skulle  upphäfvas.     Olyckligtvis  vex- 
lade  myntförhållandena  i  Sverige  och  Ryssland  allt  fortfarande 
under  de  följande  åren,  så  att  förvecklingarna  med  dessa  mång- 
faldiga   myntslag    aldrig  ville  taga  slut.     Men  ständerna  hade 
likväl  påträffat  den  enda  verksamma  utvägen  till  vinnandet  af 
en    fastare    penningeställning,   i  det  de  nämligen  föreslagit  in- 
rättandet   af    en    Nationel     Vexel-   och  Lånebank  under  Hans 
Majestäts    höga    beskydd  och  ständernas  garanti.     Till  grund- 
fond   för   denna    nationalbank    begärdes   af  Hans  Majestät  ett 
lån   af  minst   en    million   rubel   silfver;    banken  skulle  utgifva 
sedlar,    hvilka    den    alltid   vore  beredd  att  inlösa  emot  silfver, 
så  att   de    aldrig    skulle  falla  i  värde,  hvarjämte  i  stället  för 
det    forna    Diskontverket    i    Åbo,    hvilket   undan  kriget  blifvit 
flyttadt  öfver  till  Sverige,  föreslogs  att  med  banken  skulle  förenas 
en  ny  diskontinrättning,  till  hvilken  enskilda  delägare  skulle  fä 
insätta  en  tredjedel.     Äfven  ett  särskildt  Myntverk  ansågs  nöd- 


GRUNDLÄGGANDET    AF   FINLANDS    STATSSKICK,     1809 1812.        595 

vändigt,  hvarjämte  man  föreslog  för  det  finska  myntet  en  sär- 
skild prägel,  till  åtskilnad  från  det  ryska.  Men  då  man  ej 
kunde  hoppas  att  innan  freden  få  dessa  angelägenheter  ord- 
nade, var  ständernas  underdåniga  begäran,  att  derefter  för  de 
sammas  skull  skulle  sammankallas  antingen  en  ny  landtdag 
eller  åtminstone  sex  representanter  för  hvarje  stånd,  valda 
länsvis. 

Slutligen  hade  äfven  den  komité,  som  hade  i  uppdrag 
att  utarbeta  förslag  till  styrelsens  organisation,  fått  sina  arbeten 
slutförda.  Stadfäst  i  St.  Petersburg  återkom  nu  detta  förslag 
till  ständernas  behandling  och  antogs  med  smärre  förändringar. 
Under  benämningen  "Begerings-Konseljen"  skulle  tillsättas  ett 
särskildt,  på  samma  gång  administrativt  och  juridicielt  högsta 
embetsverk,  likasom  till  "en  föreningspunkt  till  alla  de  olika 
embetsverk,  hvilka  finnas  spridda  i  Finlands  särskilda  provinser." 
I  enlighet  härmed  sönderföll  detta  embetsverk  i  tvenne  afdel- 
ningar  eller  departement :  Justitie-Departementet  med  åtta  leda- 
möter motsvarande  öfver  hufvud  högsta  domstolen  i  Sverige; 
Ekonomie-Departementet  åter  var  först  afsedt  att  bestå  endast 
af  fyra  ledamöter,  men  fick  sedan  i  den  slutliga  propositionen 
sex  och  sönderföll  i  fem  expeditioner  för  civila  ärender,  kamerala 
och  allmänna  räkenskaper,  finansvården,  krigsväsendet  och  kyrk- 
liga angelägenheter.  Alla  ledamöterna,  hvilka  skulle  vara  finska 
medborgare,  hälften  af  ridderskapet  och  adeln,  hälften  åter  af 
de  öfriga  stånden,  skulle  tillsättas  af  Hans  Majestät  för  tre 
år  i  sender;  under  tiden  skulle  de  bibehållas  vid  sina  förra 
embeten,  till  hvilka  de  borde  återgå,  om  ej  kejsaren  efter  de 
tre  årens  förlopp  funne  för  godt  att  bibehålla  dem  vid  sty- 
relsen. Till  ordinarie  ordförande  i  regeringskonseljen  bestämdes 
generalguvernören,  och  alla  skrifvelser  och  beslut  skulle  ut- 
färdas i  Hans  Majestät  Kejsarens  höga  namn,  likasom  ock  alla 
inlemnade  böneskrifter  och  ansökningar  skulle  skrifvas  likasom 
till  Hans  Majestät  sjelf.  En  Brokurator  eller  högsta  öfver- 
vakare  af  lagarne  skulle  tillsättas  för  att  hafva  inseende  öfver 
såväl  Regeringskonseljens  åtgärder  som  den  allmänna  rättsskip- 
ningen i  landet. 

Sålunda  var  nu  den  hufvudsakliga  grunden  lagd  till  Fin- 
lands nya  styrelse,  hvilken  från  denna  tid  har  förblifvit  nästan 
oförändrad,  blott  med  den  skilnaden  att  litet  senare  (1816)  åt 
regeringskonseljen  gafs  namnet  "Kejserliga  Senaten  för  Finland" 


596  FINLANDS    HISTOBIA. 

Genom  Hans  Maj:ts  särskilda  nåd  fingo  ständerna  för  denna 
gång  rätt  att  genom  val  föreslå  de  första  ledamöterna  i  den 
nya  öfverstyrelsen.  Valet,  som  skedde  den  15  och  16  Juli, 
var  så  enstämmigt  emellan  de  olika  stånden,  att  de  alla  i  de 
flesta  fall  förenade  sig  om  samma  personer.  Alla  de  valde 
fingo  sedan,  då  kejsaren  en  månad  senare  tillsatte  den  nya 
öfverstyrelsen,  plats  vid  den  samma,  antingen  som  ledamöter  eller 
tjenstemän.  De  män,  hvilka  sålunda  genom  sina  landsmäns 
förtroende  fingo  det  ärofulla  uppdraget  att  inträda  vid  Finlands 
första  styrelseverk,  voro  följande.  Vid  Justitie-Bepartementet: 
presidenten  vid  Åbo  hofrätt,  Tände felt  (f  1822),  hof rättsrådet 
Gyldenstolpe  (från  Åbo),  lagman  Adolf  Fredrik  von  Witte- 
brandt,  hofrättsråden  Wallerian  (från  Åbo)  och  Carp  (från 
Wasa),  lagman  Krogius  (sedan  adlad  "Edelheim";  vald  endast 
af  bondeståndet)  och  domaren  Henrik  Ervast  (egentligen  vald 
till  ekonomie-departementet) ;  Ekonomie-Bepartementet:  landt- 
marskalken  Be  Geer  (f  1820),  landshöfding  von  Troil,  expe- 
ditionssekreteraren Botkirch,  major  Mannerheim  (till  år  1826; 
f  1837),  kammarrådet  Henrik  Kristian  Nordensvan,  kammar- 
rådet Erik  Tulindberg  och  handlanden  från  Kaskö  Peter  Johan 
Bladh  (som  likväl  icke  emottog  detta  uppdrag).  Professor 
Calonius,  som  enhälligt  blifvit  vald  till  Justitie-Departementet, 
blef  landets  förste  prokurator.  Friherre  Axel  Gustaf  Mellin 
och  lagman  Orraeus,  hvilka  båda  hade  varit  sekreterare  vid 
landtdagen  och  båda  erhållit  alla  ståndens  röster  till  öfver- 
styrelsen, utsagos  till  föredragare,  den  förre  allmän,  den  senare 
för  Justitie-Departementet. 

Eljes  finna  vi  af  denna  förteckning  öfver  ledamöterna, 
att  vid  den  slutliga  organisationen  antalet  ledamöter  vid  hvarje 
departement  blef  sju,  och  att  det  faststälda  förhållandet  mellan 
antalet  adliga  och  ofrälse  icke  strängt  iakttogs.  Öfver  hufvud 
är  det  ej  alltid  lätt  att  afgöra,  hvilka  af  ärendena  vid  Borgå 
landtdag  uppfattades  såsom  ständernas  beslut,  hvilka  åter  voro 
endast  till  regenten  framstälda  önskningsmål  och  petitioner. 
Den  svenska  regeringsformen,  som  nu  blef  Finlands  "konstitu- 
tion", var  rörande  de  båda  statsmagternas  inbördes  förhållande 
ofta  nog  obestämd,  och  de  vidlyftiga  ärenden,  hvilka  innefat- 
tades i  de  nådiga  propositionerna,  tilläto  ej  en  noggrann  åt- 
skilnad  emellan  beslut  och  petition.  Men  denna  omständighet 
åstadkom  likväl  icke  för  denna  gång  någon  nämnvärd  olägenhet, 


GRUNDLÄGGANDET    AF    FINLANDS    STATSSKICK,     1809 1812.        597 

ty  å  båda  sidor  rådde  en  synbarlig  sträfvan  efter  ömsesidig 
enighet.  Till  slut  kan  nämnas,  att  ständerna  nu  som  alltid 
gjorde  en  mängd  såväl  allmänna  som  enskilda  petitioner;  så- 
lunda petitionerade  t.  ex.  ständerna  gemensamt  om  inrättandet 
af  spanmålsmagasin  i  hvarje  län,  om  fortsättandet  af  storskiftet 
och  forsrensningarne  m.  m.  Bland  de  anmärkningsvärdaste 
petitionerna  var  ständernas  anhållan,  att  svenskan  skulle  bibe- 
hållas såsom  embets-  och  domstolsspråk  och  fortfarande  få 
begagnas  i  alla  äfven  till  högsta  ort  ingående  skrifter.  Det 
finska  språkets  odling  var  på  denna  tid  ännu  ej  sådan,  att 
man  direkte  skulle  kunnat  gifva  åt  det  samma  en  officiel 
ställning,  och  derför  synes  man  hafva  fruktat,  att  ryskan  skulle 
införas  i  stället  för  svenskan.  Det  förefaller  i  sjelfva  verket 
förunderligt,  att  vid  sjelfva  landtdagsförhandlingarna  landets 
nationella  språk  högst  obetydligt  gjorde  sig  gällande;  i  detta 
likasom  ock  i  alla  andra  afseenden  följde  man  noggrant  de 
svenska  riksdagarnes  mönster.  Endast  i  bondeståndet,  af  hvars 
medlemmar  §  ej  förstodo  svenska,  öfversattes  landtdagsären- 
dena  till  finska,  och  det  var  äfven  fråga  om  att  låta  trycka 
dess  protokoll  både  på  svenska  och  finska  språken. 

Slutligen  var  ständernas  mödosamma  värf  fullbordadt. 
Då  vi  betänka,  att  i  många  fall  en  alldeles  ny  ordning 
skulle  upprättas,  så  måste  vi  förvåna  oss  öfver,  att  allt  detta 
var  undangjordt  inom  en  tid  af  endast  tre  och  en  half  månad. 
Vid  början  af  Juni  månad  hade  Speranski  meddelat  ständerna, 
att  Hans  Maj:t  i  egen  person  ernade  afsluta  landtdagen,  hvar- 
för  han  begärde  att  få  veta,  vid  hvilken  tid  alla  ärenden  vore 
slutförda.  "Kejsaren  påskyndar  icke  deliberationerna,  utan  låter 
i  nåder  landtständerna  äga  sig  förbehållet  så  lång  tid  som  kan 
erfordras  till  deras  mogna  fulländande*  Hans  Kejserliga  Maje- 
stät har  aldrig  vacklat  i  den  föresatsen  att  personligen  infinna 
sig  för  att  sluta  landtdagen.  Kejsaren  fäster  allt  för  mycken 
vigt  vid  de  liberala  åsigter  som  ledt  honom  vid  delta  ständer- 
mötes  sammankallande,  och  lägger  för  stort  värde  på  de  känslor 
af  tillgifvenhet  Hans  nya  undersåtare  bevisat  honom,  för  att 
vilja  neka  dem  detta  nya  prof  af  sin  höga  välvilja."  I  enlig- 
het med  detta  löfte  inträffade  Alexander  i  Borgå  måndagen 
den  17  Juli  vid  middagstiden.  Representanterna  inbjödos  åter 
till  middag  hos  Hans  Maj:t  under  trenne  dagar.  Slutligen  af- 
slutades    landtdagen    den    ~fo   Juli  med  sedvanlig  högtidlighet, 


598  FINLANDS    HISTORIA. 

hvarvid  professor  Gadolin  predikade  öfver  texten:  "Frid  vare 
innan  dina  murar  och  lycka  i  dina  palats"  (Ps.  122:  7).  Från 
kyrkan  begaf  man  sig  till  den  förut  omtalade  "rikssalen"  der 
ständernas  underdåniga  svar  upplästes,  hvarefter  Hans  Maj:t 
ifrån  tronen  höll  ett  tal  på  franska  språket.  Kejsaren  fram- 
höll, hurusom  han  lemnat  åt  ständerna  den  fullständigaste  dis- 
kussionsfrihet och  prisade  det  ömsesidiga  förtroende,  som 
gjort  sig  gällande.  Detta  förtroende  borde  representanterna, 
sedan  de  återvändt  till  sina  hemorter,  äfven  ingjuta  i  sina 
landsmäns  sinnen.  "Underhållen  samma  tänkesätt  och  öfyer- 
tygelse,  om  de  för  Eder  politiska  ställning  vigtigaste  fördelar, 
om  edra  lagars  helgd,  om  personlig  säkerhet  och  ostörd  egen- 
domsrätt. Detta  ädla  och  redliga  Folk  skall  då  välsigna  den 
Försyn,  som  stadgat  sakernas  närvarande  ordning.  Upphöjdt 
för  framtiden  bland  Nationernas  antal  under  sina  Lagars  skydd, 
skall  det  ihågkomma  sin  forna  Styrelse,  blott  för  att  så  myc- 
ket fastare  underhålla  de  vänskapsförbindelser  som  freden  skall 
återbära.  Och  jag,  jag  skall  hafva  skördat  den  yppersta  frukt 
af  mina  omsorger,  då  jag  får  se  detta  folk  lyckligt,  ostördt  af 
främmande  anfall,  fritt  inom  sig,  öfverlemnande  sig  under  La- 
garnes och  sedernes  hägn,  till  åkerbruket  och  andra  lofliga 
näringsyrken,  och  genom  uppnådd  verklig  sällhet,  rättfärdiga 
mina  afsigter  och  välsigna  sin  lott."  Från  Borgå  återvände 
Hans  Majestät  till  St.  Petersburg  och  ständerna  åtskildes.  En 
hvar  medförde  en  klar  föreställning  om,  att  ett  vigtigt  histo- 
riskt värf  var  slutfördt  och  att  alla  följande  generationer  skulle 
komma  att  vara  domare  öfver  det  samma.  Desto  mera  för- 
vånansvärdt  är  å  andra  sidan  det  bristfälliga  sätt,  hvarpå  un- 
derrättelserna om  tilldragelserna  vid  landtdagen  på  denna  tid 
spredos  i  landet.  Landets  enda  tidning  talade  samtidigt  om 
Amerikas  indianer,  om  methodisterna  i  England  samt  "Sirener- 
nas  ö",  men  nämnde  ej  med  ett  enda  ord  om  det  som  för- 
siggick i  Borgå.  För  öfrigt  skickades  visserligen  kejsarens  tal 
och  manifest  tryckta  till  församlingarna.  Men  frågan  om  tryck- 
ningen af  ständernas  protokoll  fick  förfalla,  och  landtdagsbe- 
sluten  måste  ännu  i  denna  stund  framletas  ur  arkivens  dam. 
Endast  biskop  Tengström  lemnade  i  ett  tryckt  cirkulärbref  till 
bägge  stiftens  presterskap  en  kort  men  sakrik  berättelse  om 
landtdagen  i  Borgå,  och  detta  bref  förblef  länge  allmänhetens 
enda  källa  till  upplysningar  rörande  denna  vigtiga   tilldragelse. 


GRUNDLÄGGANDET    AF    FINLANDS    STATSSKICK,    180  9 1812.        599 

Vid  landtdagen  i  Borgå  hade  det  finska  folket  på  eget 
bevåg  gjort  sitt  fördrag  med  kejsaren  af  Ryssland.  Först  län- 
gre mot  hösten  afslöts,  såsom  tidigare  är  omnämndt,  den  slut- 
liga freden  emellan  Sverige  och  Ryssland  i  PYedrikshamn  den 
17  September  1809.  Genom  detta  fredslut  blef  äfven  en  liten 
del  af  Westerbotten  med  staden  Torneå  samt  Enontekis  och 
Utsjoki  lappmarker  förenade  med  Finland.  Denna  landsträcka 
införlifvades  med  Uleåborgs  län  samt  lades  under  Wasa  hof- 
rätt  och  Åbo  biskopsstift,  och  dess  inbyggare  fingo  nu  aflägga 
trohetseden.  För  öfrigt  uppgjordes  naturligtvis  genom  freds- 
fördraget äfven  ett  slags  boskilnad  emellan  Sverige  och  Fin- 
land. Artikeln  X  gaf  åt  en  hvar  af  såväl  Sveriges  som  Fin- 
lands innebyggare  full  rätt  att  välja,  i  hvilketdera  landet  de 
ville  nedsätta  sig,  och  under  tiden  försälja  sin  fasta  egendom 
i  det  land,  han  lemnade.  Artikeln  XII  bestämde,  att  från 
svenska  arkivet  skulle  utlemnas  alla  allmänna  och  enskilda 
dokument,  kartor  och  intyg,  hvilka  rörde  Finland.  Slutligen 
fick  genom  artikeln  XVII  handeln  emellan  bägge  länderna  forblifva 
i  samma  skick  som  före  kriget.  Svår  kändes  nu  utan  tvifvel 
för  mången  nödvändigheten  att  välja  fädernesland;  ty  om  ock 
Finland  var  kärare  för  hvarje  finsk  man,  så  var  likväl  icke 
Sverige  främmande  for  den  finska  embetsmannaklassen,  och  å 
andra  sidan  var  förtroendet  till  Finlands  framtid  långt  ifrån 
allmänt.  Af  denna  eller  andra  orsaker  öfvergåfvo  flere  fram- 
stående finnar  sitt  fädernesland.  De  anmärkningsvärdaste  bland 
dem  voro:  general  Adlercreutz,  åt  hvilken  Sveriges  ständer  gåfvo 
Leckö  kungsgård  under  namnet  "Siikajoki",  —  friherre  (sedan 
grefve)  af  Wetterstedt,  hemma  från  staden  Wasa  och  slutligen 
utrikes  minister  i  Sverige  —  Karl  David  Skogman,  hemma 
från  Lovisa  och  slutligen  president  i  svenska  kommersekollegiet, 
—  samt  den  från  Juva  bördige  juristen  Gabriel  Poppius, 
många  flere  onämnda.  Äfven  Frans  Michael  Franzén  flyttade 
år  1811  från  universitetet  i  Åbo  öfver  till  Sverige,  hvarest  åt 
honom  erbjöds  Kumla  pastorat  af  Strängnäs  stift,  samt  plats 
vid  Svenska  Akademien.  Men  det  fans  äfven  andra,  för  hvilka 
Sverige  ej  mera  var  det  samma  som  förr,  sedan  Gustaf  IV 
Adolf  och  hans  ätt  var  afsatt  och  drifven  i  landsflykt.  På 
detta  sätt  återfick  Finland  åtminstone  tre  från  de  tidigare  till- 
dragelserna i  Sverige  kände  män;  desse  voro;  Chustaf  Mauritz 
Armfelt,    Johan    Fredrik   Aminoff  och  Johan  Albrekt  Ehren- 


600  FINLANDS    HISTORIA. 

ström,  de  trenne  sammansvurne  från  1793.  Aminoff  återvände 
genast  efter  fredsslutet  från  Sverige  till  sitt  fädernesland  och 
antogs  genast  till  kejsarens  rådgifvare  i  frågor,  som  rörde  Fin- 
lands krigsväsende.  Armfelt  synes  dock  någon  tid  hafva  tve- 
kat. Om  sommaren  1810  vistades  han  for  enskilda  angelä- 
genheter någon  tid  i  Finland  (på  Åminne  gård)  och  gjorde  der- 
under  ett  besök  i  St.  Petersburg.  Men  vid  denna  tid  valde 
Sveriges  ständer  till  tronföljare  den  franske  generalen,  marskalk 
Bernadotte  (furste  af  Pontecorvo),  hvilken  under  namn  af  Karl 
Johan  blef  stamfar  för  Sveriges  nu  regerande  konungaätt.  Denna 
tilldragelse  blef  afgörande  för  Armfelts  beslut.  Han  skulle  kan- 
hända hafva  förmått  sig  att  tjena  denne  nye,  snillrike  regent; 
men  Bernadottes  misstro  och  hans  fienders  stämplingar  för- 
drefvo  honom  slutligen,  och  i  April  1811  kom  han  nästan  som 
en  flykting  till  Finland,  der  han  genom  sin  ovanliga  skicklighet 
snart  uppnådde  en  inflytelserik  ställning.  Nästan  samtidigt 
flyttade  äfven  Ehrenström  till  sin  födelsestad  Helsingfors,  der 
han  blef  ordförande  i  stadens  nybyggnadskomité;  senare  var 
han  en  tid  (1820 — 1825)  ledamot  af  finska  senatens  ekonomie- 
departement. Sålunda  intogos  småningom  de  ställningar,  en  hvar 
till  följd  af  åsigter  eller  fördelar  hade  valt  åt  sig,  men 
det  är  sjelffallet,  att  ännu  en  lång  tid  måste  förflyta,  förrän 
boskiftet  emellan  Sverige  och  Finland  hade  stadgat  sig  i  sjelfva 
sinnena. 

Man  bör  ej  förundra  sig  öfver,  att  hos  sjelfva  befolknin- 
gen i  Finland  förtroendet  till  det  nya  statsskick,  som  hade  blif- 
vit  grundlagdt  i  Borgå,  behöfde  tid  för  att  rotfasta  sig.  Å 
kejsarens  eller  hans  ombuds  sida  försummades  likväl  intet,  som 
kunde  bidraga  till  vinnandet  af  detta  mål,  och  i  främsta  rum- 
met skyndade  man  nu  att  inrätta  den  nya  öfverstyrelsen  i  Åbo. 
Redan  den  2  Oktober  1809  skedde  det  högtidliga  öppnandet  af 
Regeringskonseljen.  Klockan  11  förmiddagen  samlades  de  förut 
uppräknade  ledamöterne  (af  hvilka  likväl  De  Geer,  Rotkirch, 
Bladh  och  Ervast  ännu  icke  hade  infunnit  sig)  i  generalguver- 
nören Barclay  de  Tollys  bostad,  hvarifrån  man  i  högtidlig  pro- 
cession begaf  sig  till  domkyrkan,  der  kyrkoherden  vid  finska 
församlingen  i  Åbo,  M.  Lauraeus,  predikade.  Sedan  man  från 
kyrkan  begifvit  sig  till  Regeringskonseljens  hus  (Richters  gård), 
aflade  alla  ledamöterna  samt  prokuratorn  och  referendarierna 
sin    ed,  och  generalguvernören  höll  ett  tal,  på  hvilket  friherre 


GRUNDLÄGGANDET    AF    FINLAND*    STATSSKICK,     1809 1812.        601 

Tandefelt  svarade.  Situationen  vid  detta  ögonblick  framgår 
lef vande  ur  ett  bref  från  Barclay  de  Tolly  till  Speranski,  från 
hvilket  vi  låna  några  hit  hörande  uttryck.  "Man  kan  icke 
dölja  för  sig  den  allmänna  oro  (jemväl  framträdande  i  presi- 
denten Tandefelts  tal)  rörande  lagarnes  vidmakthållande,  ett  före- 
mål för  nationens  mest  brinnande  önskningar;  men  denna  hög- 
tidlighet i  hvilken  alla  innevånare  i  staden  och  dess  omgif- 
ningar  såsom  åskådare  deltagit,  har  tydligen  utvisat,  att  sin- 
nena lugnat  sig.  Jag  smickrar  mig  med  hoppet  att  regerings- 
konseljen skall  fullständigt  stadga  förtroende  till  kejsarens  libe- 
rala och  välgörande  afsigter."  Ytterligare  tillägger  brefskrif- 
varen:  "Också  kan  ingen  undra  deröfver,  att  en  nation,  som 
i  sina  lagar  ser  den  skydsengel,  hvilken  under  sekler  upp- 
burit den  enskildes  välfärd,  darrar  för  de  förändringar,  som 
okända  förhållanden  till  en  ny  styrelse  kunna  medföra,  och  att 
den,  då  den  skiljer  sig  från  moderlandet  och  förbinder  sig  med 
ett  annat  land,  är  ömtålig  om  sina  gamla  rättigheter  och  söker 
bevara  dem  såsom  underpant  för  sin  lycka." 

Regeringskonseljen  vidtog  naturligtvis  genast  sina  arbeten, 
isynnerhet  beträffande  finansernas  ordnande,  och  för  öfrigt  vid- 
togos  nu  småningom  de  förordningar  och  inrättningar,  hvilka 
Borgå  landtdag  hade  föreslagit.  Sålunda  utkommo  t.  ex.  förord- 
ningar om  de  olika  myntslagens  värde,  om  vakansafgiften,  om 
den  förra  finska  militärens  pensionsförmoner,  om  spanmålsma- 
gasiner  m.  m.  Slutligen  utfärdades  den  12  December  1811 
stadgar  för  "Storfurstendömet  Finlands  Vezel-,  Låne-  och  De- 
positionskontor'''' (Finlands  Bank),  till  hvars  grundfond  bestäm- 
des en  million  rubel  silfver  (2  millioner  rubel  papper),  hvilka 
skulle  tagas  ur  statskassans  besparingar.  Med  särskild  ynnest 
ihogkoms  (redan  i  början  af  år  1811)  Åbo  universitets  för- 
moner  och  behof:  lärarnes  lönevilkor  förbättrades,  sex  nya 
professioner  inrättades,  och  biblioteket  likasom  samlingarna  for- 
sågos  med  nödigt  understöd.  Likaså  anslogos  nu  nödiga  me- 
del till  forsrensningar,  potatisodling,  linneindustrien,  koppymp- 
ningen m.  m.,  hvarjämte  ansenliga  summor  utgåfvos  till  ersätt- 
ning för  under  kriget  lidna  skador.  Under  de  följande  åren 
utkommo  fortfarande  förordningar,  hvilka  i  enlighet  med  stän- 
dernas förslag  eller  eljes  efter  behof  ordnade  landets  inre  an- 
gelägenheter. Sålunda  utfärdades  år  1812  generalguvernörens 
och    prokuratorns    reglementen,  organiserades  Tullstaten,  Lots- 


602  FINLANDS    HISTORIA. 

verket  och  Landtmäteristaten  samt  inrättades  tre  navigations- 
skolor. Ar  1814  grundlades  det  allmänna  pensionsväsendet.  År 
1816  stiftades  Finska  brandförsäkringskontoret,  en  Ägodelnings- 
rätt,  ett  Karta  sigillata  kontor,  samt  ett  särskildt  Ridda~hus 
för  Finland ;  äfven  Postverket  organiserades  vid  denna  tid,  och 
tjenstefolkets  flyttningstid  samt  tunnsmåttet  bestämdes  i  enlighet 
med  ständernas  förslag.  Slutligen  utvidgades  år  1817  närings- 
friheten i  någon  mon.  Af  allt  detta  synes,  huru  stor  mång- 
falden af  de  åligganden  var,  hvilka  landets  styrelse  nu  hade 
fått  sig  uppdragna. 

Om  våren  1810  hade  Barclay  de  Tolly  blifvit  krigs- 
minister i  Ryssland,  och  hans  plats  såsom  generalguvernör 
öfver  Finland  gafs  åt  friherre  (sedan  grefve)  Fabian  Steinheil, 
en  adelsman  från  Estland,  som  qvarstannade  vid  denna  befatt- 
ning till  år  1823.  Nu,  likasom  äfven  framdeles,  förblefvo  det 
högsta  militärbefälet  och  den  högsta  civila  magten  förenade  i 
samma  hand.  En  vigtig  förändring  åvägabragtes  likväl  i  det 
högsta  föredragandet  af  de  finska  ärendena  för  Hans  Majestät. 
Speranskis,  som  med  så  utomordentlig  kärlek  och  nit  hade 
tagit  hand  om  de  finska  förhållandenas  omgestaltning,  fann 
likväl  snart,  att  ett  särskildt  och  härför  enkom  afsedt  embets- 
verk  var  af  behofvet  påkalladt,  och  gjorde  i  detta  afseende 
sitt  förslag  för  Hans  Majestät  i  slutet  af  1810.  Hittills  hade 
dessa  ärenden  gått  genom  Speranskis  kansli,  der  likväl  andra 
kejsardömets  egna  angelägenheter  trängde  de  finska  åt  sidan. 
Speranskis  biträde  för  de  finska  ärendena  var,  såsom  redan 
blifvit  nämndt,  friherre  Rehbinder,  och  derjämte  synas  de 
juridiska  ärendena  gått  genom  den  kommission,  hvilken  om 
sommaren  1810  ånyo  organiserades  för  ryska  Finlands  ange- 
lägenheter, och  hvars  medlemmar  voro:  Theils,  Emine,  Fric- 
cius  och  Segerhorn.  Men  nu  föreslog  Speranski,  att  en  sär- 
skild statssekreterare  skulle  tillsättas  för  Finland  och  vid  hans 
sida  en  särskild  komité  af  finske  män.  "Finland  är  en  stat," 
sade  Speranski,  "icke  ett  guvernement.  Det  kan  följaktligen 
icke  styras  liksom  i  förbigående  och  midt  under  en  mängd 
löpande  ärenden."  Fråga  blef  sålunda  om  tillsättandet  af  en 
finsk  statsminister,  och  denna  plan  sattes  i  verket  om  hösten 
1811.  Nådiga  reglementet  för  Komitén  för  de  finska  ärendena 
i  St.  Petersburg,  gifvet  den  68KoT^to  1811,  bestämde,  att 
Statssekreteraren    (från    1834    under    titel  "Minister-statssekre- 


GRUNDLÄGGANDET    AF    FINLANDS    STATSSKICK,     1809 1812.        60.3 

terare"),  hvilken  Hans  Majestät  i  nåder  utnämnde  bland  Fin- 
lands infödingar,  föredrager  hos  kejsaren  de  finska  ärendena, 
sedan  en  särskild  komité,  bestående  af  ordförande  och  minst 
tre  ledamöter,  äfven  de  finnar  och  utsedde  af  kejsaren,  först 
har  granskat  och  förberedt  de  samma.  Följande  dag  utnämndes 
Robert  Henrik  Rehbinder  till  Finlands  första  statssekreterare, 
i  hvilket  embete  han  qvarstod  i  nära  30  år  (f  1841).  Ord- 
förande i  komitén  blef  den  nyss  till  Finland  öfverflyttade 
Gustaf  Maurits:  Armfelt  (upphöjd  till  grefligt  stånd  1812, 
•f  1814),  och  dess  första  ledamöter  voro  Johan  Fredrik  Ami- 
noff  (f  1842),  lagman  Jakob  Wilhelm  Hisinger  (sedan  ledamot  af 
Justitie-departementet,  f  1843),  lagman  Karl  Johan  Walleen 
(sedan  prokurator  f  1867)  och  Gustaf  Adolf  von  Rosenkampf 
(född  i  Liffland,  f  1832),  hvilken  sistnämnde  kort  före  sin 
utnämning  upphöjdes  i  finskt  adligt  stånd. 

Men  vid  denna  nya  institutions  stiftande  anknyter  sig 
äfven  en  annan  statshandling,  som  i  ännu'  högre  grad  gaf 
fasthet  och  styrka  åt  Finlands  nya  politiska  ställning.  Vi 
hafva  redan  i  det  föregående  sett,  att  Alexander  I  redan  i 
början  af  sin  regering  hade  funnit,  huru  bekymmersamt  till- 
ståndet i  ryska  Finland  var,  och  att  detta  sorgliga  förhållande 
endast  genom  en  förening  med  det  öfriga  Finland  kunde  af- 
hjelpas.  Å  andra  sidan  hade  äfven  sjelfva  befolkningen  ij  Fin- 
land redan  länge  närt  en  förhoppning  om  detta  landstyckes 
återvinnande,  en  fordran,  som  redan  på  Anjalaförbundets  tid 
de  finska  sjelfständighetsifrarne  hade  framstält  i  St.  Petersburg. 
Saken  syntes  äfven  oundviklig,  om  Savolaks'  och  Nord-Karelens 
af  tynande  handel  åter  skulle  kunna  upplifvas.  Men  till  allt 
detta  kom  yttermera  äfven  en  politisk  orsak.  Den  europeiska 
politiken  hade  nämligen  på  denna  tid  undergått  en  märkbar 
förändring.  Den  i  Tilsit  ingångna  vänskapen  emellan  Alexander 
och  Napoleon,  hvaraf  Finlands  eröfring  var  en  följd,  begynte 
öfvergå  till  fiendskap,  sedan  Frankrikes  kejsare  börjat  fordra 
samma  undergifvenhet  af  Ryssland,  som  af  det  öfriga  Europa. 
Napoleon  samlade  redan  oöfverskådliga  truppmassor  vid  ryska 
gränsen,  och  ett  jättekrig,  hvars  motstycke  verlden  ej  hade 
skådat  sedan  folkvandringarnas  tid,  beredde  sig  till  utbrott. 
Äfven  det  svenska  folket,  som  beundrade  Napoleons  storhet 
och  hade  valt  en  af  hans  generaler  för  sin  tron,  glödde  af 
begär  att  hämnas  det  senaste  krigets  olyckor.  Då  beslöt 
Alexander,    som    redan   på  ett  så  storsinnadt  sätt  hade  fästat 


604  FINLANDS    HISTORIA. 

linnarnes  hjertan  vid  sig,  att  genom  en  ny  välgerning  trygga 
sitt  välde  i  Finland  och  med  ens  lägga  en  fast  ankargrund 
för  detta  lands  förening  med  det  ryska  kejsardömet.  Det  var 
sjelffallet,  att  så  snart  ryska  Finland  —  som  nu  vanligen 
kallades  "Gamla  Finland"  —  skulle  blifva  förenadt  med  sitt 
moderland,  med  det  "Nya  .  Finland",  skulle  ej  mera  kunna 
uppstå  ens  fråga  om  att  återställa  förhållandena  före  1808. 
Det  säges  varit  Armfelt,  som  först  ledde  kejsarens  tankar  åt 
detta  håll;  men  den  som  ifrigast  arbetade  för  detta  mål,  val- 
utan tvifvel  Michaei  Speranski.  Ärendet  företogs  sålunda  till 
behandling  inom  den  ryska  rikskonseljen  och  vann  dess  god- 
kännande, hvarefter  man  utan  dröjsmål  begynte  skrida  till 
nödiga  åtgärder.  Redan  den  f  NoVelbTr  1811  upphäfdes  den 
förra  kommissionen  för  ryska  Finland  och  dess  åligganden 
öfverlemnades  åt  den  nya  Komitén  för  finska  ärendena,  hvilken 
dagen  förut  hade  blifvit  tillsatt.  Samma  dag  erhöll  Magnus 
Jakob  Alopaeus,  f.  d.  domprost,  nu  biskop  i  Borgå,  befallning 
att  med  Borgå  biskopsstift  förena  hela  "Gamla  Finland"  och 
fördenskull  anställa  biskopsvisitationer  i  församlingarna  der- 
städes.  Slutligen  utkom  "Hans  Kejserliga  Majestäts  Nådiga 
Förordning  angående  Viborgs  guvernements  förening  med  Stor- 
furstendömet  Finland,  gifven  i  St.  Petersburg  den  $  December 
1811".  Under  namn  af  Viborgs  län  skulle  detta  guvernement 
införlifvas  med  storfurstendömet,  samt  räknas  under  Åbo  hof- 
rätt  och  Borgå  stift.  Från  början  af  1812  skulle  inkomsterna 
från  länet  öfverföras  på  finska  statskassan.  Man  lofvade  af 
detta  läns  befolkning  utnämna  tvenne  ledamöter  till  regerings- 
konseljen och  en  till  Åbo  hofrätt;  och  slutligen  fick  regerings- 
konseljen i  uppdrag  att  tillsätta  en  Organisationskommission, 
hvilken  borde  på  ort  och  ställe  undersöka  landskapets  tillstånd 
och  föreslå  det  sätt,  hvarpå  dess  angelägenheter  och  förhål- 
landen skulle  bringas  i  öfverensstämmelse  med  det  öfriga  Fin- 
land. En  ytterligare  förordning  af  den  12  ^Zh\su  bestämde 
bland  annat:  att  representationsrätten  vid  landtdagarne  skulle 
bestämmas  för  Viborgs  län  i  enlighet  med  stadgandena  i  stor- 
furstendömets  regeringsform;  att  alla  ryska  embetsverk  och 
institutioner  skulle  upphöra,  så  snart  de  nya  i  Finlands  för- 
fattningar bestämda  tjenstemännen  hunnit  utnämnas;  att  äfven 
krigsväsendet  skulle  ställas  på  samma  fot,  som  i  det  öfriga 
Finland,  och  slutligen  att  frågan  om  donationsgodsen  småningom 


GRUNDLÄGGANDET    AF    FINLANDS    STATSSKICK,      1809  —  1812.        605 

skulle  lösas  i  enlighet  med  Finlands  lagar.  Omedelbart  der- 
efter  tillsattes  "  Organisations-komitén" ,  till  hvars  ordförande 
förordnades  Karl  Johan  Stjernvatt,  nyss  utnämnd  landshöfding 
öfver  Viborgs  län.  Komiténs  arbeten  fortgingo  detta  och  föl- 
jande år,  hvarvid  en  fullständig  pånyttfödelse  egde  rum  på 
alla  officiella  områden.  Den  grundlighet,  hvarmed  den  förra, 
hufvudsakligast  tyska  tjenstemannapersonalen  i  enlighet  med 
kejsarens  befallning  ersattes  af  nya  tjenstemän,  äfvensom  biskop 
Alopaeus'  stränga  reformatoriska  åtgärder,  uppväckte  på  många 
håll  missnöje  och  förbittring ;  men  landskapets  allmänna  tillstånd 
förbättrades  väsendtligen  genom  dessa  förändringar.  I  Ryss- 
land åter  funnos  nog  sådane,  som  med  bitterhet  tadlade,  att 
Finland,  sedan  man  först  organiserat  det  samma  till  en  stat 
för  sig,  nu  hade  återfått  sina  förra  gränser,  på  ett  afstånd  af 
endast  40  verst  (4  svenska  mil)  från  St.  Petersburg.  Men 
Alexanders  högre  betraktelsesätt  undanröjde  äfven  i  detta  af- 
seende  alla  hinder.  Falkens  lycka  var  hans  ögonmärke,  och 
han  visste,  att  han  på  detta  sätt  hade  i  det  finska  folket 
vunnit  en  pålitlig  skydsvakt  för  sin  hufvudstad. 

Vid  denna  tid  trädde  för  öfrigt  Finlands  enskilda  ange- 
lägenheter i  skuggan  i  bredd  med  de  stora  europeiska  frågorna. 
Det  härtåg  Napoleon  förberedde  emot  Ryssland,  uppfylde  allas 
sinnen.  Det  ryska  folket,  som  länge  med  ovilja  hade  fördragit 
den  franska  politikens  öfvermod,  rustade  sig  med  brinnande 
ifver  och  fosterlandskärlek  till  motstånd,  och  kejsar  Alexander 
var  fast  besluten  att  fortsätta  kampen  till  det  yttersta.  Så  stodo 
sakerna,  då  Alexander  helt  oförmodadt  fann  en  bundsförvandt 
i  svenska  kronprinsen.  .Karl  Johan  insåg,  att  den  stund  nu 
var  slagen,  då  Europa  skulle  afkasta  den  franska  diktatorns 
ok;  han  erbjöd  härtill  sitt  bistånd  och  fordrade  som  ersättning 
konungadömet  Norge,  hvilket  borde  skiljas  från  Danmark  och 
såsom  sjelfständig  stat  förenas  med  Sverige.  På  dessa  grunder 
ingicks  år  1812  ett  förbund  emellan  Sverige  och  Ryssland. 
Om  ej  Danmark  i  godo  afstode  Norge,  skulle  en  rysk  här  i 
förening  med  svenskarne  infalla  på  Seeland,  för  att  tvinga 
danska  regeringen  att  gifva  sitt  samtycke.  Men  denna  plan 
kom  ej  till  utförande,  såsom  man  ursprungligen  hade  afsett; 
det  franska  angreppet  mot  Ryssland  drog  nämligen  nu  upp- 
märksamheten uteslutande  till  sig.  Den  23  Juni  gick  Napoleon 
öfver    Niemen,    och    de    ryska    arméerna  retirerade  undan  för 


6U6  FIKLANDS    HISTORIA. 

öfvermagten.  Under  den  fara,  som  sålunda  hotade,  måste 
naturligtvis  Norges  eröfring  lemnas  åsido;  men  kejsar  Alexander 
ville  likväl  genom  ett  personligt  sammanträffande  upprätthålla 
sin  bundsförvandts  tillit,  och  sålunda  utsågs  Åbo  till  den  ort, 
der  detta  möte  skulle  ega  rum.  I  slutet  af  Augusti  infunno 
sig  de  höga  gästerna  i  Finlands  gamla  hufvudstad.  Kejsaren, 
som  åtföljdes  af  rikskanslern,  grefve  Rumantsoff,  krigsministern, 
grefve  Araktschejew  och  grefve  Armfelt,  väntade  i  fem  dagar 
på  Karl  Johan,  till  dess  den  27  Augusti  klockan  4  eftermid- 
dagen en  svensk  fregatt  anlände  med  den  väntade  gästen. 
Kronprinsen  åtföljdes  af  de  förre  finnarne,  friherre  Wetterstedt 
och  general  Adlercreutz.  Vi  förbigå  här  de  festligheter,  med 
hvilka  denna  tilldragelse  firades,  och  vilja  blott  hålla  oss  till 
resultaten  af  detta  sammanträffande.  Svenskarne  hade  hoppats, 
att  Karl  Johan  vid  detta  tillfälle  skulle  begagna  sig  af  Alexan- 
ders trångmål  för  att  återfordra  Finland  eller  åtminstone  Åland 
och  dess  skärgård.  Men  kejsaren  ådagalade  i  detta  afseende 
så  mycken  ömtålighet,  att  fråga  härom  fick  förfalla.  Då 
prinsen  som  ett  vilkor  för  sin  hjelp  föreslog,  att  Finland  för 
en  tid  skulle  öfverlemnas  åt  honom  såsom  pant  för  Norge, 
afgaf  Alexander  ett  hofsamt,  men  vägrande  svar.  I  sjelfva 
verket  insåg  Karl  Johan  bättre  än  någon  annan,  att  Finlands 
egande  ej  längre  skulle  medföra  någon  fördel  för  Sveriges 
rike,  och  han  åtnöjde  sig  derför  med  kejsarens  förnyade  löfte 
angående  Norge.  Den  30  Augusti  underskrefs  i  Åbo  det  nya 
fördraget  emellan  Sverige  och  Ryssland,  och  efter  tre  dagars 
förtrolig  och  vänskaplig  öfverläggning  åtskildes  furstarne. 

Denna  tilldragelse  hade  på  sitt  sätt  gifvit  den  slutliga 
bekräftelsen  åt  Finlands  nya  politiska  ställning,  och  vid  denna 
punkt  kunna  vi  sålunda  sluta  vår  framställning  om  upprät- 
tandet af  den  finska  staten.  Hvad  åter  beträffar  Napoleons 
krig  för  öfrigt,  hans  tåg  till  det  inre  af  Ryssland,  hans  an- 
komst till  Moskva  och  hans  sena,  olyckliga  återfärd,  så  berör 
detta  ej  direkt  Finlands  historia.  Endast  några  indirekta 
verkningar  af  de  stora  verldshändelserna  kunna  här  anföras,  i 
den  mon  de  anknyta  sig  till  Finlands  förhållanden.  Först  bör 
antecknas,  att  den  ädle  Speranshi,  hvars  frisinnade  åsigter 
hade  förskaffat  honom  oförsonliga  fiender,  anklagades  för 
franska  sympatier  och  i  Mars  1812  förvistes  till  det  aflägsna 
Perm.     Fyra    år    senare    kom   väl   hans  oskuld  i  dagen,  men 


GRUNDLÄGGANDET    AK    FINLANDS    STATSSKICK,     1809 1812.        607 

först  1821  återfick  han  sin  förra  verkningskrets  som  ordnare 
af  det  ryska  lagverket  och  dog  allmänt  aktad  1839.  Till 
kansler  efter  honom  hade  Åbo  universitet  1812  enhälligt  valt 
Gustaf  Mauritz  Armfelt.  Sjelfva  krigshändelserna  höllo  sig 
fjerran  från  Finlands  gränser,  och  endast  de  af  regeringen 
meddelade  underrättelserna  från  kriget  påminte  om,  att  verldens 
öde  höll  på  att  afgöras.  I  början  af  September  1812  erhöll 
generalguvernören,  grefve  Steinheil,  befallning  att  föra  de  i 
landet  befintliga  trupperna  öfver  hafvet  till  Reval  och  derifrån 
till  Kurland.  Under  hans  frånvaro  (till  April  1813)  förestod 
grefve  Armfelt  generalguvernörsem betet  i  de  civila  ärendena. 
Under  tiden  uppstäldes  en  värfvad  finsk  trupp,  h vartill  orsaken 
var  följande.  Då  allmänheten  i  Ryssland  denna  tid  entusiastiskt 
offrade  sin  egendom  till  fäderneslaneets  försvar,  hade  man  äfven 
i  Finland  öppnat  frivilliga  insamlingar.  Kejsaren  gaf  nu  nådigt 
bifall,  att  en  inhemsk  trupp  skulle  få  uppsättas  för  dessa  medel, 
och  en  nådig  skrifvelse  af  den  6  September  bestämde,  att  trenne 
regementen  jägare,  tillsammans  3,600  man,  skulle  uppställas, 
hvilka  likväl  ej  skulle  föras  i  krig  utom  i  den  händelse,  att 
sjelfva  Finland  eller  kejsardömets  vid  Östersjön  belägna  kust- 
länder skulle  råka  ut  för  ett  fiendtligt  anfall.  På  detta  sätt 
åstadkoms  den  första  inhemska  armé  sedan  föreningen  med 
Ryssland,  hvilken  armé  vanligen  är  känd  under  namnet  "Peruna- 
jääkäritu  (potatisjägarne).  —  Men  krigets  böljor  drogo  sig  redan 
allt  längre  och  längre  bort,  genom  Tyskland  till  Frankrikes  egen 
jord,  och  det  stormiga  tidehvarf,  som  medfört  den  betydelsefulla 
förändringen  i  Finlands  öde,  nalkades  nu  sitt  slut.  Ändtligen 
blef  Napoleon  besegrad,  Sverige  erhöll  Norge,  och  i  Wien 
sammanträdde  Europas  mägtige  för  att  grundlägga  en  evig 
fred.     Ett  nytt,  fredligare  tidskifte  grydde  för  Europa. 

Då  var  redan  förändringen  i  Finlands  politiska  ställning 
fullständigt  slutförd. 

För  att  i  korthet  återhemta  betydelsen  af  de  vigtiga 
tilldragelser,  hvilka  hade  fört  till  detta  mål,  låna  vi  här 
Alexander  I:s  ord  i  ett  manifest  till  Finlands  inbyggare  af  år 
1810.  Han  yttrar:  "Ifrån  det  ögonblick,  då  Försynen  i  vår 
hand  anförtrodde  Finlands  öde,  hafva  vi  föresatt  oss  att  styra 
detta  land  såsom  en  fri  nation,  åtnjutande  de  rättigheter  dess 
konstitution  tillförsäkra  det.     Alla  förordnanden,  hvilka  vi  låtit 


608  FINLANDS     HISTORIA. 

utgå  i  och  för  landets  inre  förvaltning  äro  blott  en  ur  denna 
princip  dragen  konseqvens.  De  äro  vitnesbörd,  hvilka  böra 
försäkra  den  Finska  nationen  om  dess  rättigheter  till  politisk 
tillvaro"  (les  droits  de  son  existance  politique). 


2.    En  blick  på  förhållandena  i  Finland  efter  1812. 

Det  är  ej  vår  afsigt,  att  efter  1812  fortfarande  med 
samma  utförlighet  som  dittills  följa  det  finska  folkets  öden  på 
det  politiska  och  sociala  området,  utan  ämna  vi  inskränka  vår 
framställning  till  en  kort,  krönikoartad  öfverblick. 

De  sista  tiderna  af  Alexander  I:s  regering  var  ej  så 
betydelsefull,  som  dess  början  hade  varit.  Kejsarens  ädla 
ande  begynte  förtröttas;  hans  förtroende  till  de  liberala  idéerna 
försvagades  småningom,  och  Finlands  ständer  kallades  ej  mera 
under  hans  tid  tillsammans.  Hans  välvilja  för  Finland  blef 
dock  oförändrad,  och  isynnerhet  har  den  resa  fäst  sig  i  fin- 
narnes  minne,  hvilken  kejsaren  på  sensommaren  1819  gjorde 
genom  landet,  och  hvarunder  han  besökte  äfven  sådana  trakter, 
hvarest  före  honom  ingen  regent  hade  varit.  I  början  af 
Augusti  hade  han  först  begifvit  sig  från  St  Petersburg  till 
Arkangel,  hvarifrån  han  på  återvägen  anlände  till  norra  kusten 
af  Ladoga,  tagande  vägen  genom  Salmis,  Sordavala  och  Walamo 
till  Kuopio.  Kejsaren  åtföljdes  af  sin  ungdomsvän,  furst  Peter 
Wolkonski,  sin  engelska  lifmedikus  Wylie,  jämte  öfrigt  nödigt 
följe;  men  i  Kuopio,  dit  han  anlände  den  25  Augusti,  invän- 
tade statssekreteraren  Rehbinder  honom.  Ben  28  Augusti 
företog  kejsaren  en  märkvärdig  färd  till  Kajana:  från  Nissilä 
gästgifveri  i  ■  Idensalmi  socken  skickade  han  Rehbinder  förut 
till  Uleåborg,  men  vek  sjelf  af  till  stranden  af  Uleåträsk,  spi- 
sade i  Haapalankangas  torp  vid  stranden  af  Wuolijoki  å  i  ett 
häststall,  och  seglade  sedan  under  storm  öfver  träsket  till 
Kajana,  derifrån  han  sedan  återvände  landvägen  till  Nissilä, 
färdandes  dels  på  bondkilrra  dels  till  fots  den  fem  mils  långa 
vägen  genom  ödemarkerna.  Härifrån  fortsattes  resan  till  Uleå- 
borg och  Torneå,  samt  derifrån  längs  Österbottens  kuststräcka 
genom    Björneborg    till    Åbo.     Här    inträffade  kejsaren  den  7 


EN    BLICK    PA    FÖRHÅLLANDENA    I    FINLAND    EFTER     18  12.       609 

September  1810  om  aftonen,  besåg  stadens  inrättningar  och 
emottog  innevånarenes  glada  ärebetygelser.  Den  9  September 
fortsattes  resan  till  Tavastehus  och  Tammerfors,  på  hvilket 
sistnämnde  ställe  Hans  Majestät  fäste  sin  uppmärksamhet  vid 
de  utomordentliga  fördelar,  hvilka  den  mägtiga  forsen  erbjöd 
för  en  vidsträcktare  fabriks-örelse.  Följden  häraf  blef  i  sjelfva 
verket,  att  staden  Tammerfors  två  år  senare  försågs  med  sär- 
skilda "fristads "-privilegier,  och  har  den  samma  från  denna 
tid  blifvit  landets  förnämsta  fabriksstad.  Från  Tammerfors 
återvände  kejsaren  till  Tavastehus,  mönstrande  i  förbifarten 
den  finska  militären  på  Parola  malm  och  anlände  ännu  samma 
dag  den  11  September  till  Helsingfors,  derifrån  han  återvände 
till  St.  Petersburg.  Inom  en  kort  tidrymd  hade  Alexander 
sålunda  rest  igenom  Finlands  alla  landskap,  gjort  sig  förtrolig 
med  förhållandena  i  landet  och  genom  sin  utomordentliga 
mildhet  vunnit  alla  folkklassers  sympatier. 

Ännu  några  åtgärder  från  Alexander  I:s  tid  äro  förtjenta 
af  att  nämnas.  Den  vigtigaste  var  styrelsens  förflyttande  till 
Helsingfors,  som  sålunda  blef  Finlands  hufvudstad.  Denna 
förändring,  hvartill  orsaken  var  Helsingfors'  beqvämare  läge  vid 
hafvet  och  mera  centrala  förhållande  till  landets  östra  och 
vestra  delar,  synes  varit  påtänkt  redan  1812,  men  bestämdes 
först  år  1817  och  verkstäldes  om  hösten  1819,  då  Finlands 
senat  den  1  Oktober  (tio  år  efter  dess  inrättande)  begynte 
sina  sessioner  i  Helsingfors.  Äfven  Finlands  bank  flyttades 
vid  samma  tillfälle  från  Åbo  till  Helsingfors.  Universitetet 
fick  ännu  tills  vidare  förblifva  i  Åbo,  hvilken  stad  sedan  gam- 
malt varit  den  finska  kulturens  medelpunkt.  Det  nya  akademi- 
huset, hvars  uppbyggande  blifvit  påbegynt  1802,  fullbordades 
1815,  och  året  deipå  förordnades  kejsarens  egen  broder,  stor- 
fursten (sedermera  kejsaren)  Nikolai  till  kansler  för  univer- 
sitetet. År  1817  erhöll  Åbo  biskopsstift  titeln  af  erkebiskops- 
stift,  och  dess  öfverherde  upphöjdes  till  erkebiskop  och  blef 
sålunda  den  lutherska  kyrkans  i  Finland  högsta  styresman. 
Samma  år  firades  öfver  hela  landet  den  31  Oktober  och  föl- 
jande dagar  Lutherska  religionens  trehundraåriga  jubelfest. 
Finland  ådagalade  sålunda  sin  anslutning  till  den  öfriga  pro- 
testantiska verlden,  och  vid  detta  tillfälle  tillsattes  i  Åbo  fyra 
komitéer  under  erkebiskopens  presidium,  för  att  utarbeta  åt 
församlingarna    tidsenliga    liturgiska    böcker  (psalmbok,  kyrko- 

Finlands   historia.  39 


610  FINLANDS    HISTOKIA. 

handbok,  kyrkolag  och  katekes).  Dessutom  kan  ännu  anföras 
några  åtgärder  till  befordrande  af  såväl  den  intellektuella  som 
materiella  utvecklingen.  Sålunda  t.  ex.  stiftades  Finska  Bibel- 
sällskapet 1812,  Finska  Evangeliska  Sällskapet  1817,  sällskapet 
JPro  Fauna  et  Flora  Fennica  1821.  Då  krigsskolan  på  Haa- 
paniemi  år  1818  hade  blifvit  ödelagd  af  vådeld,  flyttades  denna 
inrättning  till  Fredrikshamn  under  namn  af  Finska  kadett- 
korpsen.  År  1816  organiserades  Finska  Riddarhuset.  Till 
förmon  för  en  vidsträcktare  näringsfrihet  utgafs  äfven  några 
förordningar.  Men  i  allmänhet  kan  man  iakttaga  en  viss  af- 
slappning  i  sinnena  under  de  första  tio  åren  efter  Borgå 
landtdag.  Det  finska  folket  likasom  återhemtade  sig  efter 
krigets  lidanden  och  synes  endast  småningom  blifvit  husvarmt 
i  sina  nya  förhållanden. 

Men  under  tiden  begynte  dock  den  nationella  sjelfkänslan 
allt  mer  och  mer  skrida  mot  sin  mognad,  och  äfven  tanken 
på  det  nationella  språkets  höjande  till  odling  och  anseende 
förmärkes  redan  på  denna  tid  begynna  vakna.  Den  första 
grunden  var  redan  lagd  genom  det  Porthanska  tidehvarfvets 
fosterländska  sträfvanden,  och  en  liten,  i  Sverige  utgifven 
broschyr  ("Lyceum",  haft.  I,  sid.  6)  uttalar  för  första  gången 
namnet  "Fennomani",  hvilken  allt  mer  och  mer  skulle  hafva 
tilltagit  vid  universitetet  i  Åbo,  och  "yttrat  sin  verkan  såväl 
på  de  studerandes  tänkesätt  som  på  studiernas  eget  skaplynne". 
Såsom  språkligt  sträfvande  förmärkes  denna  Fennomani  först 
hos  Jakob  Juden  (bondeson  från  Hattula,  född  1781,  var 
magistratssekreterare  i  Viborg  och  dog  1855),  som  i  egenskap 
af  finsk  poet  har  förvärfvat  sig  ett  aktadt  namn  i  Finlands 
litteraturhistoria,  men  derjämte  redan  från  år  1815  oupphörligt 
framhöll  det  finska  språkets  fordran  att  komma  till  sin  fulla 
rätt  vid  lagskipningen  och  undervisningen.  Den  allmänna 
åsigten  på  denna  tid  var  likväl,  att  det  finska  språkets  sociala 
ställning  knappast  mera  kunde  upphjelpas;  men  man  började 
dock  med  god  framgång  taga  hand  om  dess  grammatikaliska 
vård.  Den  danske  språkforskaren  Kasmus  Rask,  som  år  1818 
uppehöll  sig  i  dessa  trakter,  fäste  uppmärksamheten  vid  det 
finska  språkets  utomordentliga  böjlighet  och  rikedom,  och 
modersmålets  studium  började  vinna  terräng  äfven  bland  fin- 
narne  sjelfva.  (justaf  Renvall  (bondson  från  Halikko,  född  ar 
1781,    död    som    kyrkoherde  i  Ulfsby  1841)  hade  redan   1810 


EN    BLICK    PA    FÖliHALLANDENA    I    FINLAND    EFTER     18  12.        611 

börjat  sina  forskningar  på  detta  område  och-  utgaf  slutligen 
år  1826,  på  den  ryska  rikskanslerns,  grefve  Rumantsoffs  be- 
kostnad, sin  stora  ordbok:  "Lezicon  linguae  Fennicae".  Något 
tidigare,  eller  1824,  hade  universitetsadjunkten  Reinhold  von 
Becker  (född  i  Kangasniemi  1788,  död  i  Helsingfors  1858) 
utgifvit  den  första  dugliga  grammatiken.  Ännu  tidigare  hade 
Karl  Axel  Gottlund  (född  i  Strömfors  1796,  vistades  i  Sverige 
1816  —  1834,  lektor  i  finskan  vid  universitet  i  Helsingfors  1839) 
begynt  sin  litterära  verksamhet  ("Pieniä  runoja"  =  smärre 
dikter,  Upsala  1818);  dit  bör  äfven  räknas  den  samling  "Fin- 
nische  Runen",  hvilken  tysken  H.  R.  von  Schröter  år  1819 
utgaf  i  Upsala,  försedd  med  tysk  öfversättning.  En  ännu 
rikare  skatt  af  finsk  folkpoesi  utgaf  sedermera,  ifrån  år  1822, 
Zacharias  Topelius  (född  i  Uleåborg  1781,  läkare  i  Nykarleby, 
dog  1831).  Slutligen  bör  nämnas  Anders  Johan  Sjögren  (bond- 
son från  Ii  tis,  född  1794,  akademiker  i  St.  Petersburg,  död 
1855),  som  vid  denna  tid  begynte  sina  forskningar  rörande  de 
finska  stammarnes  i  Ryssland  språk  och  lif.  Sålunda  hade 
den  vetenskapliga  och  litterära  verksamheten  småningom  vaknat 
till  lif.  Flere  nya  tidningar  voro  tolkar  för  denna  rörelse  på 
andens  fält.  Den  svenska  "Mnemosyne"  (1819 — 1823)  fylde 
på  ett  förtjenstfullt  sätt  ett  litterärt  veckoblads  plats  i  univer- 
sitetsstaden. En  ännu  anmärkningsvärdare  företeelse  var  den 
af  von  Becker  utgifna  finska  tidningen  "lurun  Wiikkosanomaf- 
(1820 — 1827),  hvars  uppgift  var  att  bereda  den  finska  all- 
mogen en  populär  läsning.  Äfven  ett  tyskt  blad  begynte  från 
år  1821  utkomma  i  Viborg.  Men  största  uppmärksamheten 
väckte  det  försök  till  en  politisk  tidning,  som  gjordes  med 
utgifvandet  af  "Åbo  Morgonblad"  år  1821.  Dess  utgifvare, 
Adolf  Ivar  Arvidsson  (född  i  Padasjoki  1791,  slutligen  kuugl. 
bibliotekarie  i  Stockholm,  dog  på  en  resa  i  Viborg  1858),  som 
då  var  docent  vid  universitetet,  stälde  med  anledning  af  Fin- 
lands nya  politiska  ställning  ett  entusiastiskt  väckelserop  till 
alla  sina  landsmän,  yrkande  att  landets  framtid  härefter  skulle 
byggas  på  sjelfständig  grundval,  hvilken  utgjordes  af  det  egna 
nationella  språket  och  den  egna  nationella  historien.  Men  den 
häftighet,  hvarmed  de  bestående  förhållandena  angrepos,  stötte 
för  hufvudet  de  magtegande  i  eget  land;  grefve  Aminoff,  som 
vid  denna  tid  blef  vice  kansler  för  universitetet,  skall  hafva 
utverkat,    att    tidningen  i  September  1821  blef  förbjuden,  och 


612  FINLANDS    HISTORIA. 

Arvidsson    förvistes    från    universitetet.     Han    flyttade    då  till 
Sverige,    hvarest    han    såsom   finsk  historieforskare  fortfarande 
verkade  for   sitt  land.     Men  den  idé,  han  hade  uttalat,  qvar- 
stannade  i  sinnena  likasom  ett  nedlagdt  frö,  från  hvilket  seder- 
mera Fennomanien  i  dess  nya  bemärkelse  har  utgått.  I  sjelfva 
den    finska    litteraturen    började  redan  tidigt  inflytandet  af  de 
nationella    sträfvandena    visa  sig.     Förutom  Juden,  som  träget 
författade  populära  dikter,  och  Gottlund,  hvars  "Otava"  utkom 
i  Stockholm  1828  och  1832,  uppstodo  några  särdeles  skickliga 
diktare    på    finska    språket;  särskildt  må  bland  dem  nämnas: 
Abraham    Poppius   (född  i  Juva  1793,  dog  som  kapellan  der- 
städes  1866),  Peter  Ticklén  (född  i  Pyhäjärvi  1792,  kyrkoherde 
i    Teuva,    dog    1838),    hans    broder  Erik  Ticklén  (född  1794, 
död    som    kapellan    i    Kärsämäki    1827),    Klas  Johan  Kemell 
(född   i  Ylivieska  1805,    död  som  kapellan  i  Alavieska  1832), 
samt  Kallio  (Samuel  Gustaf  Berg,   född  i  Uleåborg  1803,  död 
i  Åbo  1853).     Den  svenska  sången  i  Finland  hade  efter  Fran- 
zéns  öfverflyttning   till  Sverige  nästan  helt  och  hållet  förstum- 
mats;   de    svenska  "Fosforisternas"  sånger  voro  nästan  uteslu- 
tande på  modet,    och  denna  poetiska  riktning  hade  äfven  här 
några    lärjungar,    t.    ex.    Arvidsson    och  Axel  Gabriel  Sjöström 
(docent    i    grekiska,    sedan    professor,  dog  1846).  —  Konsten 
begynte    endast    långsamt    skjuta    sina  gröna  skutt  i  Finlands 
jordmon.     Tonkonstnärn    Bernhard    Henrik     Oruséll    (f   1838) 
sökte  sig  en  verksamhetskrets  i  Sverige,  och  målarne  Alexander 
Lauraeus    (f   1823)    och    Gustaf  Wilhelm  Finriberg  (f   1833) 
tillbragte  äfven  slutet  af  sitt  lif  i  samma  land. 

År  1825  hade  kejsar  Alexander  I  till  sina  talrika  under- 
såtars sorg  aflidit  i  Taganrog,  vid  kusten  af  Asowska  sjön, 
den  1  December.  Han  hade  den  13  September  begifvit  sig 
dit  från  St.  Petersburg  för  att  vidtaga  förberedelser  för  sin 
sjuka  gemåls  emottagande,  hvilken  der  skulle  söka  återvinna 
sin  helsa.  I  början  af  November  gjorde  han  en  resa  på  Krim, 
men  ådrog  sig  derv  d  en  feber  och  återvände  sjuk  till  Taganrog, 
der  han  efter  tvenne  veckor  afled.  Han  efterlemnade  endast 
tvenne  döttrar,  och  de  närmaste  arfvingarne  till  tronen  voro 
hans  bröder  Konstantin  (född  1779)  och  Nikolai  (född  1796). 
Den  förstnämnde  hade  likväl  år  1822  frivilligt  afsagt  sig  sina 
rättigheter,  ehuru  denna  afsägelse  aldrig  hade  blifvit  offentlig- 
gjord;  för  tillfället  vistades  han  i  Warschau  såsom  ståthållare 


KN    BLICK    PÅ    FÖRHÅLLANDENA    I    FINLAND    EFTER     18  12.      613 

öfver    konungariket    Polen.     Då    sorgebudet    den  9  December 
ankom    till    St.    Petersburg,  öppnades  i  regeringskonseljen  den 
aflidne    kejsarens    för    detta    tillfälle  lemnade  konvolut,  hvilket 
innehöll    förordningen    om    Nikolais    arfsrätt.     Men    den  unge 
storfursten    ville,    sedan    han    fått  kunskap  härom,  fortfarande 
anse  sin  broder  för  den  rätta  tronarfvingen,  emedan  hans  afsä- 
gelse   ej  var  offentliggjord,  aflade  genast  sin  trohetsed  och  lät 
utropa  Konstantin  till  kejsare.     Den  12  December  så  snart  un- 
derrättelse härom  kommit  till  Helsingfors,  aflade  äfven  de  finska 
myndigheterna    trohetsed    åt    Konstantin  I.     Men  Konstantins 
eget    beslut    rörande    afsägelsen  var  orubbligt.     Underrättelsen 
om  dödsfallet  hade  kommit  till  Warschau  redan  två  dagar  tidi- 
gare än  till  St.  Petersburg,  och  Konstantin  skref  med  anledning 
deraf    genast    till    sin  broder  och  svor  honom  trohet.     Denna 
skrifvelse    kom    till  St.  Petersburg  den  13  December;  men  då 
Konstantin  under  tiden  hade  blifvit  utropad  till  kejsare,  ansåg 
sig  Nikolai  ej  ens  nu  kunna  emottaga  kronan.     Först  då  Kon- 
stantins   förnyade    afsägelse    ankom  till  St.  Petersburg  den  24 
December,  ansåg  Nikolai  sina  rättigheter  bekräftade  och  under- 
tecknade samma  dag  ett  manifest,  hvari  sakens  rätta  samman- 
hang   förklarades   och  Nikolai  förkunnade  sig  "hafva  uppstigit 
på  sina  förfäders  tron,  hela  kejsardömet  Rysslands  tron  och  de 
dermed    oupplösligt  förenade  Konungariket  Polens  och  Storfur- 
stendömet  Finlands  troner."     Härjämte  påbjöds:    att  trohetsed 
skulle  afläggas  åt  kejsaren  och  hans  son,  storfursten  Alexander, 
och  att  den  nya  regeringen  skulle  räknas  från  den  1  December. 
Först    nästa   och  derpå  följande  dagar  togs  eden  af  de  högre 
embetsverken,  och  derefter  bekantgjordes  regementsförändringen 
för    den    större   allmänheten.     För  Finland  hade  kejsaren  den 
24    December    undertecknat   en   försäkran,  hvilken  "bekräftade 
och  stadfästade  landets  religion  och  grundlagar  samt  de  privi- 
legier och  rättigheter  hvart  och  ett  stånd  i  synnerhet  och  alla 
inbyggare    i  gemen,  så  högre  som  lägre,  hittills  enligt  konsti- 
tution åtnjutit."     Men  äfven  detta  aktstycke  sändes  först  efter 
några  dagar  till  Helsingfors,  der  senaten  och  embetsverken  nu 
den   30  December  svuro  trohetsed  åt  Nikolai  I  och  hans  son. 
I    Ryssland    hade    i  sammanhang  med  dessa  tilldragelser 
ett  beklagansvärd  t  upprorsförsök  blifvit  gjordt.     Under  de  sista 
åren  af  Alexanders  regering  hade  en  vidsträckt  sammansvärjning 
uppstått,  hvars  medlemmar,  för  det  mesta  officerare  vid  armén, 


614  FINLANDS    HISTORIA. 

trodde  sig  kunna  upprätta  en  inskränkt  monarki  eller  något 
slags  republik  i  Ryssland.  Sammansvärjningen  var  delad  i 
tvenne  grenar:  det  södra  förbundet,  hvars  ledande  ande  var 
Paul  Pestel,  hade  utbredt  sig  i  den  armé,  som  var  stationerad 
i  Podolien  och  Kiew ;  det  norra  förbundets  härd  var  St.  Peters- 
burg, och  dess  hufvudmän  voro  furst  Sergej  Trubetskoj,  en 
Konrad  Rylejeff  m.  fl.  Det  södra  förbundets  planer  upptäcktes 
dock  strax  efter  kejsarens  död,  och  Pestel  jämte  några  andra 
häktades.  I  St.  Petersburg  deremot  beslöto  de  sammansvurna 
att  använda  Konstantins  förnyade  afsägelse  för  sina  ändamål. 
Om  morgonen  den  26  December,  då  regementena  i  sina  kaserner 
skulle  svära  trohetseden  åt  Nikolai,  tågade  flere  trupper  i  fulla 
vapen  och  med  sina  fanor  till  Isakstorget  och  uppstälde  sig 
utanför  Senatshuset,  höjande  entusiastiska  lefverop  för  Konstantin. 
Guvernören  öfver  St.  Petersburg,  Miloradovitsch,  som  ville  tala 
till  dem,  dödades  af  ett  pistolskott,  och  biskoparne,  som  sändes 
för  att  lugna  dem,  nödgades  återvända  med  oförrättadt  ärende. 
Slutligen  lät  kejsaren,  som  med  utomordentligt  mod  hade  bjudit 
faran  trots,  men  så  länge  som  möjligt  ville  skona  de  vilse- 
förda,  vid  skymningens  inbrott  artilleriet  rensopa  platsen.  Nå- 
got hundratal  dödades,  och  ännu  flere  grepos  under  flykten. 
Hufvudanförarne  hade  i  farans  stund  dragit  sig  undan,  men 
blefvo  snart  gripna.  Sålunda  slutade  upproret  i  St.  Peters- 
burg, vanligen  kändt  under  namnet  "Dekabristernas"  (Decem- 
bermännens) uppror.  I  trakten  af  Kiew  försökte  öfverstlöjtnant 
Sergej  Murawieff-Apostol,  hvilken  likasom  Pestel  var  bestämd 
att  häktas,  att  egga  sina  trupper  till  uppror.  Företaget,  som 
varade  i  sex  dagar  (10 — 15  Januari  1826),  fick  ett  lika  olyck- 
ligt slut,  som  upproret  i  St.  Petersburg.  Derefter  följde  de 
upproriskes  ransakning  och  dom.  De  brottsligare  dömdes  att 
hänga;  de  voro  fem:  Pestel,  Murawieff,  Rylejeff,  en  Bestu- 
scheff  och  Kahoffski,  den  sistnämnde  Miloradovitschs  mördare. 
Dessa  förvecklingar  stodo  helt  och  hållet  utanför  Finland, 
men  inverkade  kanhända  på  karaktären  af  den  nya  regeringen 
och  sålunda  medelbart  äfven  på  förhållandena  i  Finland.  Kej- 
sar  Nikolai  I  (1825 — 1855)  var  en  kraftig  herskarande,  en  sträng 
rättvisans  skipare,  men  alltför  litet  böjd  för  de  frisinnade  idé- 
erna. Derför  blef  ej  heller  de  finska  ständernas  lagliga  med- 
verkan under  hela  hans  långa  regeringstid  tagen  i  anspråk, 
ehuru    väl  å  andra  sidan  denna  nationens  rättighet  vid  några 


KX    HLICK   PA    FÖRHÅLLANDENA    I    FINLAND    EFTEK     1812.      615 

tillfallen  erkändes.  Sålunda  uttalades  t.  ex.  år  1827,  då  per- 
soner af  grekiska  trosbekännelsen  erhöllo  rätt  att  bekläda  em- 
beten  i  landet,  att  "omständigheterna  och  öfrige  regerings- 
omsorger icke  tilläto  att  för  det  närvarande  sammankalla  stor- 
furstendömets  landtständer,"  utan  vädjade  man  till  folkets  rätts- 
känsla och  omdöme.  Sålunda  hade  äfven  året  förut  den  tidi- 
gare väckta  frågan  om  lifstidsfångarnes  försändande  till  Sibirien 
blifvit  lemnad  oafgjord,  till  dess  landtständernes  åsigt  i  stadgad 
ordning  skulle  inhemtas,  men  att  gälla  tills  vidare  tillkännagaf 
Hans  Majestät  genom  en  kungörelse  af  den  21  April  1826,  att 
han  ej  ernade  fastställa  någon  dödsdom,  utom  för  politiska  för- 
brytelser, hvarför  alla  till  döden  dömde  förbrytare  af  mankön 
skulle  komma  att  försändas  till  Sibiriens  afiägsnare  trakter. 
Senare,  eller  år  1845,  utsträcktes  denna  förordning  äfven  till 
qvinliga  brottslingar,  hvilka  emellertid  hade  blifvit  förvarade  på 
spinnhuset  i  Willmanstrand.  För  öfrigt  är  förordningen  af  1826 
anmärkningsvärd  derför,  att  Finland  sålunda  torde  vara  det 
första  land,  hvarest  dödsstraffet  faktiskt  varit  upphäfd.  Men 
i  allmänhet  verkade  den  omständighet,  att  ständerna  ej  fingo 
sammanträda,  stockning  i  många  af  lagstiftningens  grenar.  Det 
administrativa  lagstiftandet  var  ej  heller  alltid  helsosamt  för 
landets  väl  och  förkofran.  År  1826  utkom  en  förordning,  som 
förvandlade  donationsgodsen  i  Wi  borgs  län  till  frälse  natur, 
hvarigenom  bönderna  förlorade  sin  egande  och  besittningsrätt  till 
jorden,  om  de  ej  kunde  bestyrka,  att  deras  hemman  voro  skatte- 
köpte före  år  1706.  En  komité  af  finske  män,  som  hade 
blifvit  nedsatt  för  att  utreda  dessa  angelägenheter,  bär  största 
ansvaret  för  detta  beklagansvärda  beslut,  hvars  följder  man 
förut  i  våra  dagar  försökt  athjelpa.  Äfven  förordningen  af 
den  14  Oktober  1829,  hvarigenom  Censur  för  böcker  och  perio- 
disk litteratur  infördes,  var  utan  tvifvel  till  skada  för  landets 
andliga  förkofran.  Den  första  följden  af  denna  förordning  var, 
att  de  lånebibliotek,  hvilka  på  denna  tid  funnos  i  de  flesta 
städer  och  utöfvade  ett  ansenligt  inflytande  på  ståndspersons- 
klassens allmänna  bidning,  nu  upphörde.  De  politiska  tilldra- 
gelserna i  Europa  under  Nikolais  tid,  hvaribland  må  nämnas 
franska  Julirevolutionen  1830,  Polens  uppror  1830 — 1831,  och 
de  allmänna  revolutionära  rörelserna  i  Europa  1848,  1849, 
rubbade  väl  på  intet  sätt  finnarnes  lagliga  trohet,  men  gåfvo 
likväl    anledning    till  några  synnerligen  menliga  försigtighetsåt- 


616  FINLANDS    HISTORIA. 

gärder  från  regeringens  sida.  Anmärkningsvärdast  i  sitt  slag 
voro  det  om  våren  1850  utfärdade  förbud  mot  tryckning  af 
all  annan  finsk  litteratur,  än  i  religiösa  och  ekonomiska  ämnen. 
Detta  faktum  bevisar  på  samma  gång  såväl  det  nationella  språ- 
kets tilltagande  betydelse,  som  deras  inflytande,  hvilka  ville 
göra  detta  språks  förkämpar  misstänkta.  Dylika  exempel  åda- 
galägga, att  det  nationella  lifvet  åtminstone  tidtals  inskränktes 
inom  ganska  trånga  gränser.  Generalguvernörer  under  Nikolai s 
tid  voro:  först  general  Arsenij  Zakreffskil%23 — 1831  (upphöjd 
1830  till  finskt  grefligt  stånd),  derefter  den  bekante  furst 
Alexander  Menschikoff,  1831 — 1855.  Då  Menschikoff  för  sina 
öfriga  åligganden  (han  var  ryska  rikets  amiral)  ej  kunde  uppe- 
hålla sig  i  Finland,  tillsattes  följande  adjointer:  general  Ama- 
tus  Thesleff  (af  en  gammal  Wiborgsk  slägt)  1833 — 1847,  general 
Platon  Bokasoffski  1847—1854  (upphöjd  till  finskt  friherrligt 
stånd  1855),  och  slutligen  general  Fredrik  Wilhelm  Rembert 
von  Berg  (hemma  från  Liffland,  år  1856  upphöjd  i  finskt 
grefligt  stånd  under  namnet:  Berg).  Komitén  för  de  finska 
ärendena  i  St.  Petersburg  hade  redan  år  1826  blifvit  indra- 
gen, och  har  först  år  1857  åter  blifvit  inrättad.  Men  Finlands 
statssekreterare  förblef  fortfarande  föredragande  hos  Hans  Maje- 
stät och  fick  1834  titeln  "Minister-Statssekreterare."  Då  grefve 
Rehbinder  1841  dog,  efterträddes  han  af  grefve  Alexander 
Armfelt  (son  af  den  bekante  Gustaf  Mauritz  Armfelt).  Till 
kansler  för  universitetet  förordnades  redan  vid  denna  regerings- 
periods början  tronföljaren  Alexander  (sedermera  kejsar  Alex- 
ander II),  hvars  milda  beskydd  flere  gånger  räddade  landets 
högsta  läroinrättning  från  vidriga  öden.  Åren  1826 — 1841  var 
Rehbinder  tjenstförrättande  kansler,  och  derpå  blef  Armfelt 
föredragande  hos  kanslern  i  ärenden,  som  rörde  universitetet. 
Hvad  landets  inre  förvaltning  angår,  erhöll  finansvården  en  allt 
större  betydelse,  och  finanscheferna  i  finska  senaten  blefvo  fak- 
tiskt ledare  af  landets  ekonomi.  Bland  dem  förtjena  nämnas 
Anders  Henrik  Falk  (född  i  Kerimäki,  f  1851)  1820—1833, 
och  Lars  Gabriel  von  Haartman  (son  till  professorn,  sedermera 
ledamoten  af  regeringskonseljen,  Gabriel  Erik  von  Haartman, 
upphöjd  i  friherrestånd  1849,  dog  1859),  åren  1840—1858. 
Det  är  ögonskenligt,  att  landets  materiella  välstånd  möj- 
ligt förkofrades  under  denna  period,  ehuru  några  svåra  mot- 
gångar tidtals  drabbade  nationen.     Bland  de  största  olyckorna 


EN    BLICK    PÅ    FÖKHALLANDENA    I    FINLAND    EFTEE    1812.       617 

var  Åbo  brand  den  4  och  5  September  1827.  Vid  detta  be- 
klagliga tillfälle,  som  fylde  hela  landet  med  fasa  och  med- 
lidande, lades  äfven  universitetets  bibliotek  (50,000  band)  och 
samlingar  i  aska,  och  följden  blef,  att  lärdomssätet  året  derpå 
flyttades  till  Helsingfors,  der  det  om  hösten  1828  åter  började 
sin  verksamhet  under  namn  af  "Kejserl.  Alexanders  Universitet," 
till  minne  af  dess  höge  välgörare  Alexander  I.  Genom  rege- 
ringens frikostighet  försågs  denna  Pehr  Brahes  och  Kristinas 
gamla  institution  nu  med  nya  och  storartade  byggnader  och 
riklig  undervisningsmateriel  och  förblef  likasom  förut  medel- 
punkten för  landets  andliga  lif.  Äfven  Åbo  stad  erhöll  friko- 
stiga bidrag  af  statsmedlen  såsom  byggnadshjelp  och  blef  här- 
efter en  framstående  stamort  för  handeln  och  industrien.  En 
följd  af  Åbo  brand  var  äfven  det  nya  "Städernas  allmänna  brand- 
stodsbolag," som  inrättades  år  1832.  De  finska  städerna,  som 
till  största  delen  äro  uppförda  af  trä,  hafva  i  sjelfva  verket 
ofta  blifvit  härjade  af  vådeldar.  De  svåraste  olyckor  af  detta 
slag  voro  under  denna  tid  Tavastehus'  brand  1831,  Jakobstads 
brand  1835  samt  Björneborgs  och  Wasas  totala  förstöring  af 
elden  år  1852.  Svåra  missväxter  1830 — 1832  och  1835  under- 
gräfde  folkets  välstånd,  och  af  hungern  framkallade  farsoter 
härjade  öfver  hela  landet.  Men  desto  mera  energiskt  började 
regeringen  befordra  kärr-  och  mossodlingen  samt  forsrensningar 
i  och  för  sjöarnes  fällande.  Sistnämnda  företag  var  synnerli- 
gen populärt  och  dess  högste  ledare,  friherre  Karl  von  Rosen- 
kampf  (f  1846)  lefver  ännu  under  namnet  "Koskiparoni"  (fors- 
baron) i  folkets  tacksamma  hogkomst. 

En  synnerligen  liflig  period  i  landets  ekonomiska  lif  be- 
gynte  med  von  Haartmans  tillträde  till  finansvården,  eller  från 
år  1840.  År  1838  nedsattes  en  komité  för  att  utfinna  medel 
till  statsinkomsternas  förökande.  Haartman,  som  ända  från 
1808  hade  tjenstgjort  vid  embetsverken  i  St.  Petersburg,  någon 
tid  hade  varit  adjoint  hos  finska  statssekreteraren  och  för  öfrigt 
flere  gånger  hade  emottagit  ganska  magtpåliggande  uppdrag 
(ordnandet  af  handelsförbindelserna  emellan  Finland  och  kej- 
sardömet 1834,  ryskt  sändebud  i  Stockholm  i  och  för  handels- 
traktaten 1837—1838),  blef  ordförande  i  denna  komité  och 
lyckades  nu  ordna  landets  tullväsende  på  den  fot,  att  inkom- 
sterna, utan  att  betunga  landet,  snart  stego  till  sitt  dubbla 
belopp.     År    1839    väcktes   derjämte  fråga  om  att  bringa  det 


$1«  FINLANDS    HISTORIA. 

svenska  sedelmyntet  ur  rörelsen  och  få  ryska  silfverrubeln  in- 
förd såsom  hufvudmynt  i  landet.  Denna  så  kallade  realisation 
verkstäldes  1840,  och  von  Haartman,  som  dessförinnan  hade 
varit  landshöfding  i  Åbo,  tillträdde  nu  tinansvården.  Samtidigt 
verkstäldes  äfven  förändringen  af  skattepersedlarne,  hvarom 
fråga  redan  hade  varit  vid  Borgå  landtdag.  Dessa  förordnin- 
gar, likasom  ock  den  nya  charta  sigillata  förordningen  af  år 
1832,  vidtogos  utan  ständernas  hörande;  men  de  förökade  stats- 
inkomsterna användes  öfver  hufvud  till  goda  och  nyttiga  ända- 
mål. Mesta  uppmärksamheten  förtjena  de  kanaliseringsarbeten, 
som  nu  sattes  i  verket.  Sålunda  blef  redan  1846  Ämmäkoski 
sluss  vid  Kajana  färdig;  men  det  största  och  vigtigaste  verk 
på  detta  område  var  Saima  kanal,  som  under  åren  1845 — 1856 
drogs  med  en  längd  af  5i  mil  från  Saimas  södra  ända  till 
Viborgska  viken  och  kostade  omkring  22  millioner  finska  mark. 
Landets  ekonomiska  förkofran  framgår  ur  följande  siffror.  År 
1805  var  fabrikernas  antal  i  Finland  53,  men  1851  voro  de 
148,  och  värdet  af  deras  produkter  steg  till  5  millioner  mark. 
År  1825  funnos  250  handelsfartyg,  som  seglade  på  utlandet, 
1851  deremot  539,  förutom  omkring  900  mindre  farkoster  för 
kust-  och  Östersjöfarten.  Äfvej)  beloppet  af  statsinkomsterna 
vitnade  om  stigande  välstånd.  År  1810  utgjorde  Finlands 
statsinkomster  tillsammans  omkring  6,700,000  mark;  tjugufem 
år  senare  hade  de  ännu  ej  stigit  högre  än  till  8,560,000,  men 
efter  ännu  ett  fjerdedels  sekel  (1860)  uppgingo  statsinkomsterna 
till  omkring  19,900,000  mark.  Äfven  landets  folkmängd  hade 
öfver  hufvud  varit  i  stark  tillväxt.  År  1812,  då  Viborgs  län 
blifvit  förenadt  med  Finland,  räknade  man  i  hela  landet  endast 
883,832  innevånare.  Vid  Alexander  I:s  död  hade  landets  folk- 
mängd stigit  till  1,259,151,  och  slutligen  före  Nikolai  I:s  död 
(i  slutet  af  1853)  till  1,698,101. 

Några  vigtiga  förändringar  rörande  landets  förvaltning  må 
äfven  omnämnas  här.  År  1831  skedde  en  ny  länereglering; 
Tavastland  och  Nyland  skildes  till  särskilda  län  för  sig,  af  det 
förra  Kymmenegårds  län  lades  hafskusten  till  Nylands  län  och 
ett  mindre  område  fördes  till  Tavastehus  län,  men  den  öfriga 
delen  jämte  Nyslottstrakten  erhöll  namnet  St.  Mickels  län,  eme- 
dan länsstyrelsen  nu  flyttades  från  Heinola  till  sistnämnde  ort. 
Antalet  af  Finlands  samtliga  län  har  derefter  varit  åtta.  Från 
år  1837  kallas  landshöfdingarne  "guvernörer."     Stadsprivilegier 


EN    BLICK    PA    FÖKIIALLANDENA    I    FINLAND    EFTER     1812.        619 

erhöllo  Jyväskylä  (1837),  St.  Mickel  (1838),  Heinola  (1839) 
och  Joensuu  vid  Pielis  elfs  utlopp  (1848).  Efter  läneregle- 
ringen vidtogs  äfven  en  ny  indelning  af  domstolsdistrikten. 
Sålunda  afpassades  år  1832  lagsagorna  efter  de  nya  länen  och 
minskades  från  sju  till  sex,  och  år  1839  fick  östra  Finland 
(Wiborgs,  St.  Michels  och  Kuopio  län)  sin  skilda  hofrätt  i 
Wiborg,  så  att  under  Wasa  hofrätt  förblefvo  Uleåborgs  och 
Wasa  län,  och  under  Åbo  hofrätt  Nylands,  Åbo-Björneborgs  och 
Tavastehus  län.  Slutligen  fördelades  den  kyrkliga  förvaltningen 
år  1 850  i  trenne  stift ;  den  nya  biskopen  fick  sitt  säte  i  Kuopio, 
och  till  detta  stift  togs  Uleåborgs  län  från  Åbo  samt  Kuopio 
län  från  Borgå  stift. 

Rörande  krigsväsendet  bör  märkas,  att  Finland  ända  till 
1854  åtnjöt  fullständig  befrielse  från  uppställande  af  sin  indelta 
militär.  De  år  1812  uppstälda  jägareregementena  ombildades 
år  1827  till  sex  Skarpskyttebataljoner,  af  hvilka  tvenne  kom- 
panier under  namn  af  Finska  Undervisnings-Bataljonen  flyttades 
till  beständig  tjenstgöring  i  Helsingfors  stad  och  år  1829  befor- 
drades till  garde.  År  1830  upplöstes  de  öfriga  skarpskytte- 
bataljonerna, men  idess  ställe  upprättades  ett  särskildt  finskt 
sjö-ekipage  (1,000  man  värfvadt  folk).  I  allmänhet  voro  Fin- 
lands egna  trupper  alltför  fåtaliga,  hvaremot  omkring  12,000 
man  ryska  linietrupper  voro  stationerade  i  landet.  •  År  1830 
begynte  man  i  Sunds  socken  på  Åland  uppföra  Bomarsunds 
befästade  kaserner.  För  detta  ändamål  gjorde  Finland  nu  sin 
första  statsskuld.  Småningom  började  landet  repa  sig  från  sitt 
förfall  och  kunde  sålunda  använda  större  summor  på  sitt  krigs- 
väsende. År  1845  uppstäldes  åter  en  Grenadier-skarpskytte- 
bataljon i  Åbo,  och  då  det  orientaliska  kriget  änder  de  sista 
åren  af  Nikolais  regering  hade  utbrutit  (såsom  vi  längre  fram 
få  se),  upprättades  år  1853  ett  andra  finskt  sjö-ekipage  samt 
under  de  följande  åren  en  del  af  den  indelta  militären,  hvilka 
båda  trupper  likväl  efter  kriget  å  nyo  blifvit  upplösta. 

Landets  universitet  var  tid  efter  annan  föremål  för  hvarje- 
handa  reformatoriska  åtgärder.  År  1828  hade  Helsingfors 
universitet  fått  nya  statuter,  hvilka  åter  år  1852  ombildades; 
professionen  i  filosofi  upphörde  (åter  inrättad  1856),  sjelfva 
Filosofiska  fakulteten  förlorade  detta  sitt  namn  (återfick  det 
samma  1863)  och  delades,  studenterna  fördelades  efter  fakulteter, 
och  den  gamla  nationsindelningen  upphäfdes  (återupplifvad  1868). 


620  FINLANDS    JIISTOKIA. 

De  elementära  läroverken  fingo  en  ny  ordningsstadga  1843,  på 
grund  hvaraf  flere  nya  gymnasier  inrättades.  Redan  1837 
grundlades  på. Finska  Hushållningssällskapets  förslag  och  under 
dess  uppsigt  Mustiala  landtbruksimtitut  i  Tammela  socken. 
Tre  tekniska  realskolor  inrättades  1847  (i  Helsingfors,  Åbo 
och  Wasa). 

Under  det  första  decenniet  af  Nikolais  regering  synes  en 
påfallande  förstämning  och  nedslagenhet  hafva  bemägtigat  sig 
sinnena.  Orsaken  härtill  torde  hafva  varit  den  tyngd,  som 
rådde  i  den  politiska  atmosferen,  derefter  Åbo  brand  och  slut- 
ligen de  allmänna  missväxtåren.  Universitetets  flyttning  till 
Helsingfors  och  den  deraf  framkallade  vexelverkan  emellan  de 
vetenskapliga  och  sociala  sträfvandena  synes  likväl  småningom 
hafva  åstadkommit  en  friskare  lifaktighet,  och  i  allmänhet 
började  derefter  på  alla  håll  ett  behof  af  förnyelse  göra  sig 
gällande  —  på  religionens,  vetenskapens,  litteraturens  och  de 
nationella  sträfvandehas  område.  Skilnaden  är  sålunda  ganska 
stor,  om  vi  t.  ex.  jämföra  årtalen  1830  och  1840.  Det  först- 
nämnda året  firade  den  finska  kyrkan  Augsburgiska  bekän- 
nelsens jubileum,  men  så  tyst  som  det  någonsin  var  möjligt. 
Längre  fram  mot  hösten  gjorde  kejsaren  ett  kort  besök  i 
Helsingfors  (13 — 15  Augusti) ;  inom  kyrkans  och  statens,  veten- 
skapens och  litteraturens  kretsar  knappast  andades  man.  Ar 
1840  firades  under  stor  högtidlighet  universitetets  tvåhundra- 
åriga jubelfest  den  15 — 20  Juli  med  fyrdubbla  doktorspromo- 
tioner.  Till  jubelfesten  hade  infunnit  sig  Franzén  från  Sverige, 
Sjögren  från  St.  Petersburg,  samt  allt  hvad  Finland  sjelf  egde 
af  lärdom,  glans  och  skönhet;  den  intellektuella  magten  firade 
sin    triumf    och    visade   hän  emot  en  ljus  och  herlig  framtid. 

På  alla  områden  hade  nu  en  förändring  inträffat.  Inom 
den  kyrkliga  verlden  framträdde  å  nyo  den  s.  k.  Pietismen, 
som  snart  växte  till  en  väldig  andlig  rörelse  och  utan  tvifvel 
verkade  såsom  en  uppfriskande  vind  på  kyrkans  stelnade  lifs- 
andar.  Upphofsmannen  till  denna  rörelse  var  bonden  Paavo 
Ruotsalainen  från  Idensalmi  (född  1777,  död  1852);  men  pie- 
tismens  allmännare  inflytande  begynte  först  år  1834,  då  några 
af  Österbottens  prester  (Jonas  Lagus,  Nils  Gustaf  Malmberg 
m.  fl.)  kommo  i  beröring  med  Paavo.  I  Helsingfors,  hvarest 
rörelsen  började  vrcka  uppmärksamhet  1837,  fick  den  nya 
krafter    genom    flere    unga    studerande,  som  slöto  sig  till  den 


EN     BLICK    PA     FÖRHÅLLANDENA     I    FINLAND    EFTEK     1812.  621 

samma,  och  hvilka  sedermera  såsom  religiösa  skriftställare 
hafva  förvärfvat  sig  ett  aktadt  namn.  Bland  dem  må  nämnas 
skalden  Lars  Jakob  Stenbäck  (f  1870  såsom  kyrkoherde  i 
Storkyrö)  och  nu  varande  professorn  A.  Ingman  (nya  bibel- 
öfversättningen  år  1859).  Oberoende  af  Paavo  Kuotsalainen 
stod  en  annan  kraftfull  ledare  af  pietismen,  kapellanen  i  Sor- 
davala-  Henrik  Renqvist  (Kukkonen,  f  1866),  som  har  författat 
flere  andaktsböcker  på  finska  och  isynnerhet  var  en  motståndare 
emot  bran  vinets  bruk.  År  1843  begynte  ett  nytt  skifte  inom 
den  andliga  rörelsen,  då  Fredrik  Gabriel  Hedberg  (nu  kyrko- 
herde i  Kimitto)  utträdde  ur  pietismen  och  stiftade  den  s.  k. 
evangeliska  sekten.  Det  är  att  märka,  att  alla  dessa  religiösa 
partier  stälde  sig  på  den  lutherska  lärans  grund,  och  ett  stort 
antal  af  Luthers  skrifter  utgåfvos  derför  vid  denna  tid  på  finska. 
Äfven  den  nationella  väckelsen  erhöll  på  denna  tid  ett 
nytt  och  fullt  lif  och  spred  sitt  värmande  inflytande  öfver  alla 
litteraturens  grenar.  Ar  1831  stiftades  Finska  Litteratur- 
sällskapet i  Helsingfors;  sällskapets  första  ordförande  var  Erik 
Gabriel  Melartin  (professor,  sedermera  erkebiskop  i  Åbo  1833 
— 1847),  och  dess  första  sekreterare  lektorn  i  finska  språket 
Karl  Niklas  Keckman  (F.  M.  Franzéns  halfbroder,  f  1838). 
Sin  egentliga  betydelse  fick  sällskapet  genom  utgifvandet  af 
finska  folkets  rika  skatt  af  fornpoesi.  Det  var  Elias  Lönnrot 
(bondson  frän  Sammatti  kapell  under  Karislojo  socken,  född 
1802,  läkare  och  sedan  från  1853  professor  i  finska  språket), 
som  nu  hade  begynt  samla  folkets  äldre  och  nyare  sånger 
("Kantele"  1829 — 1831)  och  sedan  fortsatte  med  samlandet  af 
runor  i  ryska  Karelen,  der  sången  hade  bibehållit  sig  i  sin 
ursprungliga  friskhet.  Sålunda  uppstod  det  stora  nationalepos 
"Kalevala"  (första  uppl.  1835,  den  andra  betydligt  ökad  1849) 
samt  samlingen  af  lyriska  folksånger,  "Kanteletar"  (1840),  slut- 
ligen finska  folkets  ordspråk  (1842)  och  gåtor  (1844).  Från 
år  1841  började  sällskapet  utgifva  sin  tidskrift  Suomi.  Det 
är  att  märka,  att  den  finska  folkpoesiens  framträdande  äfven 
begynte  framkalla  dylika  sträfvanden  hos  stamförvandtema  i 
Estland.  Redan  i  början  af  1830-talet  gjorde  doktor  Fählmann 
(f  1850)  talrika  sagosamlingar,  och  senare  har  doktor  Fr. 
Kreutzwald  (född  lifegen  1803  nära  Wesenberg,  läkare  i  Wero) 
-aininaiistäldt  ett  nationalepos    "Kalevi   Poeg"  (Kaleva-sönerne) 


622  FINLANDS    HISTOKTA.  • 

1857 — 1861,    hvilket    i    många   hänseenden  är  nära  beslägtadt 
med  Kalevala. 

Den  fosterländska  hog,  som  på  nytt  blifvit  väckt  genom 
afhöljandet  af  dessa  forntida  minnesmärken,  verkade  på  alla 
områden  för  intellektuelt  sträfvande.  De  sociala  bristerna  fram- 
trädde allt  tydligare  och  saknaden  af  en  alla  samhällsklasser 
mägtigt  sammanhållande  nationalitet  befans  vara  det  naturli- 
gaste hindret  för  ett  kraftigt  framåtskridande.  Allt  flere  tid- 
ningar begynte  utkomma  såväl  på  svenska  som  finska;  bland 
de  senare  må  nämnas  Lönnrots  tidskrift  Mehiläinen  (Uleåborg 
1836,  1837,  och  i  Helsingfors  1839,  1840),  Maamiehen  Ystävä 
(Kuopio  1844)  och  framför  allt  Suometar,  som  några  ynglingar 
vid  universitetet  (P.  Tikkanen,  A.  Ahlqvist,  D.  E.  D.  Euro- 
paeus  och  A.  Warelius)  började  utgifva  1847.  Bland  de 
svenska  må  isynnerhet  nämnas  J.  W.  Snellmans  i  Kuopio  ut- 
gifna  Saima  (1844—1846)  och  Litteraturblad  (1847—1849). 
På  det  vetenskapliga  området  framträdde  tidens  riktning  så  i 
filosofien,  som  i  språkforskningen  och  historien.  Den  man,  som 
åt  tidens  sociala  och  nationella  sträfvanden  gaf  den  filosofiska 
grundvalen,  var  Johan  Wilhelm  Snellman  (född  1806,  skol- 
rektor i  Kuopio  1843 — 1849,  sedan  professor,  slutligen  senator), 
hvilken  såsom  filosof,  publicist  och  statsman  har  förvärfvat  sig 
ett  äradt  namn.  Språkforskningen  anslöt  sig  i  främsta  rum- 
met till  studiet  af  eget  språk.  Matthias  Alexander  Castrén 
(född  i  Tervola  kapell  af  Kemi  socken  år  1813,  förste  pro- 
fessor i  finska  språket  1851,  dog  1852)  gjorde  vidsträckta 
forskningsresor  i  de  med  finnarne  beslägtade  stammarnes  om- 
råden i  norra  Eyssland  och  Sibirien  1841—1849  och  lade 
grunden  till  den  Ural-altaiska  språkforskningen.  Samtidigt  som 
Castrén  reste  i  norr,  gjorde  Georg  August  Wallin  (född  på 
Åland  1811,  död  som  professor  i  orientaliska  språken  1852) 
sin  resa  bland  Arabiens  beduiner  och  i  andra  trakter  af 
oricnten  1843 — 1849.  Bägge  dessa  män  rycktes  på  samma 
år  genom  en  alltför  tidig  död  från  vetenskapens  och  foster- 
landets tjenst.  På  den  finska  grammatikens  område  arbetade, 
förutom  Lönnrot,  äfven  Fabian  Collan  (f  1851),  Gustaf  Erik 
Eurén  (f  1872),  Gustaf  Adolf  Avellan  (f  1859),  andra  att 
förtiga.  Bland  historieforskarne  äro  anmärkningsvärdast:  Johan 
Jakob  Tengström  (professor  i  filosofi  f  1858),  som  publicerade 
de    båda   Gezeliernas  biografier  (1825  och  1833)  samt  anteck- 


KN     BLICK     l'\     FÖHHALI.ANDhNA     I     FIN  I.AN  I>     F.FTF.K      1  8  1  2.  623 

ningar  om  universitetets  forna  medlemmar  (1836),  Wilhelm 
Gabriel  Lagus  (professor  i  juridik,  f  1859),  Fredrik  Wilhelm 
I'//>pinf/  (född  1783,  professor,  sedan  senator,  dog  1868),  som 
forskade  i  Finlands  litteraturhistoria,  Gabriel  Rein  (född  i 
Jäaskis  1800,  professor  i  historia,  dog  1867),  Matthius  Aki- 
ander  (f  1871)  forskare  på  kyrkohistoriens  fält,  och  Johan  Fredrik 
Kajaani.  som  år  1846  utgaf  pä  finska  språket  Finlands  historia 
under  hedna  och  katolska  tiderna,  samt  utgifvarne  af  historiska 
källor  Adolf  Ivar  Arvidsson  (som  redan  i  det  föregående  är 
nämnd)  och  Edvard  Grönblad  (f  1864).  På  samma  veten- 
skapsfält arbetade  äfven  Johan  Jakob  Nordström  (professor  i 
juridik,  flyttade  1846  öfver  till  Sverige,  f  1874),  hvars  verk 
"Svenska  samhällsförfattningens  historia"  utkom  härstädes. 
Hela  denna  vetenskapliga  litteratur  (om  vi  undantaga  Kajaani 
och  Lönnrots  arbeten)  är  naturligtvis  till  sitt  språk  svensk, 
alldenstund  detta  språk  då  ännu  herskade  på  alla  kulturom- 
råden i  landet.  Det  finska  språket  fick  sig  först  genom  skol- 
ordningen af.  år  1843  en  plats  anvisad  bland  undervisnings- 
ämnena i  skolan,  och  dess  förhoppningar  nedslogos  betydligt 
genom  förordningen  af  år  1850.  I  andra  vetenskapsgrenar 
begagnades  ofta  främmande  språk.  De  allmänt  vetenskapliga 
intressena  hade  erhållit  en  föreningspunkt  uti  Finska  Veten- 
skaps-Societeten  i  Helsingfors,  stiftad  1838.  På  naturvetenska- 
pernas område  förtjena  några  namn  framhållas:  i  fysiken  Häll- 
ström (redan  förut  omnämnd)  och  Johan  Jakob  Nervänder 
(f  1848);  i  astronomien  Fredr.  Wilh.  Argelander  (född  i 
Preussen,  vistades  i  Finland  1823 — 1837,  sedermera  professor 
i  Bonn);  i  *  zoologien  Karl  Reinhold  Sahlberg  (f  1860)  och 
Alexander  von  Nordmann  (f  1866),  och  så  i  zoologien  som 
botaniken    William  Nyländer  (flyttat  till  Paris  1863). 

Tidens  nationella  riktning  förmärkes  alldeles  tydligt  i  den 
sköna  litteraturen,  ehuru  den  för  tillfället  nästan  uteslutande 
sökte  sitt  uttryck  på  svenska  språket.  Den  störste  diktaren 
på  svenskt  tungomål,  Johan  Ludvig  Runeberg  (född  i  Jakob- 
stad 1804,  docent  vid  universitetet  1830,  lektor  i  Borgå  1837) 
hade  låtit  sin  sångmö  lyssna  till  den  finska  naturens  röst  och 
göra  sig  förtrolig  med  det  finska  folklifvet  (första  häftet  "Sånger" 
1830,  Elgskyttarne  1832,  Fänrik  Ståls  Sägner  1848,  1860). 
Äfven  for  öfrigt  slog  den  svenska  poesien  ut  i  riklig  blomstrin.--. 
Nervänder    ("Jephtas    Bok"     1832)    öfvergaf  skaldekonsten  för 


624  -  FINLANDS     HISTORIA. 

vetenskapen,  ocli  Stenbäck  bortlade  af  religiösa  bevekelsegrunder 
sin  lyra.  Men  Fredrik  Cygnceus  (professor  i  estetik  1854) 
lät  sin  sång  oförtröttadt  ljuda  och  Zacliarias  Topelius  (den 
äldre  Z.  Topelius'  son,  professor  i  Nordisk  historia  1863)  böjde 
säsom  novellförfattare  och  skald  svenska  språket  till  ojämförlig 
mjukhet  och  harmoni.  Den  sköna  litteraturen  på  finska  språket 
gick  deremot  som  bäst  i  grammatikens  och  poetikens  svåra 
skola,  hvarifrån  den  först  senare  utträdde  för  att  emottaga 
skaldekonstens  pris.  Jakob  Fredrik  Lägervall  (f  1865)  var 
den  förste,  som  försökte  sig  i  finsk  dramatik  ("Ruunulinna" 
1834).  För  öfrigt  försökte  man  för  det  mesta  genom  öfver- 
sättningar  böja  språket  efter  de  nya  versformerna;  men  ganska 
sällan  uppfylde  dessa  försök  konstens  redan  ganska  stegrade 
fordringar,  isynnerhet  som  de  nyss  upptäckta  folkdikterna  och 
Runebergs  öfvermägtiga  snille  stälde  de  svagare  poetiska  kraf- 
terna i  skuggan.  Först  i  slutet  af  detta  tidehvarf  framträdde 
en  verklig  skald  på  finska  språket,  Oksanen  (August  Engel- 
brekt Ahlqvist,  1863  professor  i  finska  språket),  .hvars  lyriska 
begåfning  genast  tilldrog  sig  uppmärksamhet.  Några,  allmoge- 
skalder förtjena  särskildt  nämnas:  Olli  Kymäläinen  (mjölnare 
i  Heinävesi,  f  1855);  Peter  Makkonen  (i  Kerimäki,  f  1858; 
Ode  öfver  finska  språkets  utveckling)  och  Antti  Puhakka 
(Kontiolaks;  Sorgesång  öfver  språkförbudet  af  1850). 

Äfven  på  konstens  område  hade  vid  slutet  af  denna  tid 
en  lifligare  verksamhet  börjat  framträda.  De  finska  folkmelo- 
dierna begynte  uppsamlas,  och  några  framstående  tonkonst- 
närer uppstodo,  såsom  Fredrik  Packis  (född  i  Hamburg,  kom 
till  Finland  1834),  hvars  opera  "Kung  Karls  jagt"  uppfördes 
i  Helsingfors  1852,  Axel  Gabriel  Ingelius  (f  1868)  och  Konrad 
Greve  (född  i  Holstein,  f  1852).  I  målarekonsten  framstodo 
Robert  Wilhelm  Ekman  (f  1873),  Magnus  von  Wrigth  (f  1868) 
och  hans  broder  Ferdinand  von  Wrigth.  Ar  1846  stiftades  i 
Helsingfors  Finska  Konstföreningen,  hvilken  allt  fortfarande  är 
en    varm    beskyddarinna    af  de   bildande  konsterna  i  Finland. 

Det  är  ej  vår  afsigt  att  föra  denna  blick  på  kulturför- 
hållandena i  Finland  närmare  vår  tid,  och  inskränka  vi  derför 
vår  framställning  till  de  vigtigaste  tilldragelserna  på  det  poli- 
tiska och  sociala  området. 

Nikolais    regering    var    ej    en    oafbruten   fredstid.     Men 
Rysslands  krig  under  denna  period  hafva  föga  inverkat  på  de 


BB     BL»  K    l'A     FÖRHÅLLANDENA    I    VINLAND    EFTER     18  12.        625 

finska  förhållandena,  om  ock  en  mängd  finska  officerare  tjenade 
i  den  ryska  armén  (åtminstone  1,800),  hvilka  sålunda  blefvo 
i  tillfälle  att  upprätthålla  den  finska  nationens  rykte  om  man- 
dom och  redbarhet.  Det  politiska  förhållandet  till  Sverige  och 
Norge  hade  öfverhufvud  varit  godt,  ehuru  en  mindre  förveck- 
ling rörande  Ishafskusterna  gaf  anledning  till  några  diploma- 
tiska förklaringar.  Ar  1826  hade  Ryssland  och  Norge  delat 
det  "fällesdistrikt"  (gemensamma  område)  hvilket  sträckte  sig 
emellan  städerna  Wadsö  och  Kola,  hvarvid  Jakobself  bestäm- 
des till  gräns,  så  att  hela  Warangerfjorden  kom  att  höra  under 
Norge.  Med  anledning  häraf  begynte  norrmännen  år  1839 
utestänga  de  finska  lapparne  från  deras  gamla  rätt  till  fiske 
i  Ishafvet,  hvaremot  man  från  finsk  sida  fördref  de  norska 
renhjordarne  från  betesmarkerna  i  Utsjoki  och  Enontekis.  Sa- 
ken lemnades  oreglerad,  men  väckte  ej  i  början  någon  syn- 
nerlig uppmärksamhet.  Deremot  begynte  under  de  sista  åren 
af  kejsar  Nikolai  regering  det  stora  Orientaliska  kriget,  hvil- 
ket helt  plötsligt  uppflammade  vid  Turkiets  gränser  och  snart 
nådde  äfven  Finlands  kuster.  Såsom  vi  veta  af  allmänna  histo- 
rien, gåfvo  Rysslands  anspråk  att  vara  de  grekiska  trosförvand- 
ternas  i  Turkiet  beskyddare  och  ryska  härens  inryckande  i 
Donaufurstendömena  (Juli  1853)  anledning  till  fiendtligheter 
från  Turkiets  och  "vestmagternas,"  Frankrikes  och  Englands 
sida.  I  Oktober  1853  förklarade  sultanen  krig,  och  nu  begynte 
striden  såväl  vid  Donau,  som  äfven  i  Asien  på  andra  sidan 
Kaukasus.  Då  ryssarne  derjämte  den  30  November  hade  för- 
stört en  turkisk  flotta  vid  Sinope,  ankommo  vestmagternas  flottor 
till  Svarta  hafvet,  och  i  slutet  af  Mars  1854  förklarade  såväl 
Frankrike  (kejsar  Napoleon  III)  som  England  (lord  Palmerstons 
minister)  krig  mot  Ryssland.  Största  delen  af  finska  handels- 
flottan, som  under  vintern  varit  på  utländska  farvatten,  föll  i 
fiendernas  händer  eller  måste  försäljas  utomlands,  och  vid  vårens 
ankomst  visade  sig  en  engelsk  eskader  under  amiral  Napier's 
befäl  på  de  finska  vattnen.  Redan  den  8  April  syntes  tvenne 
engelska  fregatter  utanför  Sveaborg ;  men  först  en  månad  senare 
infann  sig  den  egentliga  eskadern,  som  tog  sin  position  nära 
Porkala  udde.  Äfven  den  franska  flottan,  under  Parceval  De- 
chenes'  befäl,  visade  sig  i  början  af  Juni.  Den  ryska  flottan 
deremot   höll  sig  i  säkerhet  bakom  Kronstadts  kanoner.     Ben 

Finlands  historia.  40 


626  FIXLANPS    HIST01UA. 

19  och  20  Maj  (samtidigt  som  ryssarne  vid  Donau  började 
belägra  Silistria)  egde  den  första  striden  vid  finska  kusten  rim). 
då  tvenne  engelska  skepp  framträngde  till  Ekenäs,  der  Åbo 
Skarpskyttar  och  det  ryska  artilleriet  slog  dem  tillbaka  vid 
Hvitsand.  Några  dagar  senare  besköto  fienderna  med  lika 
liten  framgång  de  smä  fästningsverken  vid  Hangöudd.  Egent- 
ligen var  detta  nordliga  krig  blott  en  bisak  för  vestmagterna, 
men  till  tidsfördrif  företog  sig  engelska  amiralen  Plumridge 
att  föröfva  en  skamlig  förstörelse  uti  de  små  städerna  vid 
Bottniska  viken.  Den  30  Maj  brändes  skeppsvarfven  i  Bra- 
hestad och  den  1  Juni  träffade  samma  ödeläggelse  hamnen 
vid  Uleåborg,  der  det  ofantliga  tjärhofvet,  kanske  det  största 
i  hela  verlden,  uppbrändes.  Men  då  fienderna  i  samma  afsigt 
närmade  sig  Gamla  Karléby  den  7  Juni,  så  drefvos  de  af 
soldater  och  stadens  frivillige  tillbaka,  hvarvid  några  engelsmän 
togos  tillfånga.  Den  8  Juni  uppbrändes  brädstaplarne  vid 
Kemi  elfs  mynning  och  den  21  Juni  bombarderade  några  far- 
tyg Bomarsund.  Men  dessa  spridda  företag  medförde  icke 
hvarken  någon  fördel  eller  ära  åt  vestmagterna.  Ett  något 
strängare  utseende  antog  dock  kriget  äfven  i  dessa  trakter, 
då  en  fransk  arméafdelning  (10,000  man)  under  general  Baraguay 
(FHittiers'  befäl  inträffade  och  den  8  Augusti  landsteg  på  Åland. 
Bomarsund,  hvarest  befälet  fördes  af  general  Bodisco,  tvangs 
den  16  Augusti  att  gifva  sig,  hvarvid  2,400  man  (bland  dem 
en  del  Åbo  Skarpskyttar)  blefvo  krigsfångar  och  sjelfva  fäst- 
ningsverken den  2  September  sprängdes.  Den  22  Augusti  hade 
fiendtliga  skepp  visat  sig  utanför  Åbo  och  beskjutit  de  på  Run- 
sala  ö  uppförda  batterierna.  Samtidigt  förstörde  ryssarne  sjelfva 
fästningsverken  vid  Hangö.  Men  vid  höstens  annalkande  be- 
gåfvo  sig  de  fiendtliga  flottorna  bort  från  Östersjön,  och  årets 
krigshändelser  upphörde  på  dessa  trakter.  Äfven  vid  Ishaf- 
vets  och  Hvita  hafvets  aflägsna  kuster  hade  engelska  skepp 
anstalt  ödeläggelser.  I  Juli  besköts  Solovetska  klostret,  och 
den  23  Augusti  förstördes  staden  Kola  i  Ryska  Lappmarken. 
Under  tiden  hade  kriget  i  söder  antagit  storartade  pro- 
portioner. Ryssarne,  hvilka  i  slutet  af  Juni  afstodo  från  Sili- 
strias  belägring,  drogo  sig  en  månad  senare  bort  från  Donau- 
furstendömena,  hvilka  Österrike  nu  tog  såsom  neutralt  område 
under  sin  vård.  Under  tiden  ankommo  50,000  fransmän  (St, 
Amaud)    och     20,000    engelsmän  (lord  Baglan)  till  turkarnes 


EN     BLICK    PA    FÖRHÅLLANDENA    I    FINLAND    EFTER     1812.        627 

bistånd  och  landstego  i  Warna.  Men  då  ingenting  mera  var 
att  göra  på  detta  håll,  beslöt  man  en  gemensam  expedition 
Till  hallön  Krim,  der  Kysslands  starkt  befästade  krigshamn, 
Sevastopol,  skulle  intagas.  Den  13  och  14  September  land- 
stego krigshärarne  vid  Eupatoria,  den  20  September  slogos 
ryssarne  (furst  Menschikoff)  vid  Alma,  och  i  medlet  af  Okto- 
ber började  belägringen  af  Sevastopol.  Denna  elfva  månader 
långa  strid  och  dess  vexlingar  (slaget  vid  Balaklava  den  25 
Oktober,  vid  Inkerman  den  5  Nov.  1854,  vid  Tschornaja  den 
16  Augusti  1855  i)ch  Malakoffska  tornets  intagande  den  8  Sep- 
tember 1855)  höra  ej  till  Finlands  historia.  Vi  vilja  derför 
åter  vända  våra  blickar  till  norden,  som  genom  en  oförmodad 
händelse  plötsligen  hade  dragit  allmänna  uppmärksamheten 
till  sig. 

Ben  andra  Mars  1855  stelnade  den  kraftfulla  hand,  hvil- 
ken  i  nära  tretio  år  hade  ledt  Rysslands  öden.     Efter  en  kort 
sjukdom  afled  kejsar  Nikolai  I,  och  Alexander  II  steg  på  tro- 
nen.    Underrättelsen    härom    hade    redan    samma  dag  genom 
telegrafen  ankommit  till  Berlin,  Wien,  Paris  och  London.     Men 
till    Helsingfors,   som  ännu  ej  hade  telegraf    (den  fullbordades 
först  i  Juni  samma  år),  kom  detta  budskap  först  natten  emot 
den    5    Mars.     Samtidigt  anlände  den  nya  regentens  manifest 
af    den     —r^1 ,  hvaruti    Alexander   II  tillkännagaf  sitt  upp- 
stigande på  "Ryska  rikets  och  de  dermed  oupplösligt  förenade 
konungadömet    Polens    och    storfurstendömet  Finlands  troner." 
Trohetsed    aflades  åt  Alexander  II  och  hans  äldste  son,  tron- 
följaren   Nikolai.     Kejsarens    försäkran,    gifven    den      3  Ma™*"* 
bekräftade  för  Finland  dess  religion  och  grundlagar  samt   alla 
de  förmoner  och  rättigheter,  hvilka  Finlands  innevånare  hittills 
enligt    regeringsformen    hade    åtnjutit.     Några    förändringar    i 
förvaltningen    följde    genast  efter  regentombytet.     Den  5  Mars 
förordnades  tronföljaren  Nikolai  till  kansler  för  det  finska  uni- 
versitet.    Dagen  förut  hade  furst  Menschikoff  afträdt  från  alla 
sina    embeten,    och    i    hans    ställe  utnämndes  den  8  Mars  till 
generalguvernör    öfver   Finland  tillförordnade  generalguvernören, 
general  Berg  (grefve  Berg). 

Beträffande  kriget  verkade  kejsar  Nikolais  död  i  början 
ingen  förändring.  De  i  Wien  påbörjade  fredsunderhandlingarna 
afbrötos  snart,  och  fiendernas  antal  ökades,  i  det  att  äfven 
Sardinien  den  4  Mars  förklarade  krig  och  skickade  en  krigs- 
här (under  La  Marmoras  befäl)  till  Sevastopol.     Äfven  på  de 


628  FINLANDS    HISTORIA. 

finska  farvattnen  nödgades  man  göra  sig  beredd  att  emottaga 
vestmagternas  flottor  vid  vårens  ankomst,  och  rustningar  till 
landets  försvar  bedrefvos  derför  utan  uppehåll.  Redan  den  28 
Juni  hade  order  gifvits  att  i  Åbo,  Wasa  och  Uleåborgs  län 
uppställa  tvenne  indelta  skarpskyttebataljoner  (600  man  i 
hvarje),  och  innan  årets  slut  uppstäldes  ytterligare  fyra.  Stör- 
sta delen  af  trupperna  i  landet  voro  likväl  ryska;  det  finska 
gardet  var  deremot  kommenderadt  till  Polen.  I  slutet  af  Maj 
visade  sig  Englands  och  Frankrikes  flottor  åter  vid  Finlands  kuster; 
befälhafvare  voro  engelsmannen  Dundas  och  fransmannen  Penaud. 
Men  äfven  denna  gång  uträttades  ej  några  storverk.  I  Juni 
brändes  byggnaderna  på  Kotka,  hvilka  ryssarne  hade  öfver- 
gifvit,  och  emot  Sandhamn  vid  Sveaborg  gjorde  en  engelsk 
fregatt  en  rekognoscering.  I  Juli  sprängdes  Svartholm,  som 
likaledes  hade  blifvit  lemnadt  öde,  hvarjämte  man  försökte 
bombardera  några  kuststäder  (Raumo,  Nystad  med  flera).  Men 
fiendernas  skörd  af  ära  var  ännu  mindre  än  förra  gången. 
Slutligen  åstadkoms  en  större  kraftyttring;  de  fiendtliga  flot- 
torna, hvilkas  hufvudstation  hade  varit  Naisaari  (utanför  Reval), 
samlade  sig  i  början  af  Augusti  emot  Sveaborg,  och  den  9 
Augusti  klockan  half  8  om  morgonen  begynte  ett  starkt  bombar- 
dement,  som  räckte  nästan  oafbrutet  i  46  timmar.  De  inom 
fästningen  befintliga  byggnaderna  förstördes  och  några  krut- 
källare sprungo  i  luften ;  men  sjelfva  fästningen  tog  ingen  skada. 
Helsingfors  stad  hade  af  fienderna  blifvit  sorgfälligt  skonad. 
Härefter  uträttades  ej  nu  mera  något,  som  var  värdt  att  nämnas, 
ehuru  fienderna  ännu  ända  till  sent  på  hösten  beherskade  hafvet. 
I  söder  hade  slutligen  de  allierade  den  8  September  1855 
intagit  Sevastopol ;  men  ryssarne  å  sin  sida  eröfrade  fästningen 
Kars  (i  Asien)  den  28  November.  Krigets  slut  kunde  sålunda 
ännu  ej  förutses,  och  äfven  i  Finland  vidtogos  rustningar  för 
följande  år.  Bland  annat  uppstäldes  tre  nya  indelta  bataljoner, 
så  att  deras  antal  sålunda  steg  till  nio  (5,400  man).  Det  var 
att  frukta,  att  äfven  Sverige-Norge  skulle  blanda  sig  i  kri- 
get, ty  den  8  November  1855  hade  detta  rike  i  Stockholm 
ingått  fördrag  med  vestmagterna  och  förbundit  sig  att  mot- 
sätta sig  Rysslands  anspråk  på  Ishafskusterna.  Men  innan 
vårens  ankomst  var  fred  sluten  i  Paris  den  30  Mars  1856. 
Vestmagterna  återlemnade  Sevastopol  och  ryssarne  utrymde 
Kars,  hvarjämte  till  Turkiets  betryggande  några  inskränkningar 


EN      BLICK     ti    FÖRHÅLLANDENA    I    FINLAND    EFTER     18  12.        629 

gjordes  i  Rysslands  krigsmagt  i  Svartahafstrakten,  och  Donau- 
mynningarna  öppnades  för  alla  nationers  handelsfartyg.  Beträf- 
fande Finland  bestämdes,  att  intet  fästningsverk  framdeles  skulle 
få  uppföras  på  Åland. 

Efter  freden  begynte  under  Alexander  II:s  spira  en  ny 
tid  uppgå  äfven  för  Finland.  Till  allra  först  skred  man  till 
åtgärder  i  och  för  höjandet  af  landets  ekonomi  och  näringar, 
hvilka  hade  legat  nere  under  krigsåren.  Kejsaren  sjelf,  som 
samtidigt  med  fredens  afslutande  besökte  Finlands  hufvudstad, 
hade  i  senatens  session  den  24  Mars  1856  föreslagit  hufvud- 
punkterna  i  de  styrelseåtgärder,  som  skulle  vidtagas ;  dessa  inne- 
höllo :  handelns  och  sjöfartens  samt  fabriksrörelsens  upphjelpande, 
folkbildningens  befordrande  och  förbättrandet  af  de  lägre  tjenste- 
männens  löner.  Vid  förverkligandet  af  dessa  afsigter  har  seder- 
mera ingen  möda  blifvit  spard,  hvarjämte  såväl  det  nationella 
som  politiska  lifvet  har  utvecklat  sig  till  en  högre  ståndpunkt 
än  någonsin  förut.  Regentens  varma  omtanke  och  medborgarnes 
fosterländska  entusiasm  hafva  härvid  verkat  för' samma  mål. 
Generalguvernörsembetet  har  beklädts  af:  grefve  Berg,  1855 — 
1861,  Platon  Rokassoffski  1861 — 1866  (f  1869)  och  derefter 
grefve  Nikolai  Adlerberg  —  alla  tre  residerande  inom  landet. 
Då  tronföljaren  Nikolai,  universitetets  höge  kansler,  dog  år 
1865,  utnämndes  hans  broder  tronföljaren  Alexander  till  kansler 
för  universitetet. 

Landets  ekonomiska  tillstånd  har  under  tiden  fått  utstå 
många  svåra  stötar,  hvars  orsaker  vi  i  korthet  skola  anföra. 
Förutom  de  skador  och  kostnader  (hvaribland  må  nämnas  ett 
statslån  om  7  millioner  mark),  som  kriget  medförde,  inträffade 
år  1856  ett  svårt  missväxtår,  hvarjämte  årsafkastning  under 
de  följande  åren  var  mycket  klen,  utom  det  att  just  samtidigt 
en  allmän  penningekris  herskade  i  Europa.  Allmänheten,  som 
vant  sig  vid  vällefnad,  förstod  ej  att  inrätta  sitt  lif  efter  sina 
tillgångar,  och  staten,  som  gaf  rikliga  understöd,  skuldsattes 
ansenligt.  Under  dessa  år,  1858—1862,  bygdes  likväl  Finlands 
första  (redan  1849  påtänkta)  jemväg  från  Helsingfors  till  Tava- 
stehus  (10  mil),  hvilken  kostade  12,800,000  mark.  Är  1862 
inträffade  åter  en  missväxt,  som  tog  i  anspråk  ansenliga  under- 
stöd såväl  af  staten  som  af  enskilda.  Denna  gång  voro  likväl 
hjelpsändningarna  (hvaribland  stora  summor  från  Ryssland  och 
Sverige)    så    rikliga,    att    någon    egentlig    nöd   ej  uppstod,  så 


630  FINLANDS    HISTORIA. 

mycket  mer  som  den  år  1860  stiftade  Hypoteksföreningen  för 
landtbrukslån  just  samma  år  började  sin  verksamhet.  Men 
följden  blef  likväl  en  svår  allmän  skuldsättning,  som  försvagade 
folkets  kraft  att  bära  de  hårda  tider,  som  ännu  stundade. 
Finansvården  hade  under  dessa  år  1858 — 1863,  sedan  Haart- 
man  afträdt,  varit  uppdragen  åt  Fabian  Langenskjöld,  bland 
hvars  verksamhet  må  nämnas  den  tullreglering  beträffande 
Ryssland,  som  verkstäldes  år  1859,  samt  myntenhetens  förvand- 
ling till  mark  och  penni  (fjerdedelen  af  rubel  och  kopek)  år 
1860.  En  ännu  vigtigare  fråga  var  likväl  att  få  Finlands 
banks  ställning  betryggad  och  den  utländska  krediten  ånyo 
stärkt.  Under  kriget  hade  nämligen  ryska  banken  instält  sin 
silfverutbetalning,  och  äfven  Finlands  bank,  som  var  tvungen 
att  hålla  det  ryska  pappersmyntet  i  samma  kurs  som  sina 
egna  sedlar,  nödgades  af  denna  orsak  spara  på  sitt  silfver  och 
upphöra  med  sedlarnes  inlösande,  hvaraf  åter  den  naturliga 
följden  var,  att  allt  silfver  försvann  ur  rörelsen  och  pappers- 
myntets värde  sjönk.  En  förändring  häruti  var  någon  tid 
påtänkt,  då  Langenskjöld  dog,  och  Johan  Wilhelm  Snellman 
förordnades  till  finanschef,  1863 — 1868.  Slutligen  faststälde 
nådiga  förordningen  af  den  8  November  1865  det  metalliska 
myntet  såsom  enda  lagliga  betalningsmedel  i  Finland,  hvarefter 
Finlands  bank  genast  kunde  börja  inlösa  sina  sedlar  till  deras 
fulla  nominella  värde.  Denna  myntreform  har  gifvit  stadga  åt 
den  allmänna  krediten  och  ny  kraft  åt  landets  ekonomi.  Men 
ännu  återstod  en  svår  hemsökelse,  svårare  än  någon  förut 
genomlefd.  År  1865  inträffade  åter  ett  dåligt  år,  hvarjämte 
exportvarornas  låga  pris  på  verldsmarknaden  och  andra  fler- 
faldiga  motgångar  (såsom  farsoter  bland  menniskor  och  kreatur, 
konkurser  inom  affärsverlden  m.  m.)  i  hög  grad  försvagade 
folkets  krafter.  Slutligen  inträffade  år  1867  en  ohygglig  allmän 
missväxt.  Vintern  varade  då  ända  till  medlet  af  Juni,  råg- 
broddarne  hade  redan  föregående  höst  varit  ytterst  dåliga, 
sommarn  var  för  det  mesta  kall,  och  den  3 — 6  September 
härjade  frosten  all  årets  gröda.  Såväl  regeringen  som  de  en- 
skilda gjorde  utomordentliga  ansträngningar  till  nödens  lindrande ; 
likväl  steg  dödssiffran  för  det  följande  året  till  inemot  138,000, 
eller  tre  gånger  emot  vanligt;  det  fans  orter,  der  hvar 
nionde  person  dog,  och  Finlands  folkmängd,  som  i  slutet  af 
år  1865  hade  uppgått  till  1,843,000,    nedgick  vid  slutet  af  år 


KN     III. K  K     TA     I  OliH Al.LANDKNA     I    FINLAND     KtTKK      1812.        631 

1868  till  endast  1,736,000.  Men  sedan  denna  svåra  hemsökel- 
sens  tid  var  öfverstånden,  begynte  landets  välstånd  åter  för- 
kofra  sig  på  en  friskare  och  tryggare  grund.  Visserligen  har 
landets  statsskuld  under  loppet  af  ett  årtionde  ökats  med  20 
millioner  (år  1861:  24^  million,  och  år  1871  44£  million). 
Men  dessa  medel  hafva  blifvit  använda  till  stora,  vinstgifvande 
företag,  hvaraf  det  förnämsta  är  St.  Petersburg — Biihimaki 
jernväg,  som  förenar  Viborg,  Helsingfors  och  Tavastehus  med 
St.  Petersburg  och  det  öfriga  Europa. 

Det  är  obestridligt,  att  såväl  regeringen  som  de  enskilda 
efter  de  hårda  pröfningarna  hafva  vaknat  till  en  liffullare  verk- 
samhet än  förut.  Till  hvad  nyss  är  anfördt  kunna  ännu  några 
exempel  framdragas.  År  1856  stiftades  Brandstodsbolaget  för 
landet.  År  1858  ordnades  kronoskogarnes  vård.  Landtbruks- 
skolor  hafva  blifvit  inrättade  nästan  i  hvarje  län  och  de  lärda 
skolorna  på  mångfaldigt  sätt  ombildade,  h varjämte  genom  all- 
männa möten  och  föreningar  den  andliga  lifsverksamheten  blifvit 
hållen  vid  magt.  Finska  språkets  rättigheter  hafva  blifvit  be- 
fordrade genom  nådiga  förordningarna  af  år  1863  och  1865, 
och  det  första  finska  elementarläroverket  öppnades  i  Jyväskylä 
1858.  År  1857  firades  sjuhundraåriga  jubileet  med  anledning 
af  kristendomens  införande  i  Finland.  Samtidigt  blef  äfven 
folkskoleväsendet  föremål  för  öfverläggningar  och  har  derefter 
småningom  blifvit  satt  i  gång.  Ett  finskt  folkskollärarseminarium 
öppnades  i  Jyväskylä  år  1863,  och  just  under  de  allra  svåraste 
nödåren  började  kommunerna  med  allt  större  ifver  inrätta  högre 
folkskolor. 

Till  denna  på  alla  områden  märkbara  utveckling  har 
naturligtvis  den  omständighet  mägtigt  medverkat,  att  landets 
ständers  deltagande  i  lagstiftningen  åter  blifvit  taget  i  anspråk 
och  nu  erhållit  periodicitet.  Redan  vid  Alexander  II:s  tron- 
bestigning  uttalades  i  Finland  det  glada  hopp,  att  andtdags- 
institutionen,  som  i  ett  hälft  sekel  legat  nere,  ånyo  skulle 
väckas  till  lif,  och  detta  hopp  har  blifvit  förverkligadt.  lledan 
om  våren  1859  hade  Hans  Majestät  uppdragit  åt  Finlands 
senat  att  framställa  de  ärenden,  hvilka  voro  af  vigt  for  lan- 
dets förkofran,  men  enligt  storfurstendömets  grundlagar  icke 
kunde  på  administrativ  väg  blifva  afgjorda.  Senatens  för- 
arbeten i  detta  syfte  varade  till  år  1861,  då  nådiga  manifestet 
af    den    10    April   såsom  en  interimsåtgärd  sammankallade  till 


632  FINLANDS    HISTOKIA. 

Helsingfors  ett  särskildt  Utskott  från  alla  stånd,  för  att  afgifva 
sitt  betänkande  om  ordnandet  af  dessa  angelägenheter,  till  dess 
tidsomständigheterna   tilläte   sjelfva  ständernas  sammankallande. 
Nåltiga    kungörelserna    af    den    24  April  och   13  Augusti  för- 
klarade  närmare  utskottets  åliggande  vara  att  förbereda  ären- 
dena  till    landtdagens  handläggning,  och  den  18  Januari  1862 
tillades  ytterligare,  att  ständerna  skulle  sammankallas,  så  snart 
utskottet  hade  slutfört  sina  arbeten.     Två  dagar  derefter  sam- 
manträdde detta  s.  k.  Januari  utskottet,  bestående  af  tolf  med- 
lemmar   från    hvarje    af   Finlands  fyra  stånd,  representanterna 
för    adeln    valda   klassvis,  för  presterskapet  stiftsvis  (äfven  en 
representant  för  universitetet),    borgarne  en  hvar  från  en  stad 
eller   flere    förenade  städer,  och  bönderna  från  sina  län.     Ut- 
skottets arbeten  varade  till  den  6  Mars  1862.     Sedan  de  för- 
beredande    ärendena    blifvit    undangjorda    utfärdades    slutligen 
den    18    Juni    1863    allmän    kallelse  till  landtdag,  och  sjelfva 
landtdagen  började  i  Helsingfors  den  15  September.    Kejsaren, 
som  redan  i  slutet  af  Juli  och  början  af  Augusti  besökt  Hel- 
singfors och  Tavastehus  och  öfverallt  med  lifliga  glädjebetygelser 
blifvit    emottagen,    infann    sig    sjelf  till  landtdagens  öppnande 
den  18  September.     I  trontalet  utlofvades  landtdagens  samman- 
kallande  ånyo  efter  tre  års  förlopp,  hvarvid  några  nödvändiga 
förändringar    i   grundlagarne   skulle  föreslås  till  utvidgande  at 
ständernas    rättigheter   på  grundvalen  af  en  konstitutionel  mo- 
narki, hvarjämte  förhoppning  gafs  om  landtdagarnes  periodicitet. 
För    öfrigt    lemnades  statsfondens  räkenskaper  ända  från  1810 
till  ständernas  granskning  hvarjämte  löfte  gafs,  att  ingen  stats- 
skuld framdeles  skulle  göras  utan  ständernas  hörande.  .Landt- 
dagen   varade  till  den  15  April  1864  och  en  ansenlig  mängd 
ärenden    blefvo    afgjorda    eller    bragta  å   bane.     Sålunda  för- 
bereddes vigtiga  förändringar  i  brottmålslagstiftningen  och  straff- 
väsendet,   åt    den   ogifta  qvinnan  medgafs  myndighet  vid  fast- 
stäld  ålder,   nya  författningar  rörande  jordstyckning  och  stäng- 
selskyldighet   utarbetades,     kommunalförvaltningen    för    landet 
ordnades,    husbehofsbränningen    upphäfdes  och  bränvinstillverk- 
ningen    förvandlades    till    fabriksrörelse,    ert   ny  förordning  om 
bolag    och    en    förordning  om  privatbankers  sedelutgifningsrätt 
antogs,  och  medel  anslogos  för  folkskoleväsendet.    Äfven  tryck- 
friheten  stäldes  på  lagbunden  fot  (nådiga  förordningen  af  den 
18  Juli  1865)  intill  utgången  af  nästkommande  landtdag.   Föl- 


EN    BLICK    l'A     FÖRHÅLLANDENA    I    FINLAND    EFTER     1812.        633 

jande  landtdag  sammanträdde  den  22  Januari  (öppnades  den 
26)  1867  och  afslöts  den  31  Maj.  De  vigtigaste  ärenden  denna 
gång  voro:  ny  landtdagsordning  (faststäld  den  15  April  1869), 
uti  hvilken  bestämdes,  att  landtdag  skulle  hållas  hvart  femte 
år  och  valbarheten  utsträcktes  öfver  de  gamla  ståndsbegräns- 
ningarna; ny  riddarhusordning  (faststäld  den  21  April  1869), 
hvarigenom  adelns  klassindelning  upphäfdes;  Finlands  banks 
öfverlemnande  åt  ständerna  (faststäldt  den  9  December  1867); 
kämners-  och  lagmansrätternas  upphäfvande ;  ny  kyrkolag  (fast- 
stäld den  9  December  1868),  hvarigenom  de  religiösa  ange- 
lägenheterna stäldes  på  en  tidsenlig  grundval;  dödsstraffets 
upphörande  för  vissa  förbrytelser;  ny  konkursstadga  och  in- 
skränkning i  bysättningsstadgandet ;  näringsfrihetens  utvidgande ; 
och  anvisande  af  medel  för  järnvägsbyggnader  och  inlösandet 
af  donationsgodsen.  Deremot  upphörde  tryckfriheten  med  denna 
landtdag,  och  censuren  trädde  åter  i  verksamhet.  Äfven  vid 
senaste  landtdag  den  1  Februari  till  den  15  Juni  1872  hafva 
flere  vigtiga  lagförslag  och  ekonomiska  likasom  ock  landets 
kulturförhållanden  rörancle  frågor  förevarit,  hvaraf  likväl  största 
delen  ännu  är  beroende  af  Hans  Majestäts  stadfästelse.  Repre- 
sentanternas antal  vid  senaste  landtdag  har  varit:  i  ridder- 
skapet  och  adeln  närvarande  hufvudmän  något  öfver  etthundra; 
i  presteståndet,  utom  biskoparne,  35  (hvaribland  2  för  univer- 
sitetet och  5  för  skolan);  i  borgareståndet  36  representanter 
för  landets  32  städer,  och  i  bondeståndet  55. 

Denna  korta  blick  på  det  sista  årtiondets  politiska  och 
sociala  utveckling  ådagalägger,  att  det  fåtaliga  finska  folket, 
samvetsgrant  uppfyllande  de  pligter,  det  1809  iklädt  sig,  har 
förmått  bevara  sin  nationella  ställning  och  äfven  hädanefter  med 
tillförsigt  kan  gå  framtiden  till  mötes. 


Om  penningeYärdet  på  de  olika  tiderna. 

Marken.  Under  katolska  tiden  var  den  stående  värdemätaren 
i  hela  Europa  en  mark  rent  silfver  (d.  v.  s.  15  %  lod  vanlig  vigt), 
hvilken  kallades  lödig  mark,  vägd  mark  eller  ren  silfvermark  (marca 
argenti  puri).  Denna  utgjorde  i  nu  gällande  finskt  mynt  46  mark 
80  penni.  Då  man  i  Sverige  först  började  prägla  mynt,  var  1 
mark  i  penningar  till  sitt  silfvervärde  lika  med  en  vägd  mark; 
men  snart  försämrades  myntets  metalliska  halt.  Sålunda  räknades 
på  en  vägd  mark  under  Birger  Jarls  tid  2  penningemarker  (marca 
deuarium),  under  Magnus  Ladulås'  tid  3,  under  Magnus  Erikssons 
regering  4  \  eller  5,  omkring  år  1403  redan  6  o.  s.  v.  Äfvenså 
var  olika  orters  mark  af  olika  värde,  t.  ex.  Stockholms  och  Åbo. 
Sålunda    motsvarade  år  1403  en  vägd  mark  6  svenska  mark,  men 

7  Åbo  mark;  år  1412  åter  8  svenska,  men  10  Åbo  mark. 

Emedan  marken  förblef  det  svenska  myntets  grundenhet  ända 
till  år  1776,  meddela  vi  här  en  beräkning  af  dess  värde  på  olika 
tider,  utförd  i  nu  gällande  finska  mark  och  penni. 

År  1403  svensk  mark 7  Mk.  80  p. 

„        „      Åbo         „       . 6    „     69  „ 

„     1412  svensk      „       5     „     85  „ 

„        „      Åbo  „       4    „     68  „ 

„     1445  svensk      „       •  .  .  .  5    „     20  „ 

„    1480       „  „       omkr.  4    „     — 

„     1525       „  ..........  2    „     92  „ 

Under  Gustaf  Vasas  sista  regeringsår  .1     „     42  „ 
(Derefter  såsom  fjerdedelen  af  en  daler  s.  m.) 

År  1618 98  „ 

„    1674—1710 71  „ 

Från  år  1715 47  „ 

Mark-räkningen  herskade  uteslutande  till  medlet  af  15-hundra- 
talet.     På  1  mark  räknades  8  öre,   på  1  öre  3  örtugar,  på  örtugen 

8  penningar. 

Silfverriksdalern.  År  1534  präglades  i  Sverige  de  första  silfver- 
riksdalrarne,  hvilkas  namn  har  uppkommit  deraf,  att  sådana  det 
tyska  kejsardömets  myntstycken  först  slogosi  Joachims-£A#/ i  Böhmen. 


OM    PENNINGEYÄKDET     i'A     Dl     ÖMKA     MDKKNA.  6-35 

Deras  värde  i  Sverige  har  från  denna  tid  bibehållit  sig  nästan  oför- 
ändradt,  nämligen  omkring  5  mk.  70  p.,  senare  5  mk.  67  p.  nu 
gällande  finskt  mynt. 

Dalem.  Riksdalern  utgjorde  först  jämnt  4  den  tidens  svenska 
mark,  och  deraf  blef  det  brukligt  att  kalla  4  svenska  mark  en  daler. 
Dalern  innehöll  sålunda  32  öre  och  öret  24  penningar.  I  samma 
mon  som  markens  värde  sjönk,  nedgick  äfven  silfverdalern,  ty  en 
daler   silfvermynt  motsvarade  ständigt  4  svenska  mark. 

Uttrycket  en  tunna  guld  betecknade  100,000  daler  silfvermynt. 

Koppar-dalern.  Under  Gustaf  II  Adolfs  tid  började  man  pi-ägla 
kopparmynt  i  stora  fyrkantiga  skifvor  eller  "plåtar".  Afsigten  härvid 
var,  att  kopparmyntet  i  nominelt  och  metalliskt  värde  skulle  följa 
silfvermyntets  värden.  Men  då  man  genast  i  början  präglade  det 
till  ett  högre  nominelt  värde,  än  det  egentligen  hade,  så  uppkom 
en  skilnad  emellan  silfverdalern  och  koppardalern.  Redan  år  1633 
motsvarade  1  daler  silfvermynt  2  daler  kopparmynt;  år  1649  var 
olikheten  2  £  och  år  1666  slutligen  3.  Det  sistnämnda  värdet  blef 
sedan  bestående,  så  att  derefter  /  daler  silfvermynt  motsvarade  3 
daler  kopparmynt. 

Silfver-  och  koppardalern  sjönko  sedan  i  jämn  bredd  i  samma 
förhållande  som  marken;  men  silfverriksdalern  bibehöll  sig  oförändrad, 
hufvudsakligast  på  den  grund,  att  den  samma  på  Hamburgs  börs 
utgjorde  värdemätaren  vid  all  beröring  med  utlandet.  Aren  1674 
— -1710  räknades  på  silfverriksdalern  2  daler  silfvermynt  och  6  daler 
kopparmynt.  Men  från  år  1715  var  silfverriksdalern  (Hamburger 
banko  riksdalern)  =  3  daler  silfvermynt  och  9  daler  kopparmynt. 
Från  år  1664  slogs  i  Sverige  ett  silfvermynt,  som  kallades  Karolin 
och  i  värde  motsvarade  omkring  \  daler  silfvermynt.  Kopparplåtarne 
åter  gälde  vanligen  6  daler  kopparmynt,  för  hvilket  värde  sedermera 
namnet  Plåt  bibehöll  sig. 

Om  Karl  XILs  "mynttecken"  är  intet  att  säga,  ty  de  saknade 
allt  värde. 

Ar  1776  faststäldes  såsom  rikets  enda  hufvudmynt  den  förra 
riksdalern  eller  Specieriksdalern,  hvilken  delades  i  48  skillingar. 
Denna  Gustaf  IILs  silfver-realisation  bragte  för  en  tid  penninge- 
förhållandena på  en  stadig  fot.  Såväl  derförinnan  som  äfven  der- 
efter åstadkom  sedelmyntet  många  förvecklingar. 

Sedelmyntet.  År  1701  hade  Sveriges  bank  begynt  utgifva  så 
kallade  "Transportsedlar",  och  från  år  1726  började  dessa  blifva 
ganska  allmänna  i  rörelsen.  Under  Hattarnes  regering  nedgingo 
dessa  till  sitt  halfva  värde  och  slutligen  ännu  lägre.  De  inlöstes 
vid  Gustaf  IILs  realisation  till  sitt  halfva  nominella  värde,  så  att 
18  daler  kopparmynt  motsvarade  en  silfverriksdaler.  Då  denna  kurs 
(18  daler  kopparmynt  eller  6  daler  silfvermynt  =  1  riksdaler  specie) 
under  de  föregående  tiderna  hade  stadgat  sig,  så  betecknade  nu  en 
tunna  guld  16,666  §  silfverriksdaler. 

Från  år  1776  utgaf  svenska  banken  riksdalerssedlar,  hvilka  till 
år    1809    bibehöllo  sitt  fulla  värde,  så  att  en  riksdaler  banko  —  en 


636  OM     rKNMN<.KYAKl>KT     l'A     DS     OLIKA     TIDERNA. 

silfverriksdaler.  Deremot  började  Riksgäldskontorets  sedlar  redan 
under  Gustaf  III:s  sista  tider  sjunka  i  värde,  och  då  banken  slut- 
ligen 1803  började  inlösa  dem,  afdrogs  ^  af  deras  värde.  Derefter 
utgjorde  1  riksdaler  riksgälds  =  |  riksdaler  banko  (eller  silfver), 
och  1  riksdaler  banko  var  lika  med  1^  riksdaler  riksgäld.  Efter 
år  1809  sjönk  hvardera  sedelmyntet  i  jämn  bredd,  så  att  silfver- 
riksdalern  utgjorde  2§  riksdaler  banko  och  4  riksdaler  riksgäld.  Af 
den  sistnämnda  riksdalern  har  Sveriges  nu  gällande  Riksdaler  eller 
Krona   uppkommit  (=1   mark  42  penni  fiDskt  mynt). 

Uttrycket  en  tunna  guld  följde  bankoriksdalerns  sjunkande  och 
betecknade  sålunda  till  slut  16,666  §  riksdaler  banko  eller  endast 
6,250  silfverriksdaler. 

De  gamla  benämningarna  på  kopparmyntet  bibehöllo  sig  länge 
i  dagliga  lifvet,  men  öfverflyttades  på  riksgäldsmyntet.  Sålunda 
kallades  en  half  riksdaler  riksgäld  "nio  daler",  16  skillingar  "plåt" 
och  2  skillingar  "tre  mark". 

Rubel.  Rysslands  äldsta  mynt  var  silfverstången,  som  till  värde 
och  vigt  motsvarade  en  vägd  mark  silfver.  Den  afskurna  hälften 
häraf  kallades  Rubel,  hvars  värde  sålunda  var  23  mark  40  penni 
nu  varande  finskt  mynt.  Rubeln  delades  i  10  Grivna  (finska  Rinna) 
och  grivnan  i  10  Denga.  Sedermera  delades  rubeln  i  100  kopek. 
För  öfrigt  användes  i  Novgorod  och  i  allmänhet  vid  handel  med 
finnarne  mårdskinn  som  skiljemynt  under  namn  af  Nagater  (nagatae) 
och  räknades  20  sådana  på  en  Grivna.  Men  kursen  emellan  silfret 
och  skinnen  var  naturligtvis  mycket  vexlande,  så  att  t.  ex  år  1423 
i   grivna  i  penningar  var  =  3  grivna  i  skinn. 

Småningom  nedgick  rubelns  värde.  År  1550  utgjorde  den 
endast  tredjedelen  af  silfverstången,  d.  v.  s.  15  mark  16  penni. 
Ar  1617  utgjorde  1  rubel  3  \  daler  silfverraynt  =  13  mark  10  penni. 
Under  seklets  lopp  sjönk  den  ytterligare.  Under  Peters  regering 
synes  rubeln  först  utgjort  omkring  6  mark  50  penni.  Men  år  1721 
och  några  decennier  senare  beräknades  ryska  kopeken  och  svenska 
öret  lika,  och  rubeln  utgjorde  3  daler  4  öre  silfvermynt  =  5  mark 
90  penni.  Under  Katharina  II  stadgade  sig  rubeln  till  sitt  nu  varande 
värde  =  4  mark. 

Det  ryska  pappersmyntet  i  "Banko-assignationer"  var  natur- 
ligtvis i  början  lika  i  värde  med  silfvermyntet,  men  började  snart 
sjunka.  Ar  1808  räknades  2  rubel  Banko-assignationer  emot  1  rubel 
silfver,  1811  redan  3,  och  slutligen  3  \,  hvilket  förhållande  år  1 839 
stadfästes  som  lagligt.  Derefter  var  1  rubel  Banko-assignationer 
=  40  skillingar  =  28 %  kopek  silfver  (=1  mark  14^  penni  finskt 
mynt).  Enligt  detta  förhållande  verkstäldes  i  Finland  år  1840  silfver- 
realisationen. 

Finska  marken.  Ar  1860  faststäldes  finska  marken  till  en 
fjerdedel  af  rubeln  och  delades  i  100  penni.  Den  finska  marken 
innehåller  93,61  ass  eller  4,4  9  90  9  3  gram  rent  silfver.  1  mark 
finskt  mynt  är  =  25  kopek  silfver  =  1  franc. 


Innehålls-förteckning. 


Sid. 

Ethnografisk  inledning 1. 

I.     De  skilda  stammarnes  tidehvarf,  till  år  1157. 

1.  De  finska  stammarnes  invandring  till  Finland 7. 

2.  Warägernas   välde 9, 

3.  Bjarmaland,  Lappar  och  Kvener 12. 

4.  De  finska  stammarne  i  Finland 15. 

5.  Finnarnes  seder  och  inrättningar     18. 

6.  Finnarnes  trolldom,  skaldekonst  och  religion 21. 

II.     Den  svenska  eröfringens  tidehvarf,  1157 — 1323. 

1.  En  blick  på  Kristendomens  utbredning  till  de  nordliga  länderna  .  .  .  26. 

2.  Erik  den  heliges  tåg  till  Finland.     S:t  Henrik    och  hans  efterträdare  28. 

3.  Korstågen  till  Liffland  och  Estland < 31. 

4.  Finska  kyrkan  under  biskop  Thomas  tid 35. 

5.  Tavastlands  eröfriug  år  1249  och  de  första  regenterna  af  Folkungaätten  39. 

6.  Striden  om  Karelens  besittning;  Torkel  Knutsson,  1290 — 1301.  .      .  43. 

7.  Fortsättning  af  Karelska  kriget.     Freden  i  Nöteborg  1323 47. 

8.  Finlands  nya  politiska  ställning.     Österbottens  kolonisation 50. 

III.     Katolska  tiden,  1323—1523. 

Första  Tidskiftet. 

Striden  emellan  konungamagten  och  aristokratin,  1323—1399. 

1.  Magnus  Erikr-sons  regering  till   Hakons  kröning  1362 54. 

2.  De  kyrkliga  förhållandena  i  Finland  vid  midten   af  14:de   seklet  ...  59. 

3.  Albrekt  af  Mecklenburg  och  adelsväldet 62. 

Andra  Tidskiftet. 

Förra  hälften  af  unionstiden,  till  år  1470. 

4.  Konung    Erik    af   Pommern    och    biskop  Magnus  Tavast  1399 — 1438  69. 

5.  Karl  Knutssons  tider,  1438—1470 75. 


Tredje  Tidskiftet. 

Sturarnes  tid  och  slutet  af  unionen,  1470—1523. 

Sid. 

6.  De  första  åren  af  Sten  Sture  den  äldres  regering 83. 

7.  Det  stora  ryska  kriget ....  87. 

8.  Svante  Stures  och  Hemming  Gadds  regering 93. 

9.  Sten   Sture   den   yngres  regering  och  slutet  af  unionstiden 96. 

10.      återblick  på  katolska  tiden  i  Finland 103. 

IV.     Reformationstiden,  1523—1617. 

1.  Gustaf  Vasas  regering,  1523—1560;  Reformationen 116. 

2.  Gustaf  Vasas  regering,  1523  — 1560;  de  politiska  förhållandena     .  .  .  124. 

3.  Gustaf  Vasas   regering,  1523 — 1560;  den  inre  förvaltningen 135- 

4.  Erik  XIV  och  hertig  Johan,  1560—1568 141. 

5.  Johan  Illa  regering,  1568—1592 155. 

6.  Klubbekrigets  tider,  1592—1600 169. 

7.  Karl  lX:s  regering  och  Jakob  de  la  Gardie's  krig,  1600—1617    .  .  .  189. 

V.     Den  svenska  magtperioden,  1617 — 1721. 
Första  Afdeluingen. 

Början  och  utvecklingen  af  Sveriges  magt,  1617—1660. 

1.  Finlands  inre  förvaltning  under  Gustaf  II  Adolfs  regering,  1611 — 1632  205. 

2.  Det  stora  tyska  kriget,  1630—1648 223. 

3.  Pehr  Brahes  styrelse  i  Finland  och  drottning  Kristinas  tid,  1632 — 1654  237. 

4.  Karl  X  Gustafs  regeringstid,  1654—1660.  .  .  -.• 258. 

5.  En  blick  på  det  finska  samhället  vid  midten  af  17:de  seklet 272. 

Andra  Afdelningen. 

Fortsättningen  och  slutet  af  Sveriges  magtperiod,  1660—1721. 

6.  Karl  XLs  regering,  1660—1-697 286. 

7.  Karl  XILs  regering  till  slaget  vid  Pultava,  1697—1709 309. 

8.  Stora  ofreden.     Finlands  eröfring,  1710—1714 328. 

9.  Stora  ofreden.     Ryssarues  öfvervälde  i  Finland,  1714  — 1721 351. 

VI.     Svenska  väldets  sista  period,   1721 — 1809. 

Förra  Afdelningen. 

Ständer-regeringen,  1721—1771. 

1.  Finlands  återförkofran  efter  Stora  ofreden,  1721—1738 370. 

2.  Svenska  politiken  under  Arvid  Horns  ledning,  1721 — 1738,  och  Hat- 

tarnes  krigsplaner,   1738—1741 390. 

3.  Hattarnes  krig,   1741--1742  och  ryssarnes  välde  i  Finland,  1742—1743  400. 

4.  Det  ekonomiska  och  politiska  tillståndet  efter  kriget,  1743 — 1751  .  .  427. 

5.  Adolf  Fredriks  regering,   1751 — 1771,  samt  en  blick  på  tidens  kultur- 

förhållanden   454. 


Senare  Afdeliiingen. 

Konungaväldets  period,  1771 — 1809. 

Sid. 

6.  Revolutionen  år   1772  och  början  af  Gustaf  111:9  regering 482. 

7.  Slutet    af    Gustaf  IITji    regering,    1786—1792;    Anjalaförbundet  och 

Treåriga  kriget,   1788—1790 501. 

8.  Förmyndareregeringen,    1792 — 1796  och  Gustaf  IV  Adolfs  egen  regering, 

1796—1809.     Finska  kriget,  1808,  1809    526. 

9.  En  blick  på  kulturförhållandena  i  ryska  och  svenska  Finland 562. 

VII.     Finlands  nyaste  tid,  från  år  1809. 

Finland  såsom  stat  i  förening  med  Ryssland. 

1.  Grundläggandet  af  Finlands  statsskick,  1809—1812 573. 

2.  En  blick  på  förhållandena  i  Finland  efter  1812 608. 


w 


£*J± 


JClW 


Ji**      ^ 


, 

v-i     *■     '  ••  - 

'   ^B*    %  ry-g*    V  .- -<^>v- 

^H 1 -->  é 

;      '-v    .  ""'  - 

,31 

AiKS- 

B^**t  >-  Xji^J' 

- 

**<